onsdag 28 september 2022

Sortimentsprovning i Göteborg med Vinovativa

Vinovativa bjöd in till sortimentsprovning för branschen i Göteborg i början på förra veckan på vinbaren Juan Font. Det finns en hel del väldigt bra viner i Vinovativas sortiment så det kändes ganska givet att haka på. Gott om folk och ganska så trångt var det. 

Många viner fanns det att prova, så mycket spottande blev det Jag har valt ut några av de gobitar jag uppskattade mest.

Jag provade ett flertal av Drappiers champagner. Stabila saker. Goda förstås, men inte så att jag ställer mig upp och gör vågen. Verksamheten har sin sin utgångspunkt i den lilla byn Urville, som tillhör Aube i södra Champagne. 
Min favorit blev deras prestigechampagne Grande Sendree gjord på 55% Pinot Noir och 45% Chardonnay. En kortare tid på fat, 6-7 år på jästfällning innan degorgering, dosage 5/gr, minimalt med svavel och görs endast bra år. Vi provade årgång 2010. Medelfyllig, lite krämig mousse med rätt så utvecklade dofter och smaker: mogna äpplen, lite citrus, persika, aprikoser, mineraler (sten och krita).
Betyg 4

Nummer två blev Champagne Millésime (2015) Exception. Här är druvmixen 65% PN och 35% Ch. Hälften av vinet har tillbringat runt 12 månader på fat. Det får tillbringa runt 5 år på jästfällningen innan det degorgeras. Dosage 6g per liter.
Äpplen, grillad citron, rostade nötter, gula stenfrukter och rejält med steniga mineraler.
Betyg4-

2019 Anima Negra An. 
Producenten Anima Negra håller till utanför byn Felanitx på den sydöstra delen av Mallorca. Biodynamisk odling.
Det här är deras prestigevin och vilket fantastiskt vin det är. Absolut ett av provningens bästa viner. 495 kr på SB, men värd varenda krona. Druvmixen är Callet (95%) samt5% av druvorna Mantonegre och Fogoneu. Jäsningen äger rum på rostfria ståltankar. Det får sedan vila upp sig på franska ekfat i 18 ånader innan det buteljeras.
Här finns kraft men också elegans. Mörka bär (mogna björnbär, blåbär, mörka körsbär) dominerar, men här finns också läder, kryddor, tobak och unset violer. Bra friskhet och fogliga tanniner.
Betyg 4+

Corte Sant Alda.
Deras vingårdar ligger nordöst om Verona i den lilla byn Mezzane di Sotto. Vingården etablerades 1970 och det har pågått ett ständigt förändringsarbeteDom tillämpar idag biodynamiska odlingsmetoder och Marinella(ägarinnan) är övertygad om stjärnbildernas betydelse för slutresultatet. Idag förfogar man över drygt 16 ha och har en årsproduktion på 85 000 flaskor.
Detta är en stabil Valpolicella-producent med genomgående bra viner. Från den enkla Valpolicellan via Ripasson till Amarone, så håller samtliga viner hög kvalitet.
2020 Valpolicella Ca´Fiui. Druvorna kommer från de lite yngre vinfälten. Inga torkade druvor. Endast naturlig jäst. Jäsningen äger rum på ekfat (40 hl), där vinet också får mogna i 6-10 månader beroende på årgång.
Ett mycket friskt vin med körsbär och körsbärskärnor i centrum. Lite kryddor och en touch av ekfaten gör det här till ett trevligt vardagsvin.
Betyg 3

2018 Ripasso Campi Magri
Naturlig jäst och jäsning på ekfat. Någon månads vila innan det får jäsa en andra gång med resterna från deras amaroneproduktion. Vinet pumpas sedan över till 15 hl stora fat av körsbärsträ , där det får mogna i två år.
En frisk Ripasso med körsbären i centrum. Kryddor, körsbärskärnor, unset vanilj och aningens kakao. 
Betyg 3++

2015 Amarone Val**zzane.
De bästa druvorna väljs och får torka till början på februari, då de pressas varsamt. Naturlig jäst och jäsningen äger rum på stora träkar(40 hl). Vinet får därefter mogna i 4 år på franska ekfat (5-15 hl stora).
Den här amaronen brukar behöva bli 8-10 år gammal för att komma till sin rätt. Jag tycker att årgång 2015 redan nu bjuder upp till stordåd. En riktigt bra amarone med ordentligt tryck i doft och smak. Mörka söta körsbär, mogna björnbär, katrinplommon, lite örter och kryddor samt aningens torkad frukt. Friskt. Små nätta tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Mycket lång eftersmak.
Riktigt bra redan nu, men kommer att utvecklas de närmaste åren.
Betyg 4++ men kommer säkert nå betyget 5 om något år. 


Renato Ratti.
1965 köpte Renato Ratti vingården Marcenasco i kommunen La Morra sydväst om staden Alba. Idag är det sonen Pietro som driver verksamheten. Marcenasco var deras första Barolo. Dom gör ytterligare två vingårdsbetecknade Barolo, en Dolcetto, två Barbera, en Langhe Nebbio, ett rött vin gjort på en mix av Barbera, Cabernet S och Merlot samt ett vitt vin. 
Jag tillhör dom som är förtjusta i Dolcetto-viner. Tyvärr fanns Rattis variant inte med, men den finns i beställningssortimentet. Det är inte utan att Ratti imponerar. 
2019 Barbera d´Asti Villa Pattono 
Båda deras Barbera är riktigt bra, men jag fastnar för den här. Druvorna växer runt den ursprungliga bostaden med just namnet Villa Pattono, där familjen gjort vin på Barbera, som husvin sedan början på 1900-talet. Vinet har fått mogna i 12 månader på franska barriquer. Frukten (blåa plommon, körsbär) har ett litet större djup och så finns där en fin ton av peppar, aningens lakrits, violer och kakao. Det är den friska, fina frukten jag faller för.
Betyg 4-

2018 Barolo Marcenasco.
Vinet har lagrats i två år på en kombination av ekfat om 2 500 liter och 5 000 liter. Inga nya fat utan här har det varit begagnade slovanska.
En mycket ung Barolo som kommer att utvecklas fint de närmaste åren, men faktiskt redan nu hyfsat tillgänglig. Massor av röda bär, men också lite instick av lite mörkare bär. Örter, kryddor, steniga mineraler, rosor och violer samt aningens lakrits. Fin syra och lite småbitande tanniner. Det är ändå den slanka frukten, som tar tag i mig.
Betyg 4


2016 Barolo Bussia, Aldo Conterno.
En alldeles underbar Barolo från toppåret 2016. Priset på flaskan är före moms är 705 kr. Smakar det så kostar det. 
Nebbiolodruvorna kommer från tre olika vinfält i Bussia. Jäsningen sker på ståltankar och sedan har vinet fått mogna i 26 månader på stora ekfat s k botti. Och visst är det här ett alldeles enastående vin som kommer att utvecklas under de kommande åren och därefter hålla den höga nivån i åtskilliga år. Här finns kraft och elegans parad med balans och finess. En underbar frukt som tillsammans med toner av läder, örter, mineraler av sten och järn, lakrits, rosor och violer samt nypon bildar en underbar doft- och smakpalett. Sagolikt gott!!
Betyg 5-

Jag avslutar det här inlägget med två riktigt bra viner från Sicilien. Etna Rosso-viner står högt i kurs hos Vintankar.
Tenuta delle Terre Nere.
Jag har skrivit om den här vingården och deras Calderara Sottana för två år sedan, så du som vill veta mer om producenten klickar dig in på den här länken.
2019 Etna Rosso.
Det här är ett vin jag druckit i tidigare årgångar och alltid hållit högt. Jag skrev ett blogginlägg om 2010, som du kan läsa här.
Ett vin gjort på druvorna Nerello Mascalese (95%) och Nerello Cappuccio (5%). Druvorna kommer från vingårdar i Castiglione di Sicilia och Randazzo. Det har fått mogna i 16 månader på stora franska ekfat. 
Ett slankt och välsmakande vin med en hel del röda bär(hallon, tranbär, jordgubbar), gott om örter, viss rökighet, tydligt inslag av mineraler. Här finns en bra syra. Tanniner biter och nafsar behagfullt i gommen.
Betyg 4

2020 Etna Rosso Dagala di Bocca d´Orzo.
En helt ny bekantskap för mig, men jösses vilket vin. Så oerhört läckert. Inte så konstigt att det är nytt för mig, då första årgången som gjordes var 2019. Vinets spännande historia hittar du på Tenuta delle Terre Neres hemsida
100% Nerello Mascalese. Druvorna kommer från ett litet vinfält (0,5 ha) i utkanten av byn Randazzo. Vinstockarna är mellan 70 och 80 år gamla. Naturlig jäst. 14 månader på stora ekfat och en månad på ståltank innan det buteljeras.
Ett mycket elegant vin med röda bär och frukter, såsom körsbär, hallon, tranbär, granatäpplen. Här finns lite örter och kryddor samt mineraler med det typiska Etna-anslaget. Lång eftersmak med mera röda bär, örter, lite rosor och aningens sötlakrits.
Vilket vin!!
Betyg 5-
Det här vill jag dricka igen. 
Fantastiskt roligt att Vinovativa tar med ett sådant här vin på den här typen av sortimentsprovning.

Summering.
Mycket folk så det kändes lite trångt. Väldigt mycket vin att prova. Många riktigt bra.
Mina topp-viner utan inbördes ordning
2020 Etna Rosso Dagala di Bocca d´Orzo.
2016 Barolo Bussia, Aldo Conterno.
2015 Amarone Val**zzane.
- 2019 Anima Negra An







onsdag 21 september 2022

2018 Barbera D´Alba vigna San Sebastiano, Chionetti

Jag köper emellanåt vin från distanshandlaren Fanwine. Dom har ett mycket intressant upplägg, som du kan läsa mer om på deras hemsida. Dom har också en lagershop belägen i Danmark och hittar du något intressant där är det bara att beställa. Frakt, moms och alkoholskatt ingår i slutsumman.

Det kom ett mail i våras att en ny producent var på ingående. Chionetti. Vi gillar verkligen Dolcetto och Barbera så vi hängde så klart på och beställde några flaskor av lite olika cuvéer.

Giuseppe Chionetti köpte 1912 en gård lämplig för vinodling i byn San Luigi i Dogliani och från den stunden har familjen Chionetti varit förknippad med druvan Dolcetto. Från början såldes druvorna till de större tillverkarna, men Quinto Chionetti barnbarn till Giuseppe började sälja vin under egen etikett. Quintos son Andrea utvecklade vingårdens potential och producerade tre cuvéer: San Luigi, Sorì Briccolero och Vigna la Costa. Verksamheten växte och framgångarna med vinerna blev allt större bl a med export till USA. 1988 omkom Andrea och dottern Elena i en bilolycka. Quinto som lämnat över mycket av ansvaret till Andrea får åter ta över ansvaret. 1999 lämnar hustrun Maria sitt arbete på bank och går in i vinverksamheten. 2013 får sonsonen Nicola ansvaret för verksamheten. Familjen Chionetti har sedan 2015 köpt tre olika vinfält i Barolo-området och gör därmed tre olika Barolo:  Parussi, Bussia Vigna Pianpolvere samt Roncaglie.

Totalt äger dom idag 14 ha och producerar runt 85 000 flaskor fördelade på tre Dolcetto, tre Barolo, en vardera av Barbera, Langhe Nebbiolo samt Riesling. Odlingsmetoderna är organisk-biologiska och för detta är dom certifierade.

Vi dricker ikväll deras Barbera, så klart är det endast druvan Barbera som använts. Druvorna kommer från ett vinfält som ligger alldeles intill det gamla kapellet i San Sebastiano. 

Vinet har fått jäsa på ståltankar. Endast naturlig jäst (sittter på druvskalet) har använts. Det har fått ligga till sig på stora ekfat( ej rostade) i cirka 12 månader. Vinet har inte filtrerats.  Runt 5 000 flaskor gör dom av sin Barbera.
En fin skimrande rubinröd färgton med några violetta stråk lyser från glaset.

Doften börjar lite försiktigt med regnvåt jord och aningens läder innan doften av körsbär, hallon och blå-röda plommon tar över. Några små nypor kryddor bygger på doftintrycken. 

I munnen har det en härlig friskhet med hallon, körsbär, några plommon och aningens tranbär som främsta fruktmarkörer. En liten kryddighet spetsar till smaken. Bra syra och småbitande tanniner noteras. Medellång eftersmak med mera frukt, lite choklad och en viss kryddighet.
Den är redan nu klar för att drickas. Visserligen kan den nog utvecklas något ytterligare, men vi gillar den så som den uppträder idag.
Betyg 4
Vi betalade 172 kr, vilket måste anses som ett bra pris för ett vin av den här kvaliteten.



måndag 19 september 2022

2020 Sancerre Les Baronnes, Henri Bourgeois vs 2020 Sancerre Les Belles Dames, Gitton Père & Fils

Vi har den senaste tiden druckit två franska viner gjorda på druvan Sauvignon Blanc. Båda är från Sancerre i övre Loiredalen. Två goda och riktigt trevliga viner utan att de för den skull vara stora. Strax under tvåhundringen gör att dom måste anses synnerligen prisvärda

2020 Les Baronnes, Henri Bourgeois. 
Producent är familjeföretaget Henri Bourgeois med verksamhet såväl i Loirdalen som på Nya Zeeland. 
Familjen Bourgeois har producerat vin i Loire i tio generationer. 1950 hade Henri Bourgeois enbart två hektar vingårdar och det var inte förrän på 1970-talet han tog klivet och började producera vin på heltid. Firman är belägen i byn Chavignol och drivs idag av Henris barnbarn Arnaud Bourgeois. Enbart druvor från egna vingårdar används i produktionen och man tillämpar ekologiska odlingstekniker.
Källa: Wine Wards hemsida.


Les Baronnes är Henri Bourgeois viktigaste vin och står för drygt 35 procent av vinhusets produktion. Vinet speglar deras typiska ”hus-stil” från
Sancerre och vingårdar där jordmånen är kalkhaltig lera. Vinet är jäst på rostfria temperaturkontrollerade ståltankar och får sedan mogna på sin jästfällning i fem månader innan det buteljeras.
Källa: Wine Wards hemsida.
Ett rätt typiskt Sancerre-vin med nässlor, fläder, krusbär och gräs som främsta markörer i såväl doft som smak. I mindre omfattning, men ändå ganska tydligt noterar vi inslag av citrus, päron, gröna äpplen och grusig trädgårdsgång. 
Ett mycket friskt vin med en bra syra och redan nu väldigt tillgänglig.
Betyg 4-.
På SB är priset 199 kr, vilket måste anses hyggligt för det här goda vinet.





2020 Sancerre Les Belle Dames, Gitton Père & Fils. 
Det här är lite av en klassiker på Systembolaget. Det har funnits där sedan 1977.

Släkten Gitton har gjort vin i Loiredalen sedan andra världskrigets slut. Företaget grundades av Marcel Gitton, som då köpte en halv hektar vingård i Sancerre. Genom åren har han utvecklat företaget som nu äger 37 hektar i Loiredalen och sedan 1989 egendomen Château Lafon i Côtes de Duras, ett litet vinområde mellan Bordeaux oh Bergerac. Marcel Gitton är en stor personlighet som fortfarande tar aktiv del i verksamheten även om han lämnat över huvud ansvaret till sonen Pascal.
I Sancerre äger Gitton 27, hektar, 23 av dem planterade med sauvignon blanc och resten pinot noir. Stockarnas genomsnittsålder är cirka 30 år. Gittons vingårdar här är rika på flinta vilket ger vinerna den speciella, lite kritiga nyans som är så typisk för god sancerre. ”Silex” markerar att en sancerre kommer från flintrik jord.
Källa: Importörens hemsida


Vinet är så klart gjort på uteslutande Sauvignon Blanc druvor, som vuxit på vinfält belägna 230-265 m ö h. Vinrankorna har planterats mellan 1967 och 1980.  Vinifieringen äger rum på gamla ekfat. Naturlig jäst. Vinet har fått mogna i nio månader på ekfat innan det buteljerades.

Doften är frisk med inslag av gula päron, gula stenfrukter, citrus, några rejäla nypor örter, nygrusad trädgårdsgång, skolkrita och vinbärsblad.

I munnen har det en härlig friskhet med citrus, krusbär, gula päron, nektariner, någon aprikos, örter, nässlor och en liten diskret blommighet.
Eftersmaken är medellång och domineras av krusbär, nässlor, ostronskal och örter.
Ett mycket trevligt vin med bra intensitet i såväl doft som smaker.
Betyg 4- 
195 kr kostar det på SB.

söndag 11 september 2022

2013 Amarone Riserva Inferi från Brunelli Winery

 Så drog då Champions League för herrar igång i tisdags. Vi valde matchen PSG mot Juventus. Förlust för Juve dessvärre. 
Ni som följer bloggen vet att då det är CL-fotboll vankas det också Amarone. Säsongens första match ja då måste det bli en av favoriterna.
Brunelli gör två olika Riservor. Du som läser min blogg vet att jag håller dessa som bland det bästa som går att uppbringa i Valpolicella. Även om jag sätter Campo del Titari på första platsen så är Campo Inferi inte långt efter.

1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! En liten annan druvsammansättning än i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi blev  från 1997.

Inferi är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 48 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 201120122013 och 20152014 gjordes det ingen Campo Inferi.
Nu är det alltså dags att  återigen bekanta oss med årgång 2013 av Campo Inferi. Det har gått lite mer än tre år sedan det senast begav sig, då var det i Stockholm på en provning med Alberto Brunelli.

Javisst har det hänt en del på dessa tre år. Fortfarande finns den där härliga friskheten och vitaliteten i frukten, men det ungdomliga stadiet är passerat och det har börjat smyga sig fram en del mognadstoner istället. Alltjämt med ett bra tryck i frukten och en storslagen elegans som  är så utmärkande för Brunellis Riservor (Inferi och Titari).
Doften börjar med aningens läder och tobak, men rätt omgående är det den ljuvliga doften av mörka bär som tar över. Lägger vi till lite örter, aningens torkad frukt, kakao och hemkola så börjar bilden bli komplett. En egen slags njutning att bara sitta och sniffa på vinet.
I gommen växer det ytterligare med sina söta, mörka körsbär, mogna björnbär, några mosade svarta vinbär, något hallon och blåa plommon. Så läcker fruktsmak. Här finns också en finstämd ton av örter och kryddor. En fin syra ger friskhet och de mjuka tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. En formidabel lång och elegant eftersmak med söta, mörka körsbär, lite torkad frukt, mörk choklad och aningens körsbärskärnor.
Ett magiskt bra vin nu, men ingen brådska. Det kan nog växa lite till och framförallt håller det säkert den här nivån i flera år till.
Betyg 5-


onsdag 7 september 2022

2006 Barbaresco Asili från Roagna

2012 fanns det en möjlighet att via SB:s Privatimport och den svenske importören Bristly Winemedhjälp köpa en låda med 12 flaskor vin från den hyllade producenten Roagna

Ett erbjudande som jag hade svårt att stå emot, så det blev ett köp. Nu kräver ju Roagnas viner att dom har en viss ålder för att komma till sin rätt, så tio år senare finns det fortfarande kvar några enstaka flaskor.

Jag har tidigare druckit och skrivit om
Barolo La Pira 2007. På lådan står det 2005, men det var 2007 jag fick.
Dessvärre har två av flaskorna varit korkskadade: Barolo Le Coste 2007 och Barbaresco Pajé 2005

Den här kvällen dricker vi flaska nr två av 2006 Asili. 
Roagna äger totalt 20 ha, varav 12 ha är planterade med vinrankor. 1961 köpte dom en jordlott (0,22 ha) i Asili, i den södra utkanten av byn Barbaresco.  I Barbareso äger dom fyra vinfält: Asili, Carso, Montefico och Pajé. I Barolo äger dom vinfältet Pira.
Idag är de yngsta vinstockarna 50 år. Nu är det dags för den sista av de två flaskor som ingick i den här lådan.

Jäsningsprocessen äger rum under ca tio dagar på stora träfat.

Musten få sedan ligga och dra (maceration) under 70-90 dagar.Slutligen får vinet ligga till sig i ungefär fem år på stora ekfat.
På sin hemsida anger Roagna att dom gör något tusental flaskor av det här vinet.

Ett sanslöst gott vin. Drickmoget men ändå med många år kvar för den lycklige som har några flaskor.

En liten ton av läder och jord kan vi ana oss till strax efter att vi hällt upp vinet i våra glas. En kort stund därefter är det de röda bären som dominerar. Några mycket små nypor örter och kryddor tycker vi oss känna samt en liten bukett rosor.

I munnen känns vinet slankt. Fortfarande med en härlig friskhet. Den ungdomliga frukten vi kände för  sju år sedan har nu ersatts av en mer mogen frukt utan att för den skull kännas riktigt mogen. Här finns i fina väl avvägda portioner hallon, ljusa körsbär, tranbär och röda vinbär. I bakgrunden smyger lite mörkare toner av skogsbär. Örter och kryddor bygger på den komplexa smaken. Tanninerna finns där och gör sitt jobb. En viss stramhet ger dom, men mjuknat och rundats av har dom. Eftersmaken är lång och förstärker komplexiteten och elegansen med rosor, lakrits och mineraler.
Det här är ett sanslöst gott vin. En ren fröjd att få dricka.
Betyg 5-


söndag 4 september 2022

2012 Canone Inverso Freisa från Cantine Valpane

Jag upptäckte för några år sedan distanshandlaren Fanwine och deras intressanta upplägg. Läs mer på deras hemsida. Dom har också en lagershop belägen i Danmark och hittar du något intressant där är det bara att beställa. Frakt, moms och alkoholskatt ingår i slutsumman.

Tidigare i våras gavs möjligheten att lägga en beställning på viner från producenten Cantine Valpane. Jag tog chansen och beställde några flaskor av ett par olika viner. Så här långt har vi hunnit med att testa 2012 Perlydia Barbera. Klickar du på länken kan du läsa mina tankar om vinet.

Cantine Valpane. 
Valpane är en vingård belägen vid i utkanten av Ozzano Monferrato någon mil norr om Asti. 1902 köptes den av Pietro Giuseppe Arditi, som genast satte igång med renoveringar och nyplanteringar. Arvet fördes vidare av dottern Lydia, som i sin tur har lämnat över till sin brorson Pietro. Tre generationer på 120 år.
Det är alltså tredje generationen Arditi som styr verksamheten idag, som omfattar 30 ha varav 10 ha är vinodlingar. Vinfälten ligger cirka 265 m ö h. Jordmånen är lera och kalksten. Vingården är sedan 2017 certifierad för organisk odling.
Dom gör runt 70 000 flaskor fördelade på:  tre olika viner på druvan Barbera, ett vin på Freisa, ett vin på Grignolino samt ett vin på den lokala druvan Ruché.

2012 Conone Inverso.
Det här är ett vin gjort på druvan Freisa, som kommer från ett vinfält som planterades för drygt 20 år sedan med Freisa. Jordmånen är lera och kalksten.
Vinet har fått jäsa på ståltankar runt 21-23 dagar. Det har därefter fått vila upp sig på en blandning av fat gjorda av stål eller cement.

Färgen går i en lättare rubinröd nyans.

I den friska lite lätta doften kan vi hitta en fin samling röda bär, lite kryddor, aningens läder och någon diskret ton av rosor.

I munnen är det slankt som tusan. Friskt så klart med en viss stramhet. Ett ganska så okomplicerat vin med röda bär i focus läs syrliga körsbär, tranbär, något hallon samt ett mörkare instick av blåbär. Lite örter och kryddor piffar upp anrättningen. Fin syra och lite småbitande tanniner. Medellång eftersmak med någon floral ton och blodgrape i avslutet.
Gott, svalkande och lite törstsläckande.
Betyg 4-
Hos Fanwine kostar det här 179 kr.


tisdag 30 augusti 2022

L´Aphrodisiaque från David Léclapart

Min gode vän Viking (yrkesfiskare) hade vägarna förbi och landade några burfångade kräftor. Det blev att fixa till ett litet kräftkok och att kila ner i källaren och rota fram en flaska champagne. Valet föll på en flaska från David Léclapart.

Franska Vinlistan hade 2018 ett erbjudande om att köpa en låda med fem olika cuvéer från David Léclapart: 
- L´Astre  Blanc de Noirs
- L´Apotre Blanc de Blancs
- L´Amateur Blanc de Blancs
- L´Artiste Blanc de Blancs
- L´Aphrodisiaque  80% Chardonnay och 20% Pinot Noir

Jag valde den här gången att låta L´Aphrodisiaque få göra oss sällskap. För lite mer än två år sedan var det L´Artiste från 2011 som vi njöt av. Mina tankar läser du här.

David Léclapart är en producent jag läst mycket om. Nästan lite kultförklarad redan som ung. Egendomen ligger i den lilla Premier Cru-byn Trépail strax norr om den mer kända byn Ambonnay. David kommer från en familj med anor i Champagne. Fjärde generationens vinmakare som han är tog han 1998 över familjens egendom och redan från starten började han odla enligt biodynamiska principer. Han söker inte en speciell stil utan vill att varje årgång ska vara präglad av det årets förutsättningar. Vinet får uttrycka sig så som det fötts utan att ta bort eller ändra på för mycket. Ett minimum av svavel används, ingen dosage och ingen filtrering. Samtliga vinfält är ECOCERT och DEMETER cetifierade.
Han förfogar över 3 ha vinmarker uppdelade på lite över 20 små vinfält. Årsproduktionen ligger på 12 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer.

2012 var ett svårt år för David Léclapart. Sen frost och dåligt väder med hagelstormar och skadedjursangrepp gjorde att skörden blev extremt liten för David Léclapart, så han beslutade att endast göra ett vin och då en helt ny champagne. Han blandade alla sina druvor, 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir, till en enda cuvée och gav den namnet L´Aphrodisiaque.

Den har fått jäsa på ekfat. Den är precis som Léclaparts vanliga champagner "pas dosage".
Samtliga Davids champagner är årgångsviner, men eftersom han av utrymmes skäl låter vinerna ligga runt 15 månader innan de degorgeras, istället för de tre år som regelverket säger, får årgången inte stå på etiketten. Detta löses genom att det på baksidesetiketten står LV12 (se bilden till höger), vilket betyder att årgången är 2012.

En alldeles enastående champagne. Vi blir smått lyriska redan vid doften.
En ganska så kraftfull doft med aningens bokna äpplen, citrus, röda bär, gula stenfrukter, någon liten kryddighet och finstämda toner av skolkrita, ostronskal och granithällar. Så inbjudande!!
I munnen känns smakerna utvecklade och mogna. Röda äpplen, smultron, jordgubbar, röd citrus, nektariner, någon aprikos och något floralt inslag. Ordentlig syra, men  samtidigt väldigt tillmötesgående. Lång eftersmak med mandariner, blodgrape och såväl steniga som kritiga mineraler. 
Det här är hur gott som helst. Helt klar för att drickas nu och kanske de kommande tio åren. Kan den utvecklas ytterligare? Kanske, men så god som den är nu är det svårt att bli så mycket godare.
Betyg 5





måndag 29 augusti 2022

San Fereolo Dolcetto och Barbera.

Jag har med åren blivit alltmer förtjust i viner på druvan Dolcetto. En av de producenter jag kommit att uppskatta är San Fereolo.
Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet på vingården givet. 
2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen. 

Dolcetto är huvuddruvan och den gör dom tre olika viner på. Austri är deras Barbera men vissa år tillsätter dom en liten andel Nebbiolo. En Langhe Nebbiolo finns också i portföljen samt ett vitt vin på druvorna på Riesling och Gewurtztraminer.
Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso.

Deras flaggskepp är San Fereolo. Ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto och som fått samma namn som vingården. Jag har skrivit om San Fereolo i årgångarna 2007 och 2008. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. Jag drack för snart tre år sedan Dolcetton "1593" i årgång 2006. En Dolcetto som fått tillbringa bortåt fyra år på ekfat. Visst är den bra, men tycker inte att eklagringen egentligen tillför något. Jag föredrar hennes San Fereolo,

Vinet är gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från vinstockar som är mellan 45 och 75 år gamla. Vinfälten är belägna på 400-500 m ö h. 
Naturligtvis skördas allt för hand. Druvklasarna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen sker med naturlig jäst och äger rum på ekfat. Vinet får ligga till sig på 7-40 hektoliter stora ekfat i drygt 6 månader innan det buteljeras.

Det råder ingen tvekan. Det här är en av de allra bästa Dolcettos, som vi druckit. Är du en stor "fan" av Dolcetto, då har du säkert druckit den. Har du ingen större erfarenhet av Dolcetto, så blir mitt råd "Bara Köp". Slut på SB för tillfället, men dyker säkert upp snart. Den brukar ta slut ganska så snabbt, så det gäller att vara snabb på tangenterna. Årgång 2013 kostade 229 kr.

Doften är frisk och börjar lite försiktigt med toner av läder och tobak, men efter en kort stund i glasen är det mörka, lite syrliga körsbär och blåa plommon som dominerar doftintrycken. Här finns också i små portioner örter, rosor och inte minst nylagd grusgång.

Visst är doften trevlig, men det är i gommen vår kärlek till den här Dolcetton uppstår. Frisk, rätt så slank och med en viss stramhet. Mörka körsbär, plommon, björnbär, skogshallon och aningens granatäpplen utgör en härlig fruktkompott. Lite örter, steniga mineraler, nypon, aningens,aningens pomerans och svart te. Trevlig syra som skänker en bra friskhet. Tanninerna finns där, men nafsar endast lite försiktigt i munhålan. Medellång eftersmak.
Betyg 4
Ja ni hör hur det låter. Vi formligen älskar det här vinet.


2012 Austri.
Austri i version 2012 är gjort på Barbera (90%) och Nebbiolo (10%), som vuxit på vinfält belägna cirka 400 m ö h. Jäsningen äger rum på ekfat och endast naturlig jäst används så klart. Skalen får ligga kvar med musten i närmare en vecka. Vinet får sedan mogna i 16 månader på ekfat av lite olika storlekar innan det buteljeras.
Jag har tidigare skrivit om årgång 2008 och om årgång 2011.

En diskret ton av läder är det första vi noterar i doften, men vi hinner knappt notera tanken innan frukten  tar över. En samling röda bär som backas upp av rosor, nypon och dammig grusväg en sommardag.

I munnen är det bären som dominerar. Det börjar med lite ljusare bär såsom körsbär, hallon, röda vinbär och tranbär, men det finns också, fast i mindre omfattning, lite mörkare toner i form av frostnupna slånbär och blåbär. Snälla och trivsamma  tanniner bildar tillsammans med den behagliga syran ett vin som dricks väldigt bra nu. I eftersmaken hittar vi lite örter, aningens svartpeppar, torkad frukt och kakao.

Betyg 4
Priset på SB är 229 kr, dessvärre verkar även detta slutsålt. Det borde snart vara dags för en ny årgång och då gäller det att vara rask på tangenterna.


tisdag 23 augusti 2022

Champagne Charles Heidsieck Brut Réserve

Vi blev sugna på champagne i förra veckan. Ur frysen hade vi plockat fram några krabbor, som det var hög tid att äta upp. Det ligger på min lott att rensa ur krabborna och hustruns blev att göra en stuvning på detta. Champagne+krabbstuvning+pasta=sant.

Det har gått några år sedan jag upptäckte Charles Heidsieck och deras champagner. Tre blogginlägg har det blivit: Ett gäng halvflaskor konsumerades under 2017En hyllning av basårgång 2007 samt en annan hyllning till basårgång 2010.

Producent är Charles Heidsieck. 1851 när Charles-Camille var 29 år startade han verksamheten. Han nådde snabbt stora framgångar i såväl USA som i Frankrike. Efter lite olika turer ingår numer Charles Heidsieck i EPI-gruppen. Charles Heidsieck äger runt 30 ha vingårdar i Ambonnay, Bouzy och Oger, men köper även in ansenliga mängder druvor från kontrakterade odlare.

Detta är deras årgångslösa Brut Réserve. Den görs på 40% s k reservvin och 60% från i vårt fall årgången 2010. Druvorna kommer från ca 60 olika vingårdslägen.

Druvmixen är lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier samt 20% Chardonnay. Reservvin är vin från äldre årgångar. Den genomsnittliga åldern är 10 år. Genom att använda en hög andel reservvin skapas en champagne med djup och komplexitet. 


Basårgången är 2010. Buteljerad 2011 och degorgerad 2018, vilket borde betyda att den legat på sin jästfällning i nästan sju år.

En fantastisk champagne, som redan 2019 var lysande. Nu har den utvecklats något ytterligare och kan säkert ta något steg till mot himmelens höjder. Dock var detta min sista flaska.

Doften är frisk med gula äpplen, citrus, gula stenfrukter, grusgång, lättrostat bröd, nötter och aningens nougat.

I gommen känns smakerna något mer utvecklade än för tre år sedan. Jag tycker de djupnat och mognat något. Det startar med en blandning av friska äpplen såväl röda som gula samt röd citrus typ mandariner. Här finns också persika, gula plommon och aningens aprikos. Mineraler närvarar i mindre doser av krita och sten. Lägg till nötter och brioche. Syran ger en härlig friskhet och är samtidigt mycket tillmötesgående. Eftersmaken är något längre än medel och avslutas med blodgrape. 
Betyg 5-
På SB kostar den 489 kr och finns i en hel del butiker, dock är det en annan basårgång. Jag vet inte vilken som är aktuell nu.



måndag 22 augusti 2022

Tre grekiska viner: Naoussa Alta, Assyrtiko och Retsina

Det fantastiska sommarvädret fortsätter dag efter dag. Det har kommit någon riktig regnskur, men någon timma senare skiner solen och tempen går upp till 27-28 grader. Havet håller 20+, så en riktigt varm för att inte säga het augustisommar har vi. Det här vädret för våra tankar till våra resor till Grekland, som vi gjorde när barnen var små. Våra måltider får en lätt inspiration av Grekland. Vi korkar också upp något av de grekiska viner vi har. Ett rött, ett vitt och så klart ett retsina har vi druckit de senaste veckorna.

Vi skrev för en månad sedan ett blogginlägg om tre andra grekiska viner, som Du kan läsa här.

2018 Naoussa alta från Thymiopoulos. 
Familjen Thymiopoulos har ägt vingårdar i Naoussa sedan flera generationer tillbaks, men det är först på senare år som dom börjat producera vin under eget namn. Det startade när Apostolos Thymiopoulos återvände till sina hemtrakter efter avlagd examen vid Athens Universitet på Oenology-programmet i början på 2000-talet. Verksamheten drivs enligt organisk-biologiska metoder med inslag och tankar från den biodynamiska-läran. Därför används ingen konstgödsling, ingen besprutning med syntetiska preparat mm. Hans tankar är att varje årgång ska få ge sin egna prägel åt vinet, därför så lite "intervenering" som möjligt i vinframställandet. En minimal tillsats av SO2 är i många fall ändå nödvändig.
Idag förfogar man över 28 olika vingårdslägen med utgångspunkt från den ursprungliga vingården i Trifolos.

