Det är em och solen gassar. Tempen måste vara över 30. Vi har ätit lunch och är med bussen på väg till vingården Roccolo Grassi. Vi är nu så långt österut man kan komma i Valpolicella. I alla fall nästan. Vi är i en by som heter Mezzano di Sotto. RG:s ägor är på 12 ha och man producerar ca 30 000 flaskor
Roccolo Grassi gränsar till Soave, därför gör dom ett vitt vin också.
Gården drivs numera av syskonen Sartori, Francesca och Marco.
Väl framme på gården möts vi av Francesca, som berättar om bakgrunden och lite historik om familjeföretaget. Marco ansluter efter ett tag och vi vandrar ut i vinfältet och sommarhettan( tycker vi nordbor) och Marco berättar om arbetet just nu. Snart är det dags att ta bort en av de två klasarna på skottet. Vi vandrar sedan runt i lokaliteterna. Rent och snyggt överallt. Hela gården utstrålar seriositet och noggranhet. Kvalitet är gårdens varumärke. Roccolo Grassi gjorde ingen amarone vare sig 2002, 2005 eller 2010. Marco fick inte den kvaliteten han önskade. Han vill inte överge korkanvändningen pga att vinet måste andas. Han exprimenterar med olika fabrikanter och korktyper för att få fram någon som passar honom.
Nu till provningen!
Vi börjar med Soave, La Broia, årgång 2009. Det här är ett vin som ska drickas ungt. Marcos råd är max 1-2 års lagring och servera det kylt! Druvan är 100 % Garganega.
Vi känner doften av lite exotiska blommor. Smaken är frisk, en liten blommighet och härliga mineraltoner.
Syran är stor och trevlig och ger en lång eftersmak. Inget komplicerat vin. Perfekt att avnjutas varma sommarvällar.
Betyg 3+.
Valpolicella Superiore 2007.
Druvblandningen är den samma som i amaronen och recioton dvs 60% Corvina, 15% Corvinone och 20% Rondinella och 5% Croatina.
Valpolicella Superiore görs på stockar som är 7-12 år gamla. Skördeuttaget har minskat från fem kilo till ett kilo per ranka de sista 10 åren. Den årliga produktionen är 18000 flaskor per år. Marco vill ha en frisk, fruktig Valpolicella med finess. Den färska frukten är helt i centrum.
Marken är rik på vulkaniskjord, vilket ger en speciall karaktär. 40% av druvorna torkas under 20 dagar före pressning. Vinet lagras efter vinifieringen i franska ekfat varav 1/3 är nya och 2/3 är använda 2-3 år. Alkoholhalt 14,5%.
Färgen är rödsvart med en violet ton.
Doften är inte lika stor och mäktig som jag är van vid. Utomhuseffekt? Vi kan dock skönja lite torkad frukt, moreller och aningens örtighet.
Smaken är inte fullt utvecklad. Det känns att här finns potential, bara den får vila 1-2 år. Ja, den klara säkert 10 års lagring. Vi känner lite körsbärskärnor med en viss strävhet, lite söt frukt finns där också. Örter finns och i slutet lite kaffe och lakrits.
Det här har varit min absoluta favorit bland Superiorevinerna. Jag skrev om årgång 2005 här. Jag har kvar en flaska av årgång 2004 och den vara makalöst bra för drygt ett år sedan, då jag senast drack den.
I nuläget blir det en fyra med potential till en femma.
Betyg 4.
Amarone 2006.
2006 anses allmänt som ett mycket bra år för amarone. Det är nog lite tidigt att uttala sig om dessa viner, då amarone kräver minst 5-7 års lagring för att komma till sin rätt.
Marcos filosofi är att få fram ett fräsh vin, men samtidigt med mycket koncentrerad frukt. Druvorna torkas kortare period än många andra producenter, fram till december istället för januari/februari. Genom att göra en extrem "green harvesting" och selektering på fältet så fås en oerhört koncentrerad och kraftfull druvfrukt, som samtidigt är ren och fräsh i sin smak. Det är inte för inte som Roccolo Grassis viner är bland de mest eftertraktade och svårtfångade vinerna i Italien. Vår kvot i år är 3 fl per deltagare.
Så här har bedömningen varit
Betyg i Italian Wines (Gambero Rosso): Tre glas: 1999, 2000
Två glas: 1998, 2001, 2003, 2004
Om 2006:an har vi gjort följande noteringar:
Färgen är rubinröd med dragning åt ljusare. Slutsats vinet är ungt.
Doften är stängd. Utomhusprovning är problem, men i det här fallet tror jag mer på att vinet inte luftats ordentligt samtidigt som det är för ungt. Dock körsbär går att känna parat med en viss örtighet.
Smaken: här öppnar det sig lite mer även om den fortfarande är tämligen sluten. Vi känner trots allt lite torkad frukt, körsbär, choklad och en angenäm kryddighet. Allt det vi vill ha i en amarone finns där, men blommar inte ut på ett fullskaligt sätt. Den lovar suveränt mycket, men de flaskor vi får köpa får allt finna sig i ryggläge ytterligare 4-5 år. Det är nog första gången som jag inte ger RG en solklar femma.
Första gången som en parentes dyker upp. Det är en prognos om vad som inträffar om man väntar 4 år.
Betyg 4+ (5).
Recioto 2007.
En av mina favorit reciotos. Årgång 2005 gjorde mig alldeles hänförd och den skrev jag om här.
Nu är det alltså årgång 2007 som gäller.
Vinet har inte öppnat sig ordentligt. Det är återigen ett ungt vin som känns lovande.
Färgen är mörkt rubinröd.
Det doftar av körsbär och torkad frukt.
Smaken har en fin blandning av söt frukt och behaglig syra.
De flaskor vi köper får vila ett par år och sedan hoppas vi på samma utveckling som på 05:an.
Betyg 4.
Vi avslutade provningen med Recioto di Soave. La Broia. 2008.
Denna variant av sött vin smakar vi bara när vi är på besök hos RG. Dom gör inte så många och dom som säljs är ett fåtal. Färgen är gyllengul.
Det doftar av blommor och bär, lite torkad frukt finns där också
Smaken är en blandning av torkad frukt, lite russintoner, fin syra. Det är sött men inte kladdigt. Personligen fördrar jag den röda recioton.
Betyg 3+.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar