Amarone blir Brunello

En lite kryptisk rubrik, men den har sin förklaring

2004 Amarone della Valpolicella, Scriani

Detta var tänkt att bli helgens amarone, men icke.......
Vi drog korken på em och den ser helt OK ut. Ingen konstig doft, men ändå något som stör. Vi häller upp. Ingen doft att tala om. Vi låter glasen stå i två timmar. Nu finns här en liten doft, men var är frukten? Var är de söta mörka körsbären? Vi känner bara örter och lite bränt gummi.
I smaken finns det inte heller någon som helst frukt. Vinet smakar medicinalörter, saltlakrits och någonting bränt. Så långt det går att komma ifrån en amarone, snarare en riktigt dålig Pinotage.

Det har snart gått två år sedan jag skrev så här. Det var ju detta jag sett framemot. Istället blev det ett skadat vin. Frågan är vad som gått snett? På fredagskvällen upplevdes den frågeställningen som hyggligt akademisk.

Jag har en Brunello, som också plockats upp ur källaren, och som egentligen var tänkt för söndagens middag. Vi drar korken ur den och får ett vin som beter sig som ett vin ska göra. Fredagskvällen räddades trots allt.


2004 Brunello di Montalcino, Ciacci Piccolomini d´Aragona
I februari 2012 skrev jag om årgång 2003 och på sommaren samma år skrev jag om årgång 2004.
Dags att åter knyta bekantskap med 04:an

Vinet är gjort på Sangiovese Grosso till 100%. Druvorna kommer från en vingård som ligger på en höjd av 300 m över havet. Vinet har fått en uppfostran på stora (24-80 hl) slovenska ekfat i ca 24 månader.

På grund av missödet med amaronevinet så blir det att dra korken och hälla direkt i glasen. Kanske inte optimalt, men vad göra?

Doften som når oss är ytterst diskret. En försiktig slinga av körsbär letar sig upp mot vår nos. Vi skvalpar runt vinet i glaset och anstränger oss och tycker då att visst finns det lite örter och något som vi karaktäriserar lite diffust som  ett inslag av fat.

Smaken har en hel del mer att dela med sig av. Körsbären dominerar på ett förtjänstfullt sätt. Lite syrliga och med en härlig klarröd frukt. Här finns också hallon, en del örter, lite fat, aningens röda vinbär och så en del choklad. Någonstans svävar en lätt, ja mycket lätt blommighet i bakgrunden. Tanninerna har lugnat ner sig ordentligt sedan vi senast drack det här, men för tusan visst biter dom lite lätt behagfullt i gommen.
Vi har en skvätt kvar som vi dricker till Mästarnas Mästare på söndagskvällen. Vinet känns fortfarande piggt och vitalt. Tanninerna än mer inställsamma. Smakerna har djupnat något och vinet känns mer komplext. Det här är ingen stor Brunello, men gott ändå. Ja, till och med riktigt gott.
Det blev ett bra substitut för amaronefadäsen.

Betyg 4-

Vi betalade en gång i tiden 295 kr för detta på Systembolaget. En obetydlig prisökning med 4 kr och så årgång 2008 är vad som gäller nu.