Vi har besökt Villa Monteleone ett flertal gånger och bott hos Lucia vid två tillfällen. Mittemot infarten till Villa Monteleone ligger Masis anläggning.
Vi möttes av den mycket trevliga och inspirerande guiden Viktoria, som visade oss runt, berättade om amarone, valpolicella, Masi och historien bakom Serego Alighieris.
Dom flesta av er känner säkert till att det var här som Dantes son 1353 köpte vingården.
Det är också här druvorna växer till Vaio Armaron, som var den första amaronen som introducerades i Sverige.
Torkningen av druvor "Appassimento" är en viktig del av processen att framställa amarone.
Sedan har producenter, vinmakare och importörer lanserat en hel radda viner där man torkar druvor och hänger på epitetet "Appassimento" allt i syfte att snylta på det välklingande namnet amarone.
Det här vinet hade man ju inte haft något emot att ha en eller annan flaska av i sin egna källare.
I mars 2014 hade Vintankar förmånen att få vara med på en provning som överstiger det mesta. Vi provade då fyra årgångar av Costasera, Vaio, Mazzano och Campolongo di Torbe.
Du kan läsa om detta här
Delar av den ursprungliga byggnaden finns kvar. Allt ligger inbakat i en vacker park. Här finns möjligheter till konferenser och boende.
Det finns också en Wine-shop. Priserna är ganska lika dom på Systembolaget.
Det som är spännande är att här kan man köpa lite äldre årgångar och dessa är ganska rimligt prissatta.
Det hela avslutades med en provning av fem viner.
Bonacosta 2013 är Masis enkla basvalpolicella. Helt OK men jag tycker det finns bättre.
Campofiorin 2011 föregångaren till alla Ripassoviner. Ett riktigt hyggligt Ripassovin, som Vintankar drack en del av då det nya Milleniumet var i sin linda. Idag blir det alltmer sällan. Smakpreferenserna drar åt antingen det enkla Valpolicellavinet eller riktig Amarone.
Vaio 2008. Detta är en riktig Amarone. Denna årgången lär komma till hösten. Idag är den väldigt ung, men lovande. Köp den och lägg undan den i fyra/fem år. Sedan kommer en drickupplevelse av stora mått! Jag lovar!
Campolongo di Torbe 2007. Nu talar vi prestigeamarone. Väldigt ung, men överraskar med att ändå vara hyggligt tillgänglig, speciellt efter en stund i glasen. Jag drack en 97:a förra året och den var sanslöst bra. Så rådet måste bli att om plånboken tillåter och du har ett ställe att förvara den på så är det bara att köpa.
Casal dei Ronchi en recioto från Serego Alighieri. Ett sött men ändå friskt dessertvin. Utmärkt idag, men kommer att utvecklas med åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar