Vi har under januari druckit två riktigt bra Barolo, där Elio Sandris Barolo "Perno" från 2010 är något alldeles enastående.
På deras hemsida hittar jag en Barolo Riserva, fyra vingårdsbetecknade Barolo och en "normale". I portföljen har dom dessutom en Langhe Nebbiolo, en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Freisa samt två vita viner.
Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan år 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och tre Barolo (Normale, Riserva och Riserva Vigna Disa).
Nebbiolodruvorna till Barolon kommer från ett vinfält med gamla vinstockar. Lång maceration och jäsning(naturlig jäst) på ståltankar och sedan bortåt två år på stora fat av slavonsk ek.
En alldeles underbar Barolo, som just nu dricks väldigt bra. Kanske kan den utvecklas något till, men vi tycker att det är så här vi vill ha vår Barolo.Doften inleder med läder, jord, svart te och tobak. Redan här anar vi en högre komplexitet än hos många andra Barolo vi druckit. Det fortsätter sedan när frukt och bärdoften tar över med körsbär, hallon, tranbär och bakkryddor. Ytterligare tid i glasen så dyker det upp nypon, rosor, violer och aningens mandlar. En stor och rik doft.
I munnen blir det här till en härlig symfoni, där vi i fulla drag njuter av frukt och bär: ljusa körsbär, röda vinbär, tranbär, skogshallon, syrliga jordgubbar och en liten mörkare ton av skogsbär. Lite örter , några kryddor, nypon violer och rosor noterar vi efter hand. Eftersmaken är lång och där får frukten sällskap av lite mentol, tjära och aningens sötlakrits. Det här är gott på riktigt.
Åtskillga gånger har jag fingrat på den och varit på väg att öppna den, men nu belönas jag för att ha lyckats avhålla mig från detta.
Betyg 5-

.jpeg)




















