Högsommar. En fantastisk kväll. Klockan närmar sig 23 och vi sitter ute i trädgården med några vänner.
Myggorna terroriserar oss, men vi står ut.
Lite tidigare på kvällen åt vi en efterrätt av typen kladdkaka med lite lakrits i. Hustrun har verkligen lyckats få till det. Vi drack en recioto från Vivianis. En underbar kombination.
Recioto della Valpolicella 2005, Viviani.
Druvblandningen är 75% Corvina, 20% Rondinella och 5 % Molinara.
Liksom vid Amarone görs Recioto helt på druvor som har torkat några månader. Druvsammansättningen är ungefär densamma vid både Recioto och Amarone. Druvorna till Recioto torkar dock längre och det är inte förrän i mars-april (normalt sett) som man börjar göra Recioto på torkade druvor. Vid Amarone torkar druvorna normalt till januari-februari. Ytterligare info hittar du här.
Färgen är rubinröd med nästan blåaktiga toner.
Doften är fylld av torkad frukt, körsbär och lite plommon. Russin och fikontoner kan vi också ana oss till.
Smaken är stor och komplex. Naturligtvis söt men samtidigt lite syrlig, vilket gör att det aldrig känns kladdigt utan snarare friskt. Detta är ett av skälen till att jag är så förjust i recioto till chokladdesserter.
Vi känner den torkade frukten med russintoner, lite fikon, mörka körsbär och samtidigt lite choklad och kaffenyanser.
Min favorit bland Reciotovinerna är Roccolo Grassis, men Vivianis duger gott en kväll som denna.
Betyg 4
söndag 31 juli 2011
lördag 30 juli 2011
Billecart-Salmon
I går (fredag) var det som vanligt veckohandling och besök hos fiskbilen i Frillesås. Hustrun och jag hade bestämt oss för att grilla tonfisk. I väntan på min tur ser jag en skål med pilrimsmusslor. Det fick bli 10 st för hustrun och mig att frossa på. På kvällen hämtade jag upp den sista halvflaskan av denna champagnen:
Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut 1998.
Nu är det årgång 2000 som säljs på Systembolaget, men prissättningen är fortfarande lika underlig.
En halvflaska kostar 299 kr, medan en helflaska kostar 749 kr.
Birk kollade in den här champisen i maj
Färgen är gyllengul och det strömmar en mängd små bubblor mot ytan så fort vinet hällts upp.
Doft En utvecklad doft våra luktcensorer, där vi känner igen gula plommon, äpplen, lite citrus och aningens bröd. På slutet ansluter lite mineraler.
Smak En härlig frisk smak når gommen, där de mogna äpplena dominerar i början, sedan tränger sig citrusen och därmed syran på. Det finns inslag av såväl bröd som nötter. I eftersmaken känner vi lite krita och mineraler.
Detta har varit en trevlig bekantskap i ett par år. Önskar att jag haft ett par flaskor kvar, men får väl försöka få tag på årgång 2000.
Betyg 4
.
Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut 1998.
Nu är det årgång 2000 som säljs på Systembolaget, men prissättningen är fortfarande lika underlig.
En halvflaska kostar 299 kr, medan en helflaska kostar 749 kr.
Birk kollade in den här champisen i maj
Färgen är gyllengul och det strömmar en mängd små bubblor mot ytan så fort vinet hällts upp.
Doft En utvecklad doft våra luktcensorer, där vi känner igen gula plommon, äpplen, lite citrus och aningens bröd. På slutet ansluter lite mineraler.
Smak En härlig frisk smak når gommen, där de mogna äpplena dominerar i början, sedan tränger sig citrusen och därmed syran på. Det finns inslag av såväl bröd som nötter. I eftersmaken känner vi lite krita och mineraler.
Detta har varit en trevlig bekantskap i ett par år. Önskar att jag haft ett par flaskor kvar, men får väl försöka få tag på årgång 2000.
Betyg 4
.
fredag 29 juli 2011
Valentina Cubi Amarone 2001
Till osten för ett par dagar sedan öppnade vi en amarone från Valentina Cubi..
Vi har ett par olika årgångar i källaren. Jag skrev om årgång 1997 här, men beslutade att ta den sista flaskan av årgång 2001. Ett inlägg på forumet Italienska viner fick mig att fatta detta beslutet.
Druvblandningen är 70% Corvina, 25% Corvinone och 5% Rondinella.
Man gör ca 40 000 flaskor om året.
Färg: Rubinröd med lite bruna nyanser.
Doft: En sammansatt doft där körsbären dominerar, men vi känner också lite toner av blåbär, blommor(ros?), lite kryddor och lite mörk choklad.
Smak: Väldigt mjuk, på gränsen till inställsamt. De tanniner som finns är sammetslena. Den torkade frukten dominerar stort i första hand söta körsbär och plommon. Hustrun tycker det är gott, men att det är för mycket portvinsaktig smak för att hon ska vara helt nöjd. Visst finns en portvinston, men jag tycker inte att den är störande. En viss kryddighet kan urskiljas. Eftersmaken är riktigt lång och njutbar och på slutet den där lite bittra tonen som finns i mörk choklad(80%). Jag saknar enn viss fräschör för att ge vinet toppbetyg. Hade jag haft fler flaskor av denna årgång, så skulle jag konsumerat dessa under hösten.
Betyg 4+
Vi har ett par olika årgångar i källaren. Jag skrev om årgång 1997 här, men beslutade att ta den sista flaskan av årgång 2001. Ett inlägg på forumet Italienska viner fick mig att fatta detta beslutet.
Druvblandningen är 70% Corvina, 25% Corvinone och 5% Rondinella.
Man gör ca 40 000 flaskor om året.
Färg: Rubinröd med lite bruna nyanser.
Doft: En sammansatt doft där körsbären dominerar, men vi känner också lite toner av blåbär, blommor(ros?), lite kryddor och lite mörk choklad.
Smak: Väldigt mjuk, på gränsen till inställsamt. De tanniner som finns är sammetslena. Den torkade frukten dominerar stort i första hand söta körsbär och plommon. Hustrun tycker det är gott, men att det är för mycket portvinsaktig smak för att hon ska vara helt nöjd. Visst finns en portvinston, men jag tycker inte att den är störande. En viss kryddighet kan urskiljas. Eftersmaken är riktigt lång och njutbar och på slutet den där lite bittra tonen som finns i mörk choklad(80%). Jag saknar enn viss fräschör för att ge vinet toppbetyg. Hade jag haft fler flaskor av denna årgång, så skulle jag konsumerat dessa under hösten.
Betyg 4+
torsdag 28 juli 2011
Casal di Serra
Idag återvände sommaren till västkusten. Det betyder sol och temp över 20 grader. Hustrun och jag ger oss ut på en långtur med cyklarna. Vi tar oss upp till Skårs Gård, dit har vi ca 18 km. Intar en brunch. Helt OK, men egentligen inget som riktigt sticker ut. Möjligen en sillvariant med senap och pepparrot. Sedan tillbaks hem och den vägen är drygt 20 km. Vi känner oss väldigt duktiga.
Lite skypande på em med dottern i Indien.
Det blir en lätt vegatarisk kvällsmåltid. Vi fräser en trombette(squash variant) med gul lök, vitlök, tomater och lite vitt vin.Till förrätt åt vi två små kronärtsskockor som vi fått från en av våra grannar.
Vi tar ett enkelt vitt vin till detta.
Casal di Serra 2007.
Detta är en Verdicchio dei Castelli di Jesi. Producenten är Umani Ronchi. Den lilla familjeägda vingården är belägen i Osimo Scalo söder om Ancona vid Adriatiska havet.
Vi befinner oss alltså i Italien, närmare bestämt i regionen Marche.
Druvan är till 100% Verdicchio.
Färgen är ljusgul.
Doft : Vi känner en fruktig doft, mestadels tropiska frukter men även lite päron, örter och kanske aningens grapefrukt. Minsann på slutet dyker en mandelton upp.
Smak Vi känner en torr, ungdomlig, fruktig smak med inslag av päron, mango, örter och grapefrukt. En tydlig och behaglig syra. Lite rund och med tydliga nötinslag (mandel och hasselnötter).
På bolaget kostar vinet 79 kr. Nu är det årgång 2010 som säljs.
Betyg 3.
Lite skypande på em med dottern i Indien.
Det blir en lätt vegatarisk kvällsmåltid. Vi fräser en trombette(squash variant) med gul lök, vitlök, tomater och lite vitt vin.Till förrätt åt vi två små kronärtsskockor som vi fått från en av våra grannar.
Vi tar ett enkelt vitt vin till detta.
Casal di Serra 2007.
Detta är en Verdicchio dei Castelli di Jesi. Producenten är Umani Ronchi. Den lilla familjeägda vingården är belägen i Osimo Scalo söder om Ancona vid Adriatiska havet.
Vi befinner oss alltså i Italien, närmare bestämt i regionen Marche.
Druvan är till 100% Verdicchio.
Färgen är ljusgul.
Doft : Vi känner en fruktig doft, mestadels tropiska frukter men även lite päron, örter och kanske aningens grapefrukt. Minsann på slutet dyker en mandelton upp.
Smak Vi känner en torr, ungdomlig, fruktig smak med inslag av päron, mango, örter och grapefrukt. En tydlig och behaglig syra. Lite rund och med tydliga nötinslag (mandel och hasselnötter).
På bolaget kostar vinet 79 kr. Nu är det årgång 2010 som säljs.
Betyg 3.
onsdag 27 juli 2011
Tahbilk Marsanne 2008
Vi bjöd in några av våra grannar på en spontan kvällsmåltid. Redd Grönsakssoppa. Nästa alla ingredienser från de egna odlingarna. Potatis, morötter, palsternackor, sockerärtor, purjo samt persilja.
Men vad dricker man till detta?
Vi gjorde det enkelt. Vi öppnade en flaska rött. Det fick bli en Morgon, som jag skrivit om här.
Vi öppnade en flaska vitt Tahblik Marsanne 2008.
Alla föredrog vi det vita vinet. Lingonsyrligheten i Morgonvinet tyckte vi var en aning störande till soppan.
Tahblik Marsanne 2008.
Det här vinet har vi under en rad av år alltid haft ett par flaskor av i vår källare. Just nu har vi en från 2004 samt två från 2008 kvar. Det är inget stort vin, men har levererat för sina 89 kr.
Billigt Vin har skrivit ett inlägg om årgång 2005.
MMM-vin har skrivit om årgång 2007.
Vinet är gjort på 100% Marsanne.
Tahblik ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne.
Redan på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927.
Färgen har en ljusaktig gul ton.
Doften är lite udda. Vi känner omedelbart doften av tropisk frukt, ananas, mango, papaya sedan stöter lite vått ylle till. Låter inte så angenämt, men det är det faktiskt. En frisk lerskifferton som drar åt petroleumhållet tassar i bakgrunden på ett servilt sätt. Honungstoner eller snarare bivax träder in på slutet med toner av citrus. Trevligt!!
Smaken. En torr ton av citrus och tropiskfrukt är det första som ger sig till känna, sedan lite kryddor med en viss rökighet ( som just i det här fallet är trevlig). Det finns en svag honungston som lurar i bakgrunden i kombination med lite örter och mineraler. Eftersmaken är lång. Alla smakerna är i fin samklang med varandra.
Det här vinet tål flera års lagring och utvecklas ofta på ett trevligt sätt. Jag drack en flaska från 2004 i höstas och den hade fått en trevlig ton av kaprifol.
Jag kommer fortsätta att köpa kommande årgångar för att ha som ett vitt basvin här hemma.
Betyg 4-.
Men vad dricker man till detta?
Vi gjorde det enkelt. Vi öppnade en flaska rött. Det fick bli en Morgon, som jag skrivit om här.
Vi öppnade en flaska vitt Tahblik Marsanne 2008.
Alla föredrog vi det vita vinet. Lingonsyrligheten i Morgonvinet tyckte vi var en aning störande till soppan.
Tahblik Marsanne 2008.
Det här vinet har vi under en rad av år alltid haft ett par flaskor av i vår källare. Just nu har vi en från 2004 samt två från 2008 kvar. Det är inget stort vin, men har levererat för sina 89 kr.
Billigt Vin har skrivit ett inlägg om årgång 2005.
MMM-vin har skrivit om årgång 2007.
Vinet är gjort på 100% Marsanne.
Tahblik ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne.
Redan på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927.
Färgen har en ljusaktig gul ton.
Doften är lite udda. Vi känner omedelbart doften av tropisk frukt, ananas, mango, papaya sedan stöter lite vått ylle till. Låter inte så angenämt, men det är det faktiskt. En frisk lerskifferton som drar åt petroleumhållet tassar i bakgrunden på ett servilt sätt. Honungstoner eller snarare bivax träder in på slutet med toner av citrus. Trevligt!!
Smaken. En torr ton av citrus och tropiskfrukt är det första som ger sig till känna, sedan lite kryddor med en viss rökighet ( som just i det här fallet är trevlig). Det finns en svag honungston som lurar i bakgrunden i kombination med lite örter och mineraler. Eftersmaken är lång. Alla smakerna är i fin samklang med varandra.
Det här vinet tål flera års lagring och utvecklas ofta på ett trevligt sätt. Jag drack en flaska från 2004 i höstas och den hade fått en trevlig ton av kaprifol.
Jag kommer fortsätta att köpa kommande årgångar för att ha som ett vitt basvin här hemma.
Betyg 4-.
tisdag 26 juli 2011
Vin och trav
Egentligen borde nog rubriken varit "Trav och Vin". Den gångna helgen har tillbringats i dagarna två på Axvalla travbana med övernattning i Hjo.
Det har blivit en sommartradition, sedan snart trettio år tillbaks, att jag tillsammans med vännerna L och R reser upp till Axvalla för att se trav under Stochampionatshelgen i juli. Från Hjo kommer vännen T och så är vi fyra traventusiaster samlade för att ta oss an 24 travlopp. Övernattning sker hos T och hans familj i Hjo, där också våra bättre hälfter ansluter.
I år var det hustrun(min) som fixat middagen (kycklingrätt med ugnsbakade rotfrukter). Jag stod för vinet.
De övriga gillar vin, men är inte lika nördiga som undertecknad. Det fick bli en Chateauneuf-du-Pape och en Ripasso.
Ch9dP La Barroche Terroir 2009.
Det var inte länge sedan jag skrev en bloggpost om detta. Du kan läsa om den här.
Precis det jag befarade hände. Jag ville visa mina vänner vad man får för 219 kr och därmed försvann en flaska. Visst blev det en succé. Samtliga tyckte det var ett fantastiskt vin och skrev upp namn för att kunna göra en beställning. Mitt omdöme från förra flaskan gäller även denna flaska.
Sammanfattning: Ett riktigt bra vin, som kräver rejäl luftning ( 3-4 timmar).
Betyg 4+.
Accordini Valpolicella Ripasso 2007.
Vin nummer två fick bli den sista flaskan av Accordinis Ripasso från 2007.
Vårt möte med familjen Accordini kan du läsa om här.
Accordinis Ripasso har en druvblandning av Corvina Veronese 60%, Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Färgen har en djup rubinröd ton.
Doften signalerar bär, framförallt körsbär men också lite blåbär, lite örter och kryddor och en svag vaniljton.
Smaken är rik på bär. Vi känner mörka körsbär(moreller), lite björnbär och blåbär kan vi också notera, finstämda kryddor och örter med en trevlig fatig ton. Eftersmaken är lång. Lite avrundade tanniner finns med i bilden och på slutet en liten trevlig syrlighet med en nyans av choklad.
Betyg 4.
Det har blivit en sommartradition, sedan snart trettio år tillbaks, att jag tillsammans med vännerna L och R reser upp till Axvalla för att se trav under Stochampionatshelgen i juli. Från Hjo kommer vännen T och så är vi fyra traventusiaster samlade för att ta oss an 24 travlopp. Övernattning sker hos T och hans familj i Hjo, där också våra bättre hälfter ansluter.
I år var det hustrun(min) som fixat middagen (kycklingrätt med ugnsbakade rotfrukter). Jag stod för vinet.
De övriga gillar vin, men är inte lika nördiga som undertecknad. Det fick bli en Chateauneuf-du-Pape och en Ripasso.
Ch9dP La Barroche Terroir 2009.
Det var inte länge sedan jag skrev en bloggpost om detta. Du kan läsa om den här.
Precis det jag befarade hände. Jag ville visa mina vänner vad man får för 219 kr och därmed försvann en flaska. Visst blev det en succé. Samtliga tyckte det var ett fantastiskt vin och skrev upp namn för att kunna göra en beställning. Mitt omdöme från förra flaskan gäller även denna flaska.
Sammanfattning: Ett riktigt bra vin, som kräver rejäl luftning ( 3-4 timmar).
Betyg 4+.
Accordini Valpolicella Ripasso 2007.
Vin nummer två fick bli den sista flaskan av Accordinis Ripasso från 2007.
Vårt möte med familjen Accordini kan du läsa om här.
Accordinis Ripasso har en druvblandning av Corvina Veronese 60%, Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Färgen har en djup rubinröd ton.
Doften signalerar bär, framförallt körsbär men också lite blåbär, lite örter och kryddor och en svag vaniljton.
Smaken är rik på bär. Vi känner mörka körsbär(moreller), lite björnbär och blåbär kan vi också notera, finstämda kryddor och örter med en trevlig fatig ton. Eftersmaken är lång. Lite avrundade tanniner finns med i bilden och på slutet en liten trevlig syrlighet med en nyans av choklad.
Betyg 4.
torsdag 21 juli 2011
Barrua 2003 Sardinien
Jag kan inte påminna mig när det var senaste gången jag drack ett vin från Sardinien. Jag köpte det här vinet(BS) efter att ha läst om det i någon vintidning och det lät spännande.
Jag har googlat lite om vinet och kommit fram till följande:
Agricola Punica startade 2002. Det är ett projekt, som har stark anknytning till Sassicaia. Delägare är Tenuta San Guidos VD, Sebastiano Rosa, och det lokala kooperativa vineriet Cantina Santadi på Sardinien. Dessa äger 40 procent vardera. Mindre andelar har också Tenuta San Guido (10%), Antonelli Pilloni, som är styrelseordförande i Santadi (5%) och Giacomo Tachis, som i decennier varit Sassicaias vinmakare.
Man har köpt två vingårdslägen nära Santadi i Sulcis Meridionale (den allra sydligaste delen av Sardinien). Den ena vingården, Barrua, omfattar 30 hektar, den andra, Narcao 100 hektar. Man har beslutat plantera ytterligare 60 hektar och perfekt läge för 40 av dessa har man redan hittat. Det var Giacomo Tachis idé att på Sardinien utveckla viner på en bas av carignano, det lokala namnet på den sydfranska druvan carignane. Tachis anser att förhållandena där är sådana att carignano, med kompetent vinifiering, kan ge viner som kan mäta sig med all världens cabernet- och merlot-viner. Det första vinet från det nya företaget var en Barrua 2002.
Jag hade således en flaska av deras årgång nr 2.
2003 Barrua Isola dei Nuraghi IGT.
85% Carignano - 10% Cabernet S. - 5% Merlot.
Jag har googlat lite om vinet och kommit fram till följande:
Agricola Punica startade 2002. Det är ett projekt, som har stark anknytning till Sassicaia. Delägare är Tenuta San Guidos VD, Sebastiano Rosa, och det lokala kooperativa vineriet Cantina Santadi på Sardinien. Dessa äger 40 procent vardera. Mindre andelar har också Tenuta San Guido (10%), Antonelli Pilloni, som är styrelseordförande i Santadi (5%) och Giacomo Tachis, som i decennier varit Sassicaias vinmakare.
Man har köpt två vingårdslägen nära Santadi i Sulcis Meridionale (den allra sydligaste delen av Sardinien). Den ena vingården, Barrua, omfattar 30 hektar, den andra, Narcao 100 hektar. Man har beslutat plantera ytterligare 60 hektar och perfekt läge för 40 av dessa har man redan hittat. Det var Giacomo Tachis idé att på Sardinien utveckla viner på en bas av carignano, det lokala namnet på den sydfranska druvan carignane. Tachis anser att förhållandena där är sådana att carignano, med kompetent vinifiering, kan ge viner som kan mäta sig med all världens cabernet- och merlot-viner. Det första vinet från det nya företaget var en Barrua 2002.
Jag hade således en flaska av deras årgång nr 2.
2003 Barrua Isola dei Nuraghi IGT.
85% Carignano - 10% Cabernet S. - 5% Merlot.
  Vi följde vinet under tre dagar. Vinet var slutet de första timmarna dag ett, men började öppna upp sig efter ett par timmar. Dag två och tre bjöd på ett mycket tilltalande och tillgängligt vin. Doft och smak är relaterade till dag två och tre. Färgen är mörkröd med en violet ton. Det mörkröda verkar vara på väg mot en brunaktig nyans.Doften. En plommondoft med en hel del kryddor i en jordig stil når luktcensorerna. Mörka körsbär finns där också. En trevlig vaniljton finns i bakgrunden Smaken. En komplex smak, där frukt och bär dominerar till en början dvs Victoriaplommon, mörka körsbär, björnbär. En jordig stil finns där alla tre dagarna. Kryddor och örter i blomning kan vi känna. Syran är en inte så stark, men märks på ett trevligt sätt. Tydliga, välavrundade, nästan sammetslena tanniner gör att vinet är underbart till maten. Eftersmaken är lång, fruktig med en liten,liten, subtil lakritston på slutet. Det här var gott. Det kostade mig 319 kr för ett par år sedan och jag har fått mersmak. Någon annan som provat? Någon som vet om det kommer nya årgångar till SB? Betyg 4+. Ett annat vin från samma producent är Montessu (nr 94686) som det verkar finnas 6 flaskor av i Nacka |
|
onsdag 20 juli 2011
Villa Monteleone Amarone 2005.
Söndagen bjöd inte på något trevligt väder. Vi fick höstkänslor i regnet och blåsten. På TV går bara gamla repriser. Vi tog fram en egen repris ur DVD-boxen med Molinfilmer. Vi valde den tatuerade änkan och vi plockade fram ett amaronevin ur källaren. Vi valde:
Villa Monteleone Amarone 2005.
Tre glas fick vinet i den italienska vinbibeln "Gambero Rosso" förra året. Efter många års slit fick VM äntligen sina tre glas. Vill du läsa mer om historien bakom VM så gör du det här.
Vi har varit där tre gånger och hela stället är som en oas eller ett litet paradis. Hustrun, som om tre år blir 60, vill fira sin födelsedag där. Vi drack årgång 2006 vid vårt besök i maj och 2005 skiljer sig inte så mycket från den.
Färgen den är klar rubinröd.
Doften för genast tankarna till solmogna körsbär och ganska så snart kommer en angenäm russinton fram. I bakgrunden lurar lite mörk choklad.
Smaken är stor av mogna, söta körsbär. Lite russintoner finns där hela tiden. Choklad och lite sirliga örter gör sig påminda. Tanninerna finns där lite svagt och är helt mjuka och lena. Ett vin med kraft och elegans.
Betyg 4+.
Villa Monteleone Amarone 2005.
Tre glas fick vinet i den italienska vinbibeln "Gambero Rosso" förra året. Efter många års slit fick VM äntligen sina tre glas. Vill du läsa mer om historien bakom VM så gör du det här.
Vi har varit där tre gånger och hela stället är som en oas eller ett litet paradis. Hustrun, som om tre år blir 60, vill fira sin födelsedag där. Vi drack årgång 2006 vid vårt besök i maj och 2005 skiljer sig inte så mycket från den.
Färgen den är klar rubinröd.
Doften för genast tankarna till solmogna körsbär och ganska så snart kommer en angenäm russinton fram. I bakgrunden lurar lite mörk choklad.
Smaken är stor av mogna, söta körsbär. Lite russintoner finns där hela tiden. Choklad och lite sirliga örter gör sig påminda. Tanninerna finns där lite svagt och är helt mjuka och lena. Ett vin med kraft och elegans.
Betyg 4+.
tisdag 19 juli 2011
Champagne och Chablis
Vi hade sedvanligt sommarbesök av vår goda vän M från Stockholm. Det får bli lite av vad västkusten har att bjuda. Vi serverar en förrätt, där huvudingredienserna är räkor och havskräftor. Vi dricker en champagne från Bruno Paillard till detta.
Bruno Paillard Brut Première Cuvée.
Druvblandningen är 45% Pinot Noir, 33% Chardonnay och 22% Pinot Meunier.
Doften är relativt sluten i början, men börjar öppna sig efter så där 10 minuter i glaset. Vi känner lite citrus eller snarare blodapelsin med inslag av en brödaktig ton. På slutet känner vi en liten rökig doft som gör oss lite konfunderade.
Smaken: här känner vi gröna äpplen, lite grapefrukt med inslag av bröd. Detta bubbel känns väldigt ungdomligt. Eftersmaken är lång men syran är lite för mycket närvarande just nu. Till våra skaldjur stämde syran in bra, men på egen hand dominerade syran för mycket. Vi låter de två återstående flaskorna vila något år.
Betyg 3+.
Huvudrätten blev en kummel, som vi kokade och serverade med vår egna rosenpotatis, skirat smör och pepparrot. Vi drack till detta en Chablis från Domaine Pinson. Vi drack årgång 2006 i februari och som resulterade i denna bloggpost.
Chablis Premier Cru 2008, Mont-De- Milieu.
Druvan är så klart Chardonnay lokalt benämnd som Beaunois.
Vi har varit väldigt förtjusta i årgång 2006 av detta vin. Vi missade årgång 2007 och nu var det dags att testa vår första flaska av årgång 2008. Mycket av det vi kände i 06:an känner vi också i 08:an.
Doften är en frisk, fruktig, ungdomlig fläkt. Vi känner citrus inslag, en aningens blommig doft och med härliga mineralinslag. Efter en stund i glaset kommer tropiska fruktdofter fram.
Smaken domineras av mogna äpplen, en frisk limeton och gott om mineraler. Syran är redan nu i god balans med frukten. Eftersmaken är lång och på slutet kan vi ana oss till lite tropiska toner. Kanske de tydligare kommer fram om något år. Det här vinet ska vi med glädje följa de kommande åren. Vi har fyra flaskor kvar, så det får bli en flaska i halvåret.
Betyg 4.
Bruno Paillard Brut Première Cuvée.
Druvblandningen är 45% Pinot Noir, 33% Chardonnay och 22% Pinot Meunier.
Doften är relativt sluten i början, men börjar öppna sig efter så där 10 minuter i glaset. Vi känner lite citrus eller snarare blodapelsin med inslag av en brödaktig ton. På slutet känner vi en liten rökig doft som gör oss lite konfunderade.
Smaken: här känner vi gröna äpplen, lite grapefrukt med inslag av bröd. Detta bubbel känns väldigt ungdomligt. Eftersmaken är lång men syran är lite för mycket närvarande just nu. Till våra skaldjur stämde syran in bra, men på egen hand dominerade syran för mycket. Vi låter de två återstående flaskorna vila något år.
Betyg 3+.
Huvudrätten blev en kummel, som vi kokade och serverade med vår egna rosenpotatis, skirat smör och pepparrot. Vi drack till detta en Chablis från Domaine Pinson. Vi drack årgång 2006 i februari och som resulterade i denna bloggpost.
Chablis Premier Cru 2008, Mont-De- Milieu.
Druvan är så klart Chardonnay lokalt benämnd som Beaunois.
Vi har varit väldigt förtjusta i årgång 2006 av detta vin. Vi missade årgång 2007 och nu var det dags att testa vår första flaska av årgång 2008. Mycket av det vi kände i 06:an känner vi också i 08:an.
Doften är en frisk, fruktig, ungdomlig fläkt. Vi känner citrus inslag, en aningens blommig doft och med härliga mineralinslag. Efter en stund i glaset kommer tropiska fruktdofter fram.
Smaken domineras av mogna äpplen, en frisk limeton och gott om mineraler. Syran är redan nu i god balans med frukten. Eftersmaken är lång och på slutet kan vi ana oss till lite tropiska toner. Kanske de tydligare kommer fram om något år. Det här vinet ska vi med glädje följa de kommande åren. Vi har fyra flaskor kvar, så det får bli en flaska i halvåret.
Betyg 4.
måndag 18 juli 2011
Ch Pibarnon 2010 och så lite Retsina.
Hustrun hade i början av juni med sig ett rosévin inköpt på flygplatsen i Marseille: Chateau de Pibarnon 2009.
Det blev en bloggpost som du kan läsa här. Det bestående minnet är att det fanns något i smaken som vi hade svårt att sätta fingret på. Efter ett tag dök så den här bloggposten upp från Herren. Det var samma vin men i årgång 2010. I början av juli, när vi flög hem efter vår cykeltur runt Alpillerna, hittade vi årgång 2010 på flygplatsen. Det blev en flaska och till lunchen i lördags drack vi detta, då vi hade besök av vår goda vän M från Stockholm.
Det är inte så mycket som skiljer de båda årgångarna åt.
Färgen går kanske något mer åt orange än vad jag minns från 09:an.
Doften är fylld av blodgrape, gräs, pinje(samma doft som när vi cyklade genom pinjelundar), krusbär och lite vinbärsblad.
Smaken: här känner vi blodgrapen igen, kryddor, örter och en väldig trevlig pinjeton som inte är helt olik Retsinasmaken. Det finns en diffuston åt det animaliska. Herren föreslog paté så låt gå för det.
Betyg 3.
Retsina.
Hustrun och jag har en svaghet för Retsina. Vi köper alltid en flaska i början på sommaren. I syfte att förtäras till lunchen en varm sommardag. Lunchen vid dessa tillfällen är alltid friterad bläckfisk samt en väl tilltagen grekisk sallad. I början av förra veckan blev det så ett tillfälle för vår greklunch.Vi analyserar aldrig retsinavinet (tur är väl det).Mat och vin är ofta väldigt starkt förknippade med ljuvliga stunder i livet. Vi hade en period (nio år) med start 1990, där vi första veckan i oktober åkte till en grekisk ö tillsammans med våra barn ( då två resp fem år gamla). Just under denna greklunch får Retsinan oss att bli tjugo år yngre och minnas härliga grekminnen med våra barn. Dessa minnen är fem stjärniga, men jag sätter inte något betyg på årets Retsina.
Det blev en bloggpost som du kan läsa här. Det bestående minnet är att det fanns något i smaken som vi hade svårt att sätta fingret på. Efter ett tag dök så den här bloggposten upp från Herren. Det var samma vin men i årgång 2010. I början av juli, när vi flög hem efter vår cykeltur runt Alpillerna, hittade vi årgång 2010 på flygplatsen. Det blev en flaska och till lunchen i lördags drack vi detta, då vi hade besök av vår goda vän M från Stockholm.
Det är inte så mycket som skiljer de båda årgångarna åt.
Färgen går kanske något mer åt orange än vad jag minns från 09:an.
Doften är fylld av blodgrape, gräs, pinje(samma doft som när vi cyklade genom pinjelundar), krusbär och lite vinbärsblad.
Smaken: här känner vi blodgrapen igen, kryddor, örter och en väldig trevlig pinjeton som inte är helt olik Retsinasmaken. Det finns en diffuston åt det animaliska. Herren föreslog paté så låt gå för det.
Betyg 3.
Retsina.
Hustrun och jag har en svaghet för Retsina. Vi köper alltid en flaska i början på sommaren. I syfte att förtäras till lunchen en varm sommardag. Lunchen vid dessa tillfällen är alltid friterad bläckfisk samt en väl tilltagen grekisk sallad. I början av förra veckan blev det så ett tillfälle för vår greklunch.Vi analyserar aldrig retsinavinet (tur är väl det).Mat och vin är ofta väldigt starkt förknippade med ljuvliga stunder i livet. Vi hade en period (nio år) med start 1990, där vi första veckan i oktober åkte till en grekisk ö tillsammans med våra barn ( då två resp fem år gamla). Just under denna greklunch får Retsinan oss att bli tjugo år yngre och minnas härliga grekminnen med våra barn. Dessa minnen är fem stjärniga, men jag sätter inte något betyg på årets Retsina.
söndag 17 juli 2011
Cuvée du Vatican 2007 vs Dom de la Janasse 2007
Vi avslutade fredagkvällens måltid med två viner från 2007. Det var de sista flaskorna av resp vin av just denna årgång. Vi avnjöt dom till en ugnstekt kyckling.
Cuvée du Vatican Cotes du Rhone Villages 2007.
Under två årstid har vi följt det här vinet. För sina 109 kr har det varit ett fyndvin i våra ögon. Det är den sista flaskan från den här årgången och därmed är det dags att säga farväl till ett vin som berett oss stor glädje.
Färgen påminner om ett övermoget granatäpple.
Doften har tydliga inslag av röda bär (körsbär och hallon) och provencalska örter.
Smaken är som doften, fylld av röda bär och örter. Eftersmaken är hyggligt lång och trevlig med en liten lakritston på slutet. Vinet har inte riktigt samma spänst som tidigare. Antingen flaskvariation eller så är toppen passerad. Jag tror på det senare. Förstå mig rätt: Vinet är fortfarande bra, men inte det veritabla fynd det var när det kom 2009.
Jag har inga 07:or kvar men jag har tre 09:or kvar. Och det känns bra. Om 2009 skrev jag så här.
Betyg 3+.
Dom de la Janasse, Terre de Bussiere, 2007.
En lite udda druvsammansättning hittar vi i detta vin: 55% merlot, 25% syrah, 10% grenache och 10% cabernet!
Jag var inte särskilt imponerad första gången jag drack det, men idag levererade det. Det var min enda flaska, men en koll på Bolagets hemsida indikerar att det går att beställa. 109 kr gör att det är lätt att klicka in en beställning.
Färgen är mörkt rubinröd med nyanser åt att vara purpufärgad.
Det doftar av vinbär, lite jordgubbar och lite trevliga höstlöv. Kryddor finns där liksom örter och lite rostade kaffetoner. Mmmmm....
Smaken är komplex. Först känner vi en lite sötaktig fruktighet, vinbär, jordgubbar, hallon och mörka plommon. Sedan kommer kryddor och provencalska örter. I den långa eftersmaken känner vi choklad och på slutet lite sötlakrits. Allt kombinerat med en tydlig, behaglig syra och tanniner som inte är kantiga men ändå inte menlösa. Väldigt gott till maten!!
Betyg 4.
Cuvée du Vatican Cotes du Rhone Villages 2007.
Under två årstid har vi följt det här vinet. För sina 109 kr har det varit ett fyndvin i våra ögon. Det är den sista flaskan från den här årgången och därmed är det dags att säga farväl till ett vin som berett oss stor glädje.
Färgen påminner om ett övermoget granatäpple.
Doften har tydliga inslag av röda bär (körsbär och hallon) och provencalska örter.
Smaken är som doften, fylld av röda bär och örter. Eftersmaken är hyggligt lång och trevlig med en liten lakritston på slutet. Vinet har inte riktigt samma spänst som tidigare. Antingen flaskvariation eller så är toppen passerad. Jag tror på det senare. Förstå mig rätt: Vinet är fortfarande bra, men inte det veritabla fynd det var när det kom 2009.
Jag har inga 07:or kvar men jag har tre 09:or kvar. Och det känns bra. Om 2009 skrev jag så här.
Betyg 3+.
Dom de la Janasse, Terre de Bussiere, 2007.
En lite udda druvsammansättning hittar vi i detta vin: 55% merlot, 25% syrah, 10% grenache och 10% cabernet!
Jag var inte särskilt imponerad första gången jag drack det, men idag levererade det. Det var min enda flaska, men en koll på Bolagets hemsida indikerar att det går att beställa. 109 kr gör att det är lätt att klicka in en beställning.
Färgen är mörkt rubinröd med nyanser åt att vara purpufärgad.
Det doftar av vinbär, lite jordgubbar och lite trevliga höstlöv. Kryddor finns där liksom örter och lite rostade kaffetoner. Mmmmm....
Smaken är komplex. Först känner vi en lite sötaktig fruktighet, vinbär, jordgubbar, hallon och mörka plommon. Sedan kommer kryddor och provencalska örter. I den långa eftersmaken känner vi choklad och på slutet lite sötlakrits. Allt kombinerat med en tydlig, behaglig syra och tanniner som inte är kantiga men ändå inte menlösa. Väldigt gott till maten!!
Betyg 4.
lördag 16 juli 2011
Rosé. Sancerre vs Cotes du Rhone
Den svenska sommaren har så visat ett välbekant ansikte: Regn, blåst och 14 grader i luften. Hela torsdagen förlöpte på detta viset. Fredagen började på samma sätt. Presis lagom till att våra vänner C & L samt V & A kommer på besök så upphör regnet. Vi fikar inomhus och ser hur molntäcket därborta i väster börjar spricka upp.
Det blir en promenad i soligt (faktiskt) väder på naturreservatet Näsbokrok. En timma senare är vi tillbaks. Korkar upp en flaska rosé från Sancerre som vi avnjuter i trädgården som fördrink. Förrätten består av bröd, tre olika olivoljor köpta i Frankrike och Italien samt en grönsallad, med många ingredienser från det egna trädgårdslandet. Vi korkar upp roséflaskan nummer två.
Sancerre Les Belles Vignes 2010, Fournier Père & Fils.
Detta är vin nr ett.
Vinet är gjort på 100% Pinot Noir.
Du som vill veta lite mer om producenten tittar här
Färgen påminner om alldeles för svag hallonsaft.
Doften: här känner vi lite svag hallondoft, lite persikor samt en mineralaktig ton.
Smaken är frisk. Vi känner hallon med inslag av röda vinbär. Lite örter hittar vi, men har svårt att sätta fingret på vilka.
Det här en av sommarens bättre roséviner. Friskheten gör att det är perfekt som aperetif eller bara att läska sig med en varm sommarkväll
Betyg 3+.
Beatus Ille 2010, Cote du Rhone.
Producent är Isabel Ferrando. Druvsammansättningen är 95% Grenache och 5% Cinsault.
Det här rosévinet är betydligt smakrikare och kraftigare. I min smakbok kräver det någon slags förtäring.
Vår enkla förrätt går väldigt bra ihop med vinet.
Färgen är aningens djupare rosafärgat än det föregående vinet, men också stråk av orange.
Doften är frisk, lite fruktig med en del örter.
Smaken är rätt så kraftig med en hel del frukt lite örter och aningens kryddig.
Passar bra till vår förrätt.
Betyg 3.
Två roséviner som är rätt så olika. Inget konstigt i detta, då de är från olika områden och därtill gjorda på olika druvor. Det första rosévinet dricker jag mer än gärna en varm sommarkväll, medan det andra rosévinet dricker jag med förtjusning till någon lättare sommarrätt.
Det blir en promenad i soligt (faktiskt) väder på naturreservatet Näsbokrok. En timma senare är vi tillbaks. Korkar upp en flaska rosé från Sancerre som vi avnjuter i trädgården som fördrink. Förrätten består av bröd, tre olika olivoljor köpta i Frankrike och Italien samt en grönsallad, med många ingredienser från det egna trädgårdslandet. Vi korkar upp roséflaskan nummer två.
Sancerre Les Belles Vignes 2010, Fournier Père & Fils.
Detta är vin nr ett.
Vinet är gjort på 100% Pinot Noir.
Du som vill veta lite mer om producenten tittar här
Färgen påminner om alldeles för svag hallonsaft.
Doften: här känner vi lite svag hallondoft, lite persikor samt en mineralaktig ton.
Smaken är frisk. Vi känner hallon med inslag av röda vinbär. Lite örter hittar vi, men har svårt att sätta fingret på vilka.
Det här en av sommarens bättre roséviner. Friskheten gör att det är perfekt som aperetif eller bara att läska sig med en varm sommarkväll
Betyg 3+.
Beatus Ille 2010, Cote du Rhone.
Producent är Isabel Ferrando. Druvsammansättningen är 95% Grenache och 5% Cinsault.
Det här rosévinet är betydligt smakrikare och kraftigare. I min smakbok kräver det någon slags förtäring.
Vår enkla förrätt går väldigt bra ihop med vinet.
Färgen är aningens djupare rosafärgat än det föregående vinet, men också stråk av orange.
Doften är frisk, lite fruktig med en del örter.
Smaken är rätt så kraftig med en hel del frukt lite örter och aningens kryddig.
Passar bra till vår förrätt.
Betyg 3.
Två roséviner som är rätt så olika. Inget konstigt i detta, då de är från olika områden och därtill gjorda på olika druvor. Det första rosévinet dricker jag mer än gärna en varm sommarkväll, medan det andra rosévinet dricker jag med förtjusning till någon lättare sommarrätt.
fredag 15 juli 2011
Brunello vs Ch9dP vs Pinot Noir
Tre röda varianter testades mot varandra. Två timmars luftning på karaff före servering. Förrätten avklarad vilket du kan läsa om i mitt föregående blogginlägg. Innan vi tar oss an huvudrätten så sniffar och sörplar vi på tre röda varianter. Tre olika druvor och tre olika länder. Vi har med tiden blivit hyggliga på att bestämma druvor, men direkt usla på att pricka producent och årgång. Lättaste druvan att bestämma var Pinot Noir.
En andra test av vinerna gjordes till maten som bestod av ankbröst, chorizofyllt kycklingbröst med en timjankryddad potatissallad, egna lätt kokade morötter och rödbetor.
Clos Henri 2007.
Lättaste vinet att pricka rätt på dvs druvan. Doften signalerade Pinot Noir. Ett vin inköpt på rekomendation från Winepunker. Vinmakaren kommer ursprungligen från Sancerre i Frankrike. Vill du läsa mer om honom så har Finare Vinare skrivit så här. FV recenserar årgång 2006. Mycket av detta stämmer också in på 2007.
Färgen är rubinröd, men inte mörkare än att vi kan se glasets botten.
Doften är riktigt trevlig. Det luktar Pinot Noir och för tankarna till Bourgogne. Vi känner röd frukt: hallon, jordgubbar och lite röda vinbär samtidigt finns där en härlig kryddighet med en ton av pinje.
Smaken är frisk tack vare en angenäm syra med mogna röda frukter och bär. Lite örter finns där också samt en vaniljton som inte stör. Eftersmaken är tämligen lång och angenäm.
De andra vinerna hade betydligt mer muskler och då kändes detta vin lite tunnare. Vi hade sparat en slatt som vi tog efter maten och då kom vinet ännu bättre till sin rätt.
Betyg 4.
Campogiovanni 2005, Brunello di Montalcino, San Felice Agricola.
Druvorna kommer från den sydvästra delen av Montalcino och är så klart Sangiovese. Billigt vin har skrivit ett intressant inlägg här.
Färgen är mörkt rubinröd.
Doften känns ung, frisk med toner av röda bär. Doften är inte stark men ändå tydlig.
Smaken är även den frisk. Körsbär är det första jag kommer att tänka på. Syrligheten påminner mig om sensommarens lingon, kanske även aningens tranbär går att spåra. Tanninerna är tydliga, inte så mjuka utan ger ett trevligt bett i gommen.En viss tesmak kan skönjas. Eftersmaken är lång, fruktig men stram.
Vinet gjorde sig bättre till vår mat än på egen hand. Vi tror på utveckling och nästa flaska får kollas upp om ett eller två år.
Betyg 4-.
Chateauneuf du Pape, Télégramme 2007.
Detta är andra vinet från Domaine du Vieux Télégraphe. Vinet är gjort på unga vinstockar, huvudsakligen Grenache och Mourvèdre, dvs i genomsnitt 25 år gamla (unga hmm). Läget är Plateau de la Crau, ett av de högst belägna stenterasserna.
I det här vinet känns det som Grenachedruvan har total dominans.
Finare Vinare har lämnat en rapport från 2010 här.
Färgen är rubinröd med en lila strimma mot glaskanten.
Doften: här nås vi av en härlig samling av röda bär, i första hand körsbär och hallon, kompletterat med örter. Är vi tillbaks på vår cykeltur i Provence?
Smaken är komplex och elegant på en gång. Körsbären och hallonen går igen i smaken. Örter och finstämda kryddor tränger sig på. Syran ger ett piggt uppspel, medan tanninerna ( inte helt avrundade) ger utlopp för ett angenämt uppvaknande. Eftersmaken är lång, lite fruktig och på slutet kommer lakritsen, som är precis så ljuvlig som den kan vara i en stor chateauneuf-de-pape.
Mycket gott. och bäst bland dagens röda.
Betyg 4+.
En andra test av vinerna gjordes till maten som bestod av ankbröst, chorizofyllt kycklingbröst med en timjankryddad potatissallad, egna lätt kokade morötter och rödbetor.
Clos Henri 2007.
Lättaste vinet att pricka rätt på dvs druvan. Doften signalerade Pinot Noir. Ett vin inköpt på rekomendation från Winepunker. Vinmakaren kommer ursprungligen från Sancerre i Frankrike. Vill du läsa mer om honom så har Finare Vinare skrivit så här. FV recenserar årgång 2006. Mycket av detta stämmer också in på 2007.
Färgen är rubinröd, men inte mörkare än att vi kan se glasets botten.
Doften är riktigt trevlig. Det luktar Pinot Noir och för tankarna till Bourgogne. Vi känner röd frukt: hallon, jordgubbar och lite röda vinbär samtidigt finns där en härlig kryddighet med en ton av pinje.
Smaken är frisk tack vare en angenäm syra med mogna röda frukter och bär. Lite örter finns där också samt en vaniljton som inte stör. Eftersmaken är tämligen lång och angenäm.
De andra vinerna hade betydligt mer muskler och då kändes detta vin lite tunnare. Vi hade sparat en slatt som vi tog efter maten och då kom vinet ännu bättre till sin rätt.
Betyg 4.
Campogiovanni 2005, Brunello di Montalcino, San Felice Agricola.
Druvorna kommer från den sydvästra delen av Montalcino och är så klart Sangiovese. Billigt vin har skrivit ett intressant inlägg här.
Färgen är mörkt rubinröd.
Doften känns ung, frisk med toner av röda bär. Doften är inte stark men ändå tydlig.
Smaken är även den frisk. Körsbär är det första jag kommer att tänka på. Syrligheten påminner mig om sensommarens lingon, kanske även aningens tranbär går att spåra. Tanninerna är tydliga, inte så mjuka utan ger ett trevligt bett i gommen.En viss tesmak kan skönjas. Eftersmaken är lång, fruktig men stram.
Vinet gjorde sig bättre till vår mat än på egen hand. Vi tror på utveckling och nästa flaska får kollas upp om ett eller två år.
Betyg 4-.
Chateauneuf du Pape, Télégramme 2007.
Detta är andra vinet från Domaine du Vieux Télégraphe. Vinet är gjort på unga vinstockar, huvudsakligen Grenache och Mourvèdre, dvs i genomsnitt 25 år gamla (unga hmm). Läget är Plateau de la Crau, ett av de högst belägna stenterasserna.
I det här vinet känns det som Grenachedruvan har total dominans.
Finare Vinare har lämnat en rapport från 2010 här.
Färgen är rubinröd med en lila strimma mot glaskanten.
Doften: här nås vi av en härlig samling av röda bär, i första hand körsbär och hallon, kompletterat med örter. Är vi tillbaks på vår cykeltur i Provence?
Smaken är komplex och elegant på en gång. Körsbären och hallonen går igen i smaken. Örter och finstämda kryddor tränger sig på. Syran ger ett piggt uppspel, medan tanninerna ( inte helt avrundade) ger utlopp för ett angenämt uppvaknande. Eftersmaken är lång, lite fruktig och på slutet kommer lakritsen, som är precis så ljuvlig som den kan vara i en stor chateauneuf-de-pape.
