2022 Timorasso Colli Tortonesi, Derthona från Oltretorrente

 

Vi drack för en tid sedan La Spinettas version av Timorasso. Vi gillade vad vi drack och då blev det ett blogginlägg, vilket du kan kan läsa här.

Vi blev så intresserade av den här druvan att vi köpte några olika flaskor på druvan Timorasso från några olika odlare. Det här är den första av dom.

Efter att ha arbetat många år för konventionella vinerier, köpte Chiara Penati år 2010 den 1,5 hektar stora vingården och startade Oltretorrente tillsammans med sin man Michele Conoscente.

Idag utgör egendomen 7.5 hektar vingårdar där rankornas ålder är mellan 15 och 100 år gamla. Altituden på upp emot 300 meter över havet och branta sluttningar medför att mycket av arbetet får utföras enligt gammalt manér, dvs helt och hållet för hand. Dagens produktion ligger på totalt 30 000 flaskor, vilket var en betydande ökning från och med 2018 då nya vingårdar kom i produktion.

Vingårdarna sköts helt och hållet efter ekologiska- och till viss del biodynamiska principer. Då de har köpt nya vingårdar så har de arbetat efter att återställa en naturlig hälsa i jorden genom att bland annat plantera grässorter och införliva mångfald i vingårdarna. Under loppets gång så har de regelbundet utfört noggranna analyser av jorden i deras 10 olika jordlotter för att utröna de optimala växtplatserna för respektive planta. De skördar alla druvor från varje enskild jord. Både de röda- och vita vinerna lagras alltid på jästfällningen för att ge vinerna komplexitet och för att ge vinerna stabilitet på naturlig väg.ott separat för att bevara varje unik egenskap hos dessa.

Källa: importörens hemsida.

Vinet är uteslutande gjort på druvan Timorasso, där vinstockarna har en ålder på mellan 10 och 30 år. Runt 2 ha är odlat med Timorasso och i huvudsak på vinfälten Rampone och Simonelli.

Druvorna har skördats under den andra halvan av september. De hela klasarna pressats varsamt för att sedan få spontanjäsa. Det har fått ligga i 10 månader på sin jästfällning i betongtankar innan det buteljerats.

Färgen går i en ljusare gul nyans.

Doften är rätt så stor och lite aromatiskt, där blommor, tropisk frukt blandas med citrus, örter, kryddor, aningens honung och sommarens grusvägar till en inbjudande doftkomposition. En föraning av den annalkande sommaren. 

I smaken återkommer mycket av det vi kände i doften, men här finns också friska gröna äpplen, en tydlig citruston, örter, kryddor och lite mandlar. De tropiska frukterna ges i forma av ananas, mango, passionsfrukt och lite papaya. Det finns också ett tydligt inslag av örter och kryddor. Vinet har en härlig lätt krispig och frisk syra. Medellång eftersmak och i den smyger det sig fram aningens honung.

Det kanske inte når upp till La Spinettas version, men ändå vädigt gott och lättdrucket. Vi dricker det här med stor förtjusning. Vår nyfikenhet på Timorasso har förstärkts, så vi kommer fortsätta botanisera bland viner gjorda på den druvan.

Betyg 4-

På SB kostar det 159 kr, vilket är ett sympatiskt pris för ett gott vin.

2005 Vaio, Serego Alighieri

 I förra veckan drog kvartfinalerna igång i herrarnas Champion League. Ni som följer bloggen vet att då tittar Vintankar lite längre in i källaren efter de bättre amaroneflaskorna. I förra veckan blev det Vaio 2005 som vi njöt av. Ett fullständigt makalöst vin! 

Det är ett 20 år gammalt vin, så jag nöjer mig med att låta det få en timma i karaff innan vi häller upp det i våra glas. En ung Vaio kräver fyra timmars luftning innan det bjuder upp.

Vaio var den första Amaronen som hamnade i Systembolagets sortiment. Det var 1994.
Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007,  2008, 2009, 2011 och 2012 Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio.
Det är också ett vin som utvecklas väldigt bra med tiden, så kolla speciellt vad jag skrev om årgångarna 1993 och 1997.

Druvmixen verkar vara den klassiska dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Det är en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.

Vi möts av en alldels bedårande doft som vi blir smått hänförda av. Den mörka, lite intensiva och komplexa doften får oss att sitta och småflina. Vi blir så där innerligt glada: Vi noterar en samling mörka bär, lite örter och kryddor, kakao, försiktiga toner av torkad frukt (väldigt lite russin mer fikon, dadlar, katrinplommon) samt unset vanilj och hemkola. I en ung Vaio lämnar ofta alkoholen sina spår, men inte hos den här tjugoåringen. Inte en susning att den ligger på 15,5%.

Vi smakar och samma känsla som när vi doftade. Det här är världsklass.

Den mörka frukten står hela tiden i centum: mörka, lite söta körsbär, solmogna björnbär, skogshallon, blåa plommon. I små finstämda portioner får vi örter och kryddor. Försiktiga toner av torkad frukt. Fin syra och mjuka, nästan lena tanniner. En formidabel eftersmak, där allt detta upprepas, men här tillkommer den lilla bitterheten från riktigt mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor. 

Ja milde Moses vilken amarone. Det är väl omöjligt med ytterligare utveckling, men igengäld tror jag det håller den här nivån i åtskilliga år till.

Betyg 5

Runt 2018/2019 bytte Masi svensk importör. I början på augusti 2019 kom Vinunic (den ny importören) med informationen att Vaio från och med september skulle prishöjas från 399 kr till 699 kr. En rejäl prishöjning på nära 75 %. Det skall också sägas att priset på det svenska Systembolaget på 399 kr var ett fantastiskt bra pris för oss vinkonsumenter. 

Syftet med den här kraftiga prishöjningen lär ha varit att Vaio ska anses vara en prestigeamarone och ska då ligga i det prissegmentet, där prestigeamarone ligger.

Idag är det årgång 2017 som säljs i Beställningssortimentet och nu kostar Vaio 799 kr.

Själv slutade jag att köpa Vaio efter prishöjningen. Jag har alltjämt några lite äldre Vaio kvar, som jag fortfarande kan njuta av.

2015 Vigne Vecchie Terre Siciliane Calabretta

 Mitt vinintresse började i mitten på 1970-talet, då jag arbetade på Volvo LV och provade vin en gång i månaden med några arbetskamrater. Riktigt fart tog det väl inte förrän något år in på 2000-talet. Mina preferenser har gått i vågor. Rioja på 90-talet. Nya Världen viner runt millenniumskiftet. Amarone och Valpolicella blev vi förälskade i när 2000-talet var alldeles nytt. Chateauneuf-du-Pape var en tidig förälskelse, men var borta något decennium för att sedan återkomma runt 2010 och nu börjat slumra in igen. Portvin en annan förälskelse från 1980- och 1990 talet, men som tvärdog här hemma. De kvarande flaskorna öpnar vi en av på jul. Sista inventeringen visade att det fanns 8 flakor kvar.

Viner från Etnas sluttningar kom jag nog kontakt med först någon gång runt 2010. De har sedan dess varit en ständig gäst hos Vintankar.

En av de första vinmakare som tog mig med storm var Calabretta. På Systembolaget fanns i början på 2010-talet inga viner från dom utan jag köpte mina viner i Danmark från Carlo Merolli. Sedan en tid tillbaka importeras viner från Calabretta av Wine Trade. 

Jag har tidigare bloggat om några av Calabrettas viner. Klicka på resp länk så får du mina tankar:  Minella, Vino Bianco, Rosato Terre Siciliane, 2011 Capuccio, Nonna Concetta och Capuccio Terre Siciliane Rosso

Sedan fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek).

Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta stora vingårdar som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.

Vinet är i huvudsak gjort på druvan Nerello Mascales och en liten skvätt Nerello Cappuccio.

Druvorna avstjälkas, krossas därefter varsamt och sedan direkt ner i ståltank för jäsning. Ingenting tillsätts eller tas bort. Jäsningen sker spontant av den vilda jästen som finns på druvorna och äger rum under den korta och försiktiga macerationen. Vinet tappas sedan upp på stora, gamla botti (5000 l), där det får mogna runt 6 år innan det tappas på flaska utan vare sig klarning eller filtrering.

Färgen går i en rödaktig ton med dragning åt en tegelnyans.

En rätt så mogen doft, där körsbär, nypon, några hallon och en ordentlig omgång jordiga mineraler med aningens knallpulver spelar huvudrollen. Visst finns här lite toner av stall, men mest som en antydan om attt vi har med ett "naturvin" att göra. Vi kan även notera lite örter och aningens kamomill.

I munnen känns det slankt med en härlig röd frukt, där mogna körsbär, hallon och nypon står i centrum. I mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi örter, lite kryddor och aningens tobak. En fin och bra syra ger vinet friskhet. Tanninerna är på plats och är av det väluppfostrade slaget och biter lite varsamt i munhålan. Medellång eftersmak och där får vi en liten rökighet som signalerar att det vuxit i vulkanjord. Även några toner från ekfaten kan vi spåra lksom choklad och någon droppe espresso.

Betyg 4+

Det här är helt enkelt fantastiskt gott. Dessvärre är det slutsålt på SB. Min flaska inhandlades för 279 kr, vilket måste anses som synnerligen köpvärt.

Calabrettas viner dyker upp då och då på SB, men de tar slut snabbt. Det gäller att omedelbart haka på när de lanseras. Tillsammans med Girolamo Russo och Frank Cornelissen har de blivit mina favoriter av viner från Etnas sluttningar.

2022 Dolcetto d´Alba Vigna Scot, Cavallotto

 Jag fortsätter mitt projekt med att testa viner på druvan Dolcetto. Jag uppskattar om du som läser detta kommenterar genom att ange din favoritdolcetto.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

- 2021 "Piandelle Mascha), Crissante 

- 2020 Dolcetto Dogliani San Luigi, Chionetti

- 2021 Docetto d´Alba från Elio Sandri

- 2021 Amalia Dolcetto d´Alba

- 2015 San Fereolo

2025 har jag fortsatt med dessa:

- 2020 Bricco Mollea Dogliani från trediberri

- 2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

- 2019 Tre Passi Avanti Cantina Gentile Dolcetto di Ovada

- 2014 Du Riva Dolcetto d´Ovada Superiore, Tacchino

På kullen Bricco Boschis i Castiglione Falletto har familjen Cavallotto odlat druvor sedan 1929. Redan 1948 började de buteljera vin under egen etikett, innan dess såldes druvorna.

Med rötterna i odlingen är det föga förvånande att man arbetar utan kemikalier i vinmarkerna. Alla 23 hektar av vinodling ligger precis nedanför familjens hus, vilket medför ökad kontroll över varje vinmarksläge. I vineriet räds man inte moderna tekniker som rotary fermenters, även om man använder dem mycket försiktigt. Målet är att skapa klassiska, traditionella och majestätiska viner. Det finns inte en barrique så långt ögat når, bara enorma slavonska bottis på 30-50 hl. Barolo Bricco Boschis får ligga tre år på botti och ett år på flaska innan den släpps. Riserva-vinerna Vignolo och Vigna San Guiseppe får ofta ligga fem år på botti och ett år på flaska. Alla viner buteljeras utan filtrering. 

Källa: Agrell & Hartleys hemsida

Druvorna till detta vin kommer från vingården Vigna Scot som enbart är planterad med dolcetto. Vingården ligger på sluttningarna mellan Brocco Boschis och Monprivato/Codana.

Tre till fyra dagars spontanjäsning och skalmaceration.

Vinet har lagrats ett halvår på slavonska ekfat, botti, om 50 hektoliter, följt av ytterligare ett halvår på cementtank.

Färgen går i en mörk blåröd nyans. Känskan är att färgen känns mörkare än vad jag brukar förknippa med Dolcetto.

Doften är full av körsbär, skogshallon, tranbär och syrliga jordgubbar. Även om frukten dominerar så finns här finstämda inslag av örter, kryddor, viloler och rosor samt grusvägar.

Mycket från doften går igen i smaken: frukten, örterna, kryddorna, violer och rosor.

Syran är trevlig om än medelhög. Tanninerna sitter, men beter sig civiliserat dvs de smånafsar i munhålan utan att bli alltför närgångna. Eftersmaken är medellång och även här dominerar frukten men sällskapar nu också med aningens vanilj, lakrits, svart te samt en del örter och kryddor.

Ännu en Dolcetto som faller oss väl i smaken. Det här är riktigt gott.

Betyg 4.

På SB verkar den ha bytt årgång, så där säljs 2023 för 253 kr

2021 Santocciorosso från Monte Santoccio

Idag återknyter vi bekantskapen med ett vin som det gått några år sedan vi senast drack. Det var då i juni 2020 som vi njöt av årgång 2017. Visst hyllade vi det, vilket du kan läsa om här.

Nu ska det bli spännande vad årgång 2021 leverera.

I utkanten av Fumane på 450 m ö h ligger den lilla vingården Monte Santoccio. Verksamheten drivs av Nicola Ferrari och hustrun Laura. Nicola har ett förflutet som vinmakare hos självaste Quintarelli. Dom förfogar över 4 ha och producerar runt 25 000 flaskor. Bostaden och vineriet är bokstavligen omringat av vinrankor. Ja det är nästan så att vinrankorna växer in i huset. Jag besökte dom 2015 tillsammans med Club Amarone. Det blev så klart ett blogginlägg om den fantastiska provningen hos Monte Santoccio. Du kan läsa om den här.

Druvblandningen är Corvina (40%), Corvinone(30%) samt 10 procent vardera av Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Druvorna har fått torka i nästan tre månader. Vinet har fått ligga till sig i nästan två år på barriquer av fransk ek. Visst är det mycket som påminner om amarone. Men.......
Det här kan aldrig bli en amarone för:
1. Rondinella ingår inte
2. Andelen druvor som inte betraktas som Valpolicelladruvor överstiger 25 %. Istälet blir det ett IGT-vin (Indicazione Geografica Tipica).

Det ska omgående sägas att det här är ett vin , som det är lätt att älska. Visst finns det stora likheter med ett amaronevin, men det här känns drickklart redan nu vid dryga tre år efter skörd.

Vi nås av en ljuvlig doft, som är rätt så stor och tydligt annonserar var det kommer ifrån. Här finns massor av mogna, mörka körsbär. Vi lägger till lite örter och kryddor samt aningens torkad frukt. Härligt!!

Det är när vi smakar på det som likheten med amarone blir tydlig: mörka lite söta körsbär, mogna skogsbär och några blåa plommon. Efterhand tillkommer, precis som i doften, lite örter och kryddor. Bra friskhet genom en fin syra. Snälla och mjuka tanniner utan att för den skull bli mjäkigt. Eftersmaken är medellång och nu noterar vi utöver den mörka frukten mörk choklad, någon droppe espresso, torkad frukt (katrinplommon), aningens vanilj och körsbärskärnor.

Riktigt gott!!

Betyg 4

På SB kostade flaskan 299 kr. Nu står det tillfälligt slut på hemsidan, men kommer den åter så är den väl värd ett köp.

2020 Munjebel Rosso, Frank Cornelissen

På Netflix går det en serie på 6 avsnitt med namnet Leoparden ( Il Gattopardo).  Den utspelar sig på Sicilien på 1860-talet under Italiens enande och handlar om en aristokratisk familj och dess tillvaro under det kaos och turbulens som då råder.

Vad passar bättre än att dricka vin från Sicilien till de avsnitten.

Jag skrev för fyra år sedan ett blogginlägg om årgång 2018 av Munjebel Rosso. Det står där lite om bakgrunden om hur belgaren Frank Cornelissen hamnade på Sicilen och om hans vinfilosofi. Du kan läsa det blogginlägget på den här länken.

Munjebel Rosso är gjort på den sicilianska druvan Nerello Mascalese. Druvorna kommer från flera olika vingårdslägen bl a Chiusa Spagnola, Feudo di Mezzo, Rampante, Monte Cola. Alla belägna 600 till 760 meter över havet och med vinrankor som har en ålder på 60+.

Druvklasarna avstjälkas och druvorna krossas varsamt, spontanjäsning med 60 dagars skalkontakt i glasfibertankar om 15-25 hl. Ingen klarning och mycket lätt filtrering innan vinet buteljerades.

Färgen går i en ljus rubinröd ton med någon svag brunlila nyans ut mot glaskanten.

