CL-fotbollen rullar vidare. Den här veckan är det paus och därmed ingen amarone. I förra veckan blev det en amarone från en producent som jag upptäckte för ett par år sedan. Roberto Mazzi. Kvällens amarone var i ett alldeles enastående slag.
Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli. Verksamheten drivs enligt organisk/biologiska odlingsprinciper utan att vara certifierade. Det betyder att inga kemiska bekämpningsmedel används ej heller någon konstgödsel. Ett minimum av SO2 används.
Jag hade förmånen att i februari 2018 vara med på en provning i Stockholm med Antonio Mazzi. Det blev en artikel på Club Amarones hemsida. Du hittar där lite mer info om ägarna, vinerna och deras sätt att arbeta.
Alla deras vingårdar är planterade med ungefär samma druvblandning: Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%) och det är därför som samtliga av deras viner har just den druvmixen. Det är den klassiska druvsammansättningen i ett Amaronevin. År 2004 försvann kravet på att Molinara måste ingå. I de nu gällande reglerna måste Corvina och Corvinone utgöra mellan 45-95 procent. Rondinella 5-30 procent samt 0-25 procent av andra tillåtna druvor.
Druvorna till kvällens vin kommer från vinfältet Castel, som är beläget på en höjd av 310 m över havet. Den höga höjden ger stora temperaturskillnader mellan dag och natt, vilket leder till en långsammare mognadsprocess, vilket i sin tur skapar större djup, intensitet och komplexitet hos druvorna. Jordmånen är i huvudsak vit kalksten. Vinrankorna är planterade på 1990-talet.
Avstjälkning och en liten kortare tid för maceration och jäsning görs i syfte att få en "renare" frukt. 30 månaders vila på barriquer av fransk ek.
Årgång 2013 är just nu i ett strålande drickfönster. Den var förvisso riktigt bra för två år sedan när jag senast drack den, men har har tagit ytterligare steg mot himmelens skyar. Fortfarande finns den ungdomliga fräschheten och friskheten där, men nu tillkommer ett större djup och en högre komplexitet i frukten. En antydan till mognadstoner har börjat infinna sig.
Doften är rätt så stor med en mörka frukt i centrum. Vi noterar även lite örter och kryddor samt aningens kakao och kritiga mineraler. Alldeles i slutet noteras en försiktig ton av torkade rosor. Den för amarone så typiska torkade frukten kan vi endast skönja i bakgrunden.
Det är när vi tar den första klunken som den här amaronen visar sin storhet. En stor, intensiv och komplex smak av mörka bär omfamnar oss. Det börjar med söta, mörka körsbär som för oss vidare mot solmogna björnbär, diverse skogsbär och blåa plommon. Örter och kryddor piffar upp smakpaletten. En finfin syra ger tillsammans med de mjuka ganska nätta tanninerna en bra ryggrad åt vinet. Eftersmaken är formidabel. Här får vi ett diskret inslag av torkad frukt såsom fikon, dadlar, russin och katrinplommon. Den typiska amaronebitterheten tar sig fram i eftersmaken med en lyxig mörkchoklad, några droppar espresso och körsbärkärnor. Någon droppe vanilj sätter punkten över i:et.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar