Bergström Pinot Noir och Chardonnay

Ett möte med en vinmakare lämnar nästan alltid positiva minnen hos mig. Ibland klickar det lite extra och minnet fäster sig i hjärnan på ett outplånligt sätt. Så klart har vinerna jag fått smaka varit bra, men det räcker inte. Det måste till något annat. Inte alltid så lätt att ta på, men ödmjukheten och den sympatiska inställningen till hantverket har stor betydelse.  Ett sådant möte var jag med om för ett par år sedan. Jag träffade pappa och son, John och Josh Bergström, då dom besökte Göteborg och restaurang Lipp. Du kan läsa om det mötet här.

John Bergström. Ju längre kvällen pågick desto mer kom svenskan tillbaks

Josh Bergström. Utbildad i Bourgogne och nu den som bär det stora ansvaret för företaget.

Med jämna mellanrum dyker deras viner upp på Systembolaget, men dom tar slut ganska så fort, så det gäller att vara flink på tangentbordet med att få till en beställning. Just nu verkar det inte finnas några tillgängliga, men håll utkik efter Bergströms viner


2014 Cumberland Reserve Pinot Noir

Ett Pinot Noir vin från Oregon. Druvorna kommer från fem olika vingårdslägen, även om det är så att vingårdarna Silice och Le Pré du Col står för merparten av druvorna. Vinet är tänkt att visa upp vad man kan göra i Willamette Valley. Och visst kan man göra bra grejer där. Ägarsonen Josh var själv riktigt nöjd med vad de presterat 2014.

Det har gott två år sedan vi senast drack årgång 2014 och visst har vinet fått en del begynnande mognadstoner. Det märks kanske inte så tydligt då vi doftar, men i munnen är det tydligare.
Här finns en ganska välutvecklad och typisk pinotdoft av mörka bär, lite kryddor och en hel del stendamm.
I munnen har det fortfarande sin fina friskhet i behåll. Även slankhet är intakt. De begynnande mognadstonerna märks främst av att smakerna djupnat och blivit mer nyansrika. Initialt är det en underbar samling bär vi möts av : hallon, tranbär, körsbär (ljusa), några lingon, jordgubbar och så några lite mörkare toner i form av björnbär. Efter en kort stund dyker kryddsamlingen upp, där tonerna av svartpeppar är särdeles tydlig. Bra syra och smånafsande tanniner bjuder ett försiktigt motstånd och ger vinet en fin karaktär. Eftersmaken är något längre än medel och här återkommer frukten, men nu i sällskap inte bara av kryddor utan också av härligt steniga mineraler, körsbärskärnor, aningens lakrits och ett uns vanilj.

Vi gillar verkligen det här vinet som generöst bjuder på sig självt. Den fina balansen mellan syra, frukt, kryddor och behagfulla tanniner tilltalar verkligen oss. Är det så förpackat i en elegant stil ja då når ett vin rakt in i vintankarhjärtat.

Betyg 4+

Vi betalade 349 kr på "Bolaget".

2014 Old Stones Chardonnay

Vinet är gjort på 100% chardonnay från druvor som vuxit på vingården Temperance Hill. Vinet har fått ligga i 12 månader på franska ekfat.

Ett underbart friskt och fräscht vin. I doften hittar vi en fin ton av citrus, gulgröna äpplen, några örter, nyanlagd och grusgång. Här finns också lite små finstämda nyanser av aprikos, brynt smör och subtila florala toner.

Den stora och samtidigt behagliga syran finns som ett genomgående tema i vinet. Så klart blir friskheten och fräschheten stor och gör vinet till en så bra medspelare till diverse maträtter. Citrusen, de gul/gröna äpplena och de steniga mineralerna från doften återkommer omedelbart i gommen vid den första lilla klunken. Så stilfullt förpackade. Vi kan i mindre proportioner hitta nötter, nougat, sommarblommor och aningens brynt smör. Eftersmaken har en något smörigare framtoning.

Ett verkligt gott vitt vin som jag gärna dricker till lite finare fiskmiddagar. Minns jag rätt betalade jag runt 250 kr, då det fanns på SB.
Betyg 4

Sommarens Valpolicella-viner

 Det här blogginlägget handlar om några röda viner från Valpolicella som vi druckit under sommaren. De riktigt varma och heta sommardagarna blir det inte så mycket amarone, däremot en och annan Superiore eller den enkla "basvalpolicellan" slinker ned. Lite lättare Ripasso blir det också. Men så kommer det en regnig tisdag och då åker korken från en amarone.

