Ästad. Vingårdsvandring och avsmakningsmeny på Äng

En gråmulen onsdag i början på november tog vi oss de drygt fyra milen till Ästad Vingård. Äntligen var det dags. Vi har varit på väg dit åtskilliga gånger, men något har kommit emellan. Förra året var det pandemin, men fullvaccinerade som vi är vågade vi oss på det här lilla äventyret.

Ett par mil sydost om Varberg ligger Ästad. Här har det bedrivits småskaligt jordbruk i flera generationer. 1985 tog Rolf och Ann-Catrine Carlsson över verksamheten efter Rolfs föräldrar. En omställning gjordes till att producera ekologisk mjölk. Det startades också upp en turistinriktad verksamhet med bl a B&B och gårdscafé. 

2010 tog barnbarnen Linda, Mattias och Daniel över ansvaret. Mjölkproduktionen avvecklades. 2011 planterades vinrankor. Hotellverksamheten utvecklades. Ett SPA startades och en ordentlig satsning på restaurangverksamheten gjordes. Det senare belönades tidigare i höst då restaurang Äng fick en stjärna i Guide Michelin.

Vi hade bokat in oss på en rundvandring i vingården samt en liten vinprovning. Klockan 14 möttes vi av  Caroline Hedström, en av Ästad Vingårds sommelier. Jag måste ge henne säskilt beröm för att informera oss på ett sätt som passade både nybörjare och oss lite mer erfarna vinprovare.

2011 planterades de första vinrankorna på Ästad. Idag omfattar vinodlingarna runt totalt 30 000 vinrankor fördelade på dels den ursprungliga odlingen i Ästad med i huvudsak druvan Solaris (14 000 vinstockar) och dels en mer kustnära odling i Morup med Solaris (även här 14 000 ), men här görs även försök med Chardonnay och Pinot Noir. 

Inlandsodlingen har namnet Pengakullen med en jordmån som i huvudsak är grus, medan den kustnära odling har en mer sandig jordmån (gammal havsbotten). Vinstockarna på Pengakullen har lite tuffare förhållanden både vad gäller jordmån och klimat.

All odling sker ekologisk, vilket betyder bl a inga kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsling. 

Vårfrosten är den största utmaningen särskilt i inlandsodlingen (Pengakullen), därför finns det ett sprinklersystem med automatisk frostbevattning.

Första skörden gjordes 2014. Det blev ingen skörd 2017 och 2021 den största skörden någonsin på 30 ton. Det visar hur väderkänsliga Ästad är. 

I huvudsak går allt vin till den egna verksamheten med provningar och restaurangen. Deras fokus är på mousserande vin, som görs enligt champagnemetoden dvs en andra jäsning på flaska. De år som skörden blir stor görs också stilla viner. Jäsningen sker oftast  på ståltankar, men ibland även på ekfat eller betongägg. Detta varierar år från år beroende på regn, soltimmar och temperatur.

Lite kuriosa: på "grönskörden" gör dom en vinäger, som används i köken på gården.

Den här delen av arrangemanget avslutades med en provning av tre viner varav ett var Ästads egna.

2016 Ästad 

2016 var ett bra år för Ästad. Tidig och varm vår. Torrt och stabilt sommarväder gav en tidig skörd (8 september). 

Vinet har fått ligga 4 år på sin jästfällning. Det fick en dosage på 4g/l då det degorgerades.

Färgen går i en ljusgul ton.

Det doftar av äpplen, päron, fläder, krusbär, lite citrus, grusig sommarväg.

Smaken är frisk med en medelhög syra. Vi kan känna äpplen (Granny Smith), citrus, en viss örtighet, mariekex och en viss krämighet.

Inte alls så oävet. Jag tycker att de svenska vinerna blir allt bättre. Vinnäringen är förhållandevis ung i Sverige, men den tar stora kliv framåt varje år.

2019 Brouilly Naturément, Dom Didier Desvignes

Ett riktigt trevligt Beaujolais-vin. Detta är ett s k naturvin på druvan Gamay. 

Diskret doft av läder, mossa och röda bär. I munnen känns det omedelbart rätt så strävt, men strävheten försvinner så fort vi får en ostbit i munnen. Hallon, skogsbär, lite örter och kakao. Gott!

2016 Bembibre, Domino de Tares.

Ett väldigt gott vin från Bierzo på druvan Mencia. 

Färgen går i en rubinröd nyans av lite mörkare karaktär.

Trevlig doft av mörka bär typ mogna körsbär och mörka plommon, örter, lite lavendel och aningens viol. I munnen är det mörka körsbär, blåa plommon, lite björnbär, en del örter och kryddor. Trevlig syra och lite småbitande tanniner. Lång eftersmak där frukten sällskapar med choklad, kaffe och aningens vanilj.

Vi fick nu en timmas vila innan det var dags att kl 17 samlas i restaurang Äng. Vi startade med ett glas champagne. Vi kunde välja bland två sorter. Vi gjorde det enkelt för oss och valde båda. Vi är ju nyfikna av oss, så det passade bra att få ett av vardera glaset per par.

Tange-Gérard Selection är en Blanc de Blancs från vinfält runt Vertus. Jäsning på stora (80 hl) ståltankar. Åtminstone 5 år på sin jästfällning. Dosagen varierar lite från år till år, men  den här vill jag minnas fick 3 g per liter. 

Frisk nästan lite krispig och med en härlig elegans. Gula äpplen, citrus, lite nötter, gula stenfrukter, mariekex och en hel del steniga mineraler. Hustruns favorit.

Hommage Parcellaire La Sablonniere från André Heucq är en Blanc de Noirs från 2013, där druvorna kommer från vinfält någon mil nordväst om Epernay. Jäsning på ekfat, där det också fått mogna en kortare tid. Det har fått ligga drygt 36 månader på jästen innan det degorgerades. Dosagen anges till Brut Nature dvs inget socker tillsattes vid degorgeringen. 

Mogna äpplen nästan som fallfrukt, citrus, gula stenfrukter, steniga mineraler och så ett avslut med tropisk frukt och aningens sälta. Min favorit av dom två.

Två riktigt bra champagner, som också följde oss på de första serveringarna.

Vi fick en matresa som tog oss upp i himmelens parnasser. Filosofin med restaurang Äng är att ta vad som finns utanför dörren och förädla det till sin största potential. Det innebär att så mycket som möjligt av råvarorna ska komma från grannskapet. 16 olika serveringar ingick i deras Avsmakningsmeny. Superlativerna tar slut när vi beskriver den matglädje som vi förunnades. 

Den allra första serveringen missade jag ta kort på. 

- Det var skogschampinjon, kantarell från Okome samt tryffel från Gotland. 

Ovan ser vi servering nr 2,3,4

- Skogschampinjon & Portabello från Hakaslätts Camelia från Hagarnas Mejeri

- Vildplockade ostron av Klemmings. Chips på räkskal

- Råräka från Bua. Rossini Caviar Oscietre

 

Ett glas vitt stilla vin med namnet Pengakullen från Ästad. Druvan är Solaris och vinet är gjort på andrapressningen. Detta fick ackompanjera oss genom några utav de kommande serveringarna.

- Yellowtail

- Vildplockad sallad på ogräs & grön chili

- Blåmussla från Kattegatt och Organza tomat

- Havskräfta från Buas kust, barr från enbärsbuske och rölleka från Ästad

- Jordärtskocka från Hallandsbär & tryffel från Gotland

- Vaktel från Örkelljunga, honung & lök

- Gris från Ragnarssons gård i Tvååker. Ostronskivling från fungigården

-Hallandshimmel. Blåmögelost.

2016 Rioja Reserva Roda.

Initialt lite jord, läder och tobak, men rätt omgående får vi en härlig mörk frukt främst körsbär och mörka plommon. Lite kryddor, aningens rostade fat, kaffe, choklad och unset vanilj. Jag ska inte säga att dillen lyser med sin frånvaro, men i betydligt mindre utsträckning än vad jag förknippar med rioja.

- Äpplen från Bjäre & Youghurt från Skrea Mejeri

- Tryffel från Gotland. Glass på gran.

- Fika dvs kaffe/te tillsammans med några läckra godsaker

Vi drack till detta en Auslese från Weingut Nik Weiss. Frisk, söt och med läckra smaker av tropisk frukt, lite citrus, aningens honung och unset skifferaktiga mineraler. Vuxengodis helt enkelt!!

Den stjärna i Guide Michelin som Äng belönats med kunde lika gärna varit två eller tre. Jag förstår inte hur mat kan bli bättre. Mitt råd blir: åk till Ästad och njut av maten och vinet på Äng.

Du som vill läsa lite mer om en Spa-upplevelse på Ästad kan göra detta på bloggen lite mer rosa

2010 Campo Leon, Latium Morini

I förra veckan var det landskampsfotboll med en svag insats mot Georgien och betydligt bättre mot Spanien, trots förlust. Så klart blev det lite amarone till dom där matcherna och då känner jag mig alltid som en vinnare.

Vi drack Campo Leon. På SB kostar årgång 2015 303 kr. Campo Leon är enligt min mening kanske den allra bästa amaronen i prissegmentet 300 kr och lägre.

Producent är Azienda Agricola Latium Moriní, som håller till i de östra delarna av Valpolicella. Någon mil söder om Mezzane di Sotto ligger deras vineri. Vi befinner oss i Valle D´Illasi, där mästaren Dal Forno håller till, men också några av våra egna favoriter som Roccolo Grassi, Ernesto Ruffo och Marion.

Vinet görs på 70% corvina, corvinone, 20% rondinella samt 10% oseleta och croatine. Druvorna har torkats mellan 100 och 120 dagar. Vinet har legat ca 30 månader på 350 liters ekfat och därefter åtta till tio månader på flaska innan det når ut till marknaden.

Årgång 2010 är alldeles lysande nu. Fortfarande med en bra friskhet och samtidigt en del mognadstoner, som skapar både komplexitet och djup i doft och smak. Så mycket bättre tror jag inte den här amaronen blir, men å andra sidan duger det långt hur den är idag. Den håller säkert den här höga nivån i flera år till

Härlig doft med massor av mörk bär-frukt i centrum och därtill förgylld med lite torkad frukt, några små nypor örter och aningens kakao och unset viol.

I munnen breder en ljuvlig samling bär ut sig. Här finns söta, mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, skogshallon och aningens, aningens svartavinbär. Inslaget av torkad frukt läs fikon, katrinplommon, aningens russin är tydligt. Lite mindre, men ändå tydliga, tonerna av örter och kryddor. Finstämd syra håller friskheten uppe. Sammetslena tanniner. Eftersmaken är ljuvlig med mera mörka bär och torkad frukt, men här tillkommer ljuvlig mörk choklad (80%) och några körsbärskärnor. Allt i en härlig samklang och med en underbar elegans.

Betyg 5-

Min sista flaska från året 2010 är detta och visst har jag belönats rikligt för att jag lyckats hålla tassarna borta tills nu.

2015 verkar vara aktuell årgång på "Bolaget". Det blir att lägga en beställning. 303 kr för en amarone av den här klassen får en tacka för.

Del 14 i projektet Grekland 2.0: 2019 Muscat från Garalis

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Projekt Grekiska viner 2.0. 

Det landade under vårvintern 2021 en kartong med tolv olika grekiska viner hos Vintankar. Precis som tidigare år är det Oinofilia i Köpenhamn, som levererat vinerna. Så klart ska jag skriva några rader om dessa viner och därmed är grunden lagd till ett av 2021 års vinprojekt. 

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

- 2019 Xinomavro Young Vine, Thymiopoulos

- 2017 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

- 2019 Nostos Roussanne, Manousakis Winery

- 2018 Pithari Red, Afianes Wines

- Retsina Amhporae Natur, Tetramythos

- 2015 Resin Flavour Roditis, Tatsis

- 2018 Gi&Uranos från Thymiopoulos

- 2017 Negoska Rosé, Tatsis

- Retsina of Lemnos, Garalis

- Rosé Retsina of Lemnos, Garalis

Manolis Garalis är tredje generationens vinmakare. Han startade sin egna verksamhet 2006 och redan 2007 kom den första årgången. Garalis Winery håller till på ön Lemnos belägen i den nordligaste delen av Egeiska havet. 

Det är ett rent familjeföretag där både hustrun och barnen är involverade. Garalis odlar främst de lokala druvorna Limnio och Muscat Alexandria. Vingården är 5 ha stor och brukas enligt organisk-biologiska odlingsmetoder (certifierade). Jordmånen på vingården är vulkanisk. Vinfälten ligger på 150-200 m över havet. Endast naturlig jäst används. Ytterst lite svavel tillsätts vid buteljeringen.

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Muscat of  Alexandria. Vinrankorna har en ålder på lite drygt 35 år. Naturlig jäst och jäsning på ståltankar, där det fått vila i två månader på sin jästfällning innan det buteljerades.

Färgen är ljusgul med lite skira ljusgröna stråk.

I doften hittar vi exotiska frukter, örter, lite citrus och en bukett sommarblommor.

Vi tar en liten klunk och njuter av den härliga friskheten i vinet. Här finns en fin samling örter, rätt gott om persika, aprikoser, passionsfrukt, lite mindre men ändå tydliga toner av nötter, fläder och krusbär. En anstrykning  av gula, lätt oxiderade äpplen och unset honung. Den trevliga syran skapar en friskhet hos det här vinet som absolut hör hemma på pluskontot. 

Betyg 4-

Vi gillar det här vinet. Det kostar 179 DKK och vi kommer att fylla på förrådet då tillfälle ges.

Lyxig Amaroneprovning med Henrik Ungerth på Barrique

Amaroneprovning på Barrique med Henrik Ungerth har varit ett kärt återkommande inslag. Nu har det varit några års uppehåll, men i måndags var det dags igen och som vi längtat. 

Barriques ägare Rolf Olofsson hälsar oss välkomna. Henrik berättar om Amarone förr och nu. Trender som varit och siar lite om framtiden. 

Det är en formidabel uppställning den här kvällen. Det är Amarone av den absolut högsta klassen vi får njuta av. Vi provar de fyra amaronevinerna halvblint, vilket betyder att vi vet vilka viner vi provar men  inte vilka som är i de enskilda glasen. Vi sniffar, tar en liten klunk, sniffar igen osv. Innan vi får reda på vad som är i varje glas görs det en omröstning om kvällens favorit. Glas nr 1 är vinnare med 16 röster. Glas 2 och 3 får vardera 3 röster medan glas 4 får 5 röster. Även jag höll glas 1 som främst men det var hårfint mellan glas 1 och 2 för min del.

Glas 1. 2011 Bussola TB. 

Druvmixen är Corvina (45%), Corvinone (35%) och Rondinella (25%), som vuxit på vinfälten "Casalin", "Vigneto Alto" och " La Tenda". Vinstockarna har en ålder på 50-55 år. Direkt efter skörd läggs druvorna för att torkas i cirka fyra månader. I mitten av januari pressas de torkade druvorna och jäsningsproceduren drar igång som varar runt 60 dagar. Vinet får sedan mogna i 48 månader på 500 liter stora ekfat. De tio bästa ekfaten väljs ut och blandas i ett 50 hl stort ekfat, där vinet får vila i ytterligare 24 månader. Det är först därefter som vinet buteljeras, där det slutligen får vila i 18 månader innan det är moget för marknaden.

En stor och intensiv doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen. Fast det startar med lite läder, som snabbt lämnar fritt spelrum för en sagolik mörk frukt. I mindre omfattning noterar vi örter, kryddor, kakao och aningens vanilj. 

I gommen är det den mörka frukten och bären, som omgående tar kommandot. Här finns söta, mörka körsbär, björnbär, lite blåa plommon och några skogshallon. Örter och kryddor får vi i väl avvägda portioner. Lång eftersmak av mörkchoklad, körsbärskärnor och söta, mörka körsbär. Den höga alkoholen är väl integrerad med frukten. Små nätta tanniner och lättsam syra bjudet försiktigt motstånd. I min gom en mycket välbalanserad Amarone. Sagolik att dricka just nu!!

Glas 2. 2015 Campo dei Gigli

Vinet är gjort på Corvina och Corvinone 70%, Rondinella 20% samt 5% vardera av Croatina och Osoleta, vilket är samma blandning som i det enklare ”Selezione”. Druvorna till Campo dei Gigli kommer från en vingård på toppen av berget (kullen) Monti Garbi på 350 m höjd över havet. Jorden är mycket kalkrik och vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Druvorna skördas för hand och sorteras två gånger för att endast de bästa druvorna ska komma med. De får ligga och torka i ca tre månader innan de pressas. Jäsningen sker på nya 500 liters-fat av fransk ek. Vinet får sedan ligga på dessa fat i ca tre år innan det buteljeras.

Detta är kvällens yngsta vin, vilket förvånar mig. Vanligtvis tycker jag Campo dei Gigli behöver några ytterligare år för att vara så här utvecklad och tillgänglig. Årgång 2015 bjuder verkligen upp!!

En stor och rätt så kraftfull doft av mörka bär, lite örter, läder, kakao samt en finstämd kryddighet kan vi rätt omgående fastslå. Lite vanilj och katrinplommon cirkulerar i bakgrunden. Ett riktigt sniffarvin.

Smakerna är förvånansvärt utvecklade redan nu. Här är det gott om söta, mörka körsbär, blåa plommon och skogsbär. Lite mindre men ändå tydliga toner av örter och någon liten kryddighet. Torkad frukt i små balanserade portioner förgyller intrycken. Lång eftersmak. Alkoholen på 16% är redan nu infångad av frukten.

En ung och sagolik amarone!!

Glas 3. 2012 Dalforno Romano.

Detta är kanske den mest prestigefyllda Amaronen. Det är ytterst få gånger jag druckit Dal Fornos amarone. Den brukar landa på strax under 3000 kr på "Bolaget", vilket är betydligt mer än vad min plånbok tål. Det är därför en ynnest att få testa den i ett sådant här sammanhang.

Vingården ligger ett par mil nordost om Verona i Val d´Illasi.
Druvmixen i deras Amarone är Corvina och Corvinone 60%, Rondinella 20% samt 10% vardera av Croatina och Oseleta. Endast druvor som kommer från minst 10 år gamla vinstockar används till Amaroneproduktionen. Druvorna torkas i ca tre månader innan de pressas. Själva jäsningsproceduren tar runt 15 dagar och äger rum på ståltankar. I mitten på januari "dekanteras" vinet och pumpas över på nya barriquer. Det innehåller fortfarande en del restsocker och en långsam jäsningsprocedur sker under 18 månader. Vinet får därefter vila upp sig i ytterligare 18 månader på dessa barriquer. Vinet tappas därefter upp på flaska, där det får vila runt 24 månader innan det ska ut på marknaden.

Jag påminner om att ingen visste att Dal Forno gömde sig i glas tre. Mina noter baserar sig på hur jag upplevde vinet utan att veta vilken av de fyra amarone som var i glas tre.

Det finns en tydlig alkoholton i såväl doft och smak som stör intrycken. Detta till trots är doften intensiv och kraftfull och packad med mörk frukt. Visst är doften komplex med nyanser av örter, kryddor, choklad, lakrits, torkad frukt mm, men djupet har ännu inte hunnit utvecklas.

Det är samma med smaken. Visst finns här kraft och visst är smaken komplex, men det känns så tydligt att det finns så mycket mer som med tiden kommer att utvecklas. Det är främst djupet i smakerna och de mångfaceterade tonerna som inte kommer fram idag.  Här finns också tanniner i massor. Kanske den tanninrikaste amarone jag druckit och detta i en amarone nio år efter skörd. Vi kan trots allt notera söta, mörka körsbär, blåa plommon, björnbär, mörk choklad, en liten rökighet, aningens lakrits samt lite örter och kryddor. 

Den här kvällen kommer DalForno inte till sin rätt. Den behöver kanske fyra/fem år för att slipa av tanninerna och att få alkoholen integrerad med frukten.

Glas 4. 2010 Amarone Le Guaite de Noemi

Jag har själv aldrig besökt den här vingården, men den står på listan över vingårdar att besöka när läget i världen normaliserats. Daniel Bryntesson skriver så här på Amaroneguidens hemsida:

Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. 

Den är gjord på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska. Noemi brukar vänta med att släppa sin Amarone tills dess den är helt mogen för att njutas av. Årgång 2010 är inget undantag. Visst kan den kanske utvecklas något, men den är strålande redan idag.

Precis som hos de andra tre amaronevinerna möts vi av en härligt intensiv doft. Kraftfull och packad med mörk frukt. Naturligtvis är de söta mörka körsbären liksom skogsbären på plats, men det finns också ett tydligt inslag av svartavinbär. Kanske mer vinbärsblad än bär. En finstämd örtighet, aningens vanilj, lite läder och cederträ samt unset torkad frukt.

I munnen återkommer mycket av det vi kände i doften. Det är ett vin i väldigt fin balans med både kraft och djup i smakerna. Den höga alkoholen 17% är så gott som helt infångad av frukten. Precis som i doften kan vi omgående känna söta, mörka körsbär, björnbär, blåbär, hallon och så svarta vinbärsblad. Finfina örter och kryddor. Lite torkad frukt med unset russin. Bra syra och sammetslena tanniner och på det en underbar eftersmak med mörk choklad, körsbärskärnor och mera söta, mörka körsbär. Mums!!

Sammanfattning.

En makalös provning med fyra amarone av allra yttersta klass. Rent av världsklass. Amarone av den här klassen kostar en del.

Glas 1.  2011 Amarone TB Riserva, Bussola nr 79979 pris 1125 kr. Helt på topp.

Glas 2.  2015 Campo dei Gigli, Tenuta Sant´Antonio nr 72769 669 kr. Lysande redan nu och kommer att utvecklas.

Glas 3.  2012 Dal Forno Romano. finns för närvarande inte på Systembolaget. Pris strax under 3000 kr. Behöver flera år i källaren, men kommer att utvecklas mycket.

Glas 4.  2010 Amarone Le Guaite di Noemi nr 78689 pris 699 kr.  Helt på topp.

Avslutningsvis ett stort, stort tack till Henrik och Rolf för denna fantastiska provning.

Vinfestival med Nigab

 Pandemin är långt ifrån över, men smittan är begränsad och de flesta restriktioner är borta. Många av oss är fullvaccinerade och har börjat återgå till ett mer normalt liv, men någonstans i bakhuvudet finns det en medvetenhet om att Covid finns därute och en viss försiktighet i umgänget med andra människor (främst obekanta personer) har vi nog. 

Vi har den senaste månaden gått på fotbollsmatcher, besökt teatrar och restauranger. Och som vi njutit av detta. Förra veckan var det dags för mig att besöka Sortimentsprovning nr 2. Förra gången var det Handpicked Wines (läs intrycken här). Nu är det dags att ta del av Nigabs sortiment.

Det blev att vid lunchtid cykla iväg till Åsa Station och ta Öresundståg in till Göteborg. En kort promenad till KungsportsAvenyn 6 och hotell Bellora. Hissen upp till 7:e våningen, där jag välkomnades av Nigab. Det blev trevliga samtal med Nigabfolket, mycket provande och spottande. Långt ifrån allt får plats i det här inlägget utan det som på något sätt berörde mig lite mer blir det några rader om.

Första stoppet blev att prova lite Cava för att sätta lite fart på smaklökarna. Jag hade förmånen att tidigare i år (9 mars) vara med om en digital provning av Vilarnaus Cavor. Organiska odlingsmetoder. Jag blev lite småimpad av dom då. Den intresserade kan läsa om den provningen här. Erfarenheten idag är den samma som då. Vilarnau är en riktigt bra Cavaproducent. Även samma två favoriter. 

Jag rankar Albert de Vilarnau som nummer ett. En Cava i en liten ovanligare stil. Jag förmodar att det är de sex månaderna på kastanjefat, som lämnat sina tydliga spår. I doft och smak hittar jag äpplen, citrus, persika, aprikoser, lite torkad frukt, en hel del tropiska frukter och sommarblommor. I eftersmaken, som är något längre än medel, får vi rostat bröd, lite örter (bl a kamomill) som får sällskapa med frukten. 

Inte så långt efter kommer Brut Natur Gran Reserva 2016. Frisk och torr med en viss krämighet. 

Här finns gula äpplen, gula plommon, mogna persikor, någon ton av aprikoser, samt ett tydligt inslag av rostat bröd. Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer torkad frukt, nötter och alldeles i avslutet lite blodgrape. Mums!!

Dags för Champagne. Vv Fourny & Fils besökte Champagnebaren i Göteborg för några år sedan. Min favorit då blev Cuvée "R". Nu har det gått några år sedan jag senast drack den och den levererar samma härliga känsla nu som då. Det är en hyllning till fadern Roger, som var förtjust i att ha en liten andel Pinot Noir i sin favorit champagne, därför innehåller den här ca 10% Pinot Noir och resten Chardonnay. Vinstockarn  har en ålder av 60+. Druvmust från två årgångar används. Lika mycket från varje årgång.

Jäsningen sker på små träfat. Vinet får sedan ligga runt 18 månader på sin jästfällning innan det buteljeras, där den andra jäsningen äger rum. Vinet får ligga runt fyra år på flaska innan det degorgeras. Dosagen är 0,75 gr per liter. Så himla god med en underbar friskhet och fina äpplesyror, citrusblandningar och en ljuvlig mineralitet. Eftersmaken är komplex med sin brödighet, touch av nötter och aningens tropisk frukt. Lite sälta och blodgrape precis i avslutet.

Cuvée R är en dryck som gjord för skaldjur. 

Monts de Vertus Blanc de Blancs 2014 är inte så långt efter. Även detta en strålande champagne. Enbart Chardonnay som vuxit på vinstockar, som har en ålder på minst 50 år. Dessa växer på en mycket kalkrik jord. Jäsningen sker på små ekfat och vinet får sedan ligga i sju månader på sin jästfällning innan det tappas över på butelj för en andra jäsning. Den får sedan ligga runt sex år på flaska innan det degorgeras. Dosagen är 3 g per liter. 

Torr, frisk och lite krämig med en härlig syra. Äpplen, citrus, lite rostat bröd och en god portion mineraler. Balansen mellan syrorna, frukten och mineralerna är det som tilltalar mig.

Jag smakade två olika cuvéer från Loire-producenten Dom Tinel-Blondelet. Båda två riktigt hyggliga, men jag sätter Arrêt-Buffatte från 2018 aningens före p g a sin friskhet och krispighet. Gröna äpplen, lite örter, aningens citrus samt lite fläder, krusbär och en god portion kalk och steniga mineraler.

Två lite billigare viner från Sicilien gjorde ett trevligt intryck. Kooperativet Settesoli där Mandrarossa i Menfi ingår är producent. Zibibbo på druvan med samma namn är för mig i första hand ett sällskapsvin med citrus, blommor, aprikoser, lite nötter och massor av kritiga mineraler.

Grillo Costadune är gjort på den lokala druvan Grillo. Ett vin med rätt mycket örter och kryddor samtidigt som det balanseras upp av citrus, persika, lite tropiska frukter samt steniga mineraler.

Dags för några röda viner från Rhône-producenten Paul Jaboulet. I ovanstående kvartett är det Les Jumelles som tilltalar mig mest. 100% Syrah. Runt ett år på franska ekfat, varav 20% nya ger ett vin med en hel del mörka bär, vitpeppar, charkuterier, aningens viol och med väluppfostrade tanniner. Riktigt gott.

Det vin som imponerade mest på mig är Domaine de Thalabert från 2017. Ett riktigt bra och gott vin. Druvan är Syrah och även detta vin har fått runt ett år på franska ekfat. På SB finns såväl årgång 2017 och 2019. Jag tycker 2017 klart överglänser 2019. Både doft och smak är större och generösare. Härlig mörk frukt, de typiska vitpeppartonerna, lättrökta charkuterier, lagerblad, aningens rött kött och violer samt ett mycket behagfullt tanninbett.

Jo jag har redan knappat in en beställningsorder på SB. 279 kr är priset. Fasligt mycket vin för dom pengarna.

Bourgogne är svårt tycker jag. Jag har ofta svårt att hitta rätt och därtill en inte särskilt tjock plånbok. Resultatet då blir oftast en besvikelse. Jag fick ett smakprov av 2018 Les Amoureuses från Albert Bichot. Det är bara att medge att bourgogne kan vara fantastiskt gott. Fast min lärarpension tillåter inte köp för 3149 kr på SB.

I Nigabs stora och alldeles utmärkta portfölj finns två Amaroneproducenter. Casalforte kommer från kooperativet Cantine Riondo någon mil öster om Verona. Helt OK viner, men jag har aldrig riktigt fallit för deras viner. Den andra producenten är Speri, som i mitt tycke gör helt fantastiska viner. Deras amarone ska helst drickas tio år efter skörd, men då är det ren och skär magi. Dricks Speris Amarone ung kräver den flera timmars luftning i karaff för att komma till sin rätt. Årgång 2016 som är aktuell nu rankas som en toppårgång i Valpolicella. Lite synd att den amaronen vi bjöds på inte fått en ordentlig luftning. Nu känns den mycket stram och tanninrik. Tveksamt om jag smakat en amarone med sådant här tanninbett, men ändå känns det att under ytan finns en rik, mörk frukt, örter, kakao mm som inte riktigt lyckas tränga sig fram. Jag har köpt ett par flaskor och lagt i källaren, om ett par år ska den första testas efter tre timmar i karaff.

Ripasson är från 2018 och är riktigt tillgänglig nu. Det här är en ripasso som inte försöker vara en amarone utan lever helt och hållet på sin egna meriter och det gör den tusan så bra. Viss stramhet har den, men den mörka frukten, de fina körsbärskärnorna, örterna och kakao ger en bra komplexitet och som balanseras med en fin syra och elegans. Gott!!

2015 Santa från Familia Castaño

Det fick bli ett spanskt vin också. Vi förflyttar oss till Alicante-trakterna. Runt 10 mil nordost om Murcia hittar vi vinområdet Yelca och här är det druvan Monastell som regerar.

Vingården ligger på dryga 700 m ö h och vinstockarna till det här vinet har en ålder på 70+. 

90% Monastell och 10% Garnacha. Det har fått mogna runt 14 månader på en blandning av nya franska och amerikanska ekfat.

Ett kraftfullt vin som gjort för höstens alla mustiga grytor. 

I doft och smak hittar jag blåa plommon, björnbär och lite svarta vinbär. Här finns också gott om örter och kryddor. Tanninerna är tydligt närvarande men blir inte särdeles närgångna. Finstämd syra. På slutet aningens rökighet som för tankarna till rökta charkuterier.

Monastrel är en druva jag har ringa erfarenhet av, men intresset har väckts efter den här flaskan  Knappt 200 kr på "Bolaget" är ett klart anständigt pris.

Summering.

Två timmars rundvandring och ett 50-tal viner provade, så är jag väldigt nöjd. En mycket trevlig sortimentsprovning. Många riktigt goda viner.  Trevliga och kunniga representanter från Nigab förhöjde intrycken. 

Gamla bekantingar som påminde om hur fantastiska dom är (Vv Fourny Cuvée R) och Dom de Thalabert jisses vilket vin till det priset. 

Nya druvbekantskaper som bl a Zibibbo och Monastrell.

Det är precis så en sortimentsprovning ska vara. En blandning av gamla bekantskaper parade med nya erfarenheter. Ett stort tack till Nigab för att även vi på Västkusten fick vara med om detta!!

Amarone 2006. Del 2. Il Fornetto från Stefano Accordini.

Jag gjorde under det första halvåret 2018 en genomgång av årgång 2009. Det blev 19 olika Amarone jag provade. Jag skrev en artikel om detta på Club amarones hemsida. Två år senare gjorde jag en än mer omfattande genomgång av årgång 2011. Jag provade 27 olika Amarone. Den intresserade hittar min sammanfattning här. 

Det börjar bli dags att prova den femstjärniga årgången 2006 lite mer struktuerat. Jag har inte alls lika många olika amarone från det året i min källare, men jag samlar mina intryck i några blogginlägg. För någon vecka sedan la jag upp det första inlägget.

- Mazzano från Masi

2006 Il Fronetto.

Amarone nummer två från året 2006 blir Accordinis prestigeamarone Il Fornetto. Stefano Accordini är en producent jag håller högt och besökt ett flertal gånger. Ett av besöken kan du läsa om här.

Så klart finns dom med på min Tio-i-Topplista över vinproducenter i Valpolicella. 

Druvmixen är 55% Corvina, 35% Corvinone och 10% Rondinella, som kommer från vinfältet "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar. Druvorna får torka i 120 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek. Vi har tidigare hyllat årgångarna:  2004, 2006, 2007 och 2011 . Klicka på resp årtal så får du mina tankar om det vinet.

Vi häller upp vinet på karaff någon timma innan vi ska njuta av det. Vi  möts av en rätt stor och intensiv doft där den mörka frukten dominerar. Här finns lite finstämda toner av örter, kryddor, kakao och torkad frukt. Det vilar en stor elegans över doftintrycken. En alldeles underbar doft som får oss att med jämna mellanrum sticka dit nosen och sniffa.

Det här är en fantastisk Amarone. Ett helt grymt vin! 15 år gammalt och fortfarande med en underbar friskhet och spänst.

Så klart har det smugit sig fram lite begynnande mognadstoner. Den här amaronen kan nog utvecklas något lite ytterligare och definitivt har den många goda år har den framför sig.

Det börjar med en ljuvlig kompott av mörka bär: körsbär, mogna björnbär, skogshallon blåbär och något enstaka svartavinbär. Spetsat med svartpeppar och lita andra örter i ett mer finstämt format. Små doser torkad frukt och aningens mineraler (sten och krita). Fin syra och eleganta, smånafsande tanniner. Smaken djupnar och komplexiteten ökar ju längre tid vinet är i glasen. Och på detta en eftersmak som får oss att göra vågen: Mörk lite småbitter choklad, några droppar espresso, aningens sötlakrits och några körsbärskärnor. Givetvis är den utsökta bärkompotten med oss hela tiden.

Magiskt Gott!!

Betyg 5

Den som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Den här amaronen kommer att hålla den här formidabla nivån i många år till. Å andra sidan är den så grymt bra idag och en sådan fröjd att dricka att det krävs en synnerligen god karaktär för att inte dra korken ur en flaska just idag!