Stefano Accordini

Det här är en producent som jag håller väldigt högt. Jag minns med glädje första gången jag på en Clubamaroneresa träffade Tiziano Accordini. Det var på hösten 2009 med Clubamarone. Han ville då gärna visa oss det nya stället som var på gång. Egentligen var det bara källarplanet som var klart, men vilket källarplan, nästan som en katedral. Bostadshusen var bara halvfärdiga. Vi åkte sedan ner till deras hus som ligger i den lilla byn Pedemonte, strax öster om San Pietro in Cariano, mitt i den klassiska Valpolicelladalen, där vi hade en fantastisk trevlig vinprovning.

2013 mailade jag Tiziano och bad att få komma på besök och se hur det egentligen hade blivit. Jodå, vi var så välkomna. Vi fick en rundvandring, vinprovning mm som varade i lite drygt två timmar.
Jag tror vi provade fem/sex viner bl a deras amarone Acinatico. Betala fick vi inte göra. Det här var ju en del av marknadsföringen.

Det här kortet är taget från den lilla byn Cavalo, som ligger en liten bit högre upp i bergen.

Åter dags för ett besök. Tiziano är bortrest, så det är sonen Paolo, som berättar historien om den här lilla familjeägda vingården.
Det är en hissnade vacker vy som breder ut sig nedanför deras anläggning.

Det ska sägas med en gång att deras viner håller genomgående en hög klass.

Först ut var deras "basvalpolicella". Jag utnämner den till resans bästa "basvalpolicella". Den är gjord på 65% Corvina, 30% Rondinella och 5% Molinara. Här har bara stålfat varit inblandade.
Vi får ett "rent", lätt och ungt vin, som ska drickas ungt.
Körsbär, hallon och skogsbär är det som dominerar i såväl doft som som smak. Det finns ett tydlig kryddighet i eftersmaken. Mycket friskt. Snälla men distinkta tanniner.
Ska serveras neråt 16 grader varmt.
Lättdrucket och förbålt gott!!

Ripasson från 2012 är gjord på druvorna Corvina 60%, Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.
Körsbär, skogsbär, kryddor och aningens torkad frukt. I eftersmaken lite torkad frukt. Vinet känns ganska så friskt och med mjuka tilltalande tanniner.
I mitt tycke var det här resans bästa ripasso. Inte så amaronelik utan stod upp mer på egna ben.

Detta vinet är ett resultat av den experimentlusta som finns hos familjen Accordini. Vinet är gjort på druvorna Corvina 60%,  Rondinella 10%, Cabernet Sauvignon 20% samt Merlot 10%. Druvorna har fått torka drygt en månad innan vinifieringsprocessen börjar.
Ett år på stora ekfat och sex månader på flaska har vinet fått.

Färgen är mörkröd med violetta stråk.
I doften hittar vi mörka bär bl a sv vinbär. Här finns också en hyggligt stor portion kryddor och ett litet lätt inslag av fat.
I munnen är det mörka bär, blåa plommon, kryddor, lite kakao och aningens blommor.
Här finns en bra syra och behagliga tanniner. Riktigt gott. Det här blir bra till många av sommarens grillade köttbitar.

Nu dags för Accordinis "vanliga" Amarone i version 2011.
Årgång 2011 anses ju som en av de bästa, så det är med stor spänning vi testar den här.
Den är gjord på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinar. Druvorna har fått torka i ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på nya barriquer av fransk ek.

Visst är det en ung amarone, men samtidigt förvånansvärt tillgänglig. Det doftar av mörka körsbär, torkad frukt, örter och lite fat.
I munnen får vi en ung, kraftfull amaronesmak. Redan med en viss elegans och komplexitet. Här finns massor av söta, mörka körsbär, en hel del torkad frukt (inte så mycket russin) och lite örter. Eftersmaken är lång med mer mörk frukt, örter, mörk choklad och lite katrinplommon. Alkoholen på 16% märks ytterst lite.
Så förbaskat gott idag och kommer att växa de närmaste åren.
Visst är det så att årgång 2011 lovar stordåd!

Så dags för Accordinis prestigeamarone från den utmärkta årgången 2007. Nu tar vi oss upp på amaronetoppen alla kategorier. En ynnest att få prova detta. Jag skrev om årgång 2004 tidigare i våras, vilket du hittar här.
Druvorna, 75% Corvina och 25% Corvinone, kommer från vingården "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar.
Druvorna får torka i 140 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek.

Doften är lite försiktig, men den tar sig ju längre den är i glaset. Körsbär, torkad frukt, lite vanilj och en del örter.
Vi får vinet direkt från flaska och egentligen skulle den nog behövt någon timma på karaff för att helt komma till sin rätt.

I munnen är det ett fantastiskt vin. Så elegant och så komplext. Mjukt, varmt och generöst. Mörka körsbär, mogna björnbär, blå plommon, örter, torkad frukt, mörk choklad och aningens lakrits. I lager på lager växer det fram. Inget kladd här, därför att det finns en elegant och finstämd syra. Lägg därtill sammetslena tanniner. Den höga alkoholen (16%) är helt integrerad i frukten. Ett fantastiskt vin redan idag och det kommer bara att bli bättre de kommande åren.

Recioton görs på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. Det är samma druvmix som i deras "vanliga" amarone. Druvorna har fått torka i 120 dagar. 4 månader på ekfat och sedan 3 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Mörk frukt och massor av torkad frukt parad med en elegant syra ger det här söta vinet en friskhet vi uppskattar.

Paolo visade upp lite olika storlekar av deras amarone.

Vi avslutar med att konstatera att vi fick en storslagen provning.
Deras vanliga enkla Valpolicellavin och Ripasson var i vårt tycke de bästa i sina genrer.
Amarone 2011 helt fantastisk.
Il Fornetto 2007 blev för många resans bästa amarone. Vintankar placerar den som knappt slagen tvåa. Vilken som var vår favorit kommer att avslöjas i ett senare inlägg.