Riva del Garda och Rovereto

Under vår  vistelse i Valpolicella, så gör vi en avstickare till norra Gardasjön. Vi ger oss av från Villa Monteleone tidigt på morgonen. Vårt första stopp blir i Torri del Benaco En liten stad på den östra sidan, där vi stannar till och tar en fika. Trevlig men också väldigt turistig.
Vi har ett fantastiskt härligt sommarväder och fortsätter norrut till en liten  turistort som heter Val di Sogno.
Vi äter en pastalunch. Gott, som så ofta i Italien, men samtidigt inget extra ordinärt. Det vimlar av liknande ställen. Vi dricker en Bardolino.

2013 Bardolino Classico, Villa San Zeno
Bardolino är området utefter Gardasjöns sydöstra strand. Egentligen blir det området mellan Gardasjön och Valpolicella. De blå druvor som odlas här är de samma som i Valpolicella.
Vi har till dagens lunch valt ett enkelt vin, som i många stycken kan jämföras med "basvalpolicellan".
De druvor som använts är Corvina Veronese, Rondinella samt Molinara.

Ett enkelt lättdrucket vin. Vi känner hel del körsbär, lite kryddor och aningens vanilj.
En liten lätt stramhet kan vi också notera. Inte alls så tokigt. Precis vad vi är ute efter en varm sommardag till vår pasta.
Betyg 3

Vi fortsätter mot mot norr, mot Riva del Garda. Vi har begskedjan Monte Baldo strax öster om oss.

Riva del Garda är en vacker liten stad vid Gardasjöns norra strand. De bakomliggande bergen skapar spännande vindförhållanden och därmed är platsen välkänd för vindsurfare.
Vårt hotell ligger alldeles vi hamnen och utsikten är klart godkänd.
Vi vandrar runt i gränderna. Inhandlar lite Prosecco till Italiens ödesmatch mot Uruguay.

Fotbollen kan vi lämna därhän och konstaterar bara att det inte är lätt att besegra Varulvar.
En riktigt hygglig Prosecco. Producerad av familjen Carpené Malvolti, vars egendomar ligger i Conegliano ca fyra mil norr om Venedig.
Smaken domineras av gröna äpplen med en fräsch syra, Lite citrus kan vi också spåra. Hyggligt lång eftersmak med fina mineraler, som andas aningens sötma. Missförstå mig inte. Det är en torr Prosecco.

Betyg 4-

2008 Teroldego, Letrari
Producenten har ett eget vineri som startades 1976. Familjen har haft vinodlingar sedan mitten på 1600-talet.  I Vallagarinadalen förfogar man över 22 ha vinodlingar runt Borghetto all'Adige och Rovereto.
Det är deras Teroldego som får göra sällskap till vår köttbit. Maten är helt OK, men inte något som gör att vi lagt restaurangens namn på minnet. Vinet däremot är riktigt trevligt.
Färgen påminner om den hos övermogna granatäpplen.
Ett frisk och samtidigt fruktigt vin. Det är den mörka frukten som dominerar. Här finns lite örter, en trevlig mineralkänsla och i bakgrunden ett floralt inslag. Aktiva tanniner som biter lite lagom behagligt i gommen. Ett bra matvin!
Betyg 4-



På natten drar världens åskväder in. Regnet vräker ner. Månne är gudarna vreda över Italiens insats i fotbolls VM?
Hotellet Grand Hotel Riva har en alldeles eminent frukost. Vi kan verkligen rekommendera det här boendet.

Vi hade tänkt oss att vandra runt några timmar i den småtrevliga staden Riva del Garda, men vi ändrar oss och bilar mot Rovereto.

I vintras när jag googlade om Eugenio Rosi (en av de bättre Cabernet Franc jag smakat) dök den här staden upp och att här fanns ett "Museo d`Arte Modern". Vi hade väl inte så stora förväntningar, men oj vad vi gillade staden och de utställningar vi fick se.

Här visade utsällningen "Lost in Landscape". Mycket intressant.

När vi kommer ut ur muséet har solen åter tagit kommandot. Vi hade även löst inträde till en permanent utsällning av Depero i den nyligen renoverade byggnaden The Casa d'Arte Futurista Depero. Vi har en promenad på 10 minuter dit. I vår entrébiljett ingår även fri kaffesmakning på en av stadens caféer samt en chokladprovning i en delikatessaffär. Dom vet hur dom ska få oss turister att vandra runt i staden. 

Men först lunch!
En utomordentligt trevlig Osteria med rustik italiensk mat och vilket utbud av viner!

Ett trevligt utbud av viner på glas gör att vi i all hast ordnar till en liten vinprovning på druvorna:
-Marzemino
-Teroldego
-Lagrein

Marzeminon är förslag från vår  servitör. Ett ungt vin från 2013. Producent är Azienda Agricola Salizzoni, några mil norr om Rovereto.
100% Marzemino som legat nio månader på stålfat innan det buteljerats. Smaken av körsbär och krossade körsbärskärnor är klart trevlig. En del örter och järnsmak av rått kött. Lite lätta blommor i bakgrunden. Tanninerna biter men är väluppfostrade. Vi dricker gärna det här fler gånger.
Betyg 3+

Lagrein är en druva vi har mycket liten erfarenhet av. Årgång 2012. Producent är Niedermayr. Nu är vi i Sydtyrolen i byn Girlan. Plommon, körsbär och diverse skogsbär dominerar smaken. Toner av viol kan vi ana oss till. Eftersmaken är lite bitter och bär spår av krossade körsbärskärnor. Lite småbråkiga tanniner, som biter rejält i gommen. Till maten var det här OK, men på egen hand blev det lite för tufft för oss.
Betyg 3-

Teroldego Rotaliano 2012 från Zeni. En ung Teroldego. Lite för ung enligt oss. Smaken vill inte riktigt släppa till. Vi kan till sluta känna lite björnbär och hallon. Något mineralaktigt finns där också. Ganska stram.
Då var gårdagens Teroldego (se ovan) mer i vår smak.
Betyg 3-

Vad skådar mitt norra öga! Eugenio Rosi. Esegesi som finns glasvis. Naturligtvis blir det ett extra glas. Och som den levererar tom bättre än vad 2008 gjorde här.
Mörka bär, där de svartavinbären är de som märks mest, finmalda örter och lite steniga mineraler. Tanniner som är mjuka och en pigg syra.
Betyg 4

Mina Eugenio Rosi viner är köpta av Cibi e Vini i Köpenhamn.

Är du i trakterna av norra Gardasjön, så missa inte Rovereto.
Och missa framförallt inte utställningen av och om Depero.
Den är verkligen sevärd.


Nu bär det av söderut mot Valpolicella. Vi tog den gamla riksvägen A22 som går nästan parallellt med motorvägen. Den slingrar sig söderut och är inte så trafikerad, men en njutning att åka.