Moz Colfondo från Costadilà

Jag ligger fortfarande lite efter med bloggandet. Här kommer ett inlägg om ett uppfriskande vin, som vi njöt av då högsommarvärmen regerade. Det blev mycket läsande på altanen i skuggan. Dagliga havsbad. Så klart något uppfriskande på den sena eftermiddagen. Vad gör sig bättre än Colfondo när det är högsommar.

Costadilà.
Företaget startades av Ernesto Cattel med ambitionen att göra vin som påminde om vin som hans farfar gjorde det en gång i tiden. Ernesto var lite av en pionjär att återföra tillverkning av Prosecco till hur det ursprungligen gjordes dvs som en Col fondo. Ernesto gick bort 2018 och hans medhjälpare sedan många år Martina Celi och Alex della Vecchia driver företaget vidare i samma anda.
Namnet Costadilà kommer från Costa di lá vilket betyder "Berget där borta".

Moz.
Det här vinet är ett uttryck för den experimentlusta som Ernesto hade. Han här blandat druvan Moscato Fior d´arancio med druvan Glera för att få ett mer aromatiskt vin. I övrigt görs det på liknande sätt som deras övriga Col fondo dvs jäsning på ståltank, skalmaceration runt en vecka och en andra jäsning på flaska. Ingen klarning, ingen filtrering och inget tillsatt svavel. Detta gör att det blir en jästfällning på några centiliter kvar i botten på flaskan. Col fondo betyder också med botten.
Resultatet blir ett sprudlande friskt vin med en alkoholstyrka på 10,5% och med en lysande orangefärg.

Ett väldigt gott, lättdrucket och törstsläckande vin med massor av charm. 

Vi dricker det ute på kyrkbänken tillsammans med brodern och svägerskan. Flaskan töms i ett nafs.

Det här är inget vin vi djupanalyserar. Jag för inga anteckningar, men ur minnet har den trevliga doften av röd citrus, övermogna äpplen, regnvåta berghällar, nyjäst bröd samt rosor dröjt sig kvar. 

I munnen är det främst friskheten från den röda citrusen, mogna äpplen och tropiska frukten som etsat sig kvar.

Det är så här vi vill minnas sommaren. Sol och värme, salta bad och något läskande på kyrkbänken. 

Betyg 4.

Vår flaska är köpt på SB för 214 kr. Just för tillfället verkar Costadilas viner vara slutsålda. Mitt råd blir att hålla koll på när de dyker upp igen på SB och då vara flink på tangenterna. 

2014 Pur Mesnil, Franck Bonneville

Nu är vi tillbaks till mer normalt svenskt sommarväder. Lite regnskurar då och då. En hel del vind. Där emellan riktigt fint och soligt. De tre första veckorna av juli däremot rådde det konstant högsommar. En av de där ljuvliga julikvällarna blev det champagne från en producent jag kommit att uppskatta allt mer. Franck Bonville.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

 Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay. Sommaren 2018 släppte dom tre cuvéer från 2012, som kom från olika Grand Cru-fält från tre byar i Côte des Blancs. Varje champagne fick namn efter den by där vinfälten hör hemma: pur Mesnil, pur Avize och pur Oger. 

Jag har druckit ett par av Franck Bonvilles cuvéer. Klicka på resp länk så får du mina tankar: Extra Brut 2013, Brut 2012, Prestige Grand Cru (2012/2013) samt 2012 Pur Mesnil

Det är dags för oss att pröva den nya årgången av pur Mesnil.

Druvan är Chardonnay till 100%. Pur Mesnil är gjord på druvstockar som är runt 40 år gamla och som vuxit på fyra olika vinfält: Le Tilleul (0,5 ha), Les Hauttes (0,2 ha), Les Zailleux (0,17 ha) och Les Mussettes (0,17 ha). Vinfälten är belägna på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vit kalksten.

Den har fått mogna i fem år på sin jästfällning och degorgerades i november 2020. Dosagen är drygt 3g/l.

En härlig frisk och torr champagne. Lite ung idag och kommer säkert att utvecklas en del med något år i ryggläge. Ändå är den väldigt njutbar redan nu.

I doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus, en del gula stenfrukter, mariekex, skolkrita och grusgång.

I gommen är det en fin friskhet med gröna äpplen och citrus som vi omedelbart kan ta till oss. Persika, nektariner och gula plommon samt en rejäl näve krita och steniga mineraler kan vi också notera. 

Eftersmaken är medellång och där dyker det upp lite blommor, aningens nötter, en viss sälta och ett härligt avslut av mogen grapefrukt.

På pluskontot sätter vi också den fina balansen mellan smaker och den ordentliga syran.

Den förra årgången (2012) hade en fin krämig struktur, vilket årgång 2014 inte riktigt har. Ännu.

Betyg 4+

Vår flaska är privatimporterad och vi betalade dryga femhundringen.

2009 Brunello di Montalcino Campo Giovanni

Sommaren har bjudit på en del grillkvällar. För någon vecka sedan var det några skivor entrecôte från Tjolöholm, som vi la på grillen. En grönsallad med tomater från det egna växthuset samt ugnsbakade klyftpotatis (Amandine egna) fick göra köttet sällskap. Vi tar fram vår sista flaska av Campogiovanni från året 2009. Detta var under många år en trotjänare hos Vintankar, men av någon underlig anledning är årgång 2009 den sista vi köpt. Jag har provat och skrivit om det tidigare, men då har det gällt årgångarna 2005, 2006, 2007 och 2009

Producent är San Felice. De håller till på de sydvästra sluttningarna av kullen/berget Montalcino i Toscana. Sammanlagt är egendomen på 65 ha varav 14 utgör vinfält. Dom ligger på en höjd av 300 m ö h och de äldsta planterades 1966.  Druvan är så klart Brunello (en klon av Sangiovese) till 100%. Vinet lagras 36 månader i stora slovenska ekfat. Efter det lagras vinet ytterligare 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Färgen går i en rubinröd ton med några lite tegelröda nästan bruna stråk.

Doften startar med läder, tobak och lite jord, som efterhand övergår i fina, mogna röda bär. En finstämd samling örter och kryddor förhöjer intrycken. Ingen stor och kraftig doft utan mer finlemmad och elegant.

Vi smakar på vinet och kan konstatera att det är ett moget vin vi har att göra med. Smakerna känns fullt utvecklade.

 Det börjar med röda bär i form av körsbär, lite jordgubbar och några tranbär.  Efterhand får körsbären en mörkare ton och lite björnbär tillkommer. Här finns gott om örter och kryddor. Trevlig syra som ger det mogna vinet en bra friskhet. Tanninerna har blivit rejält avrundade och upplevs nu som mjuka ja rentav lena. Eftersmaken är lång med härliga körsbär, lakrits och fin kryddighet.

Det här var vår sista flaska och det kändes som en perfekt timing att dricka det nu. Vinet är i min gom fullmoget och helt på topp. 

Betyg 4

Vinet är köpt på SB 2015 och kostade då 355 kr.

2019 Mongarda Colfondo Colli Trevigiane

 Det har varit några fantastiska veckor med magiskt sommarväder. Verklig högsommarvärme. Tempen i havet pekade i lördags på 25 grader. Det känns lite lyxigt att bra ta ta hojjen och att fem minuter senare var nere på klipporna och kunna kasta sig i havet. Ganska ensamma är vi också nere på klipporna, då det inte är helt lätt att ta sig i, såvida du inte vet vilka ställen som är lämpliga.

I det vädret som varit rådande har ett glas Colfondo på sena eftermiddagen suttit som en smäck. Jag har några favoriter varav Mongarda är en. Jag skrev om det här vinet i våras. Du kan läsa det här. Precis som jag skrev i inlägget så fyllde jag inför sommaren på med en ny PetNatlåda från Kontextvin med beställningsnummer  74267. Mongarda ingår i den lådan. Nu är det årgång 2019 som gäller och jag kan avslöja att den är precis lika bra som tidigare årgångar. Utöver Mongarda ingår:

- En Lambrusco. 2017 Ponente 270, Podere Cipolla

- 2017 Eos från La Chimera

Mongarda är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.
Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdbbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.
Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.
Dom tillverkar tre Prosecco Superiore ( Zero Dosage, Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovanstående stycke. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

En frisk härlig doft av citrus, övermogna äpplen, fläderblommor, krusbär och grusgång möter oss så fort kapsylen är avlägsnad.

I munnen är det friskt och riktigt törstsläckande med sin ljuvliga citruskompott. Här finns också lite päron, vinteräpplen, persika och aningens nyjäst bröd. I avslutet nypressad grapefrukt. Lättdrucket och så gott!

Betyg 4

På SB kostar Kontext Pet Nat låda 1182 kr. Tre spännande, trevliga och framförallt goda viner. Två flaskor av var sort. Ett utmärkt sätt att bekanta sig med Colfondo, Lambrusco och druvan Avanà.

Projekt Grekland 2.0 Del 8 och 9. Retsina Amphorae Natur och Resin Flavour Roditis

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Vi har också startat i gång vårt projekt Grekiska viner 2.0. 

Det landade under vårvintern en kartong med tolv olika viner hemma hos Vintankar, som kommer att ingå i det projektet, men det kommer också att ingå andra viner köpta på SB eller annorstädes. 

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

- 2019 Xinomavro Young Vine, Thymiopoulos

- 2017 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

- 2019 Nostos Roussanne, Manousakis Winery

- 2018 Pithari Red, Afianes Wines

Retsina Amphorae Natur från Tetramythos

Vi har haft några veckor med Medelhavstemperatur. Havsvattnet har en temp som är uppe i 24 grader. Kvällarna är ljumna och sköna. Det är med andra ord upplagt för grekisk inspirerad mat. Tzatziki, grekisk sallad och stekta bläckfiskringar. Till detta dricker vi Retsina. Vår absoluta Retsinafavorit!

Producenten Tetramythos vingårdar ligger på de höga bergen på den nordligaste delen av Pelopennesos. Närmare bestämt vid Kalávryta. Bröderna Aristides och Stathis Spanos, uppväxta i dom här trakterna, och den berömde oenologen Panayiotis Papagiannopoulos gör här vin under namnet Tetramythos. Vingården omfattar idag runt 14 ha. Förutom vin omfattar verksamheten även mandlar och oliver. Vinfälten ligger på 450 till 1000 m ö h. Klimatet här påminner mer om de österrikiska alperna än om medelhavsklimat. 

Här odlas det lokala druvor Malagousia, Roditis, Agiorgitiko, Mavrodaphne och Mavro Kalavritino., men även internationella druvor som Merlot, Cabernet Sauvignon och Sauvignon blanc odlas. Organiska odlingsmetoder tillämpas och dom är certifierade. Spontanjästa, ofiltrerade och ett minimum av svavel. Ja ibland t o m utan tillsatt svavel.

Den här Retsinan är gjord på druvan Roditis. Vinet har fått jäsa på traditionellt sätt på amforor av lera och med tillsats av kåda från Alleppotallen (från den egna vingården). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla och vuxit på ett vinfält beläget 850 m ö h. Jordmånen är kalksten och rankorna växer som s k bush-vines. Enligt uppgift har inget svavel tillsats.

Färgen går i en blekgul nyans.

I doften hittar vi den där typiska kådadoften, men inte klumpig, som den ofta är bland de allra enklaste Retsinaviner jag druckit, utan faktisk så andas vinet en viss elegans. Örter, citrus, skolkrita, vita sommarblommor och en god portion pinjeskog.

I munnen känns en tydlig kåda smak. Precis som det ska vara. Fast precis som i doften har den en elegant touch. Den balanseras på ett utmärkt sätt av den gröna äpplefrukten, citrusen och örterna. Här finns tydliga mineraltoner av krita och sten. I eftersmaken aningens persika och vita blommor.

Jag har tidigare år utnämnt den till den bästa retsinan jag smakat och det finns inget som föranleder mig att ändra på det påståendet. 

