2013 Casa dei Bepi från Viviani

 Vi dricker inte amaroneviner så ofta under sommarmånaderna, men när vädret blir mer höstlikt med regn och storm så kommer suget efter lite Amarone. Så blev det  för några dagar sedan. Det fick bli en av våra favoriter.

Vivianis viner förälskade vi oss redan vid vårt besök där 2008. Det är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Vi har besökt dom åtskilliga gånger tillsammans med Club Amarone. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016.

Casa dei Bepi görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer. Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 och 2015. Det är med andra ord hög tid att vi skriver något om årgång 2013

Vi gör som vanligt och låter vinet få lufta sig runt två timmar på karaff innan vi häller upp i våra glas.

Vi möts av en stor och intensiv doft av mörka körsbär, skogsbär, lite örter och kryddor, aningens torkad frukt samt kakao. Redan i doften anar vi vinets elegans.

Vi smakar på vinet i omgångar av mycket små klunkar. Hela gommen fylls av de underbaraste mörka lite söta körsbären, förstärkta med björnbär, hallon och något vinbär. Här finns finstämda toner av örter och kryddor. Eftersmaken är formidabel. Lång på amaronevis med återkommande söta, mörka körsbären, örter och torkad frukt, men nu tillkommer en läcker fin lite bitter ton av riktigt mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.

Ett helt fantastiskt vin!!

Betyg 5-

Sommarbesök i Hamburgsund med Champagne och Chablis.

Vi har sedan några år tillbaks haft traditionen att besöka våra goda vänner Stig och Anki i Hamburgsund. Vi lyckas mycket ofta pricka en dag som möjliggör en tur på havet med deras segelbåt. I år blev det en av sommarens varmaste och soligaste dagar.

En tur i skärgården. Medhavd fika på en av öarna. Bad i havet. Vad kan vara mer sommar än detta!!

  Vi började kvällens trevligheter med att i kvällssolen inta en läcker löjrom.

Vi drack till detta en champagne som tillhör mina absoluta favoriter alla kategorier. De båda männen i sällskapet hade fyllt 75 år, så det fanns skäl att fira lite ordentligt.

2014 Cuvée L´ancienne från Paul Déthune.

Här används ingen metallgrimma utan istället är det någon form av "snöre". Det finns ett speciellt verktyg, som till viss del påminner om en sax, för att knipsa av "snöret".

Paul Déthune är en av mina favoritodlare. Åtskilliga blogginlägg har det blivit under de fjorton år jag bloggat om vin. Du som vill veta mer om Paul Déthune och deras champagner klickar på denna länk

Cuvée L´Ancienne är en blandning på 50/50 av Pinot Noir och Chardonnay. Druvorna kommer från två av deras allra bästa vingårdslotter. Jäsningen har ägt rum på 205-liters ektunnor, där det också har fått vila upp sig tills dess att det buteljerades

Buteljerad 2015 betyder att druvorna skördats 2014. Den har sedan fått ligga på sin jästfällning fram till juni 2022, då den degorgerades. Det görs runt 1000 flaskor.

Milde Moses vilken dryck!!!

Färgen går i en ljusgul nyans med några lite djupare halmgula stråk.

Doften är mycket frisk med fina gröna äpplen, lite citrus, några rostade nötter, aningens kokos, gula stenfrukter, några vita sommarblommor samt aningens krita och honung. 

I munnen kommer det vi kände i doften tillbaka: Friska gröna äpplen med viss mognad, citrus, rostade mandlar, nougat, brioche, gula plommon, persika samt aningens honung, fläderblommor och kritiga mineraler. 

Ännu ung men riktigt njutbar redan nu.! 

Det är svårt att med ord beskriva denna underbara och komplexa doft- och smakupplevelse, men det här är när champagne är som allra bäst. En salig upplevelse!

Vi bjöds sedan på en förrätt bestående av räkor och havskräftor (naturell). En behöver inte krångla till det. Skaldjur äter jag mer än gärna bara kokta så alla de fina och naturliga dofter och smaker kommer fram. 

Huvudrätten var ett kycklingbröst med kapris och citronsås med färskpotatis (värdarnas egna).

2018 Chablis Premier Cru Mont-de Milieu från Domaine Pinson.

Du som vill veta lite mer om producenten och vad jag tyckt om andra årgångar klickar på den här länken.

Druvorna till det här vinet kommer från vinstockar som är runt 25 år gamla.

90% av vinet har fått jäsa på ståltankar och 10% på ekfat. Vinet har fått vila upp sig i nio månader på gamla ekfat innan det buteljerades.

Gula äpplen, citrus, gula stenfrukter, örter och en finstämd kryddighet är de främsta attributen, vilket vi noterar i såväl doft som smak.

2021 Chablis Premier Cru Montmains från Domaine William Fevre.

Druvan är Chardonnay till 100%. Knappt hälften av druvorna vinifieras på sex år gamla ekfat och resterande på ståltankar. Den delen som jäst på ekfat får vila efter avslutad jäsning tillsammans med sin jästfällning i fyra till sex månader. Därefter blandas och buteljeras vinet.

I den friska doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus och såväl steniga som kritiga mineraler. Även smaken har en mycket frisk framtoning. Gröna äpplen, citrus, krita, krusbär och lite fläder.

Vi provade båda dessa viner till förrätten och huvudrätten.

Vi var alla överens om att till förräten gjorde sig William Fevres Cuvée bäst av de två. Det var främst krispigheten, den lite mer stringenta syran och ungdomligheten i vinet som fällde avgörandet.

Till kycklingen tyckte vi Dom Pinson Cuvée gjorde sig bäst. Lite kraftfullare, lite mer örter och mer moget gjorde att det kom mer till sin rätt

Mongarda: 2020 Fermo, 2022 Col Fondo och 2023 Prosecco Superiore Brut

Col Fondo är en dryck som för mig har blivit en stor favorit på sommaren. En liten svagare alkoholstyrka tillsammans med sin klunkbarhet och törstsläckande egenskaper gör att den blivit en återkommande gäst. Vanlig Prosecco har det däremot blivit allt mindre av, men när det blir får det gärna vara någon ur Mongardas portfölj.

Mongarda är ett litet familjeföretag som startade sin verksamhet 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår. 

Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdobbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.

Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.

I deras portfölj finns sju olika cuvéer varav fyra prosecco. Dom gör dessutom en Col Fondo, en Rosato på druvan Pinot Grigio samt ett stilla vin (Fermo) se nedan

2020 Fermo.

I huvudsak är det här vinet gjort på druvan Glera, men några av de lokala druvorna som nämndes ovan ingår också. Naturlig jäst och jäsning på cementtankar. Vinet har fått också vila upp sig några månader på samma cementtankar innan den buteljeras. Ingen filtrering eller klarning.

Färgen går i en halmgul nyans.

I doften känner vi gula äpplen, några citrusdroppar samt aningens aprikos, honungsmelon och persika.

I munnen känns det mycket friskt. Det börjar med gula äpplen och efterhand ansluter några gröna äpplen. Det tar inte så lång tid innan persikor och aprikoser ger sig tillkänna. I avslutet nås vi av steniga mineraler samt någon sälta.

Ett stilla vin på druvan Glera kan jag inte påminna mig att jag någonsin druckit. Stort blir väl aldrig det här vinet, men inte alls så tokigt.

Betyg 3

2022 Col Fondo. 

Jag skrev ovan att med åren blivit alltmer förtjust i Col Fondo. Friskheten, den lite lägre alkohol och klunkbarheten har tilltalat mig.

Låt mig säga att den Col fondo som Mongarda gör är i all sin enkelhet alldeles enastående.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovan. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. 

Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

Förslutningen av flaskan är med en s k kronkapsyl

Ett torrt och mycket friskt vin, där det doftar av mogen citrus, nästan övermogna vinteräpplen, fläderblommor, aningens krusbär och regnvåt grusgång.

I munnen känns det mycket friskt och lite törstsläckande. Här finns en härlig citruskompott, mogna vinteräpplen, något päron, persika och nybakat bröd med en liten ton av jäst.

Lättdrucket och vansinnigt gott! Så klart inget stort vin, men i eftermiddagssolen är det få viner som kan mäta sig med den här Col Fondon.

Betyg 4

2023 Prosecco Brut.

Jag tycker många av de Prosecco som en stöter på i Sverige smakar päroncider/päronsplit. Mongardas variant är något helt annat. En av de där varma och soliga dagarna i början på veckan var som gjord för en riktigt torr och törstsläckande Prosecco.

Precis som så många av Mongardas viner är det Glera som är huvuddruva (90%) och med ett tillskott av några mycket lokala druvor såsom Verdiso och Bianchetta. 

Druvorna pressas varsamt och får sedan jäsa på ståltankar. Ingen jäst tillsätt utan endast naturlig används. Musten får sedan mogna på en blandning av stål- och cementtankar. En andra jäsning äger rum på mycket stora fat även kallade "autoclaves". Därefter tappas vinet på flaska.

I doften hittar vi gröna äpplen, lite citrus någon gul stenfrukt, tydliga steniga mineraler som för tankarna daggvåta trädgårdsgångar samt en rejäl omgång vita blommor

Vi smakar och tar omgående till oss den härliga friskheten med syrliga gröna äpplen och en god portion citrus. Vi noterar även aningens päron, persika, gula plommon och en diskret blommighet.

Medellång eftersmak där vi i avslutet får ett härligt grapefruktsbett.

Det är precis så här jag vill ha min prosecco. Friskt och törstsläckande med hög klunkbarhet.

Betyg 4

En låda med två flaskor vardera av ovanstående viner kostar på "Bolaget" 1524 kr. Värt varenda krona!!

Retsina: Nisiotopoula

Så kom då sommaren till slut. En vecka fylld av soliga dagar, salta bad och ljumna kvällar. Vi har ju en faiblesse för att dricka retsina någon av sommarens finaste dagar och minnas de många resor vi en gång gjorde till den grekiska övärlden. Nu är det nog närmare 20 år sedan vi senast gjorde en resa dit.

Vi tillagade en grekisk sallad, där tomater, gurka, sallad och lök komnmer från det egna trädgårdslandet. Tzatziki, bröd och friterad bläckfisk ska så klart också finnas med på tallriken.

Våra goda vänner M och C, som vi en gång reste till den grekiska övärlden med, har forsatt besöka Santorini, Amorgos och andra öar. Vi föräras nästan varje år en flaska retsina av dom. Kvällens flaska fick vi efter förra årets resa. Just den här retsinan skrev jag om för fyra år sedan. Den intresserade klickar på denna länk och läser

Ett relativt ungt företag som startade år 2000 med att göra lite olika spritdrycker, men 2013 började vintillverkningen. Vineriet ligger i Katapola. Sju olika cuvéer visar deras hemsida: ett orange vin på druvan Assyrtiko, ett vitt på druvan Savatiano, ett rött vin på druvorna Assyrtiko och Amorgiano (Mandilaria), ett sött rött vin på soltorkade druvor (samma som i det röda), ett rosévin samt ett Retsinavin.
Dom arbetar efter organisk-biologiska odlingsprinciper och alla deras viner är ekologiskt certifierade.

Vi dricker deras Retsina. Vinet är gjort på druvan Savatiano. Det är en grön druva och enligt Wikipedia en av de mest odlade i Grekland. Den används till vita viner och i väldigt hög utsträckning till att göra just retsina-viner.

Vinet har fått jäsa på ståltankar och under jäsningen tillsattes lite kåda från Alleppotallen.

Färgen går i en lite mörkare halmgul nyans.

Den typiska doften av kåda möter oss omgående, så ingen tvekan råder om att det är Retsina vi har i glasen, men med detta sagt är kvällens Retsina inte alls lika "rå" som den du serveras på vanliga tavernor. Jag vill påstå att vår "Amorgosvariant" är betydligt elegantare med sina dofter av gul/gröna äpplen, citrus, örter och pinjeträd samt en liten blommig ton i avslutet.

Vi smakar och mycket av det vi kände i doften går igen i smaken: gula och gröna äpplen,citrus, örter och pinjeträd även en viss blommighet samt krita och aningens sälta i avslutet noteras.

Mycket frisk och faktiskt riktigt törstsläckande.

Något betyg sätter jag inte då Retsina går i en egen klass. Detta är dock en av de bästa retsinor vi druckit.