2015 Brunello di Montallcino, Argiano

Den här flaskan inköptes för några år sedan som ett samköp med några vinvänner på forumet finewines. 

Vi drack årgång 2013 i maj 2021. Du hittar mina tankar här. På sommaren 2024 drack vi årgång 2015 och här hittar du vad jag tyckte om den då. Nu har det gått två år och nyfikenheten tar över, så jag vill veta vad som hänt på dessa två år.

Argiano är en del av Montalcinos historia. Här har bedrivits jordbruk, olivodling och vinodling sedan århundraden. Redan i skrifter från 1500-talet omnämns egendomen och byggnaderna. Olika mäktiga familjer har varit ägare under de senaste 500 åren. Under 1930-talet fick vinerna från Argiano diverse olika utmärkelser. 1967 var de dåvarande ägarna med och bildade Consortiet för Brunello-viner. Det senaste ägarskiftet ägde rum 2013, då egendomen kom i Bernardino Sanis händer. Organiska och hållbara odlingsmetoder tillämpas med biodynamiska inslag. 2019 blev dom helt plast-fria.

I deras portfölj finns en Rosso di Montalcino, tre olika cuvéer med beteckningen Brunello di Montalcino, två IGT viner som är olika blandningar på Bordeauxdruvor samt två olika olivoljor.

Vi dricker den här kvällen deras instegsbrunello. Så klart är den gjord uteslutande på Sangiovese med "Brunello-klon". Druvorna har vuxit på vinfält belägna 280-310 m över havsnivån. Vinrankorna har en ålder på mellan 12 och 55 år. Skörd i slutet på september.

Spontanjäsning ca två veckor på rostfria ståltankar. Vinet har fått åldrats runt 30 månader på ekfat av varierande storlekar (10,15,30,50 hl) gjorda av slavonsk ek. Buteljering i april/maj vid den mest lämpliga månfasen och därefter lång tid på flaska innan det anses moget för marknaden.

Inte jättemycket har hänt sedan senast (maj 2024). Lite mer moget har vinet nog blivit. Den riktigt ungdomliga frukten har vinet lämnat bakom sig, men ännu inte inträtt i det fullmogna stadiet.

Vi kan i doften inledningsvis känna en del läder, cederträ och aningens jord, som relativt snabbt lämnar över till en mörkdoftande frukt förstärkt med lite örter och kryddor samt en diskret ton av torkade rosor. På det hela en trevlig och angenäm doft.

Inte ungdomligt längre. Lite begynnande mognastoner har börjat smyga sig fram. Fasligt gott är det!!

Smaken är härligt frisk, där framförallt de mörka bären lämnar tydliga avtryck, men även lite ljusare kan noteras. Här finns mogna björnbär, en samling körsbär av både mörka och ljusa kulörer, blåa plommon, skogshallon och aningens syrliga jordgubbar. En god portion örter och kryddor lägger vi till. Tanninerna har med åren rundats av och nafsar nu på ett behagfullt sätt i gommen. En gedigen syra sätter vi också på pluskontot. Eftersmaken är något längre än medel. Utöver den mörka frukten och kryddorna tränger sig nu mörk choklad, sötlakrits, violer och rosor sig fram.

Precis som jag skrev ovan ett riktigt gott vin. Dessvärre min sista flaska. Jag hade gärna haft några till i källaren, men får istället sluta på topp.

Betyg 4+

2024 Roccolo del Durlo från Le Battistelle

 Månadens vin på vinforumet finewines har under juni varit ett vin från Soave. Ett vin som jag faktiskt valt. Årgång 2024 av Roccolo del Durlo.

Det fanns lite över 100 flaskor i weblagret när vi bestämde oss för att låta Roccolo del Durlo vara månades vin. Nu är weblagret 0 st. Det finns alltjämt ett antal flaskor i 44 olika butiker från Luleå i norr till Malmö i söder. Det är rätt så hög åtgång, så blir du inspirerad att pröva en kvalitetssoave gäller det att vara flink på tangenterna.

Vi hittar Le Battistelle runt den lilla byn Brognoligo i hjärtat av Soave. Druvor har familjen odlat sedan det sena 1800-talet, men 2002 beslutade sig ägarna Gelmino och Cristina Dal Bosco att inte längre sälja druvorna till det lokala kooperativet utan att istället göra vin under egen etikett. Dom äger 9 ha som är fördelade på många små vinfält på kullarna runt Brognoligo. Dom producerar runt 40 000 flaskor fördelade på tre torra vita viner samt en liten produktion av husets dessertvin, spumante och prestige-soaven I Rasoli. 

Detta vin rankas som deras toppvin, då bortser jag ifrån prestigesoaven I Rasoli. Druvan är Garganega, som vuxit på en mycket brant sluttning och svåråtkomligt vinfält. Jordmånen är vulkanjord. Vinrankorna är mycket gamla. Några är över hundra år.Druvorna plockas när de är riktigt mogna. Avstjälkas. Macerationen med skalkontakt varar i cirka 48 timmar. Jäsningen äger rum på ståltankar och varar i knappt en månad. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning i nästan åtta månader innan det buteljeras.

Färgen går i en ljusare gul nyans med några skira ljusgröna stråk.

I doften hittar jag rätt omgående gula lite omogna äpplen. Tänk Transparent Blanche när de alltjämt är ljusgröna. Här finns lite citrus, nötter och en lätt liten kryddighet. Måhända är det vulkanjorden som ger sig tillkänna. Några enstaka gula stenfrukter, ostronskal och en diskret floral ton av vita blommor. Här är det elegans före kraft.

I munnen har det en bra friskhet i en lättsam stil. Gul-gröna äpplen är det första jag noterar (precis som i doften). Det finns en kryddighet som jag förknippar med Etna Bianco viner, men även lite krita, citrus, persika, mandlar och vita blommor. Eftersmaken är medellång och där dyker det upp eleganta toner av bivax, nektariner och aningens mineraler med en viss sälta.

Betyg 4

Jag har druckit det här vinet i ett flertal olika årgångar och tycker att det alltid levererat en bra och trevlig vinupplevelse utan att jag för den skull ställt mig upp och gjort vågen.

Priset på SB är 232 kr och för det tycker jag en får ett stabilt och bra vin, som är värt varenda krona.

 

Nationaldagens Champagne: Elodie D Cuvée Louis.

Nationaldagen bjöd på ett strålande sommarväder med 23 grader och en generös sol. Vi öppnade en flaska champagne, som vi njöt av i den härliga försommartiden med doftande syrener, prunkande rhododenron och ett trädgårdsland som lovar mycket.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Elodie Desbordes har fyra barn. Den yngste sonen heter Louis och har fått ge namn till den här champagnen.

Cuvée Louis är gjord på druvmixen 94% Pinot Noir och 6% Pinot Gris. Knappt hälften av Pinot Noir druvorna kommer från reservvin äldre än 2014 och har lagrats på ekfat. Den andra delen är från 2018.  

Pinot Gris druvorna kommer från 2017 och 2018 och har legat mellan 8 och 20 månader på ekfat.

 I maj 2019 buteljerades den här champagnen.

Den har fått ligga dryga 40 månader på sin jästfällning innan den degorgerades och fick då en dosage på 7 g/L.

Färgen går i en ljusare gul nyans.

Vi möts av en stor doft av mogna äpplen, grapefrukt, smultron, mandlar och gula stenfrukter. Vi noterar också en tydlig ton av krossad sten, våt jord och faktisk nyhuggen gran. I mindre omfattning men ändå noterbart en liten lätt blommighet, cigarrlåda och kryddor.

I munnen är det friskt med en viss krämighet. Den här champagnen har en hög komplexitet i smakerna, som samtidigt sitter balanserade på ett mycket bra sätt. Mogna, röda äpplen, grapefrukt, aningens jordgubbar och smultron, nötter, brända mandlar, melon, persika, lite örter och kryddor.

Riktigt gott!

