Amarone årgång 2006: Masi Costasera vs Le Ragose

Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone, som jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. 

Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Hösten 2021 var min tanke att göra något liknande för årgång 2006. En femstjärnig årgång. Det är en årgång som kräver åtskilliga år på ryggen i källaren för att kunna visa upp hela sin potential. 15 år efter skörd gjorde jag bedömningen att nu var det dags för årgång 2006 att visa vad den går för.

Jag hann under hösten 2021 med två inlägg:

- Mazzano från Masi

- Il Fornetto från Stefano Accordini

Under våren 2022 provade jag

- Monte Ca Bianca från Begali

- Amarone Allegrini

Av någon outgrundlig anledning så kom jag av mig här, men nu (2023) är det dags att låta det här projektet bli slutfört. Under januari har det blivit två 2006:or som testats.

2006 Costasera, Masi. 

Detta är Masis flaggskepp och den har också kommit att bli ett slags benchmark i Amaronevärlden.

Masi gör totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns också en speciell flygplats-Costasera med tillägget Nectar.

Samtliga Masis amaroneviner vinner mycket på att lagras ett flertal år innan de blir som bäst, som unga krävs det runt tre-fyra timmars luftning på karaff 

Costasera betyder "sluttning i kvällsol". Druvorna till det här vinet kommer från vingårdar i Cariano, som har ett sydvästligt läge, så att druvorna hinner se solen gå ner.
Vinet är gjort på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Molinara (5%). Druvorna har fått ligga och torka i ca 100 dagar. Jäsningen äger rum i 45 dagar på stora fat av Slavonsk ek. Vinet får sedan ligga till sig i nästan tre år innan det buteljeras.

En underbar amarone med vissa mognadstoner, men ändå med en härlig friskhet. Det är också en amarone i en lite stramare stil.

I doften är det mörka bär som rätt omgående kommer att dominera, men de kompletteras med lite örter och kryddor. Vi kan även notera aningens torkad frukt och kakao, men det är de mörka bären som har både djup och komplexitet och som får oss att le efter varje liten inandning.

I gommen är det de söta, mörka körsbären, de solmogna björnbären, hallonen och blåa plommonen, som spelar huvudrollen, men utan de finstämda birollerna från örter, kryddor, torkad frukt och kakao hade det inte blivit det läckra vin det nu är. Friskheten finns där liksom de väluppfostrade tanninerna, som krafsar runt i munhålan och ger ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är amaronelång med mera söta, mörka körsbär, men den torkade frukten(fikon, dadlar, unset russin tar för sig lite mer här). Avslutet med en liten bitterhet från mörk choklad och körsbärskärnor är bara så god.

Den som har tålamod och karaktär att vänta belönas rikligt för detta.

Betyg 4+

Den här flaskan inköptes på SB runt 2010 för 269 kr. Fram till 2016/2017 låg priset under 300 kr. Jag utnämnde det ofta till den bästa amaronen under 300 kr. Idag ligger priset på 341 kr och det för årgång 2017.

2006 Amarone Le Ragose

Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor. Sammanlagt finns det runt tolv viner i deras portfölj, däribland fyra amarone och två ripasso.

Idag är det sönerna Paolo och Marco som bär ansvaret för vingården.

 Le Ragoses Amarone har druvmixen Corvina (50%), Corvinone (20%), Rondinella (20%) och resterande 10 procent en blandning av lokala druvor. Druvorna skördas i senare hälften av september och får sedan ligga och torka till månadsskiftet januari/februari. Jäsningsprocessen äger rum under 20-30 dagar på ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig mellan fyra och fem år på stora fat av Slavonsk ek

Jag har tidigare skrivit om Le Ragoses "husamarone"  från  årgångarna : 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2009  och 2011. Det är bara att klicka på respektive årtal för att få mina tankar om just den årgången.

Jag är väldigt förtjust i den typen av Amarone som Le Ragose representerar dvs en lite stramare och slankare stil. Även 17 år gammal och med mognadstoner är friskheten och den lilla stramheten på plats.

Mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, skogsbär och tonen av svartavinbär går igen i såväl doft som smak. Några små nypor av örter och kryddor gör sig påminda. De behagfulla tanninerna krafsar alltjämt runt i munhålan och bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är hur läcker som helst med söta, mörka körsbär, lite torkad frukt, bitterheten från några droppar espresso, riktigt mörk choklad och körsbärskärnor. 

Den här amaronen är helt på topp och så mycket mer utveckling är nog inte att vänta. Å andra sidan talar det mesta för att den kommer hålla sig på den här nivån i åtskilliga år till.

Betyg 4++

På SB finns årgång 2009 tillgänglig för 669 kr. 

2011 Rebo, Gino Pedrotti

Ni som följer bloggen vet att vi någon gång varje år åker till Köpenhamn och att en av de självklara butikerna att besöka är Cibi e Vini. Vid ett av besöken där, det kan ha varit 2018, önskade vi att få med en flaska hem som Fabio och Mie trodde skulle vara intressant för oss. Vi ville gärna ha något lite ovanligt och på någon lokal druva.

Det blev ett vin på druvan Rebo från producenten Gino Pedrotti.

Företaget Gino Pedrotti firade hundraårsjubileum 2002. De är certifierade (ICEA) för ekologiskt jordbruk. Det förekommer också en del biodynamiska inslag i deras verksamhet. Alla druvor till deras viner kommer från de egna vingårdarna som ligger på sluttningarna vid sjön Cavedine (några mil norr om Garda-sjön). 

I deras sortiment hittar vi tre vita viner på druvorna Nosiola, Chardonnay samt en blandning av dessa. Fyra röda viner gör dom också på de lokala druvorna Schiava och Rebo samt de internationella Merlot och Cabernet Franc. Ett sött vin (Vino Santo) på torkade druvor (Nosiola).

Rebo är en hybrid av druvorna Merlot och Teroldego. Den togs fram i slutet på 1940-talet och fick sin slutliga form av Dr Rebo Rigotti vid det berömda IASMA (Istituto Agrario San Michele all´Adige). Vi har att göra med en institution som utbildar, forskar, odlar och framställer jordbruksprodukter däribland vin. IASMA grundades 1874 när Tyrolean Diet i Innsbruck öppnade en jordbruksskola i det gamla klostret i San Michele all´Adige. Vi befinner oss geografiskt i regionen Trentino-AltoAdige i Sydtyrolen. Efter sin död hedrade kollegorna hans minne genom att ge den nya hybriddruvan namnet Rebo.

Vi dricker deras Rebo, som uteslutande är gjord på druvan med samma namn. Druvorna har fått ligga på tork en kortare tid innan de fått jäsa på ekfat, där det också fått mogna i cirka 20 månader. Endast naturlig jäst har använts.

Färgen går i en ganska intensiv och djup rubinröd nyans.

Doften börjar lite försiktigt med läder, aningens jord och blyertspenna för att efter en stund i glasen släppa fram en samling mörka bär.

Lite örter noteras liksom ett trevligt floralt inslag. 

I munnen känns det moget, ganska så mjukt och runt. Den som har någon flaska får rådet att inte spara den så länge till. Här finns en fin friskhet och jag tycker det  här vinet har mer likheter med Teraldego än Merlot. Ganska så lättsamt.  Fina körsbär, några röda plommon, tydliga skogshallon samt en diskret ton av svartavinbär (merlot bidraget?). I mellanpartiet noterar vi lite örter, någon ton av svartpeppar samt trivsamma tanniner. 

I eftersmaken mera körsbär, lite läder, choklad, lakrits och violer.

Min nyfikenhet har definitivt väckts, så klart får det bli någon flaska vid nästa Köpenhamnsbesök. 

Betyg 4

Det finns två viner i SB:s Beställningssortiment på druvan Rebo. Kan vara läge och testa dessa..

2016 Piemonte Albarossa Viotti

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava......". Under januari är det ett vin på druvan Albarossa. En druva jag aldrig smakat. 

Det kostar inget att vara medlem i finewines.se. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 

Albarossa skapades som en klon av druvorna Nebbiolo och Barbera. Den togs fram på 30-talet av Giovanni Dalmasso. Åtminstone var Giovannis avsikt att korsa Barbera med Nebbiolo. Målsättningen var att kombinera Barberans fruktiga aromer som plommon, björnbär och blåbär med Nebbiolos blommighet, komplexitet och strävare tanniner. Slutresultatet blev enligt mig och många andra en succé. 2009 gjordes det en DNA-analys av druvan Albarossa som pekar på att korsningen gjorts med Barbera och Nebbiolo di Drunero även kallad Chatus. Alltså inte Nebbiolo som avsikten var från början. Flera vinmakare menar dock att en sådan miss är otänkbar och vidhåller att Giovanni lyckades. Det jag kan konstatera är att Giovanni alldeles oavsett har skapat en intressant druva som generellt ger viner med mer struktur och komplexitet än Barbera.

Vingården Viotti planterade sina druvor för 20 år sedan i Castel Rocchero, Asti, Piemonte. De första åren var resultatet av försöket riktigt dåligt och många andra vingårdar tog bort sin Albarossa. Viotti hängde dock i och 2011 kom belöningen. Sen dess har Viottis vinrankor levererat otroligt fin Albarossa. 

Druvorna skördas för hand. Alla druvor kommer från deras egna vingårdar. Jäsningen äger rum på stålfat. Musten pumpas sedan över på stora (25 hl) träfat, där det får mogna i ett år innan det buteljeras. Väl på flaska får det tillbringa ytterligare ett år i Viottis vinkällare innan det anses moget för marknaden

Initialt hittar vi lite tobak och jord, men rätt så snabbt är det en mörk frukt som tar över. Efterhand nås vi av grusgång, örter och rosor.

Ingen stor svulstig doft precis utan snarare åt det diskreta hållet.

I munnen är det mörk frukt som dominerar med blåa plommon, björnbär, blåbär, körsbär och hallon. Några små nypor örter och kryddor gör sig påminda efter att vinet fått tillbringa en stund i glasen. En lättsam trevlig syra skänker en fin friskhet åt vinet. Visst finns här en del tanniner som nafsar runt i munhålan, men på det hela upplever vi dom väldigt civiliserade. Eftersmaken ger oss mer körsbär, rosor och lite steniga mineraler.

Inget stort vin, men ändå riktigt trevligt. Känns inte som det kräver ytterligare lagring utan mer eller mindre helt klart för att konsumeras nu och ett par år framöver.

Betyg 4-

Köpt på SB för 201 kr, vilket måste anses som ett riktigt hyfsat pris. Jag dricker gärna det här igen.

Blanc de Blancs från Benoit Beaufort och Tradition Premie Cru, Champagne Elodie D

 Jul och nyårshelgerna har bjudit på en del bubbel. De två höjdpunkterna från Paul Déthune skrev jag om här. Nu till två andra, som båda var riktigt bra utan att nå PD:s höjder. Priset är ju också betydligt lägre.

Blanc de Blancs, Benoit Beaufort. 

Den här champagne provade vi i början på november. Vi besökte då den Vegetariska/Veganska restaurangen En del i Haga, där importören Vin Till Mat bjudit in till en liten provning av några av de champagner, som dom importerar till Sverige.

I utkanten av Grand Cru-byn Ambonnay hittar vi den här producenten. Benoit Beaufort driver verksamheten ihop med hustrun Isabelle. Benoit är sjätte generationen champagneodlare inom släkten Beaufort. Den totala produktionen ligger på ca 18 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer.

Vi provar deras Blanc de Blancs, som namnet antyder är det en champagne gjord uteslutande på druvan Chardonnay. Druvorna kommer från deras vinfält i de fyra Grand Cru-byarna Ambonnay, Le Mesnil sur Oger, Oger och Cramant. Basvinet är från årgången 2012 och med 39% reservvin från några äldre årgångar. Det har legat cirka fyra år på sin jästfällning och degorgerades i november 2016. Det fick då en dosage på 8 gr socker per liter.

En trevlig och ganska lättdrucken champagne med en rätt så stor syra. Den är inne i en fin drickfas just nu.

I doften hittar vi gott om gröna äpplen, lite citrus, aningens nötter och gula stenfrukter samt en ansenlig mängd mineraler, där krossat grus och ostronskal spelar huvudrollen.

I munnen känns den mycket frisk. De gröna äpplena och citrusen återkommer från doften fast nu i sällskap med lite sommarblommor, aningens rostat bröd och nötter. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi persika, gula plommon, krita samt steniga mineraler.

Kanske inte den mest komplexa champagnen vi druckit, men för sina 376 kr (på SB) är den väl värd sitt pris. 

Betyg 4

Tradition Premier Cru, Champagne Elodie D. 

Det har gått snart tre år sedan jag kom i kontakt med den här producenten. Det var ett Nyhetsbrev från Champagnebonden, som väckte min nyfikenhet. Vi drack ganska så omgående en flaska, vilket resulterade i det här blogginlägget. Två år senare drack jag den igen och nu hade den vuxit till sig och var för sitt pris (378 kr) helt underbar. Det blev inget nytt blogginlägg utan endast en notering att utforska producenten lite mer. I höstas kom ett nytt Nyhetsbrev om en ny årgång och då fyllde vi på med ett par flaskor. Vi tog också chansen att beställa två flaskor av  "Tradition", som betraktas som deras huschampagne.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 och ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Det här är en champagne gjord på Pinot Noir (70%), Pinot Meunier (15%) och Chardonnay (15%). Basårgången är 2013 och med 20% reservvin från 2012. Jäsningen äger rum på ståltankar medan reservvinet har legat på mycket stora (70 hl) ekfat.

Den har fått ligga runt 7 år på sin jästfällning innan den degorgerades. Den fick då en dosage på 7 g per liter.

Färgen går i gyllene ljusgul ton med massor av små fina bubblor.

I den härligt friska doften hittar vi gula äpplen, röd citrus, lite röda bär samt en hel del krita, ostronskal samt nygrusade trädgårdsgångar När den tillbringat en stund i våra glas noterar vi rostat bröd och aningens nougat.

I munnen känns syrliga röda äpplen sällskapa med mandariner, blodapelsin och blodgrape. Efterhand noterar vi syrliga jordgubbar, lite smultron och något tranbär.I eftersmaken tillkommer rostat bröd, nötter, lite smörkola och i avslutet blodgrape.

Betyg 4.

En mycket trevlig vardagschampagne. Vi betalade 359 kr, vilket måste anses som ett bra pris. Dessvärre verkar allt från den här producenten för tillfället vara slutsålt.

2019 Torso Orno Tre från Podere Marcampo

Jag kom i höstas över tre flaskor vin från importören Triplus Vinhandel. De två första flaskorna var från Azienda Agricola Bosco Agostino. Egentligen var det Baroloviner från 2020, men i och med att lagringstiden halverats, så har vinerna klassats  ner till Langhe Rosso. Båda två var riktigt bra och du hittar min hyllning här. Du kan även där läsa lite om producenten och hur de två vinerna kom till.

Det tredje vinet i den här serien är ett vin från Toscana och som fått namnet Torso Orno Tre. Här är producenten Podere Marcampo, vars historia tar sin början 1971 då Genuino del Duca och hustrun Ivana startar en restaurang "Il Vecchio Mulino" i byn Saline di Volterra. 2003 säljs restaurangen och dom köper egendomen Marcampo. Denna har sitt ursprung från 1700-talet, men har mer eller mindre varit övergiven sedan någon gång runt1950. Ett drygt renoveringsarbete drar igång och 2009 står gården klar. 

Vinfälten planterades 2005 och är belägna precis framför själva gårdsbyggnaden. Dom odlar i huvudsak: Vermentino, Sangiovese, Merlot, Pugnitello och Ciliegiolo på de 5 ha som vinfälten omfattar. Deras portfölj omfattar fem viner.

- Terrablu (100% Vermentino)

- Genuino ( Sangiovese(80%) och Merlot (20%)

- Marcampo (50/50 av Sangiovese och Merlot)

- Severus (100% Sangiovese)

- Giusto alle Balze (100% Merlot)

Det här vinet är gjort på Cabernet Sauvignon (30%), som köpts av en granne, Merlot (30%), Sangiovese (30%) samt Cilieglio (10%). 

Jäsningen har ägt rum ståltankar och vinet har sedan fått vila upp sig i endast 6 månader på franska barriquer innan det buteljerades.

Doften startar lite försiktigt med toner av jord, läder och blyertspenna, men efter en kort tid i glasen tar den mörkröda frukten över. Vi noterar även lite örter och kryddor, några mineraltoner av krossad sten samt unset torkade rosor.

I munnen är det friskt med en fin syra och väluppfostrade tanniner. Visst är det ett ungt vin, men ändå riktigt tillgängligt och inte minst väldigt gott. En hyfsat komplex fruktkompott inleder resan i gommen. Här finns syrliga körsbär, björnbär, svartavinbär, några hallon, blåa plommon samt några enstaka tranbär. Lagerblad, vitpeppar och lite andra kryddor gör sig påminda. I små finstämda portioner noterar vi mineraler av typen krossad sten och unset järn. En härlig eftersmak med en skön blandning av blåa plommon, björnbär och syrliga körsbär.

Javisst tusan är det här gott!!

Betyg 4

Detta vinet samt de två Langhe Rosso-vinerna som finns omnämnda i den här länken går att köpa via SB:s Privatimport.  Priset är det samma på alla tre dvs 287 kr. Du måste köpa 6 flaskor, men du kan blanda som du vill. Säljare är Triplus Vinhandel.

Champagne Paul Déthune: Princesse (Cuvée Prestige) och Les Crayères Blanc de Noirs

Så är då julhelgerna överstökade. Det har blivit skralt med bloggande och istället har tiden ägnats åt familjen. Det har så klart blivit en del godsaker vi druckit och det bästa och mest intressanta dyker de närmaste dagarna upp i några olika blogginlägg. 

Först ut blir två champagner från Paul Déthune. 

Ni som har följt bloggen en tid vet att Paul Déthune tillhör mina absoluta favoriter. Det är kanske den odlare i Champagne som jag skrivit flest blogginlägg om. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. I oktober 2022 blev dom certifierade som "organic farming". Knappt 60 000 flaskor fördelade på elva olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige (Princesse), Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Cuvée Prestige eller "Princesse des Thunes".

Jag håller deras Cuvée Prestige med namnet "Princesse des Thunes" som en av de allra bästa. Jag har skrivit om följande basår: 2005, 2008,  2011, 2013 och 2014 

Det är en champagne gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Den här flaskan är gjord på skörden från 2013, då den buteljerades i april 2014. Reservvin ingår med 30% från 30 olika årgångar. Vinifieringen äger rum på ekfat. Reservvinet har legat på 34 hl stora ekfat. Det har fått drygt fyra år på sin jästfällning innan det degorgerades i juli 2019. Dosagen uppgick till 5 gr per liter.

Det har gått drygt två år sedan förra flaskan. Precis lika god nu som då dvs en helt enastående champagne. Så fräsch, så frisk och så smakrik.

I doften hittar vi gul/gröna äpplen. Kanske mer gula än gröna idag. Lite citrustoner finns det liksom  inslag av rostat bröd. En hel del gula stenfrukter kan vi notera och även några florala toner samt ett icke obetydlig inslag av nygrusade trädgårdsgångar.

Visst är doften inbjudande och trevlig, men det är när vi smakar på den som vi vill att det aldrig ska ta slut. Friskheten och komplexiteten samt inte minst den förträffliga balansen gör det här till en sagolik champagne.

Det startar med en härlig samling gula äpplen, men här finns också en del toner av gröna äpplen samt några instick med röda lite syrliga äpplen. Några röda bär gör sig påminda i form av smultron, jordgubbar och några tranbär. Sedan dyker i omgångar upp nötter, rostat bröd, aprikoser och persika samt mandariner och blodapelsin för att mynna ut i ett blodgrapesbett i avslutet.

Helt fantastisk idag. Den kan nog utvecklas lite till och klarar säkert många år i källaren, så den lycklige behöver inte ha bråttom.

Betyg 5-

Les Crayères Blanc de Noirs. 

Har jag förstått saken rätt är detta det senaste tillskottet i Paul Déthunes portfölj. Samtliga druvor kommer från ett vinfält planterat med Pinot Noir och vinstockarna har en ålder på ca 50 år.

En fasligt god champagne med en härlig friskhet, som alldeles nyligen lämnat den riktiga ungdomen bakom sig utan att för den skull vara i närheten av att betraktas som mogen. Å visst har den potential att utvecklas en hel del till.

Det här är en champagne gjord på endast Pinot Noir druvor, som skördades i september 2014. Jäsningen ägde rum på 205-liters ekfat, där det sedan fick ligga kvar fram till des det buteljerades i april 2015. Det har sedan fått ligga på sin jästfällning i dryga fem år fram till juli 2020, då den degorgerades och fick en dosage på 5 g per liter.

Den nästan lite förföriska doften börjar med toner av äpplen, lite röd citrus, gula stenfrukter, några röda bär, daggvåta grusgångar, ostronskal, krita och brioche. Och så en floral kyss av jasmin, syren och inte minst kaprifol. 

Väldigt läckert!!

I gommen växer den ytterligare. Alltjämt samma härliga friskhet. De gula och gröna äpplena tar omgående kommandot, men syra från röda äpplen tillstöter omgående. Mandariner, blodapelsin och lime bjuder på en underbar citruskompott. Sedan nås vi av en omgång röda bär: smultron, syrliga jordgubbar, hallon och tranbär. De röda bären gör sin entré när tempen i glasen gått upp någon grad. Aprikoser, gula plommon och persika ger små finstämda toner åt anrättningen. Aningens mineraltoner av krita, ostronskal och krossat grus bygger på komplexiteten. Syran är stor och elegant. Eftersmaken längre än medel.

Riktigt, riktigt gott!!

Betyg 5-

Det är bara att vara tacksam att Franska Vinlistan levererar dessa läckerheter till Sverige.

2018 Pithari, Afianes

En av mellandagarna hade dottern och hennes sambo ansvaret för middagsmaten. Det blev en grekisk rätt Spetsofai. Den kan väl närmast beskrivas som en slags korvgryta. Fetaost och Risoni fick bli tillbehören. Vansinnigt gott!!

Jag köpte några viner i somras av Oinofilia i Köpenhamn. Dom vita och retsinavinerna är slut, men ett par röda finns kvar i källaren. Min känsla var att ett vin jag endast druckit en gång skulle passa bra till den här rätten. Och visst visade sig den känslan vara helt rätt. En underbar kombination.

Kvällens vin kommer från producenten Afianes Wines på ön Ikaria. Geografiskt befinner vi oss strax väster om ön Samos i Egeiska havet. Här är det inte långt till det turkiska fastlandet. 

Det är ett litet familjeägt vineri, som startade 1997 av Nikos Afianes och hustrun Maria. Idag är deras båda barn, Konstantinos och Eftychia, involverade i verksamheten. 

Odlingsmetoderna bygger på en blandning av ett biodynamiskt tänk i kombination med organisk-biologiska principer. Dom odlar i huvudsak två lokala druvor Fokiano en blå druva och Begleri en grön druva med  lite rosa skiftningar i skalet

Pithari är ett vin gjort på den lokala blå druvan Fokiano.

Druvorna skördas för hand, pressas genom fottrampning, macereras och vinifieras i amphoror av lera. Ingen jäst tillsättes utan spontanjäsning är det som gäller. Ingen klarning eller filtrering. Det finns en strävan efter att skapa ett vin på det sätt som det gjordes på antikens dagar.

Det går inte att gå förbi färgen. Mycket ljus rubinröd ton. Inte alls olikt vår hemmagjorda hallonsaft. Det är inte många viner på blå druvor vi druckit som har en liknande färg. Förleds inte att tro att smakerna skulle vara urvattnade p g a färgen. Det finns både komplexitet och kraft i det här vinet.

Doften startar med lite läder, men övergår rätt omgående i en blandning av mörka och röda skogsbär. Här finns ordentligt med örter och kryddor samt lite krossade stenar, makadam och grus. 

I munnen är det slankt och har,  precis som senast vi drack det, en härlig friskhet genom bl a en finfin syra. Vi kan finna likheter med såväl Piemonte-viner gjorda på Nebbiolo som Etna Rosso viner på druvan Nerello Mascalese. 

I munnen är det framförallt friska röda bär med tranbär, syrliga jordgubbar, lite smultron och några hallon som dominerar intrycken, men det finns också toner av vitpeppar, lagerblad, aningens svart te och svarta oliver. Tanninerna biter på ett lättsamt sätt i munhålan. Eftersmaken är medellång kanske aningens längre med återkommande röda bär, vitpeppar, lite rosor och någon ton av mineraler.

Ja det här är ett riktigt gott vin som har något exklusivt och elegant över sig. Det görs endast 1800 flaskor av det här vinet och då på en druva som nästan bara odlas på några öar i Egeiska havet.

Betyg 4+

Vi betalade 449 DKK i somras.

Det här är ett vin vi satt upp på återköpslistan.