Till priset av 895 kr skulle 13 Amaroneviner provas, därefter en trerätters middag. Hela evenemanget ägde rum i Redarsalen hos Eriks Gondolen.
Kl 18 stegade vi in i Redarsalen. Ett hjärtligt möte med vännen och vår Amaronementor Henrik Ungerth. Vi får platser ganska långt fram (bra för en farbror med lite lätta hörselproblem). Strax därpå börjar Mr Amarone en entusiastisk genomgång av Valpolicella, druvor, vinifiering, viner mm. Hela tiden med fokus på Amarone.
Costasera. Deras basamarone med druvor från flera olika vingårdar, som har det gemensamma att de ligger på bergssluttningar med sydvästligt läge dvs mot solnedgången (därav namnet).
Detta är deras storsäljare och utgör ett slags benchmark för alla Amaroneviner.
Det senaste tillskottet Costasera Riserva kom med årgången 2003.
Vaio Armaron där druvorna kommer från vingården Serego Alighieri. Jodå, den store Dante är anfader.
Campolongo di Torbe. Den här vingården ligger på en höjd av 375 till 400 meters höjd över havet i Torbeområdet nära Negrar
Mazzano. Den här vingården ligger en bit längre norrut i Negrardalen. Druvorna växer på branta bergssluttningar på en höjd av 350 -415 m ö h.
Vi börjar med att prova årgång 1997 av Costasera, Vaio, Campolongo och Mazzano.
Flight två är samma viner men nu som årgång 2000.
Den tredje flighten blir det fem viner: Costasera 2009, Costasera Riserva 2008, Vaio 2007, Campolongo 2007 och Mazzano 2007.
Det är väldigt intressant att få göra en sådan här genomgång av Masis amaronesortiment, att se hur vinerna förändrats, hur årgångar spelar roll mm.
Några korta reflexioner.
Druvblandningen ligger runt 70 Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. De resterande 5% är antingen mer Corvina eller Rondinella beroende på årgång. Vaio har en lägre andel Corvina och en högre andel Molinara. Den senaste årgången 2007 är andelen Corvina nere på 60% och så tillkommer en ny druva (Dindarella) med 5% .
Costasera Riserva blev möjlig att göra först i version 2003. Här ingår Oseleta med 10%. En druva som var bortglömd och återupptäcktes av Masi. Oseleta tillför bl a lite mer tanniner.
Årgång 1997 visar med all tydlighet hur väl amarone kan utvecklas och i vissa fall (Campolongo och Mazzano) t o m nödvändigt med åtminstone 10 års lagring. Vaion var rent lysande och Costaseran håller ihop väldigt bra. Mazzanon blev lite mycket russin för vår del, men Campolongo har en eftersmak så lång och komplex det nu bara går.
Årgång 2000. Vaion är även här lysande med klassisk amaronedoft. Campolongo en doft bomb, bara så underbar. Mazzanon lite läckra tanniner. Vilken matamarone och vilket härligt lakritsavslut.
2007 års Campolongo och Mazzano behöver ett par år till på sig för att nå sin fulla potential. Doftmässigt vill de inte riktigt släppa till. I smakerna får man en föraning om vad som komma skall. Vi har en flaska vardera i källaren och det är vi verkligen glada för. Till 70 årsdagen om 5 år?
Costasera Riserva är kanske min favorit i Masis sortiment. Tätt följt av Vaio. Båda dessa i årgång 2008 resp 2007 upplevde vi som alldeles för unga. Vi vet vad de kan prestera och därför har vi redan försett källaren med en sexpack.
Den vanliga Costasera 2009 är ung, men levererar redan idag. Vilken fantastisk årgång 2009 verkar bli.
Det finns naturligtvis massvis fler reflexioner man kan göra. Vi fastslår helt enkelt att detta är en av de mest spännande och givande provningar vi varit på.
Vi serverades en ytterst delikat middag.
Till den helt fantastiska hjorten blev det 2009 Brolo Di Campofiorin. Inte lätt att komma efter en sådan samling amaroneviner. Här borde det nog ha varit en fortsättning på amarone.
Chokladessertens matchning med Recioto är ju helt perfekt. Första gången vi dricker Masis Recioto.
Helt OK, men jag föredrar Villa Monteleones eller Roccolo Grassis
Efter middagen vandrar Sandro Boscaini runt bland borden. Mina bordsgrannar till vänster om mig har lämnat och det blir så att han slår sig ner bredvid mig. Jag får en ganska lång pratstund med honom och frågar ut honom om korkproblem, ekoodling mm. Visst är Masi medvetna om korkproblemet. Dom har också börjat med skruvkapsyler på de enkla vinerna, men för Amarone är det uteslutet. Skälet han anger är den långa lagringen och hur vinet ska utvecklas på flaska.
Ekoodling, biologisk odling eller vad man nu använder för epitet. Visst har detta påverkat Masi. Idag används mindre kemiska bekämpningsmedel, mera organiska ämnen, man slår gräset mellan raderna, bort med konstgödsling, främjar mångfalden osv. En helt ekologisk odling i Valpolicella tror han inte på pga klimatförhållandena. Det finns mycket runt om vintillverkningen där Masi anstränger sig för att medverka till en hållbar utveckling tillägger han.
I Argentina där Masi också är aktiva, där är förutsättningarna annorlunda och därför är odlingarna där mer ekologiska avslutar Sandro.
En riktigt trevlig kväll fick vi. Fantastiska amaroneviner, riktigt god mat och en karismatisk och entusiastisk Mr Amarone som föreläste för oss.
Stort tack till alla inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar