Veckans Amarone: Marion 2007

Champion League-slutspelet har dragit igång den här veckan. Vi på Vintankar ser, som dom fotbollsnördar vi nu en gång är, framemot detta. Vi har också en egenhet och det är att vi kombinerar detta ihop med amaronedrickning. Rutinen är följande att ett par timmar innan matchen (tisdag) börjar öppnar vi en flaska amarone och häller upp vinet i två stora glas. Våra favoriter är Orrefors Difference Primeur. Ungefär halva flaskan blir då upphälld. På med korken och så får flaskan stå svalt till dan därpå, då vi häller upp den andra halvan. Ett stort glas amarone (18-20 cl) brukar precis räcka två halvlekar.

Först ut den här våren blev:

2007 Amarone della Valpolicella Marion.
Marion är en av våra favoritproducnter. Vi besökte dom våren 2011 på en resa i Clubamarones regi. Du kan läsa om besöket här. Vi köpte med oss en del flaskor hem, som vi sedan provat i lugn och ro.
Våra intryck har vi redovisat här på bloggen. Jag lägger ut lite länkar så kan den som vill läsa om våra intryck.
Borgomarcellice (basvalpolicellan), Valpolicella Superiore, Teroldego, Cabernet Sauvignon, Calto samt Amarone årgång 2006 och Amarone årgång 2007.

Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor.
Jäsning sker under 40-50 dagar och därefter tappades vinet upp på 225 liters fat av slovensk ek, där det lagrades i ca 36 månader. Ytterligare lagring på flaska i tolv månader innan det släpptes ut på marknaden.

Vi möts av en stor och kraftig doft, precis som det ska vara för en toppamarone. Här finns de obligatoriska mörka körsbären och den torkade frukten, men här finns också en hel del mörka skogsbär. Marions doft är lite speciell (för att vara amarone). Här finns ett inslag som går i en lite jordig stil. Torkad svamp "Karl Johan" utbrister hustrun. Det är nog på pricken.

I munnen är det en kompott av söta mörka körsbär, torkad frukt och skogsbär som utgör ryggraden i vinet. Det är en följeslagare från den första lilla klunken till den sista tonen i eftersmaken. Här finns elegans och komplexitet i masssor. I mellanpartiet kommer det fram kryddor på ett sirligt sätt: svart peppar, lite kanel och lakrits.
Eftersmaken är riktigt lång och den torkade frukten kan där vika ut sig lite mer ordentligt. Fikon, dadlar och russin samsas på ett föredömligt sätt. Visst finns här en liten fruktsöt ton, men syran som finns i vinet är pigg och ser till att friskheten blir framträdande.
 Lite toner av  kakao och kaffe kan vi också ana oss till och med det där lilla bittra avslutet som känns i riktigt mörk choklad.

Ett stort, mäktigt och smakrikt vin, som gör att man endast småsippar på det. Sedan måste man dit med nosen emellan varje klunk och njuta av doften. Det är väl dom här två komponenterna som gör att ett glas varar i två fotbollshalvlekar.

Ni förstår själva att detta är ett vin för en amaronefreak. Vinet känns ungt och är så här bra redan nu. Jag tror faktiskt att det kommer att utvecklas lite till, så nästa 2007:a testar vi om ett år. Bara vi nu kan hålla oss tills dess.

Betyg 5