Det har blivit dags att sätta punkt för det lite mer än årslånga projektet om viner gjorda på druvan Dolcetto. Ju fler viner jag druckit gjorda på den här druvan desto mer har jag kommit att uppskatta dessa viner. Jag slutar med en Dolcetto från en producent, som håller Dolcettoflaggan högt. Gillardi gör tre olika cuvéer och detta är deras prestigedolcetto.
Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.
Jag hann 2024 med nedanstående viner:
2025 har jag fortsatt med dessa:
2026 har det blivit dessa
Azienda Agricola Gillardi är ett familjeföretag. Det hela tog sin början 1890, då Giovanni Battista flyttade från Piemonte till Provence och startade en vinhandel. Några år senare återvände han till Langhe och började odla druvan Dolcetto. 1923 räknar familjen Gillardi som den egentliga starten då sonen Giacomo köpte vingården Cascina Corsaletto i Farigliano (ca 60 km söder om Turin) och började odla Dolcetto, men det dröjde fram till 1980 innan de buteljerade vin under egen etikett. De har också några vinfält i Barolo och La Morra för produktion av Barolo
Idag är det Elena och fadern Giacolino som förvaltar vingården och dess historia.
Två Barolo och två Dolcetto är deras "historiska viner", men sedan några år tillbaka har dom även en prestigedolcetto(Quazzini) samt att de börjat odla Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon.
Vingården sköts enligt ekologiska principer utan att vara certifierad.
Druvan är så klart Dolcetto, som har växt på ett litet vinfält med vit kalkrik jordmån. Quazzini vinifieras på liknande sätt som deras två andra Dolcetto (Cursalet och Maestro). Druvorna skördas för hand, pressas varsamt och får jäsa på en blandning av stål- och cementfat. Vinet får sedan vila upp sig i ca 11 månader på dessa stål- och cementfat innan det buteljeras, därefter ytterligare fyra år i flaska för att tanninerna ska slipas av.
Detta vin görs inte varje år utan endast de år då druvorna håller tillräckligt hög kvalitet.
Det görs runt 800 flaskor av denna Dolcetto, de år då den görs.
Färgen går i en rubinröd nyans med några viooletta toner.
I doften hittar vi inledningsvis jord, höstlöv och aningens läder, som efter en relativt kort stund övergår i mörka bär, lite örter, krossad sten och nypon. På slutet kan vi även ta till oss lite rosor och violer.
En doft som är lite tydligare och aningens intensivar än hos många andra viner gjorda på Dolcetto.
Vi smakar och konstaterar omgående att detta är en fantastisk Dolcetto. En av de bättre vi druckit. Jag har tidigare hyllat
syskonvinet Cursalet och visst Quazzini är precis lika fantastisk, om inte aningens bättre. Den dricks väldigt bra nu, men kan nog utvecklas något till. Den håller nog den här höga nivån ytterligare några år.
Vi kan i smaken känna en samling delikata bär. Mer mörka än ljusa: björnbär, blåbär,skogshallon, körsbär och några plommon med några instick av slånbär och tranbär. Vi noterar finstämda örter och kryddor. Vinet har en bra syra och behagliga och lite smånafsande tanniner. Eftersmaken är något längre än medel och där det dyker det rosor, violer och kritiga mineraler, som sällskapar med en härliga frukten.
En härlig intensitet och bra tryck i smakerna.
Absolut en av de bättre Dolcetto vi druckit.
Betyg 4+
Vinet är privatimporterat via Systembolaget. Vi betalade 359 kr för vår flaska. En hundring mer än deras Cursalet, som finns i beställningssortimentet.
.jpeg)
