2015 Brunello från Argiano och 2009 La Pèira

Ett påbörjat inlägg som bara måste skrivas klart. Två viner av den här klassen får bara inte förbli obloggade. En fantastisk högsommarhelg byts ut mot dagsregn, så vad är lämpligare än att tillbringa någon timma vid tangentbordet.

2013 Brunello di Montalcino från Argiano.

Argiano är en historisk vinproducent med tillverkningsanor från 1500-talet. 1967 var dom en av två grundare av "Consorzio di Brunello di Montalcino". Från 2013 är det Bernardino Sani, som har ansvaret för Argianos viner. 2023 utsåg tidskriften "Wine Spectator" årgång 2018 av Argianos Brunello di Montalcino till årets bästa vin.

Vinet är gjort på 100 % Sangiovese, som vuxit på vinfält som ligger på 280-310 m ö h. Vinstockarna har en ålder på 12-60 år. Vinet har fått jäsa under tre veckor på en blandning av stål- och cementtankar. Det får sedan ligga till sig på fat av Slavonsk och Fransk ek av varierande storlek (10/15/30/50 hl) i cirka 30 månadr innan det buteljeras. Det får därefter tillbringa några år på flaska innan det anses moget för marknaden.

Vi drack årgång 2013 för några veckor sedan. Det blev en hyllning som du kan läsa här. Nu är det dags för årgång 2015.

Doften inleds med läder, cederträ och jord, men efter en stund i glasen är det frukten som tar kommandot. Här finns mestadels mörka bär, men också några lite rödare. Örter, kryddor och rosor kan vi också notera. Den här flaskan känns lite ungdomligare än förra flaskan (2013) vi drack.

Vi smakar och noterar omgående en förträfflig friskhet parad med underbara bär: mörka och lite rödare körsbär, hallon, björnbär, blåa plommon och syrliga jordgubbar. Några hyfsat stora nypor örter och kryddor ger sig tillkänna. Bra och fin syra. Tanninerna tar för sig lite mer är i 2013, men utan att bli alltför närgången. Lång eftersmak med ännu mera frukt och örter, men här tillkommer lite mörk choklad, sötlakrits och aningens violer och rosor. 

Det här är gott på riktigt!! 

Den kommer säkert att utvecklas fint de närmaste åren, så du som har några flaskor kan ta det lugnt.

Betyg 4+

2009 La Pèira från Terrasses du Larzac.

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt en fullständig hängivelse.

La Pèira är toppvinet. Jag har tidigare skrivit om 2006 och om 2008. 

Andra vinet, Las Flors, har jag druckit ett flertal årgångar av och alltid hyllat. Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Klicka på årtalet så får du mina tankar.

Tredje vinet, Les Obriers, ibland även kallat instegsvinet är inte alls så tokigt. Jag har skrivit om årgång 2008 och om 2009.

På senare år har det inte blivit så mycket påfyllning av källaren med dessa viner. Egentligen förstår jag inte varför, då varje gång jag druckit något av vinerna så har jag förstått exakt varför jag var så fascinerad av dom.

Just nu vrkar inget av vinerna finnas på SB.

La Pèira är gjort på druvorna Syrah (60%) och Grenache (40%). Lagrat i 24 månader på helt nya Barriquer.

Färgen går i en mycket mörkröd nyans med mörklila stråk .

Doften är stor och kraftfull med en intensiv och generös mörk frukt. Här finns  också en hel del örter och kryddor, men också lite rökta charkuterier, kakao och en sublim floral ton. Och visst skapar doften förväntningar.

Det här är ett stort och maffigt vin med hög komplexitet och stor elegans. Det startar med solmogna björnbär, skogsbär, lite svarta vinbär, skogshallon, mörka körsbär. och några blåa plommon. Erfterhand dyker det upp örter, kryddor, kakao, sötlakrits och rökta charkuterier. Trevlig syra och behagliga lite smånafsande tanniner gör sig påminda i munhålan.

Det hela avslutas med en gigantisk eftersmak, som dröjer sig kvar länge.

Betyg 5

Ett vin bra nära sin topp och kommer med all sannolikhet bli kvar där i åtskilliga år.

Faccia Grassa. En kvarterskrog i Olskroken i Göteborg

För ett par dagar sedan åt vi på lokal med de goda vännerna Stig och Anki. Valet föll på  en kvarterskrog på Kobbarnas väg i Olskroken (Göteborg). Faccia Grassa

Ingen av oss hade varit där tidigare. De hade en spännande meny och vinlista och när de dessutom hade fått gott omdöme i Göteborgs-Posten bestämde vi oss för att gå dit.

Låt mig redan här slå¨fast att det blev en riktigt bra matupplevelse med bra viner. Precis vad en önskar sig och lite till, då en väljer en kvarterskrog utanför de fashionabla områdena.

Vi valde en Spumante att ha både som fördrink och till den första rätten.

2020 Tamellini. 

Familjen Tamellini har odlat vin i fyra generationer, men 1998 bestämde sig bröderna Gaetano och Pio Francesco att starta sin egna vintillverkning. Gaetano sköter om vingårdarna medans Pio Francesco har hand om vintillverkningen. Vingården ligger några mil rakt öster om Verona i vindistriktet Soave. 

Av deras hemsida framgår att de gör tre viner. Alla gjorda på druvan Garganega. De gör runt 250 000 flaskor av Soave, en vingårdsbetecknad. Soave "Le Bine de Costiola" 20 000 flaskor samt en Spumante 25 000 flaskor.

Spumante-vinet görs uteslutande på Garganega-druvor som handplockats. Ingen avstjälkning utan de hela klasarna pressas för en första jäsning på ståltankar. Vinet får sedan jäsa en andra gång på flaska, där det sedan får ligga på sin jästfällning i dryga tre år innan det degorgeras.

En härligt friskt doft med citrus, gröna äpplen, krita, nybakat bröd, gula stenfrukter och aningens fläder.

Vi smakar och gillar skarpt vad vi får i munnen. Samma härliga friskhet som doften indikerade. Gul/gröna äpplen, citrus, persika, gula plommon, en diskret brödig ton och i avslutet aningens sälta. En finfin syra sätter vi på pluskontot.

Betyg 4-

Detta var verkligen en trevlig bekantskap, som vi mer än gärna dricker igen. Dessvärre verkar den inte finnas på SB.

Jag valde att starta med stekt focaccia och Vicente Marino-sardeller med några citronstänk. Helt perfekt att dricka Tamellinis Spumante till detta.

Hustrun valde en tartar på nötinnanlår, äggkräm, picklad grön tomat, pecorino och purjolök. Hon uppskattade detta mycket. De andra i sällskapet valde en förrätt på zucchini, paprika, fermenterad morot, mandel och kapris, vilket dom var mycket nöjda med.

2018 Barbera D´Asti Zoppi Christina. 

En för mig ny producent med en härlig Barbera. 

Gården är på 30 ha och ligger i byn Viarigi i Monferrato-området. någon mil nordost om Asti. På sina 30 h odlas det på den ena hälften hasselnötter och på den andra hälften vin. Ekologisk odling av druvorna Barbera, Grignolino, Ruché och Nebbiolo. Jäsning sker på ståltankar och även lagringen sker mesta dels på ståltankar.

Vinet vi dricker är uteslutande gjort på druvan Barbera, som vuxit på vinfält som ligger runt 500 m ö h. Klasarna avstjälkas och jäsningen sker med naturlig jäst på ståltankar. Det har sedan fått tillbringa runt 18 månader på ståltankar innan det buteljerades.

Färgen går i en djup rubinrödnyans

I doften hittar vi körsbär, skogsbär, någon liten örtighet samt en finstämd ton av rosor.. 

I gommen är det frukten som dominerar med mörka körsbär, björnbär, blåa plommon och några hallon. Här finns också lite örter. I eftersmaken dyker det upp några rosor och violer. En trevlig och bra syra noterar vi. Tanninerna finns där, men är ytterst beskedliga.

Betyg 4-

Ett gott och trevligt vin, som jag gärna dricker igen.

Hustrun valde: Paccheri - N’dujatomatsås - guanciale - fårricotta - parmesan.

Hon var mycket nöjd med detta.

Vi andra åt en handskuren tagliatelle med vildsvinsragu, parmesan och timjanolja. 

Riktigt gott!

Vi sammanfattar detta som ett mycket trevligt besök med riktigt goda italienska rätter. Lite roliga kombinationer. Vinlistan var spännande och för att vara en kvarterskrog rätt så omfattande.

Vi kommer garanterat återvända hit!

Amarone, Brunello och Barolo.

 I veckan som gick hade vi besök av dottern och hennes kompis P. Vi ordnade en liten provning med några av åra favoriter från Italien.

2016 Campo del Titari från Brunelli. 

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari görs på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Druvorna kommer från ett och samma vinfält, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. De torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan det buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är dryga 3 000 flaskor.

För ett par år sedan arrangerade jag en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011 och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen. Årgång 2013 kan du läsa om  här. 2014 gjorde dom ingen Riserva, då vädret ställde till det så att druvkvaliteten blev för dålig. Årgång 2015 kan du Läsa om här och årgång 2016 här.

Det är bara att plocka av sig kepsen, böja på huvudet och skänka en tacksamhetens tanke till Luigi för ännu ett mästerverk. Årgång 2016 dricks väldigt bra nu och har fortfarande en ungdomlig spänst. Visst kommer den att utvecklas  och den kommer definitivt att hålla den här magiska nivån i många år till. Jag drack min första 2016 för 20 månadert sedan och var lyrisk. Den är precis lika magisk nu. De intensiva smakerna, den fenomenala balansen och magiska elegansen gör att våra ovationer aldrig tar slut. Jag skrev i november 2022 att detta nog är den bästa amaronen jag druckit och efter kvällens flaska tyckte vi nog alla att det är så.

Betyg 5.

2013 Brunello di Montalcino, Argiano

Argiano är en historisk vinproducent med tillverkningsanor från 1500-talet. 1967 var dom en av två grundare av "Consorzio di Brunello di Montalcino". Från 2013 är det Bernardino Sani, som har ansvaret för Argianos viner. 2023 utsåg tidskriften "Wine Spectator" årgång 2018 av Argianos Brunello di Montalcino till årets bästa vin.

Vinet är gjort på 100 % Sangiovese, som vuxit på vinfält som ligger på 280-310 m ö h. Vinstockarna har en ålder på 12-60 år. Vinet har fått jäsa under tre veckor på en blandning av stål- och cementtankar. Det får sedan ligga till sig på fat av Slavonsk och Fransk ek av varierande storlek (10/15/30/50 hl) i cirka 30 månadr innan det buteljeras. Det får därefter tillbringa några år på flaska innan det anses moget för marknaden.

En hyfsat stor och frisk doft som inleds med lite läder, tobak och jord, men där bärblandningen på mörka och röda bär rätt omgående tar över och dominerar doftintrycken. Här finns också tydliga inslag av örter, någon liten kryddighet, aningens rosor samt unset nypon och skogschampinjoner.

I gommen är det friskt och mycket av det vi kände i doften kommer tillbaks då vi smakar på vinet. Det startar med körsbär både röda och lite mörkare, en liten syrlig ton av jordgubbar, blåa plommon och några björnbär. tydligt inslag av örter och kryddor. Trevlig syra och lättsamma tanniner ger ändå vinet en ryggrad vi gillar. Medellång eftersmak med mera frukt och örter, men också lite sötlakrits och aningens kakao.

Betyg 4+

2012 Barolo Monforte, Elio Sandri (Cascina Disa). 

Detta är en producent jag kom i kontalt med för cirka 10 år sedan och följt sedan dess.

Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan år 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och en Barolo samt en Barolo Riserva.

Vi dricker den här kvällen deras "vanliga" Barolo som från och med årgång 2014 bytt namn till Barolo Perno. Druvan är så klart Nebbiolo, som vuxit på 50-åriga vinstockar. De hela druvklasrna får jäsa på ståltank för att sedan få vila upp sig på gamla s k Botti dvs stora ekfat innan det buteljerades.

Doften inleder lite försiktigt med cederträ, tobak och lite läder innan en ljuvlig frukt från främst röda bär tar över. Här finns också i små väl avvägda portioner örter och kryddor samt aningens nypon, violer och rosor.

I munnen känns det helt drickklart. Det är fortfarande väldigt friskt och fräscht även om vi tycker oss känna begynnelsen av några mognadstoner. Ljusa körsbär, tranbär, hallon, syrliga jordgubbar, röda vinbär och några skogsbär kan vi känna. Nypon, lite örter och kryddor samt lite rosor. Härlig syra. Tanninerna har med åren slipats av, men visst tusan finns dom och bitandet upplevs numera mer som smånafsande i munhålan. Balansen och elgansen är väldigt tilltalande.

Betyg 4+.

2019 Cuvée Domaine Chinon, Olga Raffault

Vädret har verklgen skiftat de senaste veckorna. I förra veckan hade vi några fantastiska sommardagar med värme och salta bad. Så kommer omsvängningen och någon dag senare är det dagsregn och tio grader kallare. Längtan efter havsbad är satt på vänt. Vindrickandet följer vädret och vi går från SommarColFondo till rött från Chinon och druvan Cabernet Franc.

Loiredalen är en vinregion där mångfalden huserar. Längs den 100 mil långa floden produceras i stort sett alla typer av vin: Mousserande (Crémant de Loire), rött, vitt, rosé och sött (bl a det mytomspunna Moulin Touchais).

Vindistriktet Loire delas in i fyra underregioner Nantaies, Anjou-Saumur, Touraine och Centre. De ligger alla utmed flodens nedre lopp dvs de sista 40 milen ut mot Atlantkusten. 

De viktigaste gröna druvorna är: Sauvignon Blanc, Chenin Blanc och Melon de Bourgogne(Muscadet).

De viktigaste blå druvorna är Cabernet Franc, Gamay och Pinot Noir

Vinet vi dricker ikväll är från byn Chinon, som ligger på den södra sidan av floden i subregionen Touraine. Producenten Olga Raffault är en familjeegendom, som nu är inne på femte generationen vinmakare med Sylvie Raffault (barnbarn till Olga Raffault) maken Eric de la Vigerie och deras son Arnaud. Vinmarkerna omfattar 24 ha, vilka sköts efter biodynamiska principer och är certifierad som sådan från 2015. Cabernet Franc odlas på 23 av hektaren och Chenin blanc på endast en hektar.

Cuvée Domaine är det senaste tillskottet och 2017 var premiärårgången. Druvorna kommer från de yngre planteringarna på flackare marker längs med floderna Vienne och Loire. Jordmånen är här alluvial med en stor del sand. Det ger ett josigare vin och som också ska drickas ungt.

Så klart sker skörden för hand. Klasarna avstjälkas utan att druvorna krossas. Jäsningen sker på ståltank med naturlig jäst, där det också får vila i cirka 6 månader innan det buteljeras.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans.

Doften är frisk och fräsch. Vi noterar omgående  en tydlig körsbärsdoft förstärkt med svarta vinbär och en del skogsbär. Här finns också en del örter och kryddor samt lite toner av violer. 

Smakerna går lite i samma riktning. Syrliga körsbär, svarta vinbär, hallon, björnbär och några blåbär. Tydliga inslag av örter och kryddor, där särskilt tonen av svart peppar känns lite extra. Bra och ordentlig syra. Tanninerna känns, men på ett behagligt sätt. I eftersmaken mera frukt och kryddor, som nu får sällskap av några violer och med ett ltet bittert grön paprika avslut.

Vinet känns helt färdigt att avnjutas nu och  de närmaste fem åren. 

Betyg 4

Det här vinet ingick i ett paket om sex flaskor med tre olika viner från Domaine Olga Raffault, som Pompette sålde via SB 2022. Vi återkommer med tankar om de två övriga vinerna var det lider.

- 2019 Cuvée Domaine 185 kr

- 2018 Les Peuilles 215 kr

- 2016 Les Oicasses 240 kr

Pinot Noir och Trosseau från L´Aigle À Deux Têtes

Vi köpte för några år sedan tre flaskor röda viner från importören Pompette. Det var tre viner från Juraproducenten L´Aigle à Deux Têtes och från året 2019. Vinerna var gjorda på druvorna Pinot Noir, Poulsard och Trousseau. De två sista är lokala druvor i Jura. 

Vi drack för dryga året sedan det första av de här tre vinerna. Det var druvan Poulsard som fick visa upp sig. Du kan läsa på den här länken vad vi tyckte.

Nu har turen kommit till att testa Trousseau och Pinot Noir.

Henri Le Roy är en biolog från Paris som 2004 köpte ett par små plottar vingårdsmark i Vincelles strax norr om Rotalier i dom södra delarna av Jura. Han förverkligade därmed en dröm han närt i flera år. Han slopade användandet av herbicider redan från start och började en omställning till organisk/biologisk odling. Sedan 2012 är egendomen helt brukad enligt dessa metoder och också certifierad för detta. Idag omfattar den 2,5 ha som brukas på detta sätt samt 1,5 ha nyplanteringar på vit märgel. Den senare beräknas kunna lämna en användbar skörd år 2020. Alla viner produceras med naturlig jäst. I portföljen hittar vi tre viner på druvan chardonnay, ett på savagnin, ett på druvorna pinot noir och trousseau samt ett på poulsard.

2019 Trousseau

Det här ett vin gjort uteslutande på den lokala druvan Trousseau, som är en blå druva som lär härstamma från östra Frankrike (Jura). Den odlas på cirka 8% av odlingsarealen. Den finns också i Spanien och Portugal, men under namnet Bastardo. Den mognar tidigt, ger hög avkastning och är känslig för frost. Den har ett mörkt skal och ger rustika viner med en viss elegans.

Druvorna skördas så klart för hand, avstjälkas och jäser med naturlig jäst på gamla ekfat.. Vinet får ligga till sig i 12 månader på en blandning av gamla 300-liters ekfat och ståltankar innan det buteljeras.

Doften inleder med lite toner av läder och jord, men efter en stund i glasen är det de röda bären som dominerar. Här finns också rosor, grusgång och örter..

I munnen känns det mycket friskt och rätt så slankt. De röda bären i form av syrliga jordgubbar, hallon, tranbär och syrliga körsbär dominerar smakintrycken. Lite örter och kryddor kan vi också notera. Bra syra och finstämda tanniner ser till att det nafsas i munhålan. Medellång eftersmak där de röda bären får sällskap av blodapelsin och en liten kryddighet.

Vinet känns lättilgängligt idag och så mycket utveckling är nog inte att vänta.

Betyg 3++

På SB låg priset på cirka 210 kr. 

2019 Pinot Noir

På 13% av odlingsarealen i Jura odlas det Pinot Noir. Övriga blå druvor är Poulsard (14%) och Trousseau (8%) och så några gamla druvsorter, som några entusiaster odlar.

Druvorna har plockats för hand, avstjälkats och fått jäsa med naturlig jäst på gamla ekfat. Vinet har sedan fått vila i 12 månader på en blandning av ståltankar och gamla 300-liters ekfat innan det buteljerats.
Vi möts av en försiktig doft, som inleds med lite läder och jord innan skogsbären träder fram. Här finns också en tydlig liten kryddighet och några örter. I mindre omfattning men ändå närvarande är nygrusade landsvägen och ett litet instick av rosor.

I munnen är det friskt och slankt. En bärblandning av skogsbär, syrliga jordgubbar och körsbär. Jämfört med Poulsard och Trousseau känns Pinot Noir-vinet lite mörkare. Kryddor, örter, steniga mineraler och något floralt inslag kompletterar smakbilden. Här finns en trevlig och bra syra och lite lättsamma tanniner, vilka ger vinet en utmärkt ryggrad.

Betyg 3++

Runt 210 kr kostade flaskan.

Vinerna från L´Aigleà Deux Têtes importeras till Sverige av Pompette. Jag köpte 2021 en förpackning med sex olika viner. Just nu verkar vinerna vara slutsålda, men de dyker säkert upp igen. Jag tycker det är trevliga och prisvärda om än inga storheter.

2017 Barolo Gheppio

Gheppio är ett projekt som Budbreak dvs Petter och Gabriel Enning lanserade för något år sedan. Jag skrev ett blogginlägg i början på maj 2023 om detta. I samma blogginlägg skrev jag också om tre av de fem viner som ingår i projektet: 

- Roero Arneis

- Dolcetto d´Alba

- Barbera d´Alba

I juli 2023 blev det ett blogginlägg om

- 2018 Langhe Nebbiolo

Det här är ett projekt som jag tycker är mycket spännande och som också visar Petters och Gabriels stora och djupa intresse för genuina viner. Dom kontaktade kooperativet i Barolo (Terre del Barolo) för att efterhöra deras intresse av att ta fram några viner. Tre krav ställdes:

- Vinerna ska vara av toppklass

- Vinerna ska vara 100% spårbara till de odlare som bidragit med druvorna.

- Odlarna ska ha skäligt betalt för sina druvor.

Efter lite diskussioner med chefsvinmakaren hos Terre del Barolo startade projektet med två viner (Langhe Nebbiolo och Barbera). Idag är det fem viner som ingår. Förutom de två ursprungliga så ingår även en Dolcetto, en Barolo samt ett vitt vin på druvan Arneis. 

Jag tycker också vinerna är riktigt trevligt prissatta på SB. Barolon går loss på 279 kr medan de övriga vinerna ligger runt 150 kr.

2017 B arolo

Druvorna till det här vinet kommer från tre olika byar. Elio Fenocchio i Serralunga d´Alba, Paolo Boffa i La Morra och Monia Rullo i Monforte d´Alba.

Vinet är gjort i kooperativet Terre del Barolos vineri. 20 dagars skalmaceration, jäsning på stålfat och sedan lagring på stora (50 hl) ekfat s k botti.

Hustrun och jag delade ett glas av det här vinet på en vinbar i Kungsbacka för dryga året sedan. Det var sista glaset i den flaskan, som också var sista flaskan dom hade kvar. Vi blev faktiskt smått imponerade!

Nu är det dags för en test i lite mer lugn och ro. 

I doften hittar vi inledningsvis läder och jord, men de röda bären tar snart över. Här finns också lite örter, rosor, en liten kryddighet och en antydan till tjära. 

Vi smakar och njuter av en härlig friskhet med röda bär i centrum. Vi känner tranbär, syrliga jordgubbar och aningens granatäpplen. Lite örter, peppar, nypon, rosor och unset menthol kan vi också känna. Ett gott tanningrep utan att bli allt för närgånget och därtill en finfin syra.. Visst är det fortfarande ungt och visst tror jag det kommer utvecklas bra de närmaste åren, men det har en ungdomlig charm i dagsläget, som vi verkligen uppskattar.

Betyg 4 

Priset på SB är 279 kr. Årgång 2017 verkar slutsåld, så det är 2018 som är tillgänglig nu.

2023 Col Fondo Marachelle

 I veckan återvände sommaren med besked. På sena eftermiddagen efter bad i havet är det skönt att i halvskuggan slå sig ner och njuta av ett glas Col Fondo. Vid ett besök på det lokala sytembolaget ryckte jag åt mig den här flaskan, när den stod på tillfälligt besök tidigare i våras. Det enda jag visste var att det är en Col Fondo. Dags att undersöka innehållet.

Cantina Tonello grundades 1985 av Antonio Tonello. Idag drivs firman av hans dotter Diletta Tonello som också är husets vinmakare. I vingården odlar man främst den lokala druvan durella, men även druvsorten garganega samt de blå druvsorterna merlot och cabernet sauvignon. Totalt omfattar egendomen 12 hektar och den årliga produktionen är cirka 30 000 flaskor. År 2000 började man producera mousserande vin gjort enligt den traditionella metoden. Druvsorten man använde var durella. Nu har man även börjat producera detta vin gjort med "methode ancestral". Marachelle är ett italienskt ord för skämt eller spratt.

Det här vinet är gjort på druvorna Durella (60%) och Chardonnay (40%), som vuxit på vinfält belägna på cirka 250 meters höjd över havet. Vinfälten ligger i området som kallas Monti Lessini. Geografiskt befinner vi oss några mil nordost om Verona. Lite drygt halvvägs till Vicenza.

Chardonnaydruvorna skördas i början på september medan Durelladruvorna skördas i slutet på september. Vinet har från början fått jäsa tillsammans med skalen på rostfria ståltankar.

Innan vinet jäst klart har det buteljerats utan att vare sig socker eller jäst tillsatts. Detta gör att vinet fortsätter att jäsa på flaskan, där också kolsyran bildas. Ingen klarning eller filtrering, vilket innebär att det bildas en liten bottensats.

Färgen går i en ljusare gul nyans.

Vi möts av en rätt så stor doft, där det är gott om övermogna äpplen, citrus, gråpäron, gula stenfrukter, örter, nygrusad väg och med en blommig twist på slutet.

I munnen är det mycket friskt, riktigt svalkande och törstsläckande. Mogna äpplen, grå päron, persika, aprikos, mango, lite örter och en hel del grapefrukt. Ordentlig syra och medellång eftersmak med mera gula stenfrukter, en lätt blommighet och en charmerande grapefrukt.

Så svalkande och gott. Perfekt att njuta av den här nästan heta sommareftermiddagen.

Betyg 4.

Jag fick betala 181 kr på SB. 

Tradition Premier Cru, Champagne Elodie D

 Vi inledde midsommarfirandet på torsdagen genom att öppna en flaska champagne. Elodie D upptäckte jag för några år sedan och de har sedan dess blivit en av mina favoriter. Deras instegschampagne "Tradition" är riktigt trevlig redan efter något år i ryggläge. Basårgång 2012 hyllade jag här. Deras Blanc de Blancs fick en hyllning här. 

För något år sedan fick jag ett erbjudande att köpa tre olika cuvéer namnade efter ägarinnans söner: Pierre, Paul och Louise. Det blev ett köp och den första testade jag i julas. Det var Cuvée Pierre. Riktigt förbaskat bra, så den hyllades här

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 och ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Den här champagnen görs på druvmixen Pinot Noir (70%), Pinot Meunier (15%) och Chardonnay (15%).

Basårgången är 2013 och med 20% reservvin från 2012. Jäsningen äger rum på ståltankar medan reservvinet har legat på mycket stora (70 hl) ekfat.

Den har fått ligga runt 7 år på sin jästfällning innan den degorgerades. Den fick då en dosage på 7 g per liter.

Färgen går i en halmgul nyans.

Doften är frisk med massor av gula äpplen, röd citrus, snäckskal, grusgång samt lite röda bär. Efterhand dyker det även upp lite diskreta toner av rostat bröd, nötter och nougat.

En mycket angenäm doft om än inte så kraftig.

Vi smakar och känner omgående att mycket från doften går igen i smaken. Vi känner omedelbart en fin äppelsmak. I doften kändes äpplena gula i smaken är de av syrligt röda. En underbar röd citrussamling tar sedan kommandot: mandarin, blodapelsin och blodgrape. Efterhand smyger det sig fram en del röda bär. Först ut är syrliga jordgubbar, som efterhand sällskapar med både smultron, hallon och något tranbär. Härlig syra och fin mousse. Eftersmaken är något längre än medel och där känner vi rostat bröd, nötter, nougat och aningens smörkola.

Betyg 4

En mycket god och trevlig champagne som jag betalade 359 kr för på SB. Dessvärre slutsåld nu, men mitt råd är att hålla utkik efter nästa årgång och låta den ligga bortåt två år i källaren. Det blir då väldigt mycket champagne för den slanten.

2023 Custoza från Brunelli Winery

Ni som följer bloggen vet att Valpolicella har erövrat en stor del av mitt vinhjärta och då speciellt Brunelli Winery. Härom kvällen var det dags att bekanta oss med ett vin vi endast druckit ett fåtal gånger. Så gott som det här var måste vi fråga oss varför?

Du som vill veta lite mer om Brunelli och deras viner kan klicka på den här länken eller det här blogginlägget, som jag skrev i våras efter det senaste besöket.

Custoza är ett vindistrikt som ligger strax söder om Garda sjön. Det här vinfältet kommer från Lucianas familj och ligger ca 8 km sydost om Garda sjön. 

Det här vinet görs till största delen av druvan Garganega, men här finns ockå lite andra lokala druvor främst Trebbiano även lite Riesling, Cortese och Malvasia. Huvuddruvan Garganega är den som används till Soaveviner. Vinet har direkt efter skörd pressats och fått jäsa på ståltankar för att sedan få vila upp sig i tre till fyra månader på lite större ståltankar innan det buteljeras.

Färgen går i en ljusare halmgul nyans med enstaka grönskira stråk.

Frisk doft med tydliga spår av främst gröna äpplen, men några lite gulare äpplen kan vi också ana oss till. Lite mandlar, aningens sommarblommor, någon ört, grusgång och någon gul stenfrukt. Kanske inte så stor, men ändå tydlig.

Vi smakar och konstaterar en härlig friskhet nästan lite krispigt och med en rejäl omgång gröna äpplen, men precis som i doften finns här inslag av lite gulare äpplen också. precis som i doften känner vi lite örter men också aningens citrus, nötter och persika.

Ett i grunden enkelt och okomplicerat vin som ska drickas ungt. Vi gillar det här vinet med all sin friskhet. Ganska så lättdrucket.

Betyg 3++

Vinet finns inte på SB.Våra flaskor köptes då vi besökte Brunellis i april. Vi betalade 58 euro för en kartong om 6 flaskor. Enstaka flaskor kostar 12 euro .

330 SLM från Costadilà. En ljuvlig Col Fondo

 Juni blandar och ger. Ena dagen har vi strålande sommarväder och dagen därpå regnigt och kyligt. En av de där eftermidagarna då sommaren var på besök behövde vi något svalkande. Vi plockade fram en Col Fondo, som vi verkligen kommit att gilla. 330 SLM från Costadilà.

Företaget startades av Ernesto Cattel med ambitionen att göra vin som påminde om vin som hans farfar gjorde det en gång i tiden. Ernesto var lite av en pionjär att återföra tillverkning av Prosecco till hur det ursprungligen gjordes dvs som en Col fondo. Ernesto gick bort 2018 och hans medhjälpare sedan många år Martina Celi och Alex della Vecchia driver företaget vidare i samma anda.

Namnet Costadilà kommer från Costa di lá vilket betyder "Berget där borta".

Beteckningen 330 slm betyder att vinfälten som druvorna kommer ifrån ligger 330 m över havet. 

Det här är ett vin gjort på mestadels druvan Glera (Prosecco-druvan) och någon slatt från lite lokala druvor. Vinet får jäsa på ståltank. Skalmacerationen varar i 6 dagar. Vid buteljering tillsätts lite druvmust från torkade druvor för att på så sätt få igång en andra jäsning på flaskan. Ingen filtrering utan jästfällningen får ligga kvar. Det blir med andra ord några centiliter på flaskbotten som är grumlig. Col Fondo betyder med botten. Den mår ofta bra av att få något år på flaska för att riktigt kunna leverera.

Vi har druckit och skrivit om den tidigare, vilket du kan läsa här. Systervinet Moz skrev vi om här.

Ett härligt friskt vin, som rent av är både törstsläckande och klunkvänligt med sin låga alkoholhalt 10%.

I doften hittar vi en del övermogna äpplen och en fin samling citrusfrukter. Lite grusväg, mandlar och nybakat bröd känner vi också.

Nu är det inte doften som är den stora behållningen med det här vinet utan den friska och törstsläckande smaken, som domineras av vinteräpplen, som känns aningens bokna. Vi känner även en touch av jäst, steniga mineraler, några enstaka gula stenfrukter samt unset ingefära. 

Det här är inget vin som ska djupanalyseras, utan den ska njutas av varma eftermiddagar eller ljumna kvällar. Gott är det!!

Betyg 4

Pris på SB 208 kr. Det verkar slutsålt så mitt råd blir att köpa den nya årgången, som brukar dyka upp på höstkanten och spara flaskan till sommaren 2025. alternativet är att köpa systervinet Moz för 242 kr.

2015 Syrah, Stefano Amerighi

 Vädret har verkligen varit blandat här på den svenska Västkusten. Ena dagen skiner solen och skänker sommarvärme och det blir roséläge. Dagen därpå runt 12 grader, vinden viner och regnet öser ner. Allt sug efter rosé är som bortblåst. Istället längtar vi efter någor mer värmande rött med lite kraft. Det får bli den sista flaskan av Stefano Amerighis Syrah från 2015.

Producenten Stefano Amerighi är en relativt ny producent. Hans vingård ligger i Cortona, några mil rakt öster från Siena. 2002 planterade han 8 ha med Syrahstockar. Syrah är väl inget man förknippar direkt med Italien, men just Cortona har blivit känt för sina Syrahviner. Det finns dokumenterat att odlingar med Syrah har funnits i lite mer än 200 år i Cortona. Förutom de 8 ha med vinodlingar har Stefano, som den inbitne biodynamiker han är, planterat 2 ha med blommor, örter och fruktträd. Det går även vita Chianina-kor på markerna. 

Vingården är indelad i många små plotter. Varje plott skördas och vinifieras för sig. Jag har själv aldrig varit där, men färg, doft och smak lär vara  väldigt olika för varje liten plott.

Det här vinet är gjort på Syrah till 100%. Vinet har fått klarna på naturligt sätt genom att under 14 månader ha fått ligga på en kombination av cement- och ekfat. Årsproduktionen ligger runt 9 000 flaskor.
Jag har tidigare druckit årgångarna 2010, 2012 och 2015. Klicka på respektive årtal så kan du läsa mina tankar om de årgångarna.

Färgen går i en mörkröd ton med några blåröda nyanser här och var.

Doften är välutvecklad och hyfsat komplex. Inledningsvis känner vi jord, aningens läder och höstlov, men efterhand är det lite mogen mörk frukt som tar över. I mindre omfattning men ändå tydligt känner vi doften från skolans järnslöjdsal, blodigt kött, krossad sten, kryddor, violer och rökta charkuterier.

Vi drack den här årgången för 6 år sedan. Då var det ett mycket ungt vin. Nu betydligt mer moget, men inte alls övermoget utan riktigt läckert. Här finns en bas på mörk frukt, där blåa plommon, björnbär, blåbär, slånbär och några hallon främst kan noteras. En fin samling kryddor kan vi bocka av, där svartpeppar spelar huvudrollen. Bra syra och fogliga tanniner. Medellång eftersmak, där vi utöver den mörka frukten känner några diskreta toner från fathanteringen, lite kakao och sötlakrits. 

Betyg 4

Det kostade drygt 250 kr på SB då jag köpte det 2018.

2020 Chianti Colli Senesi, Fontaleoni

 Vid ett besök i vintras på en av våra absoluta favoritrestauranger i Stockholm (restaurang DoMa) visade sig vår mycket trevliga och kunniga sommelier också var involverad i vinimportören Brand Wine Estate. Vi blev intresserade av deras portföälj, så vi beställde (via SB) ett gäng flaskor. Ganska omgående prövade vi några av vinerna, vilka du kan läsa om i fall du klickar på resp länk.

- Tre viner från Geil i Rheinhessen

- Två fantastiska viner från La Gironda i Piemonte

- Chalklands Brut NV (mousserande) från Simpsons Wine Estate i England

Så här i juni har jag börjat beta av de andra vinerna jag beställde:

- 2018 Rully Premier Cru La Pucell, Michel Briday 

Azienda Agricola Fontaleoni grundades 1959 av Giovanni Troiani. Han flyttade från ett kargare landskap i Marches till Toscanas böljande kullar och den medeltida byn San Gimignano belägen mellan Florens och Siena. Från början var det djuruppfödning, spannmål, frukt- och vinodling, men med åren har vinproduktionen tagit över allt mer av de 50 ha, som dom äger. 1980, under ledning av Franco Troiani, började dom sälja vin under eget namn.

Dom tillverkar knappt 120 000 flaskor fördelade på tre viner på den lokala gröna druvan Vernaccia, två viner på druvan Sangiovese, en Chianti och en Chianti Riserva samt en rosato och ett mousserande vin.

Vi dricker deras "vanliga" Chianti, som är gjord uteslutande på druvan Sangiovese, som vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 15 och 25 år. Vinfälten ligger cirka 180 m ö h. 

Jäsningen har ägt rum på ståltankar med en kort tids maceration med skalen. Det får tillbringa en kortare tid på ståltankar innan det buteljeras och därefter runt 6 månader på flaska innan det anses moget för marknaden.

Färgen går i en djup rubinröd nyans med några violetta stråk.

I doften känner vi initialt lite läder och jord, men det tar inte länge innan de röda bären med körsbären i spets tar över smakintrycken. Efterhand dyket det upp lite örter och kryddor, krossat grus samt aningens violer och rosor.

I munnen är det friskt och nästan lite slankt. Precis som i doften är det de röda bären som dominerar. Till en början är det mest körsbär, men sen kommer röda vinbär, något hallon och en del tranbär. Här finns några små nypor örter och kryddor. Bra syra och tanniner som biter lite lättsamt i munhålan. Eftersmaken är medellång. Körsbären återkommer fast nu i sällskap med tranbär och granatäppeljuice. Örter och kryddor är mer påtagligt närvarande i eftersmaken. På slutet kommer även aningens rosor och violer.

Ett riktigt gott vin om än inte stort. Det här är vad jag kallar för ett everyday-wine. Det passar bra till väldigt många olika rätter.

Betyg 4

På SB är priset 199 kr, vilket måste anses som ett bra pris.

2018 Rully 1er Cru La Pucelle , Michel Briday

Vid ett besök i vintras på en av våra absoluta favoritrestauranger i Stockholm (restaurang DoMa) visade sig vår mycket trevliga och kunniga sommelier också var involverad i vinimportören Brand Wine Estate. Vi blev intresserade av deras portföälj, så vi beställde (via SB) ett gäng flaskor. Ganska omgående prövade några av vinerna, vilka du kan läsa om i fall du klickar på resp länk.

- Tre viner från Geil i Rheinhessen

- Två fantastiska viner från La Gironda i Piemonte

- Chalklands Brut NV (mousserande) från Simpsons Wine Estate i England

Bourgogne är ett av de klassiska vinområdena i Frankrike beläget norr om Lyon. Det är en långsträckt region med Chablis i norr och Macon i söder. Någonstans mitt i Bourgogne hittar vi deldistirktet Côte Chalonnais, som i sin tur består av ett antal  vinbyar bl a Rully med 23 Premier Cru-klassade vingårdar. I Rully produceras såväl röda som vita viner.

Vinet vi dricker ikväll kommer just från  Rully och producent är Domaine Michel Briday. Vinmakare och ägare är Stephane Briday, som driver verksamheten tillsammans med hustrun Stéphane. Det har dom gjort i snart 50 år. Dom har succesivt utökat sina arealer så att vingården idag omfattar 15 ha. Enligt hemsidan gör dom 13 olika Cuvéer, varav 4 finns hos SB. 

För tre år sedan provade vi systervinet Clos de Remenot från 2018. Du kan läsa mina tankar här.

Druvorna (chardonnay) har vuxit på vinstockar som är runt 45 år och kommer från en vingård på 0,5 ha belägen i ett Premier Cru-läge i hjärtat av Rully.

Druvorna skördas så klart för hand och pressas omedelbart. Jäsningen äger rum genom naturlig jäst dvs med de jästsvampar som sitter på druvornas skal. 

Färgen går i en guldgul nyans.

I den mycket trevliga doften hittar vi gula äpplen, lite citrus, en rejäl omgång steniga mineraler typ krossat grus och granithällar, några gula stenfrukter, lite nötter samt toner från blommande kaprifol.

I munnen har det genom den fina syran en bra friskhet. Balansen mellan syra, sötma och smaker är kolossalt läcker. Från doften återkommer citrusen och mogna gula äpplen. Vi noterar också en viss smörighet, persika och aprikoser, aningens rostat bröd samt lite honung och steniga mineraler.

Riktigt gott. Helt klar för att drickas nu och de kommande fem åren. 

Betyg 4+

Priset på SB är 479 kr.

Jag har ofta haft svårt att hitta rätt i Bourgogne, men det här dricker jag gärna igen. Det får nog bli ett par flaskor till det årets finmiddagar på fisk.