Det här är ett vin helt och hållet gjort på druvan Xinomavro. Just den druvan är lite av Thymiopoulos paradgren att göra vin på. 10 olika cuvéer gör dom. Druvorna till Naoussa alta kommer från några olika vinfält runt byn Fytia planterade med vinstockar som är runt 25 år gamla. Vinfälten ligger på 450-650 m ö h. Druvorna skördas under den första halvan av oktober. En liten andel utgör hela klasar medan den större andelen avstjälkas och pressas varsamt och får macerera i cirka 18 dagar. Jäsningen varar i 1-3 månader och äger rum på ståltankar. Endast naturlig jäst används. Vinet få vila upp sig runt 8 månader på äldre begagnade ekfat. Ingen filtrering.

Färgen går i en lite ljusare rubinröd nyans.

I doften hittar vi en hel drös med röda bär, plommon, örter, potatisskal, nyplockade tomater och aningens kanel.

I munnen har det en bra friskhet, lite slankare kropp och en viss stramhet. Här finns körsbär, tranbär, plommon och jordgubbar. Lite örter och kryddor, där tonen av kanel utmärker sig. Aningens svart te och solmogen tomat känner vi också. 

Syran känns lite krispig och ger vinet en bra friskhet. Tanninerna biter försiktigt i munhålan utan att bråka alltför mycket.

På det hela ett trevligt och gott vin.

Betyg 4-









2018 Assyrtiko, Halkia Wines.

Halkia Wines drivs av Anna Halkia och ligger i regionen Nemea på Peloponessos. Anna växte upp i Australien dit hennes föräldrar emigrerat,  men som vuxen flyttade Anna tillbaka till Grekland med sin man. Till en början sålde hon sina druvor till olika producenter men i början av 2000-talet började hon göra vin själv. Med begränsade tillgångar till utrustning och teknologi tvingades Anna mer eller mindre till vinmakning utan tillsatser eller större åtgärder i källaren. Vinfälten omfattar 3,7 ha. Dom odlar främst Agiorgitiko, men även lite Assyrtiko och Roditis. Vinrankorna är planterade mellan 1996 och 2014. Ända från starten har dom varit inriktade på ekologiska/organiska odlingsmetoder och är också certifierade som detta.

Färgen går i en mycket blekgul nyans. Nästan så att vi behövde titta en extra gång för att upptäcka att det inte var färglöst. 
I doften hittar vi gulgröna äpplen, lite citrus, några gula stenfrukter, örter och krossad sten. 
I munnen är det gröna äpplen och citrus som dominerar. En härligt stor syra skänker vinet en förträfflig friskhet. Precis vad som önskas dessa heta sommardagar. Vi noterar även en del örter, steniga mineraler och i den medellånga eftersmaken ett grapefrukt-bett i avslutet.
Betyg 3++


Retsina Amphore natur.
Vi gillar ju Retsina och vädret i augusti har varit som gjort för att njuta av retsina. Vi har på senare fått en favorit

Producenten Tetramythos vingårdar ligger på de höga bergen på den nordligaste delen av Pelopennesos. Närmare bestämt vid Kalávryta. Bröderna Aristides och Stathis Spanos, uppväxta i dom här trakterna, och den berömde oenologen Panayiotis Papagiannopoulos gör här vin under namnet Tetramythos. Vingården omfattar idag runt 14 ha. Förutom vin omfattar verksamheten även mandlar och oliver. Vinfälten ligger på 450 till 1000 m ö h. Klimatet här påminner mer om de österrikiska alperna än om medelhavsklimat. 

Här odlas det lokala druvor Malagousia, Roditis, Agiorgitiko, Mavrodaphne och Mavro Kalavritino., men även internationella druvor som Merlot, Cabernet Sauvignon och Sauvignon blanc odlas. Organiska odlingsmetoder tillämpas och dom är certifierade. Spontanjästa, ofiltrerade och ett minimum av svavel. Ja ibland t o m utan tillsatt svavel.
Dom gör två olika Retsina. Deras "vanliga" Retsina skrev jag om för något år sedan. Mina tankar kan du läsa här.


Den här Retsinan är gjord på druvan Roditis. Vinet har fått jäsa på traditionellt sätt dvs på amforor av lera och med tillsats av kåda från Alleppotallen (från den egna vingården). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla och vuxit på ett vinfält beläget 850 m ö h. Jordmånen är kalksten och rankorna växer som s k bush-vines.

Färgen går i en blekgul nyans..


I doften hittar vi några stora nypor örter, citrus, sommarblommor, skolkrita och pinjeskog samt så klart en elegant ton av kåda.

I munnen är tonen av kåda betydligt tydligare, men med en elegans som inte är så vanlig. Citrus, gröna äpplen och örter finns det gott om. Mineraler i form av krita och sten samt en viss sälta förhöjer intrycken. I eftersmaken finns en viss liten blommighet och persika. En frisk och härlig syra.
Det här är vår absoluta favorit av retsinavin. Det är en sådan fin balans mellan den tydliga kådatonen, örterna och frukten.

Vi dricker det till vår greksallad och våra friterade calamares, men också på egen hand den sena och heta eftermiddagen. Luften står stilla på innergården. Det är hett. Vi hittar lite skugga. Dricker vår retsina. Sluter våra ögon och vips dyker ljuvliga minnen från Grekland upp.