torsdag 30 januari 2020

2005 Plexus, John Duval

Jag har rätt så hygglig koll på vad jag har i källaren, tycker jag. Vartannat år gör jag en inventering och då dyker det nästan varje gång upp någon flaska, som jag markerat som uppdrucken. Motsatsen inträffar också så klart dvs att någon enstaka flaska saknas. Det senare beror säkert på att jag vid något tillfälle gått ner och plockat upp en flaska. Skrivit en not att ta bort den ur excelarket dan därpå och naturligtvis inte gjort så. Kvällens flaska var en trevlig överraskning som dök upp vid den senaste inventeringen.
Vinet är producerat av John Duval Wines, som håller till i Barossa Valley, South Australia, Austalien.
John Duval är en legendarisk vinmakare med trettio år hos Penfolds och som mellan 1986 och 2000 var chefsvinmakare där. Han startade eget år 2003 och har koncentrerat sig på ett fåtal viner.
Plexus Red, som är en Rhoneblandning på syrah, grenache och mourvedre.
Entity, som är ett rent Syrahvin.
Elgio en slags prestige Syrah.

Annexus Grenache, ett rent Grenachevin.
Annexus Mataro, ett vin gjort på druvan Mourvédre
Plexus White, som är gjort på druvorna marsanne, roussanne och viognier.
Inget av vinerna finns för närvarande tillgängligt på Systembolaget.
Målet med verksamheten lär vara att uttrycka "The Barossa Fruit and Terroir".


 Syrah 50% från vingårdar i Stockwell, Light Pass, Ebenezer och Marananga
Grenache 34% från vinstockar som är över femtio år gamla från vingårdar i Stockwell, Light Pass och Rowland Flat.
Mourvedre 16% från riktigt gamla stockar, några som är över hundra år, i Light Pass och Angaston.
Vinet har fått mogna i sexton månader på franska ekfat.


Vi har en alltså en Rhoneblandning från Barossa Valley. Jag har skrivit om det här vinet två gånger tidigare dels i mars 2011 och dels i mars 2013.



Ett moget vin som förmodligen är väldigt nära att peaka, men som ännu inte gjort det.
Ganska så stor doft med en varm, mörk frukt i centrum, som efterhand kompletteras med mörk choklad, eneträ, örter, lite kryddor och någon touch av lakrits.

I munnen är det mogen frukt mestadels mörk sådan, men visst finns det lite ljusare frukt med i smakpaletten också. Vi kan känna mycket mogna björnbär, mosade, mogna körsbär, lite hallon. Inslaget örter och kryddor är påtagligt med eneträ, pinjeskog, lagerblad och diverse andra provencalska örter. Tanninerna har rundats av rejält och upplevs idag som mycket mjuka nästan lena. Syran finns där och är lite på retur.

Betyg 4
Den som till äventyrs har någon flaska får rådet att dra korken ur den under 2020.
Vinet köptes 2011 för 279 kr. Det fanns då i beställningssortimentet. För närvarande finns inga viner från John Duval i SB:s sortiment.

tisdag 28 januari 2020

Tre Sicilienska druvor: Nerello Mascalese, Nero d´Avola och Frappato

Framåt juni bär det av till Sicilien på en vinresa i regi Club Amarone. Visst har jag druckit några sicilianska viner under de senaste åren, men inte i någon större utsträckning. Det gäller att förbereda sig lite, så när vännerna Stig och Anki besökte oss för någon helg sedan så plockade jag fram tre endruveviner från Sicilien. Precis som i andra delar av Italien har Sicilien sina egna druvor.
Den här kvällen provade vi Frappato och Nero d´Avola från Arianna Occhipinti och Nerello Mascalese från Girolamo Russo.

2013 San Lorenzo, Girolamo Russo
Det här är en producent som jag håller högt. Deras enklaste vin det s k instegsvinet à Rina har jag druckit flera årgångar av och alltid blivit smått imponerad av. Klicka på resp år så får du mina tankar om just den årgången: 200920102014, 2016 och 2017. Kvällens vin San Lorenzo har jag druckit en gång tidigare och då var det årgång 2008. Även deras vin döpt efter vingårdsläget Feudo har jag druckit en gång tidigare och även det var årgång 2008 och enastående gott.
Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra egna viner. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Idag förfogar Girolamo över 26 ha varav 15 ha är vinfält, som ligger 650-780 meter över havet. Dom är belägna runt Passopisciaro. En stor del av vinrankorna är mer än 80 år gamla. Odlingsmetoderna följer principerna för organisk/biologisk odling.
Den totala produktionen ligger på drygt 50 000 flaskor och är fördelad på ett vitt vin, ett rosévin och fyra röda viner. Det är à Rina som är grundstommen i deras produktion med cirka  30 000 flaskor.

San Lorenzo 2013.
Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese och en liten skvätt Nerello Cappucchio. Druvorna kommer från ett vinfält (Contrada) med namnet San Lorenzo nära den lilla staden Randazzo.
Ett väldigt läckert vin aningens mer komplext, men framförallt lite elegantare än instegsvinet á Rina.

I doften hittar vi en massa röda bär, några enstaka mörka bär och en hel del krossad flintasten. Fast det börjar med läder, aningens tobak och fylls sedan på med denna ljuvliga bärkompott för att så småningom avslutas med några rosor.
I munnen är det ganska så slankt med en viss liten stramhet. Vi noterar såväl röda bär (hallon, tranbär, lingon) som lite mörkare (körsbär, blåa plommon). Ett tydligt inslag av örter och mineraler (stenar främst flintasten) med en viss liten rökighet. En bra syra och smånafsande tanniner sätter vi på pluskontot. Eftersmaken är något längre än medel och skänker mera röd frukt, men också aningens vanilj och lätta ekfatstoner som är riktigt hyfsat integrerade med frukten.
Betyg 4+
Jag köpte flaskan på SB någon gång under 2016 för 329 kr. Nu är det årgång 2017 som gäller och priset har skenat iväg till 429 kr.


Det blev sedan två viner från Arianna Occhipinti. Du som regelbundet följer min blogg vet att det här är en producent som jag håller väldigt, väldigt högt. Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

2016 Siccagno, Occhipinti
Det här vinet är gjort på druvan Nero D´Avola som kommer från vinstockar som är runt 35 år gamla. Vinet har fått spontjäsa. 30 dagars maceration. Det har fått ligga till sig i 22 månader på 25 hl stora fat av slavonsk ek. Ofiltrerat.
Doften startar med lite mörkare toner, där läder, multnande höstlöv och regnvåt jord tar kommandot innan den mörka frukten tar över. Ett visst inslag av örter och kryddor kan vi ta till oss liksom de steniga mineralerna. En diskret floral ton dyker upp alldeles i slutet.
I munnen är det lite mer rakt på med frukten från körsbär, tranbär, björnbär, blåa plommon och vinbär. Gott om örter och kryddor liksom steniga mineraler. Aningens rökighet finns där. Behagfulla tanniner som endast markerar ett försiktigt motstånd. Detta liksom den finstämda syran gör vinet väldigt drickvänligt. Eftersmaken är medellång med mera frukt som nu börjar gå i lite ljusare nyanser och med försiktiga inslag av choklad, espresso och svart te.
Betyg 4
En av de bättre Nero d´Avola vi druckit. Flaskan är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 265 DKK..
För närvarande finns inga av Arianna Occhipintis viner tillgängliga via SB. De brukar dyka upp då och då och då gäller det att vara snabb med klickandet.

2015 Frappato, Occhipinti
Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  201020112012, 2013, 2014 och 2015
Ett fantastiskt vin. Så himla gott. Kvällens vinnare i hård kamp med San Lorenzo.
En tydlig doft där de röda bären dominerar. Vi noterar också stendamm, krossad flintasten, rosor, lite örter och kryddor.
I munnen får vi ett friskt och väldigt välbalanserat vin fyllt med massor av charm. Det är tämligen slankt och nästan lite törstsläckande. Det är packat med massor av röda bär såsom tranbär, körsbär, lingon och hallon. Inslaget av mineraler av främst stenig karaktär är påtagligt. Små doser örter och kryddor gör sig påminda. Det finns en fin och ganska så stor syra som får mig att tänka på röda citrusfrukter. Tanninerna finns där så klart och nafsar runt i munhålan, men blir aldrig alltför närgångna. Eftersmaken är något längre än medel och då får vi ännu mera röda bär och mineraler samt någon diskret ton av lakrits.
Betyg 5-
Även detta vin är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn. 2017 betalade jag 225 DKK.





onsdag 22 januari 2020

2006 La Grand Dame, Veuve Clicquot Ponsadin

Vi hade dom goda vännerna Stig och Anki på besök i helgen. Vi hade ett par humrar i frysen samt en hemmagjord hummerfond, så kvällens förrätt kändes given. Vi valde att till detta dricka en champagne vi tidigare aldrig smakat. Visst har vi druckit deras baschampagne både som Brut och Sec. I folkmun kallad Gula Änkan. Minns jag rätt var det en av de första champagnerna jag drack. Vi får förflytta oss dryga 40 år bakåt i tiden.
Vid en snabb koll, så har jag faktiskt skrivit endast ett blogginlägg där Veuve Clicquot förekommer. Vi drack deras rosé från 2004 på Le Parc Les Crayères i Reims på sommaren 2015. Du kan läsa det här. Med andra hög tid att ägna Veuve Clicquot lite mer uppmärksamhet och La Grande Dame är väl en värdig representant!!
Veuve Clicquot har fått sitt namn efter Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin (1777-1866). Hon blev änka redan 1805 och ärvde då sin makes vinhus och ägnade resten av livet åt att utveckla champagnehuset.

La Grande Dame är Veuve Clicquots prestigecuvée. Första årgången var från 1962 och lanserades 1972 i samband med husets 200-årsjubileum och så klart en hyllning till Madame Barbe-Nicole Clicquot-Posardin. Den görs långt ifrån alla år och sedan 1998 har det bara släppts årgångarna 2004,2006 och så nyligen 2008.
Numer är det giganten LVMH (Louis Vuitton Moet Hennessy),  som äger Veuve Clicqout liksom Moet&Chandon, Dom Perignon, Krug, Mercier och Ruinart. Dom sålde totalt 65 miljoner flaskor 2018.

Blandningen i årgång 2006 är 53% Pinor Noir från Grand Cru-byarna  Ay, Bouzy, Ambonnay, Verzy och Verzenay och 47% Chardonnay från Avize, Oger, och Le Mesnil-sur-Oger. Åtta olika Grand Cru-byar som fått lämna druvor till denna enastående champagne.