Ytteligare utveckling tror jag på för den som har god karaktär och kan hålla fingrarna borta.

Betyg 4+

Mogen amarone. Roccolo Grassi 2008 och Casa dei Bepi 2007

 Vi har under maj njutit av ett par amarone med lite ålder. Båda producenterna tillhör våra absoluta favoriter. Vi har också besökt båda två, även om det är några år sedan. Casa dei Bepi fick också bli vinet som sällskapade med oss under CL-fotbollen.

2008 Roccolo Grassi.  

Roccolo Grassi håller till i den östra delen av Valpolicella  i Mazzane di Sotto. I deras portfölj finns förutom Amarone även två Superiore, en Recioto, ett Soave-vin La Broia samt en Recioto di Soave. 

En minnesvärd stund är Provningen på Enoteca i Fumane. 

Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha och där vinstockarna har en ålder på över 40 år. Druvorna torkas i dryga 90 dagar innan de pressas. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare två år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

En helt fantastisk amarone, som trots att vi anser den fullmogen har en härlig friskhet och bra vitalitet.

I doften noterar vi mogna bär, örter, lite kryddor, torkad frukt, kakao och aningens sötlakrits.

I gommen återkommer de mogna bären i form av solmogna björnbär, söta mörka körsbär, hallon, blåa plommon och aningens svartavinbär. Några små nypor örter och kryddor, där vi särskilt noterar lagerblad och svartpeppar. En fin syra skänker alltjämt en härlig friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är formidabel med torkad frukt, mörk choklad, någon droppe espresso, några körsbärskärnor och på detta den underbara lite söta mörka frukten.

Galet gott!!

Betyg 5-

Det bar sig inte bättre än att förra lördagen var det final i herrarnas Champions League. Vid dessa tillfällen är det bara en dryck som gäller. Amarone!!

2007 Casa dei Bepi från Viviani.

Vivianis vingård hittar du högst upp i Negrardalen i byn Mazzano. Är vädret bra kan du se ända bort till Gardasjön. Dom äger 4 ha och gör 6 olika cuvéer varav två amarone. Dagen till ära är det deras prestigeamarone vi njuter av.

Casa dei Bepi görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer innan det buteljeras. Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 och 2015

Färgen går i en rubinröd nyans och har med åldern (19 år) fått en några stråk av tegelnyanser.

Doften är stor och lång, men kanske inte lika intensiv som när vinet var ungt. Viviani har i och för sig alltid prioriterat elegans framför kraft. 

Vi möts av mogna nästan lite söta mörka körsbär, solmogna björnbär, skogshallon och lite blåa plommon. Här finns en del örter och kryddor samt lite torkad frukt och aningens rosor.

Smaken domineras av den mörka frukten med mörka, söta körsbär, solmogna björnbär och blåa plommon. En mogen och härlig smak. Efterhand tillkommer örter, kryddor, torkad frukt (katrinplommon) och aningens eucalyptos. Tanninerna är alldeles sammetslena och syran ger vinet en härlig friskhet trots sin ålder.

Eftersmaken är lång och  utsökt med sin lilla bitterhet från riktigt mörk choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso. Den mogna frukten är med oss hela tiden. Lite extra torkade frukter finns även i eftersmaken.

Betyg 5

En helt underbar mogen Amarone. Så mycket ytterligare utveckling tror jag inte på. Den kan dock kanske hålla sig här i ett par år till. Detta var min sista flaska och hade jag haft ytterligare flaskor skulle jag druckit dom inom en femårspeiod.

2024 Didascalie från Batard Langelier.

 Gårdagen bjödpå ett riktigt behagligt försommarväder. Vi hade ur frysen plockat fram ett par laxburgare från Martins Fisk i Frillesås. Vi hade i kylskåpet ett vin från appelationen AOC Muscadet Sèvre-et- Maine. 

Vid 17-tiden slog vi oss ner på trädgårdsbänken utefter den soliga lagårdssidan (numer ett förråd). Njöt av de blommande syrenerna och svalorna som svischade förbi ovanför taken. Var sitt glas Muscadet. Mycket bättre än så här blir det inte!

I Maisdon-sur-Sèvre, i hjärtat av appellationen Muscadet Sèvre-et-Maine, ligger egendomen Batard Langelier som drivs av vinmakaren Jérémie Batard. Hans föräldrar har odlat och gjort vin i 30 år men det var inte självklart för sonen att ta över efter föräldrarna. Efter att ha bott i andra delar av Frankrike, Europa och slutligen Australien kände Jérémie en stark längtan över att återvända till sina hemtrakter för att göra vin. Idag förfogar man över 24 hektar av varierande jordmån där nästan all mark är odlad med Melon de Bourgogne, Muscadets enda tillåtna druvsort, men man förfogar även över en del rader av Merlot och Cabernet Franc. Batard Langelier har alltid jobbat efter ekologiska principer men är nu även certifierad. Vinmakningen är traditionell med varsam pressning av druvorna, débourbage och alkoholjäsning i cement.

Källa: Importören Budbreaks hemsida

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Melon de Bourgogne eller som den oftast kallas Muscadet.

Druvorna pressas varsamt och får 12 timmars sedimentering. Därefter får musten jäsa på glasbeklädda betongtankar. Vinet får sedan vila ett år på sin jästfällning innan det buteljeras. 

Vi serverar det kylskåpskallt. 

Färgen går i en ljusare gul nyans.

Vi möts av  härligt frisk doft, där vi hittar gröna äpplen, lite citrus, en del tropisk frukt, regnvåta stenar och inte minst den kalkhaltiga mineraliteten

I munnen är det mycket friskt med gula äpplen, päron, persika, citrus, aningens mandlar och inte minst den kalkiga minearaliteten (ostronskal). En riktigt bra och trevlig syra sätts på pluskontot. I eftersmaken känns en viss mineralsälta, krita och grapefrukt.

Visserligen ett rätt enkelt vin, men ändå väldigt gott.

Betyg 3+

På SB ligger priset på 175 kr.

Jag dricker det här gärna igen, men framförallt är nyfikenheten väckt att utforska Muscadet Sèvre & Maine.

2024 Albamar Albarino

Pingsten har bjudit på riktigt fint försommarväder. På Pingstdagen tog vi oss till Tjolöholm tillsammans med hustruns bror och hustru. Vi gick  "Grevens runda" en vandring på ca 5 km i kuperad terräng. Underbara bokskogar, strandängar, kala berghällar och enbuskbeklädda bergknallar.

Vid hemkomsten satte vi oss i solen, plockade fram lite skagenröra och öppnade en flaska albarino. Sannerligen en underbar pingstdag.

Bodegas Albamar drog igång sin vin verksamhet i början på 1980-talet, då familjen planterade druvan Albarino på de ärvda markerna. Vinerna såldes som bulk eller på flaska utan etikett i den egna butiken på gården. 2006 tog sonen Xurxo Alba över verksamheten. Han höjde ambitionsnivån rejält och började sälja vin under eget namn. Idag äger dom 3 ha vingårdar i Val do Salnes och så köper dom också en del druvor från kontrakterade vingårdar i Galicien. Utan att vara certifierade bedriver dom jordbruket efter ekologiska principer.
Vinområdet är Rias Baixas. Val do Salnes ligger endast några mil norr om gränsen till Portugal utmed Atlantkusten.

Detta är Albamars instegs vin. Det är till 100% gjort på druvan Albarino, som vuxit på vinstockar som har en ålder på 30-40 år. Till det här vinet kommer druvorna från några olika vingårdar. Varje vingårdsläge vinifieras för sig. Jäsning med naturlig jäst på stålfat, där det får ligga på sin jäst i cirka fem månader. Vinet blandas och får en lite försiktig filtrering innan det buteljeras

Färgen går i en halmgul nyans men med några grönskira glimtar.

En underbar doft med gröna äpplen, citrus och nykrossad sten i centrum. Efterhand byggs det på med gråpäron,sommarblommor, persika, krita och örter. Så trevlig att dofta på innan törsten slår till.

I munnen är honnörsorden friskhet och fräschet. Torrt och medelfylligt, men också med en liten fetma jag inte förknippar med Albarinoviner. Precis som i doften startar det med gröna äpplen och citrus, men redan i inledningen möts vi av en mineralgrusig ton. Det har också en högre komplexitet än många Albarinoviner. Vi känner persika, stjärnfrukt, galiamelon samt lite ananas. I eftersmaken nås vi av ett försiktigt örttäcke, sommarblommor och en fifnfin mineralsälta.

Riktigt gott!

Betyg 4

Just nu är det slutsålt på SB, men det ryktas komma in i början på hösten.

2024 Etna Bianco,

I maj är Etna Bianco från Tornatore månadens vin på vinforumet finewines.se projekt: Låt oss dela en pava....... 

De som är intresserade köper en flaska och lämnar sina omdömen. En i mitt tycke kul idé, där mina egna tankar kan jämföras med andras. Inte så sällan är det ett vin eller en druva, som jag kanske inte köper så ofta.

Tornatores vinhistoria går tillbaks till 1865. Idag drivs gården fortfarande av familjen Tornatore. Den omfattar hela 110 ha varav 60 är vinodlingar. Olivlundar och hasselnötter ingår också. Tornatore är den största vingården i Etna DOC. Den är belägen i Castiglione på Etnas norra sluttning. Den ligger i höjd med den vackra staden Taormina. Tornatore äger ett 20-tal vinfält bl a i de prestigefyllda Crasà, Pietrarizzo, Malpasso och Pietramarina m fl. Vingårdarna ligger på en höjd av 550-700 m över havsnivån. De odlar nästan uteslutande lokala druvor. Nerello Mascalese och Nerello Capuccio för röda viner och Cataratto och Carricante för vita viner. 

Sedan 2012 gör de viner under eget namn. Vingårdarna är ekologiskt certifierade och sedan 2022 är även vineriet det. 

Druvorna skördas för hand och läggs i små korgar, för att hanteras varsamt och snabbt kunna transporteras till vineriet. Tornatore förfogar över modern utrustning för att även i produktionen minska påverkan på miljön så mycket som möjligt. Hela vinhuset drivs med förnybar energi. Druvorna selekteras alltid ytterligare en gång manuellt. För jäsning och lagring används olika kärl beroende på vin – rostfritt, betong och gamla, stora ekfat. Ofta får vinerna avsluta processen på betongfat, vilka ger en extra mognad och bra balans. Tornatores vinmakning värnar verkligen om det unika uttrycket som platsen, den vulkaniska jordmånen och vingårdsläget tillför. 

Källa: Importören Handpicked wines hemsida.

Det här vinet är till hundra procent gjort på den lokala druvan Carricante, som vuxit på terraserade sluttningar på Etnas norra sida. Vinfälten ligger på ca 700 m ö h. Jordmånen är vulkanisk.

Druvorna skördas för hand i små korgar och transporteras omgående till vinhuset. Stjälkarna tas bort, druvorna pressas varsamt och får sedan jäsa på cementfat. Det får sedan vila tre månader på sin jästfällning, för att sedan få ytterligare 4-6 månader på cementfat innan det buteljeras.

Färgen går i en mörkare ton av halmgult med enstaka stråk av ljusgrönt.

I doften hittar vi citrusfrukter, några gröna äpplen, en liten örtighet, en lättsam floral ton, samt aningens knallpulver och nygrusad sommarväg.

I munnen känns det mycket friskt med en riktigt trevlig citrusblandning. Hät finns också aningens äpplen (gröna), några gråpäron, persika, lite örter och en liten lätt rökighet. I den medellånga eftersmaken är det framförallt en tydlig mineralitet med sälta, som sticker ut tillsammans med mogen grapefrukt.

Betyg 4

Ett riktigt gott vin, som jag mer än gärna dricker igen. Det ger mig också en påminnelse om att Etnas vita viner är väl värda att prova mer av.