2009 Vitovska, Edi Kante

Några veckor före jul inventerade jag vinkällaren. Jag håller ordning på mina viner genom ett excellark, men det händer att flaskor inte blir registrerade eller att det tas en flaska och det glöms av att minska saldot. En flaska hittades som inte fanns registrerad. På en druva jag nästan aldrig smakat och dessutom några år på nacken. Häromdagen drog vi korken ur den flaskan.

Producenten Edi Kante håller till på den italienska sidan om gränsen mot Slovenien. Vingården ligger några mil norr om Trieste och några km väster om den slovenska gränsen. Vingården etablerades 1980 i detta kalkstensrika område i Carso-regionen. Idag omfattar den 18 ha spridda på ett flertal olika små lotter. Det görs runt 60 000 flaskor uppdelade på Vitovska, Chardonnay, Sauvignon Blanc, Malvasia, Pinot Nero och Terrano samt två Spumante.

Vinet vi dricker är gjort på druvan Vitovska. En grön druva som i huvudsak odlas i Friuli-Venezia Giulia och Slovenien. Vinstockarna är runt 20 år gamla och ligger på en höjd ca 200 m ö h.
Vinet har legat i 12 månader på gamla ekfat samt därefter 6 månader på ståltankar innan det buteljeras. Vinet är ofiltrerat.

Färgen går i en ljusgul nyans med skira gröna stråk här och där.

I doften känner vi omogna gröna äpplen, gula stenfrukter, lite citrus, en hel del örter, någon blommig ton och en rejäl dos mineraler. De senare drar mot skolkrita och nygrusade trädgårdsgångar. Sammantaget ger det en lite ovanlig doft, även om de enskilda delarna är bekanta.

Smaken känns inte bekant. Lite udda, även om delarna är bekanta. Men gott är det. Fortfarande finns här en bra friskhet och en syra som är hyfsat alert. En trevlig och lite annorlunda smakpalett med gulgröna äpplen, citrus och en fin kompott på diverse gula stenfrukter som samspelar strålande med några nävar örter. Gott om mineraler och så det där trevliga, lite bittra avslutet från en grapefrukt. I bakgrunden finns en finstämd blommighet.
Vi gillar den här för oss obekanta skapelsen så mycket att vi gärna vill dricka den igen.

Läs gärna det här gamla reportaget Bloggen Billigt Vin.

Systembolaget verkar inte han några viner från Edi Kante.

Därmed är årets siste blogginlägg skrivet. I år blev det 132 inlägg. Lite färre än de senaste åren, men vi har målsättningen att prestera runt 200 som vi gjort tidigare år.

Jag passar också på att önska alla mina läsare

GOTT NYTT ÅR

Ronchi di Cialla: Cialla Bianco och Schioppettino

Friuli är ett litet vinområde i de nordöstra delarna i Italien. Ska vi vara mer exakta så är regionens namn Friuli Venezia Giulia. Jag upptäckte det och vinerna därifrån då jag följde vinbloggen Billigt Vin. Vid två tillfällen tog jag mig till Köpenhamn för att bekanta mig med några olika producenter från Friuli. Du kan läsa om dom äventyren här och här. Två av vintillverkarna hade redan importörer i Sverige, så några köp och blogginläg har det blivit. Jag har bloggat om Il Roncal, och RoncSoreli. 
Ingvar som drev bloggen Billigt Vin började importera vin under namnet Kontextvin. Det har gått lite mer än ett år sedan jag träffade honom och provade en del av hans viner. Så klart blev det ett blogginlägg om det mötet.

Ronchi di Cialla
Inte så långt från den Slovenska gränsen, i kommunen Prepotto, ligger den här vingården. Det är knappt 20 km till Udine och 50 km till Medelhavet
1970 köpte Paolo och hustrun Dina Rapuzzi egendomen. Många vinbönder gjorde sig av med de inhemska gamla druvsorterna. Paolo och Dina gjorde precis tvärtom. Dom koncentrerade sin verksamhet runt lokala druvor främst Schioppettino, men även Ribolla Gialla, Verduzzo, Picolit, Friulano och Refosco dal Peduncolo Rosso. Ja det är faktiskt så att Paolo tillsammans med borgmästaren i Prepotto räddade Schioppettino genom att ta sticklingar från de 60 vinrankor de hittade i trakterna och nyplanterade 3 500 vinstockar.
Idag är det sönerna Pierpaolo och Ivan som för arvet vidare. Hela deras egendom är certifierad för biologisk mångfald.

2014 Ciallabianco
Ett vin gjort på blandningen Ribolla Gialla (60%), Verduzzo (30%) och Picolit (10%). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 30 år gamla. Jäsningen ägde rum på ekfat. Vinet har också fått mogna runt ett år på  ekfat, därefter mellan 6 - 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden. Det görs runt 24 000 flaskor.

Färgen går i en ljus gyllengul ton.

I doften en hel del gula stenfrukter, örter, grus och stendamm samt aningens vanilj, nötter och honung.

I munnen är det mycket friskt. Enastående gott. Gick riktigt bra ihop med vår mat (burfångade kräftor i en pastasås). Perfekt balans mellan de aromatiska tonerna. Persika, aprikoser, gula plommon, gula päron, sommaräpplen, lite örter här och var, tydliga steniga mineraler och aningens rostade hasselnötter. Bra syra och lång  eftersmak, där vi noterar lite honung, vanilj, mera gula stenfrukter ( nu kanderade) och lite bitter grapefruklt precis i avslutet.

Betyg 4+

I beställningssortimentet hos SB kostar vinet 249 kr. Värt varenda krona!

2012 Schioppettino

Det är det här vinet som gjort Ronchi di Cialla berömt. Druvan Schioppettino var mer eller mindre uträknad till Paolo Rapuzzi började återplantera den. Nu är det fler än 60 odlare som har den i sina odlingar.
Vinet är gjort på Schioppettino till hundra procent. Druvorna kommer från vinstockar som har en ålder på 30 år. Vinet har jäst på stålfat och tankas sedan över på stora ekfat, där det får ligga mellan 14-18 månader innan det buteljeras. Det får sedan ligga på sina flaskor i nästan tre år innan det är moget för marknaden. Runt 8 000 flaskor gör dom per år.

Trots sina sex år upplever jag vinet som väldigt ung och inte riktigt förlöst. Doften är till en början mycket diskret, men ju längre tid i glasen desto mer nyanser kan vi känna. Vitpeppar, skogsbär, lite körsbär, nygrusad trädgårdsgång, aningens fat och violer samt i bakgrunden läder och höstlöv.
Smaken genomgår samma utveckling dvs börjar lite svagt, men tilltar ju längre kvällen går. Slankt och med en bra friskhet. Tanninerna finns där och bjuder motstånd samt biter lite försiktigt i gommen utan att för den skull bli allt för närgångna. Det finns en fruktkompott av mörka körsbär, blåa plommon och skogsbär. Inslaget av peppar, såväl vitpeppar som svartpeppar, är väldigt tydligt. Just det här peppriga är helt underbart i kombination med frukten. I eftersmaken får frukten och pepprigheten sällskap av lakrits, stenmineraler, violpastill och örter.
Ett riktigt gott vin  idag. Jag tror på en bra utveckling de närmaste åren. Schioppettino bara växer för varje ny producent vi provar.
Betyg 4+
I beställningssortimentet ligger priset på 320 kr. Visst har jag fyllt på vår källare med några flaskor.

Champagne Marguet 1995,1996 och 1999

Vi inhandlade i slutet på sommaren en samling champagner med lite ålder från Franska Vinlistan. Det var årgångarna 1995,1996 och 1999 som såldes för 1935 kr. Ryktet säger att detta var de tre bästa årgångarna på 1990-talet.

Den första från 1995 skrev jag om i oktober.
Du kan läsa om det här.

Champagne Marguet grundades så sent som 2005. Det var en sammanslagning av det ursprungliga Champagne Marguet grundat 1875 och Bonnerave Frères från 1905.
Idag är det Benoit Marguet som står vid rodret. Vinmakare i femte generationen. Dom förfogar över 10 ha i Grand Cru-lägen: Ambonnay (7,3), Bouzy(0,7) samt Mailly. Runt 20% av skörden säljs till Krug. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Ett ekologiskt tänk har funnits länge, men sedan 2013 är hela verksamheten biodynamisk driven. Sedan 2010 plöjer hästarna Titan och Urban Marguets marker. Verksamheten bygger på dom tre pelarna:
- samspelet med naturen
- samarbetet med kollegor, vinmakare och odlare med samma grundsyn
- samsynen med Rudolf Steiner, "grundare" till den biodynamiska skolan.

Följande gäller för alla tre årgångarna: Dom är gjorda på 35% Pinot Noir från Ambonnay, 25% Pinot Noir från Bouzy och 40 % Chardonnay från Ambonnay. Degorgeringen ägde rum i juni 2014 och då gjordes en dosage på endast 2g per liter. En Extra Brut med andra ord. Idag jäser deras champagner på ekfat, men det här är tiden före Benoits ansvar, så den lära vara jäst och lagrad på stålfat.

1996 är den årgången på 90-talet som överlag gav väldigt bra viner i Champagne. Alla är eniga om att detta var en oerhört bra årgång. Det finns dom som hävdar att det är en av de bättre årgångarna överhuvudtaget och definitivt den bästa på 90-talet.
En lång torr och solig sommar gav druvor med mycket stor koncentration av både socker och syra.

En mycket piggare årgång än den från 1995, som vi drack tidigare i höst. Här finns en alertare syra och mer livaktig mousse. Visst är den mogen och känns helt på topp. Väldigt läcker helt enkelt. Mogen fallfrukt med bokna äpplen i såväl doft som smak. Aningens citrus, tropisk frukt och en hel del makadam och stendamm i doften.
I munnen är det förutom de bokna äpplena några nypor örter och kryddor tillsammans med citrus, mogna gula äpplen, gula stenfrukter, liten nötig ton och unset honung som vi känner. Avslutet har en liten bittrare ton som för tanken till grapefrukt.
En mogen champagne i ett strålande skick. Fantastisk god.
Betyg 4+

1999 var ett år med växlande väderförhållande särskilt under våren och försommaren. En stabiliseringen av vädret ägde rum under sensommaren, vilket gav väldigt bra skördeförhållanden.
Det hela resulterade i druvor av hög kvalitet.

