Mina favoriter i Amaronevärlden.

Jag brukar med jämna mellanrum bläddra i mina två favoritböcker om Amarone: "Amarone och vinerna från Valpolicella" av Thomas Ilkjaer och "Mina favoriter" av Henrik Ungerth.


Jag upptäckte någon gång under vårvintern att det var 9 av de 52 Amaroneviner som Henrik listar i sin bok, som jag inte hade smakat. Jag bestämde mig då för att årets tema på bloggen fick bli att innan 2016 är till ända ha fått tag på dessa nio amaroneviner. I oktober gick jag i mål.

I jakten på de viner som saknats har jag fått tips och hjälp. Jörgen Milton tipsade mig om var jag kunde hitta det makalösa vinet Mithas och den fantastiska Zenato Riserva. Slutligen var det Toni Zalbo som fixade målgången med vin nr 52 (Vigneto Alto, Tommaso Bussola) och ställde dessutom till med en Bussolaafton.

Jag har flera gånger den här hösten fått frågan "Vilka är dina favoriter?"  Ingen lätt fråga, då det finns så många fantastiska Amarone. I höstas bad Aftonbladet mig att lämna några köprekommendationer i olika prislägen. Självklart finns några av mina absoluta favoriter med där.
Jag gick igenom de Amarone jag bloggat sedan starten 2011. Det visade sig att ingen Amarone fått betyget 5+, men vid 70 tillfällen (lite drygt) har jag satt betyget 5- eller 5 på ett Amaronevin.
Det där med betyg är ju inget absolut värde. Det är en ytterst subjektiv bedömning. Det intressanta blir när ett vin eller producent i årgång efter årgång når upp till 5-nivån.

Tanken tog fäste och jag bestämde för att göra en Topp 10 lista. Första frågan som dök upp är det de 10 bästa amarone jag någonsin druckit? I så fall skulle ju ett vin kunna finnas med i ett flertal årgångar. Nästa fråga blev ska en producent kunna representeras av flera olika amarone. Masi gör ju fem amarone och skulle kunna stå för halva listan.

Det fick bli en Topp 10-lista med perspektivet mina tio favoritproducenter av amarone. Endast sett ur ett amaroneperspektiv, vilket betyder att de övriga viner som producenten gör tar jag ingen hänsyn till. Listan är ingen inbördes rangordning utan endast i bokstavsordning.

Mina tio Favoriter

Brunelli
Detta är en producent jag upptäckte ganska sent. Varför vet jag inte, men vid besöket hos Brunelli 2014, vilket jag skrivit om på Amaroneguiden.se, föll jag pladask.
Dom gör tre amarone. Det är deras två riservor, som kvalificerar Brunelli till Mina Favoriter.

Jag håller Titari som en av de allra bästa Amarone. Årgångarna 2009 och 2011 är alldeles enastående.
Inferi är inte långt efter.








Le Ragose
Dom gör en riktigt bra "bas-amarone". Jag har provat ett flertal årgångar och alla har varit mycket bra. Men den kvalificerar sig inte ensam till Mina Favoriter.

Tillsammans med Marta Galli och Caloetto blir Le Ragose en självklar Favorit.
Två enastående viner.







Marion
Jag minns mitt första besök hos Marion. Det blev en ögonöppnare.

Jag har sedan dess köpt samtliga årgångar jag kunnat komma över. Varje årgång har resulterat i högsta betyg.












Masi
Så vitt jag vet är Masi den ende producenten som gör fem olika Amarone. Deras "ingångsamarone" Costasera har ju blivit något slags benchmark inom amaronevärlden, men den tar sig inte in bland mina Favoriter. De fyra andra gör det. Mazzano och Campolongo di Torbe är deras vingårdsbetecknade amarone. Dom behöver lång tid på sig för att komma till sin rätt. Det är inte så ofta som jag druckit dom, men när jag gjort det har det varit stora vinupplevelser. Självklart är dom bland Mina Favoriter.

Jag var i mars 2014 på en oförglömlig provning av Masis Amarone. 

I Masi-familjen är Vaio och Costasera Riserva mina favoriter. Här vill jag inte missa en endaste årgång.










Roccolo Grassi
Detta är en producent som jag håller väldigt högt. Jag har besökt vingården ett flertal gånger. Här köper jag alltid de nya årgångar som släpps. Vinmakaren och ägarsonen Marco Sartori är ytterst noggrann. Det är inte varje år som han gör en amarone.

I maj 2015 , på en resa med Club Amarone, fick jag vara med om en minnesvärd provning av Roccolo Grassis  viner på Enoteca Valpolicella.

Speri
En producent som från och med årgången 2015 är certifierad som Organisk/biologisk odlare.

Vigneto Monte Sant´Urbano är en amarone som kommer från ett vingårdsläge en bit utanför Fumane. En amarone med lite större stramhet och mer tanniner. Vid ung ålder (fem-sex år) krävs flera timmars luftning. Den växer med åren och som tioåring börjar den närma sig himmelska höjder. Den här amaronen fungerar många gånger alldeles utmärkt till mat. Den är därtill sympatiskt prissatt.





Stefano Accordini
Jag har besökt gården, både det nya stället upp i bergen och det gamla stället nere i Pedemonte, både i grupp och på egen hand. Jag har alltid känt mig lika välkommen.

Här gör man två amarone. Den "vanliga" med namnet Acinatico blev tidigt en av mina favoriter. Och visst kvalar den in av egen kraft bland Mina Favoriter. Prestigeamaronen Il Fornetto är ett härligt kraftpaket med elegans och komplexitet. En av de bästa amarone som det går att uppbringa.



Tommaso Bussola
Tre amarone gör den här producenten. Visst är den enklare av dom tre riktigt bra, men den får inte det djupet, kraften och elegansen som krävs för att hamna bland Mina Favoriter, men dom andra två är giganter båda två.

Vigneto Alto, Bussolas prestigeamarone, var ju den amaronen som tog mig i mål. Årgång 2003 helt på topp just nu, men med begynnande mognadstoner.
2007:an drack jag i oktober. En bit kvar till toppen, men med sin unga frukt rent magisk.

TB Amarone har gett mig några av mina allra största vinupplevelser. Den här 2004:an drömmer jag fortfarande om. Likaså var årgångarna 2005,2006 och 2007 fantastiska. Dock sätter jag ett frågetecken på 08:an, som jag drack för några veckor sedan. Bra men inte som tidigare årgångar.


Viviani
Hos Viviani har jag ett av mina bästa amaroneminnen, där jag en vårdag 2008 fick smaka det mytomspunna "Tulipana Nero". En amarone som inte görs längre.

Numera gör Viviani två varianter. "Normale" är bra. För att inte säga riktigt bra, men till det översta toppskiktet når den inte. Casa dei Bepi är deras prestigeamarone. Den tillhör de bästa amarone alla kategorier. Under lång tid höll jag den som en av mina topp tre, men de senare årgångarna tycker jag inte har utvecklats till samma formidabla viner som tidigare. Det är ändå en given favorit. Elegans är det som utmärker Vivianis viner och då särskilt Casa dei Bepi.

Zenato
Två amarone av hög klass gör att den här producenten kvalificerar sig till Mina Favoriter.

Riservan är en magisk amarone. Den ensam renderar en plats baland Mina Favoriter.

Den "enklare" av dom två är en fantastisk "bruksamarone"



Det har inte varit helt lätt att sätta ihop den här listan. Några av dom är självklara bland Mina Favoriter. Några som hamnat utanför var väldigt nära att komma med.
Närmast var Campo dei Gigli.
Det finns säkert dom som tycker att Quintarelli och Dal Forno borde vara givna. Visst är dom sagolikt bra  Amarone, men jag dricker dom väldigt sällan. Dom är helt enkelt för dyra för att jag ska klassa dom som Mina Favoriter.

Ytterligare några som klappar på dörren till Topp-10-listan Mina Favoriter
- Corte Sant Alda. Drack en 1998 för något år sedan, som var magisk. Deras toppvin Mithas höjde jag till skyarna i våras.
- Begali och deras Monte Ca Bianca har jag hyllat bl a här.
- Villa Monteleone har en särskild plats i Vintankarhjärtat, så nära.....
- Latium Morini och deras Campo Leon har jag hyllat ett flertal gånger, men på senare år något ojämn.
- Pergole Vece från Le Salette årgång 2011 var rent magisk då jag testade den för första gången på försommaren i år. En amarone att följa, som visst kan ta sig in på listan om de kommande årgångarna presterar på samma vis.

Det finns några till som jag endast druckit enstaka flaskor av och som lovar gott. Tanken är att listan ska revideras i december varje år.