tisdag 30 januari 2018

2008 Las Flors de la Pèira

Las Flors är en av mina favoriter bland viner från i Languedoc.
Jag har provat följande årgångar: 2006200720082009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra.


Producenten La Pèira en Damaisèla håller till i  Terrasses du Larzac i Languedoc. Musikern Robert Dougan köpte vingården 2004.

Las Flors i version 2008  har druvmixen 5% Cinsault, 10% Mourvedre, 30% Syrah och 55% Grenache. Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Här finns en stor och mycket angenäm doft. Det är körsbären, skogshallonen och de mogna björnbär som vi först noterar, men det är doften av provencalska örter och tonen från pinjeträden som riktigt frälser oss.
Ett stort vin med en ganska kraftig och intensiv smak. ändå har det en stor elegans. Sagolikt gott helt enkelt.
Den mörka frukten känns idag mjuk och rund. Detta samtidigt som syran håller uppe friskheten. En stor och fin ört- och kryddsamling förgyller smakintrycken. Tanninerna är nu alldeles mjuka och lena, men finns där med sitt försiktiga motstånd. I avslutet hittar vi både lakrits och svartpeppar, men även steniga mineraler och en lättsam hallonton.
Betyg 5

Det vart en skvätt över i flaskan. Dag två hade vinet tappat rejält av frukten och då dominerade medicinalörterna kraftigt.
Min slutsats är att vinet  nu är helt på topp och ska nog inte lagras så mycket längre. Jag skulle nog inte lufta det så lång tid heller.






söndag 28 januari 2018

Barbera d´Asti från Montebruna

Barbera är en druva som vi gillar. Det görs många prisvärda och matvänliga viner på Barbera och ändå blir det alltför sällan som vi dricker en Barbera. Härom veckan blev det dock lite ändring på detta, då vi plockade upp en flaska från källaren.

Braida di Bologna Giacomo är ett familjeföretag som drivs i tredje generationen av Raffaela och Giuseppe Bologna. Egendomen omfattar 40 ha, varav 20 är planterade med vinstockar.


Vinet är gjort på 100 % Barbera. Druvorna kommer från vingården Montebruna i Rocchetta Tanaro, som vi hittar någon mil sydost om Asti. Jäsning äger rum på ståltankar.
Vinet har fått ett års lagring på stora slavonska ekfat.


Doften präglas av mörka bär främst körsbär och blåa plommon, men här finns en trevlig liten blommighet (rosor och violer) samt ett finstämt inslag av örter.

I munnen känns vinet ganska så slankt med en fin bärkompott av framförallt mörka sorter: körsbär, björnbär, blåbär och slånbär. Vi kan även hitta lite örter, steniga mineraler och någon liten ton av svartpeppar. Det finns en hyfsad stor syra, som ger en fin friskhet. Tanninerna finns där och krafsar runt lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är medellång med mera mörk frukt, där vi tycker oss ana till en ton av hallon förutom de övriga bären vi kände tidigare.

Betyg 4

Vinet finns på SB och kostar 169 kr.

Perfekt till lite enkel vardagsmat!

söndag 21 januari 2018

2014 Faugères Domaine Leon Barral

Härom veckan besökte jag kvarterskrogen Humm på hörnet Södra Vägen/Engelbrektsgatan i Göteborg. En enkel och väldigt trevlig restaurang med riktigt hyfsad mat, däremot är deras vinlista lite tunn. Det finns dock ett vin som sticker ut och det är Faugères från Domaine Leon Barral. Detta är deras lite enklare röda vin, som jag tidigare inte testat. De två toppvinerna 2010 Jadis och 2010 Valiniére har jag druckit och hyllat rejält, så nyfikenheten på instegsvinet är stort.

Familjen Barral har varit vinodlare sedan mitten på 1700-talet. Nu är det 13:e generationen som styr över den 30 ha stora egendomen, varav 7 ha är betesmark för djuren. Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i appelationen Faugères i Languedoc.
1993 tog Didier och hans bror över verksamheten och började omgående producera vin under eget namn. Dom ställde samtidigt om till ett biodynamiskt influerat produktionssätt och har blivit lite av föregångare med det i Faugères.

Vinet är gjort på druvorna Carignan (50%), Grenache (30%) och Cinsault (20%).  Druvorna skördas för hand. Alkoholjäsningen sker spontant och skalmecerationen pågår i 3-4 veckor på cementtank. Vinet får sedan ligga till sig i två år på cementtank och ståltank. Vi buteljeringen tillsätt en ytterst liten dos svavel.

Färgen går i en varmröd ton, som är nästintill transparent.
I doften känns en del röda bär, ett knippe örter, svartpeppar, lite knallpulver, stendamm, grus och blommor (viol, syren, rosor). Väldigt trevlig och triggar igång suget efter att ta den första klunken.
I munnen är det de röda bären, körsbär, hallon, röda vinbär som vi först noterar, men här finns så mycket annat. Här finns gott om örter och kryddor. En ljuvlig och ordentlig syra med aningens rabarbertouch virvlar runt i gommen. Inslaget av mineraler, främst steniga, är påtagligt. Härliga småbitande tanniner gör sig påminda, vilket tillsammans med syran matchar vår mat förträffligt.
Hyfsat lång eftersmak med rosor och violer, aningens lakrits och mera frukt.
Enastående gott.

Betyg 4+




fredag 19 januari 2018

2009 Signature Chateauneuf-du-Pape från Domaine la Barroche

Vi tokhyllade Pure med årgång 2009 från Domaine La Barroche tidigare i år.
Vi beslöt oss för att även testa deras Signature från samma år. Visst har vi druckit den här tidigare. Klicka på resp årtal så får du våra tankar från det tillfället: 2007,  20082009 och 2010

Druvblandningen är ungefär så här: 66% Grenache, 15% Mourvedre, 13% Syrah och 6% Cinsault. Lite varierar den år från år, men den är alltid grenache-dominerad med dryga 60%. Mourvèdre och Syrah står tillsammans för cirka 30%, där andelen Mourvèdre är någon procent högre. Cinsult ingår ofta med runt 5 % och sedan kan några andra av de tillåtna druvorna ingå med någon procent.
Druvorna avstjälkas. Jäsningen äger rum på cementtankar. Vinet får ligga med skalkontakt runt fyra veckor. Det lagras sedan i 18 månader på 600-liter stora ekfat. Ingen filtrering innan det buteljeras.

Doften signalerar mogenhet. Den börjar inte alls på samma försiktiga sätt som för ett par år sedan, utan nu är den lite mer pang på omgående. Den känns varm med solmogna mörka bär och gott om provencalska örter. Det är inte utan att vi påminns om våra cykelsemestrar i södra Rhone-dalen.

I gommen får vi massvis av härliga mörka bär: solmogna björnbär, körsbär, plommon och något enstaka svarta vinbär. Det finns också, visserligen i en underordnad roll, ett inslag av en ljusare frukt av typen skogshallon och jordgubbar. Det är ett bra tryck i frukten.
 Örter finns det i stor omfattning liksom en del kryddor. Det är nog dessa som tillsammans med den mörka frukten ger en känsla av solvarma dagar. Fortfarande är syran på alerten och ger vinet den friskhet det behöver. Tanninerna har rundats av sedan vårt senaste besök och drar nu iväg mot det silkeslena hållet, dock är de närvarande och bjuder nödvändigt motstånd.
Eftersmaken är längre än medel och bjuder på mera mörk frukt och örter, men också lakrits, steniga mineraler, pinjenötter och någon liten ton av espresso. Alkoholen tycker jag numera är helt omslukad av den solvarma frukten.

Smakerna har både djupnat och mognat, men utan att bli övermogen. Den här klarar sig säkert flera år till i den här författningen, men så mycket mer utveckling känns tveksamt.
Vi gillar verkligen det här.

Betyg 4+


torsdag 18 januari 2018

7 champagner: Maurice Vesselle, Paul Déthune, Vve Fourny&Fils, Gosset och Vincent Jourdart

Visst blev det några champagner under jul- och nyårsledigheterna. Vi samlar ihop dom i ett blogginlägg med några korta kommentarer.

Producent är Maurice Vesselle, som håller till runt byn Bouzy, men har även vinmarker runt Tours-sur-Marne. Allt är Grand Cru klassat. Nu är det femte generationens vinmakare, bröderna Didier och Thierry Vesselle, som sköter ruljangsen.


Cuvée Réservée, Maurice Vesselle
Den här champagnen har druvmixen Pinot Noir (80%) och Chardonnay (20%). Den görs på olika årgångar. Flaskan är köpt av Vinupplevelser och vi kan på deras hemsida läsa att 60% är från 2008 och resterande 40% är från åren 2005,2006 och 2007.
En doft präglad av gröna äpplen, lite citrus, nötter och rostat bröd
Smaken är frisk och med en bra syra. Kanske inte så komplex, men här finns inslag av gulröda äpplen, röda citrusfrukter typ mandarin, en viss brödighet och ett hyfsat stort inslag av mineraler. Eftersmaken är medellång och här noteras lite gula stenfrukter samt en viss krämighet.
På det hela en trevlig brukschampagne.
Betyg 4-
Priset är 339 kr hos Vinupplevelser.

Paul Déthune är utan tvekan en av våra absoluta favoriter bland champagneproducenter.
Dom har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer producerar dom.
Jag har tidigare provat tre av dom: Blanc de Noirs (se nedan), Cuvée Prestige och Extra BrutUnder julhelgen blev det premiär för deras Blanc de Blancs. I källaren ligger deras prestige champagne À L´Ancienne (2008) och Millésime (2008) och väntar på lämpligt tillfälle för korkdragning.

2010  Blanc de Blancs
En champagne gjort på endast Chardonnay-druvor från vingårdslotten Les Secs. Vinet har fått jäsa och sedan mogna en kortare tid på 205-liters ekfat. Det buteljerades i april 2011 och sedan fått ligga på sin jästfällning fram till augusti 2015 då det degorgerades.

Färgen går i en blekgul ton med några grönskiriga stråk ut mot glaskanten.
Det doftar av gulgröna äpplen och lite citrus men också fina toner av aprikoser, havtorn och persika. Vi kan även känna ett diskret inslag av kritiga mineraler och nybakt bröd. Efterhand som tempen stiger kommer det fram vita sommarblommor. En tämligen komplex doft med andra ord.

Ändå är det då vi tar första klunken som vi inser den här champagnens storhet. Visst är den ännu ung och visst tror vi den kommer utvecklas ytterligare, men den levererar redan nu en stor champagneupplevelse.
Här finns en underbar friskhet med en stor och trevlig syra där gula äpplen, grapefrukt och diverse gula stenfrukter: aprikoser, persika, nektariner, gula plommon förstärkt med lite havtorn dominerar smakintrycken. En finstämd mineralton som känns både kritig och stenig. Medellång eftersmak med några tropiska frukter, unset honung och en lätt touch av grapefruktens bitterhet.
Det känns gott att veta att det finns ytterligare ett par flaskor i källaren.
Betyg 5-
Vi köpte våra flaskor av Franska Vinlistan.

Blanc de Noirs, Paul Déthune
Detta är en av våra verkliga favoriter. Vi köper den av Franska Vinlistan och har så gjort i många år. Den är därmed en av de champagner vi skrivit flest blogginlägg om. Aldrig har vi blivit besvikna. År efter år levererar den fantastiska doft- och smakupplevelser.

Den är gjord på endast Pinot Noir-druvor. Den har fått tillbringa en kortare tid på 205-liters ekfat innan den buteljerades
Den här flaskan degorgerades i jan 2013 och har därmed legat i vår vinkällare ett par år.
Visst har den fått en liten mognare ton än den flaska vi drack i i höstas med deg datum juni 2015.

Vi noterar en ganska stor doft med en hel del röda bär, snäcksal, citrus, röda äpplen och unset rostat bröd.
Visst är det en stor och trevlig doft, men det är ändå när vi får vinet i gommen som vi förundras av dess storhet.
De röda bären läs smultron, lite jordgubbar och hallon bildar tillsammans med de friska röda äpplena en underbar bas. Lägg därtill citrusfrukter med röda toner såsom blodapelsin, blodgrape, mandariner som tillsammans med steniga mineraler och en liten kryddig ton bildar en underbar smakpalett. Eftersmaken är lång och där blir den lilla kryddigheten tydligare liksom blodgrapens lilla bitterhet. Vi får också mera mineraler, mariekex och någon tropisk frukt. Enastående gott
Betyg 5-

Det har gått lite mer än två sedan vi träffade Charles-Henry från ägarfamiljen, då han besökte Göteborg och Champagnebaren Forssén & Öberg. Vi gillade verkligen deras olika cuvéer, vilket resulterade i att vi köpte på oss ett gäng flaskor. Under julen drack vi de två sista flaskorna.

2009 Brut Millésimé Blanc de Blancs.
 Precis som namnet anger är det gjort på endast druvan Chardonnay. Vinstockarna har en ålder på minst 50 år. Dessa växer på en mycket kalkrik jord. Jäsningen sker på små ekfat och vinet får sedan ligga i sju månader på sin jästfällning innan det tappas över på butelj för en andra jäsning. Den får sedan ligga runt sex år på flaska innan den degorgeras. Dosagen är 3 g per liter

Vi drack den här till en löjroms toast, vilket visade sig vara en perfekt kombo.
En härlig doft av gröna äpplen, citrus, rostat bröd, snäckskal och någon liten touch av gula stenfrukter.

Det här är gott. Riktigt gott med en härlig balans mellan syra, frukt och mineraler. Jag tycker den ungdomliga frukten vi kände för två sedan djupnat och mognat samt att det nu släpps fram mera av de gula stenfrukterna aprikos, nektaarin, persika och plommon. Ändå har den nog en bit kvar till sin absoluta topp.
I mellanpartiet känner vi mariekex, lite rostat bröd, steniga mineraler och så de där gula stenfrukterna jag nämnde ovan. I avslutet känns grapefruktens lilla bitterhet och en liten sälta från mineraler.
Betyg 4+

Cuvée R Vve Fourny&Fils
Den är gjord på Chardonnay till 90% och så har man stoppat i runt 10% Pinot Noir. Druvrankorna har en ålder på dryga 60 år. Druvmust från två årgångar används. Lika mycket från varje årgång. Jäsningen sker på små träfat. Vinet får sedan ligga runt 18 månader på sin jästfällning innan det buteljeras, där den andra jäsningen äger rum. Vinet får ligga runt fyra år på flaska innan det degorgeras. Dosagen är 0,75 gr per liter. Vår flaska degorgerades i nov 2014.

Det här är min favorit  av Vve Fournys champagner. En verklig skaldjurschampagne. Det som imponerar är hur väl de olika smakerna harmoniserar med varandra och bildar en helhet.

En fin komplex doft av äpplen, citrus, snäckskal och nybakat bröd.
I munnen är det en riktigt torr champagne med en stor och tilltalande syra, men den blir aldrig alltför närgången eller jobbig. Här finns gott om röda äpplen, en del citrus, en fin brödaktighet, nötter, lite tropiska frukter och en härlig mineralitet av grus, stendamm och krita.
I avslutet lite nougat, aningens sälta men framförallt blodgrape.
Betyg4++
Gosset Grand Rosé.
Detta har varit min favorit bland roséchampagnerna. Åtskilliga flaskor och blogginlägg har det blivit under åren. Visst har vi även druckit några av Gossets andra champagner också. Gosset hävdar ju att dom är världens äldsta champagnehus. Det finns andra producenter med avvikande uppfattningar. Det får vara som det vill med den saken. Bra champagner gör dom i alla fall. Klicka på vidstående länkar så får du våra tankar om resp champagne: Grande Réserve Brut (här finns också en kortfattad presentation av Gosset), Grand Blanc de Blancs och Grand Rosé.

Grand Rosé görs på ungefär lika delar Chardonnay och Pinot Noir. Kvällens flaska har legat i vår källare ett par år. Stämmer anteckningarna så är den köpt 2013 på "Bolaget".
Och visst har den fått en del mognadstoner, men jag tycker också att den tappat lite av den läckra fräscha syran som jag har uppskattat
Det finns en fin doft av röda bär, någon blommighet, röda äpplen, daggvåt grusgång, röda citrusfrukter,bröd och kalkiga mineraler. Doften är lika tilltalande som alltid.

Visst är det en frisk och rödfruktig champagne, där jordgubbar, smultron och hallon dominerar så där omedelbart i munnen. De röda äpplena är på plats, även om den äppelaktiga syran är på retur. Mandariner och blodapelsin bildar tillsammans med nötter, mariekex, stendammsmineraler och gula stenfrukter en fördjupad och komplex smakpalett. Lite mjukare, något krämigare och mindre alerta syror än vad jag är van vid. Dock finns det lilla bittra avslutet av blodgrape kvar.
Betyg 4+
2008 Special Club Vincent Joudart
Producenten Vincent Joudart håller till runt byn Fèrebrianges några mil sydväst om Epernay.
Dom äger ca 8 ha vinmarker. Den här champagnen är gjord på 40% Pinot Meunier, 30% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Den flasklagras hos producenten i ungefär fem år. Degorgering gjordes i april 2015
.
En doft av gula äpplen, gula plommon, någon ton av päron, lite citrus, bröd och regnvåta stenar kan vi notera. Kanske inte så stor, men ändå väldigt tydlig
Vi drack den här för för två år sedan. Så mycket har inte hänt. Någon liten mer mognad tycker vi oss ändå kunna notera. Och detta är till det bättre. Smakerna går i samklang med doften: gulgröna äpplen, någon grapefrukt, gula stenfrukter, unset exotiska frukter, rejält med mineraler mestadels steniga men även lite kalkiga. Trevligt avslut med i en lite blodgrapestil. Trevlig mousse!
Betyg 4-

Summering.
De båda Paul Déthune Champagnerna är helt sagolikt bra. De blev helgernas klara vinnare. 
Cuvée R från Vve Fourny&Fils är inte så långt efter.
Helgens besvikelse var Gosset Grand Rosé, som brukar vara en 5:a, men inte denna flaska. Bra så klart, men inte det där lilla extra som jag vant mig vid att Gosset levererar.

lördag 13 januari 2018

2011 Amarone Massimago

På våren 2015 besökte vi Massimago och vi blev imponerade av vad vi fick se och smaka. Vi charmades också av den karismatiska Camilla Rossi Chauvenet och hela hennes koncept. Organisk/biologisk odling har varit i det närmaste självklart.

Själva gården ligger också väldigt vackert på en kulle med en fin utsikt över det böljande landskapet. Geografiskt befinner vi oss ett par mil öster om Verona inte långt från den lilla byn Mezzane di Sotto.
Förutom själva vineriet så finns här också möjligheter till boende och rekreation. Det finns en väldigt rofylld atmosfär som vilar över hela anläggningen.

Vinet är gjort på Corvina (70%) och lika delar Corvinone och Rondinella. Druvorna torkas i ca 80 dagar. Det får ligga till sig runt två år på barriquer och 20 hl ekfat samt ett år på flaska innan det är redo för marknaden
Vi drack för tre år sedan årgång 2009, som du kan läsa om här. Senast jag drack årgång 2011 var för snart två år sedan. Jag upplevde den då som ung och lovande. Mina tankar hittar du här.

Det har hänt ganska mycket på de två år som gått. Vinet har gått från ungt till i det närmaste moget. Absolut inte övermoget.

Här finns en ganska stor och tydlig doft, som domineras av en ljuvlig mörk frukt med några instick av lite rödare bär. Vi noterar också läder, jord och piptobak samt ett knippe örter och någon liten ton av svartpeppar.
Doften kommer till oss tämligen omgående, vilket signalerar en viss mognad.

I munnen har den den läckra mörka frukten djupnat och gått från jungfrulig till mera mogen: mörka körsbär, björnbär, blåbär, plommon. Visst finns här lite torkad frukt i lagoma portioner. En viss liten ton av russin fast mer fikon, dadlar och katrinplommon. Kryddor och örter piffar till föreställningen. Fortfarande finns den livgivande syran på plats som harmoniserar med frukten på ett strålande vis. Tanninerna har mjukat och rundats av och upplevs idag mer åt det sammetslena hållet, men bjuder ändå ett visst motstånd.
Eftersmaken är riktigt lång och har det där bitterljuva avslute, som vi så skarpt gillar. Läs riktigt mörk choklad och krossade körsbärskärnor.
Amarone 2011 från Massimago har tagit den vägen som vi både förutspådde och önskade. Det har gått lite fortare än vi trodde. Idag är det inget annat än en lysande Amarone. Vår bedömning är också att det är bra nära sin topp och våra kvarvarande flaskor ska vi njuta av de närmaste två/tre åren.
Du som har några flaskor i källaren får rådet att öppna en flaska under våren för en avstämning.
Betyg 4++

På Systembolaget är det årgång 2012 som gäller till priset 573 kr. Vår flaska privatimporterades från vingården. Vi betalade 35 euro +frakt+sv alkoholskatt. Runt 400 kr hamnar vi då på.

onsdag 10 januari 2018

2015 Vino Rosso från Cascina Tavijn

Nyårsdagen har ju med tiden blivit den stora pizzaätardagen. Vintankar utgör inget undantag. I år intog vi en hemmagjord variant med lite av julens rester som "topping". Ur källaren plockade vi upp ett vin, som gjort för ett sådant här tillfälle.

Cascina Tavijns viner köper jag alltid hos Cibi e Vini i Köpenhamn.
Nadia Verrua och hennes viner har jag hyllat ett flertal gånger. Jag hade förmånen att vara med på en provning som hon själv ledde. Du kan läsa om det här.

Familjen äger 5 ha vinodlingar och ungefär lika mycket för odling av hasselnötter. All odling sker enligt ekologiska principer, spontnjäsning och minimalt tillsättande av svavel. Eller som Nadia själv uttrycker det "Not add too much and not to take away".
Vino Rosso är hennes enklaste vin. Detta är deras "Vino da tavola". Det ska drickas ungt och det ska drickas till maten. Fast jag kan visst dricka det utan några som helst tillbehör, så gott är det faktiskt.
Från början var det inte meningen att det skulle säljas. Familjen drack det. Man gav bort en del flaskor till vänner och bekanta. Och så hade Nadias make det som husets vin på sin restaurang Consorzio i Turin.



Det här vinet ska ju drickas ungt, så varför buteljera det med kork. En vanlig enkel kapsyl funkar ju alldeles utmärkt. Några korkskador blir det ju heller aldrig frågan om.

Vinet görs vanligtvis på lika delar Barbera och Freisa, men proportionerna har varierat under årens gång. Ibland har någon annan druva adderats, allt för att få vinet på det viset Nadia önskar.

En trevlig och försynt doft av röda bär liksom en viss blommighet noterar vi omgående. Några stänk av daggvått grus och örter finns med i bakgrunden.

Slankt, charmigt och med en viss stramhet samt väldigt inbjudande och lättdrucket. Det här är så klart inget vin en ska sitta och djupanalysera. Vi noterar en fin bärsamling, som tillsammans med örter och rosor bildar smakstommen. Friskt med en bra syra. Fjäderlätta tanniner smånafsar i munhålan. Enkelt? Javisst! Strålande gott och rentav lite läskande!
Betyg 4-

99 DKK fick vi betala. Vi har självklart fyllt på med årgång 2016. Ett användbart vin till många tillfällen.

tisdag 9 januari 2018

2009 Pure från Domaine la Barroche. En topp Chateauneuf-du-Pape.

Domaine la Barroche är en producent i Chateauneuf -du-Pape, som vi upptäckte för tiotalet år sedan och vars viner vi blev väldigt förtjusta i. Vinmakare är Julien Barrot. Han gjorde under några år  fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Från och med årgång 2010 gör han endast tre cuvéer nämligen Signature, Fiancé och Pure. Årgång 2009 blev den sista av  Terroir. Vi har en flaska kvar, som det snart borde vara dags att dra korken ur. Vi testade för drygt tre år sedan både Signatur och Terroir i version 2009. Vi skrev då så här om vinerna.
Fiancé i version 2007 drack vi i somras och den gjorde oss inte besvikna. Läs om detta här.
2009 Pure
Detta är toppvinet från Domaine la Barroche. Vi har inte druckit det tidigare, så det är med stor spänning vi på nyårsaftonen drar korken ur den här flaskan.
Vinet är gjort på i huvudsak grenache-druvor från vinstockar som är mer än hundra år gamla. På sin hemsida anger dom att 97% är från Grenache och resterande tre procent från andra tillåtna druvor. Druvorna har avskiljts från stjälkarna innan de pressas. Jäsningen äger rum på emaljerade ståltankar. Vinet får tillbringa fyra veckor med skalen. Runt 18 månader på stora, gamla ekfat har vinet fått ligga till sig på.

Vi öppnar flaskan någon timma innan vi ska avnjuta det. Omedelbart studsar vi till, vilken härlig doft. Här signaleras det tillgänglighet och drickmognad. Kan vi ha öppnat flaskan för tidigt.
Det går 45 minuter och vi häller upp vinet i glasen. Om möjligt är doften ännu större nu. En stor, bärig doft strålar emot oss oss: hallon, ljusa körsbär, någon jordgubbe och i bakgrunden en något mörkare ton av solmogna björnbär. Kryddor, örter, pinje, grusdamm, läder, piptobak och lite anis.
Stor komplexitet i doften som ni förstår. Sa jag magisk?
Är doften stor och inspirerande, vad ska man då säga om smaken. Superlativen räcker inte till. Mitt livs bästa Ch9dP vill jag påstå.
Smaken är bara så läcker. Mogen, komplex och fullmatad.
Frukten består främst av röda bär precis som i doften: hallon,ljusa körsbär och lite jordgubbar, men också några mörka bär såsom björnbär och aningens cassis. Gott om provencalska örter, några kryddor, en hel del mineraler, en försiktig ton av kolasnören , lakrits, torkade fikon och någon liten espressoton alldeles i avslutet. Inte allt på en gång utan smakerna dyker mer upp som lager på lager. Syran håller fortfarande det här vinet med en bra friskhet. Tanninerna rejält avrundade, men ändå närvarande hela kvällen. Eftersmaken låååång.

Vi faller pladask. Så in i bänken gott. Bättre än så här blir inte Chateauneuf-du-Pape. En flaska finns kvar i källaren. Det gäller bara att välja ett lämpligt tillfälle i närtid. Så mycket mer utveckling tror vi inte på och det behövs inte heller.
Betyg 5

499 kr kostade vinet, då det privat importerades med hjälp av Systembolaget och importören Bristly.




måndag 8 januari 2018

Havskräftor och Grauburgunder från Weinhof Scheu

Vi bröt av allt julmatsätande med några havskräftor. Vi tillagade dom i en lite hetare sås.
Vi valde att till detta dricka ett tyskt vin. En Grauburgunder som vi inhandlade förra hösten, då vi besökte några producenter i Pfalz.
Weinhof Scheu är en liten producent med säte i Schweigen. Du som vill veta lite mer klickar in på vidstående länk för att läsa mina tankar efter förra höstens besök hos Weinhof Scheu.


2014 Grauburgunder Raedling
Grauburgunder är det tyska namnet för druvan som i Frankrike går under namnet Pinot Gris och i Italien kallas den ofta Pinot Grigio.

