tisdag 31 oktober 2017

Barcelona och Priorat. Del 2. Ännu fler restaurangbesök i Barcelona

Efter en god natts sömn och en alldeles magnifik frukost var det åter dags att ge sig ut i Barcelona.
Torsdagen bjöd på hällande ösregn, så det var regnkläder på, paraplyer uppfällda och hoppande mellan vattenpölarna.
Klockan 13 var det dags att besöka Vila Viniteca i El Born.
Det var dags för en ost- och vinprovning i källarlokalerna, men först en visning och presentation av den mycket trevliga affären med ett rikt utbud av ostar, salami, skinkor och andra spanska delikatesser. Tvärs över gatan ligger deras vinaffär med ett rikligt utbud av spanska viner. Vi kan varmt rekommendera ett besök i båda affärerna. Och visst handlade vi med oss några ostar och Pata negra. Affären vakuumförpackade så klart våra köp.
2011 Torello Brut Nature, Gran Reserva
Det är en druvblandning av Xarel-lo, Macabeo och Parellada.
Andra jäsningen så klart i flaskan. Runt 40 månader på jästfällningen.
Den här Cavan var vådligt god. Den stora fina syran var bara så läcker till den magiska Pata negra skinkans lilla fettkant.
Gröna äpplen, lite citrus, gott om örter och mycket eleganta steniga mineraler. Den här vill man ju få med sig hem.

Längst ner i källaren finns en liten provningslokal.
Fyra olika ostar fick vi smakprova. Tre fårostar och en getost. Svårt att välja en favorit då alla var riktigt goda.
Vi provade fyra röda viner.
Vin 1. Ren Garnacha (Grenache) från Madrid
Vin 2. Grenache, Carignan, Syrah från Priorat
Vin 3. Tempranillo-blandning från Ribera del Duoro
Vin 4. En ren Tempranillo från Rioja
2015 El Hombre Bala
Ett vin gjort enbart på druvan Garnacha (Grenache)  som vuxit på en 3 ha stor vingård belägen 900 m över havet. Gamla vinstockar som är över 50 år gamla. Vingården ligger på högplatån strax utanför Madrid.
Vinet har fått 10 månader på franska ekfat.
Ett helt OK vin, men jag går inte riktigt igång på det. En sval ljusröd frukt med en del syrliga bär, lite kryddor, beskedliga tanniner och  lakrits i avslutet. Förpackat i en lättsam och tillgänglig stil.
Betyg 3+
2015 NegreDeNegres
Vi skrev om årgång 2013 för snart två år sedan. Lite om producenten och vinet hittar du på det blogginlägget
Vinet är gjort på Grenache 60% (fem olika kloner), Carignan 30% och Syrah 10%. Det har fått vila upp sig i ca ett år på fat av fransk ek.
Min favorit av eftermiddagens viner. Jag gillar den här blandningen av både mörka och ljusa bär, den fina örtsamlingen, smånafsande tanniner och livgivande syra samt eftersmaken med steniga mineraler, lakrits, mera frukt och örter och det stiliga fatinslaget.
Betyg 4
Påfyllning? Ja tack!!
2015 Picaro del Aguila
En ny producent, men på deras vingårdar (30 ha) har det odlats vin under lång tid. Vi befinner oss i byn La Aguilera i vinområdet Ribera del Duero. Vingårdarna ligger på dryga 800 meters höjd över havet. Odlingen bedrivs ekologisk med biodynamiska inslag.
Picaro har Tempranillo som huvuddruva och så kompletteras det med Garnacha, Bobal och Albilo. Ingen avstjälkning utan hela klasar pressas genom att de fottrampas. Jäsning sker genom naturlig jäst och på stora ekfat, där vinet också får mogna i cirka 19 månader Ingen filtrering eller klarning. Det görs knappt 15 000 flaskor av det här vinet.

Ett trevligt och välsmakande vin, som inte kommer så långt efter NegredeNegres i min smakbok. Fortfarande känns det ungt och har en bra friskhet. Här finns en hel del mörk frukt av finaste slag, gott om örter och ett påtagligt inslag av fat. Tanninerna är på hugget och ger vinet en ordentlig ryggrad. Medellång eftersmak med mera mörk frukt, någon lakrits ton och en liten, liten bitterhet i avslutet.
Betyg 4(-)

2013 La Pasada, Paisajes
En Rioja som till hundra procent är gjord på druvan Tempranillo. Paisajes tillämpar ekologisk odling.
Vinrankorna är knappa 60 år gamla. Att det tillbringat en tid på ekfat är helt klar, men hur länge har jag inte kunnat få fram.Vi känner en fin mörk frukt, lite hallon, en del jord, läder och tobak. Här finns också ett tydligt inslag från fathanteringen. I munnen känns det mjukt och runt med väldigt lena tanniner. Helt OK, men inget jag riktigt tänder på.
Betyg 3

Sista kvällen i Barcelona tillbringade vi på resans bästa restaurang Monvinic. Helt fantastisk mat och viner i världsklass. Men vi ska ta saker och ting i rätt ordning. Kvällen började med en vinprovning av viner från Ribera Del Duero. Riktigt hög klass som toppades med ikonviner från Vega Sicilia. Det kommer lite om varje vin nedan, men Valbuena5 från 2010 tog verkligen andan ur mig.


2013 Domino De Atauta
Vinet är gjort på druvan Tempranillo eller som den kallas här i Ribera del Duero Tinto Fino. Vi befinner oss inte långt ifrån källan till Duero-flodens ursprung i provinsen Soria. Här på en höjd av 1000 meter över havet ligger deras vingårdar med mycket gamla vinstockar. Ingen yngre än 85 år. Vinlusens härjningar har inte nått hit så det är en s k Pre-phylloxera vingård. Ekologiska odlingsprinciper är det som gäller här.
Druvorna kommer från några olika vingårdslotter. Vinet har fått 16 månader på franska ekfat varav 40% nya.
Ett vin med en fin mörk frukt, delikata örter, lite kryddor och florala inslag. Ännu ungt och med tanniner som nafsar i gommen. Eftersmaken är medellång, där hallon och björnbär tillsammans med kryddor och örter får sällskap av aningens lakrits. Inslaget av fat finns där, men är ytterst sparsamt.
Betyg 4
2013 Reserva Dominio del Aguila.
Vi testade deras lite enklare vin Picaro vid lunchprovningen, se ovan. Nu klättrar vi upp ett hack och ger oss på deras Reserva.
Även här är det huvudsakligen Tempranillo, men också lite Grenache och Bobal. Druvorna kommer från deras äldsta vinstockar. Detta tillsammans med en mycket lång maceration samt att vinet har fått tillbringa nästa tre år på lite större ekfat är det som skiljer det från Picaro.
Fortfarande ett ungt vin med en bra potential att utvecklas. till något ännu större. Redan nu finns här en läcker mörk frukt, där körsbärstonerna sticker ut. Gott om örter och kryddor, men frukten dominerar. Någon liten viol i bakgrunden. Stadiga tanniner, men inte alls istadiga. Bra syra. Så välbalanserat och gott.
Betyg 4+
2010 Valbuena 5.
Jag säger bara vilket vin. Jag går omgående i spinn och vill försvinna med mitt glas och bara sitta och njuta.
Det här är första gången jag dricker vin från ikonproducenten Vega Sicilia En av de riktigt stora och mest välkända  vinpoducenterna i Spanien. 15 mil nordväst om Madrid hittar man den här legendariska vingården. Idag omfattar den 240 ha vingårdar.
I Valbuena 5 är det Tempranillo som dominerar, men här finns också Merlot. Hur mycket varierar från årgång till årgång.
Druvorna kommer från lite olika vingårdslotter. Jäsningen sker på ståltankar med s k naturlig jäst. Närmare fem år har vinet legat på franska och amerikanska ekfat. En blandning av nya och gamla liksom stora och små ekfat.
Ett komplext och väldigt välbalanserat vin. Visst finns här massor av smaker och dofter, men det blir aldrig för mycket. Dom kommer som lager på lager. Vi noterar en finstämd och generös mörk frukt där det också finns inslag av läder, lite jord, cederträ och svart te, men också rosor och violer. Balanserad och finstämd syra och med tanniner som endast småkrafsar i gommen gör att vinet har en len och mjuk framtoning. Alldeles i avslutet en läcker ton av mocca.
Betyg 5
Ett vin jag verkligen blev för älskad i.

2005 Unico
Ett av världens klassiska viner, som inte görs i alla årgångar.
Det här är Vega Sicilias flagskepp, där Tempranillo och Cabernet Sauvignon blandas. Proportionerna varierar från årgång till årgång. Druvorna kommer från särskilt utvalda vingårdslotter högst upp på kullarna, där marken är som kargast.
Jäsningen äger rum på tankar av trä och medelst naturlig jäst.
Vinet släpps aldrig ut på marknaden förrän efter 10 år
Totalt tillbringar vinet runt 6-7 år på olika fat av ek, såväl amerikanska som franska. Vissa är nya andra har använts ett par gånger. Viss del på barriquer (225-liters) och viss del på 20 000- liters stora fat. Slutligen får vinet tillbringa runt 3 år på flaska.
Mitt första intryck var lite av en besvikelse. Valbuena 5 var ju så mycket bättre. Jag upplevde Unico som stumt, visserligen med massa underliggande smaker som inte ville frigöras.
Jag lät mitt glas stå och tog de sista dropparna i slutet på sittningen ungefär tre timmar efter att det hade hällts upp. Det hade då minsann hänt en massa saker. Smakerna kommer fram med en ytterst elegant frukt i främsta rummet, men visst kryddor, tobak, örter, svarta oliver, svart te och aningens vanilj alldeles i avslutet.
Det här kommer att utvecklas till något ännu större, men just den här kvällen var syskonvinet Valbuena 5 numret större.
Betyg 4+

Det hade så blivit dags för kvällens måltid. Vi startade med en krämig pumpasoppa. Nästa rätt en läcker räksallad. Vi fortsatte med en "Beef stew timbal with cream cheese and potato confit". Till dessert en passionfruktskräm med en symfoni i kokos.
Det serverades till detta lite olika viner. Kraften att föra utförliga noter hade runnit bort, så några sparsamma noteringar:

Först lite Cava att rensa gommen med. Årgång 2010 och helt och hållet gjort på druvan Xarel-lo.
Frisk, fin frukt, lite rostat bröd och sommarblommor.
2015 Cantayano.
Till pumpasoppan fick vi ett vin på druvan Verdejo.
En "ren" smak med gula stenfrukter och finstämda örter som främsta smakbärare.
Riktigt gott.
2013 Tricó
Ett vin på druvan Albarino från vinområdet Rias Baixas fick utgöra sällskap till räksalladen.
Friskt med toner gröna äpplen, citrus, lite persika och en lätt blommighet. Här finns en bra syra. I avslutet grusiga mineraler.
Vi gillar det här!
2014 Ferrer Bobet
En vinproducent vi är välbekanta med. Deras Vinyes Velles har vi druckit ett par årgångar av bl a 2008. Ett Priorat-vin som vi verkligen gillar.
Kvällens vin är deras instegsvin gjort på Carignan (48%), Grenache (22%), Syrah (23%) och Cabernet Sauvignon (7%).
Runt ett år på ekfat har det fått.
Mörk frukt, kryddor, lite örter och lakrits är de främsta smaker vi känner. Naturligtvis når det inte upp till Vinyes Velles, men gott är det. Perfekt till vårt kött.

2013 Casta Diva Cosecha Miel.
Ett vin gjort på druvan Moscatel
Ett  sött vin, men med en bra friskhet. Vi hittar tropisk frukt, röd citrus, lite honung och aningens pomerans.
Gott!
Klockan närmar sig midnatt. En fantastisk kväll har vi fått. Väldigt bra service. Mycket god mat. Fantastiska viner.
När vi lämnade restaurangen tittade vi in i deras tempererade vinkällare. Vi såg plan 1 av 3.












söndag 29 oktober 2017

Barcelona och Priorat. Del 1. Restaurangbesök

Vintankar har varit på resa till Barcelona och Priorat. Resan ägde rum under den andra halvan av oktober och arrangerades av Club Amarone. Vintankar har fyra gånger tidigare åkt med Club Amarone till Valpolicella och alltid varit mycket nöjd med deras arrangemang. Verksamheten har nu utökats till några fler områden (vilka kan du läsa på den här länken). Priorat är just ett sådant vindistrikt som vi varit nyfikna på. Låt mig redan nu fastslå att även det här besöket var en veritabel succé. Vi kommer redovisa våra tankar och upplevelser i ett par inlägg den kommande tiden.

Vintankar åkte ner någon dag tidigare tillsammans med några goda vänner för att få chansen att ägna Barcelona lite mer uppmärksamhet. De rena turistmålen lämnar vi därhän, utan vi kommer i det här inlägget att ägna oss åt de restauranger och tapasbarer vi besökte.

Samtliga dagar i Barcelona bodde vi på H10 universitat. Ett stenkast från Plaza de Catalunya. Kanske inte jättestora rum, men trevliga, välstädade så klart, fina badrum och bra service. Frukosten var alldeles magnefik. Vi betalade 160 euro natten och vi bor där gärna igen.

Vi välkomnades med ett glas Cava i hotellobbyn, då vi anlände och checkade in. En helt OK Cava och ett trevligt bemötande tycker vi.
Första kvällen (tisdag) åt vi på tapasbaren Telefèric. Dom har ett par olika ställen i Barcelona. Vi valde det stället som låg närmast vårt hotel dvs på Plaça del Dr. Letamendi, 27
Enkel inredning, men fasligt goda tapas, hyfsat stort urval och trevligt prissatta. Vi lämnar en rekommendation. Vi drack två goda viner till detta.

2014 Crianza, Cruz de Alba
Tempranillo till 100% . 15 månader på barriquer av fransk ek.
1/3 nya, 1/3 ett år gamla och 1/3 två år gamla.
Visst finns här inslag från ekhanteringen, men ändå inte överdådigt på något sätt. Trevlig röd frukt, lite småkryddigt, steniga mineraler, några plommon. Bra syra och mjuka tanniner. Lättdrucket och faktiskt hyfsat gott.
Betyg 3
2015 Monastrell, Juan Gil
Ett vin från distriktet Jumilla i regionen Murcia. Vinet är gjort på druvan Monastrell, som vuxit på en vingård på 700 meters höjd över havet. Vinet har fått en kortare tid på ekfat.
Här finns en mörkare, solvarm frukt med trevliga inslag av örter och kryddor. Här är det mer tryck i smakerna. Inte alls så tokigt.
Betyg 3+
Så är den första kvällen till ända och en god natts sömn väntar oss.
Onsdagen ägnade vi oss åt att vandra runt i El Born.
Vi besökte saluhallen Mercat de Santa Caterina.
Tog först en kaffe vid 11-tiden. Vandrade runt i gränderna, besökte Picasso museet och återvände för lunch. Det blev calamares, stora räkor och lite andra fisk-tapas. Vi delade på en flaska Albarino.
Vi återvänder gärna hit!
2016 Remesal Pedra Blanca
Ungt och friskt. En hel del frukt, främst gula stenfrukter och gröna äpplen, men också lite citrus, steniga mineraler, örter och några vita sommarblommor i bakgrunden. Inte alls oävet och passade vår mat alldeles utmärkt.
Betyg 3


Vi promenerade förbi parlamentet. Fullt med poliser och reportrar utanför. Det var väl egentligen då vi passerade lite mer officiella byggnader som vi märkte något av konflikten mellan Centralmakten i Madrid och Kataloniens självständighetsivrare.

Vid incheckningen på Landvetter hade vi fått tipset att besöka den här tapasbaren. Så klart gjorde vi så. Här kan vi verkligen tala om ett hål i väggen. Litet och trångt. Massor av vin. En fin samling tapas.
Vi beställde ett glas av varje. Riktigt goda. Egentligen hade vi inte tänkt äta något, men ägardottern föreslog, på en riktigt hyfsad engelska, en specialare gjord på aprikoshalva i botten, fylld med fårost och en ansjovis på toppen. En kombination vi aldrig testat. Vi fick rådet att den ska tas i en tugga, så alla smakerna hamnar i gommen. Fantastiskt gott. Och Cava var det perfekta att dricka till, särskilt Brut Reserva.
Betyg 3+
Besök gärna det här lilla familjestället. Vi gör så vid nästa resa till Barcelona.

Det blev några timmars vila, men klockan 21 var det dags att träffa de andra deltagarna på vinresan. Vår första vinprovning ägde rum på Cachitos, en tapasrestaurang inte så långt ifrån hotellet.
Vi inledde som vanligt med lite Cava. Det blev Imperial från Gramona. Den här producenten besökte vi vår sista dag och Imperial är deras storsäljare.
En torr och frisk Cava med smaker av gröna äpplen, lite citrus, steniga mineraler och någon liten brödig ton.
Betyg 3
Det kommer om någon vecka ett blogginlägg från vårt fantastiskt trevliga besök hos Gramona.
Kvällen fortsatte med att vi provade tre vita viner. Alla tre var mycket trevliga och goda. Min favorit var As Sortes.

2015 As Sortes.
Ett vin från Rafael Palacios.
Verksamheten drog igång i Valdeorras 2004, då han köpte gamla vingårdar Han odlar där druvan Godello på terraserade vingårdar som ligger ca 600 m ö h. Geografiskt befinner vi oss i den sydvästra delen av Galicien.
Vingårdarnas höga läge, det svala klimatet och den långa växtsäsongen ger druvorna en stark koncentration och möjliggör viner med mer struktur. Ekologisk odling med inslag av biodynamiska principer.

Druvorna kommer från vinstockar som är mer än 40 år gamla. Vinet har fått jäsa på 500-liter stora fat av fransk ek och det har  sedan fått vila upp sig i sju månader på samma ekfat.
Visst känner vi en touch  från ekfatshanteringen i såväl doft som smak, men vi gillar just den där lilla läckra tonen. Här finns en hel del gula stenfrukter, ett tydligt inslag av örter, lite citrus, äpplen och en elegant ton av steniga mineraler. Vi gillar  det här vinet, som vi tror kommer passa bra till många av de fiskrätter vi äter.
Betyg 4
Det lite lättare syskonvinet Lauro hade vi förmånen att dricka vid vårt besök på Arzak i San Sebastian för dryga tre år sedan.

Kvällens två andra viner:
2014 Ossian gjord på druvan Verdejo bjöd på fina mineraltoner, gula äpplen, örter och en sommaräng i bakgrunden. Inte så långt efter As Sortes i vår bok.
2015 Belondrade y Lurton även detta gjort på druvan Verdejo. Här finns ett stort inslag av örter, melon, rabarber, citrus och lite florala toner. Inget oävet vin det heller, men landade den här kvällen som nummer tre.
Båda med betyget 4-.

Ja, så hade alla 20 deltagare på resan fått träffas och umgåtts under gemytliga former. Torsdagen tillbringades även den i Barcelona. Vid lunchtid var det dags för en ost- och vinprovning. På kvällen en Ribera del Duero-provning med bland annat viner från Vega Sicilia på den lite mer eleganta restaurangen MonVinic. Men mer om allt detta i morgondagens blogginlägg.












tisdag 24 oktober 2017

Årets bästa Chianti! 2006 Il Poggio Chianti Classico, Castello Monsanto

Det här inlägget blev nästan klart i förra veckan, men inte riktigt....
Vintankar har befunnit sig i Barcelona och Priorat den senaste veckan därav tystnaden på bloggen.
Nu färdigställer vi det här inlägget och sedan kommer de följande bloggposterna att handla om våra upplevelser i Katalonien.

Vintankar fick möjlighet att köpa ett styckat vildsvin för en tid sedan. I lördags hade vi några grannar på besök och bjöd på vildsvinsstek. Hustrun hade verkligen lyckats få till det. Vansinnigt gott.
Jag plockade upp en bättre flaska Chianti från källaren. Och det var det verkligen. Årets bästa Chianti utan tvekan. Den fanns fortfarande kvar i beställningssortimentet, så vi knappade snabbt in en påfyllning lite senare på kvällen.
Producent är Castello di Monsanto med sin verksamhet runt den lilla staden Poggibonso strax utanför Siena. Idag är det Fabrizio Bianchi och dottern Laura som har ansvaret. Totalt omfattar egendomen 72 ha vinmark belägna på en höjd av 260-310 m över havsytan. Naturligtvis är det i huvudsak Sangiovese (80%) som odlas, men även lite Canaiolo, Colorino, Cabernet Sauvignon och Chardonnay odlas.

Den här Chiantin görs på druvorna Sangiovese (90%), Canaiolo(7%) och Colorino (3%). Druvorna har vuxit på den 5,5 ha stora vingården Il Poggio, belägen på 310 meters höjd över havsytan. Vinet har fått tillbringa runt 20 månader franska ekfat.
Det här är deras prestigevin och vi kan inte annat än hålla med. En helt fantastisk Chianti. Helt klart den bästa vi druckit så här långt under 2017 och den platsar på vår Topp -5-lista över Chianti-viner.

I doften hittar vi en läcker bärsamling: körsbär, svartavinbär, några hallon och lite slånbär. Vi kan också känna en försiktig ton av tobak, örter, kryddor, läder och grusiga mineraler. Ingen doftbomb precis utan mer åt det försiktigt eleganta hållet.

I munnen återkommer de bären vi kände i doften med de allra läckraste körsbären i täten. En lätt touch av blåa plommon kan vi också notera. Örter och kryddor varvas med frukten. Tillsammans med en finstämd syra och eleganta tanniner är det här vinet en läckerhet till vår vildsvinsstek. Trots sina elva år har Il Poggio, med de begynnande mognadstonerna, ändå en bra friskhet. Eftersmaken är lång och där tillkommer lakrits, lite choklad och någon liten espressoton.

Betyg 5-
Just nu befinner sig Il Poggio i ett underbart drickfönster och det är tveksamt om den kan bli bättre, men det behövs ju inte när det smakar så här sagolikt gott. Den finns i beställningssortimentet för 373 kr, vilket är några tior billigare än då jag köpte våra flaskor. Visst har jag fyllt på med några flaskor.

torsdag 19 oktober 2017

Två Champagner: Hatt e Söner Blanc de Blancs 2008 och Alfred Gratien Brut Millésimé 2004

Vi hade några av våra goda vänner och grannar på middag i lördags. Kvällen började med att vi drack lite bubbel och hade "grönkåls chips" som tilltugg. Vi valde även en champagne till förrätten, som var en bit rostat bröd med lite ljummet krabbkött på.
2008 Blanc de Blancs, Grand Cuvée från Hatt et Söner
En alldeles underbar och pratvänlig champagne. Helt perfekt att öppna kvällen med.
Producenten håller till runt byn Bergères-les-Vertus. Precis som namnet indikerar  så är svenskar inblandade som ägare. Vintankar har provat ett par olika årgångar av deras Blac de Blancs bl a  2005 och 2006. Deras Extra Brut är inte heller den så tokig. Hatt et Söners toppchampagne "Le Grand-Père" är så klart riktigt bra, men den ligger prismässigt nära en tusing.

Blanc de Blancs betyder att den är gjord enbart på druvan Chardonnay. Druvorna kommer från ett par olika vingårdar, men samtliga rankas väldigt högt och har Premier Cru- eller Grand Cru-lägen.
Doften har en frisk fläkt över sig och domineras av gröna äpplen, lite citrus och grusiga mineraler med någon ostronskalsnyans. I bakgrunden finns ett floralt inslag tillsammans med aprikos och nybakat bröd. Trevligt!


Vi tar en klunk och kan omedelbart känna smaken av citrus, gul/gröna äpplen och lite aprikos/persika/nektarin. Farligt lättdrucken, men med en fin karaktär. Eftersmaken är av medellängd med mera gula stenfrukter, tydliga snäckskalsmineraler , mariekex och en lite grapefrukt alldeles i slutet.
Fasligt gott idag. Helt på topp och så mycket mer utveckling tror jag inte på.
Betyg 4+

För dryga veckan sedan drack jag 2008 Cuvée Paradis från Alfred Gratien. En alldeles strålande champagne.
Den här helgen fick deras Brut Millésimé från året 2004 sällskapa med vår krabtoast. Druvmixen är Chardonnay (68%), Pinot Meunier (19%) och Pinot Noir (13%).
Precis som Gratiens andra champagner har jäsningen ägt rum på ekfat. Den har också fått ligga till sig i nästan 18 månader på gamla ekfat innan den tappats upp på flaska.
Även denna är riktigt bra, men trots att den är fyra år äldre har den en mer ungdomlig touch och känns lite mera återhållsam framförallt i smakerna.
Doften är frisk med citrus, äpplen och mineraler som främsta markörer.
I munnen känns det att den inte riktigt vill släppa till och att den har mer att bjuda på än det vi känner på lördagskvällen. Vi kan ändå notera fina gula äpplen, någon liten ton av citrus, rostat bröd, nötter och lite gula stenfrukter. Syran är påtaglig. Absolut inte vass, men ändå skarp på något sätt. Det finns en fin eftersmak med syrliga äpplen och blodgrape.
Vi hade en slatt kvar till söndagsmiddagen. Det hade hänt en hel del. Nu bjuder den ju upp ordentligt och visar både elegans och komplexitet. Syran känns nu bara frisk.
Riktigt gott.
Betyg 4+
Den kostar 369 kr på Systembolaget, vilket måste betraktas som ett bra pris för en champagne av den här kvaliteten. Det finns en del flaskor kvar på lite olika Systembolag, däremot går den inte att beställa på nätet. Du kan alltid ringa till "ditt" Systembolag och be att dom tar hem den.

tisdag 17 oktober 2017

2012 La Porta di Vertine Chianti Classico

Häromveckan drog vi korken ur vår sista flaska av den här Chiantin. Vi hade just fått besked av Gabriel på Bristly Wine att producenten lagt ner sin vinframställning. Vinmakaren bakom La Porta di Vertine har nu börjat samarbeta med en annan vingård i Montalcino - Terralsole. Så klart beställde vi ett par flaskor för att bilda oss en egen uppfatning om vinerna. Återkommer till dessa senare i höst.
Vi skrev lite om La Porta di Vertine i februari 2016. Du hittar den informationen här.

Vinet är gjort på i huvudsak druvan Sangiovese, men med en liten slatt Canaiolo och Colorino.
Ekologisk odling.

Doften präglas av körsbär, läder, våt jord och en floral ton.

I munnen är det de syrliga körsbären som sätter tonen. De kompletteras med slånbär, hallon och lingon samt ett knippe trevliga örter.
Syran och tanninerna balanserar frukten på ett väldigt trevligt sätt samtidigt som de ger en ordentlig ryggrad åt den här Chiantin. Först i avslutet känner vi lite torkade rosor och aningens toner av ekfat.
Ett trevligt och gott vin som lätt förgyller vardagen. Kanske inte det mest eleganta och komplexa vinet, men ett gediget hantverk och ett vin som gör sig särdeles bra till diverse vardagliga kötträtter.
Betyg 4
Vi betalade, om jag minns rätt, 199 kr på SB. Där fick man mycket vin för pengarna!

måndag 16 oktober 2017

2009 Valpolicella Superiore, Quintarelli

I förra veckan spelade Sverige VM-kval i herrfotboll. Till CL-fotbollen dricker Vintankar alltid Amarone. Nu var det ju VM-kval och dessutom var allt bättre än en sjumålsförlust detsamma som vinst En något absurd situation, så vi nöjer oss med en Superiore. En av de mest avancerade som tänkas kan.
Bakom det här vinet finns den legendariske Giuseppe Quintarelli. Han gick bort i jan 2012 vid 84 års ålder, men vingården lever vidare genom hans barn. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Verona i Cerè i Negrardalens östsida.
Druvblandningen är 55% Corvina och Corvinone, 30 % Rondinella och 15% en blandning av druvorna Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese.  Druvorna har vuxit på vinstockar som i genomsnitt har en ålder av drygt 30 år.
En del av druvorna (de sent skördade) vinifieras omedelbart, en del druvor torkas och vinifieras som på amaroenevis. Sedan blandas dessa och får ligga på stora fat av slavonsk ek i fem till sju år.
Quintarelli har alltid levt efter principen att släppa vinerna då de är drickklara, vilket ofta inneburit att varje årgång har släppts långt senare än vad andra odlare gjort i Valpolicella.

Doften är stor, kraftfull och komplex, därtill finns en bra friskhet. Vi kan känna de typiska mörka körsbären, lite örter och torkad frukt. Det finns i bakgrunden en skön blommighet som drar åt rosor och violer.

Vi smakar på vinet och visst finns här elegans och komplexitet, men trots sina åtta år känns vinet ungt och inte fullt utvecklat. Vi känner söta, mörka körsbär, björnbär och blå plommon, någon nypa örter och en del torkad frukt. Här finns en välbalanserad syra och finstämda tanniner. Likaså är det en lång och komplex eftersmak.
Just nu tycker jag inte att 2009:an uppvisar det djup och intensitet i smakerna, som jag är van vid från Quintarellis sida. Kraven och förväntningarna är ju skyhöga.
Med detta sagt så är det ändå en Superiore som väldigt få Valpolicellaviner kan mäta sig med.
Nästa flaska öppnar vi om något år eller två.
Betyg 4+

söndag 15 oktober 2017

2012 Amarone Riserva "Titari" och "Inferi" från Brunelli Wines

Vi köpte någon gång i somras lite viner från Brunelli Wine bl a de nya årgångarna av deras Amarone Riserva dvs "Titari" och "Inferi". Årgången är således 2012. Jag har nu fått besked att importören fått hem den årgången till Sverige och att den därmed finns tillgänglig i beställningssortimentet.

Du som följer bloggen vet att Vintankar inte bara har sina tankar utan även hjärtat hos den här sympatiske producenten. Vi har under 2017 haft ett samarbete med Alberto, där vi berättat lite om vad som hänt på vingården under den senaste månaden. Septemberrapporten kan du läsa här.
De båda riservorna Titari och Inferi har vi druckit ett flertal årgångar av. De är två helt enastående Amarone, där varje årgång levererat stora vinupplevelser.
Klicka på resp årtal så får du vårt omdöme om tidigare årgångar. Titari:  20092010 och 2011Inferi: 2000 och 2009, 2010 och 2011.

Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Druvorna kommer från
från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats.
Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.
Vi kan återigen konstatera att Titari är ett formidabelt vin. Visst är årgång 2012 ännu ungt och kräver i nuläget en rejäl luftning (vi lät det få två timmar på karaff), men gör man det så får man en amarone av allra yppersta klass.
Doften är stor, komplex och fylld av en läcker mörk frukt, som tillsammans med lite läder, jord, örter, torkad frukt, kakao och aningens kolasås gör det till en ljuvlig sniff- och doftupplevelse. Någon liten alkoholton kan vi initialt skönja, men inte alls på samma sätt som 2011:an uppförde vid motsvarande tidpunkt.
Det är när vi tar den första klunken, som vi nästintill blir hysteriskt upprymda. Vilken fantastisk amarone! Vilken intensitet och kraft i smakerna! Den komplexa frukten: söta mörka körsbär, solmogna björnbär, några svarta vinbär, blåa plommon och ett sällsamt inslag av skogshallon får oss att jubla.
Lägg på lite örter och torkad frukt tillsammans med den trevliga syran och finstämda tanninerna, så går vi nästan upp i brygga. Tanninerna är särskilt värt att nämna. De är visserligen avrundade och tämligen mjuka, men ändå påtagliga och bjuder det där lilla motståndet, som en kvalitetsamarone ska ha enligt vår bok.
Eftersmaken är packad med söta mörka körsbär, någon liten, liten ton från russin och den bitterljuva smaken av riktigt mörk choklad.
Betyg 5-
Strålande bra idag med två timmars luftning. Visst kommer det att utvecklas de närmaste två tre åren


Campo Inferi är gjord på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Corvinone (5%). Druvorna kommer från en vingård med samma namn som vinet. Den är belägen 350 meter över havsytan. Selektering, torkning, jäsning, lagring följer samma mönster som för Titari.
Det som skiljer Inferi och Titari åt är växtplatsen och druvsammansättningen. Jordmånen där druvorna till Inferi växer innehåller mera lera och kalkstenen består av mindre bitar. Titari har 10% mindre Rondinelladruvor och motsvarande mängd mer Oseleta.
Vi låter Inferi få två timmar på karaff innan vi häller upp vinet i våra glas. Precis på samma sätt som vi gjorde med Titari. Vi provar vinerna bredvid varandra.
Det första vi slås av är att Inferi inte alls blommar ut på samma sätt som Titari. Inferi känns lite mer stum och sluten, som om den kräver längre luftning och mer tid för att komma till sin rätt. Lite av det händer också under kvällen, där Inferi hela tiden växer, men upp till Titaris höjder når den inte den här kvällen.
Men visst, här finns en elegant och komplex doft av mörka bär, lite torkad frukt, kakao och någon liten kryddighet.
I munnen känns de typiska körsbären, söta och mörka. Här finns också mörka plommon och lite andra mörka bär. Vi noterar både örter och mörk choklad samt torkad frukt. Samma fina syra som hos Titari. Även Inferi har ett finstämt inslag av tanniner, men inte riktigt lika alerta som hos Titari utan mer åt det sammetslena hållet. Eftersmaken är lång och går lite i samma stil som hos Titari, men har inte riktigt samma djup i nuläget.

Betyg 4+

Både Titari och Inferi kom nyligen i Systembolagets beställningssortiment. Titari kostar 760 kr och Inferi 641 kr.