torsdag 12 maj 2022

2012 Réserve Auguste Favier Chateauneuf-du-Pape från Domaine Saint Préfert

Vi hade lamm liggandes på grillen härom veckan. Just till lamm har det blivit så att jag nästan alltid går ner i källaren och rotar fram en Ch9dP. Inget undantag den här gången heller.

Domaine Saint Préfert har tillsammans med Le Vieux Donjon, Mas de Boislauzon och Domaine La Barroche varit mina favoriter. Vi drack en hel del Ch9dP i början på 2010-talet, men som så ofta förändras preferenserna. Nu blir det mer sällan som källare fylls på med "Påveviner" utan vi betar av dom vi har liggandes i källaren. Tänk nästan varje gång jag dricker en Chateauneuf så förstår jag precis varför vi var så förtjusta i dessa viner.

Apotekaren Fernand Serre köpte för snart hundra år sedan egendom (80 ha) någon mil norr om Avignon. Han skapade där Domaine Saint Prefert. Det är sedan 2003 Isabel Ferrando som styr verksamheten.
Idag görs det två vita och fyra röda viner. Man odlar 13 olika druvor. Grenache står för 70%, Mourvèdre för 15% och resterande femton procent fördelas således på elva olika druvsorter.

Réserve August Favier görs på 80% Grenache, 10% Cinsault och 10% Syrah. Ingen avstjälkning. Hälften av vinet har lagrats på på betongtank och den andra hälften på 600-liters begagnade barriquer. Dryga året har det fått vila upp sig på dessa innan det buteljerades.

Detta är ett helt enastående vin med en sådan underbar balans mellan smaker, syra och tanniner.

Doften börjar lite diskret men stegras ju längre vinet får tillbringa i glasen. Det startar med läder, tobak och jord, men rätt snabbt är det en underbar doft av bär (såväl mörka som lite rödare) som dominerar. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. I betydligt mindre omfattning, men ändå klart noterbart, känner vi solvarm grusväg, kakao och lite violer. Väldigt trevlig doft!

I gommen är det bären och frukten som direkt tar kommandot.  Det jungfruliga stadiet är passerat och nu närmar sig mognadsstadiet, men där är det inte riktigt ännu. Björnbär, mörka körsbär, blåa plommon står för den mörka frukten, men här finns också lite rödare toner av skogshallon och jordgubbar. Några lite större nävar av örter och kryddor noteras. Finfin syra. Tanninerna har slipats av så att de nu endast nafsar behagfullt i gommen. Lång eftersmak med mera mörk frukt, örter, söt lakrits och aningens violer. 
Ja ni hör hur det låter. Helt enkelt ett himla gott vin!!
Betyg 4+
Den här flaskan inhandlades 2015 på SB och kostade då 389 kr. Réserve August Favier verkar i skrivande stund inte vara tillgänglig, men när jag ser priserna hos SB så verkar dessa dragit iväg ordentligt.

fredag 6 maj 2022

Amarone 2006. Del 4. Allegrini

Årets amaroneprojekt drog jag faktisk igång redan i höstas. Jag bestämde mig då att titta lite närmre på årgång 2006. En årgång som rankas väldigt högt och den har av flera amaronekännare fått bedömningen att vara en femstjärnig årgång. Den tidiga bedömningen var också att den kräver flera år i källaren innan den är på topp. Rekommendationen var att dricka årgång 2007 före årgång 2006. 

På Amaroneguidens hemsida kan vi läsa: Denna årgång är en av de bästa någonsin. Massiv, kraftfull och fruktig årgång. Superårgång för expressiva Amarone. En synnerligen lagringstålig årgång. 
På Club Amarones hemsida står det: Helt klart är att de från 2006 som finns ute nu måste ligga något år till. 2006 är som gjort för riktigt lång lagring

Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här.

Provade Amarone från 2006:

Producent är familjen Allegrini. Välkänd för de flesta amaroneälskare. Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane ett par mil nordväst om Verona i det som kallas Valpolicella Classico. Företaget grundades för drygt 150 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini. Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella med en produktion på cirka 1 miljoner flaskor. Sverige är Allegrinis näst största exportmarknad efter USA. Sedan 2001 har dom också ett vinprojekt i Toscana.
 Det är också en av de första Amarone som jag fastnade för. Du som vill veta vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp årtal: 2000 2003 2006  2007 20092011 och 2012

Druvmixen är: 80% Corvina Veronese, 15% Rondinella och  5% Oseleta. Druvorna får lufttorkas i närmare 4 månader. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 25 dagar med dagliga överpumpningar. Vinet lagrats i 18 månader på nya små franska ekfat. Därefter i 7 månader på gamla stora ekfat och slutligen 14 månader på flaska.

En helt underbar amarone med härlig friskhet och vital mörk frukt trots att det gått femton år efter skörd.
I doften hittar vi massor av mogna mörka körsbär. Rätt så bra tryck i doften. Lite andra mogna skogsbär ansluter efterhand liksom lite örter och kryddor. I mindre omfattning, men ändå tydligt, noterar vi torkad frukt liksom kakao. 

I gommen återkommer de mogna, nu lite söta, mörka körsbären i sällskap med mogna björnbär, aningens svarta vinbär, blåa plommon, något hallon och blåbär. En komplex fruktpalett. Precis som i doften noterar vi även lite örter och kryddor i smaken. Aningens russin, fikon och katrinplommon tycker vi oss kunna ana. Syran skänker alltjämt en behaglig friskhet åt vinet. Mjuka, ja nästan lena har tanninerna utvecklats till att bli.
Eftersmaken är stor och lång på typiskt amaronevis. En liten bitterhet av mörk choklad, espresso och körsbärskärnor noteras tillsammans med den mogna frukten.
Allegrinis Amarone lever upp till de högt ställda förväntningarna.
Hur gott som helst!!
Betyg 5-



torsdag 5 maj 2022

Brut Rosé från Billecart-Salmon

Det här inlägget påbörjades för 14 dagar sedan. Våren har kommit ytterligare en bit på vägen, men i mitten på april stämde det jag skrev nedan väldigt väl.
Våren har så smått börjat göra sina framstötar. Ett av de säkra vårtecknen är när sädesärlan hoppar runt på vår innergård. Ett annat när forsythian står i sin klargula skrud och ett tredje när vi på bänken kan avnjuta  rosévin i någon form. 
Vi hade både sonen med familj och dottern på besök en lördagseftermiddag för någon vecka sedan. Det firade vi med att öppna en flaska roséchampagne av bästa klass.

Maison Billecart-Salmon grundades 1818. Det var då som Nicolas Francois Billecart gifte sig med Elisabeth Salmon. Vingården ligger i den lilla byn Mareuil-sur-Aÿ cirka 7-8 km öster om Epernay. Det är fortfarande ett familjeföretag, där det idag är den 7:e generationen som styr över verksamheten. Idag omfattar verksamheten 100 ha som dom själva äger samt ytterligare lika mycket som dom köper från kontrakterade odlare. Från totalt 40 olika crus skapar dom sina cuvéer. Alla från Premier- eller Grand Cru-lägen. 
Noterbart är att när Rickard Juhlin 1999 skulle utse "The champagne of the Millenium", så hamnade Billecart-Salmon som etta med årgången 1959 och tvåa med årgången 1961.

Min egna erfarenhet av Billecart-Salmon är ytterst begränsad. Cuvée Nicola Francois har jag druckit på halvflaska för flera år sedan. Du kan läsa mina tankar om  årgångarna 1998 och 2000
Jag drack deras Brut Sois på hösten 2020, vilket resulterade i det här blogginlägget

Den här roséchampagnen har druvmixen Chardonnay (40%), Pinot Noir (30%) och Pinot Meunier (30%). Färgen kommer av att det tillsatts runt 8% rödvin gjort på druvan Pinot Noir, som vuxit på vinstockar med en ålder på 60-80 år och på vinfält i deras hemby Mareuil-sur-Aÿ.
Jäsningen äger rum på ståltankar. Det innehåller 40% reservvin. Det har fått ligga 36 månader på sin jästfällning innan det degorgerades och fick då en dosage på 9g per liter.


En vacker lite gnistrande laxrosa färgton lyser mot oss.
I doften hittar vi en hel drös röda bär, röd citrus, lite röda äpplen, aningens ostronskal, våt grusgång och unset sommarblommor. Mycket trevlig!!
Vi smakar och tar omgående till oss syran och friskheten vi bjuds på. Initialt är det smultron, lite hallon och syrliga jordgubbar vi noterar. Efterhand tillkommer röda äpplen, mandariner, persika, aningens brioche och ett läckert avslut med blodgrape.
Så himla gott! 
Betyg 4+.
Just nu verkar den slutsåld, men vanligtvis finns den i beställningssortimentet och kostar 679 kr.


onsdag 27 april 2022

Digital vinprovning med Alberto Brunelli. Corte Cariano, Ripasso och Amarone Valpolicella Classico. Alla tre från 2019.

I fredags var det dags att återknyta bekantskapen med Alberto Brunelli. Club Amarone hade ordnat med en digital vinprovning. Fyra viner skulle provas: 
- 2019 Corte Cariano
- 2019 Pariondo Ripasso
- 2019 Amarone Classico
- 2016 Titari
Vi väljer själva att avvakta med Titari och nöjer oss med att prova de tre andra, vilka samtliga är från 2019.
Brunellis vingård ligger i utkanten av samhället San Pietro in Cariano. Jag har både besökt och bott på vingården. Jag kan verkligen rekommendera att bo där några dagar. Jag skrev ett reportage om detta på Club >Amarones hemsida 2019.


Omdömet om skörden 2019 i Italien var att den generellt sett var knapp, eller till och med ynklig i vissa områden, men enastående vad gäller kvalitet från Piemonte i norr till Sicilien i söder. Om vi tittar närmare på Valpolicella, så var 2019 ett år när man såg en viss nedgång i produktionen – cirka 10–15 % jämfört med 2018.
Vädermässigt var det en kall och regnig vår som följdes av en varm och solig sommar. Skörden inföll aningen senare än 2018 och den var långsam eftersom det tog tid för alla druvorna att mogna. Ofta fick man gå tillbaka flera gånger och skörda i olika skeden för att druvorna skulle vara tillräckligt mogna. 
Vinproducenterna i Valpolicella var mycket lyckliga över kvaliteten på 2019 års druvor, då den visade en perfekt balans mellan syra och sockerhalt. 
Förutom direkt skörderelaterade aspekter, så var det ett år när flera nya produktionsregler infördes av Valpolicella-konsortiet. Mer om detta finns på Club Amarones hemsida


2019 Corte Cariano.
Corte Cariano består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.


Årgång 2019 har en enastående friskhet och fräschhet. Såväl doft som smak domineras av friska men ändå mogna körsbär. Här finns också några blåa plommon och aningens svartpeppar, finstämda toner av örter samt lite diskreta toner av kaffe.
Det här är ett vin som jag alltid har hemma. Det passar riktigt bra till pizza, diverse pastarätter, sallader och inte minst de ljumna sommarkvällarna då jag vill dricka något svalkande rödvin. 
Det här ett vin som klarar säkert 4-5 år i källaren, men jag föredrar att dricka Corte Cariano ung för den härliga friska körsbärssmaken.
Betyg 4
Priset på SB är 170 kr. Det är för tillfället slutsålt, men jag tror att det snart kommer åter.


2019 PaRiondo Ripasso.
Druvsammansättningen är Corvina (65%), Corvinone (10%) och Rondinella (25%). Druvorna har vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år belägna på vinfält på en höjd av 180-2840 m ö h i San Pietro in Cariano och Pedemonte. Efter att druvorna skördats (sep/okt) pressas de och får jäsa en första gång på ståltankar, där de också få vila fram till februari. Musten hälls då över skalrester från amaronetillverkningen för en andra jäsningen. Vinet får sedan mogna i 12 månader på 350-liters ekfat.


Det här är en ripasso som går i en stil, som jag verkligen gillar. Ett väldigt matvänligt vin och utan ambitioner att likna en amarone. 
I doften finns det en hel del mörka bär, lite örter, kakao samt unset vanilj. 
I gommen är det hyfsat lättsamt med en fräschhet som mer påminner mer om Superiore än Amarone. Det finns ett bra tryck i den mörka frukten, där vi särskilt noterar körsbär, björnbär, några svartavinbär och blåa plommon. Örter och kryddor finns i små väl avvägda portioner. Härlig syra och lite nafsande tanniner förhöjer intrycken. Eftersmaken är medellång och där får den mörka frukten sällskap av lite mörk choklad, espresso, körsbärskärnor och unset vanilj.
Precis så här vill jag ha min Ripasso!
Betyg 4
Det finns i Systembolagets beställningssortiment och kostar 189 kr. Ett riktigt bra pris för en underbar Ripasso.


2019 Amarone Valpolicella Classico.
Den här amaronen görs på en druvmix av Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna kommer från några olika vinfält belägna på bergen eller kullarna runt San Pietro in Cariano och Pedemonte. Höjden över havet är drygt 250 meter. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 35 år. Druvorna har efter att dom skördats fått torka i cirka tre månader. I januari pressas druvorna och jäsningen sker vid en låg temperatur och varar runt 40 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i två år på barriquer och tonneaux (lite större tunnor) gjorda av ek.


Det här är en ung amarone. Normalt brukar jag tycka att en amarone behöver vara fem år (efter skörd) för att riktigt bjuda upp, men den här är riktigt bra redan nu. Här finns en enastående friskhet i frukten. Inte alls så tung utan lever mer på sin friskhet och elegans.
De mörka bären (främst körsbär) har en fin liten syrlighet som jag attraheras av. Här finns en del örter och kryddor som skapar en fin komplexitet. Tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. I eftersmaken kommer lite mörk choklad, espresso, violer, kanel samt körsbärskärnor.
Visst kommer det att utvecklas fint de närmaste åren, men ändå inget jag långlagrar.
Betyg 4+
Den här amaronen finns i SB:s beställningssortiment och priset är 463 kr.

Brunelli har sedan en tid tillbaks startat en "wine-shop". Du hittar mer om detta på deras hemsida.

måndag 25 april 2022

Argentieras Poggio Ai Genepri möter Le Novelires Re Diale men först lite Soave från Le Battistelle

 Vi hade vännerna Stig och Anki på besök för ett par helger sedan. Det blir som alltid väldigt trevligt med många och spännande samtal. Vi startade med lite fika utomhus. Soligt men med en lite isande vind. Vi hittade ett hörn runt stugknuten där det var lä och då värmde solen riktigt gott. Promenaden nere på Näsbokrok angrep vinden oss, så det blev att gå i en riktning där vi mestadels fick vinden i ryggen.

Vi började kvällen med ett vin från Soave.

2019 Piede Franco, I Rasoli från Le Battistelle. 
Le Battistelle har sin verksamhetrunt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha, som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt gården.Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets desertvin, spumante och så detta unika vin I Rasoli. I skrivande stund är det endast deras spumante som går att beställa på SB.

2011 tog familjen sticklingar från sina äldsta vinstockar i vingårdsläget ”Roccolo del Durlo” (planterat i slutet av 1800-talet). Sticklingarna planterades i ett nytt 0.5 hektar stort vingårdsläge som benämnts ”I Rasoli”. ”I Rasoli” är också den italienska benämningen för tekniken de använt för att ta sticklingar och plantera dessa utan rotstock. Vinets namn har tillägget Piede Franco vilket betyder att vinstockarna är ”un-grafted” / utan amerikansk rotstock. Det gjordes 690 flaskor av detta vin år 2019. 
Druvorna (Garganega) plockas när de är riktigt mogna. De avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i ca 48 timmar. Vinet har fått jäsa på ståltank och sedan har det fått ligga kvar på jästen under 6-8 månader, därefter har det fått tillbringa ytterligare 8 månader i amforor innan det buteljerades.

En mycket komplex doft med en härlig friskhet möter oss omgående. En samling gula stenfrukter, citrus, aningens fläder och andra vita sommar blommor samt lite örter och grusig sommarväg ansluter.
Mycket av det vi kände i doften kommer tillbaks då vi smakar på vinet. Ett rätt så mjukt och smakrikt vin med en härlig friskhet. Det startar med en komplex korg av gula stenfrukter bl a aprikoser, persika, gula plommon. Gula äpplen, citrus och några finstämda toner av örter följer. En mycket trevlig syra skänker en bra friskhet åt vinet. Eftersmaken är något längre än medel och då tillkommer nötter, krossad flinta sten och aningens honung. Lättdrucket och alldeles lysande som fördrink tillsammans med några munsbitar. 
Betyg 4+.
Det såldes i höstas på SB för 396 kr.

Kvällens huvudnummer blev en test av två viner från Bolgheri. Samma årgång och med liknande druvsammansättning. Två s k supertoscaner! 

2018 Poggio Ai Ginepri från Tenuta Argentiera. 
Tenuta Argentiera är beläget i den allra sydligaste delen av Bolgheri. På de höga kullarna (200 meter över havet) endast ett par km från Medelhavet odlas det Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah, Cabernet Franc och Petit Verdot. Vingården har en historia som går tillbaks till 1500-talet. Namnet Argentiera spelar an på att det här området en gång i tiden var känt för sina silvergruvor. Idag omfattar egendomen cirka 500 ha mestadels olivlundar och skogar, men runt 75 ha är vingårdar uppdelade i en mängd vinfält.
Två prestigeviner gör dom, där främst Argentiera (samma namn som vingården) har nått mest berömmelse, men även Villa Donoratico anses var ett stort vin.

Poggio ai Ginepri görs i tre varianter en rosso, en rosato och en bianco ( 90% Vermentino och 10% Sauvignon Blanc). Ikväll det Rosso som gäller. Den är gjord på druvorna Merlot (40%), Cabernet Sauvignon (30%), Cabernet Franc (20%) och Petit Verdot (10%). Klasarna avstjälkas och druvorna vinifieras var för sig. Jäsning och maceration äger rum på ståltankar. Hälften av vinet får sedan ligga på begagnade 225 liters fat av fransk och ungersk ek i cirka åtta månader. Den andra hälften får ligga på ståltankar. Därefter blandas vinet och buteljeras.
Vinet fick utmärkelsen 2018 års bästa vin av Wine Spectator. Då var det årgång 2016.



Doftmässigt börjar det med lite läder, aningens jord och nyvässad blyertspenna. Tämligen omgående är det den mörka fukten som tar över ackompanjerad av någon liten nypa örter och svart te.
I munnen känns vinet mycket fräscht och friskt med en trevlig syra och smånafsande tanniner. Smakerna domineras av den mörka frukten: svarta vinbär, blåa plommon, björnbär och något blåbär, men här finns också lite ljusare toner av främst körsbär och skogshallon. I eftersmaken får frukten sällskap med lite mineraler (järn, kalk) samt aningens lakrits.
Ett hyfsat ungt vin med rena smaker och en bedårande frukt. Årgång 2018 känns helt drickmoget nu.
Betyg 4
På SB är priset 246 kr och det har redan hunnit bli årgång 2020 som säljs där 


2018 Re Diale från Le Novelire. 
Det här blir vin nummer fem som vi dricker av Le Novelires viner. Du som vill läsa mina tankar om de fyra första vinerna klickar på nedanstående länkar:

Le Novelire är en familjeägd vingård belägen någon mil söder om Bolgheri i närheten av den lilla staden Castagneto Carducci. Geografiskt befinner vi oss nästan rakt västerut från Sienna någon mil från Medelhavet. Vingården omfattar totalt 9 ha, varv 4 odlas det vin på, 3 ha är olivlundar och 2 ha är odlade med persikor.

Det hela tog sin början 1963, då Bruno Micheletti (född och uppvuxen i Castagneto) förvärvade vingården. De första 50 åren såldes viner på bulk och direkt till slutkonsumenten, men för några år sedan började viner produceras och buteljeras under egna etiketter. Det var barnbarnet Fabrizio som startade den verksamheten och gav företaget namnet Novelire, som en påminnelse om att Bruno Micheletti köpt vingården för nio millioner lire. Dom odlar dels de lokala druvorna sangiovese, trebbiano, malvasia, vermentino och dels Bordeaux-druvor som cabernet (sauvignon och franc), merlot och syrah.


Det här är ett vin gjort på lika delar Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Merlot. Ingen jätteskillnad i druvsammansättningen jämfört med Ai Ginepri. Re Diale är gjord på lite mer Cabernet Franc och ingen Petit Verdot. 
Manuel skörd. Avstjälkning. Jäsning på ståltankar. Vinet får mogna i 18 månader på stora ekfat s k tonneaux innan det buteljeras.

Vi förvånas lite över hur stor skillnad det är doftmässigt på de båda Bolgheri-vinerna. Hos Re Diale känner vi massor av jord, mosssa, lite potatisskal, läder, tobak och en del mörk frukt. Initialt är det jord och potatisskal som helt dominerar och först efter en lång stund i glasen kommer den mörka frukten i sällskap med en del kryddor. Ju längre tid i glasen desto mer framträdanden blir den mörka frukten.

Det är när vi smakar på vinerna som likheterna uppenbarar sig. Friskheten och fräschheten är den samma liksom de mörka bären: svarta vinbär, blåbär, blåa plommon och björnbär. Här finns också finstämda toner av örter och kryddor, där tonen av svartpeppar är lite mer tydlig hos Re Diale. Samma fina och trevliga syra hos de båda vinerna. Tanninerna är något mer runda och tillmötesgående hos Re Diale. I eftersmaken får den mörka frukten sällskap av lite lakrits och några nävar mineraler (järn, sten, krita).
Re Diale är ett riktigt gott vin och därtill helt klart för att drickas nu, även om det säkert klarar flera år i källaren.
Betyg 4
Du som är intresserad kan höra av dig till info@lovewine.se 
Priset tror jag ligger på knappt 37,30 euro.



onsdag 13 april 2022

2019 La Malinche

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava........". Under april är det ett vin från Californien gjord på en druva jag tidigare aldrig hört talas om och än mindre smakat. Så klart något som en vinnörd omöjligen kan motstå.


Sabelli-Frisch Wines grundades och drivs av svenskättlingen Adam Sabelli-Frisch. En helt ny bekantskap som i november presenterade sin verksamhet för medlemmarna på finewines så här:

Bakgrund: Efter många år av naturligt hemvinmakande har jag nu äntligen gett mig ut på egna vingar. Jag gör naturliga viner, fast på lite bortglömda eller underskattade druvsorter. Ofta med en old world approach, extended maceration och bra struktur. Låga sulfidnivåer. Detta är inte dom typiska Kaliforniska fruktbomberna. Siktar på första release 2019, men huvuddelen av dom röda blir först 2020.  
Vi tar all vår frukt från Kalifornien och varenda druvskörd har jag personligen varit inblandad i. Och varenda druva har transporterats av mig, så vi har inte bara köpt frukt eller druvjuice och väntat på leverans och gjort vinet industriellt, som så många andra gör. Alla viner är single varietal, dvs inte blandviner. I den utsträckning det har gått, har jag försökt skörda frukten från organiska druvodlare. Inte alltid det går när man siktar in sig på väldigt ovanliga druvsorter som jag gjort - man får ta det man kan få, ibland.

Vingårdarna ligger huvudsakligen i Lodi. Visst görs det vin på internationella druvsorter som Riesling och Syrah, men fokus ligger på att göra viner på mer ovanliga druvsorter som PicPoul, Angelica, Mission, Petit Manseng, Tinta Caõ, Alicante Bouschet, Colombard m fl.

La Malinche är gjord på den mycket ovanliga druvan Mission. 
Så här skriver Adam:
Det är en av dom äldsta druvsorterna i Kalifornien. Den kom via conquistadorerna till Mexico och spred sig upp med dom katolska missionärerna till Kalifornien. I början av förra seklet den vanligaste druvsorten för vinmakande här, men har sedan trender förändrats nästan helt eliminerats. Nästan omöjligt att få tag på denna druva nuförtiden. 


Efter mycket jagande, lyckades jag till slut hitta en druvbonde som fortfarande hade lite “bortglömda” Mission-rankor kvar i ett hörn nere vid älven. Dom är organiskt odlade, men saknar diplom. I många år visste man inte att Mission var identisk med den överlevande Listan Prieto på Kanarieöarna och det var först efter DNA test för några år sedan man kunde se kopplingen. 

Druvorna till detta vin kommer från vingården Somers i Mokelumne River, där några av Kaliforniens äldsta vinstockar med druvsorten Mission växer. 
Druvorna har skördats för hand. Musten jäste utan tillsatt jäst tillsammans med skalen i tre veckor. 20% av vinet har tillbringat  runt 15 månader på nya franska ekfat. Vinet har vare sig klarnats eller filtrerats före buteljering.

Vi låter flaskan stå utomhus någon timma för att kyla ner det innan vi avnjuter det till kvällens pizza.  

Färgen är lite spektakulär med sin blekröda nästan orangea ton.

I doften hittar vi en hel drös med röda bär, men också en del örter och kryddor, rosor, stendamm samt aningens gräs.

I munnen är det härligt friskt med en fin syra. Jordgubbar, smultron och hallon dominerar till en början, men efterhand kommer en finstämd pepparton och lite andra kryddor. Rosor, örter och röd citrus dyker upp i väl avvägda portioner. Medellång eftersmak med ett litet tanningrep och törstsläckande blodgrape förhöjer intrycken.
Vi gillar det här vinet. Ganska lättdrucket, men ändå med en fin karaktär och elegans.

Betyg 4
Priset på SB är 269 kr. Det verkar dessvärre tagit slut. Möjligen kan importören Vinunic hjälpa till med en Privatimport.

måndag 11 april 2022

2006 Amarone Monte Ca Bianca från Begali

 Milde Moses vilken Amarone detta är. Vi drack den igår och blev alldeles saliga. Min sista flaska (dessvärre) och som den presterade. Alltid lika roligt att sluta på topp. 
Så otroligt fräsch och med en enastående friskhet i kombination med smaker som precis börjat få lite mognadstoner. 

Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. Sent i höstas började jag att titta lite närmare på den femstjärniga årgången 2006. Jag hann under hösten med två inlägg:


Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet. 

Monte Ca Bianca är den Amarone som flest gånger har erhållit 3 Glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Den har i det närmaste prenumererat på den utmärkelsen. 2017 skrev jag att 12 gånger hade den fått 3 Glas. Jag har sedan dess inte följt Gambero Ross så noga. Dock vet jag att årgång 2010 fick 3 glas liksom den senaste årgången dvs 2016.

Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården. Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique). Slutligen ytterligare åtta månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det har gått mer än 15 år sedan druvorna skördades. Jag ska inte säga att det är ett ungt vin för det finns vissa begynnande mognadstoner samtidigt har det en friskhet, speciellt hos den underbara frukten, som förvånar oss.

Det är bra tryck i den sagolika doften med massor av mörka körsbär, blåa plommon och diverse skogsbär. Här finns en del torkad frukt fast inte så mycket russin utan mer av katrinplommon och fikon. Vi noterar också det trevliga inslaget av örter, kryddor, kakao samt aningens kola.

Vi smakar och gör precis samma reflexion som då vi doftade att den här amaronen har en enastående friskhet trots sina snart 16 år. Det börjar med söta, mörka körsbär som efterhand får sällskap med mogna björnbär, blåa plommon, något hallon samt några stänk från svarta vinbär. En finstämd ton av örter och kryddor gör sig påmind. Friskheten är påtaglig med en trevlig syra. Tanninerna är sammetslena, men klart förnimbara. Eftersmaken trollbinder oss med de söta mörka körsbären och den torkade frukten (russin, fikon, katrinplommon), bitterheten från mörk choklad(80 %), några droppar espresso och körsbärskärnor.

En helt fantastisk amarone. Kan den bli så mycket bättre? Möjligen för den som gillar ordentlig mogenhet i smakerna, men i min gom är den så bra den kan bli. Du som har några flaskor behöver inte ha bråttom. Den klarar lätt ett decennium till!!

Betyg 5

Den här flaskan inhandlade jag på SB för tio år sedan. Jag betalade då 621 kr. För närvarande finns endast deras Ripasso samt "vanliga" amarone på "Bolaget".