Faktisk väl så bra som 1996, vilket överraskar oss något. Inte heller samma mognadstoner, men viss någon liten ton av bokna äpplen kan vi ana. Mycket frisk med en bra och alert syra. I doften gula äpplen, lite grusgång, mariekex, persika och någon ton av hasselnötter.
I gommen slås av den härliga friskheten, de mogna gula äpplena, citrusen och finstämda kryddigheten. I eftersmaken ett härligt inslag av  grapefrukt. Fast i 1999:an mer liknande blodgrape.
Gott!!
Betyg 4+

Summering
Väldigt trevligt med en låda bestående av champagne med lite ålder och att därmed kunna göra en jämförelse mellan årgångarna.
1995
Lite övermogen. Inte samma spänst i syran som de båda andra. Smakerna klingar av rätt snabbt.
1996
Helt på topp nu. Lever upp till de högt ställda förväntningar som en har på champagner från 1996. Detta är inget jag vill spara så mycket längre, så du som ligger på några 1996:or från Marguet får rådet att dricka upp dom under de närmaste åren.
1999
Överraskar med sin vitalitet och friskhet. Visst finns det mognadstoner, men känslan är att den kommer att klara sig i flera år till på den här höga nivån. Helt jämför med 1996.

1985 Graham Vintage Port

Det dricks inte portvin så ofta hemma hos Vintankar. Annat var det på 80- och 90-talet. Portvin var då en favoritdryck, vilket innebar att vi köpte på oss en del flaskor. I början på 2000-talet tog det nästan tvärslut, men till Jul då öppnar vi en av de kvarvarande flaskorna.

W & J Graham’s grundades i Oporto (Portugals andra stad), år 1820, av dom två bröderna William och John Graham. Tillsammans med familjen Symington har de utvecklat Grahams till vad det är idag.
Grahams viner kommer huvudsakligen från de egna vingårdarna Quinta dos Malvedos nära Tua och Quinta das Lages i Rio Torto. Två andra vingårdar Quinta da Vila Velha och  Quinta de Vale Malhadas, som ägs av familjen Symmington bidrar också med en ansenlig mängd druvor.
1985 rankas som en ganska bra årgång. På många håll 4/5.

Att öppna ett gammalt portvin är lite av ett äventyr. Många gånger vill korken smula sig, dock inte så den här gången. En kork i riktigt hyfsad kondition och därmed inga problem att få den helskinnad ur flaskan.
Dekantering är nödvändig, då det finns mycket kristaller, flagor och sediment efter den långa tiden på flaskan
Vår flaska inhandlades 1996 på Systembolaget. Vi betalade då drygt 200 kr. På Wine-searcher verkar priset idag ligga upp mot tusenlappen.

En stor och mäktig doft med mogna, mörka plommon, mörka körsbär, någon liten kryddighet, en hyfsad dos blandade nötter, fikon och romrussin. Visst finns det lite alkohol i doften, men inget direkt störande utan mer att det finns med i portvinsdoften
Det här är ett fullt ut moget portvin, men det finns också en bra friskhet. I smaken hittar vi björnbär, blåa plommon, lite blåbär och några mörka körsbär. En hel del torkad frukt som fikon, lite russin och dadlar samt några katrinplommon. En nätt liten samling kryddor. Lång, formidabel eftersmak med mera frukt, russin, choklad, aningens kanel och nötter. Och visst finns det lite alkohol, men precis som med doften stör inte alkoholtonen. På något sätt förväntar vi oss den.
Ett ytterst välbalanserat portvin.
Betyg 5














n

2012 Pur Mesnil, Franck Bonville

Vi är lyckligt lottade som har båda barnen hemma på julaftonen. Bonus också att sonens flickvän är med oss. Det är klart att det måste vi fira, så vi inledde firandet dan före dan före dopparedagen med att öppna lite champagne. Jag provade den här på en tillställning i Stockholm för några veckor sedan. Redigt smaskig då, så lite förväntningar har vi.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Bonville har under sommaren släppt tre nya årgångschampagner. Respektive producerad av druvor skördarde från deras Grand Cru-fält i tre olika byar i södra Champagne (Côte des Blancs): Mesnil, Avize, och Oger. Vinerna är namgivna därefter: "pur Mesnil", "pur Avize", och "pur Oger".

Detta är en champagne gjord enbart på druvan Chardonnay.
skördade från fyra småvinfält med 40 år gamla vinstockar: Le Tilleul 0.25 hektar, Les Hauttes 0,20 hektar, Les Zailleux 0.17 hektar och Les Mussettes 0.17 hektar. De Grand Cru-klassade fältet är belägna i "Les Mesnil" 250 meter över havet med östlig exponering. Jordmånen är 100% vit kalksten.

 Årgång 2012 får alltmer uppmärksamhet. Kanske den bästa årgången efter 2008. Den här champagnen har fått mogna i fem år på sin jästfällning innan den degorgerades (april 2018). Dosagen är 2g/l med andra ord en Brut Natur. Det gjordes 2 500 flaskor.

En finstämd och mycket trevlig doft av citrus, gröna äpplen, regnvåta stenar och aningens mariekex dominerar doftintrycken. Allt detta går igen i smakerna också. Friskheten i kombination med den eleganta frukten är alldeles enastående. Liten fin krämighet i texturen. Lägg sedan på några gula stenfrukter, en skir blommighet, kritaktiga mineraler och en urläcker grapefrukt i avslutet, så är vi bra nära en fulländning.
Den här champagnen håller vi högt.
Betyg 5

Den är inköpt via Systembolagets Beställningssortiment
för 649 kr.

Paul Déthune. En roséchampagne som lyfter höstmörkret och låter ljuset komma fram.

Ni som följer bloggen vet att Paul Déthune är en producent av champagne som tillhör mina absoluta favoriter. Det vete katten om den inte med tiden blivit min absoluta favorit. Rakt igenom hela deras portfölj är det världsklass. 

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har dom gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på tio olika cuvéer gör dom. Jag har provat (Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime 2008  och L´Ancienne 2008). Häromkvällen var det dags för den sjunde cuvéen dvs deras rosé. Dom jag inte provat är demi-sec, brut nature och brut.
 Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Just roséchampagnen har jag inte sett att FranskaVinlista sålt. Dom goda vännerna Stig och Anki var i höstas på en Champagneresa med Club Amarone och besökte Paul Déthune. Dom utnämnde den till resans bästa rosé. Vi delade på en kartong om sex flaskor.
Härom veckan var det dags för Vintankar att dra korken ur vår första flaska.

Det här är en champagne gjord på Pinot Noir (80%) och Chardonnay(20%). I basen är det vin från 2015. Ungefär 50% är s k reservvin. 
Färgen går i en laxrosa ton. Den har tillkommit genom att pinot-musten har fått tillbringa en kortare tid med skalen för att ge färg åt champagnen. Den har dessutom, precis som alla Paul Déthunes cuvéer, fått ligga till sig en kortare tid på ekfat. I drygt två år har den fått ligga på sin jästfällning innan degorgerades.

En mycket frisk och sprudlande champagne med en underbar mousse.
 I doften en fin samling röda bär, regnvåta stenar, en diskret ton av torkade rosor och en liten kryddighet.
I munnen noteras en stor och fin syra som ger den här champagnen en friskhet som verkligen tilltalar oss. Jordgubbar, smultron, lite syrliga körsbär, aningens hallon och tranbär blir en inledning som får oss att belåtet dra på smilbanden. Röd citrus, steniga mineraler, aningens rostat bröd, lite örter och ett härligt avslut med bitterheten från blodgrape. Vansinnigt gott!
Betyg 4++

Vinbaren 28+.

Restaurangen 28+ är en av stjärnorna på den göteborgska kroghimlen. Vårt första besök gjorde vi redan 1985. Den var då mindre än ett år gammal och saknade stjärna i Guide Michelin, men för oss innebar besöket en gastronomisk upplevelse av stora mått. Stjärna och andra utmärkelser var ju bara en tidsfråga. Återvänt har vi gjort med jämna mellanrum.
Dom öppnade en vinbar, där en också kunde äta. Vi hade hört mycket gott om både utbudet av viner på glas och dom rätter som serveras där. I mitten av november var det dags för vårt första besök.

Vi startade kvällen med ett ostron och lite champagne, medan vi funderade på vad vi skulle välja från menyn. Nu har jag ju inte varit någon ostronfantast utan lite föraktfullt sagt att det är ungefär samma upplevelse som att gå ner till vår havsvik och ta en kallsup, men den här kvällen omvändes jag, Tack Stig och Anki för uppmuntran. Det här holländska ostronet var en stor smakupplevelse och ostronfantasternas skara har utökats.

Brut Tradition Hatté et Fils
I byn Verzenay hittar vi Bernard Hatté et Fils. I början på 1950-talet började dom sälja champagne under eget varumärke. Dessförinnan hade druvorna sålts till de stora champagnehusen. Tidigare i år skrev jag om deras Cuivée Benjamin. Det vi dricker i kväll är deras Brut, som är gjord på Pinot Noir (40%), Pinot Meunier (40%) och Chardonnay (20%). Oftast är det en blandning på två årgångar samt 15% så kallat reservvin.
Frisk doft med lite röda bär, citrus, skolkrita samt någon liten brödighet.
I munnen känner vi en frisk ton av lime, lite rödare citrus, smultron och jordgubbar, mineraler och mariekex. Stor och pigg syra gör vinet nästan törstsläckande.
Betyg 4

Blanc de blancs från Damien Hugot.
Damien Hugot började göra champagne under eget namn i början på 1990-talet. Han hade tagit över 3 ha av sin fars vinmarker i Chouilly (någon mil öster om Epernay). Idag äger han 6 ha det mesta runt Chouilly, men också lite Pinot Noir i utkanten av Epernay samt några odlingslotter i Cramant. 
Det vi dricker i kväll är hans Blanc de blancs dvs den är gjord uteslutande på druvan Chardonnay. Den består av en blandning av två årgångar. Minns jag rätt så är det 70% från 2012 och resten från 2011.

Frisk i doften med tydliga inslag av gröna äpplen, lite citrustoner, mineraler som påminner om våta grusgångar men även gammaldags skolkrita, nybakat bröd och någon diffus kryddighet.
Härlig friskhet i munnen, men förvånansvärt lättdrucken. Smaken av gröna äpplen, diverse citrusfrukter, någon liten ton av päron, mineraler, mandelbeskvier samt lite aprikoser i avslutet.
Härlig syra, fin mousse och riktigt god.
Betyg 4+

Vi valde kvällens trerätters meny, där första rätten var en toast Skagen. Perfekt till vår champagne. Huvudrätt var oxfilé med rotfruktsstomp. Avslutningen var en läcker sorbet. Väldigt, väldigt gott! Höga förväntningar infriades med råge!

2015 Pinot Noir Bourgogne från Lignier-Michelot.
Den huvudsakliga verksamheten ligger i byn Moreys Saint Denise. Familjen har varit vinodlare i åtskilliga år, men först år 2000 började dom göra viner under eget namn.
Det här vinet är en blend på druvor från vingårdslägen i Bons Bâtons, Champs Perdrix och Les Hâtes. Hälften av klasarna avstjälkas. Den andra hälften görs det inte. Ungefär en tredje del av musten har fått mogna på nya ekfat, vilket gör att tonerna av ek är försvinnande små.

Jag blir ofta besviken då jag dricker Bourgogne, men den här flaskan är helt enkelt lysande. Det finns säkert både mer komplexa och elegantare bourgogner, men i den här finns det charm, lite egensinne och en tillgänglighet redan nu som vi uppskattar.
Här finns en fin kompott av röda bär, finstämda örter och kryddor, trevlig, alert och inbjudande syra. Charmiga och behagfulla tanniner. Hela sällskapet nickar belåtet redan efter första klunken
Betyg 4

Amaroneproducenterna Damoli och Bertarole besöker Barrique i Göteborg.

I mitten av november var det finbesök i Göteborg. Vi gästades av amaroneproducenterna Damoli och Le Bertarole. Tillsammans med importören Vino Conoscenza hade dom en provning på restaurang/vinbaren Barrique.

Lara Damoli presenterar sin vingård och sina viner. Rolf Olofson, Barriques delägare, deltar entusiastisk i provningen..

Damoli är en vingård som gått under min radar, så det är första gången jag bekantar mig med deras viner. Det blev en mycket positiv upplevelse. Lara berättade att dom är ett litet familjeföretag som i generationer bedrivit jordbruk och vinodling. Ja faktiskt ända sedan tidigt 1600-tal, men att själva vintillverkningen låg nere några årtionden. Nu är det fadern Bruno som har ansvaret för odlingarna, sonen Daniele som är vinmakare och dottern Lara som ansvarar för marknadsföringen. Vingården ligger i Jago-området strax väster om Negrar, men dom har också ett vinfält i Mazzano norr om Negrar beläget på 400 meters höjd.

Totalt gör dom 6 olika viner varav vi fick prova tre. Den vanliga Valpolicellan, Recioton och IGT-vinet ingick inte denna gång i provningen
2016 Biancheté Bianco Veronese IGT.
Detta är ett vitt vin gjort till 100% på den blå druvan Corvina. Till det här vinet har dom använt de minst mogna druvorna. Dessa pressas försiktigt direkt efter skörd. Skalen skiljs omedelbart från druvjuicen för att på så sätt undvika färgämnena från skalen. Jäsningsproceduren äger rum på ståltankar. Den fortskrider långsamt under cirka 10-15 dagar. Vinet får sedan vila en kortare tid på ståltankar innan den buteljeras.
Färgen är halmgul.
I doften gula stenfrukter, aningens citrus och en mycket tydlig ton av regnvåt grusgång.
Smaken är frisk och domineras av de gula stenfrukterna, gul/gröna äpplen, skolkrita, steniga mineraler och i avslutet en liten blommighet.
På det hela ett mycket trevligt vin, som gjort för gravad lax, smakrika fiskrätter, krabbgryta med lite sting. På bolaget kostar det 222 kr
Det är fascinerande med vin. Detta är 100% Corvina och det är vitt. Det kraftfulla röda vinet La Poja från Allegrini är också 100% Corvina. Varandras diametrala motsatser vad gäller färg och smak.

2012 Giago Valpolicella Ripasso.
En enastående god Ripasso. Här behövs ingen ytterligare lagring. Helt drickklart nu och på topp de närmaste två till tre åren. Det är gjort på druvorna Corvinone (45%), Corvina (30%) och Rondinella (25%). Druvorna skördas lätt övermogna. Pressas omgående. Jäser tillsammans med skalen i ståltankar under 15 dagar. En andra jäsning med resterna från amaronetillverkningen innan vinet tankas över till Barriquer av fransk ek, där vinet får mogna i tre år. Slutligen ett år på flaska innan det anses moget för marknaden. En perfekt balanserad Ripasso. Ingen överdådig fruktighet. Mer eleganta mörka körsbär, plommon, örter och kryddor. Fin syra och behagfulla tanniner som bjudet ett visst motstånd. Detta måste vara en av SB:s fyra till fem bästa Ripasso. Pris 259kr.

2010 Checo Amarone della Valpolicella
Även detta är ett vin som är helt på topp och kommer säkert hålla sig där i ytterligare några år. Detta är ju lite av Damolis filosofi att vinerna ska vara drickklara och inte behöva någon ytterligare lagring för att kunna avnjutas. Samma druvmix som i deras Ripasso. Druvorna har fått ligga och torka i 100-120 dagar innan de pressas. Jäsningen sker på ståltankar och varar runt en månad. Vinet får sedan mogna i 4-5 år på små, begagnade ekfat.
Här finns en fin elegant doft av mörka körsbär, torkade frukter, lite örter och någon krydda.
Smaken går lite i samma stil med söta mörka körsbär, blåa plommon, en liten kryddigthet och i avslutet en bitterljuv ton av espressokaffe, mörk choklad och körsbärskärnor. Visst är det mjuk och runt, men med avrundade tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd. Vinet har en bra friskhet. Ett väldigt välbalanserat vin utan en överdådig fruktighet. Elegans före kraft. På SB är priset 522 kr.

Alla Damolis tre viner som vi fått prova känns väldigt köpvärda och visst kommer vi att fylla på vårt förråd av dessa.

Marco Venturini från Le Bertarole berättar om vingården och sina viner.

Även Le Bertarole har tre viner som vi provar. Marco från ägarfamiljen Venturini träffade vi första gången i april 2008 på en legendarisk provning nere i Fumane. Det är faktiskt så att Le Bertarole är medskyldiga till att vi fastnade i amaroneträsket. Någon gång 2006 (5 år före blogstarten) drack vi deras amarone från år 2000 och sedan var vi sålda.
Du som vill veta lite mer om gården och deras viner kan läsa om ett besök jag gjorde där  2011.

2015 Valpolicella Ripasso
Den är gjord på Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (20%) samt 5% vardera av Croatina och Oseleta.
Vinet har fått ligga till sig i arton månader på en blandning av ekfat av varierande storlekar.
Den här Ripasson känns i nuläget lite sluten och mår säkert bra av något års vila. Den går i en stramare och mer tanninrik stil än Damolis variant. Sedan några år tillbaks ingår 5% Oseleta, vilken ofta ger ett tanninrikare vin.Frukten känns lite ljusare, har en fin kryddighet, mer påtaglig ek och ett avslut av rostade mandlar och torkad frukt

2013 Amarone Podere Cariano
Le Bertarole gör två Amarone. Den här är det senaste tillskottet och lanserades i och med årgång 2007. De är gjord på druvorna: 35% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta. Druvorna kommer från vinfält på en lägre höjd, vilket gör att den ibland även kallad deras låglandsamarone. 
Druvorna har torkats i tre månader. Vinet har fått mogna i tre år på en blandning av barriquer och lite större ekfat.
I doft och smak är det mörka skogsbär och mörka körsbär som dominerar. En finlemmad ört och kryddighet noteras liksom inslaget av torkad frukt och nötter. I nuläget känns den lite stram och inte fullt utvecklad, men här finns en potential som lovar gott. Den kostar på SB 377 kr och i prisläget under 400 kr tillhör den dom bättre.

2012  Avdentes Fortvna Ivvat IGT
Det här är första årgången av det här vinet och därmed det senaste tillskottet i Le Bertaroles vinportfölj. Detta är något så unikt som ett vin gjort uteslutande på druvan Croatina. Druvorna har skördats sent på året när dom är övermogna. Vinet har fått vila upp sig i tre år på ekfat.
Ett riktigt litet kraftpaket med ordentligt tryck i doft och smak.
I den stora och intensiva doften hittar vi mörk frukt, en del kryddor, läder, jord och lite vått grus.
I munnen breder en stor mörk frukt ut sig. Vi känner mörka körsbär, svarta vinbär, blåbär och björnbär. Kryddigheten är stor, där främst svartpeppar noteras men också lite ingefära och unset muskot. Lång eftersmak med mera mörk frukt och svartpeppar. Syran finns där och skänker friskhet. Tanninerna nafsar runt i gommen på ett trevligt sätt.
Visst är det stora och intensiva smaker, men jag tycker Marco lyckas tygla detta och givit vinet en bra balans.
Priset på SB är 299 kr och jag tycker det är värt varenda krona. Ett lite annorlunda och spännande vin. Visst har jag köpt på mig ett par flaskor.

Valpolicella i slutet av oktober. Dag 2.

Det har varit en natt med storm, häftigt regn och åska. Ute på gårdsplanen ligger omkullblåsta platsbackar. I övrigt inte så mycket materiell skada. Fast nu kan vi skymta lite blått här och där på himmelen.
Det är bråda dagar på vingården. Viner buteljeras (ny batch ripasso). En del skeppas iväg till USA eller annorstädes. I källaren är det full sysselsättning med att pressa corvinadruvorna, som torkats i en månad. Corte Cariano på G. Vi ser inte så mycket av Alberto. Nu är det vintillverkning som gäller.

Istället har han kusin Martina tagit över i vinbutiken. Hon är utbildad inom vinicultura och agricultura. Hon gör också en del guidningar på vingården.
 På en alldeles utmärkt engelska berättar hon att 2018 års skörd är väldigt lovande. Konsortiet var där för ett par dagar sedan och tittade på deras druvor och gav dom högsta betyg.

Så gott folk Titari och Inferi 2018 lovar stordåd.



Vi har beställt lunch till kl 12 på Enoteca Valpolicella i Fumane. En promenad på drygt 45 minuter. Det klarnar upp allt mer. Solen skiner och vi får en fin promenad. Vi går på den östra sidan genom ett villa område. Snart är vi ute bland vingårdarna. En del kända namn dyker upp.

Vi är i väldigt god tid, så vi kikar in hos Bertarole och på grusplanen står Marco. Vi hojtar till och det blir ett kärt återseende. En liten rundtur på gården och en spontanprovning på kontoret. Vi testar för första gången Avdentes Fortvna Ivvat gjort på 100% Croatina, som är mycket sent skördade. Ett litet kraftpaket med mörk frukt, örter och kryddor som främsta attribut. Fogliga men ändå nafsande tanniner. Det här vinet finns på SB för 299 kr, så vi beslutar oss omgående för ett köp. Vi fick även ett fatprov på 2017. Det kommer bli något alldeles enastående.

