2010 Inferi, Brunelli

Dags för ännu en 2010:a.
Producent är Brunelli. Jag har skrivit om två besök hos dom dels ett på Amaroneguiden efter förra årets besök och dels  ett på min egna blogg efter årets besök. Ni som läst detta förstår att här görs det viner av högsta klass. Deras två toppamarone är bland det bästa som går att uppbringa.

Version 2009 av "Inferi" skrev jag en hyllning till här.  Nu är det alltså dags att ge sig i kast med årgång 2010. Det är ofrånkomligt att jämförelser görs med deras "Titari". Årgång 2009 har jag hyllat hejdlöst och utnämnt till en av de tre bästa amarone jag druckit. "Titari" 2010 testade jag för en månad sedan. Jag gav den högt betyg, men den var ännu inte riktigt i klass 2009:an.

"Inferi" är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i en låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden.

Hur ställer sig då "Inferi" 2010?
Riktigt bra redan nu. Naturligtvis har det inte redan nått 2009 års höjder. Jag tycker Inferi 2010 inte har så långt kvar. Det överraskar mig något, då "Titari" 2010 hade en bra bit kvar till 2009:an.


Vinet känns fortfarande ungt och har en härlig fräschhet.

I doften hittar vi körsbär, örter, lite torkad frukt (inga russin) och en del kakao. En elegant och härlig doft. Underbar att sitta och småsniffa på.

I gommen är det en hyfsad kraftfull dryck med en viss stramhet. En väldigt läcker syra skapar en gedigen friskhet. De små nätta, men alerta, tanninerna gör att det finns ett motstånd, som vi uppskattar. Redan nu en underbar balans mellan den fräscha mörka frukten, de finlemmade örterna, den lite sötaktiga torkade frukten och den bitterljuva chokladen.
Alkoholen är helt uppslukad av frukten.

Eftersmaken är riktigt lång. Varje liten sipp sitter kvar i munhålan länge, länge......

Trots allt detta positiva, så anar vi att vinet kommer att ta sig ytterligare ett hack uppåt om något år.

Brunellis två toppamarone "Titari" och "Inferi" i version årgång 2010 är nu testade. Två riktigt bra amarone. I skrivande stund håller jag "Inferi" något högre.
Årgång 2009 var förhållandena det motsatta.

Betyg 5-

Våra flaskor är privatimporterade. Vi betalade 36 euro på plats och sedan tillkommer frakt och svensk alkoholskatt på ca 50 kr pr flaska.
Priset på Systembolaget är 644 kr.

2012 Selezione Antonio Castagnedi

När börjar en amarone bli klar för att drickas?
En tumregel jag haft är att addera 5 år till årtalet på flaskan. Någonstans där börjar de flesta vara värd att testas. Ordentlig luftning( minst två timmar) på karaff hjälper också till. Det är naturligtvis en viss variation, vanligtvis så att många Amarone behöver längre tid än 5 år för att bli mer än bara drickklara. Sällan är det på det viset att de yngre än 5 år känns klara för att avnjutas. Med detta sagt så har det faktiskt dykt upp en del 2011:or som redan nu närmat sig drickfönstret.

Årgångsbytena kommer allt snabbare. 2012:orna har redan börjat ta sig in på marknaden Det verkar som om vissa vinproducenters Cashflow är viktigare än själva produkten.

Tenuta Sant Antonio är en av mina favoritproducenter, med sin verksamhet förlagd i de östra delarna i Valpolicella. Jag skrev en artikel om producenten för ett år sedan. Du hittar den på Amaroneguidens hemsida.
Selezione Antonio Castagnedi har varit min favorit bland amaroneviner under 300 kr. Vad jag tyckt om årgångarna 2007, 2009 och 2011 hittar du på länken ovan. Jag har också bloggat årgångarna 2004, 2005 och 2006.
På Systembolagets hemsida står det att det är 2011:an som säljs. På "mitt" Systembolag hittade jag en 2012.a. Egentligen 2 år för ung, men nyfikenheten tog över, så det blev ett köp. Jag var ju bara tvungen att testa denna ungdom.

Visst är den ung, alltför ung. Ja i det närmaste ett barnarov.
Både doft och smak vill aldrig riktigt komma loss.
Dag 1.
Vi hällde över halva flaskan på karaff. Lät karaffen stå lite svalt i fyra timmar innan hustrun och jag började prova.
Visst är det så att de vanliga amaroneattributen finns där: mörka körsbär, torkad frukt, lite örter, kakao mm. De vill inte släppa loss riktigt, inget djupt. Stumt på något sätt. Friskheten finns där genom en bra syra. Tanninerna bjuder på ett motstånd med inte helt avrundade kanter.

Dag 2
Vi häller upp var sitt glas. Inte mycket har hänt. Lägg kalkerpapper mellan dag1 och dag 2.

Dag 3
En liten. Mycket liten förändring, men ändock en tendens till djupare smaker.

Det är väldigt svårt att bedöma det här vinet. Ja att det kommer att utvecklas till ett hyggligt amaronevin råder ingen tvekan om. Lika bra som tidigare årgångar? Det vågar jag inte svara på.
Mitt råd blir köp 2011:orna nu. Dom är också unga, men kommit mycket längre. Dessutom en överlag väldigt bra amaroneårgång. 2012:orna kommer nog att finnas kvar på bolaget något år till. Jag kommer att återkomma till 2012:orna om ungefär ett år.
Så idag blir det inget betyg!

2007 Crozes-Hermitage Alain Graillot

En av de ljumna augustikvällarna i förra veckan, när det låg en entrecote från Tjolöholm på grillen hade vi plockat fram det här vinet från norra Rhone. Numera är det inte så ofta det blir viner från de lite norra delarna av Rhonedalen. Vi har mestadels hållit oss till de södra. Vi drack en 2006:a för dryga tre år sedan. Vi var måttligt imponerade, vilket du kan läsa om här. Våra förväntningar är därmed inte så höga.

Alain Graillot äger 23 hektar vinodlingar, varav ca 20 i Crozes-Hermitage, precis utanför staden Tain l´Hermitage i byn Pont de l´Isère. Alla druvorna skördas för hand och får sedan macerera i 5 dagar innan den alkoholiska jäsningen tar fart. Vinerna jäses på burgundiskt vis där hela klasar åker i tanken. Vinet lagras mestadels på gamla ekfat och 1/3 av vinet lagras endast på ståltank för att behålla den rena frukten. 
Källa Ward Wines

Vi låter vinet få någon timme i karaff innan vi häller upp det.
Vinet är gjort på druvan Syrah till 100%.

Färgen är mycket mörkröd, med lite nyanser av blålila. Här och var skiftar den i lite mörkbruna toner.

Doften är inte påträngande, men ändå tydlig. Vi hittar en del mörk frukt, lite charkuterier, örter och något som vi associerar med pinjeträd.

I gommen tar vinet för sig på ett mer påtagligt sätt. Smakerna blir tydligare. En viss mognadston har vinet börjat få. Vi får en rejäl dos mörk frukt i form av blåbär, björnbär, lite plommon och körsbär. Några rejäla nypor vitpeppar och lagerblad. I mellanpartiet hittas rökta charkuterier och lite rått kött.
Syran är fortfarande hyfsat pigg. Tanninerna är klart närvarande, lite avrundade i kanterna och karaktärsfulla. Eftersmaken är något längre än medel. Den mörka frukten finns där, men nu i sällskap av lite sötlakrits, viol och provencalska kryddor.

Vinet befinner sig i en bra drickfas nu. Perfekt till vårt grillade kött.

Betyg 4-

Vi har ytterligare någon flaska kvar. Vi betalade knappt 190 kr när vi köpte den här flaskan 2009(tror jag). Idag är priset 199 kr och årgången är 2013. Det verkar finnas hyggligt med flaskor runt om i landet.

Äntligen dags för Rosé. Clotilde Davenne.

Det har inte varit något roséväder precis den här sommaren, men så small det till med sommarvärme så här i augusti. I snart tre veckor har det rått högsommarväder på västkusten.
Vintankar konsumerar inga stora mängder rosévin, men ett par flaskor varje sommar blir det. I år köptes några flaskor i början på juni och dessa var tänkta att konsumeras under sommaren. De flesta har blivit liggandes i källaren, så nu när värmen är här rycker vi en av flaskorna.

I sjutton år ansvarade Clotilde Davenne för vinmakeriet hos Jean-Marc Brocard. De senaste fem/sex åren driver hon en egen verksamhet i Les Temps Perdus i Chablis-byn Prehy. I och med årgången 2011 blev vinerna från Les Temps Perdus ekologiskt certifierade.

Vinet är gjort på Pinot Noir till 100%.
I vineriet krossas och avstjälkas druvorna. De får sedan macerera i ett dygn med skalen innan dessa separeras. Jäsningen äger rum på ståltankar.

Färgen har en djup röd-orange-rosa ton.

Vi möts av en frisk doft med jordgubbar, röda vinbär och mineraler.

I munnen är det den friska syran med smak av röda bär, blodapelsin, lite örter och en hel del mineraler som vi tar till oss. Lite småstramt samtidigt som det är svalkande. Eftersmaken har en lite bitterhet som för tankarna åt blodgrape.
Vi gillar det här. En riktigt bra syra. Inget mesigt roséblask precis. Vi dricker det här mer än gärna till diverse sommarrätter, gärna med grillad kyckling i.

Betyg 3+

Vi köpte våra flaskor på Systembolaget för 119 kr. Det verkar fortfarande finnas flaskor kvar lite varstans i landet.

2011 Spätburgunder, Weingut Schloss Proschwitz

Vid vår Berlinresa tidigare i sommar, så ryckte jag den här flaskan  på flygplatsen. Minns jag rätt låg priset på dryga 20 euro.

Producenten har sin verksamhet förlagd till den lilla byn Diera-Zehren vid floden Elbe. Byn ligger några mil nordväst om Dresden. Vi befinner oss i det gamla DDR. Dom förfogar idag över en vinareal på ca 90 ha. I deras vinportfölj finns ett par varianter på Spätburgunder, Sekt, rosévin och ett antal vita viner på druvor som Pinot Blanc,  Riesling och Traminer

Vårt vin är gjort på druvan Spätburgunder, vilken är en speciell klon av Pinot Noir.

I doften hittar vi ljus bär samt en hel del örter och kryddor.

Ett tämligen friskt, slankt och smakrikt vin. Vi känner smaken av röda bär(främst jordgubbar och hallon), lite syrliga körsbär och några grabbnävar kryddor. Tanninerna är mjuka och lite inställsamma. Eftersmaken är av medellång karaktär, där kompletteras frukten och kryddorna av lite inslag av fat med en del vanilj och choklad. Faten är inte alls störande utan känns mer flyktiga.

Visst är vinet gott, kanske lite väl inställsamt och utan egen charm, men ett gott hantverk.
Jag dricker det här gärna igen. Å andra sidan inget jag febrilt letar efter.

Betyg 3+

Vinet finns inte på Systembolaget.

2010 Campo Lèon, Latium

I början på året byttes årgång på Campo Lèon från Latium Morini.
Vintankar har har haft den här Amaronen som  en av sina absoluta favoriter i segmentet under 300 kr. Genom den senaste höjningen av alkoholskatten hamnade priset på 303 kr.
Vi har skrivit om årgång 2005, 2006 och 2009. Anledningen till att vi missade årgång 2007 och 2008 är att dom bytte leverantör. Den nya leverantören Vinupplevelser sålde endast via näthandel, men detta ändrades f o m årgång 2009.

Producenten Latium Morini håller till i de östra delarna av Valpolicella, någon mil söder om Mezzane di Sotto i Valle d´Illasi. Här ligger amaroneproducenterna tätt Corte Sant Alda, Tenuta Sant Antonio, Massimago, Roccolo Grassi m fl. Det är som gjort för en cykelrunda.
Här har det sedan romartiden odlats olivträd, vindruvor, fruktträd m m.

Vinet är gjort på 70% Corvina/Corvinone, 20% Rondinella och 10% Oseleta. Druvorna kommer från ett flertal vingårdar, som familjen äger, belägna i Mezzane, Illasi, Tregnago och Grezzana.  Druvorna torkas i 100 till 120 dagar. Vinet får mogna i ca 30 månader på 350 l ekfat, för att slutligen få mellan åtta och tio månader på flaska innan det är moget för marknaden.

Provningen.
Vi provar vinet under fyra dagar. Dag 1 häller vi upp strax under 20 cl i ett Orrefors Difference Primeur-glas. Vi sätter på korken och låter vinet stå svalt till nästa dag. De följande dagarana gör vi på exakt samma sätt.

Dag 1
Vi börjar dofta och smaka redan efter att vinet fått en timma i glaset. Vinet känns ungt och omoget. Tydlig alkoholton, mörka körsbär och torkad frukt. Tankarna förs till ett enklare portvin. Sista klunken tar vi efter att tre timmar gått. Fortfarande mycken alkoholhetta, även om det lugnat ner sig lite. Det känns ännu ungt. Ja t o m alltför ungt. Visst har det börjat skymta lite fler nyanser i den torkade frukten, lite örter har dykt upp och eftersmaken blivit något mer komplex med mörk choklad. Lite stumt och faktiskt lite strävt. Vinet vill liksom inte släppa loss allt som vi kan ana oss till och fortfarande stör alkoholen oss.
Visst är det så att vi är besvikna.

Dag 2
Vinet har nu fått ett dygn i den öppnade flaskan, visserligen med korken ordentligt ditsatt. Vi häller upp ett glas i ungefär samma mängd som Dag 1. Vi använder alltid våra Orrefors DP-glas till amarone. Ja faktiskt till nästan allt rött vin vi dricker.
Vi låter det upphällda glaset få stå runt två timmar innan vi testar det ordentligt. Vi kan redan vid upphällningen konstatera att alkoholsticken nästa försvunnit helt och när vi sedan testar vinet, så är det mesta av alkoholen infångad av frukten.  Det är faktiskt ett helt annat vin idag, visserligen ungt, friskt och fräscht, men det bjuder på sig på ett sätt som vi uppskattar.
Söta, mörka körsbär, torkad frukt, örter och fat attackerar våra luktorgan. Ingen tillstymmelse till alkoholstick. Bara djup, frisk, ung och angenäma dofter.
I munnen är det en frisk och ungdomlig druvjuice som cirkulerar. Den amaronetypiska mörka frukten ( mörka körsbär, björnbär, blåa plommon) är det som dominerar. Vi känner också lite örter, kakao och någon liten ton av mineraler. Syran är ung och frisk. Små nätta tanniner gör att vinet bjuder på lite motstånd. Eftersmaken är lång, stor och utdragen med torkad frukt (russin/fikon), mörk choklad som ger en liten bitterhet och massor av mörk frukt.
Alkoholen kan anas, men känns hyfsad infångad av frukten
Det är så här jag minns tidigare årgångar, även om 2010:an inte är lika fullt utvecklad ännu.

Dag 3 och dag 4.
Vinet håller ihop på ett strålande sätt. Dag 3 är doft och smak i stort de samma som dag två. Kanske att friskheten mattats något dag fyra eller beror det på sista slatten?

Sammanfattning
Vi har att göra med en strålande amarone med ytterligare utvecklingspotential. Den är fullt i klass med 2009:an, men ska den drickas idag så häll över den på karaff och låt den luftas i minst fyra timmar gärna längre.
Jag kommer själv att fylla på mitt förråd och lägga flaskorna i ett av källarens hörn med lappen "Drickes 2017 eller senare".
Fortfarande gäller bäst i sin prisklass.

Betyg 4+

Eugenio Rosi. 9 Dieci Undeci. En Cabernet Franc som heter duga!

Ingvar på bloggen Billigt Vin har skrivit ett mycket intressant inlägg om ett besök hos producenten Eugenio Rosi.
Det här är deras toppvin. Ekologisk odling har dom tillämpat i ett decennium eller drygt så. Vi befinner oss i Trentino i Vallagarina-området, någon mil nordost om Gardasjön.

Vinet är gjort på Cabernet Franc till 100%. Det görs alltid på en blandning från tre olika årgångar. Den här flaskan är gjord på årgångarna 2009-2010-2011

En hyfsat stor och mycket trevlig doft möts vi av. Mer lätt än tung och rätt så frisk. Gott om mörka bär speciellt sv vinbär, men det finns också lite blyerts, cederträ och aningens vanilj.

I gommen är det en massiv attack av mörka bär: sv vinbär, blåbär och körsbär. Lite örter och plommon i mellanpartiet och sedan en avslutning med mer mörk frukt, aningen lakrits och unset vanilj. Vinet har en underbar friskhet och det är nog syrornas förtjänst, som i sin tur beror på vinets nordliga ursprung. Tanninerna är rejäla, men samtidigt förvånansvärt medgörliga, vilket sammantaget gör det här vinet lättdrucket.
Gott, fruktigt och matvänligt. Det träffar mitt i Vintankarhjärtat.


Betyg 4++

Priset 285 DKK hos Cibi e Vini i Köpenhamn
Det här är en en pärla och jag har fyllt på med senare årgångar.

Mousserat från Tasmanien - Arras Brut Elite

Vi har läst en del positivt om ett mousserat vin från Tasmanien, så vid ett besök hos Systembolaget plockade vi med oss en flaska. Det skall väl sägas med en gång att efter ha druckit Paul Dethunes BdN, som jag skrev om igår, så är det klasskillnader.

Producent är House of Arras. Deras verksamhet är förlagd till Tasmanien, ön ni vet som ligger söder om Melbourne, Australien.
Druvorna till det här vinet kommer från deras vingårdar i Derwent och Huon Valley, som ligger på den södra delen av Tasmanien. Här råder ett ganska kylslaget klimat.
Vinet är gjort på 57% Pinot Noir och 43% Chardonnay.
Druvorna från de olika vingårdarna får jäsa var för sig på ståltankar, därefter blandas druvjuicen och tappas på flaska där en andra jäsning äger rum. Vinet får sedan vila på jästfällningen i fyra år innan den tas bort (degorgeras).

Doften är frisk med citrus, mariekex, lite gröna äpplen och aningens nougat. I bakgrunden anas något som påminner om snäckskal.

Smaken är torr och frisk med en livaktig och bra syra. Citrusen, mariekexen och de gröna äpplena känner vi igen från doften, men här finns också lite litchifrukt, mandel och en droppe honung.

Visst är det här gott, även om det saknar både det djup, komplexitet och elegans som man finner i bra champagner.
Det här inget annat än ett försök att göra en kopia. Inte alls ett oävet försök. Jag skulle dock önska mig lite mer egen karaktär och charm, något som utmärker det för att vara ett mousserande vin från Tasmanien.

Betyg 3+

Priset är 149 kr på Systembolaget. Det verkar finnas några flaskor runt om i landet.

Paul Dethune Blanc de Noir i ett fantastiskt skick!

Båda barnen hemma. Brorssonen med sambo är nere över helgen. Vi grillar tonfisk och marulk.
Augusti visar upp sig från sin allra bästa sida. Vi firar med en flaska champagne från en av våra favoritproducenter.

Jodå, visst var det så att vi cyklade förbi deras anläggning vid infarten till byn Ambonnay tidigare i somras. Elvis på bloggen Champagne och Mat har gjort en mycket trevlig presentation av Paul Dethune. Du kan läsa det här.

Den här flaskan är degorgerad i januari 2012. Den är något alldeles enastående bra just nu. Det är vår sista flaskan med det degorgeringsdatumet. De andra flaskorna i källaren är degorgerade i januari 2013 resp 2014.

Färgen har en gyllengul ton med lite röd-gula stråk.

Vi möts av en trevlig doft av röda bär, lite mineraler,  och nybakat bröd. I bakrunden lite vanilj. Ingen stor och kraftig doft, ändå tydlig.

Det är smaken som vi går i gång på. Den här sedan senast (2013) fått vissa mognadstoner och känns mer gräddig och krämig. Ändå är den frisk, vilket är syrans förtjänst. Det första vi tar till oss är de röda bären (hallon/smultron). Strax därpå röda äpplen och lite blodapelsin. Här finns också en del mineraler och några knivsuddar kryddor. Lång eftersmak med någon lite touch från eklagringen. Och där i slutet finns något som påminner om kanderade mörka bär doppade i honung.
Ja det här är förbaskat gott. En helt underbar champagne.

Betyg 5-

Vi köpte vår flaska för ett par år sedan av Franska Vinlistan för 325 kr. Ett synnerligen bra pris. Vi borde köpt fler. Det är bara att hoppas att de flaskor vi köpt med senare degorgeringsdatum utvecklas på ett likadant sätt.

Utav Paul Déthunes nio champagnevarianter är det just Blanc de Noir som finns på Systembolaget. Priset är 465 kr.

Sommardagar=Proseccodagar=Casa Belfi Colfondo

Förra veckan bjöd på ett underbart sommarväder. Jag var dessvärre tvungen att åka upp till Mölndal och sätta mig framför datorn och skyffla siffror. Jag kunde dock sluta lite tidigare på eftermiddagarna och därmed hinna med  ett bad från "mina" klippor.

Dessvärre finns det människor som inte orka ta med sig allt hem och därmed överlåter dom skräphanteringen till andra.






Något betydligt trevligare var den dryck vi drack på den sena eftermiddagen.  Den här alldeles underbara Proseccon släpptes för dryga veckan sedan på Systembolaget. Sist jag kollade, så verkade det finnas flaskor kvar. 109 kr är ju också ett sympatiskt pris.
En dryck gjord för att avnjutas varma eftermiddagar/kvällar.

Producent är Albino Armani. Familjen har odlat vin i regionen Trentino sedan 1600-talet. Idag äger man vingårdar i Friuli, Valpolicella, Veneto och Trentino. På importörens hemsida hittar du lite mer information.
Det senaste tillskottet är en vingård någon mil norr om Treviso i byn San Polo di Piave. Här drivs vingården enligt organisk-biologiska metoder under den unge oenologen Maurizio Donadi.
CasaBelfi gör s k naturviner. Ingen klarning eller filtrering av vinet. Naturliga jästsvampar. Inget svavel tillsätts.

Vinet är till 100% gjort på druvan Glera.
Druvorna pressades och skalen skiljdes bort direkt. Efter jäsningen har vinet fått vila i ca sex månader på ståltankar. En andra kolsyregivande jäsning ägde rum på buteljen. Vinet har varken klarnats eller filtreras och är därför lite "grumligt" d v s den naturliga jästfällningen finns kvar.

Ingen risk för korkskada här. Vi öppnar flaskan helt enkelt med vanlig kapsylöppnare.

Färgen är ljusgul och inte helt klar. Små fina bubblor strömmar upp mot ytan.

Prosecco är en dryck, som man inte ska analysera sönder. Den ska drickas och avnjutas för just vad den är: okomplicerad, lättdrucken, svalkande och förbaskad god. Allra bäst gör den sig, tycker jag, som aperitif innan grillningen eller som eftermiddagsdrycken en varm sommardag. Just en sådan dag hade vi i fredags. En Proseccodag!

Men man är ju inte bloggare för inte, så några få korta kommentarer om doft och smak blir det trots allt.

En diskret doft av aprikos, äpple, lite citrus och vita sommarblommor.

I munnen är det en frisk smak med gröna äpplen, citrus och en del mineraler. Ett visst inslag av aprikos, persika och aningens honung.
Så lätttdrucket och svalkande. Helt perfekt denna underbara sommardag. Alkoholhalten endast 10,5%

Betyg 4-

Den som vill veta mer om Prosecco klickar på den här länken, där Ingvar på Billigt Vin gjort en utmärkt artikelserie om Prosecco.

2009 Chiassobuio Toscana Rosso IGT

Dottern är hemma på besök den här veckan. Till en av veckans middagar plockade jag fram en flaska rött inhandlat hos Cibi e Vini i Köpenhamn vid ett av vårens besök.

Producentens namn är Tunia. Du hittar dom några mil söder om Florence, någon mil öster om Siena, inte långt från byn Arezzo. 2008 tog Francesca, Chiara och Andrea över den här vingården (15 ha) med vinrankor mestadels planterade på 1970-talet. Dom började genast att ställa om till organisk/biologiska odlingsmetoder. Dom producerar idag: ett vitt vin, två röda viner, ett Vino Santo, en Grappa samt olivolja.

Chiassobuio är gjort på Sangiovese till 90% och resterande  10% är lika delar Colorino och och Canaiolo. Just Sangiovese druvorna kommer från vinstockar som planterade på det tidiga 1970-talet.
Macerationen äger rum i ca 20 dagar. Naturlig jäst användes. 70% av vinet får jäsa på ståltankar och resten på fat av Slavonsk ek.
Vinet får ligga till sig i ca ett år på ståltankar(60%) och 23 hl ekfat (slavonsk ek). Slutligen får vinet vila på flaska i drygt ett år innan det ska ut på marknaden.

Det doftar av körsbär, örter och nypon. Lite läder och aningens blommor. Inte alls kraftfull, mer försiktig och diskret. Känns lovande.

I munnen är det körsbären som dominerar. Visst, lite andra röda bär, örter, blommor och nypon finns där i bakgrunden, men körsbär med en lätt syrlighet går i täten. Tanninerna är alerta och biter så där trevligt som de ska göra. Eftersmaken har en lätt bitterhet som får mig att tänka på krossade körsbärskärnor.

Betyg 4-


155 DKK betalade vi för det här riktigt goda vinet, som gör sig allra bäst till mat.

Brunello, entrecote och egen skörd.

I fredags blev det en riktig grillkväll. Vi hade haft en mycket fin sommardag. Naturligtvis hade det blivit ett dopp i havet. Friskt så klart, men också riktigt njutbart!!
På kvällen grillade vi en entrocote köpt i Konsum Frillesås. Vi kan där hitta kött från lokala producenter som Tjolöholm. Vi talar närodlat och fantastiskt kött. Från de egna odlingarna hade vi skördat grönsaker , som vi wokade.

Ni som läser den här bloggen vet att Vintankar är en amaronenörd med ett stort hjärta i Valpolicella. Inspiration hämtar jag från Club Amarone och Amaroneguiden.
Det ska villigt erkännas att Vintankar dricker en hel del annat. På senare år är det viner främst från Italien som dominerat. Jag menar verkligen från hela Italien dvs Piemonte och Friuli i norr till Sicilien i söder.
Jag läser, precis som så många andra vinnördar diverse bloggar, där jag hittar intressanta viner.
Jag har i dryga fem år varit medlem (det är gratis) i forumet Finewines. Så aktiv har jag inte varit utan mest hängt där och kikat på trender, läst inlägg mm. Det finns bl a en del riktigt trevliga artiklar om boende, producenter, restauranger m m i Champagne.
Sedan en tid tillbaks finns en kul och trevlig företeelse (tråd) med namnet "Låt oss dela en pava över nätet". En gång i månaden väljer en av forumets medlemmar ett vin som de intresserade ska tycka till om och betygsätta. Det är ju alltid intressant att läsa vad andra tycker. Augusti månads vin är en Brunello di Montalcino. Årgång 2010 från Fattoria dei Barbi.
Vi befinner oss några mil söder om Siena, där ligger byn Montalcino. Det är runt den här byn som det magnefika vinet Brunello di Montalcino produceras. Druvan är en speciell klon av Sangiovesedruvan.
Fattoria dei Barbi ligger någon km söder om själva byn Montalcino. Ägarfamiljen Colombini har funnits i och runt Montalcino sedan sent 1300-tal. Den nuvarande egendomen har en vinhistoria som sträcker sig tillbaks till 1800-talet. Idag förfogar dom över vingårdar i Montalcino, Scansano och Chianti.  Årsproduktionen ligger på dryga 800 000 flaskor. Flagskeppet är deras "Blue Label".

Druvan är Sangiovese till 100%.
Vinet har till en början fått ligga några månader på en blandning av små och stora ektunnor ( 2,25 - 20 hl). Vinet får därefter ligga i två år på ekfat (30hl) av Slavonsk ek. Slutligen får vinet tillbringa fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi möts av en doft där körsbären dominerar i sällskap med lite torkad frukt, örter, plommon, läder och aningens tobak.
Rätt trevlig start!

I munnen känns vinet förvånansvärt moget, mjukt och ändå slankt på något vis. Körsbären återkommer, men nu i sällskap av lite rödare bär som hallon. Det finns en god portion örter/kryddor. Syran är alert utan att bli ansträngande. Tanninerna tar för sig, men på ett civiliserat sätt. Trodde nog de skulle vara lite mer tuffa än så här.
Hyfsad lång eftersmak med mera frukt, örter och en lakritsrem på slutet. Inslaget av fat känns, men är riktigt bra insprängt med övriga smaker.

Jag gillar det här vinet. Ett bra vin till grillade köttbitar. Visst finns det Brunellos som är bättre, men dom har också en högre prislapp. Ska jag vara petig så är det en Brunello i mainstreamfåran. Den egna charmen kan jag sakna något.

Betyg 4

Priset på "Bolaget är 279 kr. Det verkar finnas en hel del flaskor runt om i landet.

Detta var mitt första månadens vin i "Låt oss dela en pava över nätet", men definitivt inte den sista.

Graham Beck Blanc de Blancs Brut 2010

Graham Beck är en producent från Sydafrika. Vinföretaget bildades 1983, då kolmagnaten Graham Beck köpte Madeba Farm utanför Staden Robertson i Western Cape
Hans mousserande vin serverades på Nelson Mandelas installationsceremoni 1994.
Källa: Prime Wine Group hemsida.
Du som vill veta mer klickar på länken ovan.

Vinet är gjort på enbart Chardonnaydruvor, som skördats i januari ( vi är ju på södra halvklotet). Endast must från första pressningen används. Hälften av musten jäses på ståltankar och den andra hälften på 205 l ekfat. Musten blandas därefter och en andra jäsning sker på flaskan. Efter tre år avlägsnas jästfällningen (degorgering) och en dosage (sockertillsats) genomförs för att balansera vinet.

Vi möts av en doft med en lätt brödighet, gula äpplen och lite citrus.

Ett torrt och samtidigt mycket friskt mousserande vin. I munnen återkommer de gula äpplena och citrusfrukten från doften. Brödigheten liknar mer mariekex. Ganska gott om mineraler särskilt i eftersmaken. I mellanpartiet känner vi lite päron, nektariner och annan gul frukt.
Hyfsat lång eftersmak, där mineralerna med en viss sälta känns tydligt och även lite nötter. Alldeles i avslutet noterar vi något av en frisk grapefrukt, som ger ett litet bittert avslut.

Det är utan tvekan så att Graham Beck sneglat på Champagne och försökt göra en kopia. Och visst har han lyckats ganska bra. Det finns absolut stora likheter, även om jag tycker att den kanske inte har den tyngden, komplexiteten och balansen som en bra champagne har.
Det vore intressant att jämföra den här mot en standard champagne. Ett sådant försök ska naturligtvis göras helt blint.

Hur som helst så är det här ett klart intressant och välsmakande mousserat vin. 139 kr  som det kostar på Systembolaget är ju också ett bra pris.

Betyg 4-

Drick det här som aperitif eller till enkla skaldjursrätter.

Skördetider och Proseccotime.

Äntligen lite skönt sommarväder. Det växer på bra i trädgårdslandet och i växthuset.

Zucchinin har till slut kommit. Ett par veckor senare än andra år.

Lite olika tomatvarianter har äntligen börjat mogna i växthuset.

Prosecco-väder med andra ord. Det är ytterst behagfullt att på den sena eftermiddagen, efter doppet i havet, slå sig ned i halvskuggan och njuta av ett glas Prosecco. Brorsbarnen gör oss gärna sällskap.

Den här inhandlades i våras från Cibi e Vini, vår favoritbutik i Köpenhamn. 110 DKK fick vi punga ut med. Och absolut värt varenda dansk krona.
Den som vill veta lite mer om producenten Le Carline klickar här. I mitten på 19990-talet ställde man om odlingarna till att bli organisk/biologiska.

En försiktig doft av gul/gröna äpplen, en lätt blommighet, en del mineraler och en flyktig citrus nyans.

Ett torrt och friskt vin med en bra syra och förtjusande bubblor. Törstsläckande och lättdrucket, precis som det ska vara. Enkel kanske någon säger. Vintankar säger lättsam och charmig.
I smaken kommer de gul-gröna äpplena och citrusen oss omgående tillmötes. Gott om mineraler. I eftersmaken någon sälta och lite grapefrukt.

Här gick vår sista flaska. Dags för påfyllning.

Betyg 4-

RoncSoreli. Del 2. Pinot Grigio och Schioppettino.

Häromdagen publicerade jag ett blogginlägg om producenten RoncSoreli. Jag hade då smakat två av de fyra viner som finns tillgängliga via Systembolaget. Naturligtvis ligger dom i Beställningssortimentet, men dessvärre kan de endast beställas till butiker i Västra Götaland.

Jag har de senaste dagarna druckit de två andra vinerna. Dags för en presentation av dessa.

2012 Pinot Grigio Ramato.
Skalen får ligga med och macerera i 6-8 dagar. Vinet får jäsa på ståltankar.
Det här vinet drack jag häromkvällen när sommaren visade sitt rätta ansikte. Årets första havsbad och i den ljumna sommarkvällen satt det här vinet som en smäck!
Så törstsläckande, så klunkbart och så charmigt

Färgen bottnar i en djupgul ton, som glider över mot koppar-rosé.

Vi kyler vinet så att det har en temp runt 10 grader när vi häller upp det i glasen.
Det börjar med en försiktig doft, som tilltar ju längre vinet är i glaset och tempen stiger. Här finns det ordentligt med örter/kryddor, lite gula äpplen, smultron och en vag ton av rosor.
I munnen är det friskheten och den angenäma syran, som spelar första fiolen. Gott om kryddor, lite äpple, aningens citrus, röda bär och en hygglig dos mineraler. Det här är bara så läckert. Varför köpa roséviner, när det här finns!!

Betyg 4

Priset är 141 kr. Precis som de andra RoncSoreli-vinerna levereras detta endast till butiker i Västra Götaland

2009 Schioppettino di Prepotto
Vinet har fått jäsa på ståltank. Det får sedan ligga till sig i ca 18 månader på ekfat. Slutligen fem månader på flaska innan det anses moget för marknaden.

Färgen har en intensiv rubinröd ton.

Doften har den typiska vitpeppartonen, men inte alls lika markant som i Pizzulins variant. Fina mörka skogsbär, lite körsbär och små nätta toner från faten.Ett litet inslag av multnande löv noterar vi också.
På det hela taget en trevlig och angenäm doft.

I munnen får vi en dryck med bra längd, medelfyllig smak och en härlig syra. Ändå något slank i sin framtoning. Tanninerna finns där, men har rundats av rejält, så att vinet fått en viss mjukhet, men ändå inte mesigt utan bjuder på ett härligt motstånd.
Vi känner smaken av mörka skogsbär, lite syrliga körsbär och aningens lingon. Vi hinner precis konstatera detta då en trevlig kryddighet dyker upp med bl a vitpeppar och kanel.

Det här är gott. Precis lika gott som jag minns det från Friuliprovningen i Köpenhamn.
Vinet är så bra nu och i sådan balans att det kan nog inte bli så mycket bättre än så här. Och det räcker långt! Å andra sidan håller sig vinet nog på den här nivån ett par år till.
Vi får nog ha ett par flaskor till hemma.

Betyg 4

I Beställningssortimentet kostar vinet 221 kr och precis som de andra RoncSoreli-vinerna kan det bara beställas till butiker i Västra Götaland.

Vi har nu druckit de fyra vinerna från RoncSoreli som finns tillgängliga via Systembolagets beställningssortiment. Två viner sticker ut. Det är dom två som jag skrivit om i det här blogginlägget.
Deras Friulano är inte heller så tokig. Väl värd att prova för den som vill testa en lite ovanligare druva. Slutligen är deras Sauvignon Blanc helt OK, men det finns det å andra sidan många andra viner på den druvan som också är.

Bolle Senza Frontiere

Vintankar besöker Köpenhamn ett par gånger om året. Det blir alltid ett besök hos Fabio och Mie på den lilla charmiga mat och vinbutiken Cibi e Vini. Jag har oftast åkt tåg, vilket inneburit att jag fått en liten promenad med min "rullväska" från Torvegade 28 till Hovedbanegården.
Vid ett av dessa tillfällen slank det här vinet med. Ett mousserande vin från Azienda Agricola La Viranda soc.coop. Den här producenten håller till någon mil söder om Asti. Mer än så har jag inte lyckats finna ut. Finns det någon läsare där ute som vet mer så lämna gärna en kommentar.

Det finns inte mycket som är så somrigt som ett glas mousserande under tiden som man står vid grillen. En sådan kväll infann sig i början på den här veckan. Dags att öppna det här okända kortet.

Vi nås av en försiktig doft av gula äpplen, lite citrus, sommarblommor och lite andra gula frukter.
En blygsam men ändå trevlig doft.

I munnen får vi ett friskt och torrt vin. Citrus, äpplen och gula stenfrukter i centrum. Här finns en trevlig ton av mineraler. Eftersmaken har den där lilla angenäma bitterheten, som är så törstsläckande.
En sprudlande och lättsam historia.
Inget stort vin , men det gick åt tusan så fort. Och ja, jag dricker det här mer än gärna igen.

Betyg 3+

2014 Nykteri, Santorini

Våra vänner C och M hade varit i Grekland. Dom hade med sig en flaska vitt vin hem. Det är ju alltid lite känsligt att skriva om vin som man blivit bjuden på, så jag gör inte det vanligtvis, men detta inlägg blir ett undantag.

Producent är Santo Wines, som är ett kooperativ med ca 2 500 medlemmar. Det grundades 1947. Det nya vineriet (1992) ligger i byn Pyrgos. Vinet som vi dricker är ett "Nykteri" dvs ett vin gjort på druvorna Assyrtiko (80%), Athiri och Aidani.

Färgen är ljusgul med lite ljusgröna stråk.

Doften är försiktig med inslag av citrus, gröna äpplen och en lätt blommig ton.

I munnen känns vinet väldigt friskt och ungdomligt. Här finns citrus, äpplen, lite päron och ganska gott om mineraler. De senare känns framför allt i eftersmaken. En lätt blommighet (jasmin?) finns i bakgrunden. Eftersmaken är medellång och med lite grapefrukt i avslutet.

Det här var riktigt gott. Den som ska besöka Santorini får rådet att testa vinet på plats. Det finns inte på Systembolaget.

Betyg 3+

RoncSoreli. En producent från Friuli. Del 1 Sauvignon B och Friulano

Viner från Friuli var till för några år sedan tämligen okända hos Vintankar. Mötet med Ingvar från bloggen Billigt Vin öppnade mina ögon för det här distriktet uppe i det nordöstra hörnet av Italien.
Jag har två år i rad åkt till Köpenhamn, på höstkanten, för att mer bekanta mig med viner från det här området. Du hittar mina intryck från 2013 och 2014 genom att klicka på resp årtal.

En av de producenter som gjorde stort intryck på mig var RoncSoreli. Ett flertal av deras viner blev jag nyfiken på. Fyra av deras viner finns numer tillgängliga i beställningssortimentet. Vi beställde alla fyra och har de senaste veckorna testat dom.
RoncSoreli betyder "kullen i solen". Det är också namnet på såväl byn som vinieriet. Några km från den Slovenska gränsen strax norr om Cormons. Här odlas det vin på 24 ha. Den största delen av RoncSorelis vinfält planterades i början på 2000-talet.

Tania och Flavio guidar mig igenom dom viner som de presenterade vid mässan i Köpenhamn 2014

I fredags var det dags att testa två av de vita vinerna. Båda från 2012. Även om RoncSorelis i huvudsak odlar lokala druvor som Friulano, Ribolla Gialla och Schioppettino, så finns där också en liten andel av de internationella druvorna Sauvignon Blanc, Pinot Grigio, Riesling, Chardonnay och Merlot.

Först ut är deras variant av Sauvignon Blanc. Druvorna har fått jäsa på rostfria ståltankar och sedan fått vila i nio månader på jästfällningen.

Färgen är blekgul med lite ljusgröna stråk.

Det doftar av nässlor, fläder, gräs och tomatblad. En omisskännlig Sauvignon Blanc-doft.
Doften är tydlig utan att bli alltför aromatisk.

I munnen känns vinet friskt och fräscht.
Här finns fläder, krusbär, citrus och en hel del mineraler. En behaglig syra. En mycket trevlig Sauvignon Blanc. Inte spektakulär, men gediget, bra balans i smaker och syra, vilket gjorde att det gick bra till vår grillade lax.
Betyg 3+

Pris 141 kr på "Bolaget". Leverans sker endast till butiker i Västra Götaland.

Ett vin gjort på den lokala druvan Friulano. Årgång 2012.
Vinstockarna till Friulano är betydligt äldre än egendomens andra vinstockar. Många planterades redan 1968.
Någon stor erfarenhet av den här druvan har jag inte, förutom de viner jag smakat på Köpenhamnsprovningarna.

Även det här vinet har fått jäsa på rostfria ståltankar och sedan vila nio månader på jästfällningen.

Färgen har en gyllengul ton.

Vi hällde upp vinet lite för kallt och då var doften ytterst svag. Allt eftersom temperaturen steg så nåddes vi av en fin doft av äpplen, lite citrus och aprikoser. En viss svag blommighet smyger i bakgrunden. Trevligt!

I munnen känns även det här vinet väldigt friskt, men också något fetare och fylligare än det förra. Vi hittar gröna äpplen, lite päron och citrus. Inte minst finns här rejält med både kryddor och mineraler. Hyggligt lång eftersmak med en touch av mandel. Syran som finns är hyfsat livlig, men på intet sätt besvärande.
Gott! Roligt att kunna bjuda gäster på ett litet annorlunda vin. Vi köper igen.

Betyg 4-

Även detta kostar 141 kr i beställningssortimentet och levereras endast till butiker i Västra Götaland



Om ett par dagar kommer del två, som behandlar Pinot Grigio Ramato och Schioppettino di Prepotto.