Amarone 2011. Del 26. Campo dei Gigli

Vi närmar oss målgång i det här årets stora vinprojekt. Två viner att granska lite närmare och så en sammanfattning. Detta ska hinnas skriva innan vi går över till 2021. Den näst sista flaskan att titta lite närmare är en favorit sedan länge. Campo dei Gigli. Det återstår sedan endast Campo del Titari från Brunelli, som jag kommer att skriva om i nästa vecka. Veckan därpå dvs under mellandagarna avslutas projektet med en sammanfattning och min personliga Topp-fem-lista.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara

- Bussola TB

- Campo Leon, Latium Morini
- Checco, Damoli

- Corteforte
- Inferi från Brunelli

- Le Ragose

- Masi Costasera

- Masi Costasera Riserva

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva

- Pergole Vece (Le Salette)
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri

- Tenute Falezza

- Vaio Armaron
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

I de östra delarna av Valpolicella, i Mezzane di Sotto, köpte de fyra bröderna Castagnedi 1989 30 ha mark. Deras far hade sedan tidigare en vingård (25 ha) vid Colognola ai Colli, men han hade inte tillverkat vin utan endast odlat och sålt druvorna. Bröderna hade beslutat sig för att dra igång en vinproduktion. Idag, 25 år senare, äger dom också 25 ha i Soave samt arrenderar ytterligare 30 ha i Valpolicella. Sammantaget förfogar dom över ca 100 ha.

Monte Garbi-gården utgör idag centrum för deras vinproduktion. Enligt Gambero Rosso (Italian  Wines) är deras årsproduktion ca 700 000 flaskor. De producerar tre olika Amarone samt Ripasso, Superiore, Valpolicella, två Soave, Recioto mm. Av intresse är också att de börjat producera en serie (Télos) med osvavlade viner bl a en Amarone.

Namnet Campo dei Gigli betyder ”fält av liljor”. Vinet är gjort på Corvina och Corvinone 70%, Rondinella 20% samt 5% vardera av Croatina och Osoleta, vilket är samma blandning som i det enklare ”Selezione”. Druvorna till Campo dei Gigli kommer från en vingård på toppen av berget (kullen) Monti Garbi på 350 m höjd över havet. Jorden är mycket kalkrik och vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Druvorna skördas för hand och sorteras två gånger för att endast de bästa druvorna ska komma med. De får ligga och torka i ca tre månader innan de pressas. Jäsningen sker på nya 500 liters-fat av fransk ek. Vinet får sedan ligga på dessa fat i ca tre år innan det buteljeras.

Låt mig slå fast detta med en gång. Det här är en fantastisk amarone. Vi dricker den som vanligt under två kvällar. Första kvällen häller vi upp två glas som får stå och lufta sig i knappt två timmar. Kväll två häller vi upp vinet i glasen utan någon ytterligare luftning.

Vi möts av en stor, rätt så kraftfull och elegant doft. De mörka bären dominerar doftintrycken, men här finns mycket mer: örter, liten kryddighet, gott om torkad frukt (dadlar, fikon, russin, katrinplommon), läder och kakao. Väldigt mycket amarone i doften. Ett riktigt sniffarvin.

Vi drack vinet till en CL-match. Just när domaren blåser igång matchen tar vi de första små klunkarna. En liten besvikelse infinner sig, då vara förväntningar är skyhöga. Visst är det gott och visst är alla smakattributen på plats, men jag saknar djupet. Hmmm.

Någonstans i pausvilan mellan första och andra halvlek börjar det hända saker. Nu börjar det blomma ut. Nu kommer djupet i smakerna. Här finns eleganta, söta, mörka körsbär, mogna björnbär, något hallon och svarta vinbär. En väldigt elegant frukt. En finstämd örtsamling och en liten kryddighet piffar till anrättningen. Ett god portion torkad frukt med lite russin, men mera katrinplommon och dadlar. En fin liten syra ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är fjäderlätta, men bjuder ändå på det där lilla motståndet jag uppskattar. Eftersmaken är fullständigt magisk med mera söta, mörka körsbär, örter och kryddor, men nu får vi också mörk choklad, några droppar espresso och några körsbärskärnor, som tillsammans ger den där läckra lilla bittra tonen i avslutet. Alkoholen på 16% måste vara ett skämt. Vi noterar den inte alls!

Kvällen därpå levererar vinet omedelbart en magisk vinupplevelse. Slutsatsen blir det behöver någonstans mellan tre till fyra timmars luftning för att komma till sin rätt.

Det här är ju Campo dei Gigli, en amarone i världsklass. Och i versionen årgång 2011 är den alldeles, alldeles underbar med sin elegans, sin generösa frukt och sin magiska harmoni.

Betyg 5-

Den är fantastisk god idag, men jag tror nog att den kan utvecklas något till. Den kommer definitivt att hålla sig på topp i åtskilliga år till, så den som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.

Avslutningsvis en indelning av var vinet befinner sig enligt min högst subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Amarone Riserva, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Pergole Vece (Le Salette), Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Bussola, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Campo dei Gigli, Costasera (Masi), Costasera Riserva (Masi) Il Fornetto, Le Ragose, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Vaio (Masi), Zenato, Zymé