Precis som jag minns det är det den fin gula frukten och kryddorna tillsammans med de krithaltiga mineralerna som dominerar doftintrycken. Någon liten ton av honung kan vi också notera liksom en blommighet av jasmin och kaprifol. Ett ganska aromatiskt intryck.

I munnen är det de aromatiska intrycken vi först noterar: gula äpplen och päron, mango, melon, persika och citrus. Här finns en trevlig kryddighet. Vinet känns ganska fylligt. En viss blommighet noterar vi precis som vi gjorde med doften. Eftersmaken är något längre än medel. Mineralerna, både kalkiga och steniga, känns nu tydligt. I avslutet förnimmer vi lite torkad frukt bl a aprikoser och honung, vilket ger en sötaktig känsla.
Jag tycker också att det funkade bra till den lite hetare kräftsåsen.
Betyg 3++
Dessvärre är vinet inte tillgängligt hos Systembolaget. Vi betalade 14,5 euro på plats.

söndag 7 januari 2018

Barbera, Dolcetto och Nebbiolo

Brodern med svägerska kom till Västkusten för att fira jul och nyår. Sällan har väl en jul varit mer fylld med dis och regn än just det här året. Ankomstdagen fixade jag till lite köttfärssås med spagetti och en liten blindprovning. Att det skulle bjudas på viner från Italien hade dom räknat ut

Vinerna serverades blint. Nebbiolo och Piemonte tog dom ganska omgående. Dom är inga vana Dolcetto-drickare, så den hade dom svårast att placera. Från och med den här kvällen fick dom en ny favoritdruva. Barbera tog dom till slut efter lite vägledning. Naturligtvis inte producent eller årgång utan druva.

2014 Barbera d´Asti
Producenten Cascina Tavijn vet ni som följer mig på bloggen att jag håller väldigt högt. Jag hänvisat till ett gammalt inlägg och möte med den supertrevliga Nadia Verrua.

Mina tankar om tidigare årgångar läser du genom att klicka på resp årtal: 200720112012 och 2013.

I doften hittar vi mörka körsbär, lite läder och jord, blyga violer och någonstans i bakgrunden även lite bär med ett ljusare anslag. Kanske hallon.

Visst är det en trevlig doft, men det är attacken i gommen vi faller för. Vi känner smaken av mörka bär främst körsbär, men även björnbär och vinbär, några örter, steniga mineraler, violer och rosor, syran från röda äpplen och unset kakao. Tanninerna finns där, visserligen lätttuggade saker, men gör sitt jobb. I eftersmaken lite rödare bär och mera örter.
Visst andas 2014 ungdomlighet och visst kommer det att utvecklas en del, men det har redan nu en väldigt bra balans och en fin längd.
Väldigt gott!!
Betyg 4
2013 Dolcetto d´Alba
Jag skrev för ett och ett halvt år sedan ett blogginlägg om producenten och hans viner. Du kan läsa det här.
Dolcetton från 2013 har jag druckit vid flera olika tillfällen och varje gång blivit lika överväldigad av hur gått det här är. Inget undantag den här kvällen heller. Jag tycker det doftar och smakar på samma sätt som tidigare gånger.
I den lite försiktiga doften hittar vi både röda och mörka bär. Här finns lite läder, våt grusgång, örter och en fin ton av violer.
I munnen är det ett slankt vin med stor friskhet och med en viss komplexitet. Här finns en blandad fruktkompott på blåa plommon, skogshallon, ljusa körsbär och något litet blåbär. Några små nypor örter och gott om steniga mineraler. Vi noterar en förträfflig syra. Visst är den väldigt tydlig och distinkt, men aldrig i närheten av att bli alltför påträngande. Inslaget av tanniner är påtagligt och smånafsar på ett trevligt sätt. Precis som med syrorna är tanninerna  så välkalibrerade att de upplevs som själva essensen av vinet.
Eftersmaken kanske inte är så lång, men här finns ett inslag av bitterhet som vi förknippar med körsbärskärnor. Och så det allra sista en ton av viol.
Ruggigt gott, Mycket charm och karaktär. Perfekt till många pasta- och pizzarätter.
Betyg 4


2013 Flores Collini Novaresi
Producent är Cantine del Castello Conti. Några mil nordost om Milano, i utkanten av den lilla staden Maggiora, hittar man den här lilla familjeägda vingården. Vi befinner oss i den norra delen av Piemonte inom Boca DOC.
Det hela tog sin början 1963 då Ermanno Conti startade eget. Visserligen är han från en familj som gjort vin i flera generationer, men nu gjordes det efter hans egna huvud. Odlingarna drivs efter organisk-biologiska metoder utan att vara certifierad.

 Idag är det hans tre barn, systrarna Elena, Anna och Paola, som har ansvaret för verksamheten. Vi talar om en verkligt småskalig verksamhet, då det endast är en ha vinfält de förfogar över.



Flores är uteslutande gjort på druvan Nebbiolo. Inga tillsatser inte en svavel. Medellång maceration och mognat en kortare tid på såväl stålfat som barriquer av ek. Knappt 2000 flaskor gjordes det.


I doften känner vi en del mörk frukt bl a slånbär och  plommon, men här finns också regnvåt jord, läder, tobak, lite violer och en del mineraler. En mycket trevlig och angenäm doft.

I munnen känns det både slankt och lite småstramt. Här finns en fin frukt med körsbär, blåbär, lite hallon, nypon och så några slånbär. Lite järnhaltiga mineraler, en viss örtighet och ett nätt litet floralt inslag kan vi också notera. Syran är stor och angenäm. Tanninerna biter liter försiktigt i gommen på ett angenämt sätt. Eftersmaken är medellång med mera mörk bär, aningens lakrits och finmalda örter.
Ett trevligt och gott vin, som ska fyllas på vid nästa besök hos Cibi e Vini. Vi betalade 135 DKK, vilket måste anses som riktigt hyfsat,
Betyg 4

torsdag 4 januari 2018

Viviani: 2013 Campo Morar och 2011 Casa dei Bepi

Viviani är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016 och som vi under 2017 inte funnit skäl att revidera.
Vi har besökt dom åtskilliga gånger tillsammans med Club Amarone. Under den andra halvan av december drack vi de senaste årgångarna av deras Superiore "Campo Morar" och deras prestigeamarone "Casa dei Bepi".


2013 Campo Morar
Detta är en av mina favoriter bland de viner i Valpolicella som går under beteckningen Superiore.
Druvblandningen är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna  200420052008 och 2012


Jag tycker verkligen Claudio fått till det med årgång 2013. Visst har jag hyllat tidigare årgångar, men den här känns ovanligt bra, vilket inte säger lite. Kanske inte samma kraft som i 2012:an, men istället får vi en elegans och komplexitet som jag verkligen uppskattar.
De mörka frukten med söta, mörka körsbär, björnbär och lite andra skogsbär spelar en central roll i såväl doft- som smakpaletten. Örter, blåa plommon, kakao, espresso, unset torkad frukt och sötlakrits kan vi också notera. Det finns en bra syra och smånafsande tanniner. En underbar lång eftersmak sätter vi också på pluskontot.
Ett underbart vin redan i dag, särskilt om det får någon halvtimme i karaff. Och ännu bättre! Jag tror det kommer utvecklas ytterligare.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 360 kr. Dessvärre lyser röda bokstäver "Tillfälligt slut hos leverantör" på SB:s hemsida.


2011 Casa dei Bepi
En riktig toppamarone. Och det här är en Amarone från en riktig toppårgång. Fantastisk bra idag och kommer också att utvecklas fint de närmaste åren. I Gambero Rosso Italian Wines fick Casa dei Bepi för tionde gången tre bicchieri i och med årgång 2011.
Vill du veta mina tankar om tidigare årgångar är det bara att klicka på resp årtal:  2003200420062007 och 2009.
Vinet görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer.

Vi låter vinet få närmare två timmar på karaff innan vi börjar att njuta av det. Det här är en ungdom i en förträfflig form.

Doften är så där amaronemagisk den bara kan vara och den växer hela tiden. Inte så där bombastik fruktdriven. Kraft i dofterna och samtidigt elegans är ju lite av Claudios adelsmärke. Här finns mörka bär, örter, kakao, lite torkad frukt och blåa plommon.

Smakmässigt levererar den stordåd trots sin ungdom och det är just i frukten: mörka körsbär, björnbär, skogsbär, blåa plommon som ungdomligheten finns. Nåväl. Syran  finns där med ungdomlig friskhet. Smånafsande tanniner som ännu inte blivit sammetslena, men vi vet att så blir fallet om något år.
Eftersmaken är formidabel med mera söta, mörka körsbär och solmogna björnbär, lite torkad frukt med bara en antydan till russin, finstämda örter, söt lakrits och på det ett underbart avslut med en liten bitterhet från  mörk choklad, och någon liten espressoton.
Hustrun och jag känner oss oerhört privilegierade den här kvällen av att få njuta av ett sådant här fantastiskt vin och dessutom ha vetskapen av att det finns fler flaskor i källaren.
Betyg 5
Kanske ett plus efter femman om något år. I så fall det första.

På "Bolaget" är priset 750 kr. Det verkar finnas flaskor kvar i beställningssortimentet.