Förra veckans sällskap till CL-fotbollen blev en amarone från Roberto Mazzi. Ja, så började blogginlägget som påbörjades förra veckan, men som av någon anledning inte färdigskrevs. Bättre sent än aldrig, så lite försenat lägger jag ut det sista söndagen i oktober.
Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto. Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli.
Jag hade förmånen att för lite snart fyra år sedan träffa Antonio Mazzi på en provning i Stockholm. Du som vill veta mer om Mazzi och deras viner hittar det på den här länken Club Amarones hemsida.
Deras vinfält är planterade med mixen Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%). Det betyder att samtliga av deras viner också har den här druvmixen. Vinrankorna är planterade på 1990-talet och jordmånen är vit kalksten.
Druvorna till den här Amaronen kommer från ett enda vinfält (Villa) beläget drygt 380 m ö h.
Druvorna har torkats i cirka tre månader. Det har fått tillbringa runt 30 månader på barriquer (225-liters) av fransk ek innan det buteljerades.
Vi har en Amarone som börjat få några mognadstoner, dock med bibehållen friskhet.
Doften är stor och packad med mogen mörk frukt. Fast det börjar med lite läder och jord, men rätt omgående är det den storartade frukten som tar över. I lite mindre omfattning, men ändå med tydlighet finns här örter, kryddor, aningens kakao, ett finstämt inslag av torkad frukt samt lite skolkrita. Alldeles på sluttampen noteras unset viol.
I munnen tar omgående de mörka bären kommandot. Här finns mörka körsbär med aningens sötma, mogna björnbär, blåa plommon och några vildhallon. Stor och kraftig utan att vara överdådig. Örter, kryddor, katrinplommon samt aningens russin noteras i mellanpartiet. Snälla behagliga tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är magnifik på amaronevis. Frukten är på plats och kompletteras med mörk choklad, någon droppe espresso, körsbärskärnor och unset viol.
Det är tre år sedan jag senast drack den här amaronen och sedan dess har smakerna mognat och djupnat. Fortfarande med en bra friskhet.
Punta di Villa 2012 är i ett fantastiskt drickfönster och lika underbar som för tre år sedan. Bättre än så här blir den inte.
Betyg 4+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar