Två viner från Cascina Tavijn. Båda från 2014 på druvorna Grignolino och Ruché.

Ni som följt bloggen länge vet att Vintankar inte bara är förälskad i Amarone och Valpolicella utan att vi också har en förkärlek för dessa lite udda druvor som en hittar lite runt om i Italien. En av dessa små producenter som vi hyllat med jämna mellanrum är Cascina Tavijn. Vi träffade kvinnan bakom vinerna, Nadia Verru, för lite mer än fem år sedan och hon gjorde ett outplånligt intryck på oss. Du kan läsa om det mötet här.
Familjen Verrua har fem hektar vinmarker, där de odlar barbera samt de lokala druvorna grignolino och ruché. De producerar cirka 20 000 flaskor per år. På Cascina Tavijn är odlingen ekologisk, vinerna spontanjäses, man svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner. Vingården ligger i den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti.

2014 Grignolino

Vinet är uteslutande gjort på druvan Grignolino, som kommer från den ett ha stora vinlotten Mezzena. Naturlig jäst. Jäsningen äger rum på stål- och cementtankar. Skalkontakt i dryga veckan. Vinet buteljeras på våren efter att druvorna skördats.
Det har blivit några Grignolino under årens gång. Vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar du genom årtalslänkarna 2011, 2012 och 2014.

Färgen är ljust lingonröd och helt transparent.
I doften är det gott om rosor och röda bär, men också med ett tydligt inslag av kryddor, lite örter och skokrita samt lite snäckskal.
I munnen slås vi av friskheten och slankheten. Visst finns här tanniner som då vinet är ungt kan ta stadiga tag i gommen, men hos vår 2014 är tanninerna mer civiliserade och nöjer sig med att smånafsa. Hallon, tranbär, lingon och lite körsbär bildar en fruktbas, där sedan örter, kryddor, sten och kalkhaltiga mineraler så småningom  bildar en överbyggnad.
Detta är inte ett vin för djupa analyser och fina middagen utan ett vin som ska drickas i vardagens vedermödor.
Gott och törstsläckande med en fin frukt, ordentliga syror och läcker stramhet.
Betyg 4


2014 Ruché di Castagnole Monferrato
Vinet är gjort på den mycket lokala druvan Ruché, som odlas runt Monferrato och sex andra byar i Piemonte. Odlingsarealen uppgår till cirka 40 ha.

Spontanjäsning. Jäsning på ståltank, där vinet får ligga med skalen i dryga veckan. Vinet får sedan mogna i tolv månader i gamla ekfat. Buteljeras ofiltrerat.

Färgen går i en blålila ton.

I doften finns det massor av röda bär främst hallon, men också ett rejält floralt inslag främst violer och jasmin. Här finns också, i lite mindre mängder, järnfilspån (doften från metallslöjdsalen) och kamomill.

I munnen återkommer skogshallonen men förstärkta av såväl smultron som lite mörka skogsbär. Örter, blod (tänk det lilla skärsåret du stoppar med tungan) och så en ganska så lång eftersmak med en lite restsötma. Syran är rejäl. Tanninerna biter lite försiktigt.
Det finns en värme i frukt och örter samtidigt som jag upplever det hyfsat slankt.
Detta är ett vin som en antingen tar till sitt hjärta eller säger aldrig mer. Vintankar köper några flaskor varje år hos Cibi e Vini.
Betyg 4

2015 Frappato, Occhipinti

Arianna Occhipintis viner har Vintankar tagit till sitt hjärta. Ja, vi är barnsligt förtjusta i alla hennes viner, men Frappato är det vin som vi sätter allra främst. Nyligen lanserades årgång 2016 på Systembolaget och den tog omgående slut. Vintankar åker till Köpenhamn ett par gånger om året. Ett av våra givna mål är att besöka den lilla charmiga mat- och vinbutiken Cibi e Vini. Här finns många läckra viner med fokus på ekologiska. Även här är Frappato slut. Vi hade turen att på senhösten köpa på oss några flaskor 2016. Vi har ännu inte öppnat någon av dom, men häromkvällen var det dags för 2015.

Producenten Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Min favorit är utan tvekan Il Frappato. Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013 och 2014.

Detta är vår första flaska av årgången 2015 och vi kan omgående konstatera att den är precis lika bra som tidigare årgångar. Redan nu är den i ett sagolikt skick.

I doften hittar vi en samling röda bär, stendamm, örter, kryddor, aningens läder, aska från braskaminen, krossad flintasten och lite rosor.
Ingen stor omvälvande doft, men ändå väldigt tydlig.

I munnen är det törstsläckande, charmigt så klart, förvånansvärt lättdrucket och ändå fylld med mycket karaktär. Friskhet och slankhet är två andra epitet jag vill sätta på det här vinet. Ett enastående vin som det är lätt att älska.
Här finns röda bär i massor såsom tranbär, hallon, körsbär, lingon, men också en liten kryddighet, steniga och krutiga mineraler, en finstämd ton av örter och faktiskt något som drar mot toner av röda citrusfrukter. Ordentlig syra. Tanniner som nafsar runt i munhålan, men aldrig blir dom påträngande.
Ja ni hör själva hur det låter. Helt enkelt ett förbålt gott vin.

Vi måste åka till Sicilien! Vi måste besöka Arianna Occhipinti!

Betyg 5-

Tre riktigt bra Brunello di Montalcino: Ugolforte, Fonterenza och Caprili

Det slumpade sig så att jag inom loppet av en vecka drack tre olika Brunello di Montalcino-viner. Två från 2004 och en från 2007. Alla tre riktigt trevliga. Visst kan en dricka dom unga på den ungdomliga frukten, men med lite ålder slipas tanninerna av, smakerna djupnar och komplexiteten stiger. Hur som så var det tre riktigt bra viner.

2004  Ugolforte, Tenuta San Giorgio
Först ut var   Ugolforte från Tenuta San Giorgio. Företaget grundades 1982 av Guido Folonari. Det är beläget i den sydöstra delen av Montalcino alldeles i närheten av klostret Sant Antimo i Castelnuovo dell´Abate. Vingården ligger på toppen av en ås cirka 400 m ö h. Dom ingår sedan 2017 i gruppen Collemassari.

Vinet har fått jäsa på ståltank för att sedan få vila i ett år på franska ekfat, varav 50% varit nya och 50% 1-2 år gamla. Vinet har därefter fått ligga i två år på stora fat s k botties av slovensk ek. Slutligen ett år på flaska innan det ansetts mogen för marknaden.

Jag köpte ett par flaskor 2010 av just årgången 2004. Jag betalade 369 kr på SB. Den här flaskan blev bortglömd och upptäcktes i vintras, då jag inventerade vinkällaren. Visst är det en trevlig överraskning!!
I oktober 2011 skrev jag ett blogginlägg om vinet. När jag läser blogginlägget nu dryga åtta år senare, så var nog tanken att det inte skulle sparas så här länge. Det är inte utan spänning vi tar oss an vinet.

Visst har det övervintrat på ett hyfsat sätt. Tanninerna har slipats ner till att i det närmaste vara silkeslena. Frukten har så klart mognat och djupnat, men ändå bevarat en härlig fräschör.
I doften lite läder, rätt mycket körsbär, en del örter och någon liten ton av nypon och lakrits.
I munnen dominerar körsbär av ett syrligt slag, lite mörka skogsbär, örter, kryddor, någon liten ton av kakao och mandelmassa.
Betyg 4




2004 Brunello di Montalcino Riserva Fonterenza
Även det här vinet kommer från de sydöstra delarna av Montalcino. Familjen köpte den här vingården 1975, men det var först 1997 som familjen bosatte sig på gården. Ganska omgående började dom plantera vinrankor. Nu drivs den av tvillingsystrarna Francesca och Margerita Padovani i enlighet med biodynamiska principer. 2004 släppte dom sin första Brunello di Montalcino och det är alltså den som jag hade förmånen att få smaka förra söndagen.
Jag besökte restaurangen Barsac i Göteborg förra söndagen tillsammans med 14 andra nördar för att frossa i god mat och gott vin. Det var då som jag fick smaka det här vinet. Vad andra tyckt om det eventet kan du läsa här.

Druvorna till det här vinet kommer från den 1,6 ha stora vingårdslotten Vigna del Bosco. 90 dagars maceration. Naturlig jäst. Vinet får jäsa på 17,5 hl stora fat av slavonsk ek. Det lagras i närmare fyra år på 20 och 23 hl stora ekfat. Ingen filtrering.

Samma årgång som Ugolforte, men ett helt annat vin. Här lever tanninerna i allra högsta grad. De inte bara smånafsar i gommen utan det tas rejäla tag, men aldrig så att det går till överdrift och blir ansträngande.
Vinet är inne i en bra drickfas med begynnande mognadstoner.
I doften känns läder, jord och stall, men framförallt en härlig körsbärsfrukt.
I munnen är det friskt och de lite syrliga körsbären dominerar även här. Trots sin ålder är det spänst i syran och med aktiva tanniner. Här finns en del örter och kryddor, lite lakrits och ännu mera frukt.
Betyg 4+


2007 Caprili
Familjen Bartolommei köpte i mitten på 1960-talet egendomen Caprili i Montalcino i sydvästra Toscana. De planterade omgående sangiovese grosso av klon brunello. 1978 kom deras första Brunello di Montalcino. Idag omfattar verksamheten 58 ha varav 15,5 är planterade med vinrankor. 14,5 ha av dessa är Sangiovese Grosso, som används för att producera Brunello di Montalcino och Rosso di Montalcino. Den återstående hektaren är planterade med några gröna druvor. Dom gör också en riserva samt två vita viner.

Spontanjäsning på ståltankar som pågår under max tre veckor. 36 månaders lagring på stora fat av slavonsk ek och därefter fyra månader på flaska innan det börjar säljas.
Det har gått lite drygt sex år sedan jag senast drack en Caprili 2007:a. Vad jag tyckte då kan du läsa här.

Vinet har övervintrat väl. Smakerna har djupnat. Tanninerna rundats av rejält, men bjuder ett behagfullt motstånd. Syran är fortfarande alert. Ett vin helt på topp. Bättre blir det inte, men duger väldigt långt i nuvarande form.

Ja ska inte säga att det är en stor doft, men tydlig är den. Och angenäm. Här finns lite läder och jord alldeles i början, men tämligen snart tar de lite syrliga körsbären över förstärkta med en laddning skogsbär. Örter, kryddor, lite nypon och kakao kan noteras i ett litet diskret inspel.

Vid den första klunken blir den första reflexionen "katten vad det här var gott". Vi dricker det med några vänner som har lite svårt för tanninstinna viner, så de mjuka tanninerna är precis vad som faller dom på läppen. Med detta sagt så är det absolut inte ett mesigt vin utan tanninerna, mjuka och fina, finns där med sitt behagfulla lilla motstånd.
Körsbärsfrukten är det dominerande inslaget.  Det är en nyansrik körsbärsfrukt. Lite syrlig och samtidigt med varmare undertoner. Precis som i doften finns här en samling mörkare skogsbär. Komplexiteten ökar genom en fin ört- och kryddsamling. Syran är så där härligt pigg trots sina tolv år. Eftersmaken är något längre än medel och med stor komplexitet. Förutom frukten, örterna och kryddorna kommer det lakrits, mörk choklad, några droppar espresso, unset vanilj samt någon ton av viol.
Himla gott alltså!!
Betyg 4++

2016 Amarone Casteloro

I mitt flöde på FB dök det under vårvintern upp både bilder och omdömen om en för mig ny amarone, som kostade 169 kr på Systembolaget. Den blir därmed den billigaste amaronen tillsammans med Soprasasso på Systembolaget. Den senare fick jag ett varuprov av för sju år sedan och skrev då så här om. Jag är lite skeptisk, kanske är det fördomar, till dessa s k budgetmarone. Svenska Dagbladet beskriver den som den bäst prissatta Amaronen på SB, då är det väl bara läge att göra ett eget test.

Jag vill ju gärna skriva, inte bara ett omdöme om vinet, utan även om producenten och tillverkningen. På SB:s hemsida står det att Fields Wine Company AB är både producent och importör, men inte så mycket mer. När jag googlar så hittar jag inte så mycket info från själva importören. På Systembolagets hemsida kan jag se att dom har ett antal olika viner från Italien. Jag mailar dom helt enkelt och frågar. Jag får omgående ett utförligt och mycket trevligt svar.

Den här amaronen är gjord av det stora kooperativet Cantina Valpolicella Negrar med lite över 230 odlare som förfogar över 600 ha vinmarker. Dryga miljonen flaskor amarone tillverkas varje år. Dom säljer sina viner under lite olika varumärken bl a Vivaldi, Domini Veneti och så klart Cantina Negrar.

Anledningen till att Fields Wine Company står som producent är att dom äger varumärket Casteloro och att dom i samarbete med Cantina Negrar tagit fram den här amaronen. Den är gjord på druvblandningen Corvina (70%), Corvinone (15%) och Rondinella (15%). Druvorna har torkats i cirka tre månader. Vinet har fått ligga till sig i 24 månader på stora Botti.

Hur är då själva vinet? Faktiskt inte alls så tokigt. Det går så klart inte att jämföra med de amarone jag håller som Mina Favoriter. Dit är det ju mil, men av de amarone jag testat i segmentet under 200 kr är det nog det klart bästa. Jag brukar ofta säga att dessa viner kan vara riktigt hyggliga viner, men att amaronekänslan inte riktigt finns där. Casteloro ger mig en viss amaronekänsla.

Det är den första amaronen från 2016, som jag testar. Detta är en årgång som jag vet många amaroneproducenter har stora förväntningar på. Vi luftar den på sedvanligt vis dvs närmare två timmar i karaff innan vi börjar testa den.

I doften hittar vi mörka bär främst körsbär och björnbär. Lite örter och kryddor noterar vi liksom vanilj, kaffe och kakao. En hyfsat trevlig amaronedoft med andra ord.
I munnen känns det att det är en ung amarone med en trevlig fyllighet och bra friskhet. De söta mörka körsbären är på plats liksom en del andra mörka bär. Vi noterar precis som i doften lite örter och kryddor. Här finns inslag av nypon, russin, espresso och mörk choklad. Eftersmaken är hyfsat lång.
Visst kan vi förvänta oss en viss utveckling de närmaste två/tre åren, men inget för långlagring.

Vad skiljer den här amaronen från många av de som jag vanligtvis hyllar på bloggen. Det är nog djupet i smakerna, komplexiteten i doft och smak samt elegansen. Inte minst eftersmaken är ofta så mycket längre och komplexare.

Vi sammanfattar detta som ett trevligt vin med hyfsad amaronekänsla.

Betyg 3+

"Bolaget" vill ha 169 kr. Det verkar finnas gott om flaskor lite varstans i landet.

2012 Punta di Villa, Mazzi

Andra matchen i CL-semifinalerna avverkades i veckan. Tisdagsmatchen Liverpool mot Barcelona var en hysterisk bra match, där Liverpool stod för en historisk vändning. Inget av lagen är "mitt", så det gick utmärkt att bara njuta av fotbollen. Onsdagens match var väl mer dramatisk. Tottenham avgjorde i sista sparken och visst kan en tycka synd om Ajax.
På sedvanligt vis avnjöt hustrun och jag fotbollen i sällskap med ett glas amarone. En amarone som ypperligt matchade de båda semifinalmatcherna.

Någon mil sydost om Negrar hittar vi Roberto Mazzi e Figli. Ett litet familjeföretag som äger runt 7 ha. Vineriet och vinkällaren ligger i den lilla byn Sanperetto. Deras vingårdar ligger på de klassiska kullarna Sanperetto, Calcarole, Castel, Poiega och Villa. Vingårdarna ligger på cirka 200-300 meters höjd över havet. Inte så långt härifrån ligger storheter som Quintarelli.
Jag hade förmånen att för lite mer än ett år sedan träffa Antonio Mazzi på en provning i Stockholm. Nedan följer ett litet sammandrag från en artikel jag skrev på Club Amarones hemsida.

Familjen har bedrivit verksamhet här sedan i början på 1900-talet. Roberto Mazzi tog över ansvaret 1958 och började utveckla verksamheten. Idag är det sönerna Stefano och Antonio som driver familjeföretaget vidare. 6 olika viner (2 Amarone, 2 Superiore, Valpolicella Classico, Recioto, Grappa och olivolja utgör grunderna för deras verksamhet, men här finns också möjligheter att övernatta (2 rum och 2 lägenheter) samt boka in sig på en lunch eller middag. Du hittar mer om detta på deras hemsida.

Verksamheten drivs enligt organisk/biologiska odlingsprinciper, utan att vara certifierade. Det betyder ingen användning av konstgödsel, inga kemiska bekämpningsmedel och mycket små doser av SO2 i vinet.

Alla deras vingårdar är planterade med den här ungefärliga druvblandningen: Corvina (65%), Corvinone (5-10%), Rondinella (20-25%) och Molinara (5-10%). Detta gör att samtliga av deras viner också har just den här druvmixen. Det här var den gamla klassiska druvsammansättningen, där Corvina, Rondinella och Molinara var tvungna att ingå i ett Amaronevin. 2004 försvann kravet på att Molinara skulle ingå. I de nu gällande reglerna måste Corvina och Corvinone ingå med mellan 45-95 procent och Rondinella med 5-30 procent samt 0-25 procent av andra tillåtna druvor. Det här betyder också att deras Amarone har samma druvmix år efter år, vilket är spännande när vi jämför ett vin från 1997 med ett vin från 2013. Samtliga av deras vingårdslotter har en jordmån bestående av vit kalksten. Vinrankorna är planterade under 1990-talet.

Det ska sägas med en gång att Punta di Villa från 2012 är i ett enastående skick just nu. Jag har druckit några flaskor de senaste åren, men så här god, tillgänglig, komplex och samtidigt elegant har jag aldrig upplevt den. Den kommer säkert hålla sig så här bra i flera år till, men mitt råd blir att du som ligger på några flaskor absolut ska testa en i en ganska snar närtid. Du får en stor vinupplevelse.
Någar korta noteringar:
En ganska så stor doft med mörka bär i centrum. Dessa kompletteras med örter, lite kryddor, en hyfsad portion torkad frukt, lite kakao och ett diskret floralt inslag.
I munnen är det massor av mörk frukt: söta, mörka körsbär, björnbär, lite blåa plommon och aningens skogshallon. Visst är det bra tryck i frukten, men aldrig blir den överdådig. Mer elegans än kraft. Några små nypor örter och kryddor. En försiktig ton av steniga mineraler. Eftersmaken är ljuvlig. Lång och förförisk med ännu mera mörk frukt, som nu sällskapar med dadlar, fikon, katrinplommon och aningens undertoner av russin. Och så det där härliga lite småbittra avslutet som får mig att tänka på körsbärskärnor, högkvalitativ mörk choklad och unset espressokaffe.
Riktigt förbaskat gott helt enkelt!!
Betyg 4++