2011 Barolo Rocche dell´Annunziata från Erbaluna

Sonen med familj kom på besök och det är hans uppgift att fixa grillningen. Karréskivor fick det bli. De överblivna kokta potatisen förseddes med örter och parmesan och fick en vända i ugnen. Diverse primörer från grönskaslandet blev tillbehören.

Min uppgift var som oftast att hämta något ur källaren.

Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra i Piemonte. Vi befinner oss ca 50 km sydost om Turin. Här har det bedrivits vinodling i en väldigt massa år, men sedan 1958 har dom gjort vin under eget namn. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Runt 15 ha vinmarker förfogar dom över.

Idag är det Andrea och Monica som har ansvaret. Vi träffade dom på hösten 2017 hos vår favorithandlare i Köpenhamn Cibi e Vini. Vi provade 6 olika viner och våra tankar om detta kan du läsa här

2011 Barolo Rocche dell´Annunziata
Druvorna kommer från deras bästa vingårdsläge Rocche dell´Annunziata.  En vingård som sedan länge haft ett väldigt gott ryckte. Druvstockarna planterades melan 2000 och 2003. Det har fått spontanjäsa på ståltankar. Precis som deras "vanliga" Barolo har det fått mogna i 24 månader på stora (30-33 hl) ekfat innan det buteljerades.

Det här är en Barolo som jag hyllat tidigare bl a årgångarna  2008, 2010 och 2013

Ett helt magiskt vin som nu är moget och bjuder på dofter och smaker, som vi bra kan ställa oss upp och göra vågen för.

Färgen går i en brunröd nyans och redan här anar vi oss till ett moget vin.

Doften har initialt lite läder, skogschampinjoner och höstlöv, men behöver inte lång tid i våra glas innan de helt mogna röda och mörka bären tar över. Någon liten örtighet noteras. På sluttampen kommer även torkade rosor, violer och nypon.

Vi smakar och milde Moes vilket vin. Här finns gott om röda bär typ hallon, röda vinbär och lite jordgubbar, men också lite mörkare syrliga körsbär. En del örter och nypon får vi i mellanpartiet. Ja vill påstå att det här är ett full moget vin, men som genom den fina syran har en härlig friskhet. Tanninerna har med åren slipats ned och känns tämligen sammetslena. I eftersmaken får vi utöver torkade rosor och violer även lite kakao, söt lakrits och torkad frukt. 

Grymt gott!!

Allt förpackat på ett elegant vis, där doft och smaker andas harmoni och balans.

Betyg 5-
Köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn för priset 275 DKK.

2023 Ribolla Gialla från Ronchi di Cialla

Efter någon dags regn har sommaren återvänt med behagliga 23 grader i skuggan. I kvällssolen njöt vi av färska räkor, aioli och baguetter. Ur källaren har jag plockat fram ett vitt vin från Friuli, som jag med tiden blivit väldigt förtjust i.

Friuli är ett litet vinområde i de nordöstra delarna i Italien. Ska vi vara mer exakta så är regionens namn Friuli Venezia Giulia. Jag upptäckte det och vinerna därifrån då jag följde vinbloggen Billigt Vin. Vid två tillfällen har jag tagit mig till Köpenhamn för att bekanta mig med några olika producenter från Friuli. Du kan läsa om dom äventyren här och här.

Inte så långt från den Slovenska gränsen, i kommunen Prepotto, ligger den här vingården. Det är knappt 20 km till Udine och 50 km till Medelhavet

1970 köpte Paolo och hustrun Dina Rapuzzi egendomen. Många vinbönder gjorde sig av med de inhemska gamla druvsorterna. Paolo och Dina gjorde precis tvärtom. Dom koncentrerade sin verksamhet runt lokala druvor främst Schioppettino, men även Ribolla Gialla, Verduzzo, Picolit, Friulano och Refosco dal Peduncolo Rosso. Ja det är faktiskt så att Paolo tillsammans med borgmästaren i Prepotto räddade Schioppettino genom att ta sticklingar från de 60 vinrankor de hittade i trakterna och nyplanterade 3 500 vinstockar.
Idag är det sönerna Pierpaolo och Ivan som för arvet vidare. Hela deras egendom är certifierad för biologisk mångfald.

Vi dricker den här kvällen deras vin Ribolla Gialla. Ett vin som uteslutande är gjort på druvan med samma namn  och som kommer från ett 2,5 ha stort terrasserat vinfält på 130-240 m ö h. Vinstockarna har en ålder på 25-50 år.

Vinet har fått spontanjäsa på ståltankar, där det också fått mogna på sin jäst i tre månader innan det buteljerades.

Färgen går i en ljusare halmgul nyans med några grönskira stråk.

Doften är frisk med tydligt inslag av citrus men också gröna äpplen, tropisk frukt, krossade stenar och en lätt blommighet kan vi känna.

Smaken är frisk i en lättsam stil. Vinet har en stor och fin syra. Det finns gott om citrus bl a lime och citron. Lite gröna äpplen, persika, mango, en liten ton av örter och steniga mineraler kan vi också notera. I eftersmaken kommer den den rätt typiska tonen av vita blommor.

Ett riktigt gott vin som passar alldeles utmärkt till vår räkfrossa, men klarar sig utmärkt som föråkare en solig och varm sommardag.

Betyg 4

Vi betalade 287 kr och det gjordes från Just Wine.

2020 Feudo di Mezzo från Girolamo Russo

 Viner från Etna har jag med tiden blivit alltmer förtjust i. Girolamo Russo har blivit lite av en favoritproducent. Deras á Rina köper jag varje ny årgång av. Det brukar komma tidigt på hösten, så då gäller det att vara kvick på tangenterna för det tar slut på några veckor.

I kväll dricker vi ett av deras mer exklusiva viner Feudo di Mezzo, vilket är ett annat vin än Feudo. Feudo di Mezzo är omkring 50 kr dyrare. Druvorna har växt på vinrankor som är mellan 80-100 år istället för 70 år. Vinfälten ligger lite högre upp (670 m ö h) istället för dryga 600 m ö h. Båda vinerna har fått mogna i 18 månader på ekfat. Feudo di Mezzo på 10 hl stora fat medans Feudo mognat på 2,6 hl

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Den totala produktionen är 80.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Dom gör enligt hemsidan: två vita viner, sex röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascalese.
Egendomen är på totalt 26 ha, varav 15 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att det betraktas som ett Veganvin.

Vinrankorna har en ålder på  80-100 år och växer på vinfält som ligger 670 m ö h. Jormånen är vulkanisk med stort inslag av sand och rik på mineraler.

Vinet har fått mogna i 18 månader på använda s k Tonneaux dvs ekfat som är 10 hl stora.

Färgen går i en ljusare rubinröd ton.

Ett helt fantastiskt vin, som är lite kraftigare, än vad etnaviner vanligtvis är, i såväl doft som smak. Det bär sina tydliga spår av sin  härkomst från vulkanjorden på Etnas sluttningar.

Inledningsvis kan vi i doften notera jord, läder och tobak, som övergår i toner av mörkare bär, kryddor, knallpulver och rosor. Här finns  också en härlig friskhet. Doften är tydlig utan att vara påträngande.

Mycket från doften går igen i smaken. Samma härliga friskhet. De mörka bären blir lite syrliga, mörka körsbär, men även tranbär och skogshallon kan vi känna. Här finns också en fin kryddighet som för tankarna till kryddpeppar, aningens rökighet, lakrits och i eftersmaken noteras försiktiga toner av torkade rosor.

Ett medelfylligt vin med en fin syra.

Riktigt gott!

Betyg 4+

2023 Col Fondo Mongarda

Så anlände sommaren till slut. Dagen innan midsommar steg temperaturen upp mot 25 graden och i havet nådde den 19 grader. Solen sken och var på bästa humör. Vi ägnade dagen åt att fixa till trädgården inför helgen.

Strax efter klockan 16 slog vi oss ner på bänken utefter lagårdsväggen. Fyllde våra glas med lite Col Fondo från en favoritproducent. Och bara njöt av tillvaron!

Mongarda är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.

Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdobbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.
Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.
Dom tillverkar fyra Prosecco Superiore ( Metodo Classico, Brut, Extra Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovanstående stycke. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

En alldeles underbar Col Fondo. En klunk och jag förstår direkt varför jag varma sommardagar längtar efter det här härligt friska och törstsläckande vinet

Vi nås av en försiktig doft, där mogna gula äpplen tillsamans med citrusen dominerar. Här finns även krossat grus, en ton av jäst från nybakat bröd, krusbär och lite fläder.

En klunkvänligt och frisk dryck, som släcker törsten efter trädgårdsarbetet på ett förnämligt sätt. Torrt så klart med en fin citruskompott, där den nypressade grapefrukten tar stort utrymmen i konkurrens med mogna äpplen. Lite päron, persika och steniga mineraler och så det där trevliga slutet med mineralsälta.

Det här är bara så gott, vilket ni säkert förstått.

Betyg 4

Den här flaskan är privatimporterad från Just Wine. 265 kr fick jag betala.

2015 Brunello di Montallcino, Argiano

Den här flaskan inköptes för några år sedan som ett samköp med några vinvänner på forumet finewines. 

Vi drack årgång 2013 i maj 2021. Du hittar mina tankar här. På sommaren 2024 drack vi årgång 2015 och här hittar du vad jag tyckte om den då. Nu har det gått två år och nyfikenheten tar över, så jag vill veta vad som hänt på dessa två år.

Argiano är en del av Montalcinos historia. Här har bedrivits jordbruk, olivodling och vinodling sedan århundraden. Redan i skrifter från 1500-talet omnämns egendomen och byggnaderna. Olika mäktiga familjer har varit ägare under de senaste 500 åren. Under 1930-talet fick vinerna från Argiano diverse olika utmärkelser. 1967 var de dåvarande ägarna med och bildade Consortiet för Brunello-viner. Det senaste ägarskiftet ägde rum 2013, då egendomen kom i Bernardino Sanis händer. Organiska och hållbara odlingsmetoder tillämpas med biodynamiska inslag. 2019 blev dom helt plast-fria.

I deras portfölj finns en Rosso di Montalcino, tre olika cuvéer med beteckningen Brunello di Montalcino, två IGT viner som är olika blandningar på Bordeauxdruvor samt två olika olivoljor.

Vi dricker den här kvällen deras instegsbrunello. Så klart är den gjord uteslutande på Sangiovese med "Brunello-klon". Druvorna har vuxit på vinfält belägna 280-310 m över havsnivån. Vinrankorna har en ålder på mellan 12 och 55 år. Skörd i slutet på september.

Spontanjäsning ca två veckor på rostfria ståltankar. Vinet har fått åldrats runt 30 månader på ekfat av varierande storlekar (10,15,30,50 hl) gjorda av slavonsk ek. Buteljering i april/maj vid den mest lämpliga månfasen och därefter lång tid på flaska innan det anses moget för marknaden.

Inte jättemycket har hänt sedan senast (maj 2024). Lite mer moget har vinet nog blivit. Den riktigt ungdomliga frukten har vinet lämnat bakom sig, men ännu inte inträtt i det fullmogna stadiet.

Vi kan i doften inledningsvis känna en del läder, cederträ och aningens jord, som relativt snabbt lämnar över till en mörkdoftande frukt förstärkt med lite örter och kryddor samt en diskret ton av torkade rosor. På det hela en trevlig och angenäm doft.

Inte ungdomligt längre. Lite begynnande mognastoner har börjat smyga sig fram. Fasligt gott är det!!

Smaken är härligt frisk, där framförallt de mörka bären lämnar tydliga avtryck, men även lite ljusare kan noteras. Här finns mogna björnbär, en samling körsbär av både mörka och ljusa kulörer, blåa plommon, skogshallon och aningens syrliga jordgubbar. En god portion örter och kryddor lägger vi till. Tanninerna har med åren rundats av och nafsar nu på ett behagfullt sätt i gommen. En gedigen syra sätter vi också på pluskontot. Eftersmaken är något längre än medel. Utöver den mörka frukten och kryddorna tränger sig nu mörk choklad, sötlakrits, violer och rosor sig fram.

Precis som jag skrev ovan ett riktigt gott vin. Dessvärre min sista flaska. Jag hade gärna haft några till i källaren, men får istället sluta på topp.

Betyg 4+

2024 Roccolo del Durlo från Le Battistelle

 Månadens vin på vinforumet finewines har under juni varit ett vin från Soave. Ett vin som jag faktiskt valt. Årgång 2024 av Roccolo del Durlo.

Det fanns lite över 100 flaskor i weblagret när vi bestämde oss för att låta Roccolo del Durlo vara månades vin. Nu är weblagret 0 st. Det finns alltjämt ett antal flaskor i 44 olika butiker från Luleå i norr till Malmö i söder. Det är rätt så hög åtgång, så blir du inspirerad att pröva en kvalitetssoave gäller det att vara flink på tangenterna.

Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets dessertvin, spumante och prestige-soaven I Rasoli. 

Detta vin rankas som deras toppvin, då bortser jag ifrån prestigesoaven I Rasoli. Druvan är Garganega, som vuxit på en mycket brant sluttning och svåråtkomligt vinfält. Jordmånen är vulkanjord. Vinrankorna är mycket gamla. Några är över hundra år.Druvorna plockas när de är riktigt mogna. Avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i cirka 48 timmar. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i knappt en månad. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i nästan åtta månader innan det buteljeras.

Färgen går i en ljusare gul nyans med några skira ljusgröna stråk.

I doften hittar jag rätt omgående gula lite omogna äpplen. Tänk Transparent Blanche när de alltjämt är ljusgröna. Här finns lite citrus, nötter och en lätt liten kryddighet. Måhända är det vulkanjorden som ger sig tillkänna. Några enstaka gula stenfrukter, ostronskal och en diskret floral ton av vita blommor. Här är det elegans före kraft.

I munnen har det en bra friskhet i en lättsam stil. Gul-gröna äpplen är det första jag noterar (precis som i doften). Det finns en kryddighet som jag förknippar med Etna Bianco viner, men även lite krita, citrus, persika, mandlar och vita blommor. Eftersmaken är medellång och där dyker det upp eleganta toner av bivax, nektariner och aningens mineraler med en viss sälta.

Betyg 4

Jag har druckit det här vinet i ett flertal olika årgångar och tycker att det alltid levererat en bra och trevlig vinupplevelse utan att jag för den skull ställt mig upp och gjort vågen.

Priset på SB är 232 kr och för det tycker jag en får ett stabilt och bra vin, som är värt varenda krona.

 

Nationaldagens Champagne: Elodie D Cuvée Louis.

Nationaldagen bjöd på ett strålande sommarväder med 23 grader och en generös sol. Vi öppnade en flaska champagne, som vi njöt av i den härliga försommartiden med doftande syrener, prunkande rhododenron och ett trädgårdsland som lovar mycket.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Elodie Desbordes har fyra barn. Den yngste sonen heter Louis och har fått ge namn till den här champagnen.

Cuvée Louis är gjord på druvmixen 94% Pinot Noir och 6% Pinot Gris. Knappt hälften av Pinot Noir druvorna kommer från reservvin äldre än 2014 och har lagrats på ekfat. Den andra delen är från 2018.  

Pinot Gris druvorna kommer från 2017 och 2018 och har legat mellan 8 och 20 månader på ekfat.

 I maj 2019 buteljerades den här champagnen.

Den har fått ligga dryga 40 månader på sin jästfällning innan den degorgerades och fick då en dosage på 7 g/L.

Färgen går i en ljusare gul nyans.

Vi möts av en stor doft av mogna äpplen, grapefrukt, smultron, mandlar och gula stenfrukter. Vi noterar också en tydlig ton av krossad sten, våt jord och faktisk nyhuggen gran. I mindre omfattning men ändå noterbart en liten lätt blommighet, cigarrlåda och kryddor.

I munnen är det friskt med en viss krämighet. Den här champagnen har en hög komplexitet i smakerna, som samtidigt sitter balanserade på ett mycket bra sätt. Mogna, röda äpplen, grapefrukt, aningens jordgubbar och smultron, nötter, brända mandlar, melon, persika, lite örter och kryddor.

Riktigt gott!

Ytteligare utveckling tror jag på för den som har god karaktär och kan hålla fingrarna borta.

Betyg 4+