Krug Grand Cuvée 166 Édition

Vi hade anledning att fira lite extra det gångna veckoslutet. Jag plockade fram en champagne som jag fick på våren 2019, när jag avslutade ett samarbete med en kund jag hjälpt i cirka 30 år. Jag höll en amaroneprovning för personalen och de tackade genom att förära mig den här champagnen. I helgen var det rätt läge att dricka den.

Det blev andra gången i livet som jag drack en Krug. Den ligger på en prisnivå som vi mycket sällan köper.

Krugfamiljen har använt samma metoder sedan huset grundades 1843 av Johann-Joseph Krug från Mainz. Filosofin går i korthet ut på att alla viner jäser byvis på 205-liters välåldrade fat med trä från Argonne och de vackra skogarna i centrala Frankrike. Vinerna filtreras sällan utan klarnas genom omdragning från ett fat till ett annat. Vinerna genomgår inte malolaktisk jäsning, vilket är en av anledningarna till Krugs fantastiska lagringspotential. Inga viner degorgeras före sex års ålder. Man äger själv 20 hektar i Aÿ, Ambonnay, Le Mesnil och Trépail, men har framför allt många prestigefyllda kontrakt med några av champagnes bästa odlare, som sätter en stor ära i att förse Krug med druvor. 

LVHM är ägare, men låter Oliver Krug (6:e generationen) leda företaget på det sättet familjen Krug alltid gjort.

Vi drack den här kvällen 166 Edition, vilket betyder att basen är från skörden 2010. Krug Grand Cuvée görs på cirka 140 olika viner från drygt 13 olika årgångar.

Druvmixen är Pinot Noit (45%), Chardonnay (39%) och  Meunier (16%). 58% är från basåret 2010 medans 42% är s k reservvin dvs från andra årgångar än 2010, där den äldsta är från 1998.

Det degorgerades på våren 2017 och fick då en dosage på 6 g/liter

Färgen går i en guldgul nyans.

En alldeles underbar champagne med många år kvar att leverera fantastiska vinupplevelser. Med detta sagt är den ändå mycket njutbar redan idag.

I doften hittar vi gula äpplen, mogen röd citrus, kryddor, lite krut, smörkola, krita, några röda bär, nätta toner av brioche samt en liten, liten floral ton.

Vi smakar och konstaterar att detta är en champagne med hög komplexitet och med ett djup i smakerna som omgående gör oss smått hänförda.

I munnen har den en underbar friskhet med gula äpplen som börjat mogna, röd citrus, lite grillad citron, nötter, nybakat bröd, persika och aprikoser samt en liten kryddighet. Eftersmaken är ordentligt lång och där tillkommer aningens honung, en diskret blommighet, lite mer kryddor och några röda bär.

Så klart en av de bästa champagner jag druckit. 

Betyg 5

Resedagbok april 2024. Dag 7 och 8. Verona och middag på Antica Bottega del Vino.

Vi vaknar och tittar ut genom vårt fönster. Solen skiner och Svenska flaggan vajar alltjämt hos Brunelli Wine Relais Corte Carianio. Det är söndag och det är vår sista dag. Väderprognoserna varnar för att dåligt väder ska vara på ingång, men än skiner solen.

Det är lugnt och stilla i byn. Kyrkklockorna klämtar för gudstjänst för den som är lagd åt det hållet. Vi ägnar förmiddagen att promenera runt i omgivningarna.

Vi hittar ett café som har söndagsöppet och äter en lättare lunch. Eftermiddagen tillbringar vi i Brunellis vackra trädgård. Vi sitter i halvskugga, solen värmer, på bordet ett glas av Brunellis svalkande rosévin Overnight och en bok (åren) av nobelpristagaren Annie Ernaux. Går det att ha det så mycket bättre en vanlig söndag i april?

Det blir pizza den här kvällen. Dal Butei har vi besökt tidigare år och varit mycket nöjda med. Det drivs nu i ny regi. Vi hänger på låset och är de första gästerna. Efterhand fylls det på så det blir halvfullt. Vi noterar att väldigt många bybor kommer hit och hämtar sina pizzor. 

Pizzorna är fortfarande riktigt goda, men det där med vin har dom mer eller mindre rationaliserat bort.

Vi får en halvkanna med ett enkelt Valpolicella vin. Inga stordåd precis men funkar ändå hyfsat bra.

Så blir det måndag morgon. Dags för oss att checka ut och ta bussen in till Verona. Vi får en sista pratstund med Alberto och Martina. Fyllda av glädje och värme promenerar vi till busshållplatsen. Molnen har tornat upp sig och regnet hänger i luften. Prognosen för de närmaste dagarna är dystra. Det förväntas dagsregn och 7-8 grader.

Prognoserna stämmer. Vi har i princip två dagar i Verona med ett ständigt strilande vårregn med mycket korta stunder mellan skurarna. Det blir museibesök och kyrkobesök. I Verona finns det gott om sevärda kyrkor.

Palazzo Maffei. Ett museum med konst såväl tavlor som möbler, som sträcker från dåtid till nutid.

Vi besöker den här gången tre av de stora kyrkorna

- Il Duomo

- Santa Anastasia

- San Fermo. Detta är egentligen två kyrkor, där den yngre är bygg på den gamla.

Under våren har två av mina kusiner, som båda stod mig nära, gått bort. Vi tänder ett ljus för dom i San Fermo.

Vår sista kväll i Verona tillbringar vi på den legendariska krogen Antica Bottega del Vino.

Sällan eller aldrig har jag besökt ett ställe med så många Amarone, som serveras på glas. 

I väntan på vårt bord börjar vi med ett glas bubbel från Musella. Du som vill veta mer om den här ekologiska producenten hittar det här.

- Emily Chardonnay Frizzante

Precis som namnet säger är det ett vin gjort på 100% chardonnay-druvor. Den s k ancestral metoden har använts. Ett torrt och friskt vin, som är tämligen lättdrucket, men saknar för den skull inte karaktär. Vi noterar fina toner av äpplen, lite citrus, en liten nötig ton samt aningens sommarblommor.

En mycket diger vinlista. Ett nöje i sig att bara sitta och bläddra i.

- 2017 Amarone della Valpolicella, Musella.

Vi äter en amaronerisotto som Primi och vad känns mer självklart än att dricka ett glas amarone till detta. Vi väljer Musellas "vanliga" Amarone från 2017. Den görs på druvorna Corvina 45%, Corvinone 50%, Rondinella 5%, Oseleta 5%. Runt 4 månader har druvorna fått torka innan de pressas. Det har sedan fått tillbringa dryga 12 månader på mycket stora ekfat s k tonneau innan de buteljeras.

Det är första gången jag dricker Musellas "vanliga" amarone. Det är deras riserva som säljs i Sverige och det är också den jag druckit tidigare. klicka här så får du mina tankar

Den här är lite lättare än riservan, men helt fantastisk god med massor av mörkfrukt, lite örter och kryddor. Små nätta tanniner och en fin syra ger vinet en bra karaktär och så det sedvanliga magnifika amaroneavslutet med en liten bitterhet från riktigt mörk choklad och körsbärskärnor. Det här är gott! Riktigt gott!

- 2022 Valpolicella Ripasso Superiore, Torre D´Orti.

Till våra secondi väljer vi en Ripasso. Du som vill vetas mer om vinet och producenten kan klicka här och läsa. En ljuvlig ripasso i en lite lättare stil och helt utan ambitioner att vara amaronelik. Precis så som jag vill ha min ripasso! Mörk frökt, mörka bär, finfina kryddor, lite subtila toner av torkad frukt, bra syra och aningens mer tanninrik än många andra ripasso. Gott!

Vi valde alla att äta Bottegas berömda amaronerisotto. Kanske den godaste jag ätit, så visst lever Bottega upp till sittryckte. I mitt fall blev det en oxkind som secondi, som varit bräserad i amarone. Fantastiskt god och mört så köttet smälte i munnen.

Vilken avslutningsmåltid! Antica Bottega kan vi varmt rekommendera för alla Verona-besökare.

Här tar också min reseberättelse slut. Vi tar påföljande dag tåget till Stuttgart, där vi övernattar. Vi fortsätter sedan med tåg till Kiel via Hamburg och avslutningsvis färjan till Göteborg.

Vi har använt interrail. 4 resdagar under en månad. Alingsås Resebutik har hjälpt oss med sittplatsbokningar mm. Tågresandet har fungerat helt perfekt och känns som ett mycket trevligt resealternativ, särskilt för oss där själva resan också är en del av äventyret.

Så för oss kommer tågresandet att vara alternativ ett, då vi ska ut i Europa.

Resedagbok april 2024. Dag 6. Vinprovning hos Brunelli Winery och lunch på Enoteca della Valpolicella i Fumane.

Väderprognoserna har varit lite si och så, men när vi tittar ut genom fönstret så svajar den svenska flaggan mot en klarblå himmel. Precis som igår. Svag vind, soligt och behagliga 17 grader. 

Vi tar det lugnt på morgonen. Äter frukost vid niotiden. 

Klockan 10.30 har vi bokat tid för en vinprovning med Martina. Alberto tittar också förbi en kort stund, men han har en ”busy” förmiddag. Vi får välja de viner vi vill prova och Martina berättar inlevelsefullt om vinerna.

- 2021 Overnight Spumante är ett vin gjort på druvan Molinara. Ett härligt friskt rosébubbel. Några flaskor får följa med hem och dessa ska vi njuta av i sommar. Jag skrev lite mer om det här vinet för något år sedan. Då var det årgång 2020, men jag tycker årgång 2021 påminner rätt mycket om årgång 2020. Du kan Läsa om det här.

- 2022 Carianum. Ett vin gjort på nästan övermogna Garganega-druvor. Ändå med en härlig friskhet och riktigt smakrikt. Ett vin jag mer än gärna dricker till den grillade eller ugnsbakade laxen. Det här vill jag alltid ha ett par flaskor av i källaren, så vi fyller på förrådet. Läs mer här

- 2020 Valpolicella Sueriore. Brunelli använder inga torkade druvor till sin Superiore. Det har fått ett år på stora ekfat. Ett lättsamt vin med fin karaktär. För mig är det ett sommarviner, som gör särdeles bra till sommarens lite lättare rätter.

- 2021 Corte Cariano. 100% Corvina-druvor som fått torka i 60 dagar innan de pressades. Ett år på stora ekfat. Jag gillar det här lite lätta rödvinet med sin utsökta körsbärssmak och de små nyporna kryddor. Törstsläckande!!

- 2021 Campo del Maestro. Det här är ett favoritvin, som slår många amarone. Jag har druckit samtliga årgångar som gjorts av det här vinet (Läs denna länk). Alla har imponerat på mig, dock tycker jag dom behöver ett par år i källaren innan de riktigt levererar. En låda får följa med hem och på senhösten tar jag den första flaskan. Fram till dess dricker jag 2020.

Det här vinet har sin speciella historia. Det var byns skollärare som hade ett vinfält, som han vårdade och när orken tog slut fick Luigi Brunelli chansen att ta över. Detta gjorde Luigi med den äran och levererade första årgången 2017 med skörden från 2014.

- 2018 Campo Inferi. Mycket ungt idag samtidigt som det lovar mycket gott för framtiden. Så klart får några flaskor följa med hem. Du som vill veta mer om vinet samt vad jag tyckt om andra årgångar Klickar här för att läsa. 

- 2018 Campo del Titari. Det här är lite av min favorit i Valpolicella. En alldeles enastående amarone och även om årgång 2018 känns väldigt ung idag, så går det att förutsäga att det här kommer bli en grym årgång. Vad jag tyckt om andra årgångar kan Läsas om här.

Brunellis båda Amarone Riserva (Inferi och Titari) tycker jag behöver 6-7 år (från skördeåret räknat) för att vara riktigt bra och klarar sedan med lätthet ytterligare säkert 15 år.

En makalöst bra vinprovning!! Martina gjorde presentationen på ett supertrevligt och kunnigt sätt.

Ett besök på Enoteca della Valpolicella i Fumane är obligatorisk för oss. Vi har har varit där ett flertal gånger. Ibland på egen hand, men också på några vinprovningar i regi Club Amarone.

En provning med Roccolo Grassi, som jag skrivit om här, är i det närmaste legendarisk.

Vi hade bokat bord på Enoteca kl 13, så vi promenerade dit. Det tog en knapp timma. Den första km genom bostadsområden är inte mycket att berätta om, men sen går vägen med en fin utsikt mot bergen i bakgrunden och vinfälten alldeles intill oss.

Hustrun tog till förrätt deras välkända Ricotta från Verona med äppelchutney. Vi andra tog en sparrisvariation med tre sorters sparris bl a vildsparris. Tagliatelle med gröna ärtor och ravioli med ankbröst blev våra Primi. Det finns nog ingenstans där pastavariationerna är så goda och smakrika som hos Enoteca. Huvudrätten fick sedan bli pärlhöns för några och ankbröst för andra. Supergott!!

Vinlistan är omfångsrik, men när jag upptäckte Vivianis Campo Morar från 2019, så blev det enkelt att välja. Det här är ett vin jag blev väldigt förtjust i vid vårt första besök hos Caudio 2008. Nu har det gått några år sedan vi senast drack en Campo Morar. Vad jag tyckt om andra årgångar kan du läsa här.

Campo Morar var det första Valpolicella Superiore som belönades med Tre Bicchieri i den italienska vinbibeln Gambero Rosso.
Druvblandningen i Campo Morar är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna. Vinet får sedan ligga i två år på ekfat innan det buteljeras.

Årgång 2019 är i en underbar drickfas nu med en härlig frisk frukt, som domineras av mörka körsbär och skogsbär. Några örter och kryddor förstärker doft- och smakintrycken. Tanninerna finns där och bjuder ett litet härligt motstånd. Lång eftersmak med mera mörk frukt, örter och kryddor samt lite lakrits och choklad som dyker upp på sluttampen. Riktigt gott!

En fantastisk måltid med ett underbart vin därtill. Så här ska en lunch vara!!

Det kändes välbehövligt med en långpromenad tillbaks till San Pietro in Cariano.

Efter en lunch som den på Enoteca della Valpolicella behövs ingen middag. Till kvällsmat får det bli lite skinka och några ostbitar tillsammans med en sallad. Så klart öppnar vi en amarone. Det blir Brunellis "vanliga" från 2020.

Den här amaronen görs på en druvmixen av Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna kommer från deras vingårdar i San Pietro in Cariano och Pedemonte belägna på en höjd av 160  meter över havet. Druvorna har fått torka i cirka tre månader. I januari pressas druvorna och jäsningen sker vid en låg temperatur och varar runt 40 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i två år på barriquer och tonneaux (lite större tunnor) gjorda av ek.

Den går i en något lättare stil än de båda riservorna. Den har en friskhet och fräschhet som är mycket tilltalande. Den behöver inte heller lika lång lagring som riservorna för att bjuda upp.

I doften är det gott om mörka bär, som kompletteras med lite kryddor, kakao, kola och aningens vanilj.

I munnen känns den slankare än många andra amarone. Det finns en härlig friskhet och en syrlighet präglad av mörka körsbär. Blåbär, svartavinbär, hallon och björnbär kompletterar bärintrycken. Aningens torkad frukt, lite örter och kryddor i mellanpartiet och så ett avslut av mörk choklad, aningens espresso och en hyfsad dos körsbärskärnor.

Riktigt smaskigt!

Resedagbok april 2024. Dag 5.

Dag 5

Vi vaknar till ett soligt och vackert San  Pietro in Cariano. Utsikten från vårt rum på Brunellis vingård är så livsbejakande. Kylskåpet är rejält fyllt för en första frukost.

 Vi ger oss ner på byn, där det är fredagsmarknad. Ost, charkuterier, tillagad mat och så kläder. En allsköns blandning. Vårt kaffeställe (se dag 4) ligger alldeles intill, så vi slår oss ned i solgasset och betraktar skådespelet.

Vi tar en promenad upp till Alighieris ägor och passerar en Masi-anläggning- En ännu större är under uppbyggnad. Vi passerar också Villa Monteleone och med sorg i hjärtat noterar vi att det har börjat växa igen på innergården. Vi har bott där ett par gånger och varit på vinprovningar med Club Amarone ännu fler gånger.

Dagens stora begivenhet är kvällen på Groto de Corgnan. En av våra absoluta favoritkrogar i Valpolicella.

Vi promenerar dit. Det är en tur genom vinfälten. Kvällssolen lyser. En svag vind och i horisonten ser vi bergen, där några toppar alltjämt är snötäckta. Vi njuter i fulla drag.

Groto de Corgnan har bytt regi sedan vi senast var där någon gång före pandemin, men den gamle ägaren Giorgio Soave bor i närheten och har för vana att titta in och se att hans livsverk fortsätter i samma stil och håller samma höga klass.

Vi startar med vit sparris, som växt endast 10 km från själva restaurangen. Knaper stekt prosciutto och en sås på ägggula och parmesan. Vilken start på kvällen.Vi väljer sedan som ”Primi”  lite olika rätter som vi delar med varandra.

- ”Tortelli fatti in Casa di ricotta e ortiche selvatiche della Lessinia”

- ”Tagliatelle fatte in Casa con Bruscandoli e fonduta di monte veronesestagionato”

- ”Gnocchi di patate fatti in Casa con Sugo di servo e mirtilli” .

Vi dricker till sparrisen ett rosébubbel från den lokala producenten Brigaldara. Volpina III är gjord i huvudsak på druvan Corvina och en liten skvätt Corvinone, som vuxit på vinstockar som är drygt 40 år gamla. Det har fått ligga på sin jästfällning i cirka 24 månader innan det degorgerades. Ingen sockerdosage.

I doft och smak hittar vi röda äpplen, röd citrus, persika och någon tropisk frukt. Mycket friskt och torrt. Ett härligt avslut med blodgrape.

Vi väljer att genomgående dricka viner från Le Ragose. Mer om detta nedan.

Vi väljer alla fyra att som Secondi äta ”Petto di Faraona con salvia , crema di sedano rapa e funghi spugnole”. På svenska blir det ett pärlhönsbröst med salvia, rotselleripuré och murklor.

Milde Moses vilka smaker. Vansinnigt gott!!!

Till vår blandning av olika Primi valde vi Le Ragoses Valpolicella Classico från 2022. Ett lättsamt vin som ska drickas ungt och med sin ungdomliga friskhet och jungfruliga frukt som främsta meriter. Det är gjort på druvorna Corvina 50%, Corvinone 20%, Rondinella 20% samt 10% andra tillåtna druvor. Druvorna avstjälkas och pressas omedelbart efter skörd. Jäsning (naturlig jäst) på ståltankar, där det också får vila en kortare tid innan det buteljeras. Inga torkade druvor och ingen ek ger ett mycket friskt vin med en fin syra och härliga körsbär.

Vi dricker Le Ragoses Superiore Marta Galli från 2019 till vår Secondi (Pärlhönsbröst). Samma druvmix som i deras Valpolicella Classico, men nu har vinet fått mogna på nya ekfat i drygt 24 månader. Detta ger vinet ett större djup och komplexitet. Eken är helt integrerad med frukten. Ett väldigt gott och bra matvin, som sitter som en smäck till vår Pärlhöna. Friskt, fina körsbär(både mörka och ljusa), lite örter och kryddor(vitpeppar) samt några mycket små nypor kakao, violer och lakrits. Bra och trevlig syra och behagliga tanniner.

Vi avslutar måltiden med några ostar från det närliggande bergsområdet Lessinia. Det blir så klart ett glas amarone till detta. Jag har alltid rankat Le Ragoses ”vanliga” amarone väldigt högt och årgång 2012 lever verkligen upp till detta. Samma druvblandning som i de två övriga viner vi druckit. Till amarone har de valt de bästa druvorna från de bästa av deras vingårdslägen. Druvorna skördas för hand i september och får sedan ligga och torka till slutet på januari, då de pressas och får jäsa på ståltankar. Endast naturlig jäst används. Vinet lagras sedan i 5-7 år (beroende på årgång) i stora (50 hl) fat av slavonsk ek innan det buteljeras.

En sagolik amarone. Årgång 2012 är i en alldeles underbar drickfas just nu. Härlig friskhet och med en frukt som känns både mogen och ung på något underligt vis. Söta,mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, några svartavinbär, lite örter och kryddor. Här finns inslag av torkad frukt typ fikon, dadlar och katrinplommon, men inga russin. Lång utdragen eftersmak med en liten bitterhet som för tankarna till mörk choklad, espresso och körsbärskärnor.

Det blir inte bättre än så här. Världsklass helt enkelt.

Vi avslutar med  dubbel espresso och till detta tar vi ett glas grappa. Vi fullföljer Le Ragose-spåret, så det får bli deras variant av grappa. En av de bästa trappor jag druckit.

Vår taxi hem meddelar att den blir försenad. Restaurangchefen Besa, som bor i vår by SAN Pietro in Cariano erbjuder att skjutsa hem oss, men då måste vi stanna tills hon stänger för kvällen. Inget problem för oss.

En fantastisk kväll och vilken service!!!

Resedagbok april 2024. Dag 4.

Dag 4 

Tidig frukost och så iväg mot Ostbahnhof och tåg mot Verona. När vi tittar ut genom fönstret möts vi av snöblandat regn och två plusgrader.

Vi kan inte säga att vi saknar München, när vi sätter oss på S-bahn och åker de fyra stationerna till Ostbahnhof. Vi hinner i god tid köpa en dubbelmacka på grovt bröd med ost och salami samt ta en dubbelespresso. I mitt fall med några centiliter mjölk.

Tåget mot Verona avgår 15 minuter sent, men det kör dom in.Vi får den finaste och vackraste tågresa vi någonsin gjort.

Nu ger ju aldrig foton en rättvisande bild av storslagna vyer, men vi njöt i fulla drag. Det vara bara att titta ut genom tågfönstret och försöka ta in det vi såg.

Dryga fem timmar tog resan. Väl framme i Verona och Porta Nova tog vi en taxi ut till vingården.

Vi välkomnades med den svenska flaggan i topp. Alberto och Martina tog emot oss och hälsade oss välkomna på det där hjärtliga italienska viset, som vi uppskattar så mycket.

Det blev en snabbtur ner till byn och en kaffe på vårt favoritcafé, sedan många år tillbaks. 

Det ser inte mycket ut för världen, men kaffe (espresso) i alla de former smakar gudomligt. Här stannar den lokale polismannen, kommunaltjänstemannen, sopåkaren m fl för en snabbkopp.    

Det blir sedan någon timme på ryggen innan vi vandrar de några hundra metrarna upp till Locanda dal Nane (alldeles intill bykyrkan) för en utsökt måltid.

Vi börjar med en antipasto (missade ta kort på den) bestående av en samling läckerbitar. Vi fortsatte sedan med

Ravioli al Monte Veronese e tartufo  dela Lessinia

Tagliatelle al ragu d´anatra.

Tiramisu till dessert kändes givet.

Fantastiska smaker i varje rätt.

Vi har blivit väldigt förtjusta i den lilla bykrogen. Hemtrevligt och riktigt god mat samt trevlig betjäning. Bättre än så kan inte ett Valpolicella-äventyr starta.

Vi startade kvällens äventyr med rosébubbel och fortsatte med Brunellis Corte Cariano 2021 till pastan. Klockrena matchningar.

2022 Recchia Spumante Chiaretto di Bardolino är gjort på Corvina (40%), Rondinella (40%), Molinra  (10%) samt resterande 10 procent på lokala druvor.

8-12 timmars macerationen. Jäsning på ståltankar, där det också får vila upp sig en kortare tid.

Friskt och lättdrucket. Jordgubbar, hallon och tranbär. Någon örtighet samt ett försiktigt blodgrapes bett i avslutet. 

2020 Corte Cariano består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på Brunellis vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Ett mycket friskt och fräscht vin med en härlig körsbärsfrukt i såväl doft som smak. Mörka skogsbär och blåa plommon fyller på fruktsmakerna. De finstämda örterna och den trevliga tonen av svartpeppar förhöjer smakupplevelsen. I all sin enkelhet ett förbaskat gott vin.