onsdag 23 december 2020

Amarone 2011. Del 27. Campo del Titari fråm Brunelli

Då har vi gått i mål i och med att vi nu testat den sista av de 27 Amarone från 2011 jag kommit över. Campo del Titari har jag medvetet sparat till sist. Det är en Amarone, som ni som följer bloggen vet att jag hyllar årgång efter årgång. Det ska därför bli extra kul att se hur den presterar nu när så många 2011:or är testade och jämförelsematerialet är högt.

Brunelli är en vingård, som jag besökt åtskilliga gånger. 2017 hade jag ett samarbete med Alberto Brunelli, som försåg mig med bilder och material, så att jag kunde göra en månadsrapport om vad som hänt på vingården. Varje månad presenterade jag också ett av deras viner. Du som är intresserad kan hitta länkar till de olika månadsrapporterna här.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:


Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på
.

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).
Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.
För ett par år sedan arrangerade jag en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011 och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen. Årgång 2013 skrev jag om för någon månad sedan. Du kan läsa om detta här.

Titari i version 2011 är inget annat än en fantastisk Amarone, som är mycket nära sin topp.
Det är en stor och ganska så kraftfull doft som möter oss. Redan vid de första sniffarna konstaterar vi en hög komplexitet och samtidigt en stor elegans. Ljuvligt!
Doften börjar med lite läder och jord, men det står inte långt på innan den läckra, mörka frukten tar över. Örter och kryddor (bl a svart peppar) ökar på doftintrycken. I lite mindre omfattning men ändå tydligt känner vi en del torkad frukt, kakao, lite hemkola och  unset vanilj. Varje liten sniffning är en njutning i sig.

Så tar vi den första klunken och vi blir näst intill stumma. Vad ska en säga. Vi staplar superlativen på varandra: fantastisk, magi på flaska, sagolik ........
Vi gör ett försök att formulera vad vi känner. Vi konstaterar att här finns en del mognadstoner i den mörka, eleganta bärfrukten, där vi särskilt noterar söta, mörka körsbär, mogna björnbär, lite skogshallon, en liten ton av svarta vinbär och blåa plommon. Örter och en del kryddor hjälper till att bygga upp komplexiteten. Syran är trevlig och skapar en bra friskhet. Tanninerna finns där och smånafsar i munhålan. Tillsammans med med syran ger tanninerna en ryggrad åt Titari och ger det där härliga lilla motståndet som jag uppskattar. Eftersmaken är riktigt lång och där återkommer de söta mörka körsbären nu i sällskap med  lite torkade frukter och en finstämd ton av svartpeppar. Avslutet har också den där komplexa bitterheten jag formligen älskar dvs riktigt mörk choklad, några droppar espresso och några körsbärskärnor.
Alkoholen är hela 16,5 %. Det märks knappt, då den är så omfamnad och slukad av den eleganta frukten.
Betyg 5
Frågan är om en Amarone som är så här in i bänken fantastisk kan utvecklas ytterligare? Jo, jag tror faktiskt det. Så mycket är naturligtvis inte möjligt, men kanske kan den djupna något. Gör den det då blir det andra gången en Amarone når betyget 5+.



Avslutningsvis en indelning av var vinet befinner sig enligt min högst subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Amarone Riserva, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Pergole Vece (Le Salette), Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Bussola, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Campo dei Gigli, Campo del Titari, Costasera (Masi), Costasera Riserva (Masi) Il Fornetto, Le Ragose, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Vaio (Masi), Zenato, Zymé 


2 kommentarer:

  1. Någon luftning innan ? Håller på min 2012 något år till då....

    SvaraRadera
  2. Hej Danne!
    Jag drack vinet under två kvällar och den första kvällen blev det drygt två timmar i glasen innan vi smakade av det. Kväll två, då det stått i den halvfyllda flaskan ett dygn, blev det runt 30 min i glasen.
    Ha en fin fortsättning på julen.
    J-C

    SvaraRadera