Vinprovning på Saintt Vincents dag 2017

I söndags, på Saint Vincents Dag dvs Vinets Dag, besökte vi vännerna L och G. Vi startade eftermiddagen med en  långpromenad i Puketorps terrängen.

Väl tillbaka till deras hus begav vi oss till vinkällaren för lite bubbel med tilltugg.

Det blev lite trevlig Cava.
Ung och frisk med gröna äpplen, lite citrus  och en försiktig örtighet.

Innan vi gav oss på den mycket läckra och goda Boeuf Bourguignon smakade vi på kvällens viner. När vi träffas har vi alltid en liten vinprovning. Värdfolket bidrar med tre viner, som serveras blint och gästerna har med sig en flaska som likaledes serveras blint.

2011 Orbelus Prima.
Ett ekologiskt vin från Strumadalen i Bulgarien gjort på druvorna Cabernet Sauvignong (33%), Merlot (27%), Melnik (18%), Syrah (12%), Petit Verdot (6%) och Primotivo (4%).
Vinet har fått mogna i 9 månader på en blandning av nya och gamla franska barriquer.
Naturligtvis ömöjligt att pricka rätt land, men vi hamnade så småningom på att det måste vara en Bordeauxblandning.

I doften känner vi mörka bär, läder och tobak.

Smaken har tydliga inslag av sv vinbär, blåbär, örter och cederträ, Tydliga spår från fathanteringen noteras med aningens vanilj i eftersmaken. Här finns en bra friskhet. Tanninerna finns där och uppvisar ett tämligen mjukt bett.

Det är inte så ofta Vintankar dricker Bulgariskt. Det här var riktigt trevligt.

2012 Chateauneuf-du-Pape, Chateau Sixtine.
Druvblandningen är 50% Grenache, 20% Mourvedre och 30% Syrah, från vingårdslägena Rayas, La Crau och Barbe dʼAsne i Chateauneuf-du-Pape. Vinstockarna är mellan 50 och 100 år gamla.
Jäsningen äger rum i ståltankar. Hälften av vinet får tillbringa en tid på stora ekfat  och den andra halvan på barriquer, varav 30% nya. Det är runt ett år som vinet får ligga till sig på det här viset.

Ett år har gått sedan vi senast drack det här vinet. Det är precis lika gått den här kvällen som vid förra tillfället.

I doften känner vi solvarma mörka bär, en hel del örter, lite grusiga mineraler och aningens pinjeträd

I munnen är det kanske inte samma ungdomliga friskhet i frukten som för ett år sedan, men visst tusan finns det en bra friskhet. Den mörka frukten återkommer från doften med körsbär, skogshallon, blåa plommon och björnbär. Här finns också en stor charmig portion provencalska örter. Tanninerna ger sig tillkänna med ett behagfullt bett i gommen. Eftersmaken är något längre än medel och har en släng av lite syrligare körsbär, lakrits och råbiff. Aningens nertonade fat kan vi också notera.
Ett riktigt bra vin som också funkar strålande till vår mat.

2015 Les Crestes.
Ett vin från Priorat med druvmixen Granacha (80%), Cariñena (10%) och Syrah (10%). Det här vinet gick jag helt bet på att gissa vad det var. Jag drack årgång 2008 för dryga fem år sedan. Visserligen är det här ungt, men de röda bären: jordgubbar och hallon lurar iväg mig till helt andra områden än Priorat.
Färgen har en mörk rubinröd ton.
Doften präglas av röda bär, läder och lite rosor. För mig är det mer en doft av Beaujolais än Priorat.
I munnen känns det slankt, lite småstramt och med läckra röda bär (jordgubbar, körsbär, hallon) i fokus. En fin örtsamling noteras. Här finns en pigg syra och distinkta, lite avrundade tanniner.
Eftersmaken är medellång och här hittar vi mera frukt, steniga mineraler, apelsinskal, choklad och aningens vanilj.
Ett gott och charmigt vin, som säkerligen kommer att utvecklas en del.

2007 La Morera de Montsant
Producent är det lilla familjevineriet Celler Pasanau ( hemsidan är på spanska). Familjen har producerat vin i hundratals år, men gjorde en nystart 1995 i och med att det nya vineriet, i den mycket högt belägna byn La Morera, startades. Ett certifieringsarbete för ekoligisk odling har också dragits igång.
Vinet är gjort på Garnacha (66%), Carignan (28%) och Merlot (6%). Vinet har fått ligga till sig i 12 månader på tre år gamla ekfat, varav 70 franska och 30% amerikanska.

Även här går färgen i en mörk rubinröd ton.
Doften är ganska typisk för Prioratviner med solvarm mörk frukt, läder, örter och mineraler.
I munnen är det ett vin med tydliga mognadstoner packat med mörk frukt och några grabbnävar örter. Rejält avrundade tanniner, ändå inte det minsta mesigt. Syran är fortfarande pigg. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, läder, choklad, lakrits och lite espressokaffe
Riktigt förbaskat gott nu. Helt på topp. Bättre lär det inte bli.