Lunchen på Enoteca är alltid magisk. En av våra absoluta favoritställen. Pastan är bland det bästa som går att uppbringa. Vinlistan är både omfattande och trevligt prissatt.
2012 Ripasso Jago från Villa Spinosa.
I sin lite strama och ändå fruktiga stil helt sagolik till den här pastan. De fina körsbären, de läckra skogsbären, örterna och så lakrits och mörk choklad i avslutet. Mmm......
2011 Amarone Gioè från Santa Sofia
En ny bekantskap för oss. Vi tog chansen att testa denna till osten. Vi konstaterar ett riktigt hårdostvin med ordentligt tryck i frukten. Söta mörka körsbär, plommon, torkade fikon, någon liten ton av örter och aningens mörk choklad. Hyfsat frisk och väldigt snälla tanniner.

Mätta och belåtna vandrar vi hemåt.
Det har blivit sensommarväder. Vi väljer nu att gå upp på bergskammen (Monte Sant Urbanao). Här går en liten grusig väg. Några bilar möter vi inte endast några traktorer.  Olivskörden har börjat!
Utsikten är sanslös.

Vi kan starkt rekommendera den här promenaden när vädret är fint.

Kvällen avslutas som den bör göra när en bor hos Brunelli.
2013 Campo del Titari
47 euro kostar den på gården och blir en magnefik avslutning till våra ostar, salami och skinka.
Jag skrev på Club Amarones hemsida en artikel om en Titari vertikal. Mina tankar om årgång 2013 sammanfattade jag så här:
Detta är inget annat än en sagolik amarone. Visserligen ännu ung, men två timmars luftning och kvällen blir magisk. Jag är ganska säker på att den kommer utvecklas ytterligare. Jag vill ändå påstå att få amarone når den här nivån som Titari redan nu uppvisar. Ytterligare ett mästerverk från Luigi Brunelli. Vi bugar oss djupt!!

Precis så är det!!

Valpolicella i slutet på oktober. Dag 1.

Bloggandet har gått trögt i november. De två inläggen om Langhe tog längre tid att förbereda än vanligt. Därtill har vi hunnit med en vända till Stockholm samt haft väldigt mycket att göra på hemmaplan. Nu ska vi hålla oss hemma och hoppas få bloggat allt det vi ligger efter med.

Är en tvungen att ha bil, då en besöker vingårdar? Det är klart att ska en handla eller besöka producenter som ligger lite avlägset, så är det väl ett måste. Många av de vingårdar vi besökte i Langhe kändes tillgång till bil som ett måste. Vår sista del av Italienresan klarade vi oss utan bil. Vi tog tåget på söndagsmorgonen från Alba till Turin. Ett par timmars väntan och sedan snabbtåget till Verona.Vi välkomnades där av hällande regn. Vi tog en taxi från järnvägsstationen i Verona till Brunelli i San Pietro in Cariano. 40 euro gick taxiresan på.

Rummen som Brunelli tillhandahåller är väldigt fina. Vi har bott här förut och kommer gör så även nästa år. Du som vill veta mer om boendet klickar bara in på den här länken
Tycker en om att promenera som vi gör, så finns det åtskilliga vingårdar och restauranger att besöka på gångavstånd. En busstur in till Verona tar 45 minuter och kostar några euro.
Brunellis vingård ligger i utkanten av San Pietro in Cariano, alldeles nedanför den gamla kyrkan.

Regnet upphörde och vi tog en promenad intill en av byns pizzerior. Ganska så fullt den här söndagskvällen och ännu fler av byborna som kom och hämtade. Vi förstår dom. Hysteriskt bra pizzor. Vi kan verkligen rekommendera ett besök hos dai Butei beläget mitt i centrum.

2014 Ca Carnocchio från Salette
Vi har inte druckit så mycket av Le Salettes viner. Deras Rosato är riktigt hygglig och amarone Pergole Vece 2011 alldeles enastående god. Här kan du läsa mina hyllningar.
Kvällens pizzavin är gjort på druvorna Corvina, Oseleta, Rondinella, Sangiovese, Croatina och Corvinone. Druvorna har fått ligga och torka i tre månader. 18-20 månaders vila på ekfat och sedan 6 månader på flaska innan det är moget för marknaden.
Mogna mörka skogsbär och körsbär, plommon, en del örter, liten pepparton och någon diskret ton av muskot. Bra syra och smånafsande tanniner. Ett avslut av körsbärskärnor och mörk bitter choklad. Ett mycket trevligt och gott vin, som funkade strålande bra till våra pizzor.

Vi promenerade hem i den mycket behagliga oktoberkvällen.
Vi får en god natts sömn.

Första morgonens frukost bjuder Brunellis på. I kylen finns youghurt, gott om skinka och ost, frukt,skorpor, marmelad, kaffe och te
Måndagen bjöd på ett riktigt busväder. Hårda vindar och störtskurar. Stora problem i både Verona och Venedig, men på något mirakulöst sätt lyckades vi promenera tämligen torrskodda.

Förmiddagen tillbringas i San Pietro in Cariano, där vi hittade en mycket trevlig kaffebar. Köpte på oss lite mer frukostmat hos La Familia inne i byn. Hinner precis tillbaks till Brunellis när himmeles portar öppnar sig. En halvtimma håller det på.

Så fort regnet upphör vandrar vi igenom de närliggande vinfälten och kommer fram till Masi och Villa Monteleone. Siktet är inställt på att äta lunch på "La Primavera". Vi klarar oss nästan fram innan nästa störtskura tar sin början.
 En enkel lunchrestaurang, men med välgjord och god mat. Det här är den lokala lunchrestaurangen. Passar oss bra den här gråtrista dagen. En enklare trerätters gick på 11 euro. Nice!!

2013 Brolo Campofiorin Oro från Masi.
Vinet är gjort på mestadels Corvina samt några skvättar Rondinella och Oseleta. Ett riktigt gott och bra vin. Det satt som en smäck till vår mat. Det finns en mörk frukt med tydliga körsbär, lite skogsbär och en viss örtighet. Bra syra och inslaget av Oseleta ger vinet en stramhet som gör det till ett utmärkt matvin. På SB kostar det dryga 200 kr. Här på lunchkrogen är priset 20 euro.

Det finns en väldigt trevlig promenad som sträcker sig runt  den berömda familjen Alighieris domäner. Dom fyra fontänernas väg. Percorso delle 4 Fontane. Vi har gått den åtskilliga gånger, men det fick bli en tur även i år.
Alldeles i slutet av den här lilla promenaden börjar det droppa från himmelen. Vi kan se att en redig regnskur är på ingång.

Lyckligtvis är vi precis framme vid La Rivendita, där en kan både provsmaka och inhandla viner från Masi. Vi söker skydd där.

Vi väljer två av Masis toppamarone: 2012 Costasera Riserva och 2011 Campolongo di Torbe.

Costasera Riserva lanserades 2008 och den första årgången var 2003. Den har ända sedan dess varit en av mina favoriter. Här är det årgång 2012 (ännu inte dykt upp i Sverige) som vi får testa. Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa om här.

Visst är 2012:an ung, men vi förstår att flaskan varit öppnad någon dag. Den känns därför förvånansvärd tillgänglig. Ungdomlig frukt där vi främst noterar söta mörka körsbär, mörka skogsbär och blåa plommon. Här finns också en hel del örter och torkad frukt. Lång eftersmak. Bra syra samt en tydlig tanninstruktur. Här finns ju runt 10% Oseleta och det gör Riservan så mycket mer attraktiv än den vanliga Costasera. Just den lilla stramheten uppskattar vi.

2011 Campolongo di Torbe. En sagolik amarone, som vanligtvis brukar behöva bli närmare tio år innan den bjuder upp, men den här 2011:an är i ett fantastisk skick. Jodå, det visar sig att flaskan varit öppnad i ett par dagar, visserligen med korken på. Den har således fått en luftning som gör att den när vi provar den är inget annat än magisk. Stor komplex doft av körsbär, plommon och torkad frukt. Örter, lite vanilj och mandlar. Smaken domineras av solmogna mörka körsbär och björnbär. Syrliga tranbär, lite örter, små nätta toner från fathanteringen och mörk choklad. Smakerna dröjer sig kvar i munnen länge.

Masi har ett projekt som går under namnet Masi Contemporary Art. Det startade 2013 med att Ernst Billgren utformade etiketten. 2015 hade turen kommit till Maya von Moos. Jag skrev en bloggpost om detta, som du kan läsa här. 2017 blev det den kanadensiske konstnären Susan A Point som fick uppdraget. En närmare presentation av henne finns att läsa här. 2013 var det Costasera 1998, 2015 Costasera 1999 och följdenligt 2017 Costasera 2000. Dessvärre har den svenske importören inte släppt den senaste delen i Masis Contemporary Art i Sverige.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på La Rivendita. Här ges en möjlighet att prova många av Masis viner. Vi hade ett långt och trevligt samtal i denna mysiga miljön med dom som jobbade där. Det slutade med att dom tyckte det var onödigt att vi betalade något. Det var ju inte så mycket kvar i flaskorna. Man bugar för den gästfriheten.

Regnet hade upphört, men hängde i luften, men vi kom hem precis innan det riktiga ovädret bröt ut. Full storm och piskande regn, som smattrade mot fönsterrutorna.

Kvällen avslutade vi "hemma". Vi hade ost, skinka och lite andra tillbehör, så vi åt kvällsmaten i Brunellis provningslokal. Vinet stod på rummet när vi kom. Det var tydligen vår välkomstpresent. Dom anstränger sig verkligen för att få gästerna på gott humör. 

2015 Campo del Maestro är den andra årgången av det här ytterst delikata vinet. 

Översatt till svenska blir det här "Mästarens vinfält". En hyllning till druv-mästaren dvs den person som tagit hand om vinfältet under årens gång. Det här vinfältet är "Campo Inferi" dvs samma vinfält som där druvorna till deras Amarone Riserva med samma namn odlats på. Beläget 220  m över havet och med jordmånen vitkalksten och märgel.

Druvsammansättningen är Corvina (50%), Oseleta(10%), Rondinella(10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc.
Druvorna skördades i slutet av september och fick sedan ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat).

Visst är det ungt, men det anade vi, så vi lät det få två timmar på karaff innan vi skulle avnjuta det. 

Massor av mörk frukt i doft och smak, örter, mineraler, en del torkad frukt, aningens vanilj, mörk choklad, lite espressokaffe och i avslutet krossade körsbärskärnor. Ett sagolikt vin fick avsluta en lika sagolik dag. 

Helt osannolikt att vi kunde promenera dryga 10 km den här dagen, där häftiga regnskurar avlöste varandra, utan att vi fick särskilt mycket regn på oss. Prognosen för morgondagen visar sol från lunch.