2020 Dolcetto Dogliani SanLuigi från Chionetti.

Vi har haft ett septemberväder, som vi nog aldrig upplevt med temperatur som i hela september legat på 25-29 plusgrader. I havet har det varit 21 grader eller t o m högre. 

Är sommaren över? Ja det kan en fråga sig, då vi idag har hällande ösregn och ner mot 20 grader.

Vi väljer lite mer höstliga viner till dagens strimlade biff. Det får bli en Dolcetto. En druva som vi de senaste åren kommit att uppskatta allt mer.

Giuseppe Chionetti köpte 1912 en gård lämplig för vinodling i byn San Luigi i Dogliani och från den stunden har familjen Chionetti varit förknippad med druvan Dolcetto. Från början såldes druvorna till de större tillverkarna, men Quinto Chionetti barnbarn till Giuseppe började sälja vin under egen etikett. Quintos son Andrea utvecklade vingårdens potential och producerade tre cuvéer: San Luigi, Sorì Briccolero och Vigna la Costa. Verksamheten växte och framgångarna med vinerna blev allt större bl a med export till USA. 1988 omkom Andrea och dottern Elena i en bilolycka. Quinto som lämnat över mycket av ansvaret till Andrea får åter ta över ansvaret. 1999 lämnar hustrun Maria sitt arbete på bank och går in i vinverksamheten. 2013 får sonsonen Nicola ansvaret för verksamheten. Familjen Chionetti har sedan 2015 köpt tre olika vinfält i Barolo-området och gör därmed tre olika Barolo:  Parussi, Bussia Vigna Pianpolvere samt Roncaglie.

Totalt äger dom idag 14 ha och producerar runt 85 000 flaskor fördelade på tre Dolcetto, tre Barolo, en vardera av Barbera, Langhe Nebbiolo samt Riesling. Odlingsmetoderna är organisk-biologiska och för detta är dom certifierade.

Det här är ett vin gjort på uteslutande druvan Dolcetto, som vuxit på vinfältet San Luigi. Det har fått jäsa med naturlig jäst på en blandning av ståltankar, cementtankar samt ekfat. Det har sedan fått vila upp sig i några månader på dessa tankar innan det buteljerades. Ingen filtrering.

Färgen går i en mörk rubinröd ton med violetta stråk.

I doften hittar vi en samling bär såväl mörka som lite rödare. Vi noterar små nypor av örter och kryddor. På sluttampen kan vi känna en diskret ton av vildrosor. samt våta granithällar.

I smaken hittar vi körsbär, tranbär, några hallon och några inte fullt mogna viktoriaplommon. Här finns en ordentlig syra och stadiga tanniner, vilka tillsammans ger vinet en ordentlig ryggrad.

Gott idag och kommer så förbli i ett flertal år framöver.

Betyg 4-

Årgång 2021 finns på SB för 219 kr, vilket måste anses som ett hyfsat pris för ett så här bra vin.

70-års firande med champagne, barolo och amarone

 I slutet på augusti fyllde hustrun 70 år. Dagen startade med  "Champagne-frukost" bestående av kex, cremefraiche, lite rödlök och löjrom samt champagne.

2008 Picart-Thiout.

Någon eller några mil nordost om Epernay ligger byn Avenay Val d´Or och det är där Picart-Thiout har sin huvudsakliga verksamhet. Idag är det Francis Picart som har ansvaret. Han tog för några år sedan över ansvaret efter sina föräldrar, som inte sålt champagne under egen etikett utan endast levererat till de större husen. Francis började i liten skala att sälja champagne under eget märke. Succesivt har han utökat den verksamheten så att idag gör han 6 olika cuvéer: en Rosé, en cuvée på en blandning av Pinot Noir och Chardonnay samt fyra olika Blanc de Blancs. Han säljer också till de större husen: druvor direkt efter skörd, stilla viner vintern efter skörd och odegorgerad champagne flera år efter skörd. Hans mål är att öka andelen som säljs under eget märke.

Picart-Thiout äger totalt 6,5 ha i byarna  Avenay Val d'Or, Rates-Mutry och Tours sur Marne;

Det här är en champagne gjord enbart på chardonnay-druvor, som vuxit på vingårdarna Les Fourches (Tours-sur-Marne) och Les Fêteux (Avenay val d´Or). 80% av druvorna har fått jäsa på ståltank och 20% på ekfat, där det också fått vila upp sig i 6 månader innan det tappades på flaska i april 2009. Det degorgerades 7 december 2021, vilket betyder att det fått ligga tolv år på sin jästfällning. Vid degorgeringen fick det en dosage på 6,3 g socker per liter.

En helt fantastisk champagne, som är i ett riktigt bra drickfönster just nu.

I doften hittar vi mogna äpplen, rostat bröd, lite citrus, gula stenfrukter och regnvåta granithällar.

Här finns en del mognadstoner, men med bibehållen friskhet. Mogna gula äpplen, citrus, aprikoser, persikor, bröd, krita, någon liten blommig ton samt aningens, aningens honung i avslutet.

Betyg 5-

Lunchdags tillsammans med båda barnen och deras familjer. Dotterns svärföräldrar från Sardinien var på Sverigebesök och fick uppleva svenskt födelsedagsfirande.

Vi hade beställt räksmörgås de Luxe. Vi drack till detta en champagne från en producent som vi upptäckte förra året och som vi blev djupt imponerade av.

2010 Paul Sugot Grand Cru Blanc de Blanc, Vieilles Vignes, Extra Brut.

Du som vill veta lite mer om Paul Sugot  klickar på den här länken. Jag hyllar där deras årgångslösa Cuveée Brut Grand Cru Vieilles Vignes.

Detta är en Blanc de Blancs dvs endast gjord på gröna druvor, som i det här fallet är Chardonnay, som vuxit på vinstockar som är över hundra år gamla. Det har fått ligga på sin jäst i cirka 12 år innan den degorgerades och fick då en dosage på 2,5 gram per liter. Det gjordes runt 2 200 flaskor av denna Cuvée

En alldeles bedårande champagne. Trots sina 14 år sedan skörd  har den alltjämt en ungdomlig friskhet.

I den komplexa doften hittar vi en hel del gröna äpplen och citrus, men också brynt smör, tropiskla frukter, lite rostat bröd, krita och grusiga trädgårdsgångar.

I gommen är den pigg och frisk med en viss smörighet. Mycket från doften återkommer såsom äpplen, men i munnen drar de mer åt det gula hållet. Fin citrus, surdegsbröd, aprikoser, mango, krita, ostronskal och en viss nötighet.

Betyg 4++

Det här var en av sommarens soligaste och varmaste dagar, så när några av våra bästa vänner dök upp på eftermiddagen hälsade vi dom välkomna med ett glas roséspumante.

2021 Overnight Spumante.

Detta är ett vin gjort på druvan Molinara. Efter pressning av druvorna får musten tillbringa natten tillsammans med skalen. Denna korta macerationen ger vinet den trevliga rosa färgtonen samt bidrar till den charmiga doften och smaken. 

Ett härligt friskt och svalkande rosébubbel, som det är väldigt lätt att tycka om. Det är helt perfekt att servera en sensommardag som denna, där solen skiner och det är vindstilla.

 I både doft och smak kan vi känna smultron, hallon och jordgubbar. Lite citrus, aningens persika, mariekex, någon liten örtighet och unset krita kan vi också notera. I avslutet får vi en hygglig portion blodgrape. En redig törstsläckare!

Betyg 4.

Det bjöds sedan på kaffe och¨småländsk ostkaka från Brostorp. Den enda ostkakan som enligt hustrun är värd namnet.

På kvällen grillade vi entrecôte från Tjolöholm. En fantastisk bit kött från djur som betat på strandängarna där. Ur källaren plockade jag upp en Barolo med lite ålder.

2004 La Rocca e la Pira från Roagna.

Roagna har varit en av mina absoluta favoritproducenter i Piemonte. Barbaresco Pajé med årgång 2003 var en stor favorit hos oss liksom hos väldigt många vinbloggare runt 2010. Nu har priserna skjutit i höjden så att idag hittar jag inga Barolo- eller Barbaresco-viner från Roagna under 1000-lappen.

Roagna äger runt 15 ha vinmarker och 4 ha skog runt byn Castiglione Falletto. Deras vingård Pira har ett syd och sydostligt läge, där toppen Rocche of Castiglione tillsammans med skogspartiet längre ner ger bra förutsättningar och skydd.

Druvorna till det här vinet kommer från mycket gamla vinstockar, där de äldsta planterades 1937.
Jäsningen äger rum på stora träfat. Macerationen varar mellan 80 och 100 dagar. Vinet får ligga till sig i cirka 5-10 år (beroende på årgång) på stora fat av fransk och slavonsk ek.

La Rocca e la Pira är inget annat än ett rent magiskt vin. 20 år har gått sedan druvorna skördades och visst finns här en och annan mognadston, men också en härlig friskhet.

Initialt i doften känner vi jord, höstlöv och läder för att efter en kort stund i glasen låta de röda bären ta över, som i sin tur låter mörka bär bli tydliga. Mycket fascinerande! Vi kan så småningom även notera örter, kryddor, aningens tjära samt violer och rosor. En minst sagt spännande doftutveckling.

I munnen är det röda och mörka bär som samsas om uppmärksamheten. Björnbär, hallon, syrliga jordgubbar, lite cassis, plommon och tranbär. Örter och kryddor dansar runt i bakgrunden. Härliga syra och ett försiktigt tanninbett. De senare har med åren rundats av i kanterna och nu upplever vi dom som tämligen mjuka. I eftersmaken får frukten sällskap av rosor och violer.

Ett majestätiskt vin med stor elegans och hög komplexitet. Just nu är det i ett underbart drickfönster och jag är tveksam om det kan bli så mycket bättre än så här.

Betyg 5

2012 Amarone Riserva Campo del Titari från Brunelli.

Kvällen rundas av med lite ost och det bästa vi vet dvs Brunellis Campo del Titari. Årgång 2012 är alldeles underbar just nu.

Ni som följt bloggen vet att Brunellis viner håller vi högt och att deras Amarone Riserva "Campo del Titari" står särskilt högt i kurs.

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari görs på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Druvorna kommer från ett och samma vinfält, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. De torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är dryga 3 000 flaskor.

En sagolikt bra amarone där kraft, intensitet och elegans samspelar på ett sätt som gör oss hänförda. Den söta mörka frukten är lite av vinets signum. Vi noterar söta, mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, hallon och några svarta vinbär. Här finns också några små nypor örter och kryddor samt aningens torkad frukt. Bra syra och mjuka tanniner. Eftersmaken är gigantisk med mörk choklad, några droppar espresso, körsbärskärnor och mörk frukt.

En perfekt avslutning på en underbar födelsedag var hustruns omdöme!

Betyg 5-

2018 Barolo, Gheppio

 Ny årgång av Barolo (2018) från Gheppio. Ett projekt i scensatt av Budbreak dvs Pettter och Gabriel Enning. Jag har tidigare skrivit om tankegångarna bakom projektet och också så klart om vinerna. Du som är intresserad klickar på vidstående länkar Gheppio, Langhe Nebbiolo och Barolo 2017.

Druvorna till det här vinet kommer från tre olika byar. Elio Fenocchio i Serralunga d´Alba, Paolo Boffa i La Morra och Monia Rullo i Monforte d´Alba.

Vinet är gjort i kooperativet Terre del Barolos vineri. 20 dagars skalmaceration, jäsning på stålfat och sedan lagring på stora (50 hl) ekfat s k botti.

Vi gillar verkligen det här vinet precis som vi gjorde med årgång 2017. 

Doften börjar lite försiktigt med läder, jord och tobak, men redan efter en kort stund i glasen är det de röda bären som tar över förstärkta med lite örter och kryddor samt några rosor. I bakgrunden noterar vi försiktiga toner av mentol och tjära. Ungt och piggt och på det hela en ganska trevlig doft.

I gommen är det ett friskt och rätt så slankt vin där den rödaktiga frukten i form av tranbär, syrliga jordgubbar och körsbär spelar huvudriollen. Några stänk granatäppeljuice kan vi också notera. Efter hand dyker såväl örter och kryddor som rosor och violer upp. Fin syra och ett stadigt tanningrepp, utan att det senare blir alltför ansträngande, ger vinet en bra karaktär. 

Ett ungt vin med god utvecklingspotential.

Betyg 4

På SB är priset 279 kr, vilket måste anses som ett riktigt hyfsat pris för en god Barolo.

2013 Casa dei Bepi från Viviani

 Vi dricker inte amaroneviner så ofta under sommarmånaderna, men när vädret blir mer höstlikt med regn och storm så kommer suget efter lite Amarone. Så blev det  för några dagar sedan. Det fick bli en av våra favoriter.

Vivianis viner förälskade vi oss redan vid vårt besök där 2008. Det är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Vi har besökt dom åtskilliga gånger tillsammans med Club Amarone. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016.

Casa dei Bepi görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer. Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 och 2015. Det är med andra ord hög tid att vi skriver något om årgång 2013

Vi gör som vanligt och låter vinet få lufta sig runt två timmar på karaff innan vi häller upp i våra glas.

Vi möts av en stor och intensiv doft av mörka körsbär, skogsbär, lite örter och kryddor, aningens torkad frukt samt kakao. Redan i doften anar vi vinets elegans.

Vi smakar på vinet i omgångar av mycket små klunkar. Hela gommen fylls av de underbaraste mörka lite söta körsbären, förstärkta med björnbär, hallon och något vinbär. Här finns finstämda toner av örter och kryddor. Eftersmaken är formidabel. Lång på amaronevis med återkommande söta, mörka körsbären, örter och torkad frukt, men nu tillkommer en läcker fin lite bitter ton av riktigt mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

Ett helt fantastiskt vin!!

Betyg 5-

Sommarbesök i Hamburgsund med Champagne och Chablis.

Vi har sedan några år tillbaks haft traditionen att besöka våra goda vänner Stig och Anki i Hamburgsund. Vi lyckas mycket ofta pricka en dag som möjliggör en tur på havet med deras segelbåt. I år blev det en av sommarens varmaste och soligaste dagar.

En tur i skärgården. Medhavd fika på en av öarna. Bad i havet. Vad kan vara mer sommar än detta!!

  Vi började kvällens trevligheter med att i kvällssolen inta en läcker löjrom.

Vi drack till detta en champagne som tillhör mina absoluta favoriter alla kategorier. De båda männen i sällskapet hade fyllt 75 år, så det fanns skäl att fira lite ordentligt.

2014 Cuvée L´ancienne från Paul Déthune.

Här används ingen metallgrimma utan istället är det någon form av "snöre". Det finns ett speciellt verktyg, som till viss del påminner om en sax, för att knipsa av "snöret".

Paul Déthune är en av mina favoritodlare. Åtskilliga blogginlägg har det blivit under de fjorton år jag bloggat om vin. Du som vill veta mer om Paul Déthune och deras champagner klickar på denna länk

Cuvée L´Ancienne är en blandning på 50/50 av Pinot Noir och Chardonnay. Druvorna kommer från två av deras allra bästa vingårdslotter. Jäsningen har ägt rum på 205-liters ektunnor, där det också har fått vila upp sig tills dess att det buteljerades

Buteljerad 2015 betyder att druvorna skördats 2014. Den har sedan fått ligga på sin jästfällning fram till juni 2022, då den degorgerades. Det görs runt 1000 flaskor.

Milde Moses vilken dryck!!!

Färgen går i en ljusgul nyans med några lite djupare halmgula stråk.

Doften är mycket frisk med fina gröna äpplen, lite citrus, några rostade nötter, aningens kokos, gula stenfrukter, några vita sommarblommor samt aningens krita och honung. 

I munnen kommer det vi kände i doften tillbaka: Friska gröna äpplen med viss mognad, citrus, rostade mandlar, nougat, brioche, gula plommon, persika samt aningens honung, fläderblommor och kritiga mineraler. 

Ännu ung men riktigt njutbar redan nu.! 

Det är svårt att med ord beskriva denna underbara och komplexa doft- och smakupplevelse, men det här är när champagne är som allra bäst. En salig upplevelse!

Vi bjöds sedan på en förrätt bestående av räkor och havskräftor (naturell). En behöver inte krångla till det. Skaldjur äter jag mer än gärna bara kokta så alla de fina och naturliga dofter och smaker kommer fram. 

Huvudrätten var ett kycklingbröst med kapris och citronsås med färskpotatis (värdarnas egna).

2018 Chablis Premier Cru Mont-de Milieu från Domaine Pinson.

Du som vill veta lite mer om producenten och vad jag tyckt om andra årgångar klickar på den här länken.

Druvorna till det här vinet kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla.

90% av vinet har fått jäsa på ståltankar och 10% på ekfat. Vinet har fått vila upp sig i nio månader på gamla ekfat innan det buteljerades.

Gula äpplen, citrus, gula stenfrukter, örter och en finstämd kryddighet är de främsta attributen, vilket vi noterar i såväl doft som smak.

2021 Chablis Premier Cru Montmains från Domaine William Fevre.

Druvan är Chardonnay till 100%. Knappt hälften av druvorna vinifieras på sex år gamla ekfat och resterande på ståltankar. Den delen som jäst på ekfat får vila efter avslutad jäsning tillsammans med sin jästfällning i fyra till sex månader. Därefter blandas och buteljeras vinet.

I den friska doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus och såväl steniga som kritiga mineraler. Även smaken har en mycket frisk framtoning. Gröna äpplen, citrus, krita, krusbär och lite fläder.

Vi provade båda dessa viner till förrätten och huvudrätten.

Vi var alla överens om att till förräten gjorde sig William Fevres Cuvée bäst av de två. Det var främst krispigheten, den lite mer stringenta syran och ungdomligheten i vinet som fällde avgörandet.

Till kycklingen tyckte vi Dom Pinson Cuvée gjorde sig bäst. Lite kraftfullare, lite mer örter och mer moget gjorde att det kom mer till sin rätt

Mongarda: 2020 Fermo, 2022 Col Fondo och 2023 Prosecco Superiore Brut

Col Fondo är en dryck som för mig har blivit en stor favorit på sommaren. En liten svagare alkoholstyrka tillsammans med sin klunkbarhet och törstsläckande egenskaper gör att den blivit en återkommande gäst. Vanlig Prosecco har det däremot blivit allt mindre av, men när det blir får det gärna vara någon ur Mongardas portfölj.

Mongarda är ett litet familjeföretag som startade sin verksamhet 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår. 

Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdobbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.

Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.

I deras portfölj finns sju olika cuvéer varav fyra prosecco. Dom gör dessutom en Col Fondo, en Rosato på druvan Pinot Grigio samt ett stilla vin (Fermo) se nedan

2020 Fermo.

I huvudsak är det här vinet gjort på druvan Glera, men några av de lokala druvorna som nämndes ovan ingår också. Naturlig jäst och jäsning på cementtankar. Vinet har fått också vila upp sig några månader på samma cementtankar innan den buteljeras. Ingen filtrering eller klarning.

Färgen går i en halmgul nyans.

I doften känner vi gula äpplen, några citrusdroppar samt aningens aprikos, honungsmelon och persika.

I munnen känns det mycket friskt. Det börjar med gula äpplen och efterhand ansluter några gröna äpplen. Det tar inte så lång tid innan persikor och aprikoser ger sig tillkänna. I avslutet nås vi av steniga mineraler samt någon sälta.

Ett stilla vin på druvan Glera kan jag inte påminna mig att jag någonsin druckit. Stort blir väl aldrig det här vinet, men inte alls så tokigt.

Betyg 3

2022 Col Fondo. 

Jag skrev ovan att med åren blivit alltmer förtjust i Col Fondo. Friskheten, den lite lägre alkohol och klunkbarheten har tilltalat mig.

Låt mig säga att den Col fondo som Mongarda gör är i all sin enkelhet alldeles enastående.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovan. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. 

Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

Förslutningen av flaskan är med en s k kronkapsyl

Ett torrt och mycket friskt vin, där det doftar av mogen citrus, nästan övermogna vinteräpplen, fläderblommor, aningens krusbär och regnvåt grusgång.

I munnen känns det mycket friskt och lite törstsläckande. Här finns en härlig citruskompott, mogna vinteräpplen, något päron, persika och nybakat bröd med en liten ton av jäst.

Lättdrucket och vansinnigt gott! Så klart inget stort vin, men i eftermiddagssolen är det få viner som kan mäta sig med den här Col Fondon.

Betyg 4

2023 Prosecco Brut.

Jag tycker många av de Prosecco som en stöter på i Sverige smakar päroncider/päronsplit. Mongardas variant är något helt annat. En av de där varma och soliga dagarna i början på veckan var som gjord för en riktigt torr och törstsläckande Prosecco.

Precis som så många av Mongardas viner är det Glera som är huvuddruva (90%) och med ett tillskott av några mycket lokala druvor såsom Verdiso och Bianchetta. 

Druvorna pressas varsamt och får sedan jäsa på ståltankar. Ingen jäst tillsätt utan endast naturlig används. Musten får sedan mogna på en blandning av stål- och cementtankar. En andra jäsning äger rum på mycket stora fat även kallade "autoclaves". Därefter tappas vinet på flaska.

I doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus någon gul stenfrukt, tydliga steniga mineraler som för tankarna daggvåta trädgårdsgångar samt en rejäl omgång vita blommor

Vi smakar och tar omgående till oss den härliga friskheten med syrliga gröna äpplen och en god portion citrus. Vi noterar även aningens päron, persika, gula plommon och en diskret blommighet.

Medellång eftersmak där vi i avslutet får ett härligt grapefruktsbett.

Det är precis så här jag vill ha min prosecco. Friskt och törstsläckande med hög klunkbarhet.

Betyg 4

En låda med två flaskor vardera av ovanstående viner kostar på "Bolaget" 1524 kr. Värt varenda krona!!

Retsina: Nisiotopoula

Så kom då sommaren till slut. En vecka fylld av soliga dagar, salta bad och ljumna kvällar. Vi har ju en faiblesse för att dricka retsina någon av sommarens finaste dagar och minnas de många resor vi en gång gjorde till den grekiska övärlden. Nu är det nog närmare 20 år sedan vi senast gjorde en resa dit.

Vi tillagade en grekisk sallad, där tomater, gurka, sallad och lök komnmer från det egna trädgårdslandet. Tzatziki, bröd och friterad bläckfisk ska så klart också finnas med på tallriken.

Våra goda vänner M och C, som vi en gång reste till den grekiska övärlden med, har forsatt besöka Santorini, Amorgos och andra öar. Vi föräras nästan varje år en flaska retsina av dom. Kvällens flaska fick vi efter förra årets resa. Just den här retsinan skrev jag om för fyra år sedan. Den intresserade klickar på denna länk och läser

Ett relativt ungt företag som startade år 2000 med att göra lite olika spritdrycker, men 2013 började vintillverkningen. Vineriet ligger i Katapola. Sju olika cuvéer visar deras hemsida: ett orange vin på druvan Assyrtiko, ett vitt på druvan Savatiano, ett rött vin på druvorna Assyrtiko och Amorgiano (Mandilaria), ett sött rött vin på soltorkade druvor (samma som i det röda), ett rosévin samt ett Retsinavin.
Dom arbetar efter organisk-biologiska odlingsprinciper och alla deras viner är ekologiskt certifierade.

Vi dricker deras Retsina. Vinet är gjort på druvan Savatiano. Det är en grön druva och enligt Wikipedia en av de mest odlade i Grekland. Den används till vita viner och i väldigt hög utsträckning till att göra just retsina-viner.

Vinet har fått jäsa på ståltankar och under jäsningen tillsattes lite kåda från Alleppotallen.

Färgen går i en lite mörkare halmgul nyans.

Den typiska doften av kåda möter oss omgående, så ingen tvekan råder om att det är Retsina vi har i glasen, men med detta sagt är kvällens Retsina inte alls lika "rå" som den du serveras på vanliga tavernor. Jag vill påstå att vår "Amorgosvariant" är betydligt elegantare med sina dofter av gul/gröna äpplen, citrus, örter och pinjeträd samt en liten blommig ton i avslutet.

Vi smakar och mycket av det vi kände i doften går igen i smaken: gula och gröna äpplen,citrus, örter och pinjeträd även en viss blommighet samt krita och aningens sälta i avslutet noteras.

Mycket frisk och faktiskt riktigt törstsläckande.

Något betyg sätter jag inte då Retsina går i en egen klass. Detta är dock en av de bästa retsinor vi druckit.

2012 Barbaresco från Produttori del Barbaresco

 Hustrun och jag hade fått uppdraget att ta hand om vårt äldsta barnbarn(4år) när hon för dryga veckan sedan skulle få ett syskon. Hon hade också fått bestämma maten, så på kvällen  fick farfar tillaga köttfärssås och spagetti. Tillagat enligt recept från hemkunskapen för flera decennieer sedan.

Vi tog med oss en flaska vin att ha de två kvällarna barnpassandet ägde rum. 

För den nyfikne vill jag bara meddela att förlossningen gick bra och ett välskapt gossebarn kom till världen, som vårt barnbarn nummer tre.

Produttori del Barbaresco är ett kooperativ bestående av 56 medlemmar och tillsammans förfogar dom över ca 100 ha vinodlingar i Barbaresco. Dom har valt att endast arbeta med druvan Nebbiolo inga andra druvor hanteras. Vingårdar där dom har mark är i : Asili, Rabajà, Pora, Montestefano, Ovello, Pajé, Montefico, Moccagatta och Rio Sordo. 

Dom gör varje år en Langhe Nebbiolo (sedan 1975) på druvor från de lite yngre vinstockarna samt en Barbaresco (sedan 1958) på druvor som samlats in från de olika vingårdslägena. Vissa speciella år görs också vingårdsbetecknade Barbaresco dvs nio olika Barbaresco, en från resp vingård som nämnts ovan.

Du som vill få hela historien bakom Produttori del Barbaresco kan klicka in på importören Arvid Nordquists hemsida.

Vinifieringen äger rum på ståltankar i ca 30 dagar tillsammans med skalen. Vinet får sedan ligga till sig i två år på stora ekfat innan det buteljeras, där det får spendera ytterligare in tid innan det anses moget för marknaden.

Ingen filtrering och ingen klarning.

Färgen går i en rubinröd nyans med några tegelröda stråk.

Doften är kanske inte så kraftig, men ändå tydlig. Det hela startar med läder, tobak, cederträ och lite jord. Det tar inte så lång tid innan de röda bären tar kommandot förstärkta med lite örter, nypon, violer och rosor.

Vi smakar och känner ett vin med en härlig friskhet trots sina tolv år. Körsbär, tranbär, syrliga jordgubbar och några hallon är det som frukten domineras av, men vi noterar även lite örter och nypon. En finfin syra. Tanninerna har mjuknat och markerar sin närvaro med att nafsa runt i munhålan, men på det där behagfulla sättt som vi uppskattar. Eftersmaken är något längre än medel och där får frukten sällskap av både rosor och violer samt aningens kakao.

Ett riktigt gott vin som vi njuter av under två kvällar. Precis lika bra den andra kvällen som den första.

Kanske finns det lite mer utveckling, men absolut ingen brådska för den som ligger på några flaskor. Det här håller i åtskilliga år till.

Betyg 4+

Vinet är köpt på SB 2016 för 259 kr.

La Poja 2011 från Allegrini

Viltköttbullar stod på menyn, då dottern med familj kom på besök. I källaren fanns det kvar en flaska av ett vin som tillhört mina absoluta favoriter, men som på senare år hamnat lite i skymundan. Det är vår enda kvarvarande flaska av La Poja. Årgång 2011. 

Producent är familjen Allegrini. Välkänd för de flesta amaroneälskare. Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella med en produktion på över miljonen flaskor. Sedan 2001 har dom också ett vinprojekt i Toscana.

Kvällens vin La Poja kommer från en vingård med samma namn belägen på kullen (berget) La Grola. Högst upp på La Grola på en platå ligger den 2,65 ha stora vingården La Poja på en höjd av 320 m över havet. 1979 planterades den med enbart Corvinadruvor.

Du som vill veta vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så får du mina tankar: 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 samt 2009.

Druvorna är till 100% Corvina Veronese dvs samma druva som är ryggraden i amaronevinerna.
Efter skörden avstjälkas och krossas druvorna varsamt. Skalen får sedan macereras med musten i 9 dagar.  Malolaktisk jäsning ägde rum i november. Vinet har sedan uppfostrats på nya franska ekfat i tjugo månader, därefter femton månader på flaska innan det släpptes ut på marknaden.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans, men med lite violetta och tegelbruna toner.

Vi möts av en stor och intensiv doft, där de mörka körbären dominerar. I mindre omfattning noteras både blåa plommon och skogsbär. Här finns också örter, kryddor, kakao och aningens sötlakrits.

I munnen möts vi av en varm, rätt så kraftig smak av främst mörka körsbär, som i sitt sällskap har mogna björnbär, blåa plommon, hallon och några svarta vinbär. Precis som i doften finns här några nypor örter och kryddor. Syran är alltjämt på alerten och tanninerna rejält avrundade, men inte mer än att de nafsar runt i munhålan. Eftersmaken är lång och där får de mörka körsbären sällskap av mörk choklad, sötlakrits och några droppar espresso. 

Det här är gott poå riktigt!! Jag förstår precis varför vi en gång i tiden var så hänförda av La Poja, däremot förstår jag inte varför jag slutade fylla på källaren med nya årgångar.

Betyg 4++

Flaskan köptes på SB 2015 för 449 kr. Just nu finns det inga flaskor av La Poja på SB.

2015 Brunello från Argiano och 2009 La Pèira

Ett påbörjat inlägg som bara måste skrivas klart. Två viner av den här klassen får bara inte förbli obloggade. En fantastisk högsommarhelg byts ut mot dagsregn, så vad är lämpligare än att tillbringa någon timma vid tangentbordet.

2013 Brunello di Montalcino från Argiano.

Argiano är en historisk vinproducent med tillverkningsanor från 1500-talet. 1967 var dom en av två grundare av "Consorzio di Brunello di Montalcino". Från 2013 är det Bernardino Sani, som har ansvaret för Argianos viner. 2023 utsåg tidskriften "Wine Spectator" årgång 2018 av Argianos Brunello di Montalcino till årets bästa vin.

Vinet är gjort på 100 % Sangiovese, som vuxit på vinfält som ligger på 280-310 m ö h. Vinstockarna har en ålder på 12-60 år. Vinet har fått jäsa under tre veckor på en blandning av stål- och cementtankar. Det får sedan ligga till sig på fat av Slavonsk och Fransk ek av varierande storlek (10/15/30/50 hl) i cirka 30 månadr innan det buteljeras. Det får därefter tillbringa några år på flaska innan det anses moget för marknaden.

Vi drack årgång 2013 för några veckor sedan. Det blev en hyllning som du kan läsa här. Nu är det dags för årgång 2015.

Doften inleds med läder, cederträ och jord, men efter en stund i glasen är det frukten som tar kommandot. Här finns mestadels mörka bär, men också några lite rödare. Örter, kryddor och rosor kan vi också notera. Den här flaskan känns lite ungdomligare än förra flaskan (2013) vi drack.

Vi smakar och noterar omgående en förträfflig friskhet parad med underbara bär: mörka och lite rödare körsbär, hallon, björnbär, blåa plommon och syrliga jordgubbar. Några hyfsat stora nypor örter och kryddor ger sig tillkänna. Bra och fin syra. Tanninerna tar för sig lite mer är i 2013, men utan att bli alltför närgången. Lång eftersmak med ännu mera frukt och örter, men här tillkommer lite mörk choklad, sötlakrits och aningens violer och rosor. 

Det här är gott på riktigt!! 

Den kommer säkert att utvecklas fint de närmaste åren, så du som har några flaskor kan ta det lugnt.

Betyg 4+

2009 La Pèira från Terrasses du Larzac.

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt en fullständig hängivelse.

La Pèira är toppvinet. Jag har tidigare skrivit om 2006 och om 2008. 

Andra vinet, Las Flors, har jag druckit ett flertal årgångar av och alltid hyllat. Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Klicka på årtalet så får du mina tankar.

Tredje vinet, Les Obriers, ibland även kallat instegsvinet är inte alls så tokigt. Jag har skrivit om årgång 2008 och om 2009.

På senare år har det inte blivit så mycket påfyllning av källaren med dessa viner. Egentligen förstår jag inte varför, då varje gång jag druckit något av vinerna så har jag förstått exakt varför jag var så fascinerad av dom.

Just nu vrkar inget av vinerna finnas på SB.

La Pèira är gjort på druvorna Syrah (60%) och Grenache (40%). Lagrat i 24 månader på helt nya Barriquer.

Färgen går i en mycket mörkröd nyans med mörklila stråk .

Doften är stor och kraftfull med en intensiv och generös mörk frukt. Här finns  också en hel del örter och kryddor, men också lite rökta charkuterier, kakao och en sublim floral ton. Och visst skapar doften förväntningar.

Det här är ett stort och maffigt vin med hög komplexitet och stor elegans. Det startar med solmogna björnbär, skogsbär, lite svarta vinbär, skogshallon, mörka körsbär. och några blåa plommon. Erfterhand dyker det upp örter, kryddor, kakao, sötlakrits och rökta charkuterier. Trevlig syra och behagliga lite smånafsande tanniner gör sig påminda i munhålan.

Det hela avslutas med en gigantisk eftersmak, som dröjer sig kvar länge.

Betyg 5

Ett vin bra nära sin topp och kommer med all sannolikhet bli kvar där i åtskilliga år.

Faccia Grassa. En kvarterskrog i Olskroken i Göteborg

För ett par dagar sedan åt vi på lokal med de goda vännerna Stig och Anki. Valet föll på  en kvarterskrog på Kobbarnas väg i Olskroken (Göteborg). Faccia Grassa

Ingen av oss hade varit där tidigare. De hade en spännande meny och vinlista och när de dessutom hade fått gott omdöme i Göteborgs-Posten bestämde vi oss för att gå dit.

Låt mig redan här slå¨fast att det blev en riktigt bra matupplevelse med bra viner. Precis vad en önskar sig och lite till, då en väljer en kvarterskrog utanför de fashionabla områdena.

Vi valde en Spumante att ha både som fördrink och till den första rätten.

2020 Tamellini. 

Familjen Tamellini har odlat vin i fyra generationer, men 1998 bestämde sig bröderna Gaetano och Pio Francesco att starta sin egna vintillverkning. Gaetano sköter om vingårdarna medans Pio Francesco har hand om vintillverkningen. Vingården ligger några mil rakt öster om Verona i vindistriktet Soave. 

Av deras hemsida framgår att de gör tre viner. Alla gjorda på druvan Garganega. De gör runt 250 000 flaskor av Soave, en vingårdsbetecknad. Soave "Le Bine de Costiola" 20 000 flaskor samt en Spumante 25 000 flaskor.

Spumante-vinet görs uteslutande på Garganega-druvor som handplockats. Ingen avstjälkning utan de hela klasarna pressas för en första jäsning på ståltankar. Vinet får sedan jäsa en andra gång på flaska, där det sedan får ligga på sin jästfällning i dryga tre år innan det degorgeras.

En härligt friskt doft med citrus, gröna äpplen, krita, nybakat bröd, gula stenfrukter och aningens fläder.

Vi smakar och gillar skarpt vad vi får i munnen. Samma härliga friskhet som doften indikerade. Gul/gröna äpplen, citrus, persika, gula plommon, en diskret brödig ton och i avslutet aningens sälta. En finfin syra sätter vi på pluskontot.

Betyg 4-

Detta var verkligen en trevlig bekantskap, som vi mer än gärna dricker igen. Dessvärre verkar den inte finnas på SB.

Jag valde att starta med stekt focaccia och Vicente Marino-sardeller med några citronstänk. Helt perfekt att dricka Tamellinis Spumante till detta.

Hustrun valde en tartar på nötinnanlår, äggkräm, picklad grön tomat, pecorino och purjolök. Hon uppskattade detta mycket. De andra i sällskapet valde en förrätt på zucchini, paprika, fermenterad morot, mandel och kapris, vilket dom var mycket nöjda med.

2018 Barbera D´Asti Zoppi Christina. 

En för mig ny producent med en härlig Barbera. 

Gården är på 30 ha och ligger i byn Viarigi i Monferrato-området. någon mil nordost om Asti. På sina 30 h odlas det på den ena hälften hasselnötter och på den andra hälften vin. Ekologisk odling av druvorna Barbera, Grignolino, Ruché och Nebbiolo. Jäsning sker på ståltankar och även lagringen sker mesta dels på ståltankar.

Vinet vi dricker är uteslutande gjort på druvan Barbera, som vuxit på vinfält som ligger runt 500 m ö h. Klasarna avstjälkas och jäsningen sker med naturlig jäst på ståltankar. Det har sedan fått tillbringa runt 18 månader på ståltankar innan det buteljerades.

Färgen går i en djup rubinrödnyans

I doften hittar vi körsbär, skogsbär, någon liten örtighet samt en finstämd ton av rosor.. 

I gommen är det frukten som dominerar med mörka körsbär, björnbär, blåa plommon och några hallon. Här finns också lite örter. I eftersmaken dyker det upp några rosor och violer. En trevlig och bra syra noterar vi. Tanninerna finns där, men är ytterst beskedliga.

Betyg 4-

Ett gott och trevligt vin, som jag gärna dricker igen.

Hustrun valde: Paccheri - N’dujatomatsås - guanciale - fårricotta - parmesan.

Hon var mycket nöjd med detta.

Vi andra åt en handskuren tagliatelle med vildsvinsragu, parmesan och timjanolja. 

Riktigt gott!

Vi sammanfattar detta som ett mycket trevligt besök med riktigt goda italienska rätter. Lite roliga kombinationer. Vinlistan var spännande och för att vara en kvarterskrog rätt så omfattande.

Vi kommer garanterat återvända hit!