2011 Les Crayères, Marguet

Vi inhandlade i slutet på sommaren en samling champagner med lite ålder från Franska Vinlistan. Det var årgångarna 1995, 1996 och 1999 som såldes för 1935 kr. Ryktet säger att detta var de tre bästa årgångarna på 1990-talet. Samtliga från Champagne Marguet. Det resulterade i två blogginlägg som du kan läsa om på vidstående länkar  1995 och 1996 och 1999

Jag köpte samtidigt tre vingårdsbetecknade champagner från 2011: Les Crayères, La Grande Ruelle och Le Parc Grand Cru.  Det har blivit dags för att testa den första.

Champagne Marguet grundades så sent som 2005. Det var en sammanslagning av det ursprungliga Champagne Marguet grundat 1875 och Bonnerave Frères från 1905.
Idag är det Benoit Marguet som står vid rodret. Vinmakare i femte generationen. Dom förfogar över 10 ha i Grand Cru-lägen: Ambonnay (7,3), Bouzy(0,7) samt Mailly. Runt 20% av skörden säljs till Krug. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Ett ekologiskt tänk har funnits länge, men sedan 2013 är hela verksamheten biodynamisk driven. Sedan 2010 plöjer hästarna Titan och Urban Marguets marker. Verksamheten bygger på dom tre pelarna:
- samspelet med naturen
- samarbetet med kollegor, vinmakare och odlare med samma grundsyn
- samsynen med Rudolf Steiner, "grundare" till den biodynamiska skolan.

Årgången 2011 betraktas som en svår årgång, som på många ställen fått betyget 2 på en femgradig skala. Den här champagnen är gjord på Pinot Noir (56%) och Chardonnay (44%). Druvorna kommer från vingården Les Crayères i Ambonnay.
Den buteljerades i juli 2012 och degorgerades i mars 2016, vilket betyder att den fått knappt fyra år på jästfällningen. Dosagen är 0 g/l.

Det är en väldigt torr champagne som inte släpper riktigt loss. Vi kan ana oss till att under den tillknäppta ytan finns det en del som kan vara värt att vänta.

Med detta sagt så gjorde vi ändå följande noteringar.
En diskret och försiktigt doft med citrus, gul/gröna äpplen, päron och snäckskal. Då temperaturen stiger tillkommer aningens brödighet.

Upplevelsen i gommen är ungefär densamma. Det är först efter en stund i glasen då syret och temperaturen stigit som vi egentligen förnimmer smakerna: citrus, där bitterheten från omogen grapefrukt dominerar. Visst finns det också små toner av omogna gröna äpplen, någon gul stenfrukt, skolkrita, mariekex och lime. Rejält torr med en stor syra.Vi tycker också att det finns en del underliggande smaker som inte riktigt haft lusten att ta sig fram.
Det här låter kanske inte så kul, men vi tror att den här champagnen skulle må bra av två till tre år i källaren för att mer komma till sin rätt. Det blir så klart aldrig en stor champagne. Vi har ytterligare två vingårdsbetecknade champagner från Marguet och året 2011. Vi låter dom få några års ryggläge så får vi se vad som händer.

Betyg 4-

2009 Caselle, Riserva Aglianico del Vulture från D´Angelo

Härom veckan åt vi hemgjorda vildsvinskorvar. Fantastiskt goda. Ur källaren plockade vi fram ett vin på en druva som vi inte dricker så ofta Aglianico. Det visade sig vara en perfekt kombination.

Producent är D´Angelo. Vi befinner oss i södra Italien i regionen Basilicata i vinområdet Aglianico del Vulture. Området fick sin DOC status 1971 och även DOCG status 2011.
D´Angelo är den ledande producenten i kommunen Rionero in Vulture. Firman startades på 1930-talet och man äger 40 ha egna vinmarker och förfogar över ytterligare 30 ha genom kontrakterade vinodlare.
Det här vinet är gjort på Aglianico till 100%. En druva som mognar sent och skördas i slutet på oktober Vinet har fått ligga till sig i knappt två år på stora ekfat.
Vad vi tyckte om årgång 2004 kan du läsa här.

Det doftar av mörka körsbär, lite örter och kryddor, regnvåt jord, aningens läder, någon liten floral ton samt krossad sten. På det hela en angenäm doft och småkomplex doft.

I munnen är det ett vin meden hel del kraft i frukten: mörka, syrliga körsbär, skogsbär och  slånbär allt med en solvarm ton. Några nävar örter och kryddor noteras, men underordnad frukten. En komplex mineralaktig ton av såväl krita och sten som lätt vulkanisk.

I eftersmaken dyker det upp lite torkad frukt, lakrits, mörk bitter choklad och ännu mera mörka körsbär som fått en lätt anstrykning av lite sötare bär. Rakt igenom en ordentligt syra och stadiga tanniner. Tidens tand har dock slipat av hörnen och kanter så att idag känns tanninerna i det närmaste mjuka.

Ett vin i ett perfekt skick just nu. 2009:an är riktigt bra och jag tror inte den utvecklas så mycket mer. Å andra sidan kommer den säkert hålla sig så här bra i flera år till.

Det är inget sitta-och-smutta-på vin. Lite smakrika kötträtter, gärna vilt, är min rekommendation. Våra vildsvinskorvar var helt perfekta.
Betyg 4
Vinet verkar inte finnas på "Bolaget". Min flaska är köpt för ett par år sedan i Danmark för 170 DKK.

2011 Campo Inferi, Brunelli

Förra veckan avgjordes de sista åttondelsmatcherna i CL-fotbollen. Skulle Juve kunna vända ett 0-2 underläge? Den 23 mars kommer Alberto Brunelli till Stockholm för att hålla en vinprovning. Valet av amarone blev enkelt. Det fick så klart bli en av Brunellos två riservor. Valet föll på Inferi från den alldeles utmärkta årgången 2011.
Juve vände matchen till seger tack vare portugisen Ronaldo. 2011 Inferi firade magiska framgångar i Vintankarhemmet.

Campo Inferi är gjord på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Corvinone (5%). Druvorna kommer från en vingård med samma namn som vinet. Den är belägen 350 meter över havsytan.
En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats.
Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011 och 2012.
Årgång 2011 har jag druckit vid några olika tillfällen och för var gång tycker jag den tagit steg mot en en absolut fulländning, kanske inte riktigt där ännu men det börjar närma sig.
Inferi är är precis lika magisk som vi vant oss vid att den ska vara

Doften är stor och intensiv. Ja det är rent av lustfyllt att sticka ner nosen i glaset och mötas av den mörka frukten, örterna, den torkade frukten och kakao.
Smaken är packad av mörk frukt från söta, mörka körsbär, skogsbär och blåa plommon. Här finns både kraft och elegans. Ett finstämt inslag av örter och kryddor. Lägg till lite torkad frukt i små väl avvägda portioner: fikon, dadlar, katrinplommon och lite russin. Allt förpackat med en bra friskhet. Och därtill mjuka lite lätt motståndsbjudande tanniner. Det hela avslutas med en formidabel eftersmak. De mörka bären och den torkade frukten har en viss sötma och matchas mot lite bittrare toner av högoktanig mörk choklad, krossade körsbärskärnor och aningens espressokaffe.
En helt enastående amarone, som är bra nära sin topp. Du som har några flaskor behöver inte ha bråttom. Inferi 2011 kommer att hålla den här nivån i flera år till.
Dessvärre verkar Inferi vara slutsåld på "Bolaget", men årgång 2013 lär vara på ingång. Min flaska är köpt för 44 euro+frakt och svensk alkoholskatt. Det blir bra nära en femhundring.
Betyg 5-

Solessence Rosé, JM Sélèque

Månadens vin på forumet finewines.se är en roséchampagne. Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar. Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar samt lägger en röst i omröstningen.

2008 tog Jean-Marc Sélèque över familjevineriet. Vingårdarna är utspridda i olika byar i Cote de Blancs och Vallée de la Marne Pierry (1.9ha), Moussy (1.5ha), Epernay, (1.1ha), Vertus (1ha), Boursault (1ha), Mardeuil (0.7ha) and Dizy (0.3ha), totalt 7,5 hektar. Nyligen färdigstäddes det nya vineriet i Pierry alldeles utanför Epernay.

Arbetet i vingårdarna sker helt ekologiskt och med biodynamiska inslag bl a så plöjs det med hjälp av hästar. Någon certifiering är gan inte intressera av. Champagnerna vinifieras och lagras till 70% i ståltankar och 30% på ekfat. Årsproduktionen ligger på cirka 70 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer.

Solessence Brut Rosé
Den är gjord på Chardonnay (45%), Pinot Meunier (40%) och Pinot Noir (15%). Basårgång verkar vara 2016. Druvorna kommer från sju olika byar och varje vingårdslott vinifieras för sig. För just det här vinet har jäsningen ägt rum på ståltankar till 90% och resterande 10 på ekfat. Runt 40 % är s k reservvin. Det är dessutom tillsatt 10% av deras Infusion Meunier (roséchampagne) samt 5% av Red Coteaux Champenois (ett stilla pinot noir-vin).
Degorgering i juli 2018, vilket betyder att det legat drygt 18 månader på sin jästfällning. Det görs runt 4 500 flaskor.

Det här är ett riktigt trevligt vin. Gott, charmigt och med en hel del karaktär. Friskheten finns där både i doft och smak. Bubblor en masse och en fin mousse.
I doften massor av blodgrape, röda bär, musselskal, någon liten örtighet, rostade nötter och röda äpplen.
I gommen är det grapefrukten som tillsammans med de röda bären (smultron, hallon, tranbär) som helt dominerar intrycken. Efter en lång stund och med stigande temperatur dyker det upp lite krita, örter, gul/röda äpplen och någon tropisk frukt.
En mycket välbalanserad champagne som gjord för att vara entrédryck vid sommarens tillställningar. Trevligt prissatt och jag kommer fylla på förrådet.
Betyg 4

2005 Amarone, Mizzon

CL-fotbollen drar vidare. Alltid amarone som tillbehör. Förra veckan var så klart inget undantag.
Det blev Mizzon 2005 som fick följa oss under tisdagen och onsdagen. Mizzon har seglat lite under min radar, även om det är så att jag under 2015 drack en flaska av just årgång 2005. Hyllningen kan du läsa här.
Nu är det dags för vår sista flaska av Mizzon 2005.

Cantina Mizzon har en lång tradition av vinodling och vinframställning. Dom äger 5,5 ha som är spridda på tre områden: Quar, där också själva gården ligger (strax öster om San Pietro in Cariano), Cengia och Valgatara. Det är på vingården Tendone strax utanför Valgatara på sluttningarna av berget Sant Urbano som druvorna till deras amarone och recioto växer. Vinstockarna har här en ålder som överstiger 60 år.

Deras amarone görs på 60% Corvina, 20% Rondinella, 10% Corvinone och 10% på andra typiska  Valpolicelladruvor. Druvorna torkas i ungefär 4 månader. Lagringstiden som producenten anger skiljer sig något från importörens uppgifter, men vinet får runt tre år på ekfat av varierande storlek, ett år på ståltank och ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

En riktigt bra amarone som är helt på topp just nu. Den kommer säkert hålla ytterligare två /tre år på den här höga nivån, men du som har någon 2005:a får ändå rådet att öppna en flaska under 2019. Du får en verklig högtidsstund.

Vi möts av en intensiv och omfamnande doft, där den mörka frukten tillsammans med kryddor och torkad frukt spelar huvudrollen.
Smaken är stor med ett bra tryck i frukten. Här finns söta mörka körsbär, blåa plommon och en hel del sötaktiga skogsbär. Inslaget av torkad frukt är påtagligt och vi noterar fikon, dadlar, russin och katrinplommon. Lägg till lite kryddor och ett knippe medelhavsörter, som förhöjer smakintrycken. Eftersmaken är så lång att den varar en evighet, nåväl åtminstone så varar ett stort glas (knappt 20 cl) en hel fotbollsmatch. De söta mörka körsbären får här sällskap av mörk choklad och körsbärskärnor och mera torkade frukter. Sammetslena tanniner och en fin syra som skänker friskhet kompletterar bilden av ett magnifikt vin.

Betyg 4++
Hos "Bolaget" är det årgång 2009 som gäller till priset 499 kr. Jag provade den årgången vid ett tillfälle förra året och det är en lysande amarone. Den kan nog utvecklas lite till, så den som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.

Langhe Nebbiolo, Dolcetto, och Barbera från Elio Sandri och Cascina Disa

Bristly Wines är en importör med en förmåga att snoka upp spännande viner i framförallt Italien och Frankrike. Flera av de viner de importerar har vi köpt årgång efter årgång. För snart tre år sedan var det viner från Elio Sandri som vi fick mail om. Det första blogginlägget kan du läsa här.

Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och en Barolo (Riserva).

2015 Langhe Nebbiolo
Vinet är så klart gjort uteslutande på druvan Nebbiolo. Druvorna till Langhe Nebbiolovinet kommer från Baroloklassificerade vingårdar som Elio Sandri själv anser har för dålig solexponering för att nå upp till de mycket höga krav han ställer på sin Barolo. 

Druvorna kommer från vinstockar som är dryga 30 år gamla och från en vingård, Suri Disa, som ligger cirka 300 m över havet. Jäsningen har ägt rum på ståltankar genom naturlig jäst. Det har fått ligga till sig runt ett år på stora s k botti av kastanjeträ och några månader på flaska innan det ansetts redo för marknaden.

Det här är ett ungt vin med ännu inte fullt utvecklade smaker.
och som med all säkerhet kommer att utvecklas fint de närmaste åren. Med detta sagt så ska det ändå sägas att det är ett vin i fin harmoni och balans och som ger en riktigt trevlig vinupplevelse.
I den försiktiga doften hittar vi toner av läder, körsbär, nypon, sommarrosor och aningens, aningens vanilj.
I munnen är det hyfsat slankt, lite småstramt, bra syra och med tanniner som tar ett stadigt grepp i gommen. Visst finns här en tilltalande fruktsamling av körsbär, tranbär, nypon, röda vinbär och lite mörkare nyanser från skogsbär. Vi noterar även någon liten kryddighet förstärkt med steniga mineraler och unset sötlakrits.
Betyg 3++
Här finns en fin utvecklingspotential, som om något år kommer höja vinet flera snäpp.


2013 Dolcetto d´Alba
Av alla Dolcetto vi druckit är det här en av våra absoluta favoriter. Det blev en ögonblicklig förälskelse efter den allra första klunken i juni 2016. Den här Dolcetton kom först i en låda med fyra olika viner från Elio Sandri. Den hyllades av flera  f d bloggare, som numera endast huserar på instagram. Den har sedan kommit i beställningssortimentet, där den kan köpas för 146 kr flaskan, men du måste köpa minst sex flaskor. Idag är det årgång 2016 som gäller på SB. Jag ser att det nu verkar slutsålt.
Det kan så klart bjuda på ett visst motstånd att köpa sex flaskor om en inte provsmakat det. Några vinvänner har ju en så slår en ihop sig med två andra kamrater så blir det ju bara två flaskor per person. Det här vinet är inte bara fasligt gott utan också väldigt användbart till en mängd olika rätter i den svenska husmanskosten.

Druvorna växer på vinrankor som planterades 1977 i Perno-området. Vinifiering på ståltank.

Det här är ett helt underbart vin. Jag vidhåller att det är min favorit bland alla de viner gjorda på druvan Dolcetto som jag druckit. Precis lika enastående god idag som den var i juni 2016, då jag smakade den första gången. Den är i en strålande drickfas och känslan är att den kommer så förbli i flera år till. Den är sedan länge slutsåld på "Bolaget". Ja faktiskt verka alla Elio Sandris viner vara slutsålda, så när nya viner släpps gäller det att vara på tårna.
Doften börjar med läder och lite jord, men går snabbt över i en ren och skär bärig frukt med såväl ljusa som lite mörkare bär. Visst små nyanser av örter och stendamm finns.
Friskheten, slankheten och den "rena" frukten tillsammans med balansen i doft och smak är det som vi fallit för. En blandning av mörka och röda bär som är nästan törstsläckande tillsammans med den läckra syran och de finstämda tanninerna. Så gott.
Betyg 4


2015 Barbera d´Alba

Druvorna kommer från vinrankor som är bortåt 60-70 år gamla och planterade på en jordplätt i bästa nebbiolo-läge. Det är en lågavkastande barberaklon med små smakrika druvor.
Vinifiering startar med en lång maceration på ståltank, där också jäsningen äger medelst naturlig jäst. Vinet får ligga till sig i åtta månader på stora botti av slavonsk ek och därefter ca 6 månader på flaska innan det har ansetts moget för marknaden.
I Sverige har den här Barberan endast sålt som en del i en låda om tre olika viner från Elio Sandri.

Jag tycker att den är lite sluten och bjuder inte riktigt upp. Visst kan en ana sig till att här finns en massa dofter och smaker, men dom vill inte riktigt bjussa på sig. Det som vi ändå kan känna känns väldigt lovande och om ett par tre år så kan det här nog ha blommat ut till en riktig skönhet.

I den diskreta doften hittas lite läder, blåa plommon, mörka bär och unset vanilj.
Smaken är aningens tydligare, men ändå väldigt försiktig. . Mörk frukt, lite örter, kakao, lite smörkola och aningens vanilj. Vinet är ganska så friskt och med tanniner som smånafsar i gommen

Betyg 4-

Vilmart & Cie Grande Réserve

Den gångna helgen behövdes lite godsaker för att lyfta humöret efter sviterna av en ihållande förkylning. Champagne funkar alldeles utmärkt i dylika situationer. En producent som jag håller högt är Vilmart. Det är sällan eller snarare aldrig som deras champagner dyker upp på "Bolaget" utan det är Franska Vinlistan som blivit min leverantör.

Vilmart & Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Dom är fortfarande ett familjeföretag med femte generationen i ledningen. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade.
Enligt deras hemsida tillverkar dom sex varianter av champagne: Grand Réserve, Grand Cellier, Cuvée Rubis, Grand Cellier d´Or Millésime, Coeur de Cuvée Milleéime.
Vi har tidigare druckit och skrivit om deras Grand Réserve Magnum inköpt 2010 som var fantastisk. Riktigt bra var också den lite enklare Grand Cellier och alldeles strålande den mer eleganta Grand Cellier d´Or 2008. Deras toppvin Coeur de Cuvée 2008 var helt enastående och Cuvèe Rubis  drack vi för något år sedan. 

Det var ett tag sedan, men nu är det dags att återuppta bekantskapen med Grand Réserve.

Den är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay som vuxit på vinstockar som är mer än 30 år gamla. Den består alltid av tre årgångar. Den har fått mogna i 10 månader på stora ekfat. Vår flaska degorgerades i juni 2017 med en dosage på 9 g/liter.


En härlig frisk doft med gul/gröna äpplen, lite citrus, rostat bröd, brynt smör, vitpeppar och en hygglig dos krossad granit. Det finns också någon vag ton av smultron i bakgrunden.

I munnen är det först smaken av röd citrus (blodapelsin, mandariner) som tar vår uppmärksamhet, men strax därpå fångas vi av den lättsamma tonen av äpplen/päron/lime/gula stenfrukter. Friskt så klart med en härlig syra och fin mousse. Lite sekundära aromer får vi efterhand: mariekex, brioche, aningens kryddor och sedan ett fint avslut som dröjer sig kvar i munnen, där framförallt de kritiga och steniga mineralerna pockar på uppmärksamhet, men också en liten läcker ton av persika och unset honung.
Betyg4+
En enastående champagne som fortfarande känns ung och som säkert kommer utvecklas ytterligare
Köpt via Franska Vinlistan för 435 kr flaskan. Den såldes endast i kartong om 6 flaskor, men med några goda vänners hjälp så hamnade 2 fl hos Vintankar. Jag kan verkligen rekommendera att höra efter i sin bekantskapskrets om att gå ihop och göra ett gemensamt köp.

2012 Guidalberto

Vi vinnördar tycker så klart det är roligt att följa ett vins utveckling. Detta vare sig det gäller vad som händer under en kväll eller under flera år. Åren har gått och vi har alla fått våra favoriter. Många av oss läser vad andra tycker och tänker. Vi har mer förtroende för vissa skribenter, bloggare, instagrammare, vänner eller whatever än andra. Så blir det ett köp. Gärna ett par flaskor, där någon ska öppnas tidigt för att en ska bilda sig en uppfattning om "läget". Några flaskor sparas för framtiden. Vi nyfikna har svårt att hålla tassarna borta och flaskorna hinner tar slut tidigare än vi tänkt oss. Vi upptäcker titt som tätt att "jag borde köpt fler".
Vi vill så klart gärna dricka det när det är som "bäst", men det där med "bäst" eller på topp är ju också individuellt. Gillar jag den ungdomliga frukten eller är det de komplexa mognadstonerna jag är ute efter? Vissa av oss fascineras ju av både ungdomlig frukt och komplexa mognadstoner.

Vart leder nu allt det här resonemanget? Ja det undrar nog jag också. Det landar dock i att jag i fredags hämtade upp en flaska från källaren inköpt 2014 för knappt 300 kr. En flaska kvar! När är det dags för den?

2012 Guidalberto.
Producent är Tenuta San Guido. Sassicaia är deras prestigevin och brukar ligga på dryga tusenlappen på "Bolaget". Lite väl häftigt för Vintankars plånbok, så vi får hålla tillgodo med deras andra vin "Guidalberto", som är runt 800 kr billigare. Just nu finns endast deras tredje vin Le Difese på SB, men det är ju inte alls samma sak.

Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon 60% och Merlot 40%. Druvorna kommer från en 50 ha stor vingård kring Bolgheri i västra Toscana. Jäsning och skalmaceration sker i cirka två veckor på ståltankar. Vinet får sedan mogna runt 15 månader på huvudsakligen franska barriquer och en liten andel amerikanska ekfat om 225 l.

Jag har tidigare hyllat årgång 2009 av det här vinet, så visst finns det lite förväntningar:

Hustrun och jag tar en liten klunk i samband med att vi fixar till maten på fredagskvällen. Vi höjer båda våra ögonbryn. Oj det här var riktigt gott. Och bättre blir det efter en stund i glasen. Helt enkelt ett lysande vin, där de höga förväntningarna infrias med råge.

Doften är kanske inte jättestor, men väldigt tydlig med läder, tobak, nyvässad blyertspenna och regnvåt sommarjord, som startdofter. Efterhand tar den mörka frukten över med någon nätt örtig ton.
Smaken är lite större och börjar med en ljuvlig bärkompott på mörka körsbär, svarta vinbär, blåa plommon och lite blåbär. Tydligt inslag av örter och liten lätt kryddighet. Här finns också cederträ och tuggtobak. Lång eftersmak med mera mörka bär som nu sällskapar med lite lakrits och mörk choklad samt aningens kaffe. Ett vin som lämnat ungdomen bakom sig och på väg att bli vuxen, men ännu inte riktigt där.

Ett lysande gott vin. Så välbalanserat, smakrikt och harmoniskt. Bra friskhet och med tanniner som närvarar, krafsar runt i gommen och bjuder motstånd. 
En av årets bästa flaskor så här långt.
Visst har det mer att ge med ytterligare något år i ryggläge, fast inte så vansinnigt mycket. Ingen brådska för den som några flaskor i källaren. Vi har bara en och den tar vi någon gång nästa år.
Betyg 5-

Vi hade  stånkat korv någon vecka före jul. Vi brukar göra det tillsammans med några goda vänner. Vårt bidrag är gjort på vildsvinsfärs. För få inköpta fjälster gjorde att vi fick "korvsmet" över och på den gjorde vi köttfärslimpa som vi bakade i ugnen och frös in. Nu tog vi fram en sådan, ugnsbakade paprika, zucchini, skogschampinjoner och gul lök. Lät några skivor mild blåmögelost smälta på vildsvinsfärsen. Detta visade sig vara en klockren kombo.

Las Flors (2006), Mas de Boislauzon (2012) och Pouilly-sur-Loire (2015)

Några ljuvliga vårdagar där temperaturen drar iväg mot 10 grader, vindstilla och sol, då kommer så klart en förkylning dragandes och sätter ner humöret. Bäst att titta i backspegeln och minnas lite av några godsaker vi druckit. Humöret blir genast bättre.

2006 Las Flors från La Pèira en Damaisèla
Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra. Nu är det dags att ta farväl av 2006:an.

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt fullständig dedikering.

Druvblandningen i 06:an är 45% Grenache, 35% Syrah och 20% Mourvedre. Syrah och Mourvedre lagrades 24 månader i nya ekfat om 225 l,  medan Grenache i nya ekfat om 500 l.

Doften är stor och komplex och drar igång med den mörka frukten, som är både kraftig och riktigt intensiv. Örter och kryddor kommer strax därpå med samma kraft. Och så finns ju den där tonen av pinjeträd som får mig att minnas cykelturer i södra Frankrike. En kan dofta länge på det här vinet.
Smaken är komplex, stor och kraftig. Visst har det fått en del mognadstoner och visst har tanninerna rundats av, men syran ger fortfarande en bra friskhet och framförallt är det lika strålande gott.
Det är den generösa mörka frukten med mogna mörka körsbär, björnbär, skogsbär och några stänk svarta vinbär som omgående tar kommandot och som vi förälskat oss i, men för all del de läckra medelhavsörterna, touchen av pinjeträd och aningens svartpeppar står inte långt efter. Eftersmaken är riktigt lång och där kompletteras den mörka frukten och örterna med några smulor mörk choklad och aningens lakrits.
Betyg 5


2012 Chateauneuf-du-Pape Tradition, Mas de Boislauzon
Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen. Sedan 2012 är  vingården certifierad som "agriculture biologique".
Jag har tidigare provat 2007, 2009, 2010 och för två år sedan 2012.

Vinet är gjort på druvorna Grenache (70%) och lika delar Mourvèdre och Syrah. Hälften av vinet får ligga till sig på cementtankar och den andra hälften på stora ekfat runt 12 månader.

Doften är mer försiktig än vad jag minns och förväntar mig. Så klart finns här en mörk frukt och provencalska örter, men inte lika stor och kraftfull som minnet mitt säger. Inte oangenäm på något sätt utan helt enkelt inte lika full av kraft och nyanser som jag vant mig vid under åren.
Månne är det inne i en tunnel.

När den första klunken passerar munhålan blir det samma reflexioner som vid doftandet. Lite mer kraft och nyansrikare hade jag förväntat mig. Visst finns här en samling mörka bär, en hyfsad mängd örter, lite rått kött, grusiga mineraler, lakrits och aningens svartpeppar. En viss floral ton i bakgrunden likaså, men inte samma tydlighet. En får liksom leta efter ingredienserna. Syran och tanninerna är de förväntade. Frisk i framtoningen och med ett litet bett i gommen.
Ett riktigt hyfsat vin, som just nu låter mig ana att här finns en massa smaker än släpper dom fria.
Återigen kommer misstanken om ett tunnelbeteende. Ett par flaskor finns det kvar i källaren, men 2012:orna ska vila ett par år innan jag stiftar bekantskap med dom igen.
Betyg 4
Flaskan inköptes 2015 för runt 260 kr. Just nu verkar det inte finnas några flaskor på SB.
Jag ser att senaste årgången (2015) av deras prestigevin (Quet) kostar 699 kr. Årgång 2007 fick 100p av Parker och kostade på SB 399 kr. Sedan har det burit iväg mot skyarna!


2015 Pouilly-Sur-Loire
Jonathan Pabiot fick 2 hektar vingårdar av sin farfar 2005, som han direkt omvandlade till ekologisk/biodynamisk odling. Han hade innan dess hoppat av önologutbildningen, som han ansåg var undermålig med alltför stort fokus på teori och för lite på praktik, för att åka ner till Languedoc och arbeta hos Domaine Leon Barral i Faugeres. Från dessa 2 hektar (+1 extra hektar som han hyrde) producerade han sitt första vin 2006. Under tiden så lyckades han få sin pappa Didier Pabiot att omvandla sina vingårdar till ekologisk odling. Och 2011 så slog dom ihop de vingårdar som Jonathan fått av sin farfar med de vingårdar som pappa Didier ägde. I dagsläget består gården av 18 hektar certifierat ekologisk vinmark. Jonathan använder sig också av en hel del biodynamiska metoder, de flesta har han lärt sig av Didier Barral på Domaine Leon Barral. 
Källa Bristly Wine.

Pouilly-sur-Loire är en pytteliten appellation på endast 60 ha. Här är det druvan Chasselas som gäller. Det är tillåtet att blanda i en skvätt Sauvignon Blanc, men så gör inte Pabiot. Geografiskt befinner vi oss i de centrala delarna av Frankrike inte så långt från där floden Loire har sin källa.

Ett vin som till 100% är gjort på druvan Chasselas. Vinifierat på ståltank, där det också fått mogna några månader innan det buteljerades. Ett vin som ska drickas ungt och vår flaska, som legat ett par år i källaren, är precis på gränsen att börja tappa lite av den friska, rena frukten som är något av detta vinets adelsmärke.

I doften finns en försiktig ton av fläder, citrus, gräs och grusgång. I gommen återkommer citrusen och flädern nu förstärkt med krusbär, skolkrita och någon liten örtig ton. Friskheten finns där. Smakerna nertonade. Lättdrucken, men jag saknar charm och lite mer tydlighet i smakerna.

Betyg 3