tisdag 19 februari 2019

2011 Acinatico, Stefano Accordini

I förra veckan drog äntligen CL-slutspelet igång. Efterlängtat, åtminstone av Vintankar. Ritualen under kommande tisdagar och onsdagar blir att hälla upp ett glas vardera till hustrun och mig själv. Plocka fram några hårdostar och någon skinkebit. Sedan gymmet en timma med spinning och lite redskap. Strax före matchstart är vi nyduschade och matchklara.
Årets första kväll var det Accordinis Amarone Acinatico från 2011 som fick släppa till.
Ni som följer bloggen vet att Accordini finns på min Tio-i-topp lista över Amarone. Vi har besökt gården ett flertal tillfällen och alltid blivit väldigt trevligt bemötta. Detta vare sig vi kommit själva eller i sällskap med Club Amarone. Ett av våra besök kan du läsa om här.
Vad jag tyckt om årgångarna 2005 och 2008 kan du läsa genom att klicka på årtalet.

Den är gjord på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. Druvorna har fått torka i ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på nya barriquer av fransk ek.
Vi har här en amarone, som är grymt god just nu. Du som har några eller någon flaska ska absolut dra korken ur en av dom i närtid. Dom klara säkert många år till, men så mycket bättre blir dom inte, tror jag. Just det där sköna läget när ungdomen ligga bakom och den fulla mognaden inte slagit igenom är kanske det stadium jag uppskattar mest.
Vi dricker halva flaskan på tisdagen och den andra halvan på onsdagen och som nästan alltid är vinet på topp dag två.

I doften hittar vi mörka bär, lite örter, några torkade frukter
och små nyanser från fathanteringen. Tydlig utan att vara övertydlig. Precis så en vill det ska vara.
munnen vecklar en förförisk fruktsamling ut sig: söta, mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, någon liten antydan av hallon, blåbär och svarta vinbär. Läckert! Finstämda toner av örter och kryddor. Fikon, russin, dadlar och katrinplommon noteras i små portioner. Unset hemkola och kakao. I den formidabla eftersmaken får vi mer av de söta mörka körsbären, en tydligare men ändå försiktig russinton, mörk choklad, körsbärskärnor och aningens espressokaffe ger en liten bitterhet i avslutet. Precis som det ska vara.
Rakt igenom en trevlig syra som ger bra friskhet. Lena tanniner, men dom finns där och bjuder det motståndet som är så önskvärt.
Betyg 5-
Min flaska är privatimporterad.
Dessvärre finns inga av Stefano Accordinis viner tillgängliga via Systembolaget. Varför är det på detta viset??

måndag 18 februari 2019

Champagne och Amarone. Då firar vi bröllopsdag

Förra fredagen firade vi 34-årig bröllopsdag. Sedan några år tillbaks  är ritualen den samma. Vi plockar fram två humrar ur frysen på morgonen. Vi hämtar en flaska champagne från vinkällaren och ställer på kylning. En amarone öppnas på eftermiddagen och halva flaskan luftas inför kvällens ostar.

2008 Millésime Paul Déthune.
Ni som följer bloggen vet att den lilla familjeproducenten Paul Déthune är en av våra absoluta favoriter. Dom lyckas att ur sina 7 ha runt byn Ambonnay få till små underverk. Odlat vin har dom gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på tio olika cuvéer gör dom. Jag har provat Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Rosé, Cuvée Prestige, Millésime 2008  och L´Ancienne 2008. Rakt igenom fantastiska cuvéer.


Millésime 2008.
Den är gjord på Pinot Noir (40%) och Chardonnay(60%)
Vinifiering liksom en kortare mognadstid har ägt rum på 34 hl stora ekfat. I april 2009 buteljerades det och degorgeringen gjordes i maj 2017. Det betyder att det låg i åtta år på sin jästfällning.
Det har gått i det närmaste ett år sedan vi senast drack Millésime 2008. Sagolikt gott tyckte vi då.
 Jag kan säga det med en gång att detta är en magisk champagne. Något så vansinnigt god. Visst är den är den ung och visst kommer den kunna utvecklas ytterligare något hack till, men så god och så mycket smaker den levererar idag kan i vart fall inte jag begära så mycket mer.

Doften är både stor, inbjudande och läcker. Här finns en massa gul frukt: äpplen, lite päron, plommon, stenfrukter, men också lite ljusa röda bär och massor av granit, nygrusad trädgårdsgång och rostat bröd.
I munnen får vi en frisk och och hyfsat ungdomlig champagne trots sina dryga tio år. Det börjar med en äppelkompott på såväl röda som gula äpplen och fortsätter med röda citrustoner, persika och aprikoser, några gula plommon, nötter, skolkrita, smultron och jordgubbar, mariekex, brioche och avslutas med en lång eftersmak med unset vanilj, lite röda bär och blodgrape. 
Balanserat och välkomponerat. Friskheten till trots finns det en mjuk och len krämighet.

Betyg 5
Den köptes sent på hösten 2017 av Franska Vinlistan.



2008 Capitel Monte Olmi, Tedeschi
Familjen Tedeschi har en nära på 400-årig historia inom vinnäringen i Valpolicella. Dom håller till i den lilla staden Pedemonte någon mil nordväst om Verona. Här har dom bl a vingårdarna La Fabriseria, Monte Olmi och Lucchini. 2006 köpte dom en större egendom (84 ha) i östra Valpolicella. Inte så långt från Mezzane di Sotto. Merparten är skog och olivlundar, men 31 ha är planterade med vinrankor.
I deras portfölj finns totalt tre amarone, en recioto, en ripasso, en vanlig Valpolicella samt fyra olika Superiore.
Druvorna till den här amaronen kommer från vingården Monte Olmi (2,5 ha) i Pedemonte. Druvmixen är 30% Corvina, 30% Corvinone, 30 % Rondinella och 10% en blandning på druvorna Rossignola, Oseleta, Negrara, Dindarella, Croatina and Forselina.
Druvorna har torkats ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig på stora fat av slavonsk ek i drygt tre år, därefter ytterligare ett halvår på flaska.



En tämligen stor och mycket typisk amaronedoft kan vi omgående konstatera. Mörka körsbär och en hel del torkad frukt samt lite mörkare och dovare toner av läder, våt jord och tobak.
I munnen är det en stor, ganska kraftig, intensiv och mäktig smak av söta, mörka körsbär, björnbär, lite russin, en del fikon och dadlar samt katrinplommon. Aningens svarta vinbär, lite örter, aningens svartpeppar och kakao smyger sig fram. Fjäderlätta tanniner och finstämd syra som skänker en behagfull friskhet åt vinet noteras. Eftersmaken är lång med mera sötaktig mörk frukt, mörk choklad och unset espressokaffe.
På det hela en gedigen amarone, som nog är så bra den kan bli.
Betyg 4+
Vi köpte den här av Vinupplevelser för 549 kr. En sökning hos Systembolaget såväl som hos Vinupplevelser ger inga träffar. Jag dricker gärna senare årgångar av den här välsmakande amaronen.





“Famiglie dell’Amarone d’Arte” – Amarone Families (Allegrini, Begali, Brigaldara, Guerrieri Rizzardi, Masi, Musella, Speri, Tedeschi, Tenuta Sant’Antonio, Tommasi, Torre D’Orti, Venturini and Zenato)Detta är en sammanslutning som bildades 2009 med syfte att bevara amarone som ett exklusivt och högklassigt vin där man inte tummar på kvaliteten. Det blev bråk om namnet  “Famiglie dell’Amarone d’Arte”, så numera är namnet Le Famiglie Storiche. Samma familjer och samma syfte. Och deras "adelsmärke" ser du nedan.



tisdag 12 februari 2019

2015 Mas de la Rosa från Vall Llach

Vintern slog till på Västkusten alldeles i början på februari. Snöigt, några minusgrader, töväder och så kyla igen. Vi längtar efter sommaren, men vi vet att så lätt kommer vi inte undan. (Idag när detta skrives är det dock vårväder ute). Vi besköt oss för att plocka upp ett vin med mycket solvärme. Det blev ett vin från Priorat. Vårt favorit-vinområde i Spanien. Just det här vinet upptäckte vi på en resa med Club Amarone på hösten 2017. Det blev inalles åtta blogginlägg med start här om den resan.

Celler Vall Llach
Företaget grundades på det tidiga 90-talet av barndomsvännerna Enric Costa och den välkände katalanske sångaren Lluis Llach. Första vinet var årgång 1998 och kom ut på marknaden år 2000. Ingen av dom dricker alkohol, men skälet att starta verksamheten är tanken på en levande landsbygd. Odling av druvor och framställning av vin är  det enda som går att tillverka här. Årsproduktionen ligger på 120 000 flaskor.

På de branta sluttningarna runt byn Porrera ligger deras vinfält. Vissa är så branta och svåråtkomliga, så här funkar inga maskiner eller traktorer. Allt får göras för hand och bäras till och från vineriet.


Mas de la Rosa.
Jag utnämnde Mas de la Rosa till resans bästa vin. Detta är deras prestigevin och jösses vilket vin det är. Det är gjort på i huvudsak druvan Carignan. På deras hemsida står det 100% Carignan, men minns jag rätt så ska det vara någon liten skvätt Grenache och Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från ett enda vinfält. Det mest otillgängliga av dom alla. Vinplantorna lär vara runt hundra år gamla.
Först avstjälkas klasarna. Jäsningen äger rum på stora ståltankar, därefter får vinet ligga med skalkontakt i nästan 14 dagar. Den malolaktiska jäsningen äger rum på både ståltankar och ekfat. Vinet får sedan vila upp sig på fat (225-300 liters) av ny fransk ek i cirka 16 månader.

Doften är stor och komplex med massor av mörk frukt. I lite mindre portioner, men ändå tydligt noterar vi örter och kryddor, lite rökta charkuterier, vissa florala inslag, grusig trädgårdsgång, apelsinskal och aningens vanilj. Doften är stor utan att vara påträngande. Nyansrik och med viss elegans.
Visst är doften stor, nyansrik och elegant, men det är då vi dricker det som vinets riktiga storhet uppenbarar sig. Det startar med en komplex bärkompott av mörka körsbär, skogshallon, björnbär, svarta vinbär, blåbär och blåa viktoria-plommon. Så gott och så läckert. Strax därpå en krydd- och örtsamling. Vi kan riktigt minnas då vi vandrade runt på vinfälten. Visst är inslaget stort av örter och kryddor, men hela tiden underordnad frukten. Bra syra och därtill behagliga lite smånafsande tanniner, som bjuder ett försiktigt motstånd och samtidigt ger vinet en stadig ryggrad. Och så eftersmaken. Denna formidabla eftersmak som får oss att stanna upp, sluta ögonen och bara njuta av lakrits, mörk choklad, vaniljkola, espressokaffe, aningens viol och unset muskot. Frukten finns med hela tiden.
En stor vinupplevelse är det att så här i lugn och ro få njuta av ett stort vin. Vi gör detta under två dagar och vinet håller ihop på ett förträffligt sätt.
Betyg 5

söndag 10 februari 2019

Kairos (2011) från Zymé och Le Guaite di Giulietta (2006)

Jag släpar som vanligt med bloggandet. Vi drack i januari två viner från Valpolicella som helt enkelt måste bloggas. Visst har jag skrivit om dom tidigare, men i det magiska skicket dom är just nu så måste några ord sättas på pränt.

2011 Kairos
Producent är Zymé grundat av den legendariske vinmakaren Celestino Gaspari. Han växte upp utanför Verona. Utbildade sig tidigt inom jordbruksnäringen. Gifte sig med yngsta dottern till Amaronelegendaren Giuseppi Quintarelli. Det var också från honom som han lärde sig det mesta om vintillverkning. Jobbade tiotalet år som konsult till några av de främsta amaroneproducenterna och skapade så småningom (1999) sitt egna varumärke Zymé. Idag förfogar han över 30 ha vingårdar belägna runt San Pietro in Cariano i Classico-området. Årsproduktionen ligger på 100 000 flaskor fördelade på tre vita och åtta röda viner.
På vårt svenska Systembolag finns idag sju viner (varav två amarone).
Kairos är gjort på 15 olika druvor. Här ingår vita internationella druvor som Chardonnay och Sauvignon Blanc men också Soave-druvan Garganega. Bland de röda finns de internationella druvorna Merlot, Syrah, Cabernet Coch F, men också Valpolicella-druvorna Corvina, Rondinella, Osoleta m fl. Varje druvsort skördas när den anses mogen.. De skördade druvorna får ligga och torka i väntan på att sista druvsorten är skördad. Detta är vanligtvis en period på 40 dagar. Vinifieringen sker på stål- och betongtankar. Jäsningen tar dryga 20 dagar och sker med naturlig jäst. Vinet får ligga till sig i tre år på franska ekfat och därefter ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Det har gått snart tre år sedan jag senast drack det här vinet. Vart tar tiden vägen?? Mina tankar från den gången kan du läsa här.
Och visst har det utvecklats. Lika gott nu som då, men nu finns här lite begynnande mognadstoner.

Doften är stor, angenäm och komplex. Här finns en mörk frukt som är mycket påtaglig. Det finns mörka undertoner av läder och våt jord. Kryddor, örter, steniga mineraler och aningens piptobak kan också noteras.
I munnen är det den komplexa mörka frukten som vi, precis som förra gången, omedelbart får ta del av. Här finns så klart de mörka körsbären, blåa plommonen och diverse skogsbär (främst solmogna björnbär). Örter och kryddor är påtagligt närvarande. Syran är fortfarande vital, vilket ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är mer avrundade och känns nu nästan sammetslena. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, kryddor, mörk choklad och sötlakrits. Avslutet har den där lilla bitterheten från körsbärskärnor som jag verkligen uppskattar.
Betyg 4++
Det här är strålande gott nu och kommer att hålla i flera år till, men ytterligare utveckling känns tveksamt. Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Årgång 2011 komma att prestera på den här toppnivån i åtskilliga år.


2006 Le Guaite di Giulietta
Detta är en liten producent, som vi hittar i de östra delarna av Valpolicella. Jag har själv aldrig besökt vingården. Daniel Bryntesson skriver så här på Amaroneguidens hemsida:
Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. Med mor och far har Noemi gjort en nystart från en redan stark grund och tillsammans fortsätter de nu att driva vingården med stor passion.

Amaronen görs på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska.

I min jakt på Henriks 52 favoriter fick jag tag på det här vinet för snart tre år sedan. Det var då årgång 2003 och jag föll pladask för det. Ett knappt halvår senare dök årgång 2006 upp på "Bolaget". Det kändes som ett givet köp och mina tankar gick så här då. Det blir spännande med ett återbesök.


Det finns en doft som är stor och angenäm. Nästan lite av en doftbomb. Kanske har den dämpats något sedan sist, men ändå kraftfull och intensiv. Vi noterar en härlig kompott av mörka bär, nylagd grusgång, läder, cederträ, kryddor, torkad frukt (russin, dadlar), unset vanilj och lite kakao. Väldigt mycket amarone!

I munnen är det mjukt och runt med en fin friskhet samtidigt känns det nästan silkeslent. Ändå med ett bra tryck i frukten: söta mörka körsbär, solmogna björnbär, katrinplommon och en hel del torkad frukt i form av russin, fikon och dadlar. Mycket fint balanserat så att russinen inte tar överhand. Ett finstämt inslag av örter och kryddor och på det en lång magisk eftersmak, där frukten kompletteras med en liten bitterhet från riktigt mörk choklad, krossade körsbärskärnor och aningens espressokaffe.

En amarone helt på topp. Kommer nog hålla sig där ytterligare ett par år, men du som har några 2006:or får rådet att öppna en i närtid och stämma av mot dina smaklökar. Detta var vår sista 2006:a, så vi slutar på topp.

Betyg 5-

Du som är i Stockholm nästa helg har chansen att få träffa kvinnan bakom verket.
Kolla här!

fredag 8 februari 2019

Grands Vintages R.H. Coutier

En av de där mörka  dagarna i början på januari, då det känns tveksamt om solen överhuvudtaget gått upp, då måste en bara ha något som lättar upp stämningen. Vi plockade fram ett gäng krabbklor ur frysen. Hämtade upp en flaska champagne ur källaren. Tände en brasa. Precis vad som behövs för att vi ska skåda ljuset i tunneln.

RH Coutier har sin verksamhet runt Grand Cru-byn Ambonnay. Här har dom funnits sedan 1619, så deras historia i Champagne är lång. Idag är det René Coutier som driver verksamheten. Dom äger 9 ha, varar 1/3 är planterad med Chardonnay och 2/3 med Pinot Noir. Detta är ju klassisk pinot-mark, men 1946 planterade Renés pappa Chardonnay. Det var han först med att göra i Ambonnay.
Deras ägor (9 ha) är fördelade på 37 odlingslotter. Genomsnittsålder på deras vinrankor är mellan 35 och 40 år. Dom säljer runt 40% av sina druvor till det kooperativet som dom tillhör. Deras egna produktion ligger runt 35 000 flaskor per år.

Grands Vintages
Den är gjord på 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay. Cirka 60% är från 2010 och resterande 40% är s k reservvin. Minns jag rätt är det en hyfsad andel 2008. Det degorgerades i september 2018, vilket torde betyda att det legat på sin jästfällning i cirka sju år. Dosagen är 6 g/l. Spontant hade jag gissat på en lägre dosage, då den känns ordentligt torr och med en härlig friskhet.

Färgen går i en ljus gyllen-gul ton med något skir grönaktigt stråk.
Doften är frisk och fylld med gröna äpplen, en del röda bär, lite citrus, nybakat bröd och damm från skolkrita. I bakgrunden lite päron och gula stenfrukter.
I munnen är det den fina friskheten, de lite lagom komplexa smakerna och klunkbarheten som vi omedelbart tar till oss. Redan den första klunken får oss att dra på smilbanden och konstatera att detta var ju redigt gott. En fin samling röda bär (smultron, hallon, tranbär) i sällskap med gula äpplen, gula plommon, aprikoser och persika samt en hyfsat stor dos kritiga och steniga mineraler är det som fångar vår uppmärksamhet. I eftersmaken finns lite blodgrape och rostat bröd.
Betyg 4
Vår flaska är privatimporterad och kostade runt 300 kr inkl frakt och svensk alkoholskatt.

måndag 4 februari 2019

2015 vs 2016 Campo del Maestro från Brunelli

I förra veckan fick vi snö. Inga stora mängder, men lite vitt som lyser upp  Nu till kvällen är vi lovade snöblandat regn. Allt med andra ord precis som det varit de senaste åren i februari här på Västkusten. På de närliggande golfbanorna lär det tydligen finnas skidspår. Det är väl dags för Vintankar att undersöka detta.

Nu byts årgång 2015 av Campo del Maestro så sakteligen ut mot årgång 2016. Det är klart vi är nyfikna på den nya årgången av det här vinet, som vi verkligen kommit att gilla skarpt. Vi har fått upp en flaska som vi testar mot årgång 2015.
Campo del Maestro är  ett ganska nytt vin i Brunelli-portföljen. Den första årgången var 2014 och den lanserades på våren 2017. I juni samma år blev det möjligt att köpa det via Systembolaget, vilket vi så klart gjorde. Jag hade då ett projekt igång med att skriva lite varje månad om vad som hänt på vingården samt presentera ett av deras viner. Det hela var möjligt tack vare mycken hjälp från Alberto Brunelli. I juni hyllades Campo del Maestro.
"Mästarens vinfält" är en hyllning till den som tagit hand om vinfältet under årens gång. Det här vinfältet är "Campo Inferi" dvs samma vinfält som där druvorna till deras Amarone Riserva med samma namn odlats på. Beläget 220  m över havet och med jordmånen vitkalksten och märgel.
Druvsammansättningen är Corvina (50%), Oseleta(10%), Rondinella(10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc.
Druvorna skördades i slutet av september och fick sedan ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat).

Vi häller upp båda vinerna på karaff och låter dom få lufta sig där i dryga timman innan vi häller vinet i våra glas.
Visst skiljer sig årgångarna något åt. Inga gigantiska skillnader. Men ett har dom gemensamt. Det är ett fantastiskt vin. Sagolikt gott. Ett litet mästerverk signerat Luigi Brunelli.

Båda vinerna känns unga, även om det börjat framträda ett och annat mognads drag i årgång 2015. Jag tycker också att 2015 har en dovare och lite mörkare ton. Frukten har mer av solmogna bär, värme och sammetslena tanniner i sig. Nästan så att en kan ana den lena, ljumna sommarnatten.

Årgång 2016 känns väldigt frisk och har en "renare" frukt med tydliga mörka, lite syrliga körsbär i fokus. Frukten och hela vinet går i en ljusare ton än 2015. Örter och kryddor piffar upp intrycken. Syran är perfekt balanserad mot den ljuvliga frukten. Eftersmaken är  lång och smått magisk med körsbärskärnor, lite kakao, aningens espressokaffe och unset vanilj. Tanninerna tar för sig lite mer i 2016, vilket jag tycker ger vinet en ordentlig ryggrad.
Jag tror vinet kommer att utvecklas fint de närmaste åren, men tycker också att det redan idag bjuder på en stor vinupplevelse. Jag kan redan nu längta till sommarens grillkvällar, där Campo del Maestro 2016 kommer att var ett underbart komplement till maten. Får vi även i år en riktigt varm sommar kommer friskheten i vinet ännu mer till sin rätt.
Betyg 4+
Priset är 264 kr. Jag tycker att här får man väldigt mycket vin för dom slantarna.

Ute i butikerna kan det fortfarande finnas kvar årgång 2015. Importören har sagt till mig att den som lägger en beställning får 2016, trots att det står 2015 på SB:s hemsida.

onsdag 30 januari 2019

Två Barolo från 2006: Azelia och Roagna Vigna Rionda

Det har blivit dåligt med Barolo den senaste tiden, så det fick vi så klart råda bot på. Ur källaren plockade vi fram två flaskor båda från 2006.

2006 Barolo Azelia
Azelia ligger i Castiglione Falletto, en liten by i hjärtat av området Barolo. Azienda Agricola Azelia startades av Alfonso Scavino år 1920 och idag driver sonsonen Luigi och hans son Lorenzo arvet vidare. Idag omfattar den 16 ha och de odlar Nebbiolo, Barbera och Dolcetto. Årsproduktionen ligger på cirka 80 000 flaskor fördelade på fem olika Barolo varav fyra är vingårdsbetecknade, därutöver gör dom en Langhe Nebbiolo, en Barbera och en Dolcetto. På Systembolaget är det deras Langhe Nebbiolo och Barolo normale som är tillgängliga.
Deras vingårdar ligger i Castiglione Falletto, Serralunga d´Alba och Montelupo Albese. Druvorna till deras Barolo normale, som vi dricker, kommer från 6 olika vingårdar belägna i Castiglione Falletto (30%) och Serralunga d´Alba (70%). Druvorna kommer från vinstockar som har en genomsnittsålder på 40 år. Precis som för alla andra viner dom gör så sker jäsningen medelst naturlig jäst på ståltankar. Ingen klarning eller filtrering. Vinet har fått mogna i 24 månader på stora ekfat.

En ganska typisk barolodoft med röda bär, örter, nypon, rosor och violer samt lite steniga mineraler kan vi notera. Inte så stor och påträngande mer försiktig och elegant.
I munnen är det slankt och i centrum står röda bär såsom syrliga körsbär, tranbär och några skogshallon. Örter och kryddor piffar upp intrycken. I den medellånga eftersmaken blir det mera röda bär, som nu sällskapar med lakrits, nypon, rosor och violer. Bra syra och småbitande tanniner ger både ryggrad och karaktär åt vinet.
En stabil och bra Barolo. Visserligen inga stordåd, men ändå en riktigt bra vardagsbarolo. Jag tror inte på så mycket mer utveckling, men den håller sig så här i flera år till, tror jag.
Betyg 4
På "Bolaget" är det årgång 2014 som gäller till priset 315 kr.


2006 Vigna Rionda, Roagna
Producent är Roagna. Dom äger totalt 20 ha, varav 12 ha är planterade med vinrankor. Dom flesta av vingårdarna ligger i Barbaresco. Mellan åren 2003 och 2006 arbetade dom tillsammans med Thomas Canale, ägare till vingården Vigna Rionda belägen i  Serralunga d´Alba. Det gjordes ca 8 000 flaskor per år för dessa fyra årgångar.
Det har gått snart tre år sedan jag senast drack den här årgången och då gick mina tankar så här. Lite spännande är det att se hur det utvecklats sedan den senaste påhälsningen. 
Det kan väl avslöjas omgående att det här har utvecklats till ett sagolikt gott vin. En alldeles underbar Barolo.

Vi möts av en trevlig doft. Inte alls lika diskret som Azelia. Betydligt mer tydlig och större djup, men detta utan att bli påträngande. Här finns en fin samling bär. Mestadels röda, men någon liten mörkare ton noteras. Örter, lite kryddor, aningens läder, nygrusad trädgårdsgång samt nypon, rosor och violer bjuder upp till en härlig doft.

Fast det är när vi tar den första lilla klunken som vi inser det här vinets storhet. Slankt med en bra intensitet och djup i den förföriska frukten: syrliga körsbär, tranbär, några lingon, söta jordgubbar och en liten mörkare ton i bakgrunden av diverse skogsbär. En härlig friskhet genom hela vinet. Örter, kryddor och nypon ökar på komplexiteten. Bitande tanniner på ett väluppfostrat sätt, gör vinet exemplariskt till vinterns lite köttiga maträtter. Eftersmaken är något längre än medel och den läckra frukten får nu sällskap av mineraler, nypon, lite lakrits, violer och rosor.
Just nu är Vigna Rionda årgång 2006 inne i en fantastisk drickfas. Och jag tror det kan utvecklas lite ytterligare, så du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.
Betyg 5-
Den här flaskan köptes på SB för 399 kr på våren 2011. Det blev ett väldans rabalder i den då mycket livaktiga bloggosfären om lagringspotential, flaskvariation mm. Jag kan bara konstatera, så här nästan åtta år senare, att det är en sagolik Barolo. Åtminstone i min bok.