2011 Campo del Titari Amarone Riserva, Brunelli
Min favorit-Amarone är som många av er vet en av Brunellis riservor. Campo del Titari eller helt enkelt Titari i dagligt tal levererar i varje årgång makalösa vinupplevelser. Just nu är det årgång 2013 som finns hos Systembolaget. Magi på flaska. Det blir ingen 2014 och årgång 2015 släpps nog inte förrän på våren/sommaren 2020.

I oktober åker vi ner och bor på deras vingård. Något som jag verkligen kan rekommendera. Du som är intresserad kan kan kolla här. Du som vill veta mer om Titari kan läsa vad jag skrev för snart två år sedan.

Och ja årgång 2011 är alldeles enastående bra just nu. Den börjar närma sig sin absoluta topp, men ingen anledning till brådska för dig som ligger på några flaskor. Den kan nog ta något steg till och sedan håller den sig på den här nivån i ytterligare flera år.
Ge den två timmar i karaff för maxupplevelse!
Stor och komplex doft av mörka bär, lite jord och läder, en del örter och kryddor, lite torkad frukt, kakao och unset hemkola. Riktig doftbomb! Lite alkohol initialt, men försvinner med luftning.
I munnen är det kraft och elegans på en och samma gång. Intensitet och djup i smakerna. Mörka körsbär, björnbär, sv vinbär blåa plommon, torkad frukt dvs katrinplommon, fikon, dadlar och aningens russin. Örter och kryddor. Magisk eftersmak där allt kommer tillbaks men avslutas med körsbärskärnor, bitterljuv mörk choklad och några droppar espressokaffe. Bra syra och snälla lite inställsamma tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd.
Betyg 5
Min flaska köptes vid en resa på gården förr 44 euro. På SB ligger priset för årgång 2013 på 760 kr.


2010 och 2011 Amarone Monte Santoccio
Det har blivit två amarone från den lilla men mycket välrenommerade producenten Monte Santoccio. Jag har besökt deras gård ett antal gånger. Det har så klart blivit några bloggposter. Du kan läs om ett av besöken här.

Årgång 2011 skrev jag om tidigare i somras i samband med en vinprovning vi hade. Du kan läsa vad jag tyckte här. Jag skrev då att jag nog aldrig smakat en bättre amarone från Monte Santoccio. Årgång 2010 är helt på topp, vilket betyder att den är helt underbar och inte långt efter 2011. 

Min känsla är att en nog inte ska spara 2010:orna så värst många år till. En behöver inte ha panikbråttom, men min bedömning är att de är helt på topp och så mycket mer utveckling tror jag inte på. Dom kommer säkert att hålla den här höga nivån i ett par år till. Min återstående flaska kommer nog korkdragning att ske under 2020.
Friskheten finns där fortfarande. Tanninerna är nu alldeles sammetslena. Den mörka frukten har ett djup med söta mörka körsbär, solmogna björnbär, mogna blå plommon och på det ett finstämt lite knippe örter. Eftersmaken är amaonelång och där sällskapar den underbara mörka lite söta frukten med bitterhet från högkvalitativ choklad, körsbärskärnor och någon enstaka droppe espressokaffe.
Betyg 4++


2013 Campo Mora Valpolicella Superiore, Viviani
Ett vin från Viviani en vingård jag har magiska minnen med. Det allra första besöket på våren 2008 i regi Club Amarone är legendarisk. Vi provade alla deras viner och därefter handlade vi. Stämningen var på topp och slutligen plockade Claudio fram en flaska Tulipana Nero. Resten är historia.

Ett av de vinerna vi provade och som sedan dess alltid funnits i vår källare är Vivianis variant av Superiore med namnet Campo Morar. Druvblandningen är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna.
Ett riktigt favoritvin. Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004, 2005, 2008, 2012, 2013 och 2015.  
Vi öppnar den näst sista flaskan från årgången 2013 den här ljumna sommarkvällen.

Här finns den där stora elegansen som vi förknippar med Vivianis viner. Ett alldeles lysande vin som är bra nära sin topp och inne i en fantastisk drickas.
En underbar mörk frukt som spetsats md lite örter och kryddor, mörk choklad, några droppar espressokaffe, aningens, aningens torkad frukt och på det lite sötlakrits. Bra friskhet och ett mjukt litet tanninbett i gommen.
Betyg 4
På SB är det årgång 2015 som gäller till priset 354 kr.



2015 Acinatico Ripasso, Stefano Accordini
En Ripasso från en annan av mina favoritvingårdar. Vi har besökt dom ett flertal gånger och alltid bliva lika trevligt bemötta vare sig vi kommit själva eller med Club Amarone.
Vill du läsa mer om ett av våra besök så klickar du här.

Den är gjord på druvorna Corvina 60%, Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.

En inte så amaronelik ripasso. Precis som jag vill ha den. Här finns en bra friskhet och lite snälla tanniner som smånafsar runt i gommen och bjuder det där försiktiga motståndet som är så trevligt. I doften mörka bär, örter, lite läder, någon liten kryddighet och aningens kakao. I munnen är de mörka körsbären tydliga ihop med både plommon, blåbär och björnbär. Finstämda örter och kryddor. Ganska så lång eftersmak med mera mörka körsbär, unset torkad frukt och en del mörk choklad och körsbärskärnor.
En riktigt bra ripasso.
Betyg 4
Dessvärre finns inte Stefano Accordinis viner på SB. Min flaska är köpt vid en amaroneresa och då betalade vi dryga 11 euro för den.


2016 Valpolicella Superiore, Brunelli
Det har så klart blivit några viner från Brunelli. Dom är ju min stora favorit i Valpolicella. Allt från deras enkla charmiga "Basvalpolicella" till deras magiska Titari (se ovan).

Den ungefärliga druvmixen är Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone(10%). Brunelli använder inga torkade druvor till sin Superiore. Den har fått tillbringa runt ett år på 50 hl stora fat av Slavonsk ek. Det här vinet ska serveras svalt ja nästan kallt. Alberto tycker neråt 12-13 grader är lämpligt åtminstone på sommaren.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2013 och 2014 så klicka på årtalen så får du mina tankar om dessa årgångar.

Jag gillar ju verkligen Brunellis Superiore i sin lite lätta stil och med sin friska, lite syrliga körsbärsfrukt. Här finns också en del örter, lite blåa plommon, en diskret ton av mandlar och unset viol.
Det gör sig särdeles bra till enklare pastarätter och sallader, men är inte heller alls så tokigt på egen hand en varm sommarkväll, då den friska och rena körsbärsfrukten är riktigt svalkande.
Betyg 3++
Numer finns många av Brunellis viner på SB, dock inte det här. Vi betalade runt 10 euro, då vi inhandlade det på gården.


2016 Valpolicella Classico, Brunelli
Detta är Brunellis allra enklaste vin, men visst har det sin charm i all sin enkelhet.
Det har samma druvmix som deras Superiore. Druvorna pressas omedelbart efter att de skördats. I cirka tio dagar får musten ha skalkontakt. Jäsningen sker på ståltankar, där vinet får vila upp sig någon månad. Ytterligare någon månad på flaska innan det börjar säljas. 

Det här är ett vin som ska drickas ungt och inget en lagrar. Vår flaska med årgång 2016 var tänkt att konsumeras under 2018, men det visar sig att den har överlevt riktigt bra. Här får vi en ren körsbärsjuice med ett litet lätt inslag av örter. Slankt. Lättdrucket. Charmigt. Den lilla bitterheten i avslutet får oss tänka på körsbärskärnor och det blir riktigt törstsläckande. Hög klunkbarhet.
Visst är det enkelt men absolut inte banalt.
Betyg 3
Runt 7 euro betalade vi då vi besökte Brunelli.

2015 Corte Cariano, Brunelli
Ett väldigt gott och trevligt vin som jag blev oerhört förtjust i när jag för fem år sedan smakade det för första årgången Det var då årgång 2011. Vad jag tyckt om den årgången och de som kommit senare kan du läs genom att klicka på resp årtal: 2011 och 2012,  2013, 2014 och 2015 och 2016

Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 30 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Detta är vår sista flaska av årgången 2015. Helt på topp just nu. Mjukt och runt, men ändå med både syra och fjäderlätta tanniner, som ger vinet en rejäl ryggrad att luta sig mot. En underbar mörk frukt där körsbären spelar huvudrollen med bistånd av lite björnbär. Örter och några kryddor bygger på smakintrycken. Härlig eftersmak med corvinadruvans lilla bitterhet i avslutet, som vi förknippar med körsbärskärnor och några droppar espressokaffe.
Betyg 4-
Priset på SB är 168 kr, vilket är inget annat än ett fynd.


2016 Campo del Maestro, Brunelli
Ännu ett mästerverk signerat Luigi Brunelli. Vad vi gillar det här vinet. Så har vi gjort ända sedan vi 2017 fick testa den första årgången (2014). I vintras bloggade jag om årgångarna 2015 vs 2016. Nu ett halvår senare testar vi ånyo 2016.

Druvsammansättningen är Corvina (40%), Oseleta(20%), Rondinella(5%), Cabernet Franc (10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese.
Druvorna skördas i slutet av september och har sedan fått ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat). Sedan den första årgången så har andelen Corvina minskat och andelen Oseleta ökat. Likaså är andelen Rondinella lägre och andelen Cabernet Franc högre. Detta ger ett vin som blir lite kraftigare. Tanninerna tar mer för sig och också ett vin som behöver lite mer tid för att nå sin absoluta topp. Vinet har en stor friskhet och helhetsintrycket blir en slags renare frukt än de två tidigare årgångarna. 
I doften läder och jord, massor av mörka bär, lite örter/kryddor och kakao samt unset vanlj. I gommen känns massor av körsbär som känns aningens syrligare än vad jag minns från 2014 och 2015, men även lite björnbär och aningens svarta vinbär. Vi noterar även en del örter och kryddor. Lång, ljuvlig eftersmak.
Betyg 4+
På SB är priset 264. Väldigt mycket vin för dom pengarna.


2013 Valpolicella Superiore Roccolo Grassi
Ett vin från en av Valpolicellas stora stjärnor. Jag var för några år sedan med om en smått magisk provning nere i Valpolicella med syskonen Marco och Franceska. Du kan läsa om detta här.

Druvblandningen är ungefär den samma i deras superiore, amarone och recioto dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Croatina.
Superioren görs på lika delar torkade och fräscha druvor. De druvor som torkats har gjort det i ca tjugo dagar. Vinet har sedan fått ligga runt 20 månader på ekfat innan det buteljerats.

Det här vinet i den här årgången imponerar på mig. Varje gång jag dricker det blir jag än mer imponerad. Marco sa förra året att han rankar det här som kanske sin allra bästa Superiore och vi kan bara hålla med.
Den underbara frukten, den fina elegansen, den lilla tonen av vitpeppar och mineraler från vulkanjorden. Så underbart gott.
Betyg 4++
360 kr är priset på SB. Nu har den bytt årgång till 2014. Ett svårt år på många håll i Valpolicella. Är jag rätt underrättad så gjordes ingen amarone 2014 utan samtliga druvor gick till tillverkningen av Valpolicella Superiore.

Lucia Raimondi vid en lunch för ett par år sedan.

Redan på vår första amaroneresan 2008 (så klart i regi Club Amarone) besökte vi Villa Monteleone. Vi fick höra Lucias berättelse och prova vin i trädgården eller snarare parken. Ekorrarna sprang upp och ned för trädstammarna. Det blev en omedelbar förälskelse. I vinet, i omgivningarna och i Villa Monteleone . Vi har under åren som gått besökt stället åtskilliga gånger. Ibland "bara" vinprovningar med Club Amarone, men vi har också bott där ett par gånger och förälskelsen håller i sig.                                                  
2016 Ripasso, Campo San Vito, Villa Monteleone
Villa Monteleones Ripasso har vi alltid hållit högt. Mycket därför att den inte har ambitionen att vara amaronelik utan vill stå helt på egna ben och leva på sin egna charm.  I vår bok betyder det mindre sötma, mindre torkad frukt och istället en friskare och fräschare och "renare" frukt. 

Campo San Vito görs på druvorna Corvina, Rondinella, Croatina och Molinara som vuxit på vinstockar som är dryga 20 år. Runt två år har vinet fått ligga till sig på stora ekfat.

I doften mörka bär, lite örter, aningens kakao och en subtil ton av rosor.

I munnen möts vi av friska mörka körsbär, lite skogsbär och blåa plommon. Örter och kryddor kommer till i väl avvägda proportioner. Fin syra och behagfulla tanniner ger vinet en härlig karaktär. Medellång eftersmak och med ett småläckert avslut med lite bitter karaktär av typen mörkchoklad.
Betyg 4
Vinet är köpt på gården för 19 euro.

2014 Atelier
En ny skapelse från Villa Monteleone och vi kan inget annat än hylla det här vinet. Det fick ett eget blogginlägg i början på augusti, så jag hänvisar helt enkelt till det.
Läs hyllningen här.
269 kr kostar det på "Bolaget". Inget annat än ett fynd!!

Carignan, Negre de Negres, Morgon, AN/2, Frappato

Ganska många viner har blivit förblivit obloggade. Många väl värda lite uppmärksamhet, så här ett försök att komma i kapp.

2017 Carignan, Domain Tour Boisée
Ett vin från Languedoc. Vinfältet ligger precis utanför Minervois och har därför fått ursprungsbeteckningen Couteaux de Peyriac. La Tour Boisée har tillhört samma familj i snart två hundra år. 91 ha ekocertifierade vinfält förfogar dom över.

Ett vin uteslutande gjort på druvan Carignan som vuxit på vinstockar som är drygt 50 år gamla. Vinet har fått tillbringa en kortare tid på cementtankar.

Hyfsat stor doft med tydlig varm solmogen frukt: björnbär,
mörka plommon, lite blåbär och några nävar örter (speciellt lagerblad).

Ett ungt och kraftigt vin som kräver en ordentlig köttbit. Den mörka frukten från doften återkommer i smaken liksom örterna. Bra syra och stadiga tanniner. Fin kryddighet och aningens kakao.
Betyg 3+
På SB kostar den 129 kr i beställningssortimentet.






2013 NegreDeNegres
Ett vin från Priorat och producenten Clos del Portal. Vid vår Priorat-resa på hösten 20217 träffade vi den genomsympatiske Alfredo Arribas. Du kan läsa om det mötet här.

Vinet är gjort på Grenache 60% (fem olika kloner), Carignan 30% och Syrah 10%. Det har fått vila upp sig i ca ett år på fat av fransk ek.

Vår sista flaska av det här vinet och årgången 2013. Vinet är helt på topp. Blir nog inte så mycket bättre, men håller sig säkert flera år till på den här goda nivån.
En solvarm doft av såväl röda som lite mörkare bär som förstärks av en varm vind av örter från Medelhavet kan vi ta till oss.

I munnen är det ganska så mjukt och runt med en bra kropp. Den solvarma mörka frukten dominerar med blåa plommon, björnbär och några körsbär. Örtinslaget är påtagligt. Mjuka och väl avrundade tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är medellång och där tillstöter lite lakrits, steniga mineraler och unset vanilj
Ett vin vi alltid gillat. Nu när 2013 är slut så har vi turligt nog några 2015 kvar i källaren.
Betyg 4
Vinet är privatimporterat för runt 20 euro.



2013 MorgonVieilles Vignes, G. Descombes
Alldeles utanför byn Villié-Morgon, mitt i Beaujolais, hittar vi Domaine G. Descombes. Georges tog över familjens verksamhet i slutet på 1980-talet och började omedelbart att ställa om till ett ekologiskt odlande. Idag är alla vingårdarna ekologiskt certifierade. Naturlig jäsning tillämpas. Vid buteljering används en minimal dos av svavel.

Descombes äger vingårdar i fyra av de tio kommuner som får betecknas Cru Beaujolais. Jag har tidigare skrivit om Brouilly 2014 och om Régnié 2013. Nu dags för Morgon.
Så klart är det Gamay till hundra procent från gamla vinstockar i sektorerna Corcelette och Charmes. Det har tillbringat en kortare tid på gamla ekfat av bourgognetyp. Buteljerat i juli 2014.

Ganska så komplex doft med visst djup. Startar med härliga röda bär i form av hallon och jordgubbar. Lite örter, aningens peppar, våt grusgång, rått kött och unset florala toner.
I munnen växer de röda bären fram på ett supertrevligt sätt. Vi noterar förutom de hallon och jordgubbar vi kände i doften även tranbär, lingon och några enstaka syrliga körsbär. Ren och fin frukt. Lite steniga mineraler, någon liten försiktig ört, aningens viol samt unset lakrits finns i eftersmaken. Bra syra och med en tydlig stramhet tolkar vi som att det här vinet nog kan utvecklas en del till.
Betyg 4
Den här flaskan är köpt i ett paket viner från  G. Descombes. Ungefär 185 kr per flaska, vilket måste betraktas som ett attraktivt pris.


2015 AN/2, Falanis, Anima Negra
Ett vin från Mallorca som vi drack på den trevliga spanska restaurangen Bocado i Göteborg. Magnum flaska!

Producenten Anima Negra håller till utanför byn Felanitx på den sydöstra delen av Mallorca. Deras första vin heter Anima Negra och /2 indikerar att detta är deras andra vin. Jag drack årgång 2010 för snart sex år sedan hos goda vänner. Mina tankar om det kan du läsa här.
Vinet är gjort på 65%  Callet och 20% är en blandning av manto negre och fogoneu samt 15% syrah. Musten har fått jäsa på rostfria ståltankar för att sedan lagras i 13 månader på ekfat 70% franska och 30% amerikanska. Av dessa är 1/3 nya och 2/3 1-3 år gamla.

I doften får vi lite läder och jord, men ganska omgående dyker en bärkompott upp på främst mörka bär men med inslag av lite rödare bär också. Finmalda örter och aningens torkade rosor. På det hela både trevligt och inbjudande.
I munnen är det frukten som tar kommandot direkt med läckra hallon, mörka körsbär och några björnbär. Här finns också gott om örter och kryddor. Lite lätt rostade fat, unset vanilj, lite stenmineraler och aningens kaffe och kakao kan vi också notera. Eftersmaken är normallång med mera mörk frukt, men också lite violer och mera kryddor. Bra syra och tydligt tanningrepp ger vinet en bra ryggrad och också matvänliga.
Betyg 4-
På SB kostar vinet 259 kr. Vi dricker det här gärna igen och roligt att kunna visa att på Mallis kan dom också göra bra viner. Så klart blir vite lite nyfikna på toppvinet.



2016 Frappato, Occhipinti
Arianna Occhipintis viner vet ni som följer bloggen att jag har en särskild förkärlek till. Högst på listan står hennes vin på druvan Frappato, som vid första klunken för flera år sedan ledde till en omedelbar kärlek.
Nu dags för den första flaskan från 2016.

Producenten Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Min favorit är utan tvekan Il Frappato. Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013 2014 och 2015. 

Visst är 2016 ung och visst tror jag den kommer att utvecklas en hel del, men redan nu är det ett läckert vin i all sin ungdom och sin synnerliga friskhet och slankhet.
I doften så klart en uppsjö röda bär, men också stendamm, grusgång, braskaminsaska, lite läder, en hel del rosor och krossad flintasten.
I munnen svalt, slankt, törstsläckande och särdeles friskt. Väldigt charmigt! De röda bären dominerar intrycken. Tranbär, hallon, körsbär, lingon. Lägg till lite örter och kryddor. Mineraler av sten och lava. Bra syra med stänk av röda citrusfrukter. Stadiga tanniner som gör sig påminda på ett behagfullt sätt i gommen.
Når inte (ännu) upp till euforin då jag drack årgång 2015 i våras, men väntar vi något år eller två så är vi nog där.
Betyg 4+
Min flaska köptes i Köpenhamn hos Cibi e Vini. Minns jag rätt betalade jag runt 225 DKK

2017 Rosetta, Cascina Tavijn

Sommaren har på Västkusten bjudit på åtskilliga soliga och varma dagar. Vi hade en värmebölja som varade i mer än en vecka med över 30 grader, vilket blir lite för mycket av det goda. Det har därefter varit betydligt mer behagligare dagar med 23-25 grader. Den senaste veckan nästan lite varannan dagsväder. Regnet som kommit har varit efterlängtat. De sönderbrända gräsmattorna börjar återta sin gröna nyans. Havstemperaturen ligger runt 20, vilket är lite uppfriskande men ändå helt badbart. Vi brukar samlas på den sena eftermiddagen och njuta av lite svalkande drycker. Vid ett av dessa tillfällen njöt vi av Cascina Tavijns underbar Rosetta. Nadias alldeles egna variant av rosato.

Ni som följer bloggen vet att jag är väldigt förtjust i många av Cascina Tavijns viner. Ni kan läsa om mitt möte med NadiaVerrua här.
Familjen Verrua äger tio hektar på Monferratos kullar, som delas lika mellan hasselnötsodlingar och vinodlingar. Det odlas barbera, grignolino,ruché och lite freisa. Odlingarna sker efter ekologiska principer med spontanjäsning och minimala tillsatser av svavel. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sina avtryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner. Vingården ligger i den lilla byn Scurzolengo någon mil nordost om Asti.

Det här är ett vin som till hundra procent är gjort på druvan Freisa. I grunden ett ganska så enkelt och okomplicerat vin. Egentligen inget som ska analyseras på djupet, men några attribut ger sig tillkänna på ett trevligt sätt.
Doften har en ton av jord och läder, men framförallt röda bär, rosor och violer samt även något liten örtighet.

I munnen är det omedelbara att vinet känns lite vresigt, men detta lägger sig snabbt och vi fullständigt charmas av den spritsiga syran, de röda bären (hallon, tranbär, lingon, röda vinbär), torkade rosor, violstänket, den lilla örtigheten och den läckra bitterheten i avslutet. Visst är det lite stramt men ändå med väluppfostrade tanniner. Slankt och riktigt törstsläckande.
Ett lite annorlunda rosévin. Kanske inget som alla gillar, men oss föll det väl i smaken. Absolut något för den nyfikne. Vi har en flaska kvar, som väntar på ännu en fin sommardag.
Vår flaska är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för runt 100 DKK.
Dessvärre verkar den slutsåld.

Betyg 4-

2016 Poggio ai Ginepri från Argentiera

I fredagskväll var det grillkväll. När sonen är på besök är det han som får vara grillmästare och jag kan koncentrera mig på vinvalet. På lite olika ställen har jag stött på ett vin från Bolgheri i Toscana. Min nyfikenhet var väckt och när så importören gav mig chansen att prova en flaska, så var det bara att tacka ja.

Bolgheri är en liten by belägen någon mil från Medelhavskusten nästan rakt västerut från Siena och några mil söder om Livorno. Visst har dom odlat vin här i århundraden, men det var 1978 vid en provning av tidningen Decanter, som det stora internationella genombrottet kom.Vid en blindprovning med 34 av världens då bästa viner blev Sassicaias vinnare med ett sex år gammalt vin (årgång 1973) gjort på druvor som förknippas med Bordeaux (merlot, cabernet sauvignon, cabernet franc, petit verdot etc).  Begreppet supertoscan var därmed fött. Framgångarna för Sassicaia fick snabbt efterföljare. Nu kom i en lång rad Ornellaia, Poggio al Tesoro,  Ca´Marcanda, Grattamacco mfl. 1994 blev Bolgheri en DOC-region.

Tenuta Argentiera är beläget i den allra sydligaste delen av Bolgheri. På de höga kullarna (200 meter över havet) endast ett par km från Medelhavet odlas det Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah, Cabernet Franc och Petit Verdot. Vingården har en historia som går tillbaks till 1500-talet. Namnet Argentiera spelar an på att det här området en gång i tiden var känt för sina silvergruvor. Idag omfattar egendomen cirka 500 ha mestadels olivlundar och skogar, men runt 75 ha är vingårdar uppdelade i en mängd vinfält.
Två prestigeviner gör dom, där främst Argentiera (samma namn som vingården) har nått mest berömmelse, men även Villa Donoratico anses var ett stort vin. Poggio ai Ginepri görs i tre varianter en rosso, en rosato och en bianco ( 90% Vermentino och 10% Sauvignon Blanc). Därutöver görs tre viner med beteckningen Cru: Giorgio Bartholomäus (100% Merlot), Ophelliah Maria (100% Cabernet Sauvignon) och Lavinia Maria (100% Cabernet Franc).

2016 Poggio ai Ginepri
Detta är rossovarianten som är gjord på druvorna Merlot (40%), Cabernet Sauvignon (30%), Cabernet Franc (20%) och Petit Verdot (10%). Klasarna avstjälkas och druvorna vinifieras var för sig. Jäsning och maceration äger rum på ståltankar. Hälften av vinet får sedan ligga på begagnade 225 liters fat av fransk och ungersk ek i cirka åtta månader. Den andra hälften får ligga på ståltankar. Därefter blandas vinet och buteljeras.
Vinet fick utmärkelsen 2018 års bästa vin av Wine Spectator, så visst tusan är vi nyfikna på det här vinet.

Ett ganska ungt vin med friskhet i såväl doft som smak. Ge det 30 minuter i karaff så levererar det omgående en fin vinupplevelse. Vi provade vinet under tre dagar och det håller ihop fantastisk bra hela tiden.
I doften hittar vi våt jord, läder, cederträ, rätt mycket mörk frukt, men även lite ljusare körsbär, aningens svart te och blyertspenna samt en liten kryddighet.
I munnen har vinet en härlig friskhet med en trevlig och bra syra. Det startar med massor av friska mörka bär (svarta vinbär, blåbär, björnbär) samt några små instick av lite ljusare toner från skogshallon och körsbär. Örter och kryddor. Liten lätt ton av steniga mineraler. Fogliga och tydliga tanniner. Eftersmaken är längre än medel och bjuder på mera mörka bär, en del lakrits och en fin kryddighet.
En riktigt bra supertoscan.
Betyg 4
Jag gillar ju bordeauxblandningar, men de gånger jag köper vin från Bordeaux infinner sig ofta en besvikelse, däremot vinerna från Bolgheri får mig alltid på gott humör. Poggio ai Ginepri är inget undantag. Ett riktigt bra vin helt enkelt!
Priset på SB är 247 kr, vilket måste anses som ett mycket bra pris för ett vin i den här klassen!

2014 Atelier Rosso IGT, Villa Monteleone

Redan på vår första amaroneresan 2008 (så klart i regi Club Amarone) besökte vi Villa Monteleone. Vi fick höra Lucias berättelse och prova vin i trädgården eller snarare parken. Ekorrarna sprang upp och ned för trädstammarna. Det blev en omedelbar förälskelse. I vinet, i omgivningarna och i Villa Monteleone . Vi har under åren som gått besökt stället åtskilliga gånger. Ibland "bara" vinprovningar med Club Amarone, men vi också bott där ett par gånger och förälskelsen håller i sig.

Du som vill veta lite mer om Villa Monteleone och deras viner kan läsa några blogginlägg här och här.

Under 2019 har dom lanserat ett nytt vin. Ett vin med namnet Atelier. Det är ett vin gjort på  tre olika årgångar av deras amarone och så adderat lite Teroldego och Cabernet Franc.

Etiketten är framtagen i samarbete med den svenska prisbelönta designern Henrik Hallberg.

Jag kan på rak arm inte påminna mig något vin som är gjort på en årgångsblandning av amarone, men Atlier är det. Edition 2014 är gjort på årgångarna 2012, 2013 och 2014 och sedan har dom adderat runt tio procent från druvorna Teroldego och Cabernet Franc. Alla druvor har torkats under tre månader. Jag tror dom sneglat på det spanska ikonvinet Vega Sicilia Reserva Especial som alltid görs på tre årgångar.

Vi bestämmer oss för att dricka det under två dagar. Dag ett häller vi upp två stora glas, som får stå och luftas i dryga timman. Vi förvarar återstoden (ungefär halva flaskan) med korken på i vår källare som sommartid ligger på 15 grader.
Vinet håller samma höga klass båda dagarna kanske att smakerna djupnat något till dag två.

Vinet är väldigt tillgängligt och drickklart nu. Det kommer säkert att hålla sig i flera år till på denna höga nivå. Kanske kan det utvecklas något ytterligare, men inget jag långlagrar och varför ska en göra det med ett vin som är så gott som Atelier är nu?

Doften skickar tydliga amaronevibbar med mörka körsbär, någon liten örtighet, lite våt jord och aningens kakao.
Inbjudande och väldigt trevlig.

I gommen känns det ett tydligt släktskap med amarone. Visst finns här kraft men inte överdådigt. Mer elegans. Den varma, mörka frukten ger sig omedelbart tillkänna. Här finns söta, mörka körsbär, lite solmogna björnbär, några enstaka svarta vinbär och hallon. Lite örter, någon krydda och en viss mineralet kan vi också notera.

Bra syra och tanniner av det mer mjuka och lena hållet ger vinet en bra ryggrad. Eftersmaken är lång med mera mörk frukt som nu sällskapar med mörk choklad, några droppar espressokaffe, lite körsbärskärnor och unset torkad frukt.

Det här är ett vin som verkligen faller oss i smaken. Enastående gott med både kraft och elegans samt med dofter och smaker som får oss att göra vågen. Vinet kostar hos Systembolaget 269 kr, vilket så klar är ett fynd. Tveksamt om det finns någon amarone under 300 kr som matchar det här vinet!!

Betyg 4+