2005 Lafleur Laroze, Saint-Emilion Grand Cru

Fredagar lever jag pensionärsliv. Förmiddagen ägnas i huvudsak åt tidningsläsning. Sedan lite bloggande. Veckohandling. Joggingtur. Analys av veckans V75-lopp. Det blir nästan lite småstressigt.

Kvällens mat blev lammentrecoter, örtkrydddade potatisklyftor samt tzatziki. Vi öppnade en flaska vin från Bordeaux.

2005 Lafleur Laroze, Saint-Emilio Grand Cru

Vinet kommer från Saint-Emillion Grand Cru och är gjort på 70% Merlot och 30% Cabernet Franc. Producent är Chateau Laroze. Bakom detta står familjen Meslin, vinodlare sedan 1610.
Detta är slottets andra vin.
Det är snart tre år sedan vi senast drack och skrev om det.

Det har hänt en del på dessa tre år. Vinet känns betydligt mer moget idag och med mer utvecklade smaker. Detta utan att ha tappat i friskhet.

Vi möts av en behaglig doft, där mörka körsbär och svarta vinbär står i främsta ledet. Doften har en mörkare ton än vad vi minns från förra gången och vi förknippar detta med höstlöv och kompostjord. Här finns också inslag av cederträ, lite blyertspenna och en hel del läder.

I smaken blir de svarta vinbären än mer tydliga. Visst finns det lite andra bär också: aningens röda vinbär, mörka körsbär och lite vildhallon.
Lite örter, en del jord och lätt tillbaka tryckta fat kompletterar bilden.
Syran känns fortfarande vital. Tanninerna har mjuknat väsentligt utan att för den skull kännas mesiga. Tur är väl det för det här är ju i första hand ett matvin.
Det här var vår sista flaska och hade jag haft fler så skulle jag inte legat på dessa så länge till, då det hunnit mogna så pass mycket på de tre år som gått sedan vi senast drack det.

Visst var det gott och visst passade det utmärkt till våra lammentrecoter. Samtidigt finns det rätt många viner som levererar på samma sätt, så det är inget vin jag springer benen av mig efter.

Vinet ingick i en låda med "Petits Chateaux" från Winefinder, som vi köpte för tre-fyra år sedan.


Betyg 4-