Champagne, portvin och amarone julen 2023

Det här blogginlägget var nästan klart någon dag före nyår, men så kom livet emellan och tid att skriva klart blev först idag.

Vi fick lite snö dagarna före jul, men på julaftonen drog ovädret in med regn och flera plusgrader. Västkusten var väl den enda delen i landet där det inte blev en vit jul. Å andra sidan är vi vana vid detta. Det är inte många jular som under mitt liv varit vita. Mellandagarna försvann med regn och dis.

Viss har det blivit en del flytande godsaker under julen.

Vi skålade in julen med champagne. På kvällen den 23:e blev det en rostad brödskiva med köttet från några krabbklor. Inte så mycket julmat

Cuvée Pierre från Elodie D. 

Mitt i sommaren kom det ett mail från "Champagnebonden" om ett erbjudande från småodlaren Elodie D att köpa tre olika cuvéer döpta efter hennes tre söner: Pierre, Paul och Louis. Vi gjorde slag i saken och nu har det blivit dags att testa den första av dessa. Det blev Cuvée Pierre som vi startar julen 2023 med.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Den här champagnen har druvmixen Pinot Noir (70%), Pinot Meunier (15%) och Chardonnay (15%). Druvorna kommer från deras vinfält runt byn Eceuil. Basårgången är 2013 med 20% reservvin från 2012. Vinet har fått ligga på sin jästfällning i åtta år innan det degorgerades och fick en dosage på 7g/liter. 

Tilläggas skall att en femtedel av vinet har fått tillbringa 8 månader på ekfat innan det buteljerades.

En fantastisk champagne som vi totalt faller för. 

I doften hittar vi mogna nästan lite bokna äpplen (mer gula än gröna), en läcker citruston, en liten brödighet, någon ört, gula stenfrukter, någon tropisk frukt, granithällar, aningens honung och nötter.

I munnen känns den fyllig med en härlig mousse och nästan lite krämig. En bra friskhet med en trevlig syra och de lite bokna äpplena från doften återkommer. Citrus, lite örter, kvitten, aprikos, persika, aningens passionsfrukt och en tydlig nötig ton. Eftersmaken är längre än medel och här tillkommer en liten sked honung.

Så jäkla gott!!

Den känns helt drickklar nu och så mycket ytterligare utveckling finns inte att hämta hem. Och det behövs inte när den smakar så här. Den håller sig nog så här i bortåt fem år till. Jag har fyllt på, men risken är stor att mina tar slut under 2024.

Betyg 5-

Priset på SB är 429 kr.

1983 Vintage Port, Graham. 

Det fanns en tid då portvin stod högt i kurs hos paret Vintankar. Vi köpte på oss några flaskor då och då undert 80- och 90-talet. Priset på Vintage port var hyggligt humant. Det låg runt 200 kr. 

Hustruns intresse har svalnat rejält medan jag själv fortfarande uppskattar portvin. Vi hade drygt 30 flaskor i källaren runt millenniumskiftet och sedan dess går det åt en flaska varje jul. Saldot säger att det finns 10 kvar idag.

W & J Graham’s grundades i Oporto (Portugals andra stad), år 1820, av dom två bröderna William och John Graham. Tillsammans med familjen Symington har de utvecklat Grahams till vad det är idag.
Grahams viner kommer huvudsakligen från de egna vingårdarna Quinta dos Malvedos nära Tua och Quinta das Lages i Rio Torto. Två andra vingårdar Quinta da Vila Velha och  Quinta de Vale Malhadas, som ägs av familjen Symmington bidrar också med en ansenlig mängd druvor.

Årets val av portvin föll på en flaska som fyller 40 år i år. Årgången 1983 har ett mycket bra ryckte. Någonstans har jag läst att Grahams VP 1983 skulle börja närma sig sin peak. Vi tar vår sista flaska.

Det är alltid ett sanningens ögonblick att få ur korken. I år gick det väl rätt hyfsat. Visserligen delade den på sig, men den nedre delen kom ut i ett stycke. 

Färgen går i en tät ljusaktig rubinröd ton.

En delikat doft sprider sig i rummet. Mogna mörka körsbär, mogna blåa plommon, björnbär, några torkade frukter och granatäpplejuice förstärkta med toner av choklad och aningens läder. 

Visst kan vi notera en ton av alkohol, som inte är det minsta stickig utan vi förknippar det mer med romrussin.

Smaken är fantastisk och väldigt utvecklad med en tydlig mogenhet. Mosade mörka lite söta körsbär, blåa plommon, mogna björnbär och några stänk svarta vinbär. Här finns lite örter, kanel och någon diskret kryddighet. En fin syra gör att det här portvinet har en trevlig friskhet. Sammetslena tanniner. Lång eftersmak med torkade frukter, choklad och nötter. 

Den fina balansen mellan sötman, alkoholen, frukten och syran är enastående.

Betyg 5-

2011 Campo Inferi, Brunelli.

Den 23:e på kvällen när allt julstök är avklarat, då avnjuter vi ett glas amarone och lite hårdostar.

Från högtalarna ljuder Håkan Hagegård och Adolf Fredriks Gosskör. Julstämningen infinner sig. Lugnet och harmonin mellan musik och vin är total.

 1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! 

Det blev också en liten annan druvsammansättning än den i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi blev  från 1997.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 ,2015 och 2016. 2014 gjordes det ingen Campo Inferi.

Inferno är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 48 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Detta är en sanslöst god amarone. Jag undrar om Inferi någonsin varit godare än vad den här flaskan är.

Jag lät den få runt en halvtimma i karaff innan jag hällde upp i våra glas. Dag 1 växte vinet hela kvällen. Dag 2 och 3 levererade vinet omgående. Det höll ihop riktigt bra alla dagarna. Möjligen att den sista skvätten dag 3 var frukten lite på retur.

Doften börjar som oftast med några toner av läder, tobak och jord innan en stor och intensiv doft av mörk frukt tar över. Örter, kryddor, torkad frukt samt lite kakao kan vi också notera. En helt undebar doft. Lite av ett sniffarvin.

Ja jisses så läckert och gott den här amaronen är. En underbar lite mogen mörk frukt där de söta mörka körsbären tillsammans med solmogna björnbär spelar huvudrollen. Blåa plommon, hallon, torkad frukt, någon ört och krydda ackompanjerar anrättningen förträffligt. Bra syra och mjuka finstämda tanniner bjuder ettt försiktigt motstånd. På detta en avslutning med en formidabel eftersmak med mera mörk frukt, bitterheten från högkvalitativ mörk choklad, några droppar espresso samt några körbärskärnor.

Betyg 5-

Vår flaska är köpt direkt från gården. 37 euro betalde vi 2016. Ett verkligt fynd, som det har lönat sig väl att ha haft liggandes i källaren.