Winesociety och 2013 Raimondi Amarone den så kallade "Svensk-amarone"

I början på den gångna veckan nåddes jag av budskapet att min blogg finns med på en topplista som Wine Society upprättat. Jag kände mig så klart hedrad och blev så klart nyfiken. Jag såg att det på sidan fanns en del intressanta artiklar, vinquizz, diverse topplistor mm. Klart läsvärt!

Kvartsfinalerna i CL-fotbollen är igång. Vi drack den här veckan den s k "svensk-amaronen". I flera av matcherna bjöds det på stor underhållning och i våra glas bjöd "svensk-amaronen" på stordåd. Inget annat än en magisk mitt-i-veckan upplevelse.

Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006. De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en specialversion av en Amarone lagrad på svenskt ekfat. Den går under namnet Amarone Raimondi. Det svenska ekfatet tillverkas i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge och skickas ner till Valpolicella. De flesta åren har det varit Villa Monteleone som släppt till ett fat amarone, som tappats upp på detta 225-liter stora fat gjort på svensk ek.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2008, 2009, 2011 och 2013. Klicka på årtalet och du får mina nerpräntade tankar. 

Detta är den femte årgången av "svensk-amaronen" Amarone Raimondi. Årgång 2013 skiljer sig från de tidigare producerade årgångarna genom att den är gjord av Massimago och inte Villa Monteleone. 

Så här skrev Club Amarone i början på september 2016:

Den femte årgången av Amarone Raimondi blev klar nu under augusti 2016 då etiketterna klistrades på och korkarna vaxades hos Massimago. Årets Amarone ”Raimondi” är producerad av Massimagos Amarone della Valpolicella årgång 2013 (nr 72802). Det svenska ekfatet, 225 liter, är tillverkat i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge (http://www.kagge.com/). Ekfatet anlände i augusti 2014 till Massimago som fyllde det med Amarone årgång 2013. Därefter har det lagrats och mognat på den svenska eken fram till juli 2016 (23 månader totalt). Vinet buteljerades under juli 2016 och etikettering skedde i början av augusti.

Druvmixen hos Massimagos "vanliga" amarone är Corvina (70%), Corvinone (15%) och Rondinella(15%) och det är också den mixen som finns i den här versionen av Amarone Raimondi. Druvorna har torkats i 80 dagar innan de pressas och vinifieras. Knappt två år har den fått ligga på det svenska ekfatet.

Jag tycker att eken ofta har slagit igenom lite för mycket, men den här (11 år efter skörd) ger mig inte alls den upplevelsen. Det här är gott. Ja helt enkelt vansinnigt gott. Har det någonsin gjorts en bättre "svensk-amarone"?

Vi möts av en stor, kraftig och intensiv doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen. Några lite större nypor örter och kryddor kan vi notera. I mindre omfattning men ändå klart kännbara är inslagen av vanilj, kakao, torkad frukt samt några markörer från fatlagringen. En stor och mycket angenäm doft.

I gommen är det den mörka frukten som omedelbart tar kommandot. Här finns massor av mörka bär: söta, mörka körsbär, mogna björnbär, hallon och svarta vinbär. Precis som i doften anmäler sig örter och kryddor sin närvaro. Mjuka och lena tanniner. Genom den trevliga syran har den här amaronen en bra friskhet. Eftersmaken är på amaronevis magisk. Den mörka frukten återkommer i sällskap med en del torkad frukt, men också den där lilla bitterheten som är så typisk för amarone och som jag förknippar med riktigt mörk choklad, några droppar espresso och körbärskärnor.

Helt underbart!!

Betyg 5- 

Tillhör du dom lyckliga som har någon flaska av den här amaronen, så behöver du inte ha bråttom. Den kommer säkert hålla den här angenämt höga nivån i flera år till. Med detta sagt så är den så läcker idag, så varför vänta på morgondagen.

Blanc de Noirs bas 2019, Paul Déthune

Vi fyllde hösten 2022 på vårt förråd av Paul Déthunes Blanc de Noirs. Ni som följt bloggen några år vet att just Paul Déthune tillsammans med Vilmart är mina absoluta favoritodlare.  

På påskafton var det dags att testa den första flaskan med basen 2019.

Paul Déthunes champagner har med tiden blivit mina favoriter. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Den här champagnen är gjord uteslutande på Pinot Noir-druvor.

Kvällens flaska har basåret 2019, vilket betyder att cirka 70% av druvorna kommer från det året. Det har sedan tillsatts runt 30% s k reservvin, vilket är en blandning från 40 årgångar och som har legat på stora ekfat.

Av basvinet från 2019 har runt hälften av vinet spenderat några månader på 205-liter stora ekfat och den andra hälften på 34 hl tunnor av ek.

Vinet degorgerades i februari 2022, vilket betyder att det fått ligga på sin jästfällning i 20 månader. Dosagen brukar var runt 5 gram per liter.

Färgen går i en ljusare halmgul nyans med några guldgula stråk.

I doften finns en del röda äpplen, några röda bär, lite rödaktig citrus, rostat bröd, någon gul stenfrukt samt snäckskal och unset kryddor. Det dyker även upp en liten blommighet, som vi tycker drar åt kaprifol och fläder. Doften är av det mer försiktiga slaget och signalerar ungdomlighet.

En ung champagne med en härlig friskhet. Det börjar med röda syrliga äpplen, men efterhand kommer de röda bären i form av syrliga jordgubbar, tranbär och några smultron. Vi noterar också en del röd citrus, såsom blodgrape och mandariner. I mindre omfattning, men ändå rätt tydligt noterar vi vanilj, rostat bröd, krita och mandlar. Eftersmaken är lång och där återkommer såväl de röda äpplena, blodgrapen som de röda bären, men det tillkommer också en liten kryddighet och en viss blommighet. I avslutet blir blodgrapen extra tydlig.

Betyg 4+

Jag betalade på hösten 2022 drygt 500 kr per flaska vid köpet från Franska Vinlistan. På Systembolget finns den inte.

2014 Chateauneuf-du-Pape, Le Vieux Donjon

På Långfredag var det dags för årets påskmiddag. Traditionen säger att det ska vara lamm. Vi hade köpt några ytterfiléer, som vi grillade. I ugnen hader vi klyftpotatis (Amandine). Tsatziki svängde vi också till. Vi tycker att Chateauneuf-du-Pape gör sig särskilt bra till lamm, så jag plockade upp en flaska med några år på nacken.

Just Le Vieux Donjon har vi ett särskilt gott öga till. Det är en Ch9dP som vi druckit flera årgångar av. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa här: 2009, 2010, 2012 och 2013. 

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault. En stor andel av druvmaterialet avstjälkas före pressning. Hur stor andel är beroende på årgång. Mourvedre vinifieras för sig medan de övriga druvorna vinifieras tillsammans. Jäsningen äger rum på traditionella fyrkantiga, röda cementbehållare. Vinet lagras i 18 månader innan det buteljeras. 80% gör detta på Foudres (dvs stora ekfat) och resten på cementtankar.

Le Vieux Donjon gör endast två viner. En röd och en vit Chateauneuf-du-Pape. Lite kaxigt ändå att skippa såväl instegsviner som topp-cuvéer. Det dom gör går dom all-in på.

Våra förväntningar är som alltid, då vi drar korken ur en Le Vieux Donjon, skyhöga. Den här gången precis som allandra gånger så infrias dessa höga förväntningar. Detta är ett helt sanslöst gott vin.

Här finns en del begynnande mognadstoner, men fullmoget är det inte och därmed finns det lite utveckling kvar att vänta in, så ingen brådska för den som ligger på några flaskor.

Men fasligt gott är det nu.

I doften hittar vi solmogna bär såväl röda som lite mörkare. Här fins också gott om prevencalska örter och pinjeskog. Lite mindre men ändå tydligt noterar vi kakao, lakrits och aningens metallslöjdsal.

Det vi kände i doften kommer tillbaks i gommen, då vi smakar på vinet. Frukten känns mörkare än vad doften indikerade. Vi noterar solvarma, mogna björnbär, blåa plommon och några blåbär. Skogshallon och någon jordgubbe signalerar lite röda instick. Kryddor och örter (främst rosmarin och lavendel) tar för sig ganska så ordentligt. Tonen av svartpeppar är riktigt delikat. Mjuka och snälla tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. En fin liten frisk syra ger vinet en god friskhet. Eftersmaken är riktigt lång, där den mörka frukten, örterna och kryddorna återkommer, men får nu sällskap av söt lakrits och mörk choklad.

Ja ni hör hur det låter. Inget annat än sanslöst gott.

Betyg 5-

Nu är det årgång 2020 som säljs på SB. Priset ligger på 539 kr. Vår flaska inhandlades 2017 för 360 kr.

2019 Barbera D´Asti "Bricco del Noce", Trinchero

 På hösten 2022 hyllade vi Trincheros Barbera i detta blogginlägg. Slutsatsen blev att är du osäker på om du gillar Barbera, så testa det här vinet. Gillar du det inte, ja då gillar du inte Barbera. Vinet kostar 241 kr och i skrivande stund finns det 84 flaskor att beställa on line.

Baronen Ornavasso byggde upp den här egendomen i början på 1800-talet i Agliano Terme några mil söder om Asti. Bröderna Trinchero köpte den 1920. Dom började omgående med vinplantering, men först 1952 buteljerade dom vin under eget namn. Så klart en Barbera och deras fokus har hela tiden varit just på Barbera. Idag är det Ezio ensam som driver verksamheten med hjälp av Monica hans assistent sedan 25 år tillbaks i tiden. Ibland gör dom avsteg från den lokala vinlagstiftningen och då får vinet beteckningen Vino Rosso. Odlingarna är ekologiska genom organisk/biologiska odlingsmetoder utan att vara certifierade.

Druvorna till det här vinet kommer från vingårdens lite yngre vinstockar, men ändå dryga 30 år gamla. Jordmånen är mager och kalkrik. 

Manuell skörd-avstjälkning-spontanjäsning på cementtankar- lagring 12 månader på gamla, stora botti av slavonsk ek följt av tre månader på tank innan det buteljeras. Ingen klarning eller filtrering.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans.

Den mycket trevliga och angenäma doften börjar med lite jord och läder för att ganska omgående låta en blandning av mörka och lite ljusare bär dominera intrycken. Här finns också toner av örter, en viss floral anstrykning, aningens nypon, nötter och rosor. 

Vi smakar på vinet och ler igenkännande. Det här är riktgt gott. Väldigt lättdrucket och ändå en underbar karaktär. 

Härlig fin frukt bestående av mörka körsbär, hallon, blåa plommon, något tranbär och björnbär. Några små nypor örter och kryddor förstärker smakbilden. Vi tycker oss också känna aningens nötter, rosor, nypon och unset lakrits. Här finns en trevlig syra som balanserar på ett underbart sätt med frukten. Tanninerna finns där, men är mjuka och lena.

Betyg 4+

Vi hyllade den förra årgången (2018) och denna är precis lika god.

Grand Cellier d’Or 2015, Vilmart&Cie

 Jag har nog en 4-5 favoriter bland champagneodlarna. En av dessa är Vilmart&Cie. Den här kvällen är det deras Grand Cellier D´Or som vi ger oss på. Jag har tidigare endast druckit den i version 2008. Ikväll är det årgång 2015 som vi drar korken ur. Visst är vi rejält nyfikna.

 Vilmart & Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Dom är fortfarande ett familjeföretag med femte generationen i ledningen. Dom förfogar över drygt 11 ha. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade. På hemsidan står det följande: The house has obtained Haute Valeur Environnementale (High Environmental Quality) and Viticulture Durable (Sustainable Viticulture) certification, and abides by the principles of the Ampelos charter (a quality charter excluding the use of chemical fertiliser, herbicides and insecticides), thereby defending biodiversity and its own ecosystem.

Enligt deras hemsida tillverkar dom sju olika cuvéer: Blanc de Blancs, Grand Réserve, Grand Cellier, Grand Cellier d´Or Millésime, Cuvée Rubis, Grand Cuvée Rubis Millésime  och Coeur de Cuvée Milleéime.
Vi har tidigare drucket fem av dessa och det har så klart blivit några bloggposter. Klicka på resp Cuvée och du får mina tankar om just den champagnen:
-  Grand Réserve
-  Grand Cellier 
-  Grand Cellier d´Or 2008
-  Cuvèe Rubis 
-  Coeur de Cuvée 2008 
De två jag inte druckit är deras Blanc de Blancs och deras Årgångsrosé. Det blir att hålla utsikt efter dessa.
Det är sällan eller snarare aldrig som deras champagner dyker upp på "Bolaget" utan det är Franska Vinlistan som blivit min leverantör.

Grand Cellier D´Or görs på Chardonnay (80%) och Pinot Noir (20%), som vuxit på vinstockar med en genomsnittlig ålder på 50 år. Musten har fått tillbringa runt 10 månader 228-liter stora ekfat. Efter att den buteljerats har den fått ligga drygt 40 månader på sin jäst innan den degorgerades i november 2019.

Färgen går i en gyllengul nyans.

En alldeles underbar champagne, som mer än väl överträffar våra högt ställda förväntningar. Den är fortfarande ung med en härlig friskhet och i ett underbart dickfönster. Så klart kommer den leverera i många år till.
 

I doften hittar vi en läcker blandning av gula och gröna äpplen förstärkta med inslag av citrus, gula kärnfrukter, mariekex, någon ört, kritiga mineraler och daggvåta grusgångar. 

I gommen är den frisk och torr. De gula och gröna äpplena från doften återkommer så fort vi tar den första lilla klunken, liksom tonerna av citrus. Vi noterar även gula plommon, persika, någon aprikos, aningens rostat bröd, nötter och hela tiden med en härlig frisk syra samtidigt som en antydan till krämighet gör sig gällande. I avslutet får vi aningens honung, något rött bär och blodgrape. 

Riktigt förbaskat gott helt enkelt!!!!

Betyg 5- 

Flaskan är köpt av Franska Vinlistan. Minns jag rätt så betalade jag för tre år sedan 589 kr. Jag noterar att årgång 2017 kostar 678 kr.

2021 Langhe Nebbiolo, Cantina Luigi Pira

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava............... Under mars är det en mycket ung Langhe Nebbiolo. 

Det kostar inget att vara medlem i finewines. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 

Langhe Nebbiolo från en producent jag hört en del gott om gjorde att jag hoppade på den här månaden.

Luigi Pira drivs idag av bröderna Giampaolo och Romolo Pira. Det är ett riktigt familjeföretag, där även Giampaolos hustru Tiziana och döttrarna Annalisa och Elena är involverade i verksamheten. Vintillverkningen tog egentligen fart på 1950-talet genom Luigi och hans fru Rosa. Familjen har ägt och brukat marken sedan sent på 1800-talet. Deras vinfält ligger på den västra sidan av Serralunga.

I deras portfölj hittar vi fyra olika Barolo, en Langhe Nebbiolo, en Barbera och en Dolcetto.

Druvan är så klart Nebbiolo. Dessa kommer från ett 1,5 ha stort vinfält, som planterades 1999 och ligger på en höjd av cirka 300 m ö h.  Druvorna får jäsa under 18-20 dagar på tankar av rostfritt stål. Vinet har sedan fått mogna runt 9 månader på 25 hl stoka fat av slavonsk ek.

Doften börjar lite försiktigt med läder och jord. Det tar dock inte så lång tid innan körsbären som tillsamans med toner av vanilj, vitpeppar, nötter och nyponrosor tar över. Doften förblir mest hela tiden diskret, men det som känns är angenämt.

I munnen är det ungt och friskt. Slankt och lite småstramt. De röda bären är både tydligare och mångfacetterade i gommen än i doften: röda körsbär, lite hallon, några tranbär och lingon. En viss örtighet noteras. I eftersmaken hittar vi små doser av vanilj, nyponrosor, mandlar och viol. Stadig syra och lite bitande tanniner ger både ryggrad och motstånd.

Inte alls så tokigt. Inte stort men ändå gott och trevligt

Betyg 4-

På SB är priset 239 kr.

2019 Les Sentius från Joan Simó

I mitten på januari skrev jag en hyllning till Priorat-vinet Les Eres Vinyes Velles. Niclas som hade tipsat mig om det vinet tyckte även att "lillebrodern" Les Sentius var ett trevligt och intressant vin. Jag inhandlade ett par flaskor och i förra veckan passade jag på att dra korken ur den första flaskan.

Familjen Simó har odlat vin i många generationer, men fram till 1990-talet sålt druvorna vidare till det lokala kooperativet. Gerard Batllevell Simó insåg potentialen i familjens gamla vingårdar och beslutade 1999 att börja tillverka vin i egen regi. Så stallet och källaren i det gamla familjehuset mitt i Porrera byggdes om till ett modernt vineri, och verksamheten fick namn efter morfar Joan. 

Gerard gör ca 25 000 flaskor vin per år från de gamla vinstockarna på vingårdarna Les Eres, Tros Nou och Els Carners, och nyare planteringar på La Garranxa.

På Systembolaget kan det beställas följande viner: Les Sentius 2019, Les Eres Vinyes Velles 2015, Tros Nou 2018 och även den exklusiva vinlådan Joan Simó Selecció.

Det här vinet har druvmixen 60% garnatxa negra, 10% carinyena, 15% syrah och 15% cabernet sauvignon. Druvorna kommer från vingården La Garranxa i Porrera. Här växer runt 11 000 vinstockar med en ålder på i genomsnitt 20 år. 

Vinet har fått ligga runt 15 månader på ekfat (225-liters) som använts en gång tidigare till att lagra Les Eres.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans.

Doften inleder med lite toner av läder, jord och höstlöv, men den mörka frukten tar tämligen omgående över. Här finns också tydliga inslag av örter och kryddor. Speciellt svartpeppar är både tydlig och läcker. I mindre omfattning men ändå tydligt noterbara är tonerna av vanilj och choklad. En mycket trevlig doft.

I munnen känns det mjukt och runt med en härlig rätt så kraftig mörk frukt läs blåa plommon, mörka körsbär, björnbär och svartavinbär.

Örter och kryddor i små fina omgångar noterar vi. Tanninerna finns där, men är rejält avrundade och bjuder ett försiktigt motstånd tillsammans med en behaglig fräschör från en trevlig syra.

Eftersmaken är något längre än medel och där får frukten och kryddorna sällskap av choklad, några droppar espresso samt unset vanilj.

Betyg 4

Ett riktigt gott vin som på SB kostar 259 kr.Det når så klart inte upp till Les Eres som är drygt 150 kr dyrare, men för sina 259 kr är det bra nära ett fynd.

Internationella Kvinnodagen och SP68 från Arianna Ochipinti

 I fredags var det 8:e mars, vilket betyder att det också är Internationella Kvinnodagen. Visst kändes det givet att välja en kvinnlig vinmakare till fredagsvinet. Arianna Occhipinti på Sicilen har vi följt i bra många år. Hyllat henne har vi gjort i ett flertal blogginlägg. Den här gången är det hennes röda variant av SP68 från 2019 som vi väljer att njuta av.

Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. 17 ha är planterat med vinrankor och 15 ha med olivträd, mandelträd, buskar, örter och cypresser.

Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 Rosso (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt det vita vinet SP68 Bianco.

Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Certifierad som ECOCERT. Endast naturlig jäst används, ingen klarning eller filtrering och endast små mängder svavel tillsätts.

SP68 är gjort på druvmixen 70% Frappato och 30% Nero d´Avola, som främst kommer från vinfälten i Bombolieri, där vinstockarna har en blandad ålder. Vinfälten ligger på 280 m ö h. Druvklasarna avstjälkas och får spontanjäsa samt ligga med skalen i cirka 15 dagar. Naturlig jäst är en självklarhet. Vinet får jäsa på cementtankar, där det får ligga kvar och mogna i 6 månader. Buteljering görs utan vare sig klarning eller filtrering. En ytterst liten tillsats av S02 görs.

Färgen går i en mörkröd nyans med lite violetta stråk.

Doften böjar med läder, jord och krossad sten, men en samling röda och mörka bär tar tämligen omgående över kommandot.  Det finns gott om kryddor och örter samt de typiska etnamineralerna med sin lena rökighet. Aningens violer dyker upp på sluttampen

I gommen är det friskt med en rätt så stor syra. Frukten är både röd och mörk precis som i doften. Här finns skogshallon, plommon, röda körsbär, röda vinbär, lite tranbär och några blåbär. Örter och kryddor lämnar tydliga spår. Tanninerna finns där och biter lite lätt i munhålan, men på ett betydligt lugnare sätt än för två år sedan då vi senast njöt av vinet. I den medellånga eftersmaken känns en liten finstämd rökighet, aningens violer, örter, svart te och ännu mera av de röda och mörka bären. 

Betyg 4

Vår flaska inhandlades 2020 i Köpenhamn hos vår favoritbutik Cibi e Vini. Vi betalade då 150 DKK. Numera finns vinet på Systembolaget och där är det den senaste årgången (2022) som gäller. Priset är 231 kr.

2021 O Pequeno, Mein

 Dags för en helt ny bekantskap. Det vart lite strul med en av våra beställningar, så vi erbjöds en lösning där vi erhöll några flaskor av det här vinet. Vi är ju alltid öppna för nya bekantskaper, så inte så mycket att prata om utan vi tog erbjudandet. I förra veckan blev så dags att dra korken ur den första flaskan.

I början på 1990-talet förvärvade Javier Alén egendomen Viña Mein. Det är en vingård som ligger i den lilla byn San Clodio i vinregionen El Ribeiro i Galicien. Dom äger 14 små vinfält på totalt 18,3 ha, som ligger på 100 till 193 meters höjd över havet, på sluttningarna i Avia dalen. I dom här trakterna har det odlats vin sedan 1200-talet. Javiers målsättning har varit att de gamla traditionella druvorna ska få komma till sin rätt. Den gröna druvan Treiixadura står i centrum.

Det här vinet är gjort på Treixadura till 80% och de övriga 20 procenten delas mellan Godello, Albariño, Torrontés och Loureira. Druvorna har fått jäsa var för sig på små fat av en blandning av ståltankar, cementtankar och ekfat. Musten blandas och får därefter mogna i cirka 10 månader innan det buteljeras.

Allt vin produceras med deras egna druvor.

Färgen går i en lite ljusare halmgul nyans.

I doften hittar vi gröna äpplen, en hel del citrus, lite päron, gula stenfrukter, en fin nätt blommighet samt aningens krita och krossat grus.

I gommen är det torrt, friskt och med en trevlig syra. Det är rätt så aromatiskt med äpplen och citrus i centrum, men med persika, aprikoser, aningens honung samt lite nätta florala inslag som smakförstärkare. Rätt så runt i sin framtoning. Eftersmaken bär tydliga spår av grapefrukt, krita, fläder och steniga minraler.

Ett gott och spännande vin på druvor vi sällan dricker. Visst blir vi nyfikna på att utforska Galicien lite mer.

Betyg 4-

Vi betalade 16 euro per flaska.

Paul Déthune Cuvée Prestige (Princess des Thunes) med basår 2016.

Paul Déthune är nog den odlare i champagne som jag skrivit flest blogginlägg om. Det är så klart ingen slump. Det är min absoluta favoritodlare och alla de olika cuvéerna de producerar håller världsklass.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. I oktober 2022 blev dom certifierade som "organic farming". Knappt 60 000 flaskor fördelade på elva olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige (Princesse), Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. 

Ikväll är det deras Cuvée Prestige (Princesse des Thunes) som vi dricker. Den är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Basåret är 2016 och reservvin ingår med 30% från 40 olika år. Vinifieringen äger rum på ekfat. Reservvinet ligger på 34 hektoliter stora ekfat. Den här cuvéen degorgerades i april 2022 och fick då en dosage på 5g per liter.

Minns jag rätt så gör dom drygt 2500 flaskor av Cuvée Prestige och den betraktas lite som deras flaggskepp.

Jag har skrivit om följande basår: 2005, 2008,  2011, 2013 och 2014.

Jag köpte en förpackning med 6 flaskor av Franska Vinlistan  på sommaren 2022. Det känns som läge att öppna den första flaskan nu i februari nästan två år efter degorgeringen.

Det här är en ung champagne, som lovar mycket gott inför framtiden.

I doften noterar vi en äppelsamling med gula, gröna och några enstaka röda. Här finns en del citrus, gula stenfrukter, lite rostat bröd och en rätt så stor arom av somriga grusvägar.

Smaken är frisk, torr och inte riktigt förlöst. Detta till trots är den fullt njutbar redan nu, men vi är övertygade om att den kommer utvecklas en hel del de närmaste åren.

Gröna och röda äpplen inleder i gommen och följs av citrus i form av mandariner, grillade citron, lite lime och blodapelsin. Nötter, persika och aprikoser, rostat bröd, röda bär i form av jordgubbar, smultron och tranbär samt några försiktiga mineraltoner (sten och krita) kan vi också ta till oss.

Riktigt god redan nu och bättre kommer den att bli.

Betyg 4+

Ett besök på Fiskekrogen i Göteborg

 Vår gode vän Gunnar från Stockholm besökte Göteborg för någon vecka sedan. Don Giovanno på Göteborgsoperan stod på programmet på söndagskvällen. På fredagen besökte vi Fiskekrogen.

Det var en fantastisk matupplevelse. Vi kan bara ta av hatten och buga oss för en middag i världsklass.

                                                        GRILLADE PILGRIMSMUSSLOR 

                                                        Syrad lök, sotad kål och krasseemulsion 

                                                        HUMMERSOPPA
                                                        Päron, hasselnötter och smörstekt hummer

                                                SMÖRSTEKT PIGGVAR I BIT 

                                                Gulbetor, pressad potatis och murkelsås

                                                        POCHERAD PIGGVARSFILÉ
                                                        Potatis, tre sorters rom och sandefjordsås

Vi startade kvällen med ett glas champagne. Husets champagne är Ruinart Brut, så det fick bli den. Frisk och riktigt god. Den är gjord på blandningen Chardonnay (40%), Pinot Noir (57%) och Pinot Meunier (3%). Druvorna kommer från 40-50 olika Grand Cru- och Premier Cru-byar. 20-30% är s k reservvin. En helt perfekt start på en underbar kväll.

Vi samtalar med vår sommelier och landar i att Bourgogne blir nog bra till den mat vi tänkt äta. Så här i efterhand kan vi kan konstatera att detta var ett synnerligen bra val. Jag har själv svårt att hitta rätt i Bourgogne, men med hjälp av vår sommelier blir det ett klockrent val.

2021 1er Cru, Les Duresses, Monthelie-Douhairet-Porcheret.

Den här vingården startades för lite mer än 300 år sedan av Monsieur och Madame Monthelie. Egendomen omfattade runt 13 ha vinfält belägna i Monthelie, Pommard, Volnay och Meursault. Den har sedan lång tid  drivits av familjerna Monthelie och Douhairet. 

1970 delades egendom mellan de båda systrarna Armande och Charlotte, där Charlotte valde att sälja sin hälft medan Armande valde att utveckla sin del. 1989 blev André Porcheret involverad i skötseln av vingården och sedemera hans barnbarn. Idag driv egendomen av Cataldina och Vincent. Den omfattar 8 ha vinfält i 13 appellationer.

Druvan är Chardonnay, som vuxit på vinstockar som har en ålder på i genomsnitt 70 år. Vinet har fått mogna i 12 månader på ekfat innan det buteljerades.

Färgen går i en ljusare ton av halmgult.

I den unga och friska doften hittar vi citrus, äpplen, lite päron, rostade mandlar, några örter, gula kärnfrukter, daggvåt grusgång och en delikat pepparton.

Visst är doften trevlig, nästan stor och lite aromatisk, men vinets storhet inser vi när vi smakar på det. Oj oj, oj. Vilka smaker, vilken komplexitet och inte  minst balansen. Vi blir smått saliga alla tre.

I gommen samsas gula och gröna äpplen tillsammans med citrus, grå päron, rostade mandlar, aprikoser, persika, en trevlig portion örter och kryddor samt steniga mineraler, aningens honung och unset vanilj.

Vinet gifter sig på ett utomordentligt sätt med våra piggvarsrätter, så att vinet och maten blir en enhet. Och vilken enhet det blir!!

Betyg 5-

Champagne, Brunello di Montalcino och Recioto

För någon vecka sedan hade vi de goda vännerna Lars och Lena på middag. Vi är både släkt och grannar. Våra barn är i samma ålder och så klart utflugna sedan länge, så det finns alltid mycket att prata och diskutera. Vi bor kanske för nära varandra för det blir alltför sällan som vi samlas kring middagsbordet, men när vi väl gör det blir det fantastiskt trevligt.

Vi började med ett glas champagne som sedan fick följa oss till förrätten, en skaldjurspaté. En helt sagolik champagne som är i ett underbart drickfönster just nu.

Vi drack den här vid julen och det resulterade i en hyllning på bloggen. Det jag skrev då stämmer på pricken med hur vi upplever den idag. Det är bara att klicka på länken så får du mina tankar och lite fakta om champagnen. Elodie D Cuvée Pierre

Hustrun hade tillagat en hjortytterfilé med grönpepparsås och potatistorn. Vi valde att till detta dricka ett vin från Toscana. En Brunello di Montalcino från en av våra favoritproducenter.

2015 Brunello di Montalcino från Canalicchio di Sopra.

Ett familjeföretag, där tre generationer från familjen Ripaccioli arbetar tillsammans. I november 2018 besökte Francesco Ripaccioli Stockholm. Hustrun och jag fick vara med om en synnerligen trevlig provning, vilket resulterade i att jag skrev en artikel om Montalcino, Canalicchio di Sopra och deras viner på Club Amarones hemsida. Klicka på den länken så får du lite mer fakta om producenten och deras viner.

Druvorna kommer från deras äldsta vinstockar, som vuxit på vinfält belägna runt 300 m över havet. 40% från vinfältet Canalicchio (lerjord rik på magnesium och järn) och 60% från vinfältet Montosoli (sten, sandsten och mineraler). 

Efter skörd tas stjälkarna bort. Jäsningen sker på ståltankar och med en maceration som varar mellan 15 och 20 dagar. Vinet har fått mogna i 36 månader på en blandning av 25 och 50 hl stora ekfat. Ytterligare ett år på flaska innan det är moget för marknaden

Jag minns att Francesco ansåg 2015 som ett perfekt år för vinframställning i Montalcino. Jag tror t o m han tyckte det var en klassisk årgång.

Har jag förstått saken rätt så är det 50-års jubileum för det här vinet genom årgång 2015.

Det börjar med tydliga toner av läder, höstlöv och lite tobak. 

Efter en stund i glasen så börjar den mörka frukten ta över allt mer för att så småningom bli det helt dominerande doftintrycket. Här finns örter och kryddor som förhöjer doftupplevelsen. Efter ännu lite mer tid i glasen kan vi också addera nypon, rosor och grusiga sommarvägar till intrycken. En stor och mycket trevlig doft sammanfattar vi det som.

Doften i all ära, men det är när vi smakar på vinet som vi inser storheten i det här vinet. Grymt gott!!

Det börjar med en gudomlig frukt, som består av såväl mörka som lite ljusare bär: mörka körsbär och björnbär, men också några jordgubbar och tranbär. Tillsammans blir det här en fantastisk fruktkombination. Medelhavsörter och kryddor förhöjer smakupplevelsen rejält. Bra syra som i samverkan med de fogliga tanninerna bjuder både på motstånd samt ger vinet en härlig karaktär. Eftersmaken är lång och där kompletteras frukten och örterna med sötlakrits, unset choklad samt lite mineraler (sten) och violer.

Betyg 5

Jag betalade 46 euro när jag köpte vinet för några år sedan. Jag ser att årgång 2017 kostade 622 kr på SB. Dock verkar det vara slut sålt.

2011 Pal Sun Recioto från Villa Monteleone.

Villa Monteleone har en speciell plats i våra vinhjärtan. Vi besökte Lucia Raimondi för första gången våren 2008. Det var en vinresa i regi Club Amarone. Vinprovningen i trädgården eller snarare parken gjorde att vi omedelbart blev förälskade i Villa Monteleone. Åtskilliga gånger har vi besökt Lucia och hennes vingård. Ett par gånger har vi bott där. Vi har alltid blivit väldigt väl mottagna och vinprovningarna i trädgården är magiska.

Det har blivit två lite längre inlägg på bloggen om Villa Monteleone. Ett från 2014 och ett från 2012. Klicka på årtalen så får du mina tankar om besöken där. Nu är Lucia pensionerad och vingården brukas av andra personer.

Vår enda kvarvarande flaska av Villa Monteleones viner är en flaska recioto. Nu tillhör Lucias recioto de bättre recioto vi smakat, så det är med andakt vi tar oss an den.

Den är gjord på Corvina, Corvinone och Rondinella. De exakta proportionerna har jag inte kunnat få fram. Druvorna är plockade i början på oktober och har sedan fått ligga och torka fram till mars någon gång. Vinet har fått mogna på franska ekfat i 36 månader.

I doften hittar vi söta, mörka körsbär, en del torkade frukter, lite kakao, några örter samt en anstrykning av nyponte.

I munnen har det en härlig friskhet trots sina 13 år. Just friskheten tycker jag varit utmärkande för Lucias recioto och detta gör att vinet trots sin sötma aldrig blir kladdigt utan behåller sin spänst.

Precis som i doften är det de söta, mörka körsbären som spelar huvudrollen fast nu kompletteras de med lite hallon och blåa plommon. Örter, torkad frukt, aningens viol och mandel förhöjer intrycken. I eftersmaken får vi den där typiska bitterheten från riktigt mörk choklad spetsad med körsbärskärnor..

Detta är en läcker godisbit. Vinet är helt på topp och här finns inga ålderskrämpor utan det kommer säkert hålla sig så här fantastiskt bra i flera år till.

Betyg 4++

Vår flaska inhandlades 2014, då vi bodde på gården. Vi betalade 16,5 euro. Ett synnerligen lyckat köp!!