torsdag 31 juli 2014

En champagnefavorit i repris. Billecart-Salmon

Detta är kanske den champagne på halvflaska som jag bloggat oftast om. För tre år sedan skrev jag om årgång 1998. Jag har skrivit om årgång 2000 bl a här.
En lustig sak med den här champagnen har varit hur den varit prissatt på Systembolaget. När jag köpte mina halvflaskor kostade dessa 299 kr och helflaskan kostade 899 kr. Detta har så småningom rättats till så halvflaskorna blivit hundralappen dyrare och helflaskan  hundralappen billigare. Just nu verkar den här cuvéen vara slutanmäld hos SB. Jag rekommenderar ändå att då och då gå in och titta på SB:s hemsida, det kan ju dyka upp en liknande prissättning igen. Det är nämligen en sjutusan till champagne.


2000 Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut

Det doftar trevligt av citrus, gula äpplen, kex och mineraler.
Inte så starkt, men ändå väldigt tydlig.

Smaken är härligt frisk och torr. Först känner vi citrus och gula äpplen, sedan blir syran lite mer påtaglig och de gula äpplena känns istället röda. En hel del mineraler, som har drag av krita kan vi också notera. Eftersmaken, som är lång, har en lite brödig touch och med några stänk tropisk fukt.

Vi gillar verkligen den här champagnen, dessvärre bara en halvflaska kvar.

Betyg 4+

onsdag 30 juli 2014

Välkomstviner.

I mitten på juli kom brodern från norr tillsammans med sin hustru till Västkusten för de årliga fem sommarveckorna. Traditionen bjuder att det är vi som bor här året om som bjuder in till sommarens första gemensamma middag med lite provning av viner.
Det fick bli följande uppställning.

2006 Gran Clos
En blandning på 54% Grenache, 34% Carignan och 12% Cabernet Sauvignon.
Vi har ett vin från det bergiga Priorat några mil sydväst om Barcelona.
Vi hyllade årgång 2005 för dryga året sedan. Vi gör likadant med årgång 2006. Det här är ett vin vi verkligen gillar.
Den mörka frukten, de finmalda örterna, den alerta syran och de mjuka, men ändå försigkomna tanninerna är precis i vår smak. Jättegott till maten och även mycket njutbart på egen hand.
Priset på "Bolaget" var 279 kr, när vi köpte det 2013. Vinet är väl värt dom slantarna enligt oss.
Dessvärre verkar det vara slutanmält för tillfället. Håll ögonen öppna efter detta vin när det återkommer. Flaskorna brukar ta slut fort.
Betyg 4+

2008 Capitel Monte Olmi, Tedeschi
Det är första gången vi dricker ett vin från den här producenten.
Du som vill veta lite mer om producenten klickar dig in på deras hemsida.
Druvorna till den här amaronen kommer från vingården Monte Olmi (2,5 ha) i Pedemonte. Druvmixen är 30% Corvina, 30% Corvinone, 30Rondinella och 10% en blandning på druvorna Rossignola, Oseleta, Negrara, Dindarella, Croatina and Forselina.
Druvorna har torkats ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig på stora fat av slovonsk ek i ca 2,5-3 år, därefter ytterligare ett halvår på flaska.

Vi möts av en stor och mäktig doft. Här finns de typiska dragen av körsbär och torkad frukt, men också lite mer ovanliga drag som läder,kompostjord och mossa. Spännande!
I munnen är det en kompakt, kraftig och intensiv smak med stor koncentration i smakerna. Allt detta och vinet känns ändå elegant. Körsbär, fjäderlätta örter, katrinplommon, torkad frukt ( russin och fikon) och aningens cassis. Pigg syra och ytterst behagliga tanniner ger vinet en speciell karaktär. Eftersmaken är riktigt lång med lite mer torkad frukt, mörk choklad och aningens kaffe. Här finns en viss sötma samtidigt som den mörka chokladen har en lätt bitterhet i avslutet.Alkoholen är redan nu ordentligt integrerad i frukten.
Så här bra trots att det en 2008:a som allmänt hålls som en lite svagare årgång än 2006,2007 och 2009.
Vi köpte det här av Vinupplevelser för 549 kr.
Betyg 5-


2007 Chateauneuf-du-Pape, Domaine Pierre Usseglio
Det har gått tre år sedan vi drack årgång 2007 av det här vinet.
Vinet innehåller 75% Grenache och resten Syrah, Mourvèdre och Cinsault.
Doften är lite mer diskret än den i de två tidigare vinerna. Vi känner en fin blandning av lite röda och mörka bär samt ett tydligt inslag av örter.
I munnen är det dom röda bären som tillsammans med örterna dominerar. Vinet visar upp en del mognadstoner. Tanninerna är betydligt mer avrundade och mjuka jämfört med hur det var för tre år sedan. Fortfarande finns det en friskhet i vinet. Eftersmaken är hyggligt lång och med en tydlig ton av lakrits.
Vinet är köpt på "Bolaget" under 2010 för knappt tre hundra kronor.
Betyg 4



2008 Grenache, The Ojai Thompson Vineyard

Det är tre år sedan vi senast drack det här vinet. Vi var då lite ljumna i vårt omdöme och hoppades att det skulle hända en del.
I ärlighetens namn är det så att vi även den här gången tycker att vi inte får ut det vi önskade oss.
Vinet är gjort på runt 80% Grenache och sedan lika delar Syrah och Mourvedre.
Doften lovar en del med en kompott på röda och mörka bär samt en behaglig näve örter.
Det är i smaken besvikelsen uppstår. Inte så att vinet är dåligt, bara det att vi tycker doften lovar mer än vad smaken levererar.
Kanske spelar det roll att de tre föregående vinerna presterat så väl.
Här finns en bärkompott med mestadels röda bär (skogshallon) och ordentligt med kryddor. Vi hade önskat oss mer tryck i frukten. Tanninerna har blivit avrundad, fortfarande finns det en viss stramhet, men visst är känslan mjukare och rundare idag.

Betyg 4-

Vinet är köpt på "Bolaget" för 349 kr under 2011.



Fyra fantastiska viner blev starten för sommarens vinorgie.
Vi var alla överens om den här rangordningen:
1 2008 Capitel Monte Olmi, Tedeschi
2 2006 Gran Clos
3 2007 Chateauneuf-du-Pape, Domaine Pierre Usseglio
4 2008 Grenache, The Ojai Thompson Vineyard

söndag 27 juli 2014

Domaine de Régusse.

Vi hade våra vänner S och M på middag. Det hade blivit dags att planera årets cykeltur i Provence. Vi hade fixat lite mat och vad passar sig bättre än att plocka upp en flaska köpt på förra årets Luberon runt.

2007 Grande Tradition
Geografiskt befinner vi oss någon mil väster om den lilla staden Manosque. Det här området har egen AOC status, Coteaux de Pierrevert. De röda vinerna måste innehålla minst 70% av Grenache och Syrah och dessa två druvor måste ingå med minst 30% vardera. Andra tillåtna druvor är Cinsault, Carignan och Mourvedre. Vårt vin innehåller endast Grenache och Syrah, men den exakta mixen kan jag inte få fram. Av smaken att döma är det Grenache som utgör huvuddruvan.

Det doftar av mörka bär och örter. I en soldränkt stil, ja man kan riktigt känna solvärmen slå emot oss. En lätt doft av pinjeträ förstärker de här intrycken. Vi sluter ögonen och vips är vi i Luberon på väg över en bergstopp.

Smaken är fyllig och rund med solvarma mörka bär, främst björnbär och hallo. Tanninerna är så avrundade, mjuka och lena de någonsin kan bli. Syran finns här, men kunde varit något mer alert. Eftersmaken är medellång och känns lite kryddig, med några lagerblad, en lätt ton av viol och mera solmogna mörka bär.

Det här är väl inget vin jag kommer att leta efter, men det fyllde den här kvällen den viktiga funktionen att vi lätt kunde återskapa stämningen, associationer och minnen från förra årets cykeltur Luberon Runt.
Ibland är detta viktigare än att ställa sig upp och göra vågen åt vinmakaren.















lördag 26 juli 2014

Bruno Paillard Première Cuvée

Under veckan som gått har vi haft besök av vår goda vän M från Stockholm. Det blev ett sedvanligt besök på Gunnebo Slott, där Claes Malmberg m fl underhöll oss.  Det blev lite skratt och ett par timmars trevlig underhållning. På kvällen då vi kom hem plockade vi fram lite räkor och en trevlig champagne.
Vi drack en flaska för dryga året sedan med degorgeringsdatum oktober 2009.
Druvmixen är den samma d v s 33 % Chardonnay, 45% Pinot Noir och 22% Meunier. Den här flaskan har däremot degorgeringsdatum september 2012.
Vi har en champagne som känns nästan lite ungdomlig.
Det är en försiktig nästan blygsam doft som letar sig fram till vår nos. Vi tycker oss känna lite friska toner av citrus, en del röda äpplen och aningens mandelskorpa. På slutet känner vi den där bekanta doften av snäckskal. Doften av snäckskal har vi en särskild relation till, då den ger oss associationer till vår barndoms somrar. Vi släpade många varianter av snäckor från stranden till vår sommarstuga, där snäckorn blev fantasidjur i våra lekar.

En torr och frisk champagne, som känns mycket ung. Visst en del smaker är utvecklade eller snarare under utveckling, vilket betyder att vi tror att den här är bara i början av sin glansperiod.
I munnen återkommer citrusen, men nu känns det mer som blodapelsin. Ordentligt med syra som vi förknippar med syrliga röda äpplen. En lätt brödig touch. Eftersmaken är hyggligt lång med lite mineraler och citrusen har nu inslag av blodgrape.
Den här champagnen är som jag skrev tidigare mycket god redan nu, men jag är övertygad om att den kommer att utvecklas väl de närmaste åren. Det får bli en flaska om året.

Vi betalade 345 kr då vi köpte den förra året på "Bolaget". Finns i Beställningssortimentet och kostar lika mycket idag.

Betyg 4

fredag 25 juli 2014

Monte Ca´ Bianca från Begali

Under VM i fotboll blev det ett litet race i drickandet av amaroneviner. Till en av semifinalerna blev det den här amaronen. Det är första gången vi bekantar oss med amaronen från Begali. Vi har tidigare druckit deras Valpolicella Classico och deras Ripasso. Båda har varit bra viner i sina resp klasser. Nu är det så dags för deras topp vin, men förs några ord om producenten.

Begali
Någon km sydväst om Pedemonte ligger byn Cengia, där huserar producenten Lorenzo Begali tillsammans med hustrun och sina barn. Här har man gjort vin sedan början på 1900-talet. Dom släppte sin första amarone i och med årgången 1986.Sex olika viner producerar dom och däribland två amarone. Ikväll är det deras prestigeamarone som ska avnjutas. Det är ju ändå semifinal i VM-fotbollen.

2006 Monte Ca´ Bianca
Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården.
Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique). Slutligen ytterligare åtta månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi möts av en stor, mäktig och koncentrerad doft, där de mörka körsbären och den torkade frukten står i centrum. Javisst är det en komplex doft, där vi så småningom kan dela upp den torkade frukten i beståndsdelar: först russin sedan lite fikon och något katrinplommon.Till slut kryper även några snabba stänk av örter fram. En doftbomb av högsta kvalitet.


Tusan var det här var gott. I gommen känns vinet stort, maffigt, runt och med en oerhörd koncentration av diverse smaker. Det formligen bombaderar vår gom med smaker. Mörka bär, där körsbär och björnbär känns tydligast. Torkad frukt i form av russin, dadlar och katrinplommon. En del örter. En lång mäktig eftersmak. Naturligtvis med söta körsbär och russin, men här tillkommer riktigt mörk choklad, som lämnar efter sig den där lilla bittra tonen, som är så typisk för kvalitetsamarone. Lie toner av fat: kaffe och vanilj. Jag betonar lite och lätta känns fattonerna.
Här finns också en lätt syra som skapar en friskhet hos vinet.

Det är bara att ställa sig upp och göra vågen. Elegansen, koncentrationen parad med "renheten" imponerar.
Nu hade vi flera gäster hemma, så vi fick oss ett glas vardera då vi var sex personer. Vi har en flaska kvar av den här årgången. Jag tror att det kan finnas någon liten växel till i vinet, så till någon Champion Leage Final om två/tre år är det dags för återseende.

Betyg 5-

torsdag 24 juli 2014

En kväll i Hjo

Tredje helgen i juli är det travtävlingar på Axvalla travbana. Ett evenemang som Vintankar sällan missar. Vi brukar övernatta i Hjo hos goda vänner. Vintankar har på sin lott att ta med något drickbart.

Vi la ner de båda flaskorna i en kylväska tillsammans med ett bröd från frysen (hustruns hembakade), men inga fler frysklampar. Vi åkte hemifrån vid niotiden på lördagsmorgonen. Efter travtävlingarna vid 18-tiden plockar jag fram kylväskan. Ja, inte fanns det något som var kylt i den väskan. De båda flaskorna kändes mycket varma. Vi drar korken ur dom båda och häller upp på karaffer, sedan in i kylen för att få en anständig temperatur. Är det detta som kallas vinmisshandel?

2007 Valpolicella Superiore  Roccolo Grassi
Vi har en druvblandning på 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% Croatina.
Trots vår omilda behandling levererar RG på ett fantastiskt sätt.
Redan i doften kan vi notera en arom som vi hänrycks av. De söta mörka körsbären, den torkade frukten och de nätta örterna har balanserats till en doft som förför oss.
I munnen får vi ett vin med en sådan elegans att vi häpnar. Detta är en Superiore av allra högsta rang. Mörka körsbär, mörka plommon, lite örter och en del torkad frukt samsas på ett ytterst förträffligt sätt med varandra. Inget sticker ut och vill överträffa det andra. Bara samsas och komplettera. Lång eftersmak med lite kako, kaffe och unset vanilj. Syran är spänstig och ger vinet en sådan härlig friskhet. Tanninerna är visserligen mycket lena, men inte menlösa. Dom tar på ett lättsamt sätt ett litet tag i gommen.

Betyg 4+.

Vi betalade dryga 20 euro när vi privatimporterade detta för ett par år sedan. Inkl frakt och skatt blir priset dryga 200 kr.



2012 PA´ RIONDO
En Ripasso från Brunelli. Vi gjorde ett besök hos dom tidigare i somras under vår Valpolicellaresa. Vi blev riktigt Brunellifrälsta efter det mottagandet. Jag har skrivit om besöket  på Amaroneguidens blogg.

Druvmixen är här 65% Corvina, 25% Rondinella och 10% Corvinone.
Vinet har efter den andra jäsningen fått ligga till sig på 35 hl ekfat i tolv månader, för att sedan vila upp sig i sex månader på flaska innan det är moget för marknaden.

Intrycken från vårt besök kvarstår. Det här är en riktigt hyglig Ripasso. I en stil som inte försöker kopiera ett amaronevin, utan istället lever på sina egna meriter
Doften domineras av mörk frukt: körsbär,sv vinbär, björnbär, blåbär och mörka plommon. Vi kan spåra aningens vanilj som spår från den ettåriga fatlagringen.

Samma härliga, mörka frukt i smaken. Rätt så bra tryck i de mörka bären. Vi spårar lite torkad frukt, men inte i någon högre utsträckning. Hyggliga tanniner som ger vinet en liten läcker stramhet och där finns också en alert syra. Lite smånätta örter dansar runt i mellanpartiet. Eftersmaken är medellång och där kommer det försiktigt smygandes några teskedar kakao, kaffe och vanilj.
Det här vinet gör sig bra till vardagens mat.

Priset på gården är 11 euro och förvår del tillkom frakt och svensk alkoholskatt vilket gör att kostnaden blir runt 150 kr flaskan.

Betyg 4-

onsdag 23 juli 2014

Brachetto d´Acqui

Förra året upptäckte vi ett vin som är som klippt och skuret för bärdesserter. Den lätta alkoholen, friskheten och blandningen av sött och syrligt gjorde Brachetto d´Acqui till ett av sommarens favoritviner. Vi stämmer av läget med ett vin från året 2013.

Brachetto d´Acqui
Detta är en skyddad ursprungsbeteckning, DOCG, sedan 1996. Det blev en DOC redan 1969. Vinet är gjort på druvan Brachetto. Geografiskt utgör området runt Acqui Terme i provinsen Alessandria i Piemonte huvudområdet, men med en avstickare in i Asti


Brachetto d´Acqui 2013, "Braida", Giacomo Bologna
Producent Giacomo Bologna lyssnade till smeknamnet Braida, vilket fått ge namn till det här vinet. Giacomo avled hastigt och företaget och vinmakeriet har förts vidare genom hustrun Anna och de båda barnen Raffaela (enolog) och Giuseppe (agronom).

Färgen lyser vackert med en ljusröd ton och lite mörkrosa stråk emot oss på ett inbjudande sätt.

Det doftar av röda bär, främst jordgubbar och smultron, men även lite hallon och ljusa körsbär. Lite örter finns där i bakgrunden som ger vinet en karaktär som signalerar klass.

I gommen får vi ett pärlande sött vin med stor friskhet. Här finns en underbar fruktkompott av röda bär: jordgubbar, hallon och körsbär är de som dominerar till en början. Det tillkommer efterhand smultron, örter och fläder. Lite mineraler tycker vi oss notera i eftersmaken.
Den fina balansen mellan sötman och syrligheten gör det här vinet så användbart till jordgubbar, men även andra bärdesserter och sorbeter
Egentligen ska vinet drickas utan för mycket analyserande. Den låga alkoholen gör att det går att ta stora klunkar och bara njuta!

Betyg 4

Den här halvflaskan kostar 79 kr och finns i det ordinarie sortimentet. Det verkar finnas en del flaskor spridda över vårt avlånga land.
I beställningssortimentet finns Rinaldi Vinis variant för 141 kr för 75 cl. Jag drack den förra året och skrev då så här.

tisdag 22 juli 2014

Vilmart Grand Cellier d´Or 2008

Vilmart & Cie är en producent som Vintankar håller högt. Firman grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade.

Enligt deras hemsida tillverkar dom sju varianter av champagne: Grand Réserve, Grand Cellier, Cuvée Rubis, Grand Cellier Rubis Millésime, Grand Cellier d´Or Millésime, Coeur de Cuvée Milleéime samt Ratafia.
Vi har druckit Grand Réserve och Grand Cellier tidigare. Nu går vi upp en klass och testar en årgångschampagne. När den här släpptes skrevs det på sina håll att den var bra redan nu, men att stordåd låg och väntade för den som hade karaktären att vänta. Ett år kunde vi vänta innan vi bröt förpackningen. Karaktären är väl inte så god uppenbarligen! Vi var både spända, förväntansfulla och nyfikna!

Grand Cellier d´Or Brut Premier Cru 2008
Den här champagnen är gjord på 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir. Druvorna kommer från "vinlotten"  “Les Blanches Voies Bas,” där vinstockar är över 45 år gamla.
Champagnen har fått ligga till sig i 10 månader på 225 l ekfat.
Ingen malolaktisk jäsning här.
Det som skiljer den här champagnen från deras prestigechampagne "Coeur de Cuvée" är att druvmaterialet är lite enklare och att den släpps tidigare.
På vårt svenska Systembolag är det endast "Coeur de Cuvée" som är tillgänglig just nu. På magnum finns årgång 1992 för nästan 1 900 kr och på standardstorlek(75 cl) finns 2006:an för 777 kr.
En aldrig sinande ström av bubblor virvlar upp mot ytan. Glaset får på utsidan en trevlig imma.
Färgen har lite mer gyllengula drag än vad bilden visar.

Vi möter en mycket trevlig och elegant doft, där vi till en början känner citrus, lite örter och mariekex. Efter hand tillkommer mer gul frukt (plommon, persika, äpplen) och våt sten. Aningens, aningens honung precis på slutet.

I gommen får vi en ungdomlig, men ändå elegant champagne.
Torr och frisk så klart! Syran är påtaglig, men ändå inte för tuff och redan med stor elegans. Moussekänslan är omedelbar.
En komplex samling smaker bombaderar gommen: en skön äppelblandning av grön och gula dylika, lite frisk citrus, gula plommon och så en nätt samling örter. Vi ler alla uppskattande efter den första klunken. Gästerna frågar vad det är dom dricker.
Det kommer mera smaker efter hand: bröd eller snarare kex, mineraler och lite nötter. Eftersmaken är lång och med en härlig liten bitterhet från en grapefrukt.
Ja, jösses vilken champagne. Och ändå är den här ändå bara i början av sin utveckling. Nu gäller det att ha karaktär för trots att det smakar så här bra idag är jag övertygad om att stordåd väntar runt hörnet för den som har tålamod. Frågan är om jag har det!

Betyg 5

Vi köpte våra flaskor av Franska Vinlistan för ett år sedan. Priset var 398 kr per flaska och de såldes enbart i förpackning om sex flaskor.

Även Svenssonsmakaren och Ljuva Druvor har skrivit om den här champagnen.


lördag 19 juli 2014

Amarone och Recioto från Villa Monteleone

I början på veckan hade vi besök utav några goda vänner. Det var väl ingen sensation att vi bjöd på amarone till osten och recioto till chokladdesserten.
Amarone från 2006 och Recioto från 2005. Båda från Villa Monteleone. Detta lilla paradis på jorden.

Jag har skrivit om detta på Amaroneguiden, där jag numera är gästbloggare någon gång i månaden.





fredag 18 juli 2014

Domaine Barroche Signature och Terroir 2009

Domaine Barroche är en producent i Chateauneuf -du-Pape, som vi upptäckte för några år sedan och vars viner vi blev väldigt förtjusta i. Vinmakare är Julien Barrot. Han har under några år gjort fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Från och med årgång 2010 gör han endast två cuvéer nämligen Signature och Pure. Årgång 2009 blir således den sista av såväl Terroir som Fiancé.


Det faller sig så att vi dricker Signature först och därefter Terroir. Båda vinerna hälls upp på karaff en dryg timma innan vi ska slå oss ner vid matbordet.

Vi skrev så här om Signature senast vi drack av den. Druvblandningen är 66% Grenache, 13% Mourvedre, 11% Syrah, 6% Cinsault och resten övriga tillåtna druvor.

Omedelbart infinner det sig en liten besvikelse hos mig. Visst förväntningarna är höga, vilket alltid kan vara farligt, men i kväll bjuder Signature inte upp. Visst känner man att det finns en massa smaker som vill tränga sig fram, men som inte lyckas riktigt med det. Jag misstänker att vinet just nu befinner sig i den s k tunneln.
Doften är väldigt återhållsam. Vi känner svaga toner av mörka skogsbär och en del örter. Vi kan ana oss till att under den här ytan finns det aromer som vill poppa upp, men som inte riktigt förmår detta.
Det är likadant med smaken. Här finns så mycket som vill ta sig fram och som idag inte lyckas blomma ut. Trots allt känner vi en fin mix av såväl röda som mörka bär. Bra örter och kryddor. En syra som ger vinet fräschhet. Ordentligt med tanniner som gör vinet lite småstramt. En eftersmak som i dagsläget blir kortare än förväntat, dock finns här inslag av lakrits, lite blommor kanske något lite kaffe.

Jag låter kanske väldigt grinig och det är nog de höga förväntningarna som spelat roll. Visst är det här ett gott vin. Det är ju bara det att jag är helt säker på att det skulle kunna prestera så mycket bättre. Våra två flaskor som finns kvar i källaren får inta ryggläge i ytterligare ett par år.
Betyg 4
Köpt på "Bolaget" för 329 kr.

Terroir kommer från de yngre rankorna som finns på egendomen. Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre
Senast vi drack den här var för två och ett halvt år sedan. Vad vi tyckte då kan du läsa här.
Vi låter vinet få någon timma i karaff innan vi sätter oss till bords.
Den här kvällen visar "Terroir" sig från sin absolut bästa sida. Ja den känns faktiskt helt drickklar och vi har svårt tänka oss att den kan utvecklas så mycket mer, vilket ju i och för sig inte behövs när den levererar på detta viset.
Vi får omgående en doftstöt av mörka körsbär och nyplockade skogshallon, när vi hämtat oss från detta kommer trevliga signaler av fräscha örter, lite kryddor och i bakgrunden svävar lite vilda blommor.
Vi känner igen doftintrycken i smaken: de mörka körsbären, hallonen och de provencalska örterna, dock finns här inslag av såväl röda vinbär och som björnbär, vilket gör vinet tämligen så komplext. Eftersmaken är lång och med en härlig nyans av lakrits. Det finns fortfarande en syra i vinet som skänker friskhet och här finns tanniner som tar för sig på ett behagfullt sätt.
Det här var riktigt gott.
Vi köpte vinet för tre år sedan på "Bolaget" för 219 kr. Med facit i hand kan vi konstatera att detta var ett riktigt bra pris för att inte säga fynd. En flaska har vi kvar och den kommer inte att bli långlivad.
Betyg 5-

I dagsläget är det ingen tvekan utan det är Terroir som levererar, men på några års sikt är det vår uppfattning att Signature åter kommer att vara det större av de här två vinerna.

tisdag 15 juli 2014

14 juli. Frankrikes nationaldag. Roséchampagne.

Igår på på Frankrikes nationaldag hade vi besök av några goda vänner. Det föll sig naturligt att dricka lite champagne och då sommarvädret visade sig från sin bästa sida (nåväl åtminstone regnade det inte) öppnade vi två flaskor roséchampagne.

Paul Goerg Premier Cru Rosé Brut
Producenten Paul Goerg har sin verksamhet i  Vertus  i den södra delen av Cote des Blancs. Dom förfogar där över vingårdar på 120 ha. Deras portfölj består av sex olika champagner, där rosén utgör en variant.
Den är gjord på 85% Chardonnay och 15% Pinot Noir. Degorgering sker som tidigast efter tre år, därefter får champagnen ytterligare fyra till sex månader innan det släpps ut på marknaden.

Färgen drar åt det laxrosa hållet.
Det doftar av röda bär främst hallon och smultron. Här finns också ett litet lättare drag av rostat bröd.
Smaken är torr och frisk med tydliga röda bär som främsta markörer. Lite lättare kryddor, röda äpplen och något bokna äpplen kan vi också registrera. Eftersmaken är av medellängd med lite inslag bröd, mineraler och en lätt gräddighet.

Betyg 4

Priset på SB är 279 kr, vilket får anses som ett bra pris för en roséchampagne av den här klassen


Hatt et Söner Grand Cuvée Rosé.
Vi drack den här för dryga året sedan och då tyckte vi så här.

Blandningen är 90% Chardonnay och 10% Pinot Noir.

Färgen är blekrosa.
Doften bär tydliga inslag av hallon, smultron och lite mosade jordgubbar. En liten citrusfläkt skänker friskhet åt den här champagnen.
Smaken är torr och frisk. Inte så kraftig. Samma röda bär från doften kan vi omgående känna i smaken, men nu kompletteras de av friska röda äpplen. Eftersmaken är lite kortare än medel och där kan vi känna lite blodgrape, aprikos och persika.
En mycket lättdrucken champagne som vi gärna tar som aperitif.

Betyg 4-

Priset i beställningssortimentet är 409 kr, vilket vi tycker är något högt



måndag 14 juli 2014

Grignolino från Tenuta Olim Bauda

Läsare av den här bloggen vet att Vintankar alltid kan hitta ett skäl att öppna en flaska amarone eller något annat vin från Valpolicella. De senaste året har vi även börjat botanisera bland lite olika druvor, som vi tidigare inte hört talas om. Mycket har vi bloggarna Italienska Viner och Billigt Vin att skylla på eller snarare tacka för. Under våren 2013 fästes våra smaklökar på druvan Grignolino och den makalösa versionen som Cascina Tavijn producerar.
I förra veckan, när det rådde nästan Medelhavsvärme över Västkusten, blev vi sugna på något rött. Annars är det mest naturliga att det blir vitt eller rosé, men nu var det något rött, svalt och slankt vi längtade efter. En Grignolino stämmer hyggligt in på detta. I källaren har vi ett varuprov från den Göteborgsbaserade importören Smaken av Piemonte.

2011 Isolavilla, Grignolino D´Asti.
Producent är Tenuta Olim Bauda. Syskonen Bertolino, Dino, Diana och Gianni är fjärde generationen vinmakare. Dom har sedan 1998 skött företaget. Till sin hjälp har dom oenologen Giuseppe Caviola. Vingårdarna ligger huvudsakligen i Nizza Monferrato. I sin portfölj finns tre vita viner varav två på druvan Cortese, tre rena Barberor samt en "blandbarbera", en Grignolino och tre viner på druvan Moscato. Du som vill veta mer om deras olika viner kan klicka dig in på deras hemsida. Den finns i en engelsk version.

Grignolinon kommer från vingården "Le Rocchette" alla Villa di Isola D´Asti.


Färgen är ljusröd, helt transparent. Tegelröd med oranga toner. Hustrun undrar om det är ett nytt rosévin på gång. Nej, bättre än så. Det är en Grignolino, blir mitt svar.

Doften präglas av ljusröda bär, röda äpplen, lite torkade rosor och en hel del kryddor. Ett litet inslag av målarlåda tycker vi oss förnimma. Ingen stor omfamnande doft mer diskret och nästan lite servil, men ändå ganska tydlig.
Smaken faller vi omgående för. Ja jäklar vad gott det här är. Friskt, slankt och nästan lite törstsläckande. Allt detta och ändå med egen karaktär. Precis vad vi gick och längtade efter.
Den fina syrligheten, som ger oss en förnimmelse om barndomens lingondricka. Här finns också lite inslag av fullmogna rödavinbär, surkörsbär, en lätt hallonton i bakgrunden, steniga mineraler och en lätt örtighet.
Fjäderlätta, lite sandiga tanniner gör att vinet passar bra till sommaren lite lättare maträtter. Vi dricker det här mer än gärna på egen hand en ljummen sommarkväll när cikadorna börjat dra sina stråkar.

Ni hör själva hur det låter. Vi har verkligen fallit för det här vinet. Det når kanske inte riktigt Cascina Tavijns höjder, men det är inte långt ifrån. Bloggen Italienska Viner har utnämnt Cascina Tavijns Grignolino till världens bästa Grignolino. Den finns i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 100 DKK.
Olim Baudas finns i beställningssortimentet för 159 kr. Vi kommer att lägga en beställning, vilket i det närmaste känns självklart efter det här testet.

Betyg 4

Hos Systembolaget finns endast två viner gjorda på Grignolino. Båda finns i beställningssortimentet.
Cantina Sociale di Casorzo kostar 99. Den har vi inte testat. 
Vinet vi drack i kväll och som vi blev så förtjusta i kostar 159 kr. Säljs endast i sexpack och endast till SB-butiker i Västra Götaland. Den som tycker att sexflaskor är för mycket rekommenderar jag att slå sig ihop med några vänner och dela på en sexpack. Du får en annorlunda men ytterst angenäm upplevelse.

söndag 13 juli 2014

Tre restauranger i Valpolicella: Groto de Corgnan, Enoteca Valpolicella och Locanda dal Nane

Vi gjorde ett flertal restaurangbesök under vår resa i Valpolicella. De vi gillade i Verona har vi skrivit om här.
Nu till tre restauranger som vi verkligen gillade och som vi också kan rekommendera. Vi börjar med den enklaste.
Locanda dal Nane
En enkel restaurang, men med mycket god mat.
Du hittar den alldeles i närheten av kyrkan i byn San Pietro in Cariano. Ett stenkast från Amaroneproducenten Brunelli.
Vi var fyra personer och vår servitör förstod att vi dividerade om vilka rätter vi skulle äta och då föreslog hon, på riktigt hygglig engelska, att vi skulle ta två varianter. En risotto (zucchini och tomater) och en tagliatelle på svamp och skinka. Riktigt förbaskat gott. Det är den här typen av luncher vi så innerligt uppskattar.

Du som vill hitta lite mer klickar in på deras hemsida.


2013 Valpolicella Classico, Speri


En av topp tre Valpolicella Classico under den här veckan. Vi har tidigare druckit av deras Superiore, Ripasso och Amarone till stor belåtenhet.
Det är bara att klicka på nedanstående länkar så hittar du våra omdöme.
SuperioreRipasso och Amarone.
Vi vet därför att Speri är en kvalitetsproducent, vilket gör oss nyfikna på hur deras basvalpolicella kan smaka.
Druvmixen är 60% Corvina, 30% Rondinella och 10% Molinara.
Här har endast använts stål- och cementtankar.


Vi får ett ungt, piggt och lättillgängligt vin i våra glas. Hyggligt slankt och med en viss stramhet. Ljusa körsbär, jordgubbar och med en syra som är charmfull och signalerar aningens lingon. Lägg därtill en lätt kryddighet. Ett alldeles utmärkt lunchvin.

Betyg 3+







Groto de Corgnan
I vårt tycke är detta en av de absolut bästa restaurangerna i hela Valpolicella. Vi var där för två år sedan och var helt saliga. Kan dom leva upp till våra höga förväntningar?
Vi tog ett glas av detta direkt vid ankomsten och fick ytterligare ett till vår första rätt.
2013 San Vincenzo, Anselmi
Vingården är belägen runt byn Monteforte d´Alpone i Soave området. Det görs runt 650 000 flaskor varje år, merparten är just San Vincenzo. Det görs också två vingårdsbetecknade Soave, ett sött vin samt ett rött på Cabernet Sauvignon.

Det här vinet är gjort på 70% Garganega och lika delar Chardonnay och Sauvignon Blanc. Vinet har fått sex månader stålfat och tre månader på flaska innan det går ut på marknaden.
Det doftar av gröna äpplen, lite citrus och honungsmelon. Det finns också en lätt mineralaktig ton.
Smaken är frisk och ungdomlig, nästan lite krispig. Precis som i doften finns här tydliga inslag av gröna äpplen och citrus som tillsamman med aningens päron, ananas och melon gör det här väldigt drickvänligt. Hygglig eftersmak med lite nötter, mineraler, lätt inslag av kryddor och blodgrape.
Betyg 3+



Stekt ägg
och hyvlad tryffel.
Lite originellt, men riktigt gott

Kvällens andra rätt.
Lardo, salami mm



Vi fick nu en Valpolicella Classico från Villa Monteleone. 
Årgång 2012.
En basvalpolicella som tillhör våra favoriter bland dessa lite enklare viner från Valpolicella.
Friskheten, den lite svalare och slankare stilen tillsamman med körsbärsfrukten gör detta till ett vin för de lite enklare pastarätterna eller den ljumma sommarkvällen.

Betyg 3+
Hyvlad parmesan på en bädd av jordgubbar och carpaccio.
Läckert!

Hemmagjord tagliatelle med rökt ankbröst. Gott!


2010 il Vegro Ripasso, Bigaldara
En bra ripasso från en bra Amaroneproducent. Brigaldara har sin verksamhet några km öster om San Pietro in Cariano.
Tre fantastiska amaroneviner gör dom. För vår del blir det här premiär för deras ripasso.
Vinet är gjort på 40% Corvina, 30% Corvinone, 20% Rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor. Vinet har fått ligga på ståltankar till en början, för att sedan få en tid på 25 hl fat av slovonsk ek.
Vi känner de typiska körsbären, lite röda bär, aningens örter och ett uns vanilj. En rätt så frisk framtoning. I eftersmaken kommer den torkade frukten fram som visar att det här är en ripasso.

Betyg 4-

En alldeles underbar tortellini fylld med nässlor. Många svenskar besöker det här stället, så vid presentationen så meddelas det (på hygglig svenska) att nässlorna har Giorgio varit ute och plockat själv.


Ett ljuvligt tillagat ankbröst!
Tillbehör i form av lök och lite stänk av sötare inslag i såsen.

2009 Amarone, Rubinelli Vajol
Till ankbröstet får vi en amarone från det goda året 2009. En producent vi aldrig hört talas om, men den här amaronen imponerar på oss. Vi får googla oss till lite mer kunskap:
Även det här en producent som håller till i utkanten av San Pietro in Cariano. Egendomen är på 12 ha. Odlingarna består av de fem klassiska druvorna: Corvina, Corvinone, Rondinella, Molinara och Oseleta., vilka alla ingår i deras viner.
Dom producerar fem varianter av Valpolicella vin, de fem klassiska: Amarone, Ripasso, Superiore, Classico och Recioto. Alla deras flaskor numreras.

Amaronevinet består av 40% Corvina, 40% Corvinone, 10% Rondinella och 5% vardera Molinara och Oseleta. Druvorna har fått torka i fyra månader. 18 månader på 30 hl ekfat.

Inte fullt lika mörk i doften och smaken som många andra amarone. Röda bär (ganska fullmogna), örter och lakrits. I eftersmaken tillkommer aningens peppar och spår av torkad frukt.
Smaken andas sommarvärme. Bra syra och avrundade tanniner.

Den här vill vi prova lite mer ordentligt.

Betyg 4

Vi avslutade med ytterligare två rätter: lite ost (Monte Veronese), som satt som en smäck till amaronen samt en underbar glassdessert.
Vi tog farväl av mästerkocken Giorgio Soave och hans servitör/sommelier.

Vi kan konstatera att våra högt ställda förväntningar infriades.
Maten ser så enkel ut, men Giorgio plockar fram fantastiska smaker ur den. Vi vet också att han lägger stor möda på att få råvaror av högsta kvalitet.
Groto är ett ställe som du måste besöka om du är i närheten. Det är en upplevelse!!


Enoteca della Valpolicella
Vår sista dag i Valpolicella. Vi har ett alldeles strålande sommarväder. V fyller år och vi beslutar oss för att ta en långpromenad från Villa Monteleone till Fumane för att äta lunch där.
Den gamla landsvägen slingrar sig fram med utsikt över dalen som leder fram till Fumane. Den här vägen är väldigt lite trafikerad. Vinodling på vinodling följer oss hela vägen.

Vi äter lunch på Enotecat. En alldeles strålande lunch.

Zucchiniblommor fyllda med ricotta och en sås på zucchini.
Läckert! Gott! Vilken starter!

Tortellini fyllda med ricotta och tryffel och täckta med parmesan och tryffel. Ruggigt gott!! Resans bästa pasta.
Vi ställer oss upp och gör vågen. Bättre än så här kan det inte bli.

Så här ska en slipsten dras. Vi måste naturligtvis framföra våra komplimanger till mannen bakom maten.

2009 Le Sassine, Le Ragose
Le Ragose är en producent som jag har hyllat i ett flertal olika inlägg:
Valpolicella ClassicoLe Sassine årgång 2007 och deras  Amarone.
Vi köper våra viner från Le Ragose från den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli.

En fin doft av mörka körsbär, lite svartavinbär och örter. We like!
Smaken är härligt frisk. Här är en ripasso som står på egna ben utan att ta rygg på amarone. Lite lättare i stilen, något slankare, men ändå med bra tryck i frukten. Småpigg syra och behagfulla tanniner.
Lika bra som vi minns den från tidigare gånger.

Betyg 4



Vi avslutar med en lite annorlunda Tiramisu. Oj så gott!

Det känns bra att efter den här måltiden få ta en promenad på knappa timma.!