2011 Il Fornetto från Stefano Accordini

Jag tog för två år sedan tempen på årgång 2009 bland Amaronevinerna. Det resulterade i en hel radda inlägg på bloggen, men också i en artikel, som jag skrev för Club Amarone och publicerade på deras hemsida. Det blev hela 19 olika amarone jag provade då. Jag kommer under 2020 göra något motsvarande för årgång 2011. 

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina Amaroneviner. En viss nedtoning har ägt rum, men många amaroneexperter har gett den en fyra på en femgradig skala.
Väderförhållandena i Valpolicella var gynnsamma för att få mogna och väldigt bra druvor, bra förhållanden under skördetiden samt även för torkningsperioden. 

Så då är frågan hur är läget nu så där åtta till nio år senare? Låt oss ta reda på det!! Det gäller att börja i tid, så därför dags för ikonvinet Il Fornetto.

Il Fornetto 2011.
Producenten Stefano Accordini tillhör mina absoluta favoriter och inte minst deras toppamarone tillhör elitskicket.
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Jag har gjort det tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Bemötandet har alltid varit mycket vänligt och tillmötesgående och vi har alltid fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det drygt fyra år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget. Det börjar bli hög tid för ett återbesök.

Druvmixen är 55% Corvina, 35% Corvinone och 10% Rondinella,som kommer från vinfältet "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar. Druvorna får torka i 120 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek. Vi har tidigare hyllat årgångarna:  2004, 2006 och 2007.  Redan i somras testade vi en flaska från 2011. Vi skrev då så här.
Vi är fullt medvetna att dricka en Il Fornetto som endast är åtta år är alldeles för tidigt, men vår nyfikenhet är stor och karaktären är dålig. Det är dock både intressant och spännande att följa ett vin och dess utveckling under flera år.

För att få rätt förutsättningar dricker vi vinet under två dagar. Den första kvällen häller vi upp vinet i två glas (Orrefors Difference Primeur). Vinet får stå i glasen dryga tre timmar.
På med korken och vi låter den halvfyllda flaskan få stå lite svalt under natten. Kväll två får vinet endast någon halvtimma i glasen innan de intas.

Direkt vid upphällningen är doften mycket diskret med en liten alkoholton. När vi tre timmar senare återigen doftar har alkoholtonen försvunnit och doften är betydligt större och nästan mäktig. Det börjar med läder och jord, men tämligen omgående är det en förförisk doft av mörka bär, kryddor och örter, lite torkad frukt, kakao och stendamm som tar över. Visst är det jungfruliga toner och visst kommer dofterna att djupna, mogna och utvecklas, men redan nu är de förföriska och gudomliga.

I munnen följs samma mönster. Redan nu lite magi på flaska, men visst kommer komplexiteten öka, smakerna djupna och utvecklas. Vi småsippar av vinet under kvällen och ju längre tiden går desto fler nyanser upptäcker vi. Kväll två har det tagit ytterligare några steg mot himmelens höjder och ändå anar vi oss till att det behövs ytterligare något år i källaren innan den här amaronen peakar.
Smakintrycken: ljuvliga, söta, mörka körsbär, spetsade med en liten ton av svartpeppar, men vi noterar också björnbär, hallon och blåbär. Några droppar av vår hemmagjorda svarta vinbärssaft kan anas. Örter, kryddor, torkade frukter av fikon, dadlar och russin. Här finns en bra friskhet och lite fjäderlätta tanniner. Eftersmaken formidabelt lång med mera söta, mörka bär, kryddor, torkad frukt, men här tillkommer mörk choklad, aningens sötlakrits och några droppar espresso.Visst är det mycket smaker, men de är så elegant förpackade att vi kan bara konstatera att vi är lyckligt lottade som har tre flaskor till i källaren.

Betyg 5-

Vår flaska är privatimporterad. Vi betalade 66 euro + sv alkoholskatt (40 Kr).