Vår flaska är degorgerad i februari 2017. Det betyder att den fått nästan 10 år på sin jästfällning.
Det behövdes en stund i glasen så att den kylskåpskalla champagne fick en liten temperaturhöjning för att den riktigt skulle släppa loss, men oj som den gjorde det!!
 En fantastisk champagne med en enastående komplexitet i såväl doft som smak. Ja det här är en champagne som vi verkligen går igång på. Så smakrik och nyanserad.

 I den väl utvecklade doften hittar vi äpplen, ännu inte bokna men med en dragning åt fallfrukt, lite citrus, en viss kryddighet, rostat bröd, lite mandlar, hemkola och en hyfsad dos krossat grus och makadam samt unset snäckskal.

I munnen har den en härlig friskhet med begynnande mognadstoner. Precis som med doften börjar det med övermogna äpplen med en liten, liten dragning åt att vara bokna. Det fylls på med lite citrus, mariekex, någon bit persika, en viss nötig ton och så aningens rostat bröd.
I eftersmaken kommer en god portion mineraler av både stenig och kritig karaktär samt en grapefrukts bitterhet och unset brända mandlar. Syran har den där läckra friskheten och klassigheten som en topchampagne ska ha. Detta kombinerat med en viss mjukhet. Moussen är väldigt tilltalande. Allt är så enormt välbalanserat. Vansinnigt gott! Helt enkelt en strålande champagne.
Betyg 5-





måndag 20 januari 2020

Amarone 2011. Del 2. Pieropan.

I veckan som gick drack vi en Amarone Pieropan från 2011. Detta är vår andra flaska i projektet att ta reda på hur årgång 2011 utvecklats så här långt.
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina Amaroneviner. En viss nedtoning har ägt rum, men många amaroneexperter har gett den en fyra på en femgradig skala.
Väderförhållandena i Valpolicella var gynnsamma för att få mogna och väldigt bra druvor, bra förhållanden under skördetiden samt även för torkningsperioden. 

Så här lång har vi i år hunnit testa en flaska.
Il Fornetto betyg 5-

2011 Pieropan
Pieropan är mest känd som en producent av det vita vinet Soave. Det var också där de startade sin verksamhet i slutet på 1800-talet. 1999 köpte familjen en  egendom i östra Valpolicella i närheten av Illasi. 2006 kom så den första årgången av deras amarone. Från och med årgången 2011 är deras amarone biodynamiskt certifierad.
Det har nu gått fem år sedan vi senast drack det här vinet, så visst är vi nyfikna på hur det utvecklats. Vad vi tyckte då kan du läsa här.


Vinet är gjort på druvorna Corvina/Corvinone 75%,  Rondinella och Croatina svarar för 10% vardera samt en slatt gamla, lokala, traditionella Valpolicelladruvor. Druvorna kommer från en vingård som är belägen på kullarna ( 500 m ö h) med namnet Cellore d´Illasi. Druvorna ligger på torkning i dryga tre månader. Vinet får en uppfostran på 225 l och 500 l ekfat i 24-30 månader.

En stor och angenäm doft av körsbär, skogsbär, lite torkad frukt speciellt russin, någon liten örtighet och aningens kakao möter oss. Den ungdomlighet vi minns från förra gången är utbytt betydligt mer mogna toner.


Vi dricker vinet under två dagar och kan konstatera att det håller ihop kolossalt bra. Ja, så som så många andra gånger är smakerna mer utvecklade dag två.
Här finns läckra, söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, några skogshallon och blåa plommon. En diskret ton av syrliga körsbär doppade i alkohol kunde anas dag ett och nästan inget av detta dag två. Lite örter och kryddor finns där som smakförstärkare liksom inslaget av torkad frukt med katrinplommon och russin i förarsätet och dadlar och fikon i mindre doser. Eftersmaken är riktigt lång med mörk choklad, mera torkad frukt, aningens körsbärskärnor och mandelspån. Även om vinet känns betydligt mer moget idag än för fem år sedan, så finns det en bra friskhet. Tanninerna är nu alldeles sammetslena.
Den här amaronen är bra nära sin topp och så mycket mer utveckling känns tveksamt. Å andra sidan finns ingen brådska med att dra korken, då det säkert kommer att hålla den här höga nivån i flera år till.
Betyg 4
Min flaska är köpt på SB 2014 för 349 kr. Just nu verkar det inte finnas några Amarone från Pieropan på "Bolaget".

fredag 17 januari 2020

2015 Mandelpfad Riesling GG, Weingut Knipser

I september 2016 besökte jag Pfalz tillsammans med några andra västsvenskar och en liten svensk vinimportör. En av de vinproducenter vi besökte var Weingut Knipser. Vi provade ett flertal av deras viner och besöket resulterade i detta blogginlägg.

Vi provade då det här vinet, som tappats på flaska tre månader tidigare. Trots sin ungdom gjorde det ett stort intryck på mig och jag var då ganska säker att med några år på rygg skulle det bli ett riktigt bra vin. Det har gått tre år och hög tid för en avstämning.
Tänk vad rätt en kan ha ibland. Det här är sjukt gott. Ungdomligheten har börjat få en antydan till mognad. Smakerna har utvecklats och djupnat. Syran skänker fortfarande vinet en härlig friskhet och  är samtidigt i en perfekt balans med frukten.
I doften hittar vi en fin samling gula stenfrukter liksom några tropiska frukter. Här finns också doften av nygrusad trädgårdsgång, lite skolkrita, mandlar och nyutslagen kaprifol.
I munnen är det persika, aprikoser, nektariner, någon päronskiva, aningens lime och ananas som vi omedelbart kan ta till oss. Mandelbiskvier, lite honung och fläderblommor noteras också samt någon diskret citruston. Efterhand tillkommer mineraler i form av sten, skolkrita och i avslutet har dom fått en viss sälta.

Ja vi går verkligen igång på den här Rieslingen. En av de bättre vi druckit.

Betyg 4+
Jag borde så klart köpt fler flaskor, men ytterligare en vilar i källaren. Den kommer det vara svårt att inte dra korken ur under 2020.

Jag köpte den här flaskan på plats och betalde då 27 euro.

tisdag 14 januari 2020

SK Mat & Männsiskor

Det har nu gått lite mer än tre år sedan vi senast besökte SK Mat & Människor. Det resulterade då i det här hyllningsinlägget. I torsdags var det dags för ett återbesök med de goda vännerna B och K.

Vi började med champagne under tiden som vi studerade menyn. Vi fastnade så småningom för deras 4-rätters smakmeny. Vi valde också deras vinpaket. Vi fick det presenterat för oss och det lät mycket trevligt.
Deutz Brut Classic är precis nu som då deras "hus-champagne". 
Deutz är beläget i Aÿ, en av de 17 grand cru-byarna som ligger i hjärtat av Champagne. Företaget grundades 1838 av William Deutz. Huset har en årlig produktion av knappt två miljoner flaskor. De egna odlingarna täcker ca 40% av behoven, övriga druvor köps från 22 långtidskontrakterade odlare.
Druvblandningen är runt en tredjedel vardera av druvorna Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier.
En mycket trevlig champagne. I doften hittar vi gul/gröna äpplen, aningens citrus, några gula stenfrukter, nygrusad trädgårdsgång och lite snäckskal. En viss brödig ton dyker upp till slut. 
I gommen känns en bra friskhet med angenäm syra som signalerar röda äpplen. Inslaget av citrus är tydligt. Här finns också lite rostat bröd, skolkrita, en liten samling nötter, någon persika och aprikos. I den fina eftersmaken kommer mineraler med sälta som för tankarna till havet. Riktigt gott!

Så landar den första rätten på vårt bord. Det är en gravad hälleflundra med grillad grädde, syrlig fänkålssallad, libbsticka, pistage och rålakrits. Något alldeles enastående god. Smakerna är underbart komponerade och matchar varandra på ett sagolikt sätt. Och så hälleflundran mjäll, fast och ändå lättsmält i gommen. Den bästa rätt jag ätit på mången god dag!!

Pinot Gris 2016 Les Princes Abbés, Domaines Schlumberger.
Ett familjeägt vinhus, där det nu är 6:e och 7:e generationen som driver verksamheten. Odlingarna drivs enligt ekologiska och delvis biodynamiska principer utan att vara certifierade. Ägorna omfattar 140 ha varav hälften är Grand Cru-klassade. Geografiskt befinner vi oss i Alsace någon mil söder om Colmar i byn Guebwiller. På grund av de branta sluttningarna bedrivs arbetet i huvudsak manuellt och med hjälp av fyra hästar. Den årliga produktionen ligger på 800 000 flaskor
Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Pinot Gris, som vuxit på vinfältet Schimberg. Jäsningen äger rum på ståltankar, där vinet också får ligga kvar på sin jästfällning i 6 till 8 månader. 
Färgen går i en gyllengul ton. I doften hittar vi gula äpplen, gula plommon, lite jord och grus samt någon liten rökighet från vulkanjorden som druvorna vuxit i. I munnen är det ganska så friskt. De gula tonerna från doften återkommer i smaken. Vi känner lätt övermogna gula äpplen, gula plommon, gula stenfrukter och en angenäm ton av honung. Visst finns här en liten sötma i eftersmaken, men inte alls störande utan snarare pikant och trevlig. Eftersmaken är medellång och förutom sötman dyker även lite grapefrukt och krossad flintasten upp. Helt perfekt till vår mat, där tonerna från vulkanmineralerna tar sig an rålakritsen på ett magiskt vis.

Rätt nummer två är "Potatis Årets Kock".  Martin Moses blev årets kock 2019 och detta är hans skapelse. Så klart jobbar han på SK Mat & Människor. Frasig och inkokt Amandine, krämig King Edward, kornost, örter samt svamp. Tänk vad en kreativ kock kan göra med potatis. Riktigt gott.
Vi serverades till detta en vit Rioja.

2018 Rioja Blanco, Bodegas Izadi
Bodegas Izadi ligger i Alavesa i den baskiska delen av Rioja. Ett toppmodernt vineri ligger i den fem våningar höga byggnaden. Bodega Izadi förfogar över mer än hundra små odlingslotter med gamla vinstockar. Vissa är lite mer än hundra år gamla. Vinfälten är belägna på 400-500 meters höjd över havet. Ägare är familjeföretaget Grupo Artevino som också äger Bodegas Orben i Rioja, Finca Villacreces i Ribera del Duero och Vetus i distriktet Toro.
Izadi Blanco är gjord på druvorna Viura (70%), Malvasia (10%), Tempranillo Blanco (10%) och Garnacha Blanca (10%), som vuxit på vinfält i Valbuena och Samaniego. Druvorna plockas för hand, avstjälkas och får jäsa på franska ekfat. Det färdiga vinet lagras i tre månader på nya franska ekfat innan det buteljeras. 
Färgen går i en halmgul nyans med lite gröna stråk. I doften hittar vi mogna äpplen, aningens citrus och en hel del gula stenfrukter. Några försiktiga nyanser av mandlar och kaprifol. Ingen kraftfull doft precis, men ändå tydlig. Smaken har samma markörer som doften. Mogna gula äpplen dominerar. Lite mindre av persika, nektariner, aprikoser och gula plommon. I den medellånga eftersmaken får vi lite örter, skolkrita och mandlar. Fin syra ger bra friskhet. Välbalanserat. Gott!!

Rätt tre är dovhjort med persiljerot, matvete, lagrad ost och örter samt torkade lingon och kryddsky. Mums. Så fina smaker och så välkomponerad.
Vi fick till detta ett rött vin från Bourgogne.

2017  Bogan Goes Walkabout.
Producent är Mark Haisma. En australiensare som slagit sig ner i Bourgogne. Han arbetar som en Negociant säte i Gilly-les-Citaux. Negociant betyder om jag förstått saken rätt att han köper druvor eller must och gör sedan sitt vin. Vinerna säljer han via en e-mail-lista. De som köpt tidigare har förtur. I Sverige är det Backman&Co som importerar.
Vi har ett vin gjort på druvorna Syrah och Grenache. Odlade i Rhonedalen, men osäkert var någonstans. På korken står det AOC Free! 
En udda druvsammansättning för att komma från Bourgogne, då vinet är gjort på druvorna Syrah och Grenache. Beteckningen är Vin de France och därmed vet vi inte så mycket om var druvorna vuxit. Genom att snoka runt på internet har jag förstått att druvorna (musten) är inköpt från odlare i Rhone-dalen, men eftersom han inte vill underkasta sig regelverket som finns för att skriva Rhone på etiketten så blir det Vin deFrance.
Vinet har tillbringat en kortare tid på ståltank.

Ett ungt och frisk vin med en fin frukt. I doften finns jord, läder, lite tobak, svartpeppar, några medelhavsörter och en fin samling mörkare bär.
I gommen känns det lite slankare än vad vin på den här druvblandningen vanligtvis gör. Visst finns här en del kraft i den mörka frukten, men det drar åt det elegantare hållet. Bjönbär, hallon, några mörka körsbär och blåa plommon kan vi notera. Örter och lite kryddor lägger vi till liksom lite rått kött. Bra syra och stadiga men ändå finlemmade tanniner. Ett vin som passar utmärkt till diverse kötträtter.

Vår avslutande rätt var en dessert bestående av "Varm chokladfondant med pepparrotskaramell, havtorn, saltrostade jordnötter, mjölksorbet med muskotblomma". Så himla mumsigt. Underbara smaker i total samklang!!
Till detta serverades ett sött vin från Loire.

2018 Les Rouannières, Chateau Pierre-Bise.
Några mil väster om Saumur och någon mil rakt söder om Anger i appelationen Coteaux du Layon Beaulieu huserar familjen Papin. Pappa Claude och sönerna René och Christophe driver den här vinfirman. Det var farfar Pierre Papin som förvärvade egendomen 1959.
Det vinet vi dricker är till hundra procent gjort på druvan Chenin Blanc, som vuxit på 20 år gamla vinstockar. Druvorna har handplockats i omgångar för att ha nått rätt mognadsgrad. Jäsningen har ägt rum på glasfordrade tankar. En viss del har fått mogna en kortare tid på ekfat.
Färgen går i en djup guldgul ton.
Vi kan känna torkade aprikoser, persikor och päron. En liten fin citruston smyger sig fram efter en stund. Trots den höga sockerhalten (170 g) känns vinet inte det minsta kladdigt utan har en bra friskhet. Det är säkert den härliga syrans förtjänst. I den medellånga eftersmaken finns förutom den härliga gula frukten även inslag av honung. Det här gillar vi.

En rakt igenom fantastisk måltid. Vinpaketet var både rimligt prissatt och matchade maten strålande. Vi är precis lika nöjda den här gången som för tre år sedan. Vi kan verkligen rekommendera ett besök på SK Mat & Människor.


söndag 12 januari 2020

Atelier II Edition från Villa Monteleone.

I somras drack jag den första utgåvan av det här vinet, vilket resulterade i det här blogginlägget.Det var inte bara JC Vintankar som hyllade vinet utan vad jag förstår av mitt FB-flöde var det många som gillade vinet. För en liten tid sedan släpptes en ny version och så klart var vi snabba med fingrarna på tangentbordet och klickade hem ett par flaskor.

Atelier IGT är ett mycket speciellt vin och mig veterligen det enda vin i Amaroneland som huvudsakligen består av en blandning av tre olika årgångar "amarone". Den första utgåvan, som jag drack i somras, var gjord på årgångarna 2012,2013 och 2014

Atelier II Edition är gjord på årgångarna 2013, 2015 och 2016. De två senaste årgångarna har ju ett väldigt gott ryckte nere i Valpolicella. De tillför det här vinet en mycket stor ungdomlighet med en ung, fräsch fruktighet och med årgång 2013 kommer det lite mognadstoner, kraft och djup i doft- och smakpaletten.

Druvmixen är Corvina (40%), Corvinone ((30%), Rondinella (20%) och så 10 % av en blandning Teroldego, Cabernet Franc och Enantio. Den senare druvan är en för mig okänd druva, men lär i huvudsak odlas i de södra delarna av Trentino. Alla druvor torkas under tre månader. Vinet avstjälkas innan vinifieringsprocessen börjar. Det får jäsa på ståltankar. Vinet får mogna i 18 månader på ekfat av varierande storlek (225-, 1000- och 2700-liter). Slutligen väljer vinmakaren vilka tre årgångar hen vill välja till aktuell blandning innan det buteljeras.
Jag luftar vinet en timma innan vi börjar avnjuta det.
Redan vid den första sniffen noterar vi likheter med en bra amarone. Här finns varma, mörka bär, lite läder och jord, en viss örtighet, några nypor kakao och aningens katrinplommon. Doften är ganska så stor och därmed väldigt tydlig utan att bli överdådig.

I munnen är det de söta, mörka körsbären som omedelebart stormar fram tätt följs av björnbär, blåa plommon, några enstaka svartavinbär och hallon. Tydliga amaronevibbar!! Här finns också lite örter och kryddor, små nyanser av torkad frukt och viss stenig mineralitet. Bra syra och små, nätta tanniner. Eftersmaken är lång med mera mörk frukt och  kryddor, som förstärkts med mörk choklad och sötlakrits.

Ett riktigt gott vin som har stora likheter  med amarone. Kanske någon mindre sötma och aningens stramare, vilket underlättar när en ska välja lämplig mat.
Det är väldigt gott nu och kan nog utvecklas något det kommande året, men det här är inget jag långlagrar utan mina flaskor dricker jag de närmaste fem åren. Har en nått min ålder är det extra bra med viner som en inte behöver vänta bortåt tio år för att njuta av.
Betyg 4+
Vinet kostar 269 kr på SB och därmed slår det de allra flesta amarone under 300 kr. Vinet är slut i weblagret, men finns i 14 olika butiker. Ett hastigt överslag pekar på bortåt 150 flaskor. Du kan alltid ringa "din" butik och be att dom kontaktar en butik där vinet finns och få hem det utan kostnad.   


torsdag 9 januari 2020

Hooks Herrgård med Spa, Mat, Champagne och Chablis

Hustruns många syskon med sina respektive samt några syskonbarn och faktisk syskonbarnbarn hade stämt möte på Hooks Herrgård.
Vi samlades kl 15 för ett par timmar Spa-upplevelse innan vi kl 19 bänkade oss för en trerättersmiddag. Just att kunna samlas i deras Spa-anläggning för några timmars samvaro innan middagen var verkligen positivt och något som alla uppskattade. Det fanns flera olika bastu att välja på, små pooler både inomhus och utomhus, en lite mindre bassäng för simning samt även möjlighet för de riktigt hurtiga att hoppa i sjön. Givetvis erbjöds ett flertal olika behandlingar. Väldigt fräscht, snyggt och prydligt arrangerat och med möjligheter till förfriskningar.

Vi var 14 personer som skulle äta så vi hade gjort en förbeställning. Vid ankomst fick vi frågan om vi ville sitta lite avskilt i ett eget rum, vilket passade oss alldeles utmärkt. Maten var riktigt bra. Vi hade valt några olika alternativ, men alla var supernöjda med sina val.
Några är ölmänniskor och där fanns tre olika varianter utav Hooks Herrgårdspilsner. En ljus, fruktigare och mer lättdrucken pilsner, en IPA av ett lite rundare och mjukare slag samt en veteöl som efterjäst med hallon. Alla tre provades av öldrickarna (dit jag inte hör), som var väldigt nöjda. Ölen är producerad av Marbäcks Bryggeri utanför Ulricehamn.

På min lott hade det fallit att välja vin till maten. Vi vindrickare hade valt Hooks Skagenröra till förrätt och Halstrad Hälleflundra till huvudrätt. Till dessert hade några valt Brostorps ostar medan några andra valt Blåbärspanacotta.
Jag valde till Skagenröran en champagne som jag aldrig smakat förut, men jag hade testat ett glas i baren på Spa-avdelningen tidigare under dagen och gjorde bedömningen att den här skulle nog de flesta gilla.

Brut Régence, Brimoncourt
En helt ny producent som drog igång verksamheten 2008 och släppte sina första flaskor i november 2013. Verksamheten har sin bas i ett gammalt tryckeri beläget i  Aÿ några kilometer öster om Epernay. Egentligen är det ett gammalt champagnehus, men 2008 köptes det upp av Alexandre Conot. Den årliga produktionen ligger på runt 150 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer: en Blanc de Blanc, en Rosé, en Brut (mestadels chardonnay) och en extra Brut (mestadels Pinot Noir). Druvorna köps från kvalitetsodlare i Cote des Blancs för Chardonnay och i Montagne de Reims för Pinot Noir.

Vi dricker deras Brut  Régence gjord på Chardonnay (80%) och Pinot Noir (20%). Den har legat runt 36 månader på sin jästfällning innan den degorgerades. Dosagen är 8g/liter.
Basåret har jag inte lyckats få fram.

Färgen går i en gyllengul ton med massor av mycket små bubblor som strävar upp mot ytan.

I doften hittar jag citrus, gröna äpplen, vita blommor, en fin brödaktig ton samt ett försiktigt inslag av gula stenfrukter, krossad sten och aningens skolkrita.
I munnen är det en lättdrucken champagne med en bra friskhet. Syran är tydlig, men samtidigt väldigt tillmötesgående. En charmig mousse. Vi kan känna gul/gröna äpplen, lite citrus, persika, gula plommon, en viss brödighet liksom steniga och kritiga mineraler. I den medellånga eftersmaken dyker det även upp lite florala toner.
Betyg 4
På "Bolaget" kostar den 414 kr. Hooks Herrgård hade lagt på runt 350 kr, så vår flaska kostade runt 770 kr. Ett anständigt pålägg. Glasvis kostade den 120 kr.


2017 "Les Clos", Chablis Grand Cru, Domaine de Oliveira Lecestre
Allt tog sin början 1955 i Fontenay-pres-Chablis i den nordöstra delen av Chablis, där Mr. De Oliveira köpte ett vinfält på knappt 0,5 ha och började plantera vinrankor. De kommande tio åren arbetade han hos vinbönder i trakten samtidigt som han fortsatte köpa vinfält. 1965 ägde han 7 ha och beslutade sig för att bli sin egen på heltid. Hans svåger Mr Lecestre kom vid den tiden också in i företaget, så att expansionen kunde fortsätta. 1977 överlät han företaget på dottern och sedan 2004 är dom tre generationer som arbetar sida vid sida med vinproduktionen. Idag förfogar dom över 48 ha och tillverkar 6 olika cuvéer.
Vi dricker den här kvällen deras Chablis Grand Cru "Les Clos" från 2017. Druvan är så klart Chardonnay och kommer från ett 0,28 ha stort vinfält i vingårdsläget Les Clos. Vinstockarna har en medelålder på 35 år. Dom gör runt 2 000 flaskor av "Les Clos".
Druvorna pressas direkt efter skörd. Jäsningen sker på stålfat och med naturlig jäst. Vinet har lagrats runt ett år på stålfat.

Färgen går i en blekgul ton med lite skira gröna stråk här och var.
I doften finns det citrus, gröna äpplen, persika, flintasten och en diskret ton av sommarblommor.

I munnen känns det mycket ungt med fin frisk syra och fräscha smaker. Vi noterar gröna och gula äpplen, lite grapefrukt, en liten örtighet, persika, aningens gula plommon och mineraler av såväl stenig karaktär som krita. Riktigt gott!
Betyg 4
På "Bolaget" är priset 469 kr och vi betalade på Hooks Herrgård strax under 800 kr för en flaska. Även här är det ett anständigt påslag.

Flera av oss hade valt Brostorps ostar till dessert. Ett naturligt val för oss som älskar ostar, då det är en kusin till hustrun och hennes syskon som äger och driver verksamheten.
Vi fick en blåmögelost, en vitmögelost samt en "hemost". Goda alla tre, men för min del ett extra plus för vitmögelosten.
Jag valde ett glas portvin av typen tawny, dessvärre missade jag ta en bild och då  sviktar minnet vilken sort det var.

En riktigt god middag, bra viner och jättefin service. Vi var alla supernöjda. Vi avslutade kvällen i salongen. Det fanns en hyfsat stor bar, men utbudet av rödvin var skralt. Endast en trist shiraz.
Helgen avslutades för vår del med en underbar frukostbuffé.
Det här kan vara starten på en ny tradition!!
















måndag 6 januari 2020

2011 Il Fornetto från Stefano Accordini

Jag tog för två år sedan tempen på årgång 2009 bland Amaronevinerna. Det resulterade i en hel radda inlägg på bloggen, men också i en artikel, som jag skrev för Club Amarone och publicerade på deras hemsida. Det blev hela 19 olika amarone jag provade då. Jag kommer under 2020 göra något motsvarande för årgång 2011. 

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina Amaroneviner. En viss nedtoning har ägt rum, men många amaroneexperter har gett den en fyra på en femgradig skala.
Väderförhållandena i Valpolicella var gynnsamma för att få mogna och väldigt bra druvor, bra förhållanden under skördetiden samt även för torkningsperioden. 

Så då är frågan hur är läget nu så där åtta till nio år senare? Låt oss ta reda på det!! Det gäller att börja i tid, så därför dags för ikonvinet Il Fornetto.

Il Fornetto 2011.
Producenten Stefano Accordini tillhör mina absoluta favoriter och inte minst deras toppamarone tillhör elitskicket.
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Jag har gjort det tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Bemötandet har alltid varit mycket vänligt och tillmötesgående och vi har alltid fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det drygt fyra år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget. Det börjar bli hög tid för ett återbesök.
Druvmixen är 55% Corvina, 35% Corvinone och 10% Rondinella,som kommer från vinfältet "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar. Druvorna får torka i 120 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek. Vi har tidigare hyllat årgångarna:  20042006 och 2007.  Redan i somras testade vi en flaska från 2011. Vi skrev då så här.
Vi är fullt medvetna att dricka en Il Fornetto som endast är åtta år är alldeles för tidigt, men vår nyfikenhet är stor och karaktären är dålig. Det är dock både intressant och spännande att följa ett vin och dess utveckling under flera år.
För att få rätt förutsättningar dricker vi vinet under två dagar. Den första kvällen häller vi upp vinet i två glas (Orrefors Difference Primeur). Vinet får stå i glasen dryga tre timmar.
På med korken och vi låter den halvfyllda flaskan få stå lite svalt under natten. Kväll två får vinet endast någon halvtimma i glasen innan de intas.

Direkt vid upphällningen är doften mycket diskret med en liten alkoholton. När vi tre timmar senare återigen doftar har alkoholtonen försvunnit och doften är betydligt större och nästan mäktig. Det börjar med läder och jord, men tämligen omgående är det en förförisk doft av mörka bär, kryddor och örter, lite torkad frukt, kakao och stendamm som tar över. Visst är det jungfruliga toner och visst kommer dofterna att djupna, mogna och utvecklas, men redan nu är de förföriska och gudomliga.

I munnen följs samma mönster. Redan nu lite magi på flaska, men visst kommer komplexiteten öka, smakerna djupna och utvecklas. Vi småsippar av vinet under kvällen och ju längre tiden går desto fler nyanser upptäcker vi. Kväll två har det tagit ytterligare några steg mot himmelens höjder och ändå anar vi oss till att det behövs ytterligare något år i källaren innan den här amaronen peakar.
Smakintrycken: ljuvliga, söta, mörka körsbär, spetsade med en liten ton av svartpeppar, men vi noterar också björnbär, hallon och blåbär. Några droppar av vår hemmagjorda svarta vinbärssaft kan anas. Örter, kryddor, torkade frukter av fikon, dadlar och russin. Här finns en bra friskhet och lite fjäderlätta tanniner. Eftersmaken formidabelt lång med mera söta, mörka bär, kryddor, torkad frukt, men här tillkommer mörk choklad, aningens sötlakrits och några droppar espresso.Visst är det mycket smaker, men de är så elegant förpackade att vi kan bara konstatera att vi är lyckligt lottade som har tre flaskor till i källaren.

Betyg 5-

Vår flaska är privatimporterad. Vi betalade 66 euro + sv alkoholskatt (40 Kr).

fredag 3 januari 2020

2011 L´Artiste från David Léclapart

Ett nytt år har precis rullat igång. Ja inte bara nytt år utan därtill ett nytt decennium. Det gamla decenniet startade med att jag började blogga. Det allra första blogginlägget publicerades dagen innan nyårsaftonen 2010. Så klart handlade det om en amarone. Jag var ganska sent in i bloggosfären. Väldigt många av de mer populära bloggarna har nu lämnat och flyttat in i Insta-världen och därmed också in i snuttifieringens tidevarv. JC Vintankar finns där också, så det blir lite att kasta sten i glashus, men visst uppskattade vi blogginläggen med all sin information om både producenter och viner. Och visst är det så att vi saknar detta.
Vi hann under 2010-talet med att skriva 1 691 blogginlägg. Vad framtiden bär i sitt sköte vet vi inte mycket om. Vi fortsätter enträget vårt bloggande, om det blir i samma takt som tidigare år återstår att se. Vi säger som fotbollstränarna "nu tar vi en match (år) i taget".


L´Artiste från David Léclapart
Årets första inlägg får handla om en champagne jag drack på Nyårsaftonen. Det är faktiskt första flaskan från just den här producenten, som jag dricker.
David Léclapart är en producent jag läst mycket om. Nästan lite kultförklarad redan som ung. Egendomen ligger i den lilla Premier Cru-byn Trépail strax norr om den mer kända byn Ambonnay. David kommer från en familj med anor i Champagne. Fjärde generationens vinmakare som han är tog han 1998 över familjens egendom och redan från starten började han odla enligt biodynamiska principer. Han söker inte en speciell stil utan vill att varje årgång ska vara präglad av det årets förutsättningar. Vinet får uttrycka sig så som det fötts utan att ta bort eller ändra på för mycket. Ett minimum av svavel används, ingen dosage och ingen filtrering. Samtliga vinfält är ECOCERT och DEMETER cetifierade.
Samtliga Davids champagner är årgångsviner, men eftersom han av utrymmes skäl låter vinerna ligga runt 15 månader innan de degorgeras, istället för de tre år som regelverket säger, får årgången inte stå på etiketten. Detta löses genom att det på baksidesetiketten står LV11 (se bilden längst ner), vilket betyder att årgången är 2011.
Han förfogar över 3 ha vinmarker uppdelade på lite över 20 små vinfält. Årsproduktionen ligger på 12 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer.

L´Artiste är ett vin gjort uteslutande på Chardonnay-druvor, som kommer från två ibland tre olika vinfält runt byn Trépail.  Årgång 2011 är från Chemin de Billy och Cote des Prés. Vinstockarna har en ålder på 30-50 år. Ungefär 50% har fått jäsa och lagrats en kortare tid på begagnade ekfat, medan den andra hälften har gjort detta på emaljerade stålfat. Precis som jag skrev ovan har vinet fått ligga på sin jästfällning i 15 månader innan det degorgerades. Det görs runt 3 000 flaskor av L´Artiste.
Det här är en alldeles knastertorr champagne. Frisk i såväl doft som smak. Lite väl ung idag och kommer säkert utvecklas fint med ett par år i ryggläge.

Här finns en tydlig doft av gula äpplen, lite citrus och regnvåta stenar samt lite mer diskreta nyanser av gula päron aningens hemkola, sommarblommer och unset våt ylle.

I gommen är det gröna äpplen, citrus och mineraler av såväl sten som krita som initialt dominerar intrycken. Frisk och väldigt torrt  och med en stor syra. Ja nästan så att tungan krullar sig lite. Bakom de första intrycken och syran dyker gula päron, gula plommon, persika, lite biskvier upp och i avslutet en god portion grapefrukt.

En alldeles utomordentlig champagne om än lite väl ung. Så bra den kommer att bli om två till tre år och med en lagringspotential på bortåt tio år till sin topp.

Betyg 4+

Jag köpte i mars 2018 en kartong med fem olika cuvéer från Franska Vin Listan. Det här är den första flaskan jag testar. Det blir att vänta några år till innan nästa korkdragning.