139 DKK betalade vi då den inhandlades tidigare i år.

Detta är en måste-retsina för alla oss som gillar Retsina!!

2015 Resin Flavour Roditis, Tatsis.

Det blir vårt första oranga vin som är spetsat med lite kåda. Så klart är vi nyfikna på vad det här smakar. Inte alls så tokigt förutsatt att du är lite av en retsinafantast precis som vi är.

Tatsis Winery hittar vi i Goumenissa, Makedonien, Grekland.  Det är ett familjeföretag där pappa Christos och sönerna Periclis och Stegios driver verksamheten. Det hela tog dock sin början då Christos farfar förvärvade egendomen och började producera vin. 1998 började dom med ekologisk odling för att 2002 helt gå över till odling enligt biodynamiska principer. Idag omfattar egendom 13 ha vingårdar. I huvudsak odlar dom de inhemska röda druvorna Xinomavro och Negoska, men även Roditis, Alepou, Malagousia, samt de röda internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cinsault.

Ett vin gjort på den inhemska druvan Roditis, som är en rosafärgad druva som ger ett "vitt vin", men pressas den och får tillbringa en längre tid med skalen så blir vinet mer orangefärgat. Det är precis detta som Tatsis gjort.

Det här vinet har efter att druvorna pressats fått tillbringa runt en månad tillsammans med skalan i öppna kärl. Spontanjäsning. Ofiltrerat. Inga tillsatser av svavel.  Det har fått ligga runt ett år på ekfat. Vinmusten tillsätts retsin  (kåda), då det förs över till ekfaten och därför är detta rent tekniskt inte en retsina.

Färgen går i en orange nästan bärnstensfärgad ton.

I doften hittar vi en liten kryddsamling, apelsinskal, någon aprikos, rosor, regnvåta berghällar och aningens honung. En trevlig doft som väcker vår nyfikenhet på hur det smakar.

I munnen är det ett torrt vin, inte knastertorrt, med en stor friskhet. Mycket av det doften indikerade återkommer i gommen. Gott om röd citrus (blodapelsin, mandariner, blodgrape), aprikoser, persika och inte minst den fina kryddigheten. En fin härlig syra tillsammans med fjäderlätta tanniner ökar på komplexiteten. I eftersmaken dyker det upp lite honung, rosor och steniga mineraler.

Till vår hemmagjorda moussaka var det en riktig hit. Den sista slatten fungerade som en fin törstsläckare i den ljumna sommarkvällen.

Vi betalade 259 DKK för vår flaska.

2012 Campo del Titari från Brunelli. EM-final. Forza Gli Azzurri!!

 Häromdagen redovisade jag semifinalernas Amarone. Idag blir det finalens. Det blir då min absoluta favorit-Amarone. Ni som följer bloggen vet så klart vilken Amarone jag menar. Frågan blir vilken årgång ska jag välja? Jag bestämmer mig för 2012.

Suget efter att få resa till Valpolicella och träffa dessa fantastiska vinmakare tilltar. Det blir ingen resa i år, men kan spridningen av Coronaviruset hållas nere och vaccinationstakten i Europa öka, så är det Valpolicella som står högst på önskelistan under 2022. Vi drömmer om att åter få boka in oss några dagar på Brunellis Vingård i San Pietro in Cariano. Jag skrev en artikel 2019 på Club Amarones hemsida om ett veckoslut där.

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).

Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.

För ett par år sedan arrangerade jag en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011, och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen. Årgång  2013 här och 2015 här

Vi låter vinet få knappt två timmar i glasen innan vi börjar att avnjuta vinet samtidigt som fotbollen börjar.

Redan här kan jag avslöja att detta är en fantastisk Amarone. Väldigt njutbar nu och har många goda år framför sig.

Doften börjar med läder, jord och lite tobak, men den ljuvliga mörka frukten tar rätt så omgående över föreställningen. Intensiv och kraftfull. Strax därpå kommer örter och kryddor, där vi särskilt noterar tonen av svartpeppar. I mindre omfattning och i små pustar får vi torkad frukt, kakao, hemkola och aningens, aningens vanilj.

Ett alldeles ljuvligt vin att bara sitta och dofta på. Vi kan känna oss som tjuren Ferdinand i Walt Disneys berättelse, som sitter under korkeken och doftar på blommorna. Fast för oss är det Bruellis Campo del Titari.

Vi går över till att smaka på vinet. Det här är inget en tar i stora klunkar. Varje liten sipp är en stor njutning och så komplex av eleganta smaker som bara en fulländad amarone kan vara. Den intensiva mörka frukten börjar som sig bör med mörka lite söta körsbär, som omgående får sällskap av solmogna björnbär, skogshallon, blåa plommon och några enstaka svarta vinbär. Mmm så läckert. Så kommer nästa lager av örter och kryddor. Återigen den magiska frukten. En finfin syra ger en bra friskhet. Tanninerna är där. Mjuka men ändå tydligt närvarande med att bjuda motstånd. Och så avslutningen med en eftersmak där superlativen inte räcker till. Mörk choklad, några droppar espresso, körsbärskärnor, lite svartpeppar och aningens hemkola.

Ja ni hör hur det låter. Vi dricker vinet över två dagar, men med en liten slatt kvar till dag tre. Precis lika gott den första lilla klunken som den sista.

Betyg 5

Årgång 2012 är sedan länge slutsåld. Årgång 2015 verkar finns på SB till 757 kr.

Italien blev i mitt tycke värdiga Europamästare. Campo del Titari en mästerlig Amarone.

2009 Caloetto från Le Ragose

 Det var dags för Italien att spela semifinal i fotbolls EM för herrar. Vår vana trogen när det gäller internationell fotboll är att göra detta i sällskap med ett glas Amarone.

Tidigare i våras lanserade importören Vino Conoscenza en låda med tre olika amarone från Le Ragose. Alla från året 2009. Vi slog till och kunde för en tid sedan hämta ut det här trevliga paketet på vårt lokala Systembolag.

Vi drack den "vanliga" amaronen till invigningsmatchen och så klart blev det ett blogginlägg som du kan läsa här. Nu är det dags för amarone nummer två i den här samlingen. Vi bestämde oss för att det fick bli Caloetto.

2006 var den första årgången av Caloetto. Druvorna kommer från den del av vingården som är högst belägen (dryga 400 m ö h). Druvmixen är densamma som i deras "husamarone" dvs 50% Corvina, 20%Corvinone, 20% Rondinella och 10% av blandade druvor . Druvorna mognar något senare, så skörden sker vanligtvis i skiftet sep/okt. De får sedan ligga på tork fram till skiftet jan/feb. Vinet får åldras först 6-12 månader på stålfat och sedan två till tre år på sk tonneaux (5 hl) av fransk ek.
Jag hyllade årgång 2006 här och årgång 2007 här.

Jag håller Le Ragoses "vanliga" Amaroe väldigt högt inte minst för sin något slankare stil. Caloetto är lite mer fruktdriven och går i en lite mer kraftfullare stil, men med bibehållen friskhet och elegans. Helt enkelt en alldeles lysande Amarone.

Vi möts omgående av en stor och omfamnande doft med massor av mörk frukt. En stilfull samling örter och kryddor kan vi notera liksom aningens kakao och unset söt piptobak.

Det är när vi tar den första klunken, som vinet verkligen möter upp till våra högt ställda förväntningar. Här har Le Ragose låtit kraft, elegans och den underbara balansen samsas till ren amaronemagi. Detta är inget annat en fantastisk amarone med sin kraftfulla och intensiva fruktsmak (mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, hallon). De fina örter och kryddorna, där svartpeppartonen utmärker sig. Den finstämda syran och de lena tanninerna bjuder på ett försiktigt motstånd. Och på detta en eftersmak som tar andan ur oss med den lilla bittra tonen av riktigt mörk choklad och körsbärskärnor parad med söta mörka körsbär och aningens torkad frukt.

Betyg 5-

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 666 kr.