2004 Amarone, Viviani

Veckans amarone fick bli vår sista flaska av Vivianis vanliga amarone. Den är visserligen ett par pinnhål ifrån deras prestigeamarone Casa dei Bepi, men likväl en riktigt bra bra amarone. Vad jag tyckte om 2004:an senast jag drack den kan du läsa här. Andra årgångar av det här vinet jag drukjit och skrivit om är 2007 och 2005.

Vi har besökt Vivianis ett par gånger och provat igenom deras viner. Alla, från den vanliga Valpolicella Classiso till Casa dei Bepi (prestigeamaronen), håller väldigt hög klass. Ett av våra besök har jag skrivit om här.

Druvblandningen är den samma som hos Casa dei Bepi d v s 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Vinet har fått ligga till sig i 24 månader på 225 l ekfat.

Ett vin som nu befinner sig helt på topp. Ytterligare utveckling tror jag inte på. Vi drack vinet under två dagar och dag två tyckte jag frukten och friskheten var något på retur, så du som har 2004:or får rådet att det är hög tid att börja nalla på dom.
Dag 1 var vinet helt enkelt strålande med Vivianis sedvanliga elegans som signum.

Intrycken nedan är hur vinet betedde sig den första dagen efter ett par timmars luftning.

I doften är det de mörka körsbären som till en början har kommandot, men det står inte långt på innan vi känner örter, torkad frukt, blåa plommon och lite kakao. Frisk i sin framtoning.

I munnen kan vi omedelbart notera att vi har en mogen amarone utan ålderskrämpor i våra glas. Vinet har elegans, en fin komplexitet och känns fylligt, runt och mjukt. Söta, mörka körsbär, mogna skogsbär, katrinplommon, torkad frukt och en del örter fyller omedelbart upp våra sinnen. Sysran är så här dag ett riktigt livgivande. Tanninerna väldigt mjuka. Ja, rent av sammetslena. Eftersmaken är riktigt lång med de söta körsbären och en diskret ton av russin och lite annan torkad frukt. Avslutet har den bittra 80 %-iga chokladens ton.

Betyg 4+