Valpolicella del 2. Viviani.

Kvällens provning hölls på den fantastiska restaurangen Trattoria Alla Routa.
Den är högt belägen med utsikt över stora delar av Negrardalen. Du hittar mer info här.
Vi har tidigare skrivit om vårt första möte med syskonen Viviani. Vill du läsa om detta klickar du här.
Viviani ses av många som en av arvtagarna till de två legendariska producenterna Dal Forno och Qintarelli. Vivianis viner får påfallande ofta höga betyg i Italian Wines.
Årsproduktionen ligger totalt på ca 70 000 flaskor. Vi ser framemot en spännande provning.

Den här gången hölls provningen av Claudios fru, bördig från Holland. Det var inte riktigt samma känsla och entusiasm som i de provningar Cinzia eller Claudio hållit.
Provningen ägde rum utomhus, vilket försvårar = minskar doftintrycken.
Under provningen serverades vi några smårätter, vilka var mycket trevliga.
Nu lite om vinintrycken, men tyvärr har de anteckningar jag förde förkommit. Det blir att försöka minnas vilka intryck vinerna gav. Årtalen är därmed också lite osäkra.
Först ut var deras enklaste vin en Valpolicella Classico 2009.
Den känns lite tunn även om den har mer karaktär än Bertaroles(från förra blogginlägget). Våra smakpreferenser har gått i den riktningen att vi önskar oss lite mer pondus.
Druvsammansättningen är Corvina Veronese: 75%, Rondinella: 20% och Molinara: 5%.

Färgen har en dragning åt röda vinbär, fullmogna med djup röd färg. Doftmässigt skönjer vi körsbär samt en liten mandeldoft. I gommen brusar körsbären fram och i eftersmaken känner vi en aningens röda vinbär. Detta är ett enkelt, lätt drucket vin som passar bra till Pizzan en sommarkväll.
Betyg 3

Näst på tur står ett favoritvin i form av Campo Morar 2008. Detta är en Superiore med Ripasso- inslag. Vill du veta mer om hur vinet tillverkas så kolla här.
Jag minns inte vilken druvsammansättning vinet har. Jag utgår då ifrån att det ungefär den samma som i Classicon och det är vilka druvstockar som klasarna plockas från, men framförallt tillverkningsprocessen som gör att det skiljer sig så mycket från Classicon.
Årgång 2005 fick tre glas i den italienska vinbibeln Italian Wines 2009.

Doften har en god körsbärston, lite choklad och kaffe samt lite blåbär tycker vi oss känna.
Smaken är stor med en bärkompott av moreller, blåbår och björnbär. I bakgrunden känner vi toner av såväl choklad som kaffe. Eftersmaken är riktigt lång och bärig. Vinet känns fortfarande ungt och mår säkert bra av något års lagring.
Betyg 4+.
Vin nr tre är deras standard Amarone 2007.
70% Corvina Veronese samt 30% Rondinella är vinet gjort av.
Vinet är fortfarande lite knutet. Färgen har en trevlig rubinröd färg.
Doften har en tydlig körsbärston. Man märker inte mycket av den russinton som brukar prägla detta vin, däremot kan vi ana lite choklad.
Smaken är lite eldig med mogna körsbär(moreller) och chokladsmak. Tanniner finns här som inte är helt avslipade ännu. Vinet har en bra balans och vi tror på bra utveckling.
Betyg 4.

Nu är det dags för Casa dei Bepi. Vivianis prestigeamarone. Ett vin som vi i tidigare årgångar rankat som något av det bästa som finns i amaroneväg. Vi får smaka årgång 2005, men det är 2006:an vi får köpa, då 2005:an är så gott som slutsåld. Det är samma druvsammansättning som i standardamaronen.
Doften bär spår av körsbär, någon liten russinton. Den här doftar mindre än vad vi är vana vid. Vi tror att utomhusprovningen är orsaken till detta.
Smaken är kraftfull med mogna körsbär, lite blåbär och i bakgrunden smyger sig lite toner av kaffe och choklad omkring. Vinet känns fortfarande väl ungt men vi anar den sedvanliga elegansen. Vi tror på en stor utveckling inom ett par år. I nuläget når den inte upp till den sedvanliga femman vi brukar ge detta vin.
Betyg 4+.

Det sista vinet vi får prova är Recioton 2007.
Samma druvor i recioton som i amaronerna.
Färgen är mörkt rubinröd.
Det doftar torkad frukt och en hel del körsbär.
Smaken är fylld av en sammetslen, sötfyllning av torkad frukt och en tilltalande friskhet. Visst är det sött men inte kladdigt.
Betyg 4.