Doften inleder med läder, knallpulver och stenkross för att efter en kort stund lämna över stafettpinnen till röda bär, örter och en läcker ton av violer.

I munnen är det friskt och slankt med en fin frukt, där vi särskilt noterar körsbär, grantäpplen, syrliga jordgubbar och tranbär. här finns också lite örter (salvia, oregano), florala toner (violer, rosor) samt mineraler som för tankarna till vulkanjord.

En trevlig och bra syra som tillsammans med lättsamma tanniner bjuder ett visst motstånd och samtidigt ger vinet karaktär.

Ett läckert och väldigt gott vin, som dricks mycket bra nu. Kanske kan det utvecklas något, men fantastiskt redan idag.

Betyg 4+

Min flaska köptes på SB för 379 kr för ett par år sedan. 

2016 Barolo, Trediberri

Trediberri har den uttalade ambitionen att deras Barolo ska vara klar för att drickas och avnjutas några månader efter att den buteljerats. På hösten 2020 drack jag den här första gången och det blev en hyllning, som du kan läsa om här. Fantastisk bra för att vara så ung blir den korta sammanfattningen, men nu drygt fyra år senare vad har hänt då?

Inte utan stor nyfikenhet drar vi korken ur flaskan.

Det här är ett relativt ungt vinföretag som såg dagens ljus 2007. Nicola Oberto hans far Federico och deras vän Vladimiro Rambaldi köpte ett vinfält på 5 ha beläget i den lilla byn Berri, inte så långt från floden Tanaro. Vi hittar byn Berri strax väster om La Morra och vi är då så långt västerut vi kan komma i vinområdet Barolo. Deras första årgång släpptes 2011. Idag omfattar Trediberri 10,5 ha. Förutom de ursprungliga 5 ha har dom även köpt 2,8 ha i Rocche dell´Annunziata och Torriglione, där dom odlar Nebbiolo, Barbera och Sauvignon Blanc samt ytterligare 3 ha i Vicoforte (längst söderut i Langhe), där dom odlar Nebbiolo och Dolcetto.

Etiketterna är skapade av konstnären Pierflavio Gallina. Vid vårt besök i Piemonte 2018 träffade vi honom. En ödmjuk och mycket sympatisk man

Vi dricker  deras "Classic". Druvorna kommer i huvudsak från de egna vinfälten runt byn Berri (80%) och lånade( t o m 2017) vinfält i Capalot (20%) strax norr om La Morra. Vinet får jäsa på cementfat i ca 14 dagar och därefter maceration  i cirka 7 dagar, vilket betyder att juicen har skalkontakt i tre veckor. Vinet tappas sedan över på ekfat för den malolaktiska jäsningsproceduren. Vinet får därefter mogna runt 20 månader på stora ekfat (en blandning av 52-hl och 25-hl). Vinet tappas därefter över på fat av cement, stål och plast för några månaders vila innan det buteljeras.

Vi kan omgående slå fast att den här Barolon utvecklats mycket fint. Den purunga frukten har lämnat det initialt unga, men känns alltjämt ung men på ett litet moget sätt.

Doften inleder med aningens läder och jord, som rätt snart övergår i en symfoni av röda bär, violer, rosor, liten lätt kryddighet och stenkross.

Vi smakar och konstaterar att den här Barolon är av det lite slankare slaget, där elegans vinner över kraft. Friskt och piggt.

I munnen känns bären mer mörka än vad doften signalerade. Vi känner körsbär, några skogsbär och aningens plommon, men visst finns här förvisso lite instick av syrliga jordgubbar. En finstämd och nätt kryddighet parad med violer och rosor lyfter smakintrycken. Bra syra och endast smånafsande tanniner, men ändå tillräckligt för att bjuda ett trevligt motstånd. 

Eftersmaken är något längre än medel och här tillkommer i små delikata portioner aningens choklad, nypon och unset menthol. 

Betyg 4+

Jag älskar bara den här lite lättare och elegantare Barolon. Vansinnigt god redan nu. Frågan är om den kan utvecklas än mer. En fråga jag inte kommer få svar på. Den återstående flaskan kommer inte ligga så länge till i min källare.