onsdag 31 oktober 2012

Hummer och 2004 BernardHatté & Fils Special Club

På söndagens eftermiddag kommer den gode vännen V, tillika yrkesfiskare och landar årets beställning av hummer.

Före kokning














 
Efter kokning

Sent på söndagskvällen var vi naturligtvis tvungna att testa årets hummerkok. Det fick bli helt naturellt.Och lite småljummen. Mmmm.... I vår bok finns det endast en dryck som matchar dessa läckerheter.














Vi hade för någon vecka sedan fått ett varuprov från Cavisten Vinhandel.

2004 Bernard Hatté et Fils Special Club Grand Cru Brut (nr 77684).
Firman ligger i byn Verzenay, som framför allt är känd för sina fina pinot noir-druvor. Verzenay är en av bara 17 byar som är klassade Grand Cru. Bernard Hatté är även medlem i Club Trésors de Champagne (ofta kallad Spécial Club, prestigechampagne från odlare). Produktionen är modesta 60 000 flaskor per år och fortfarande väldigt hantverksmässig. Exempelvis så degorgeras allt vin för hand.
Du som vill veta mer om Special Club kan hitta info här.

Det här är en blandning av 50% Pinot Noir och 50 % Chardonnay. Degorgerad i september 2011
 


Färgen är gyllengul med en dragning åt en pommacton.
Vi möts av en förförisk doft av äpplen(röda/gula). Doften är relativt stark med tydlig frukt, lite mineraler och en fin brödighet.
Smaken är tämligen fyllig och de röd-gula äpplena från doften går igen i smaken. Här finns en del mineraler som påminner om snäckskal. Frisk och torr syra, men inte för torr. Eftersmaken är hyggligt lång, där äpplena dominerar ännu en gång. I eftersmaken kommer ytterligare toner av mineraler. Vi noterar också en liten sirlig ton av kryddor och avslutningsvis en liten läcker touch av grapefrukt.
Den känns drickklar redan nu och klarar säkert många år i källaren. Kanske finns det också lite utveckling, vilket inte behövs när det smakar så här gott redan nu.

Den här champagnen tycker vi går väldigt bra ihop med vår hummer. Visst är doft och smak tydliga, men de tar inte över utan låter hummern få spela första fiolen

 
Champagne är gott! Den här Special Club från Hatté & Fils är riktigt god. Vi faller pladask för den.
Den kostar 319 kr och finns i Beställningssortimentet. Absolut värd varenda krona och då får den bli vår huschampagne en tid framöver.
 
Betyg 4+


tisdag 30 oktober 2012

2001 Amarone della Valpolicella, Bertarole.

Vi fortsatte i lördags med vår andra amaroneflaska på raken. Hustrun hade hälsat på sin mor i Småland och själv hade jag besökt travovalen i Malmö. Vi kopplade av med lite hemmagjord pizza och amarone. Jag hade plockat upp en flaska av årgång 2001. Detta är vår allra sista 01:a. Vi sammanfattar årgången som hygglig.

2001 Amarone della Valpolicella, Bertarole.
Den här gården ligger precis i utkanten av samhället Fumane ca 15 km nordväst om Verona.
Ägare är familjen Venturini. Le Bertarole är ett familjeföretag, där sonen Marco är vinmakare, men också ansiktet utåt. Vi har besökt gården tre gånger tillsammans med Clubamarone. Vi har alltid lämnat gården med ett leende och nöjda med vad vi fått prova. Marco är rakt igenom en positiv människa och förmedlar sin odlarglädje till sina besökare. Det var också här vi var med och skördade några klasar 2009.



Druvblandningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina. Vinet får till en början ligga på ståltankar i 4-5 månader och sedan i 30 månader på Slovenska ekfat och slutligen 6 månader på flaska innan de når ut på marknaden.


Doften har ett litet mörkare anslag än många andra amaroneviner. Naturligtvis finns där mörka körsbär, lite katrinplommon och örter, men det finns också lite höstlöv, kompost och jord. Aningens torkad frukt och mörkchoklad kan vi också känna.
Smaken har en mörk och samtidigt varm framtoning i en liten skitig stil Söta mörka körsbär, katrinplommon, och en del örter är de bärande smakingredienserna. Visst finns här lite torkad frukt, inte så mycket russin utan snarare fikon, men mindre än i de flesta amaroneviner. Eftersmaken är riktigt lång. Fruktig(bla björnbär) och varm utan att alkoholen(15%) känns. Det finns fortfarande kvar lite tanniner, men de är alldeles mjuka och sammetslena. Syran håller vinet friskt.

 

Vi har alltid gillat Bertaroles amarone särskilt om de fått några år på nacken. De kanske inte är lika eleganta som en del andra amaroneviner, men dom har en charm som vi är tilltalade av.

Betyg 4

måndag 29 oktober 2012

Amarone Marta Galli 2004, Le Ragose

Hösten har varit här ett tag och de senaste dagarna har vi fått en föraning om den annalkande vintern. Rejält med frost och frosthalkiga vägar. Vi har en årstid där amaroneviner gör sig särskilt bra. Vän av ordning säger säkert att ni på Vintankar bryr er väl inte om årstiderna när det gäller drickande av amaroneviner. Ett nog så riktigt konstaterande, men i alla fall.......

Vi öppnade i veckan som gick en flaska från Le Ragose. Turen var nu kommen till deras prestige amarone. Vad vi tyckt om deras basamarone av årgång 2003 och av årgång 2002 hittar du på dessa länkar.


2004 Amarone della Valpolicella Marta Galli.
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico.
Le Ragose drivs idag av bröderna Marco och Paolo Galli. Den här amaronen har fått sitt namn efter deras mor Marta, som under många år var vinfamiljens ansikte utåt.

Druvmixen är 50% Corvina, 20% Corvinone, 15% Rondinella och 15% andra godkända druvor.
Jämfört med deras basamarone så är andelen corvina lägre och det har tillkommit corvinone, andelen rondinella har halverats och en del har ersatts av corvinone samt mängden ospecificerade druvor har ökats.
Vinet har legat runt tre år på franska ekfat innan det buteljerats.

 
Den årliga produktionen av denna amarone är runt 3 000 flaskor.
 
Vi har en kraftfull och intensiv "amaronedoft". Här finns som alltid söta, mörka körsbär, en hel del torkad frukt och lite toner av russin. Det finns också lite örtaromer och ett inslag av mörkchoklad. Ljuvligt! I munnen noterar vi omedelbart smaken av de söta, mörka körsbären och strax därpå kommer smaker av katrinplommon och torkad frukt. Vi känner också en hel del mörkchoklad och kaffe. Här finns också lite sirliga nyanser av örter. Det finns en en behaglig syra som gör att vinet inte går över styr. Allt är paketerat i en elegant och komplex inramning. Ju längre vi har vinet i glaset desto mer russintoner dyker upp. Vinet har börjat sin vandring mot ett "portvinsamarone".
 
Alkoholen ligger på 15,5 %. Den är helt integrerad med frukten och vi känner inte ett uns av av alkoholhetta.




Vi har nu druckit två flaskor av deras basamarone och en flaska av deras mer exklusiva variant. Det är ofrånkomligt att de inte jämförs med varandra. Vi kan konstatera att det är oerhört välgjorda viner båda två, men de skiljer sig något enormt åt. Basamaronen är mer rustik, vilket vi tycker är positivt. Det fanns också mer av tanniner och mindre av torkad frukt och russintoner. Allt detta gjorde basamaronen användbar i många matsammanhang. "Marta Galli" domineras mer av den torkade frukten, russintonerna och sötman. Detta sammantaget gör vinet svåranvändbart till annat än ett rent kontemplationsvin. Naturligtvis funkar det strålande till lite hårdostar speciellt en vällagrad parmesanost.


Vi har köpt våra flaskor Le Ragose av Carlo Merolli i Danmark. Priserna som anges på hans hemsida är SEK=DKK. Frakt tillkommer med 250 kr. Vi betalade 250 kr för basamaronen och 450 kr för "Marta Galli".
 
De är båda två väldigt bra amaroneviner, men som framgår ovan i två helt olika stilar. Det är lätt att falla för "Marta Galli", men i längden tilltalar basamaronen oss mer.
 
Betyg 4


fredag 26 oktober 2012

Les Champauvins 2010, Cotes du Rhone, Domaine Grand Veneur

Vi fick för någon vecka sedan två varuprover (från södra Rhone) av vinimportören Cavisten Vinhandel. Det första vinet Grande Garrigue 2010 har jag redan skrivit om. Det har nu blivit dags för ett inlägg om vin nr 2.

2010 Les Champauvins
Familjen Jaume har varit vinodlare i Châteauneuf-du-Pape ända sedan 1826. Familjens egendom heter Domaine Grand Veneur och är belägen vid Rhône, söder om Orange. Idag drivs verksamheten av Alain Jaume och sönerna Christophe och Sébastien.
Grand Veneurs vinodlingar omfattar sammanlagt 78 hektar, fördelat på appelationerna Châteauneuf-du-Pape, Lirac, Côtes du Rhône och Côtes du Rhône Villages.
Odlingen sker enligt reglerna för biologisk odling och certifieras av Ecocert.





Les Champauvins är en jordlott (parcelle) som gränsar till norra delen av Châteauneuf-du-Pape. Endast en grusväg skiljer områdena åt. Jordmån, läge och druvsammansättning är identiska.
Skörden sker för hand, druvorna avstjälkas varefter jäsning sker i rostfria tankar vid låg temperatur (30˚C) under 15 dagar. Vinet lagras upp till 12 månader på tank innan buteljering.



Les Champauvins ryggrad består av 70% grenache, kompletterat med 20% syrah och 10% mourvèdre.













Vinet har en intensiv mörkröd färg med en en dragning av övermoget granatäpple.
Vi känner en svag doft av mörka körsbär och lite,lite björnbär. Vinet vill inte släppa fram de dofter av mörkfrukt, som vi anar oss till. Vinet känns med andra ord lite ungt och att det behöver mer tid på sig för att blomma ut för fullt. Örterna är mer påstridiga och vi känner en ljuvlig ton av bl a lavendel och andra provencalska örter. Detta gör att doftintrycket ändå är positivt och tänk vad bra det kommer att bli då frukten får sin chans om något år.
I munnen får vi ett vin där frukt/bär-smakerna är lite lätt återhållssamma. Trots detta känns ändå tydligt lite solmogna björnbär, hallon, mörka körsbär och en touch av svartavinbär.
Rejält med örter och kryddor. Det finns en pigg och bra syra. Tanninerna biter tag i gommen på ett trevligt sätt. Inte alls oborstade men heller inte avslipade utan enbart rejäla. Allt detta ger vinet en solid ryggrad och signalerar lång livstid.
Eftersmaken är lång och då dyker det upp toner av lakrits.

Vi följer vinet under tre dagar och lite mer av fruktsmakerna kommer fram dag två och tre, men det känns hela tiden att det finns så mycket mer. Ett par år på ryggläge i källaren och dessa smaker kommer att blomma upp. Vinet håller ihop på ett bra sätt under alla tre dagarna.

Vi gillar det här vinet. Helt drickbart idag, men vi tror på en gynnsam utveckling de närmaste åren och därför kommer vi att köpa ett par flaskor för att stoppa undan i källaren några år. Det här vinet säljs i förpackning om sex flaskor för 798 kr på Systembolaget. Jag får ringa min gode vän LM och så får vi dela på en sexpack.

Vi har nu druckit två av den här producentens viner, vilket har varit angenäma upplevelser. Vi blir nyfikna på hur deras Ch9dP smakar. För närvarande finns det inga på SB.
Det skiljer ju endast en grusväg för att "Les Champauvins" skulle legat i Ch9dP, så kanske är det som det skrivs i E-RobertParker.com: This is the poorer person´s Chateauneuf du Pape.

Idag blir det ett betyg, men som mycket väl kan vara högre om något år.

Betyg 4
 

onsdag 24 oktober 2012

Grande Garrigue 2010, Vacqueyras, Alain Jaume & Fils

I helgen som gick plockade vi fram ett varuprov från Cavisten Vinhandel..

2010 Grande Garrigue, Vacqueyras, Alain Jaume & Fils
Vi befinner oss i södra Rhone lite nordöst om Avignon.
Producent är Alain Jaume. Familjen har varit vinodlare sedan början på 1800-talet. Under namnet "Domaine Grand Veneur" tillverkar dom ett par olika Chateauneuf-du-Pape viner, Cotes-du-Rhone samt ett vin från Lirac. Deras centrum ligger inte så långt ifrån Orange.





Därutöver gör dom ett antal viner under namnet Alain Jaume & Fils. Under detta varumärke gör dom viner på druvor dom handlat upp.
Vi ska prova deras Grande Garrigue från Vacqueyras.

Druvblandningen är 60% Grenache, 20% Syrah, 15% Cinsault och 5% Mourvèdre

  

Det doftar av solmogna björnbär och nyplockade hallon. Det finns också inslag av mörka körsbär. Hela Provence kommer emot oss i en härlig örtdoft. I munnen får vi ett vin som är förvånansvärt mjukt och tillgängligt redan nu. Vi hittar massor av bär i form av björnbär, hallon, mörka körsbär och lite slånbär. Härliga örter kantar raden av bär. Syran är tillräcklig för att det här inte ska bli syltigt eller jolmigt. Tanninerna som finns där är alldeles sammetslena. Eftersmaken är medellång och mitt i all frukt kommer det fram en del toner av lakrits och pinjeträ.
Vinet har tillräcklig kraft för att göra sig bra till våra lammkotletter. Vi följer vinet under tre dagar. Det är egentligen dag tre som vinet visar upp en viss tendens till att tappa i skärpa. Hustrun är väldigt förtjust i det här vinet och uppmanar mig att sätta minst betyg fyra. Jag själv hade kanske önskat mig lite mer bråkiga tanniner och inte riktigt samma inställsamhet. Jo, jag vet att jag nu är petig. På gränsen till grinig klagar hustrun.
 
Grande Garrigue (nr 73952) finns i beställningssortimentet för 162 kr.
 
Betyg 4-

tisdag 23 oktober 2012

Langhe Rosso, Roagna

Jag vet inte vilken dag i ordningen som det regnar. Nu (lördag) är det ett lite försiktigare regn, som tack och lov  upphör framemot kvällningen. Hustrun och jag hinner ut på en promenad på dryga timman innan det börjar skymma.

Vi väntar på en ny leverans av lamm och tar fram de sista kotletterna från vårt förra lamm. I ugnen har vi potatisklyftor i en välavvägd örtblandning. Kokta rödbetor med tryffelkräm får utgöra ett tillbehör.

Kvällens vin blir en italienare från Piemonte

2004 Langhe Rosso, Roagna.
Vi har så klart 100% Nebbiolo, från vinstockar som är i genomsnitt 30 år gamla, vuxna i syd/sydöstliga lägen från gårdar i Rocche di Castiglione Falletto och Cascina Pira och från gårdar i Pajé. Vinet har legat 3-4 år på medelstora ekfat från Frankrike och Slovenien och därefter på flaska.


Vi luktar och finner en doft som domineras av röda bär i form av rejält mogna hallon och körsbär, men det finns också lite mörkare toner av slånbär, höstlöv, kompost och lite örter. Det är väl just det här av blandningen mellan det ljusa och det mörka som vi kallar för komplext. Lite aromer (med betoningen på lite) av målarlåda anar vi oss också till.
I munnen får vi ett vin med en klar nebbiolofrukt. Syran känns fortfarande väldigt ung. Tanninerna är långt ifrån avrundade utan biter en del i gommen, men inte på ett opolerat sätt. Vinet har en frukt som känns slank och blandas upp med en radda behagfulla örter. Eftersmaken är lång och där tillstöter säväl lakrits som salvia. Minsann dröjer sig inte lite tjära kvar.

Vi konsumerar drygt halva flaskan på lördagen och resten går åt på söndagskvällen. Vinet får stå i sin till hälften urdruckna flaska med korken på. Vi tycker att vinet tappat lite av spänsten. Det är inte dåligt på något sätt, men det saknas lite av den pigghet vinet visade upp första kvällen.

Vinet finns i beställningssortimentet. Det kostar 199 kr och har bytt årgång till 2005.

Vinet tar sig precis upp till fyranivån på min betygsskala.

Betyg 4-








måndag 22 oktober 2012

2006 Pinot Nero, Bressan

Hela fredagen småregnade det här på Västkusten. Inget väder att vistas utomhus i precis.

Vi plockade fram lite kyckling ur frysen. Bakade den i ugnen (stekpåse) tillsammans med lite kryddor, i första hand rosmarin. Vi gjorde en sallad på tomater, gurka och haricoverts. Hela grönsaksblandningen fick ligga i balsaminvinäger.

Vi plockade upp den tredje flaska från den Bressanlåda vi inhandlade i våras. En ny låda är beställd.
Det blir vår första Pinot Nero från Norditalien.

2006 Pinot Nero, Bressan


I glaset får vi ett vin som överraskar oss med att ha en djupt mörk röd färg. Ja, nästan tät.
Betydligt mörkare än andra pinot noir-viner vi druckit.
Vi sätter dit vår nos och nås av härliga dofter av röda bär i form av körsbär, hallon och t o m lite jordgubbsaromer. Runt de röda bären cirklar lite örter, multnande löv, tobak/läder och mineraler eller snarare en ton av mint. En doft som bådar gott.
Vi tar en klunk och låter den virvla runt i gommen medans vi samlar våra smakintryck. Vi börjar med en ordentlig syra som är pigg och frisk, men inte så påträngande att den tar överhanden. Rejäla tanniner tar ett ordentligt grepp i gommen. De är inte på något vis oborstade utan endast tydliga och vill ta sin plats. Frukten är åt det röda hållet med det som vi kallar surkörsbär som första indikator. En del lingon, lite svaga hallontoner och en del örter. En långeftersmak med inslag av örter, mineraler och så klart röda bär. Alldeles på slutet dyken en liten beska upp, som vi gärna kunde varit utan.

Precis som de andra Bressanvinerna vi har druckit ( No 3 och Pignol och Pinot Grigio) har det här vinet sin egna stil. Vi på Vintankar är mycket attraherade av dessa viner och håller dom högt. Även om vi inte gör vågen på samma sätt för Pinot Nero som vi gjort för de andra vinerna. Den är nog fortfarande lite ung.

Betyg 4







 

söndag 21 oktober 2012

Chianti Classico Castello Monsanto 2009

Det här inlägget påbörjades för dryga veckan sedan, men har av olika anledningar inte blivit färdigskrivet förrän idag.

Vi köpte för någon vecka sedan en chianti från 2009. Det blev inte många dagar i Vintankarhemmet innan vi var tvungna att dra korken ur den första flaskan för att få oss ett smakprov.


2009 Chianti Classico, Castello Monsanto.
Producenten håller till i Poggibonso, nästan mittemellan Florens och Siena.
Det är det enklaste av producentens chiantiviner.

Vinet har sammansättningen  90% Sangiovese och 10% Canaiolo och Colorino. Druvorna kommer från alla familjen Bianchis vingårdar som ligger samlade runt egendomen. Druvorna plockas för hand och sorteras. Jäsningen sker under 18 dagar i temperaturkontrollerade ståltankar. Därefter flyttas vinet till botti där det spenderar 12 månader. Efter buteljering får vinet vila ytterligare 3 månader innan det släpps på marknaden.

Etiketten är den samma sedan vinet kom någon gång på 60-talet.


Ett enkelt och okomplicerat vin, som gör sig alldeles utmärkt till vardagspastan.
Här finns lite körsbärsfrukt, lingon, örter och en viss pepprighet.
Syran och tanninerna gör det här till ett vin som kompletterar maten (pasta och pizza) på ett bra sätt.
Eftersmaken är medellång. Det här är ett vin som inte ska analyseras för mycket utan vi konstaterar att det var tusan så lättdrucket. Och detta är väl ett gott betyg som något.

Det kostar 149 kr och finns i beställningssortimentet.

Betyg 3+

lördag 20 oktober 2012

Tisdagsmys med Bristly Wine.

Hustrun och jag har sedan en tid tillbaks haft ett besök på Oscarsteatern inbokat. La Cage aux Folles.
Några dagar innan vi bokade hotell och tågresa damp det ner en inbjudan från Bristly Wine om att för 800 kr kunde man få vara med på en vinprovning med temat "toppviner från förr".
Provningen skulle vara på tisdagen dvs dagen före vårt teaterbesök. Detta passade mig perfekt. Jag har de senaste åren köpt en del viner från Gabriel och många har varit mitt i prick vad gäller mina smakpreferenser. Jag har genom åren, med en viss avund, noterat de provningar och möten med vinmakare som varit i Stockholm, utan möjlighet för mig att kunna besöka, då jag bor på Västkusten. Men nu äntligen........

Det blev några kortare noteringar på en del av vinerna. De som inte finns några kommentarer på beror endast på att det var svårt att snabbt få ner intrycken på pränt. Och inget annat.
Kvällen börjar med att vi provar tre vita viner.

Vin 1
 



Fortfarande ung och fräsch. Petroleum, ung frukt, lite honung och mycket mineraler. Gott!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vin 2
Vin nr två är en Bourgogne från Domaine Fernand et Laurent Pillot.
Meursault Premier Cru "Caillerets" 2006.
Bilden här blev så taskig att den inte gick att lägga ut. En trevlig bourgogne. Fortfarande frisk i smaken. En liten trevlig kryddighet och god frukt är de huvudsakliga smakerna. Bra, balanserad syra. Här finns en del vita blommor och exotiska frukter i doften parad med lite rostat bröd och mineraler.

Vin 3

Ett vitt vin från Languedoc. Jag drack det här för 18 månader sedan och då skrev jag så här.
2/3 Viognier och 1/3 Rousanne är druvmixen.
Ett litet annorlunda vin, men riktigt gott.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


 
 De följande tre vinerna får vi i en flight. Här kommer tre årgångar av Domenico Clericos
 Ciabot Mentin Ginestra årgångarna 2003,2004,2006

 
 
 Ett helt fantastiskt vin! Det är min första bekantskap med detta vin. Att det smakar mera är bara förnamnet!
Du hittar lite mer fakta här om vinet.
06:an blev min favorit, trots att den egentligen är lite ung. Elegans och komplexitet parad med stilig, slank frukt.










Härnäst blev det en flight med tre årgångar Le Vieux Donjon 2008,2009 och 2010.
Ursäkta den dåliga bildkvaliteten.

09:an drack jag för ett halvår sedan och vad jag tyckte om den hittar du
här.
Årgång 2010 tror jag kommer att släppas i december och den kommer jag att köpa!! Lite mörkare i sin framtoning och med en frukt och örtig framtoning som lovar gott. Här finns lite blod, kött och järn som kan lura den bäste lite längre norrut i Rhonedalen.
En samling stiliga Chateauneufer, men så gör producenten också bara en Ch9dP. Inga specialcuvéer utan man går "All in".
 
 
 
 Nu tar vi en sväng till Toscana och Chianti Classico.
Il Poggio 2006, Castello di Monsanto.
 
 
En underbar chianti med härliga röda körsbär och fräscha örter. Fortfarande stramt men ändå tillgängligt. Ge det ytterligare ett par år i källaren och jag är övertygad att det kommer att bli riktigt gott.














Nästa glas är en riktig höjdare visar det sig. Vilket vin. Äntligen får jag stifta bekantskap med ett vin jag läst om, men aldrig smakat.

2000 Crichet Pajé, Barbaresco, Roagna
 
Doften har ett härligt djup utan att vara påträngande: körsbär, lite russin, tjära, målarlåda, torkad frukt, lite blommor. Ljuvligt!.
Smaken är elegant och komplex. Ingredienserna ligger lager på lager. Doftelementen går igen i smaken, men på ett sirligt och servilt sätt. Rejält med tanniner, men de är hanterbara.

Gudomligt gott!!

Jag har en 2002:a i en Roagnalåda, men den lär får vänta några år.
 
 





Dags för lite bougogne.
Det blev en från Olivier Bernstein.
 
 
 
Ett läckert och elegant vin. Finstämd frukt och svala örtighet. Det är nästan så att en bougogneskeptiker, som den jag är börjar överväga min inställning efter ett smakprov som detta.
 
Vi avslutar med en riktig fruktbomb. Vi är tillbaka i Chateauneuf-du-Pape.
Det är den numera nerlagda cuvéen Fiancée. Den allra sista årgången av denna cuvée dvs 2007.


Vi är hos Domaine La Barroche.
 
 
Jag drack det här för ett år sedan och skrev då så här. Jag gillar de här lite maffiga vinerna. Ett kraftpaket, men ändå finns här elegans och mycket komplexa smaker. Mörk frukt, ordentliga örter, lakrits, lite tjära, mörk choklad, rått kött........ Ja, det finns en hel del. Tanninerna har börjat bli mer medgörliga än vad jag minns att de var för ett år sedan. Gott som attan redan nu, men bättre kommer det att bli. Jag får de svaren jag önskar dvs vinet är på väg i en riktning där smaker och dofter börjar öppna upp sig. Mina återstående flaskor kommer att få vila ytterligare något år.
 
En fantastisk vinprovning av ett flertal helläckra viner. Efter min redogörelse för hustrun så är vi överens om att vi båda två ska vara med när ett lämpligt tillfälle yppar sig för en provning av Bristlys viner. Det är en fantastisk vinportfölj som Bristly sitter på.
 
Ni som följer min blogg vet att det finns ett stort intresse för fotboll hos mig. Ibland blir timingen  bättre än man egentligen förtjänar. Jag återkom till hotellet, då det återstod 20 minuter av landskampen mot Tyskland, så jag fick uppleva slutet på den makalösa vändningen som Sverige gjorde.
 
 
 

måndag 15 oktober 2012

2004 Riserva Ducale Oro Ruffino

Ett vin som vi drack för några veckor sedan och där anteckningarna blivit liggande är en chianti. Vi  provade den också i juni förra året.

2004 Riserva Ducale Oro
Druvsammansättningen är Sangiovese 85%, Colorino 5%, Cabernet Sauvignon 5%, Merlot 5%.
Druvorna kommer från Ruffinos vingårdar i Santedame, Montemasso, och Gretole i hjärtat av Chianti Classico.
 
Detta är vår näst sista flaska av sex stycken. Vi har gillat det här vinet ända från första flaskan, som vi testade för ett par år sedan. Jämfört med förra årets flaska så har vinet börja anta vissa mognadstoner och egentligen vill jag inte ha dessa tydligare än vad de är idag. Den återstående flaskan sparar vi trots detta till nästa år. Allt i en slags experiment anda.
 
Nåväl om denna flaska gjorde vi följande noteringar.
Vi känner dofterna av mörka körsbär, örter och kryddor. Bakom ytan lurar lite mörka bär.
I munnen får vi en dryck full av mörka bär, örter, kryddor och inslag av mörk choklad. Den stramhet som vi minns från förra året har reducerats och de kvarvarande tanninerna har slipats av och blivit betydligt mjukare. Syran är fortfarande spänstig och signalerar att det här kommer att hålla i åtskilliga år. Eftersmaken är lång och den bitterljuvla chokladen än tydligare. Lite solmogna björnbär och slånbär nosar sig fram. Alldeles på slutet känner vi ett inslag av viol.
Visst tusan är det här ett gott vin.
 
Nu är det årgång 2007 som gäller på SB. Vinet finns i beställningssortimentet och priset är 199 kr.
 
 
Betyg 4-

 

 

söndag 14 oktober 2012

Villa Marina Rosso Conero 2009

En underbar höstvecka har vi haft på västkusten. Dagarna har varit solfyllda och vindstilla. Nätterna kalla med nattfrost. Det har behövts en lätt skrapning av bilrutorna innan avfärd på morgonen.
Nattfrosten har det goda med sig att nu återstår endast en omgång med gräsmattan.

I tisdags var det dags att ånyo träffa Ingvar på Billigt Vin. I våras hade vi vår första IRL-träff. Jag skrev om detta här. Konsekvenserna av det mötet är att Bressan fick en ny medlem i sin fanclub.
Tisdagens möte har Ingvar beskrivit väldigt väl på sin blogg Billigt Vin.

Hustrun och jag besökte Göteborgs Stadsteater på fredagen för att se genomdragningen av Rut och Ragnar med Gerd Hagnell och Sven Wollter. Vilka skådespelare!!! Har du möjlighet så gå och se den.
Vi hann hem för att fixa till lite mat och se på VM-kvalet Färöarna mot Sverige.
Det blev lammrester från frysen, färsk pasta och en sås på trattisar.
Vi drack till detta ett rött vin som kommit som varuprov. Detta skickades ut av Pretto PR. Importör är Tryffelsvinet.

2009 Villa Marina Rosso Conero (nr 2143).
Producent är Antichi Poderi del Conero. Firman ägs av Maria Berlingieri och hennes make Conte Piervittorio Leopardi Dittajuti. Egendoman omfattar 45 hektar vinodlingar.

Familjen Leopardi har en lång historia i regionen och redan år 390 nämns deras namn för första gången i den lokala historien. Sedan många år har familjen varit aktiva inom jordbruks- och vinnäringen men först 2004 startade paret Lidia Berlingieri och Piervittorio Leopardi sitt gemensamma vineri.
Odlingar ligger nära Numana, strax söder om Anchona och naturparken ”Monte Conero” vid den Adriatiska Rivieran.
Druvan är till 100% Montepulciano.
De hela druvklasarna skördades för hand. Druvorna avstjälkades och pressades. Därefter jäsning och skalmaceration på ståltankar i 18-20 dagar.10-12 månader på franska ekfat.





I glaset har vi ett vin med en mörkröd färg. Lite tät och med nyanser av blåsvarta toner.
Mot vår nos snirklar sig dofter av mörka körsbär, lite örter och en del inslag av faten de legat på. Ingen stor doft, men definitivt behaglig.
I munnen får vi ett vin med smaker av mörka körsbär, kryddor och örter. Syran ger vinet en viss stramhet, inte så skarp men ändå tydlig. Vi förnimmer en känsla av lingon. Eftersmaken är lite kort, men den finns. Vi hittar då lite choklad, kaffe, aningens lakrits och inslag av ekfat.
Tanninerna är närvarande, ganska avrundade och gör det här tillsammans med syran till ett bra pizza/pasta vin.

Det här är ett enkelt vin utan så mycket krusiduller. Jag vill personligen ha både mer elegans och komplexitet i de viner jag dricker nu för tiden, men jag får då ofta lägga till en femtilapp (eller mer) för att hitta sådana viner.
Jag skulle utan tvekan rekommendera mina barn (24 och 27 år) och deras vänner att testa det här till pastan.

Mitt betyg kanske är lite i överkant.

Betyg 3













torsdag 11 oktober 2012

Tabilk Marsanne 2008

Till söndagens kokta fisk drack vi en gammal favorit från Australien.

2008 Tabilk Marsanne 
Tahbilk ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne.
Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927. Du hittar mer om Tahbilk på Spendrups hemsida.
Druvan är till 100% Marsanne. Jäsningen sker under kontrollerad temperatur i tankar av rostfritt stål. Därefter får vinet vila ett par månader innan det stabiliseras och buteljeras.


Färgen har ljus citrongul nyans.
Vi möts av en doft där citrus och gröna äpplen dominerar. Det finns också ett stänk av något som får oss att tänka på rostade nötter, där bakom ligger lite exotiska frukter bl a  mango, papaya och ananas. En liten honungspastill är det sista vi noterar i doften, som för ett vin i den här prisklassen får anses anmärkningsvärd bra.
Smaken har mycket gula fruktinslag: citron, gula äpplen, passionfrukt och ananas. Syran är pigg, fräsch och mycket påtaglig på ett stimulerande sätt. Eftersmaken är lite längre än medel och i den dyker örter, mineraler och honung upp.
Det går bara att gilla det här vinet, som i årgång efter årgång levererar. Det är dags att fylla på förrådet med ett par flaskor. Det uppstår någon gång varje år ett litet sug efter den här gamla bekantingen oavsett årgång.
Priset är 89 kr och det är årgång 2009 som gäller på SB.

Betyg 4-










måndag 8 oktober 2012

2011 Tamari AR Malbec

I lördags var det åter dags att testa ett varuprov från PrimeWineGroup. Vi var hemma hos vännerna C och M för att börja planera nästa sommars stora äventyr. En resa till Kina. Innan vi satte oss till bords så testade vi en malbec från Argentina.

2011 Tamari AR Malbec
Producent är Bodegas Tamari i Mendoza, som ligger i västra Argentina, i höjd med Chiles huvudstad Santiago. Druvorna till detta vin kommer från Uco Valley.
Druvan är till 100% Malbec. Vinet har legat ett år på ekfat. Vinet är ett Fairtrade-märkt vin.
Fairtrade är en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda i utvecklingsländer att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Vill du veta mer om Fairtrade så gör du det här.


En timma innan vi ska ge oss iväg häller jag upp vinet på karaff och strax innan vi åker iväg häller jag tillbaks vinet på flaska.
Färgen är väldigt kompakt. Tät, mörkröd med en blålila nyans.
Doften är till en början svag, men tar sig alltmer ju längre vinet är i glasen. Efterhand känner vi en mörk, fruktig doft, som domineras av björnbär, mörka körsbär, blåbär och lite svarta vinbär. En svagt kryddig ton och med ett litet inslag av vanilj. Riktigt stark blir aldrig doften, men den doft som finns är trevlig.
I munnen får vi ett vin packad av mörk frukt. De mörka körsbären och de solmogna björnbären dominerar, men här finns inslag av blåbär och svarta vinbär. Rätt gott om örter känner vi också. I eftersmaken, som är medellång, tillkommer choklad och vanilj. Tanninerna är alldeles sammetslena, vilket gör vinet mjukt, behagligt och lättdrucket. Av någon anledning hade jag förväntat mig lite mer kraft och lite mer uttrycksfulla tanniner, men visst är det gott såsom det är. De andra tre tycker att det här vinet helt enkelt är skitgott. Innan vi vet ordet av har flaska tagit slut, vilket egentligen är betyg nog.

 
 
Det fanns en tid, kanske tio/femton år tillbaks i tiden, då det alltid fanns en flaska malbec (Alamos) i vårt hem. Vi har tröttnat och sökt nya jaktmarker. De malbec från Argentina, som vi druckit de senaste åren har överraskat oss positivt och  därför prövar vi oss vidare i den malbecska djungeln.
Kvällens vin från Tamari var ett trevligt vin, som vi ska fortsätta hålla kontakten med.
Vinet finns på SB där det kostar 119 kr.
 

Så var det , det här med betyg. Vi står och velar mellan 3+ och 4-. Idag har vi en dag då vi är lite lättflörtade.
 
Betyg 4-

söndag 7 oktober 2012

2002 Amarone della Valpolicella, Le Ragose

Vi på Vintankar är ju amaronefrälsta som ni trogna läsare säkert vet. 2002 var ett ytterst besvärligt år för de flesta  amaroneproducenter, vilket fick till följd att de flesta inte gjorde någon amarone. Detta i sin tur har gjort att vi inte kan påminna oss att ha druckit en amarone från detta året.
Vi köpte för någon månad sedan fyra årgångar av Le Ragoses standard amarone från Carlo Merolli och bland dessa fanns just en 02:a. Vi öppnade en flaska till den gångna veckans Champion League matcher.


2002 Amarone Le Ragose
Vad vi tyckte om 03:an, när vi drack den för några veckor sedan kan ni läsa här.
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovenska botti.

 
 
Precis som med 03:an är doften lite återhållen, men det som vi nosar oss till är de typiska amaronedragen: mörka körsbär, plommon, lite örter och aningens russin.
Smaken är precis som i 03:an av det stramare slaget för att vara en amarone. Vi bockar omedelbart av de söta mörka körsbären, örterna och den mörka chokladen. Eftersmaken är på sedvanligt amaronevis lång och här dyker det upp lite torkad frukt och alldeles på slutet finns en svag touch av lakrits. Det finns en del tanniner, men de är mjuka och mycket medgörliga. De är tillräckligt alerta för att göra detta till ett hyggligt matvin. Till vår pasta med köttfärssås var det alldeles ypperligt.
 
Den här 02:an har såpass hög kvalitet och amaronetypiska drag att jag förstår att Le Ragose valde att göra en amarone 2002. Den blir därmed också ett bevis på att vi har att göra med en skicklig producent. Jag håller 03:an som en bättre amarone: lite mer komplexitet, lite mer tydlighet i sin struktur. Alkoholhalten är 15% i 2002 och 15,5% i 2003. Inte i någon av årgångarna märks alkoholhalten särskilt tydligt.
Vi betalade 1 000 kr sammanlagt för ett paket med årgångarna 2002, 2003, 2004 och 2005. I prissegmentet runt 250 kr är det många av producenterna som väldigt bra år (t ex 2006) inte kommer upp i vad Le Ragose åstadkom katastrofåret 2002.
 
Betyg 4


 


lördag 6 oktober 2012

Pegasus Bay Sauvignon/Semillon 2010


Till fiskmiddagen vi hade tidigare i veckan provade vi ett vin från Nya Zeeland. Vi har druckit en del Pinot Noirviner och Sauvignon Blancviner från NZ. Vi har ofta varit förtjusta och imponerade av det vi haft i glasen. Vi valde ett vitt vin från Pegasus Bay till den här kvällens måltid. Vi är lite smått nyfikna på just det här vinet. Det fick lite blandade omdömen av vinjournalisterna, vilket vi inte bryr oss så mycket om. Ändå läser vi vad dessa skriver inför varje nyhetssläpp. Detta inkonsekventa sätt från oss är nog egentligen värd en egen bloggpost.

Åter till ämnet Pegasus Bay, vars Pinot Noir vi hyllat tidigare. 07:an skrev vi om här och 08:an här.
Det är nu dags för ett av deras vita.

2010 Sauvignon-Semillon Pegasus Bay
Pegasus Bay ägs och drivs av familjen Donaldson. Vinmakare är Matthew Donaldson och hans maka Lynette Hudson. Vingårdarna ligger i Waipara  Valley. Vi är på den nordliga delen av Sydön ca 30 min bilkörning från Christchurch.
Druvorna skördas manuellt. Sauvignon blancdruvorna, i april, och semilliondruvorna i maj.
Druvsorterna vinifierades separat. Semilliondruvorna jäste på gamla franska ekfat. Sauvignon blancdruvorna jäste på ståltankar. Därefter vilade vinerna på sin jästfällning i sex månader, innan de blandades och buteljerades


Sauvignon blanc druvan dominerar såväl doft som smak. Vi sniffar lite försiktigt och känner omgående en aromatisk doft bestående av nässlor, fläder och citrus, men visst det finns lite svaga toner av melon, honung och mineraler också.
Smaken är torr och mycket frisk. Initialt är det nässlorna, flädern och citrusen som dominerar. Vi känner en liten sirlig ton av örter. Krusbären höll jag på att glömma. Eftersmaken hänger i ett tag och här kommer lite persika, kiwi, mineraler och melon fram. Alleles på sluttampen känner vi en svag ton av honung och lite kryddor.
Vi gillar det här friska och pigga vinet. Det är en väl avvägd balans mellan syran, frukten och de övriga ingredienserna. Det funkade alldeles utmärkt till vår fiskgratäng, men var också strålande gott på egen hand.

Vinet känns drickfärdigt idag och klarar sig säkert ett par år till i källaren, men någon ytterligare utveckling ställer vi oss tveksamma till. Å andra sidan är det redan gott som det är.

Vi betalade 149 kr på SB (beställningssortimentet) då vi köpte det i början på augusti. Ett bra vin till ett bra pris.

Betyg 4-

















m
l
n

fredag 5 oktober 2012

Long Beach 2011

I somras erhöll jag det första varuprovet från en vinimportör. Jag har som policy att bara skriva om viner jag ger betyget 3- eller högre på min personliga femgradiga skala. Jo, jag är fullt medveten om att jag skrivit några bloggposter om viner som fått lägre betyg, men ingen regel utan undantag. Det vinet som jag provade i somras föll inte mig i smaken och jag valde då att inte skriva om vinet.

I förra veckan erhöll jag varuprov från PrimeWine Group. Ett av de erhållna varuproverna testade vi i helgen. Vi tyckte att det var ett trevligt vin och därför resulterar det i denna bloggpost.

2011 Long Beach.


Producent är Reyneke Wines.. Vi har ett vin från Coastal Region, Western Cape i Sydafrika
Coastal Region är ett område i sydvästra Sydafrika som innefattar sex vindistrikt. Constantia, Durbanville, Stellenbosch, Paarl, Tulbagh och Swartland.


Det här vinet har druvblandningen 60% grenache, 30% syrah och 10% mourvèdre. En liknande blandning hittar man ofta  i Cote-du-Rhone viner.

Färgen är mörkt röd med en dragning åt blåsvart.
Det doftar södra Rhone över detta. Ordentligt med kryddor och örter.Gott om mörka bär känner vi också och så lite inslag av blåa plommon, kaffe, lakrits och en liten violpastill.
Vi gillar de signaler som doften skickar iväg till oss.
I munnen dominerar i början den mörka fruktsmaken i form av mörka körsbär, solmogna björnbär och blåa plommon. Det tar inte lång tid, så sköljer en mängd örter över oss, som får oss att tänka på Sydfrankrike. Vinet har en pigg syra och i kombination med de tanniner vi känner, så gör detta vinet till  ett utmärkt matvin. Eftersmaken är medellång och där kommer lite rökta charkuterier fram, en svag vinbärston liksom en del toner av fat, men framförallt är det salmiaken som dominerar.
Det här är gott. Det är ett enkelt vin och därmed ett bra vardagsvin.

Jämför man det här med andra Cote-du-Rhoneviner, så tycker jag att det står sig gott.
Det är klart att till mina två favoriter i området Cuvée du Vatican och Domaine de la Janasse når det inte riktigt. Dessa båda är också ca 20 kr dyrare.
Det som fattas i jämförelsen är i första hand att "originalen" är lite mer elegantare i sin lite mer rödfruktiga stil.

Long Beach 2011 har varunummer 2054. Det kostar 87 kr och finns tillgängligt i väldigt många ut av Systembolagets butiker.
Det finns tillfällen då vi vill ha ett enkelt, men ändå ett gott vin, så därför kommer vi att köpa på oss några flaskor för dessa tillfällen.

Betyg 3


onsdag 3 oktober 2012

Söndag i Bryssel. Del 6

Vår sista dag. I morgon åker vi hem. Vi börjar dagen med en lite senare frukost. Dottern kommer till vårt hotell och äter med oss. Trevligt att börja dagen på det här sättet. Lite rundvandring på fm, något kyrkobesök hinner vi med och även en kaffe.

Vi äter en mycket enkel lunch på EXKi En fastfood restaurang med vegetarisk profil..
Morotsoppa och broccolipaj. Enkelt men ändå gott. Hustrun och jag testade ett vitt vin.















Visst är det trevligt och bra att det finns viner som är biodynamiskt odlade, ekoviner, naturviner mm
Det hjälper dock inte alltid. Det här var bara inte gott


Vi besökte Horta Museum. Horta museumet är den berömda belgiska arkitekten Victor Hortas (1861 - 1947) privata hus och studie. Museet består av 2 byggnader, byggda mellan 1898 och 1901, i den karakteristiska Art Noveau stilen. Huset har hållt de flesta inredningsdekorationerna intakta: mosaiken, glasmålade fönster, möbler, målerier och väggmålerier. Museet är också ett researchcenter för dem som forskar om Victor Horta och Art Noveau.


Vi promenerade hem mot hotellet och då stötte vi på den här "Cavisten".

Vi slank in och fick gå ett par trappor ner till den välrenoverade källaren. Vi beställde tre glas vin.




Dottern tog ett glas roséchampagne, som hon blev förtjust i. Den oranga färgen drar iväg mot lite rött. Dottern låter mig få en liten test sipp. Det smakar mera. Friskt och torrt. Goda röda vinteräpplen tänker jag på.



Champagnen är gjord på 40%  pinot meunier, 40% chardonnay och  20%  pinot noir.


Jag tog själv ett glas rött. Det blev ett Bordeauxvin. Från Saint-Emilion och en Grand Cru. Den 18 ha stora egendomen är planterad med 54% Cabernet Franc, 40% Merlot och 6% Malbec. Den exakta blandningen i just årgång 2006 vet jag inte.



Det smakar och doftar av svartavinbär, lite hallon och björnbär. Här finns också en del örter/kryddor och aningens lakrits. Allt i en liten jordig stil. Inte så tokigt. Jag kunde köpt med mig resten av flaskan, men vi åker hem imorgon och senare ikväll ska vi ut på ett brasserie.



 Hustruns vita är inte mycket att skriva hem om.



Söndagskvällens middag åt vi på Brasserie Lola.


Vi åt en rejäl bit Foie Gras till förrätt. Vi lät den ackompanjeras av ett glas champagne. Det blev en JM Gobillard & Fils. En Blanc de Blanc, vilket betyder att den är gjort på endast chardonnaydruvor. Den Foie Gras vi får är helt ljuvlig. Champagnen är helt OK. Lite friska gula äpplen och en del citrus är det som dominerar, men här finns också lite mandlar och mineraler. Vi betalade 9 euro för ett glas. Detta finns i BS för 290 kr. 

Vi valde ankbröst till huvudrätt.




Vår servitör föreslog detta rödvinet.

2006 Connétable Ch Talbot. Vi har ett bordeauxvin från området Saint-Julien i Medoc. Det här är Ch Talbots andravin. Vingården är planterad med 66 % Cabernet Sauvignon, 26 % Merlot, 5 % Petit Verdot och 3 % Cabernet Franc. Jag antar att vinet har ungefär de här proportionerna


Doften är medelstor, med begynnande mognad. Vi känner cassistoner och plommon. En del örter och rostade fat. Lite hösttoner av vissnande löv noterar vi också. Smaken är medelfyllig med en frisk syra. Frukten domineras av svartavinbär och kompletteras av plommon och lite jordgubbar. Här finns en del örter också. Medellång eftersmak och i svansen får vi lite choklad, tobak och lakrits. Tanninerna är kännbara, men väluppfostrade.
Vi gillar det här vinet och skulle gärna dricka mer av det, men på SB finns det inte. Där finns endast Ch Talbots första vin och det går löst på nästan 400 spänn.

Detta var sista delen av våra "äventyr" i Bryssel. Vi hoppas dottern kan få sitt vikariat förlängt så vi har skäl att hälsa på henne igen.





tisdag 2 oktober 2012

Belga Queen. Lördagskväll i Bryssel. Del 5

Vi har fått ett par timmars vila och vi har bokat bord på Belga Queen.
När vi kommer in i lokalen får vi lite vibbar av La Coupole i Paris.


Vi börjar med att beställa var sitt glas champagne. Det får bli Louis Roederer Brut Premier à 12 euro glaset. En champagne vi druckit ett flertal gånger och som vi tycker är en bra standard champagne. Den är gjord på 2/3 Pinot Noir och 1/3 Chardonnay. Det doftar av bröd, citrus och vanilj. Smaken är fylld av äpplen (gula), citrus, bröd och nötter. Gott!!
Vi tittar på menyn och bestämmer oss för deras Menu Anniversaire (se längst ner på sidan). Den innehåller fem rätter och vi köper till deras vinmeny för 10 euro. Vi får då vin till alla rätterna förutom deserten. Knappa 90 kr betalar vi för fyra glas vin. Det är klart att några storheter kan man inte förvänta sig, men man måste säga att detta är en en hyfsad prissättning.

Förrätten är OK, men inte särskilt spännande. Drycken som serverades till är en Crémant de Wallonie. En helt ny bekantskap, som känns väldigt enkel. En tveksam start.
Vi får därefter en consommé med en ravioli med foie gras. Det här var något helt annat. En underbar "soppa" med en ljuvlig ravioli. En lysande rätt!! Vi fick till detta en riesling från Clos des Rochers. Ett vin från Luxembourg. Detta måste vara det första vinet vi dricker från Luxembourg. Vinet är OK, men inte någon stor riesling precis.
Dags för lite fisk. Lite stekt piggvar med delikata tillbehör. Riktigt gott! Vi äter ganska ofta piggvar, då vi har möjlighet att köpa från vår lokale fiskare, så vi vet hur den ska smaka och tillagas. Vi ger våra komplimanger till restaurangens "chef". Vi serveras en bourgogne Rully 1er Cru, Joseph Drouhin. Kvällens i särklass bästa vita vin. En perfekt matchning till fisken. Det doftar förföriskt av blommor, honung och lite torkad frukt.  En svag ton av citrus och lite friska gula äpplen. Allt i en frisk framtoning. I munnen får vi ett läckert, ja nästan elegant vin, där de friska gula äpplena tillsammans med honung, havstorn och citrus förgyller smakintrycken. Det här kan jag tänka mig att köpa , då tillfälle ges.
Dags för köttbiten. Vi får några skivor köttmedaljonger på charolais (belgiskt nötkött). Smakrikt och perfekt stekt. Trevliga tillbehör och så ett glas rödvin, Ch Peyrassol. Ett vin från Provence. Gården ligger dryga 300 m över havet alldeles i närheten av "Massif des Maures". Gården var en gång i tiden en del av Tempelriddarna, så här finns det en historia. Det här vinet domineras av Cabernet Sauvignon och Syrah men det finns fler druvor. Sammansättningen har jag haft svårt att få fram. Ett medlkraftigt vin som domineras av mörk frukt och örter/kryddor. Bra syra och väluppfostrade tanniner. Ett bra köttvin.
Vi gillar det här och kan mycket väl köpa någon flaska för att forska vidare på.

Vi fick avslutningsvis ett smakprov på tre deserter. En macarone fylld med hallon/björnbärs kompott som var helt sagolik.

Vi sammanfattar det här som en riktigt bra middag. Bortsett från den första rätten höll det här mycket hög klass. 45 euros måste betraktas som ett fantastiskt pris. Ytterligare 10 euros för fyra glas vin varav de två sista var riktigt bra. Varför kan man i Europa ha viner på restaurangenar till rimliga priser, men inte i Sverige?

Ja, ni förstår själva att det här stället kan vi verkligen rekommendera!!