fredag 24 maj 2024

Resedagbok april 2024. Dag 7 och 8. Verona och middag på Antica Bottega del Vino.

Vi vaknar och tittar ut genom vårt fönster. Solen skiner och Svenska flaggan vajar alltjämt hos Brunelli Wine Relais Corte Carianio. Det är söndag och det är vår sista dag. Väderprognoserna varnar för att dåligt väder ska vara på ingång, men än skiner solen.

Det är lugnt och stilla i byn. Kyrkklockorna klämtar för gudstjänst för den som är lagd åt det hållet. Vi ägnar förmiddagen att promenera runt i omgivningarna.

Vi hittar ett café som har söndagsöppet och äter en lättare lunch. Eftermiddagen tillbringar vi i Brunellis vackra trädgård. Vi sitter i halvskugga, solen värmer, på bordet ett glas av Brunellis svalkande rosévin Overnight och en bok (åren) av nobelpristagaren Annie Ernaux. Går det att ha det så mycket bättre en vanlig söndag i april?

Det blir pizza den här kvällen. Dal Butei har vi besökt tidigare år och varit mycket nöjda med. Det drivs nu i ny regi. Vi hänger på låset och är de första gästerna. Efterhand fylls det på så det blir halvfullt. Vi noterar att väldigt många bybor kommer hit och hämtar sina pizzor. 
Pizzorna är fortfarande riktigt goda, men det där med vin har dom mer eller mindre rationaliserat bort.
Vi får en halvkanna med ett enkelt Valpolicella vin. Inga stordåd precis men funkar ändå hyfsat bra.

Så blir det måndag morgon. Dags för oss att checka ut och ta bussen in till Verona. Vi får en sista pratstund med Alberto och Martina. Fyllda av glädje och värme promenerar vi till busshållplatsen. Molnen har tornat upp sig och regnet hänger i luften. Prognosen för de närmaste dagarna är dystra. Det förväntas dagsregn och 7-8 grader.

Prognoserna stämmer. Vi har i princip två dagar i Verona med ett ständigt strilande vårregn med mycket korta stunder mellan skurarna. Det blir museibesök och kyrkobesök. I Verona finns det gott om sevärda kyrkor.


Palazzo Maffei. Ett museum med konst såväl tavlor som möbler, som sträcker från dåtid till nutid.
Vi besöker den här gången tre av de stora kyrkorna
- Il Duomo
- Santa Anastasia
- San Fermo. Detta är egentligen två kyrkor, där den yngre är bygg på den gamla.
Under våren har två av mina kusiner, som båda stod mig nära, gått bort. Vi tänder ett ljus för dom i San Fermo.

Vår sista kväll i Verona tillbringar vi på den legendariska krogen Antica Bottega del Vino.

Sällan eller aldrig har jag besökt ett ställe med så många Amarone, som serveras på glas. 
I väntan på vårt bord börjar vi med ett glas bubbel från Musella. Du som vill veta mer om den här ekologiska producenten hittar det här.
- Emily Chardonnay Frizzante
Precis som namnet säger är det ett vin gjort på 100% chardonnay-druvor. Den s k ancestral metoden har använts. Ett torrt och friskt vin, som är tämligen lättdrucket, men saknar för den skull inte karaktär. Vi noterar fina toner av äpplen, lite citrus, en liten nötig ton samt aningens sommarblommor.

En mycket diger vinlista. Ett nöje i sig att bara sitta och bläddra i.

- 2017 Amarone della Valpolicella, Musella.
Vi äter en amaronerisotto som Primi och vad känns mer självklart än att dricka ett glas amarone till detta. Vi väljer Musellas "vanliga" Amarone från 2017. Den görs på druvorna Corvina 45%, Corvinone 50%, Rondinella 5%, Oseleta 5%. Runt 4 månader har druvorna fått torka innan de pressas. Det har sedan fått tillbringa dryga 12 månader på mycket stora ekfat s k tonneau innan de buteljeras.
Det är första gången jag dricker Musellas "vanliga" amarone. Det är deras riserva som säljs i Sverige och det är också den jag druckit tidigare. klicka här så får du mina tankar
Den här är lite lättare än riservan, men helt fantastisk god med massor av mörkfrukt, lite örter och kryddor. Små nätta tanniner och en fin syra ger vinet en bra karaktär och så det sedvanliga magnifika amaroneavslutet med en liten bitterhet från riktigt mörk choklad och körsbärskärnor. Det här är gott! Riktigt gott!

- 2022 Valpolicella Ripasso Superiore, Torre D´Orti.
Till våra secondi väljer vi en Ripasso. Du som vill vetas mer om vinet och producenten kan klicka här och läsa. En ljuvlig ripasso i en lite lättare stil och helt utan ambitioner att vara amaronelik. Precis så som jag vill ha min ripasso! Mörk frökt, mörka bär, finfina kryddor, lite subtila toner av torkad frukt, bra syra och aningens mer tanninrik än många andra ripasso. Gott!


Vi valde alla att äta Bottegas berömda amaronerisotto. Kanske den godaste jag ätit, så visst lever Bottega upp till sittryckte. I mitt fall blev det en oxkind som secondi, som varit bräserad i amarone. Fantastiskt god och mört så köttet smälte i munnen.

Vilken avslutningsmåltid! Antica Bottega kan vi varmt rekommendera för alla Verona-besökare.

Här tar också min reseberättelse slut. Vi tar påföljande dag tåget till Stuttgart, där vi övernattar. Vi fortsätter sedan med tåg till Kiel via Hamburg och avslutningsvis färjan till Göteborg.
Vi har använt interrail. 4 resdagar under en månad. Alingsås Resebutik har hjälpt oss med sittplatsbokningar mm. Tågresandet har fungerat helt perfekt och känns som ett mycket trevligt resealternativ, särskilt för oss där själva resan också är en del av äventyret.
Så för oss kommer tågresandet att vara alternativ ett, då vi ska ut i Europa.

tisdag 14 maj 2024

Resedagbok april 2024. Dag 6. Vinprovning hos Brunelli Winery och lunch på Enoteca della Valpolicella i Fumane.

Väderprognoserna har varit lite si och så, men när vi tittar ut genom fönstret så svajar den svenska flaggan mot en klarblå himmel. Precis som igår. Svag vind, soligt och behagliga 17 grader. 
Vi tar det lugnt på morgonen. Äter frukost vid niotiden. 
Klockan 10.30 har vi bokat tid för en vinprovning med Martina. Alberto tittar också förbi en kort stund, men han har en ”busy” förmiddag. Vi får välja de viner vi vill prova och Martina berättar inlevelsefullt om vinerna.
- 2021 Overnight Spumante är ett vin gjort på druvan Molinara. Ett härligt friskt rosébubbel. Några flaskor får följa med hem och dessa ska vi njuta av i sommar. Jag skrev lite mer om det här vinet för något år sedan. Då var det årgång 2020, men jag tycker årgång 2021 påminner rätt mycket om årgång 2020. Du kan Läsa om det här.
- 2022 Carianum. Ett vin gjort på nästan övermogna Garganega-druvor. Ändå med en härlig friskhet och riktigt smakrikt. Ett vin jag mer än gärna dricker till den grillade eller ugnsbakade laxen. Det här vill jag alltid ha ett par flaskor av i källaren, så vi fyller på förrådet. Läs mer här
- 2020 Valpolicella Sueriore. Brunelli använder inga torkade druvor till sin Superiore. Det har fått ett år på stora ekfat. Ett lättsamt vin med fin karaktär. För mig är det ett sommarviner, som gör särdeles bra till sommarens lite lättare rätter.
- 2021 Corte Cariano. 100% Corvina-druvor som fått torka i 60 dagar innan de pressades. Ett år på stora ekfat. Jag gillar det här lite lätta rödvinet med sin utsökta körsbärssmak och de små nyporna kryddor. Törstsläckande!!
- 2021 Campo del Maestro. Det här är ett favoritvin, som slår många amarone. Jag har druckit samtliga årgångar som gjorts av det här vinet (Läs denna länk). Alla har imponerat på mig, dock tycker jag dom behöver ett par år i källaren innan de riktigt levererar. En låda får följa med hem och på senhösten tar jag den första flaskan. Fram till dess dricker jag 2020.
Det här vinet har sin speciella historia. Det var byns skollärare som hade ett vinfält, som han vårdade och när orken tog slut fick Luigi Brunelli chansen att ta över. Detta gjorde Luigi med den äran och levererade första årgången 2017 med skörden från 2014.
- 2018 Campo Inferi. Mycket ungt idag samtidigt som det lovar mycket gott för framtiden. Så klart får några flaskor följa med hem. Du som vill veta mer om vinet samt vad jag tyckt om andra årgångar Klickar här för att läsa
- 2018 Campo del Titari. Det här är lite av min favorit i Valpolicella. En alldeles enastående amarone och även om årgång 2018 känns väldigt ung idag, så går det att förutsäga att det här kommer bli en grym årgång. Vad jag tyckt om andra årgångar kan Läsas om här.

Brunellis båda Amarone Riserva (Inferi och Titari) tycker jag behöver 6-7 år (från skördeåret räknat) för att vara riktigt bra och klarar sedan med lätthet ytterligare säkert 15 år.
En makalöst bra vinprovning!! Martina gjorde presentationen på ett supertrevligt och kunnigt sätt.


Ett besök på Enoteca della Valpolicella i Fumane är obligatorisk för oss. Vi har har varit där ett flertal gånger. Ibland på egen hand, men också på några vinprovningar i regi Club Amarone.
En provning med Roccolo Grassi, som jag skrivit om här, är i det närmaste legendarisk.
Vi hade bokat bord på Enoteca kl 13, så vi promenerade dit. Det tog en knapp timma. Den första km genom bostadsområden är inte mycket att berätta om, men sen går vägen med en fin utsikt mot bergen i bakgrunden och vinfälten alldeles intill oss.

Hustrun tog till förrätt deras välkända Ricotta från Verona med äppelchutney. Vi andra tog en sparrisvariation med tre sorters sparris bl a vildsparris. Tagliatelle med gröna ärtor och ravioli med ankbröst blev våra Primi. Det finns nog ingenstans där pastavariationerna är så goda och smakrika som hos Enoteca. Huvudrätten fick sedan bli pärlhöns för några och ankbröst för andra. Supergott!!

Vinlistan är omfångsrik, men när jag upptäckte Vivianis Campo Morar från 2019, så blev det enkelt att välja. Det här är ett vin jag blev väldigt förtjust i vid vårt första besök hos Caudio 2008. Nu har det gått några år sedan vi senast drack en Campo Morar. Vad jag tyckt om andra årgångar kan du läsa här.

Campo Morar var det första Valpolicella Superiore som belönades med Tre Bicchieri i den italienska vinbibeln Gambero Rosso.
Druvblandningen i Campo Morar är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna. Vinet får sedan ligga i två år på ekfat innan det buteljeras.

Årgång 2019 är i en underbar drickfas nu med en härlig frisk frukt, som domineras av mörka körsbär och skogsbär. Några örter och kryddor förstärker doft- och smakintrycken. Tanninerna finns där och bjuder ett litet härligt motstånd. Lång eftersmak med mera mörk frukt, örter och kryddor samt lite lakrits och choklad som dyker upp på sluttampen. Riktigt gott!

En fantastisk måltid med ett underbart vin därtill. Så här ska en lunch vara!!
Det kändes välbehövligt med en långpromenad tillbaks till San Pietro in Cariano.



Efter en lunch som den på Enoteca della Valpolicella behövs ingen middag. Till kvällsmat får det bli lite skinka och några ostbitar tillsammans med en sallad. Så klart öppnar vi en amarone. Det blir Brunellis "vanliga" från 2020.
Den här amaronen görs på en druvmixen av Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna kommer från deras vingårdar i San Pietro in Cariano och Pedemonte belägna på en höjd av 160  meter över havet. Druvorna har fått torka i cirka tre månader. I januari pressas druvorna och jäsningen sker vid en låg temperatur och varar runt 40 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i två år på barriquer och tonneaux (lite större tunnor) gjorda av ek.

Den går i en något lättare stil än de båda riservorna. Den har en friskhet och fräschhet som är mycket tilltalande. Den behöver inte heller lika lång lagring som riservorna för att bjuda upp.
I doften är det gott om mörka bär, som kompletteras med lite kryddor, kakao, kola och aningens vanilj.
I munnen känns den slankare än många andra amarone. Det finns en härlig friskhet och en syrlighet präglad av mörka körsbär. Blåbär, svartavinbär, hallon och björnbär kompletterar bärintrycken. Aningens torkad frukt, lite örter och kryddor i mellanpartiet och så ett avslut av mörk choklad, aningens espresso och en hyfsad dos körsbärskärnor.
Riktigt smaskigt!



onsdag 8 maj 2024

Resedagbok april 2024. Dag 5.

Dag 5

Vi vaknar till ett soligt och vackert San  Pietro in Cariano. Utsikten från vårt rum på Brunellis vingård är så livsbejakande. Kylskåpet är rejält fyllt för en första frukost.

 Vi ger oss ner på byn, där det är fredagsmarknad. Ost, charkuterier, tillagad mat och så kläder. En allsköns blandning. Vårt kaffeställe (se dag 4) ligger alldeles intill, så vi slår oss ned i solgasset och betraktar skådespelet.

Vi tar en promenad upp till Alighieris ägor och passerar en Masi-anläggning- En ännu större är under uppbyggnad. Vi passerar också Villa Monteleone och med sorg i hjärtat noterar vi att det har börjat växa igen på innergården. Vi har bott där ett par gånger och varit på vinprovningar med Club Amarone ännu fler gånger.

Dagens stora begivenhet är kvällen på Groto de Corgnan. En av våra absoluta favoritkrogar i Valpolicella.
Vi promenerar dit. Det är en tur genom vinfälten. Kvällssolen lyser. En svag vind och i horisonten ser vi bergen, där några toppar alltjämt är snötäckta. Vi njuter i fulla drag.

Groto de Corgnan har bytt regi sedan vi senast var där någon gång före pandemin, men den gamle ägaren Giorgio Soave bor i närheten och har för vana att titta in och se att hans livsverk fortsätter i samma stil och håller samma höga klass.
Vi startar med vit sparris, som växt endast 10 km från själva restaurangen. Knaper stekt prosciutto och en sås på ägggula och parmesan. Vilken start på kvällen.Vi väljer sedan som ”Primi”  lite olika rätter som vi delar med varandra.
- ”Tortelli fatti in Casa di ricotta e ortiche selvatiche della Lessinia”
- ”Tagliatelle fatte in Casa con Bruscandoli e fonduta di monte veronesestagionato”
”Gnocchi di patate fatti in Casa con Sugo di servo e mirtilli” .


Vi dricker till sparrisen ett rosébubbel från den lokala producenten Brigaldara. Volpina III är gjord i huvudsak på druvan Corvina och en liten skvätt Corvinone, som vuxit på vinstockar som är drygt 40 år gamla. Det har fått ligga på sin jästfällning i cirka 24 månader innan det degorgerades. Ingen sockerdosage.
I doft och smak hittar vi röda äpplen, röd citrus, persika och någon tropisk frukt. Mycket friskt och torrt. Ett härligt avslut med blodgrape.

Vi väljer att genomgående dricka viner från Le Ragose. Mer om detta nedan.

Vi väljer alla fyra att som Secondi äta ”Petto di Faraona con salvia , crema di sedano rapa e funghi spugnole”. På svenska blir det ett pärlhönsbröst med salvia, rotselleripuré och murklor.
Milde Moses vilka smaker. Vansinnigt gott!!!


Till vår blandning av olika Primi valde vi Le Ragoses Valpolicella Classico från 2022. Ett lättsamt vin som ska drickas ungt och med sin ungdomliga friskhet och jungfruliga frukt som främsta meriter. Det är gjort på druvorna Corvina 50%, Corvinone 20%, Rondinella 20% samt 10% andra tillåtna druvor. Druvorna avstjälkas och pressas omedelbart efter skörd. Jäsning (naturlig jäst) på ståltankar, där det också får vila en kortare tid innan det buteljeras. Inga torkade druvor och ingen ek ger ett mycket friskt vin med en fin syra och härliga körsbär.

Vi dricker Le Ragoses Superiore Marta Galli från 2019 till vår Secondi (Pärlhönsbröst). Samma druvmix som i deras Valpolicella Classico, men nu har vinet fått mogna på nya ekfat i drygt 24 månader. Detta ger vinet ett större djup och komplexitet. Eken är helt integrerad med frukten. Ett väldigt gott och bra matvin, som sitter som en smäck till vår Pärlhöna. Friskt, fina körsbär(både mörka och ljusa), lite örter och kryddor(vitpeppar) samt några mycket små nypor kakao, violer och lakrits. Bra och trevlig syra och behagliga tanniner.

Vi avslutar måltiden med några ostar från det närliggande bergsområdet Lessinia. Det blir så klart ett glas amarone till detta. Jag har alltid rankat Le Ragoses ”vanliga” amarone väldigt högt och årgång 2012 lever verkligen upp till detta. Samma druvblandning som i de två övriga viner vi druckit. Till amarone har de valt de bästa druvorna från de bästa av deras vingårdslägen. Druvorna skördas för hand i september och får sedan ligga och torka till slutet på januari, då de pressas och får jäsa på ståltankar. Endast naturlig jäst används. Vinet lagras sedan i 5-7 år (beroende på årgång) i stora (50 hl) fat av slavonsk ek innan det buteljeras.
En sagolik amarone. Årgång 2012 är i en alldeles underbar drickfas just nu. Härlig friskhet och med en frukt som känns både mogen och ung på något underligt vis. Söta,mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, några svartavinbär, lite örter och kryddor. Här finns inslag av torkad frukt typ fikon, dadlar och katrinplommon, men inga russin. Lång utdragen eftersmak med en liten bitterhet som för tankarna till mörk choklad, espresso och körsbärskärnor.
Det blir inte bättre än så här. Världsklass helt enkelt.

Vi avslutar med  dubbel espresso och till detta tar vi ett glas grappa. Vi fullföljer Le Ragose-spåret, så det får bli deras variant av grappa. En av de bästa trappor jag druckit.

Vår taxi hem meddelar att den blir försenad. Restaurangchefen Besa, som bor i vår by SAN Pietro in Cariano erbjuder att skjutsa hem oss, men då måste vi stanna tills hon stänger för kvällen. Inget problem för oss.
En fantastisk kväll och vilken service!!!

söndag 5 maj 2024

Resedagbok april 2024. Dag 4.

Dag 4 
Tidig frukost och så iväg mot Ostbahnhof och tåg mot Verona. När vi tittar ut genom fönstret möts vi av snöblandat regn och två plusgrader.
Vi kan inte säga att vi saknar München, när vi sätter oss på S-bahn och åker de fyra stationerna till Ostbahnhof. Vi hinner i god tid köpa en dubbelmacka på grovt bröd med ost och salami samt ta en dubbelespresso. I mitt fall med några centiliter mjölk.

Tåget mot Verona avgår 15 minuter sent, men det kör dom in.Vi får den finaste och vackraste tågresa vi någonsin gjort.

Nu ger ju aldrig foton en rättvisande bild av storslagna vyer, men vi njöt i fulla drag. Det vara bara att titta ut genom tågfönstret och försöka ta in det vi såg.
Dryga fem timmar tog resan. Väl framme i Verona och Porta Nova tog vi en taxi ut till vingården.

Vi välkomnades med den svenska flaggan i topp. Alberto och Martina tog emot oss och hälsade oss välkomna på det där hjärtliga italienska viset, som vi uppskattar så mycket.
Det blev en snabbtur ner till byn och en kaffe på vårt favoritcafé, sedan många år tillbaks. 
Det ser inte mycket ut för världen, men kaffe (espresso) i alla de former smakar gudomligt. Här stannar den lokale polismannen, kommunaltjänstemannen, sopåkaren m fl för en snabbkopp.    
Det blir sedan någon timme på ryggen innan vi vandrar de några hundra metrarna upp till Locanda dal Nane (alldeles intill bykyrkan) för en utsökt måltid.
Vi börjar med en antipasto (missade ta kort på den) bestående av en samling läckerbitar. Vi fortsatte sedan med
Ravioli al Monte Veronese e tartufo  dela Lessinia
Tagliatelle al ragu d´anatra.
Tiramisu till dessert kändes givet.
Fantastiska smaker i varje rätt.

Vi har blivit väldigt förtjusta i den lilla bykrogen. Hemtrevligt och riktigt god mat samt trevlig betjäning. Bättre än så kan inte ett Valpolicella-äventyr starta.

Vi startade kvällens äventyr med rosébubbel och fortsatte med Brunellis Corte Cariano 2021 till pastan. Klockrena matchningar.
2022 Recchia Spumante Chiaretto di Bardolino är gjort på Corvina (40%), Rondinella (40%), Molinra  (10%) samt resterande 10 procent på lokala druvor.
8-12 timmars macerationen. Jäsning på ståltankar, där det också får vila upp sig en kortare tid.
Friskt och lättdrucket. Jordgubbar, hallon och tranbär. Någon örtighet samt ett försiktigt blodgrapes bett i avslutet. 

2020 Corte Cariano består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på Brunellis vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Ett mycket friskt och fräscht vin med en härlig körsbärsfrukt i såväl doft som smak. Mörka skogsbär och blåa plommon fyller på fruktsmakerna. De finstämda örterna och den trevliga tonen av svartpeppar förhöjer smakupplevelsen. I all sin enkelhet ett förbaskat gott vin.






måndag 29 april 2024

Resedagbok april 2024. Dag 1, 2 och 3.

Pandemin satte stopp för våra resor utanför Sveriges gränser med undantag för Köpenhamnsresor, som visserligen ställdes in 2020, men som vi annars har besökt en gång om året. I höstas bestämde vi oss för att ändra på detta, så vi började planera en resa till Verona och Valpolicella. Vi gör detta tillsammans med de goda vännerna Viktor och Annika, som vi tidigare har åkt med till Valpolicella.

Vi bokade boende på Brunelli Wine Relais i fyra dagar och i Verona två dagar. Det är faktiskt fem år sedan vi bodde hos Brunelli senast och hela tio år sedan vi första gången besökte Brunellis Vingård.
Vi bestämde oss för att göra denna resa med färja och tåg, så vi tog kontakt med Alingsås Resebutik. Vi lämnade en lista på hur vi ville resa, vilka stopp på vägen vi ville göra och så lät vi dom sy ihop ett paket. 

Dag 1
Vår resa startade måndagen 15 april med Öresundståget från Åsa till Göteborg. Etapp 1 gör vi med Stena färjan till Kiel. 18.45 lämnade vi Göteborg.
Sakta lägger båten ut från land…………..

En kort stund senare passerar vi Vinga.
Vi går ner till båtens restaurang och äter en alldeles ypperlig torskrygg. Vi dricker till detta en ”Petit Chablis” årgång 2022 från det stora kooperativet Chablisienne. Ung och frisk med gröna äpplen,citrus, örter, några krusbär och rejält med steniga mineraler. Inte alls så tokigt.


Dag 2 
Vi börjar dagen med en alldeles ypperlig frukost klockan 8. Färjan håller ankomsttiden och klockan 9.15 promenerar vi den knappa kilometern till järnvägsstationen i Kiel. Vi har på våra Interrailappar lagt in resan Kiel-Hamburg med tåget som avgår 10.02. Detta är första gången vi åker med IR, så vi gamlingar är lite stolta över att vi fått in allt på rätt plats.
Vårt tåg avgår i rätt tid, men i Neumünster, knappt halvvägs till Hamburg är det stopp. Spårarbeten är orsaken till det här stoppet. Vi får gå av och efter 20 min kommer ett annat tåg, som ska ta oss till Hamburg Hauptbahnhof. Bara ett spår som fungerar, så det blir flera stopp och vi försenas med nästan 90 min. Vi missar vår tänkta anslutning med bokade sittplatsbiljetter, men lite tur ändå för att efter 7 minuter avgår ett annat tåg mot München, där sittplatsbiljetter är frivilligt. Bara att ställa om tågförbindelsen i vår IR-app och sedan flyter allt perfekt.

Våren har kommit lite längre noterar vi på vägen mot München. Rapsfälten blommar och likaså gör syrenerna.

Tågresan tar dryga 6 timmar, så förutom att njuta av det förbivirvlande landskapet har jag även reselitteratur med mig. Och nu fungerar allt klanderfritt.
Vi bor på ett mycket enkelt hotell när Hauptbahnhof, så efter incheckning ger vi oss ut på stan för att hitta ett matställe.
Vi hittar en trevlig och enkel restaurang med det passande namnet Schnitzelwirt. Sparrisen har säsong, så valet blev lätt. Ett ypperligt val visar det sig. Perfekt tillagade och till detta serveras kokt potatis, hollandaisesås och en liten kalvschnitzel. Vi dricker till detta husets riesling. Inget märkvärdigt men anständigt. Ja faktiskt mer än så.
Vi avslutar kvällen på Glockenspiel Café och restaurant med en kaffe och en underbar chokladmousse.

Dag 3
Det blir en heldag i München. Vi tar det lite lugnt på morgonen och äter frukost klockan 9. Kanske inte den bästa jag ätit, men ändå helt godkänd. 
Vi promenerade till Pinakothek der Moderne dvs Münchens muséum av modern Konst. Här var det lätt att slå ihjäl några timmar. En allt igenom spännande upplevelse.

Idag spelas den andra avgörande delen av kvartsfinalerna i CL-fotbollen. Hela innerstaden är översvämmad av engelska fotbollssupportrar. Vi hittar en rustik krog ”Wirsthaus”, där vi intar en lätt lunch bestående av sparrissoppa och ett glas Weissburgunder. Soppan är väldigt god.
Vinet har en trevlig syra och en hel del gula äpplen, lite citrus, en viss kryddighet, gula plommon och nektariner. Inget stort vin, men väldigt trevligt och gott.
Kaffe och kaka tar vi på ett intilliggande café ”Rischart”. Hustrun och jag delar på en väl tilltagen bit ”Himbeereschokalat”. En mycket stor bit som gjord att dela på två. Inget lätt val, men vårt val var himmelskt gott!

Vi avslutar dagen med en urtypisk tysk variant.
Vi serveras en Augustiner Wurstplatte med Regensburger, Wienerwurst och Frankfurter samt sauerkraut och potatismos. Till detta dricker jag öl. En Augustiner Edelstoff. Ölen är lite väl karaktärslös, men kolossalt lättdrucket.

Imorgon bär det av mot Verona. 9.44 lämnar tåget Ostbahnhoff. Allt inlagt i vår Railplanner.




söndag 14 april 2024

Winesociety och 2013 Raimondi Amarone den så kallade "Svensk-amarone"

I början på den gångna veckan nåddes jag av budskapet att min blogg finns med på en topplista som Wine Society upprättat. Jag kände mig så klart hedrad och blev så klart nyfiken. Jag såg att det på sidan fanns en del intressanta artiklar, vinquizz, diverse topplistor mm. Klart läsvärt!

Kvartsfinalerna i CL-fotbollen är igång. Vi drack den här veckan den s k "svensk-amaronen". I flera av matcherna bjöds det på stor underhållning och i våra glas bjöd "svensk-amaronen" på stordåd. Inget annat än en magisk mitt-i-veckan upplevelse.

Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006. De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en specialversion av en Amarone lagrad på svenskt ekfat. Den går under namnet Amarone Raimondi. Det svenska ekfatet tillverkas i Sverige av tunnbindaren Thorslundskaggoch skickas ner till ValpolicellaDe flesta åren har det varit Villa Monteleone som släppt till ett fat amarone, som tappats upp på detta 225-liter stora fat gjort på svensk ek.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 200820092011 och 2013. Klicka på årtalet och du får mina nerpräntade tankar. 

Detta är den femte årgången av "svensk-amaronen" Amarone Raimondi. Årgång 2013 skiljer sig från de tidigare producerade årgångarna genom att den är gjord av Massimago och inte Villa Monteleone. 

Så här skrev Club Amarone i början på september 2016:
Den femte årgången av Amarone Raimondi blev klar nu under augusti 2016 då etiketterna klistrades på och korkarna vaxades hos Massimago. Årets Amarone ”Raimondi” är producerad av Massimagos Amarone della Valpolicella årgång 2013 (nr 72802). Det svenska ekfatet, 225 liter, är tillverkat i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge (http://www.kagge.com/). Ekfatet anlände i augusti 2014 till Massimago som fyllde det med Amarone årgång 2013. Därefter har det lagrats och mognat på den svenska eken fram till juli 2016 (23 månader totalt). Vinet buteljerades under juli 2016 och etikettering skedde i början av augusti.

Druvmixen hos Massimagos "vanliga" amarone är Corvina (70%), Corvinone (15%) och Rondinella(15%) och det är också den mixen som finns i den här versionen av Amarone Raimondi. Druvorna har torkats i 80 dagar innan de pressas och vinifieras. Knappt två år har den fått ligga på det svenska ekfatet.

Jag tycker att eken ofta har slagit igenom lite för mycket, men den här (11 år efter skörd) ger mig inte alls den upplevelsen. Det här är gott. Ja helt enkelt vansinnigt gott. Har det någonsin gjorts en bättre "svensk-amarone"?
Vi möts av en stor, kraftig och intensiv doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen. Några lite större nypor örter och kryddor kan vi notera. I mindre omfattning men ändå klart kännbara är inslagen av vanilj, kakao, torkad frukt samt några markörer från fatlagringen. En stor och mycket angenäm doft.

I gommen är det den mörka frukten som omedelbart tar kommandot. Här finns massor av mörka bär: söta, mörka körsbär, mogna björnbär, hallon och svarta vinbär. Precis som i doften anmäler sig örter och kryddor sin närvaro. Mjuka och lena tanniner. Genom den trevliga syran har den här amaronen en bra friskhet. Eftersmaken är på amaronevis magisk. Den mörka frukten återkommer i sällskap med en del torkad frukt, men också den där lilla bitterheten som är så typisk för amarone och som jag förknippar med riktigt mörk choklad, några droppar espresso och körbärskärnor.
Helt underbart!!
Betyg 5- 

Tillhör du dom lyckliga som har någon flaska av den här amaronen, så behöver du inte ha bråttom. Den kommer säkert hålla den här angenämt höga nivån i flera år till. Med detta sagt så är den så läcker idag, så varför vänta på morgondagen.

fredag 12 april 2024

Blanc de Noirs bas 2019, Paul Déthune

Vi fyllde hösten 2022 på vårt förråd av Paul Déthunes Blanc de Noirs. Ni som följt bloggen några år vet att just Paul Déthune tillsammans med Vilmart är mina absoluta favoritodlare.  
På påskafton var det dags att testa den första flaskan med basen 2019.

Paul Déthunes champagner har med tiden blivit mina favoriter. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Den här champagnen är gjord uteslutande på Pinot Noir-druvor.
Kvällens flaska har basåret 2019, vilket betyder att cirka 70% av druvorna kommer från det året. Det har sedan tillsatts runt 30% s k reservvin, vilket är en blandning från 40 årgångar och som har legat på stora ekfat.
Av basvinet från 2019 har runt hälften av vinet spenderat några månader på 205-liter stora ekfat och den andra hälften på 34 hl tunnor av ek.
Vinet degorgerades i februari 2022, vilket betyder att det fått ligga på sin jästfällning i 20 månader. Dosagen brukar var runt 5 gram per liter.

Färgen går i en ljusare halmgul nyans med några guldgula stråk.

I doften finns en del röda äpplen, några röda bär, lite rödaktig citrus, rostat bröd, någon gul stenfrukt samt snäckskal och unset kryddor. Det dyker även upp en liten blommighet, som vi tycker drar åt kaprifol och fläder. Doften är av det mer försiktiga slaget och signalerar ungdomlighet.

En ung champagne med en härlig friskhet. Det börjar med röda syrliga äpplen, men efterhand kommer de röda bären i form av syrliga jordgubbar, tranbär och några smultron. Vi noterar också en del röd citrus, såsom blodgrape och mandariner. I mindre omfattning, men ändå rätt tydligt noterar vi vanilj, rostat bröd, krita och mandlar. Eftersmaken är lång och där återkommer såväl de röda äpplena, blodgrapen som de röda bären, men det tillkommer också en liten kryddighet och en viss blommighet. I avslutet blir blodgrapen extra tydlig.

Betyg 4+

Jag betalade på hösten 2022 drygt 500 kr per flaska vid köpet från Franska Vinlistan. På Systembolget finns den inte.