Två viner var s k endruveviner, en riktigt bra Amarone samt en Ammandorlato. Det senare vinet är rätt så spännande, då inte så många producenter gör en Ammandorlato.
2005 La Poja är ett vin som jag druckit ett flertal årgångar av. På bloggen har jag skrivit om årgångarna 2003, 2004, 2005, 2006 samt 2007. Ikväll är det vår sista 2005 som ryker.
La Poja är gjort på druvan Corvina till 100%.
Att vinet är gjort på Corvina råder ingen som helst tvekan. Här finns mörka körsbär i mängder. Lite örter och kakao noteras också, men syra, tanniner och körsbärskärnorna har tonats ned ordentligt. Dom andra vid bordet fick det blint och dom gissade på en Ripasso av bättre slag. Det här var en besvikelse. Vinet har passerat sin topp och har inte kvar det sting som jag uppskattat med La Poja genom åren. Vinet är inte dåligt, men La Poja ska inte upplevas som en Ripasso. Jag borde ha läst vad jag skrev om årgång 2005 redan 2013:
eftersom vinet känns helt perfekt idag så ska den inte få ligga så länge i källaren. Tre år var för långt.
Ikväll blir betyget 4-
Ett vin gjort på druvan Oseleta till 100%. Detta är en druva som i stort sett helt fallit i glömska tills Masis president Sandro Boscaini stötte på den. Klicka på länken, så får du hela Oseleta-historien.
Jag har bara stött på två viner som helt och hållet är gjorda på Oseleta. Det är dels kvällens vin och dels Masis Osar. Det senare vinet skrev jag om för ett år sedan.
Oseleta är en druva som mognar sent. Den har hög syra, tjockt skal och mycket rik på tanniner.
Här finns tanniner av det mer påflugna slaget. Vi testar det före maten och då river tanninerna rejält i gommen, men tillsammans med maten blir det mycket fogligt och riktigt gott. Ett helt perfekt vin till rejäla köttbitar.
En mörk rubinröd färg med stråk av blålila toner.
Doften börjar med mörka bär såsom blåbär och björnbär, men får strax sällskap av lite rödare bär som fullmogna röda vinbär. Höstlöv, läder, cederträ och jord förstärker det spännande doftintrycket.
I gommen är det samma mörka bär som från doften, men de har fått sällskap av övermogna slånbär. Här finns såväl örter som kryddor. En ordentlig syra och rejäla tanniner som hugger i gommen. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, lite espresso och mörk choklad.
Tillsammans med maten känns tanninerna behagliga och syran endast frisk. Frukten och kryddorna känns nästan eleganta. Det är väl precis så här ett riktigt bra matvin ska vara.
Vi kan återigen konstatera vilket gott vin med härlig struktur det går att göra på druvan Oseleta.
Betyg 4+
För närvarande finns inte Zýmes Oseleta på "Bolaget". Vår flaska köptes under 2013 och vi betalade då 299 kr.
Det var ju det här vinet, fast i årgång 2007, som gjorde att jag nådde Henrik Ungerths 52 favoriter. Det hela firades med en Bussolaafton. Ikväll dricker vi årgång 2003 och skänker en tanke till vännen Toni Zalbo, som förärade mig det här flaskan.
Vinet är gjort på druvorna Corvina och Corvinone 75%, Rondinella 20% och de resterande fem procenten är Cabernet Franc, Molinara, Croatina, Dindarella m fl.
Druvorna kommer från den lilla vingården "Vigneto Alto" belägen 260 m över havet. Vinstockarna planterades på 1970-talet. Druvorna skördas i mitten på september och får sedan ligga och torka tills mitten på januari. Jäsningsprocessen tar närmare två månader. Vinet får sedan ligga på 12 och 25 hl stora fat av Slavonsk och fransk ek i närmare 30 månader.
Årsproduktionen uppgår till 5 000 flaskor.
I munnen återkommer körsbären och den torkade frukten. Smakerna ligger i lager på lager och hela tiden med elegansen som främsta kännemärke: mörka skogsbär, blåa plommon, örter, kakao, nötter och aningens espressokaffe. Fin syra och alldeles sammetslena tanniner ger den här amaronen en bra ryggrad. Ljuvligt lång eftersmak och den lilla touchen i avslutet av mörk choklad och körsbärskärnor.
En helt fantastisk amarone, men det vete katten om jag inte håller 2007:an med sin visserligen mer återhållsamma och unga frukt, tydligare tannininslag och unset alertare syra som strået vassare
Betyg 5-
Det var bra länge sedan jag drack en Ammandorlato. Det är inte många tillverkare som gör ett sådant här vin. När det här skrivs finns ingen Ammandorlato på SB, men jag vet att i nästas vecka släpps en från Mizzon för 699 kr.
Druvblandningen är som den brukar vara hos Le Ragose dvs 50% Corvina, 20 Corvinone, 20% Rondinella samt 10% övriga druvor. Vad som skiljer den mot deras recioto är att jäsningen pågått lite längre, därmed sjunker sockerhalten och alkoholhalten ökar. Sockerhalten anger Le Ragose till mellan 15-30 g per liter. Recioto brukar vara upp mot 100g/l eller ännu högre. Amarone under 10 g per liter. Alkoholhalten håller amaroneklass, då den är 16%.
Doften är stor med körsbär och torkad frukt som dominanta inslag. Den typiska Le Ragose tonen av läder och jord finns där lite försiktigt i bakgrunden förstärkt med lite violer.
I munnen känns vinet alldeles sammetslent. Här finns en kraftfullhet i frukten parad med en sofistikerad elegans.
Visst är det sött men med en bra friskhet. Mörka söta körsbär, torkad frukt (russin, fikon, dadlar), mörk choklad och marsipan.
Ofta sägs det att en Ammandorlato är något mittemelan Amarone och Recioto. Vi tyckte nog samtliga att den hade mer gemensamt med en Recioto än en Amarone. Hur som helst ett underbart vin till vår choklad- och rödbetskaka.
Betyg 4+
Vår flaska är köpt av Carlo Merolli i Danmark för 555 MUK dvs DKK=NOK=SEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar