Tre Italienare

På lördagkväll var det åter dags att tillsammans med några av våra käraste vänner ha en träff med mat, vin och mycket "tjöt". Vi älskar alla vin och är sanna amatörer. Jag är den ende som bloggar och är väl den som är lite nördig.
Vi provade tre viner blint. Kunde vi bestämma land? Den enda ledtråden vi fick var att ett av vinerna är gjort på en druva, som man normalt inte förknippar med just det här landet.
Inte så jättesvårt tyckte jag. Ett av vinerna hade en del typiska Valpolicella inslag (mörka körsbär, örter, choklad), ett vin gav förnimmelsen av en billig chianti och det tredje var jag helt borta på. Mitt i prick. Italien.
Jag kände mig mycket nöjd. Att sedan gå vidare och gissa på producent och år är en omöjlighet för mig.

2009 Valpolicella Superiore, Musella.
Druvblandningen är 70% corvina och corvinone, 20% rondinella och 10% barbera.
I glaset har vi ett vin med en rubinröd färg. Inte riktigt transparent, men inte så långt ifrån. Lite ljusare i färgen än vad många andra Valpolicellor är.
Doften är typisk Valpolicella: mörka körsbär, lite örter och kryddor. Vi känner även hur en liten blyg viol finns där i bakgrunden, lite nyanser av plommon har vi med oss och en aningens choklad.
Smaken är ganska trevlig. De mörka körsbären går igen. Nu med en touch av torkad frukt. Lite plommon, nötter och en hygglig dos örter.
Priset är 99 kr på Systembolaget. Ett enkelt men en riktigt hygglig Superiore.
Betyg 3+

2010 Ruffino Chianti.
Druvblandningen är 75%Sangiovese som är uppblandat med Colorino och Canaiolo.
Färgen är ljust purpurröd. Så pass ljus att botten i glaset ser man utan några problem.
Vi doftar och hittar en svag doft av lite körsbär, viol och kanske lite plommon.
Vi smakar och hittar lite sukörsbär. Det här känns väldigt ungt, ja nästan omoget. Tanninerna uppför sig opolerat. Visst, det finns en del kryddor och bär, men ingen riktig harmoni. Blir det bättre med några år på rygg? Känns tveksamt. Av producentens andra viner har jag druckit Riserva Ducale Oro 2004. Det är ju något helt annat, men så är den ca 120 kr dyrare.
Den här vanliga standard chiantin kostar 75 kr.
Betyg 2


2009 Cortona Syrah,
Producent Tenimenti Luigi d'Alessandro
Cortona fick sin DOC-status 1999, och är beläget ett par mil söder om Arezzo i Toscana. Druvorna till detta vin planterades mellan 1997 och 2002, och är producentens yngsta plantor.
Färgen avviker från de två övriga vinerna. Här är det inte tal om att kunna se botten i glaset, Vi har en mörk rödblå färg.
Det doftar av mörka bär främst björnbär, en del mörka körsbär, lite chokladtoner, en viss pepprighet kan spåras och på slutet en tydlig doft av vaniljkaraktär. Inte så tokigt.
Vi tar en klunk och låter gommen få känna av vinet en rejäl stund. En smakmix av björnbär, körsbär, blåbär och lite sköna plommon. Det stöter till lite kryddor, en liten sirlig violton och i den medellånga eftersmaken dyker en trevlig lakritssmak upp med aningens rökighet. Inte störande bara kittlande. Vinet är ungt och tanninerna är innan maten lite vassa, men när vi väl äter känns ingen strävhet. Syran är hyggligt integrerad med frukten.
En positiv överaskning.
Priset är 99 kr på Systembolaget.
Betyg 4-

Viviani och Roccolo Grassi. Valpolicella så klart.

Efter lite utflykter på olika håll i vinvärlden, så återvänder jag alltid till mitt favoritområde. Valpolicella!
På fredagkvällen blev en tjälknöl på älg tillsammans med en potatisgratäng huvudrätt.
Till dessert åt vi en kladdkaka på choklad och lite lakritspulver. Smaskigt.


Amarone della Valpolicella 2005. Viviani.
Jag drack det här i våras. Inte så mycket har hänt sedan dess. Vad jag skrev då hittar du här.
Detta är ju deras standardamarone. Jag kan bara konstatera att detta är ett suveränt gott amaronevin. Doftar och smakar som jag förväntar mig av en "matamarone". Här finns inte mycket av portvin eller russin. Sammetslena tanniner, körsbärssmaken, syran och lite örtighet matchar tjälknölen perfekt.

Till chokladefterrätten drack vi Roccolo Grassis Recioto 2005.
Detta var sista flaskan av årgång 2005. Vi har nyss fyllt på källaren med några 07:or inför julen.
Även detta drack vi i våras och var lyriska över. Ett sött men ändå väldigt friskt och piggt vin. Recioton är för oss den perfekta drycken till chokladdesserter. Jag skrev så här i våras:
Här möts näsan av en mäktig doft av torkad frukt och bär med en ljuvlig söt ton som också innehåller nyanser av såväl kaffe som choklad.. Smaken tar nästan inte slut: kompott av torkad frukt, sött men ändå friskt. Alkoholhalten på 15% känns inte. Ett underbart efterrättsvin.

Efter fredagens övningar kan vi bara instämma i vad vi skrev då.

Legras & Haas, BdB Grand Cru

Så var det fredag igen. Veckorna rullar på i en kolossal fart. En granne har t o m fått upp massvis av smålampor i sina träd. Stopp! Vi har inte hunnit in i november och redan julbelysning. Vi kan väl klara av Alla Helgons helgen innan vi funderar på jul.

Vår goda vän S från Stockholm har varit och tittat till sitt hus här på västkusten under några veckor. I kväll fick vi till det så att vi kunde äta och dricka lite gott ihop.
Det här blogginlägget får handla om förrätten och framförallt vad vi drack till det.

Jag kokade en del krabba för ett par veckor sedan. Jag frös in krabbklorna separat och nu var det läge att ta fram dom. Tusan vilket gott kött det är i dom där klorna. De ska enligt min mening ätas naturellt utan några piffiga anrättningar till. Jo förresten: Champagne.

Legras & Haas, Bdb, Grand Cru
BdB betyder Blanc de Blanc dvs vinet är gjort på 100% chardonnay.
Det här är den årgångslösa (NonVintage) varianten. Jag köpte den via Franska Bolaget och betalade då 238 kr.
Den här producenten håller till i Chouilly, en av Grand Cru byarna. Vill du veta mer om producenten så klickar du här

Vi får i glaset en champagne med en gyllengul färg, men också med stråk som drar mot ljusgrönt.
När vi häller upp lägger sig först ett trevligt litet skumbad överst i glaset. Vi kan hela tiden se lite fina små bubblor som stiger upp mot skyn. Synintrycket är synnerligen trevligt.
Vi sniffar lite försiktigt. En alldeles fräsch doft når våra luktorgan. Det första intrycket är en citrusdoft ackompanjerad av päron och mandlar.  I en andra våg nås vi av rödgula äpplen och en svag ton av musselskal. Tilltalande.
Vi tar en första klunk och känner genast igen den trevliga citrussmaken och de lite syrliga rödgula äpplena. En härlig krispighet. Den lite rostade tonen av bröd vill också ta plats i framsätet. Det finns även en komplex mineralitet i vinet. Längst ut på tungspetsen känns en liten pepprighet. Eftersmaken är medellång med fin äpplefrukt och nötnyanser och här ger sig till slut grapefrukten tillkänna. Kanske en liten för besk ton det allra sista. Syrorna håller sig pigga hela kvällen. Vid midnatt finns det en liten slatt kvar i flaskan. Jag kan inte motstå den. Fortfarande väldigt frisk och nu är den sista bitterheten helt bortblåst.
Det här är mycket champagen för 238 kr.

Betyg 4

Elephant Hill, Pinot Noir, 2008

Pinot Noir viner från Nya Zeeland är vi förtjusta i. Vi håller särskilt ögonen öppna när WP skriver något på sin blogg.
Vi hade en flaska kvar av Elephant Hill 2008, så vi beslöt att ta den i väntan på att 2009 blir tillgänglig. Du som vill veta mer om producenten kan läsa det här.

Elephant Hill, Pinot Noir, 2008.
Druvan är till 100% Pinot Noir. Det här vinet kommer ifrån en vingård i Alexandra i Central Otago.
Vi betalade 172 kr när vinet fanns i Beställningssortimentet.
Vi har ett vin med en lite ljusare rubinröd färg. Transparent är ordet.
Vi tar emot en härlig doft av hallon, mogna moreller (de där små, söta, mörka körsbären). I baksätet hittar vi lite örter, kryddor och en aningens vaniljaktig ton. Lite förförande doft, som därmed lovar gott.
Vi smakar på vinet. Låter det virvla runt i gommen ett litet tag. Det blir kvar en angenäm känsla av nyplockade skogshallon och lite körsbärskärnor. I den medellånga eftersmaken dansar på slutet kryddorna, frukten och syran en trevlig jenka, i takt. Det är på inget sätt mesigt. Tanninerna finns där, men är sammetslena.
OK, det här är inget formidabelt vin, men attans så trevligt en vardagskväll i början på en oktobervecka.
Jag drack det till en enkel pastarätt på kvällen. Hustrun kom hem lite senare och då frestade jag med ett glas. Tack och lov svarade hon ja och därmed kunde jag få mig ett litet glas till. Vi konstaterade båda två att till det här vinet behövs ingen mat. Det klara sig strålande på egen hand.

Betyg 4

2008 Etna Rosso, Calderara Sottana

Under våren skrev Niklas J ett flertal blogginlägg om viner från Sicilien. Det första hittar du här.
Intresset var väckt, men det dröjde tills jag inspirerades av ett blogginlägg hos Billigt Vin innan jag kom till skott och gjorde en beställning.
Du kan också hitta en del om viner från Sicilien på Italienska Viners blogg.
På den här bloggen hittar du några intressanta besök hos Sicilianska vinmakare Herren.

Vi har inte druckit många viner från Sicilien. De kan nog räknas på ena handens fingrar. Dock är det så att  det blev ett tidigare i våras Serra della Contessa.

Klockan är runt 16 på fredag em. Jag häller upp två hyggligt stora glas. Resten av flaskan sparar vi till morgondagen.  Det doftar trevligt så här omedelbart. Jordgubbar, hallon och lite kryddor.
Jag ger mig ut på den sedvanliga fredags joggingturen. 45 minuter senare är jag hemma. Snabbt in i duschen. Hustrun är har redan påbörjat maten, som går snabbt idag. Vi har tagit fram resterna av en älggryta från frysen, rostat lite rotfrukter och adderat lite grönsaker till detta. När våra barn var i tonåren och vi tog fram rester ur frysen påpekade dom alltid att idag blir det B-mat. Jag kan äta B-mat året runt om det är älggryta som serveras.

Vi testar två viner idag. Colomé som jag skrev om i lördags och så vår nya bekantskap:

2008 Etna Rosso, Caldera Sottana.
Producent är Tenuta delle Terre Nere. Vi befinner oss på Etnas sluttningar.
Druvorna är Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio.

Färgen går i en djup granatäppleröd färgton. Vi talar om nästan övermoget grantäpple.
Vi doftar. En mycket svag arom når oss, inte alls den kraften som fanns vid upphällningen. Vi kan ändå urskilja de röda bären ( hallon och jordgubbar).
Vi smakar och finner genast hallonen och jordgubbarna, men nu kompletterade med lingon. Vi känner också en del örter, lite cederträ och en del mineraler. Det finns en ordentlig portion syra och gott om tanniner. Det börja strama ordentligt i gommen. Tankarna förs mot det norditalienska hållet. Visst finns det likheter med Barbarescon?
Hustrun som inte gillar tanninbomber rynkar på näsan. En viss tveksamhet om kvällens vinval infinner sig.
Vi äter och ser vad som händer med vinet, då det får brottas med en mustig älggryta.
Wow, vilken förändring!!. Malbecen  dvs Colomé känns helt plötsligt lite tunn, medan Etna Rosso blir en gudadryck. Tanninerna tas fullständigt upp av den mustiga grytan. Frukten är allerstädes närvarande, kryddorna kompletterar de som finns i grytan, syran harmoniserar med vinets röda frukt och rotfrukternas lite söta toner. Det är bara så gott. Jag får fylla på våra glas och då stiger även doften fram och briljerar.

Återigen ett bevis på att mat och vin är så intimt förknippade med varandra.
Vinet finns i Beställningssortimentet och kostar 299 kr.

Betyg 4+

Colomé Estate Malbec 2009

Förra året väcktes mitt intresse för Malbec och Argentina efter att ha läst vad Niklas J skrev här och här. Jag kom dock aldrig till skott och fick köpt någon flaska.
För någon månad sedan läste jag vad Punkarn skrev och vad Finare Vinare skrev.
En beställning gjordes och tidigare i veckan hämtades en flaska ut.
Det var många år sedan vi drack en Malbec från Argentina. Det var därför med stor spänning vi hällde upp ett glas i onsdags.

Colomé Estate Malbec 2009.
Jag är lite osäker på om det till 100% är Malbec eller om det innehåller någon del Cabernet Sauvignon. Importören (Spendrups) anger endast Malbec.
Druvorna, varav 1/3 kommer från mer än 40 år gamla stockar och resten från unga stockar, jäser i rostfria tankar och betongtankar i 20 dagar. Lagring sker på fat av fransk ek (60% nya och 40% ett år gamla), därefter 6 månader på flaska.
Onsdag
Vi häller upp i glasen och det lyser en rubinröd färg, som drar mot fullmogna granatäpplen. Det finns ett lyster i färgtonen som är attraherande.
Vi snurrar runt glasen och sniffar. En elegant doft av plommon, lite mörk frukt, örter och en slags köttig ton når våra luktorgan. Vi anar oss också till en svag ton av björnbär och lite vanilj.
Vi tar en klunk och låter vinet virvla runt i gommen ett litet tag. En härlig smak av björnbär, plommon och lite svarta vinbär kan vi känna. Fina syror som balanseras väl av frukten. Alkoholen (14,5%) är välintegrerad i frukten. Vinet känns mjukt utan att vara mesigt. Tanninerna finns där och är väluppfostrade. I eftersmaken dyker en liten kryddighet upp. Gott!
Torsdag.
Vinet känns lika bra och gott idag som igår. Kanske att det känns lite mognare
Fredag
Vinet håller ihop väldigt bra  även den tredje dagen. Lite spänst har det dock tappat.

Den här flaskan kostade 149 kr och finns i Beställningssortimentet.

Det här gav mersmak. Vi måste titta lite djupare i flödet av Malbecviner från Argentina.


Betyg 4

Vinprovning del2. Röda Bourgogne.

Tisdagskvällens vinprovning avslutades med sex röda bourgogner uppdelade på två flighter.
Bourgogne är ett område, där jag har ytterst lite erfarenhet. Visst gillar jag Pinot Noir-viner, men så här långt har jag fallit för de Nya Zeeländska.
Jag gjorde knapphändigt med noteringar och får förlita mig på vad jag minns, vilket kan vara försåtligt när man passerat de sextio.
 
Flight 1
Lite enklare Bourgogner

2009 Savigny Les Beaune Village "Les Planchots", Domaine Guyon
100% Pinot Noir.
Pris 1 212 kr för sex flaskor.
I doften känner vi lite röda bär och lite kryddor.
Smaken är fylld av röda bär. Först lite hallon och sedan röda vinbär. Örterna är svaga men tydliga.
I början känns vinet lite strävt, men tonar ner sig snabbt. Mycket fin syra och behagliga tanniner.
Ett enkelt och okomplicerat vin. En trevlig vardags bourgogne.

2010 Moulin á Vent Beaujolais, Domaine Richard Rottiers
100 % Gamay.
 Sex flaskor kostar 828 kr.
Jag har lite svårt för Beaujolais viner. Jag har nog druckit fem olika varianter i sommar och ingen har övertygat mig. Nästan alla andra bloggare har börjat hylla beaujolaiserna, men inte så vi på vintankar.
Den här påminner väldigt mycket om de andra jag druckit i sommar.
Doften är en påminnelse om sommarens vilda hallon.
I gommen kommer smaken av hallonen tillbaka, men nu kompletterat med de syrliga röda vinbären.
Ett enkelt och lätt vin, men det är något med syran i beaujolaisvinet som inte slår an mina smakpreferenser.
Min bordsgranne tycker att jag ska stoppa undan vinet i fyra till fem år och då ska jag få se på grejor.

2009 Cote de Nuits Village, Domaine Gille.
100 % Pinot Noir
Priset här är 858 kr för sex flaskor.
Vi möts av en finstämd doft av hallon, örter och lite kryddor, men även lite våt jord når oss.
I smaken hittar vi röda bär främst hallon. Vi känner en pigg syra och lite snälla tanniner.
Även detta ett enkelt och okomplicerat vin att dricka till vardags. Jag föreslår köttkorv med en vit senapssås och potatismos spetsat med selleri.



Flight 2
Lite större Bourgogner


2008 Corton Grand Cru "Les Renardes", Domaine Gille
100% Pinot Noir
Priset här är 1 287 kr för tre flaskor.
Doften är ung, stor och mäktig med en ren frukt. Vi känner massor av röda bär där hallonen dominerar. Aningens jordighet och svaga örter spelar i bakgrunden.
I smaken återkommer frukten och då främst hallonen. Vinet känns alldeles för ungt idag, men vi förstår att här finns det utveckling. Elegansen och komplexiteten går hand i hand. Vi anar att det är på det viset, för att vinet vill inte släppa till fullt ut. Tanninerna är allerstädes närvarande, ganska så opolerade just nu.
Det här vinet behöver ett par år i källaren och efter det tror jag det hänt mycket.

2009 Hautes-Cotes de Nuit, Cuvée Prestige "La Croix"
Domaine Mongeard-Mugneret
100 % Pinot Noir
Priset här är 1 044 kr för sex flaskor.
I doften känner vi röda bär(hallon), lite örter och en liten dovare doft, som vi förknippar med höstlöv.
Vi smakar och känner en friskhet parad med fina bär. Vi hittar en stor portion hallon men även lite svarta vinbär. Förvånansvärt mjukt för att vara så här ungt. Visst finns här tanniner, men de börjar slipas av ordentligt. Lite örter med ett uns kryddighet känner vi i den meddellånga, fruktiga eftersmaken.

2008 Vosne Romanée Grand Cru "Echezeaux"
Domaine Mongeard-Mugneret
Pinot Noir 100%




Priset är 1 830 kr för tre flaskor.
Detta är kvällens elegantaste vin och också kanske det mest komplexa. Det är ungt fast det har redan börjat mjukna upp.
Vi doftar och känner en härlig bärig doft, som för oss i riktningen av sommarens hallon och jordgubbar. Det finns en trevlig liten rökig ton i bakgrunden, som är kompletterad med en svag vanilj arom.
Vi smakar och den röda frukten återkommer omgående i munnen. Lite örter, aningens rök men vaniljton. Vinet har en härlig syra som gör att det känns mycket friskt. Redan tämligen lent, trots att tanninerna inte helt är avslipade.
Det har var gott. Helt klart kvällens vinnare.

Sammanfattning.
En verkligt trevlig kväll. Lärorik för mig som saknar Bourgogne erfarenhet. Ett stort tack till Franskabolaget!

Vinprovning del 1

Tisdagen bjöd på ett höstväder där vi uppväxta i staden Göteborg känner hos hemma dvs ösregn och hård blåst. Regn på tvären med andra ord.
Kvällen var bokad för vinprovning, så det fanns ett hägrande ljus i slutet på dagen.
Franskabolaget besökte Göteborg och hade vinprovning hos Eriksbergs Vinsällskap.
Vi provade två champagner, tre vita viner och sex röda viner. I det här blogginlägget skriver jag något om de två första flighterna. Det blir lite korta kommentarer då den rätta inspirationen att skriva ned intrycken inte ville infinna sig.
Vi började med att prova två champagner.  Båda kommer från Paul Déthune.
Vi befinner oss i byn Ambonnay runt berget Montagne de Reims.
 Vin 1  Champagne Paul Déthune Brut.
Det här vinet är gjort på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.
Det är en enkel vardagschampagne. Mycket pigg, frisk och lättdrucket bubbel. Det har en svagt gyllengul färg. Det doftar lite svagt av honung och en aning tropiska frukter. I gommen kommer ett mycket fräscht vin. Trevlig syra med en medllång eftersmak, där chardonnaydruvans lite smöriga toner går igen. Vinet slinker ner på ett behagligt sätt och passar därför bra som fördrink. Karaktären växte något under provningen.
Jag gillar det här bubblet och priset 1 488 kr för en sexpack känns mycket prisvärt. På SB är priset  1794 kr.

Vin 2  Champagne Paul Déthune Brut Prestige.
Det här vinet är gjort på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Druvbasen är från 2004.
Färgen är ganska snarlik det förra vinet. Doften är inte lika enkelt frisk utan lite mer komplex. Ett mer koncentrerat vin. Vi tycker oss känna lite rostade brödtoner, en del torkad frukt och lite citrus. I munnen får vi smaken av aprikos, lite citrus på slutet och även en brödig ton kan kännas igen.
Det är ett kompaktare och mer koncentrerat vin och passar därmed bra till lite elegantare rätter. Varför inte en sjötunga walewska.
Även den här champagnen föll mig i smaken. Här är priset 2 088 kr för en sexpack och på SB är motsvarande pris 2 490 kr.

Flight 2 bestod av tre vita viner

2010 Cablis 1er Cru "Cote de Léchet".
Druvan är 100% Chardonnay.
En mycket finstämd doft som får oss att tänka på citrusfrukter. Vi känner också lite blommiga toner och mineraler. Inte så komplicerat, men efter ett tag dyker där upp en snäckskalston, som är mycket trevlig
Gommen möts av ett torrt och lite syrligt vin. En ton av citrus kittlar oss, mineralerna känns väldigt behagliga och lite sirliga, men här finns också angenäma frukttoner.  Det här vinet dricker jag gärna till hummer. Jag gör det av skälet att då får hummern spela huvudrollen. Vinet håller sig i bakgrunden, där det skickar välnyanserade, kompletterande toner till skaldjursupplevelsen.

2009 Meursault "Les Chevalières", Jean-Philippe Fichet.
100% Chardonnay.
Det första vi känner i doften är eken. Till en början tycker vi det är för mycket, men efterhand finner den sin roll och blir inte lika dominerande. En liten sirlig rökighet finns smygande i bakgrunden.
Hela tiden ligger där en arom av mogna äpplen.
Smaken kännetecknas av en god fruktighet, äpplen, lite tropisk frukt och så en hel del citrus. Ordentligt med ektoner. En viss brödighet känns också och på slutet lite mineraler.
I mitt tycke är eken något för dominerande.

2009 Puligny Montrachet "La Truffière", Bruno Collin
100% Chardonnay.
Vi möts av en gigantisk rökighet i doften. Vet inte om jag någonsin mött ett vin på detta sättet. Efter ett tag anar man ett mycket komplext vin, där en mängd dofter tränger sig fram: blommor, lätta kryddor, päron, lite tropisk frukt och mineraler.
I smaken dominerar inte rökigheten på samma sätt även om den är närvarande hela tiden. Det här är ett tungt vin och ytterst komplext, med smaker som ligger lager på lager: frukten, kryddorna, mineraler, våt granit, blommor, grå päron, lime.
Idag har inte allt hamnat på rätt plats, men om 4-5 år är det här nog en gigant.
Mycket spännande!

Bortamatch i Småland.

På lördag ställde familjen kosan till Småland. Hustruns bror B hade fyllt 50 år och skulle firas. Vi gjorde detta på Fredensborgs Herrgård någon mil utanför Vimmerby. Det blev bastubad, bad i tunna samt ett snabbt dopp i den intilliggande sjön. Kallt var ordet sa Bull.
Vi åt en trerätters middag, som vi tyckte var riktigt hygglig. Vi började med löjrom och paj på västerbottenost. Fortsatte med en stek på vildsvin med lite tillbehör (bl a rödkål och palsternacka) och avslutade med en tiramisu. Desserten gjorde oss lite besvikna, men i övrigt som sagt riktigt hyggligt.
Jag gjorde inga noteringar om vinerna utan går på vad de små grå kommer ihåg, så här ett par dagar senare.

Torre del Falasco Garganega 2010 IGT.
Producent är Cantina Valpantena.
Vi befinner oss en bit(ca 7 km) norr om Verona i regionen Valpantena.
Vinet är gjort på 100% Garganega.
Vi får ett vin med en halmgul färgnyans i glaset.
En trevlig doft av frukt(aprikoser), lite mandeltoner och en del kryddor strömmar upp från glaset.
Det sveper förbi med en frisk fläkt.
Smaken är lätt fruktig, en del mineraler kan urskiljas och vinet är ganska så kryddigt(speciellt i eftersmaken). Syran gör att vinet känns mycket fräscht och piggt.
Visserligen ett enkelt och okomplicerat vin, men ändå rätt trevligt.
Vi fick betala 270 kr per flaska.
Betyg 3-

Cotes du Rhone Village 2009, Vidal-Fleury
De viner från 2009, som jag druckit från södra Rhonedalen, har överlag varit goda och trevliga viner.
Det kändes därför som ett bra val, trots att jag aldrig druckit vin från den här producenten tidigare.
Vi tog de tre sista flaskorna och bad restaurangen att lufta dom en timma i förväg.
Druvsammansättningen är 70% Grenache, 20% Syrah och 10% Mourvèdre .

Vi har ett vin med en djup rubinröd färg. Den drar i glaskanten åt granatäpple.
Ingen stor doft, men ändå rätt tydliga aromer av mörk frukt, lite höstlöv och aningens läder. Det finns örter men dom smyger verkligen i bakgrunden. Jag anar lite oråd.
I smaken hittar vi frukt och bär och lite kryddor. Eftersmaken är medellång och där känner vi lite skogsbär. Tyvärr så dyker det upp en bitterhet som drar åt grön paprika. Den stör intrycket rejält.
Jag hade förväntat mig en hel del annat, men jag håller god min och låter inte mina dubier påverka de andra gästerna.
Jag hittar vinet på SB för dryga hundralappen. Här var det prissatt till 320 kr dvs ett påslag med drygt två hundringar, vilket får betraktas som humant.
Betyg 2+

Fiancée 2007, Ch9dP, Domaine La Barroche

Av olika anledningar blev inlägget, som påbörjades i fredags inte klart förrän idag(måndag).
Om fredagen.
En underbar oktoberdag. Solig, kylig och lite lagom med arbete. Jag hämtade upp en Ch9dP från den hypade årgången 2007. Ikväll skall det ätas lammkotletter och det var ett tag sedan vi drack en Ch9dP.
Innan det var dags att börja med maten så blev det två varv nere på "Kroken". Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Nidingen i bakgrunden, havet, solen, gravrösena mm ger en magisk inramning till joggandet. Vad det lider ska jag dokumentera det och lägga en bild på bloggen, men konkurrera med denne mannens bilder blir en omöjlighet.Svenssonsmakaren.

Fiancée 2007 Ch9dP, Dom la Barroche.
Vingårdarna ligger huvudsakligen i den norra eller nordöstliga delen av appelationen Chateauneuf du Pape. Just det här vinet är gjort på 50% Grenache från 100-åriga stockar och 50% Syrah från betydligt yngre vinstockar.
Vi låter vinet få tre timmars luftning innan vi ger oss på det.
I glasen har vi ett vin med en mörkt rubinröd färg.
Vi låter vinet virvla runt i glaset innan vi sticker dit näsan och drar några djupa inandningar. Till att börja med är doften inte så stark, men den kommer efter hand. Här signaleras det klass. Dofterna kommer inte på en gång utan på ett underligt sätt blir det  en doft i sänder. Alla med en dov mörk ton. Först ut känner vi den mörka frukten, men när vi dissekerar den blir det vildhallon, jordgubbar och en rejäl dos björnbär. Därefter en ordentlig omgång örter med pepparinjektioner, lite rått kött och sedan lakrits.
Det här lovar gott.
Vi tar en klunk som får dansa runt i gommen. Låt mig få sagt det här med en gång det är gott, mycket gott. En kraftig, mäktig, mörk och dov smak. Här finns så många nyanser. Vi känner att dom finns, men långt ifrån alla vill ta sig fram. De flesta håller sig i bakgrunden och ropar: inte nu, du får vänta något år till. Alltså mycket gott idag, men jag tror att det här finns en enorm potential.
De smaker vi ändå kunde känna igen är en kraftig, mörkfruktig smak, gott om örter, tydliga chokladtoner och så lakrits en masse. De något oslipade tanninerna märks egentligen mest innan vi äter.
Jag är övertygad att efter ytterligare något/några år på rygg kommer det här att bli ett vin som når betyget 5, men eftersom smakerna(framförallt) inte vill ge sig fullständigt tillkänna så får det bli:
Betyg 4+.

Stoneleigh Pinot Noir 2009

Brorsonen bjöd på ett rödvin förra helgen. Jag fick prova det blint. Inte så svårt. Jag hamnade efter ett tag på Pinot Noir och från Nya Zeeland och under 150 kr. Jag har inte kompetensen att gå in och försöka pricka producent och årtal.

Stoneleigh Pinot Noir 2009.
Färgen i kombination med doft och smak fick mig på spåret av ett enklare Pinot Noir vin.
Nya Zeeland blev ett mer taktiskt val, då jag vet vad som göms i hans och min brors sommarkällare.

I glaset har vi ett vin med en lite ljusare röd färg. Inga som helst problem att se botten i glaset genom vinet. Transparent var ordet sa Bull.
Vi känner en lätt kryddig doft med ordentliga portioner av hallon och jordgubbar och med inslag av kaffe- och ektoner. Doften känns lite typisk PN och är ganska trevlig.
Vi tar en klunk och låter vinet dansa runt i gommen. En ordentlig syra kan vi omedelbart konstatera. Fullt av röda bär (jordgubbar, hallon, röda vinbär) bjuder upp till en virvlande dans. In kommer också en del örter/kryddor tillsammans med lite rostade fat. Tanninerna smyger i bakgrunden och snälla och trevliga. En ganska hygglig bas Pinot Noir. Visst saknas den riktiga elegansen och visst vill man ha en bättre balans mellan frukten och syran. Det är inte så svårt att sitta och leta sådant man önskar sig, men för det här priset ät det ändå ganska hyggligt. Fast jag lägger hellre till ett par tior(fortfarande under 150 kr) och väljer hellre Hunters eller Voss Estate.
Priset på Systembolaget är 129 kr.

Betyg 3 -

Tommaso Bussola Valpolicella Superiore2005

Igår(måndag) kom hustrun hem med nya vinglas. Orrefors Difference Primeur. Vi måste så klart testa dessa. Vi öppnade en flaska Tommaso Bussola årgång 2005. Resten av flaskan får gå till tisdagens fotbollslandskampen.

Tommasso Bussola Valpolicella Superiore 2005.
TB:s vingård ligger en bit öster om Negar,  strax norr om en liten by som heter San Peretto
Druvmixen är 50% Corvina, Corvinone, 40% Rondinella och 10% Molinara och andra druvor.

Måndagkväll.
Vinet får stå en halvtimma i de nya glasen innan vi smakar. Vi äter en bit Gruyére.
Det strålar en rubinröd färg ur glasen.
Vi snurrar runt vinet och känner en intensiv doft av frukt och mörka bär virvla upp ur de tulpanformade glasen. Det finns också en lite dovare ton av svamp eller snarare mossa och en lite köttaktig nyans.
Är det detta som Bussolanördarna kallar för Bussoloadoften? Jag kan inte påminna mig ha känt den här dofttonen i andra Valpolicellaviner. Här finns mer som kommer smygande: mörk choklad, aningens örter och en svag ton av torkade blommor. Minsann dyker där inte upp lite vanilj också. Så där vagt, som ger vinet en extra dos av komplexitet. Det går att sitta och sniffa på vinet i omgångar, men lusten att dricka blir alltför stor.
Vi tar en redig klunk och låter vinet forsa runt i gommen. Vi känner då smaken av söta, mörka körsbär. En ganska intensiv, fruktig smak. Strax därpå sliter sig choklad och en viss kaffeton sig fram, sedan lite torkad frukt, örter och på slutet lite bittermandel. Eftersmaken är lång och njutningsfull.
Det här är en bland topp fem Superiore som jag smakat.

Tisdagkväll.
Doften är lika magisk ikväll som igår. Ett dygn har överhuvudtaget inte påverkat vinet i någon negativ riktning, snarare har de komplexa dofter och smaker som finns i vinet blivit tydligare. Vi hinner knappt svälja första klunken innan Sverige gjort 1-0.
Vi har beställt ett par flaskor av 06:an. Det blir att plocka fram en till Sveriges öppningsmatch i EM.
Är den lika bra som 05:an? Kan Sverige spela lika bra fotboll då som idag? Finns det något samband?
Frågorna hopar sig.

Betyg 4+

Hummer, krabba och Billecart-Salmon

På söndag em ringer telefonen. Min gode vän yrkesfiskaren VB är på gång in med båten. Jag har problem hör jag honom barskt säga. Då kan man vänta sig vad som helst. Lite mjukt och stilla framför jag att jag kommer ner till hamnen och hjälper dig. För att lugna mig hör jag honom säga: " jag har så mycket hummer och krabba så att sumparna räcker inte till".
Jag återvänder från hamnen med tio humrar och åtta krabbor. Resten av em ägnas åt skaldjurskokning.
Dottern väljer att stanna kvar över natten för att åka upp med A på måndag morgon.

På kvällen till Partiledardebatten äter vi  nykokt ljummen hummer. Var sin. Helt naturell.
Den saftigheten och smaken som finns i hummerstjärten är sagolik. Vi drack ett glas bubbel till detta.

Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut 2000.
Jag skrev om årgång 1998 här.
Nu är det dags att prova den första halvflaskan av årgång 2000.
En halvflaska kostar 299 kr, medan en helflaska kostar 749 kr.
Druvblandningen är chardonnay och pinot noir.

Vi häller upp i glasen. Färgen har en guldgul nyans. Det strömmar med en gång upp en massiv mängd små bubblor mot ytan och bildar ett litet skumlager på toppen.
Vi sniffar lite försiktigt och möts av en ung inte helt utvecklad doft. Vi känner en finstämd äppledoft(gröna), lite gula plommon, ganska mycket mineraler, en hel del lime och på slutet en svag brödig ton.
I gommen möts vi av ett piggt men också ungt vin. Bra idag men kommer att utvecklas under de kommande åren. Vi noterar smaken av gröna äpplen, citrus och tydliga mineraler. Den höga syran, som redan idag är trevlig, pekar på en lång levnadstid. Efter en stund kommer en lite kritig ton fram, citrusen drar åt limehållet till. I eftersmaken som är lång känner vi lite bröd och nötter. Vi gillar det här skarpt. Halvflaskan försvinner i ett nafs. Allt tyder på att detta kommer att utvecklas till en femma, men idag blir det
Betyg 4+

Brunello di Montalcino

Vi kom hem från Varberg på lördag em. Båda barnen var hemma på besök. Vi åt en middag ihop med brorsonen och hans sambo. Grillad entrecote, kantarellsås och rostade rotfrukter. Ur källaren hämtade vi upp en Brunello di Montalcino. Här har vi ingen stor erfarenhet.
Vi befinner oss i södra Toscana. Byn Montalcino ligger på en kulle (ca 500 m över havet).
Brunellovinerna görs på en lokal klon av druvan Sangiovese.

Ugolforte, Brunello di Montalcino, 2004.
Producent är Tenuta San Giorgio. Vingården ligger alldeles i närheten av Castelnuovo dell´Abate och klostret Sant´Antimo. Vinet får ca två timmar i karaff innan vi smakar på det.
Färg. Vi har en mörk röd färg med bruna stråk i mitten. Ut mot glaskanten övergår det i en tegelröd färg.
Vi snurrar runt glasen, sätter dit nästippen och drar in. Ingen stor, men ändå tydlig doft av körsbär, lite katrinplommon, en del örter, mörk choklad och lite rostade fat. Ingen överväldigande doft, men ändå behaglig och en signal om ett vin i full mognad.
Vi låter vinet virvla runt i gommen och vi känner smaken av härliga körsbär, tydliga örtinslag, en viss mandelton och tydliga rostade fat. Eftersmaken är medllång och här framträder den mörka chokladen med en trevlig liten bitterhet. Vi känner ektoner men finner inte dessa störande utan snarare lite pikanta på det där trevliga sättet. Syrorna håller vinet uppe med sin pigghet. Tanninerna har blivit avrundade och nästan sammetslena, vilket ger vinet en mjukhet.
Vi hade räknat med lite tuffare tanniner, men är mycket nöjda med det lite inställsamma anslaget vinet har idag. Vinet känns helt på topp och den flaska jag har kvar ska drickas under det kommande halvåret.
Vinet når inte upp till en femma, då hade det behövts en elegantare inramning och lite mer komplexitet.
Vinet kostade förra året när vi köpte det 369 kr på Systembolaget, så kraven är naturligtvis höga.
Betyg 4+

Bortamatch i Varberg

Den gode vännen V fyllde 60 år i somras. Vi uppvaktade med en middag och övernattning på Varbergs kurort. Detta förverkligades nyss gågna fredag/lördag.
Vi värmde upp med lite tilltugg och en medhavd flaska champagne.

Pierre Peters Cuvée de Réserve.
Detta är en Blanc de Blanc dvs den är gjord på enbart druvan Chardonnay.
Verksamheten är förlagd kring Le Mesnil-sur-Oger – även kallat ”Champagnebyarnas by” belägen i hjärtat av Champagne-regionen.

Vi får en ljusgul färg, som drar åt det halmgula hållet, i glasen. Det finns tycker vi lite ljusgröna stråk i färgen.
Moussen är ganska så livlig.
Vi sniffar och möts till en början av en såväl blommig som fruktig doft. Strax därpå följer lite brödaktiga aromer. Vi tycker oss också känna att det finns inslag av citrus och mogna äpplen, men även lite nötter med en nougataktig ton.
Vi smakar och i gommen virvlar det runt en torr, fruktig och brödaktig champagne. Vi känner äpplen, en viss päronton, citrus, lite nötter och en hel del mineraler.
Vi gillar det här bubblet, som är köpt på Systembolaget för 265 kr.
Betyg 4

Vi går ner och badar i bassängen, sedan ångbastu "eukalyptus" och lite vanlig bastu. De andra badar lite längre, medan jag ser en bedrövlig fotbollshalvlek. Vinst trots allt, men Finland var bättre.

Vi äter husets buffé. Inget storslaget, men ändå riktigt hyggligt gott.
Vi dricker en flaska Cote du Rhone Village.
Jag har skrivit det förr: Prissättning av vin på restauranger i Sverige är ohygglig.

La Ferme du Mont, Première Cote, 2009.
Vi har ett vin gjort på 60% Grenache, 30% Syrah och 10% Mourvèdre.
Några anteckningar fördes inte, men från det bristandet minnet hämtar jag följande:
Färgen är rubinröd, kanske inte lika mörk som hos andra Cote du Rhone viner jag druckit.
Det doftar av mörka körsbär, örter och kryddor.
Smaken är fylld av mörka och röda bär. Örter och kryddor spelar upp i en fin harmoni med de pigga syrorna. Tanninerna, inte helt sammetslena, ger sig tillkänna på ett behagfullt sätt och gör att vinet funkar bra till vår mat. Eftersmaken är medellång och då tränger en härlig lakritssmak fram.
Restaurangen tog 459 kr. Jag gissar på att detta är ett 100 kronors vin.
Betyg 3+

Vi lämnar restaurangen. Hittar en hörna där vi ostörda kan slå oss ner och diskutera livets väsentligheter. Vi plockar fram en amarone för att göra samtalet ännu bättre.

Amarone della Valpolicella 2003, Villa Monteleone.
Vi skrev om vårt senaste besök på Villa Monteleone här.
Det här är vår sista flaska av årgången 2003. Vi har fått rapporter att nolltreorna mognar lite snabbt, så vi är lite nyfikna på den.
Kvällen var sen och vi förde inga anteckningar utan det blir summariska noteringar som ligger kvar i skallen som sätts på pränt. Vi hade med oss en karaff och lät vinet få tre timmar i karaffen. Vi fick låna fyra vinglas i baren och hällde upp amaronevinet.
Från glaset strålar en rubinröd färg med lite bruna toner.
Det är en mäktig doft som virvlar upp mot våra doftcensorer. Vi känner körsbären först sedan lite russintoner och även lite kakao. Det finns en värme i doften och en liten eldighet. Inte alls störande utan mera pikant.
Vi smakar. Härliga mogna körsbär är det första vi tänker på. Chokladsmaken är tydlig och i eftersmaken (lång och utdragen) finns det lite russin samt en liten bitterhet i kombination med en förförande sötma. Ett underbart vin att avsluta kvällen med. Det lockar också fram våra bästa diskussionssidor.
Årgång 2003 ska nog drickas inom ett par år. Vinet kändes på topp.
Betyg 4+

Valpolicella Classico 2009, Viviani

I våras, på vår resa med Clubamarone, provade vi oss igenom Vivianis sortiment. Vi var lite tveksam till deras enklaste vin (instegsvin). Vi tyckte det var lite tunt liksom de flesta andra vanliga Valpolicellor.
Du som vill läsa om just den provningen gör det här. Lite mer om Viviani skrev jag här
Vi kunde ändå inte låta bli att köpa ett par flaskor av Vivianis Valpolicella. I måndags var det dags att prova en av flaskorna här på hemmaplan. Vi hade en enkel pastarätt till vår kvällsmåltid som fick ackompanjera vinet.
Ingvar på Billigt Vin skrev om årgång 2006 för ett par år sedan. Jag kan instämma i mycket av det han skrev då. Ett par år senare kan jag göra samma reflexion att Systembolagets utbud av Valpolicella Classico är mycket skral. Amarone och Ripasso finns det en masse och även Superiore finns det en hel del, men den enklaste Valpolicellan är det inte mycket att välja bland.


Valpolicella Classico 2009, Viviani.
Druvsammansättningen är 75 % Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5 % Molinara.
Vi betalade 7 euro på plats och sedan ytterligare 26 kr i frakt och skatt.

Färgen är lite mörkare än riktigt fullmogna röda vinbär. Inte riktigt transparent, men nästan.
Vi sniffar och känner en tydlig doft av mogna körsbär. En viss mandeltoft tycker vi oss occkså kunna skönjas.
Vi tar en klunk. Vi får ett friskt och piggt vin i gommen. Vi känner en tydlig körsbärsmak omedelbart. En pigg syrlighet får oss tänka på röda vinbär. Vi kan också ana oss till en blyg mandelton. Eftersmaken är inte så lång, men vi kan ana oss till ett uns av örter och lite vanilj.

Det här är ett enkelt och okomplicerat vin, men det äger en viss charm. Att kalla det tunt, som jag gjort tidigare, är direkt felaktigt. Själva kallar Viviani detta för ett "every-day-wine". Jag är benägen att hålla med.
Betyg 3+

Bel Echo 2009 Sauvignon Blanc.

Dimman har i två dagar legat som ett lock över halvön vi bor på. Emellanåt har man kunnat ana en sol, men genom dimman eller diset bryter den sig inte. Behagligt väder för trädgårdsarbete är det ändå.
Söndagkväll äter vi laxkotletter med muskotkyddad spenat(egen) och pressad potatis.
Vi öppnar en flaska vitt vin, som inhandlades efter att ha läst Punkarns inlägg.

Bel Echo Sauvignon Blanc 2009.
Producent är Clos Henri i Marlborough, Nya Zeeland.
Henri Bourgeois, välkänd profil från byn Chavignol i appellationen Sancerre, köpte på nittiotalet 90 hektar mark runt en flodbädd i det nyzeeländska Marlborough-distriktet och där har han låtit bygga upp en helt ny egendom från grunden. Citat från Finare Vinare.
De odlar i huvudsak Pinot Noir och Sauvignon Blanc. Bel Echo är andravinet bland de vita.
Vår flaska är köpt på Systembolaget för 159 kr.

I glaset har vi ett vin med en ljusgul färg.
Vi sniffar lite försiktigt
Torr, frisk och aromatisk doft. Vi känner fläder, nässlor och en stor fruktighet i doften: passionsfrukt, kiwi,  ananas och citrus.
Vi smakar och känner även här igen flädersmaken. Nu kompletterad med krusbär, lite päron (Greve Moltke), nässlor, citrus och en svag tropisk ton. Fina, pigga syror och en del mineraler dyker också upp.
Gott!
Eftersmaken är ganska så lång, men det allra sista känns en liten bitterton. Helt oväntat! Den tar ner helhetsintrycket och kan beskrivas som omogen grapefrukt eller den där beskan som kan dyka upp i västeråsgurkan. Hustrun tycker inte alls att det stör utan att det gör vinet mer gediget.
Från en solklar fyra får det bli
Betyg 3+



”.

Bordeaux Petits Chateaux

När dimmorna väl lättade vid lunchtid på fredagen så visade september sig från sin allra bästa sida.
Lite arbete på kontoret hemmavid, veckohandling samt en joggingtur ner på Näsbokrokreservatet, ja detta var vad som hanns med på fredagen. Joggingturen är värd några exta ord. 20 grader varmt i september och en klarblå himmel och Nidingen som skymtar i horisonten utöver det klarblå havet, kan få vem som helst att bli en naturromantiker.
Fredagens måltid bestod av kycklingfiléer fyllda med en blandning av lök/äpplen, ackompanjerade med mouscovadostekta äppleskivor och rotsakspytt.
Vi beslutade att ytterligare botanisera i den låda vi köpt från Winefinder och som innehöll Bordeauxviner med för mig okända slott. Petits Chateaux, som lådan kallas, är samlingsnamnet på den enorma mängd slott i Bordeaux som inte är klassificerade, även om en del andraviner till klassifficerade slott ofta hamnar i samma kategori. Vinerna i den här kategorin är sparamt prissatta, vilket passar vår plånbok.
Vi betalade 1 897 kr för 12 flaskor (6 olika varianter ggr 2 fl) dvs ca 158 kr flaskan.

Vi skrev om ett annat vin från denna lådan här och ytterligare ett annat skrev jag så här om.
Vi är inga bordeauxfantaster och av de vi smakat ur den här lådan, har inte omvänt oss.

Chateaux Roland la Garde Prestige 2005. Premieres Cotes de Blaye.
Egendomens historia går till baka till år 778. Du som vill läsa mer om detta kan göra detta här.
Egendomen ligger på den östra sidan om Gironde. Inte långt från Saint-Seurin de Cursac.
Appellationen är Premières Cotes de Blaye.
Det här är egendomens första vin. Det görs ca 80 000 flaskor. Druvsammansättningen är 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.
Vi låter vinet få två timmar i glaset innan vi börjar ta oss an det.
Färgen är rubinröd med en tegelkant.
Vi snurrar runt glaset och sniffar. Ingen stark doft men ändå tydlig. Det första vi känner är lite multnande löv, men ganska snabbt tränger sig de svarta vinbären och hallonen fram. Därpå smyger sig fram en aning blyertspenna och lite plommon. Vi kan på slutet känna en viss fatig ton men även lite läder.
Dags för en klunk. Vi får en trevlig dos av röda bär, lite plommon, men också aningens svarta vinbär. Här finns också lite rostade kaffetoner, en liten touch av vanilj och läder. Syrorna är pigga och fullt integrerade i frukten. Tanninerna är inte helt avslipade, vilket ger en viss kärvhet i eftersmaken. Till maten blir det något helt annat, då känns inte tanninerna något nämnvärt. Ett perfekt matvin. Inte så elegant, men ändå helt OK.
Betyg 3+.


Le Haut Medoc de Giscours 2005, Haut Medoc.
Det här vinet kommer från slottets ägor som ligger precis utanför kommungränsen för Margaux, därför blir appellationen Haut-Medoc. Vi är alltså på den västra sidan om Gironde. Det här är slottets tredje eller fjärde vin. Druvsammansättningen har varit lite svår att få fram. På någon hemsida från en vinhandlare anges 52% Cabernet Sauvignon, 43% Merlot samt 5% Cabernet Franc.
I glaset lyser en rubinröd färg.
Doft: Inte så stark men svarta vinbär är det första vi känner, en hel del cederträ, lite multnande höstlöv, rostat kaffe och lite läder.
Smaken: Svarta vinbär, plommon, lite rostat kaffe, vanilj och trevliga syror. Tanninerna är faktiskt sammetslena. Eftersmaken är medellång där bären dominerar, lite örter kommer fram på slutet, med ett litet tobaksinslag. Ett snällt vin utan att vara mjäkigt. Passade bra till vår mat, men var riktigt trevligt på egen hand.
Ur den här Bordeauxlådan är detta vin det som faller oss bäst i smaken. En viss nyfikenhet uppstår hur slottets första och andra vin kan smaka.
Betyg 4-