Mycket gott. och bäst bland dagens röda.
Betyg 4+.
torsdag 14 juli 2011
Blixtrar och Dunder. Himmelska Under.
Jag är inget fan av vare sig schlagerfestival eller svensktopp. Jag tillhör generationen där Beatles, Stones, Beach Boys, Dylan m fl var våra hjältar. Ovanstående strof passar dock bra in på vad som hände i går kväll, men låt oss ta allt i rätt ordning.
I slutet av 1980-talet när mitt vinintresse var i sin linda tillhörde vita sötsaker något vi gärna köpte.
Efterhand avtog intresset för sötsakerna och all fokus hamnade på röda viner: först franska, sedan riojor, sedan italienare( i första hand Valpolicella). Idag dricker vi en allsköns blandning även om amarone har en särställning.
Vid en genomgång av källaren härförleden hittades en låda lite blandade sötsaker (8 halvflaskor) inköpta 1989-1991.
Brodern har nästan avverkat fem veckors semester och återvänder på fredag till Västerbotten. Av tradition bjuder hustrun och jag, brodern med familj på en avskedsmiddag med vinprovning någon av de sista semesterdagarna. Vi hade med oss några burkar gås- och anklever hem från Frankrike, så det får bli förrätten. Huvudrätten med rödviner kommer i morgondagens blogginlägg.
Vi hittade två vita sötsaker att pröva till förrätten inköpta 1989 resp 1991. Vi testade dessa mot varandra och hoppades att de skulle vara drickbara.
Chateau Mayne des Carmes 1986.
Detta är en halvflaska inköpt 1989 för 69 kr.
Det är ett Sauternesvin. Det är Chateau Rieussecs andra vin. Ett slott som vad jag förstår, efter lite googlande, har en intressant historia. 1984 kom Domaine de Barons Rothschild (Lafite) in i bilden och en upprustning gjordes.
Druvsammansättningen är mestadels Sémillon och Carbernet Blanc
Vinet har bytt namn och heter numer Carmes de Rieussec.
Vi öppnar flaskan och kan konstatera att korken ser nästan ut att vara nyproducerad, då är vinet i alla fall inte korkskadat.
Färgen är nästan bärnstens gul.
Doften som möter oss är förvånansvärd frisk. Komplex och elegans på en gång. Aprikoser känner vi, liksom en tydlig honungston, som är lätt som en fjäder. Inslag av apelsinskal, lite botrytis samt kanderad frukt. Lovande!
Smaken är gigantisk. Vi möts av smaker som ligger som lager på lager. Hela tiden finns det en friskhet, en behaglig lite syra i ett 25 år gammalt vin!! En otrolig balans i vinet.
Vi känner aprikoser, lite citrus, en frisk sötma, liten krydda, mer exotiska frukter och på slutet lite bränt socker. Underbart gott. Det bästa söta jag druckit utbrister brodern!
Betyg 5.
Chateau Menota 1988.
Dålig kork. Vi befarar det värsta och visst det är lite korkskadat. Inte mycket, men en liten möglig källardoft finns där. Smaken är inte särskilt påverkad, men det känns inte rättvist att jämföra vinerna.
Inget betyg.
I slutet av 1980-talet när mitt vinintresse var i sin linda tillhörde vita sötsaker något vi gärna köpte.
Efterhand avtog intresset för sötsakerna och all fokus hamnade på röda viner: först franska, sedan riojor, sedan italienare( i första hand Valpolicella). Idag dricker vi en allsköns blandning även om amarone har en särställning.
Vid en genomgång av källaren härförleden hittades en låda lite blandade sötsaker (8 halvflaskor) inköpta 1989-1991.
Brodern har nästan avverkat fem veckors semester och återvänder på fredag till Västerbotten. Av tradition bjuder hustrun och jag, brodern med familj på en avskedsmiddag med vinprovning någon av de sista semesterdagarna. Vi hade med oss några burkar gås- och anklever hem från Frankrike, så det får bli förrätten. Huvudrätten med rödviner kommer i morgondagens blogginlägg.
Vi hittade två vita sötsaker att pröva till förrätten inköpta 1989 resp 1991. Vi testade dessa mot varandra och hoppades att de skulle vara drickbara.
Chateau Mayne des Carmes 1986.
Detta är en halvflaska inköpt 1989 för 69 kr.
Det är ett Sauternesvin. Det är Chateau Rieussecs andra vin. Ett slott som vad jag förstår, efter lite googlande, har en intressant historia. 1984 kom Domaine de Barons Rothschild (Lafite) in i bilden och en upprustning gjordes.
Druvsammansättningen är mestadels Sémillon och Carbernet Blanc
Vinet har bytt namn och heter numer Carmes de Rieussec.
Vi öppnar flaskan och kan konstatera att korken ser nästan ut att vara nyproducerad, då är vinet i alla fall inte korkskadat.
Färgen är nästan bärnstens gul.
Doften som möter oss är förvånansvärd frisk. Komplex och elegans på en gång. Aprikoser känner vi, liksom en tydlig honungston, som är lätt som en fjäder. Inslag av apelsinskal, lite botrytis samt kanderad frukt. Lovande!
Smaken är gigantisk. Vi möts av smaker som ligger som lager på lager. Hela tiden finns det en friskhet, en behaglig lite syra i ett 25 år gammalt vin!! En otrolig balans i vinet.
Vi känner aprikoser, lite citrus, en frisk sötma, liten krydda, mer exotiska frukter och på slutet lite bränt socker. Underbart gott. Det bästa söta jag druckit utbrister brodern!
Betyg 5.
Chateau Menota 1988.
Dålig kork. Vi befarar det värsta och visst det är lite korkskadat. Inte mycket, men en liten möglig källardoft finns där. Smaken är inte särskilt påverkad, men det känns inte rättvist att jämföra vinerna.
Inget betyg.
tisdag 12 juli 2011
I Castei Amarone 2004.
David Svenssonsmakaren inspirerade mig till att öppna sommarens första amaronevin.
De flesta förknippar amarone med höst och vinter, men vi skulle äta lite ost på lördagkvällen och då fick det bli en amarone.
David har i en kommentar till mitt inlägg om Ripasson ( läs här) frågat om I Casteis amarone. Jag köpte en sexpack 2008 när just den här årgången(2004) blev tillgänglig på Systembolaget och den har levererat varje gång. Det betyder ett amaronevin som är komplext och som har en härlig frukt kombinerad med en långeftersmak.
Det fanns två 04:or kvar i källaren så varför inte kolla statusen.
Amarone Della Valpolicella Classico, I Castei 2004.
Druvsammansättningen är 70% Corvina Veronese, 20% Rondinella samt 10 % Molinara eller andra druvor.
Mörk röd färg med inslag av tegel.
Doften är inte stark, men ändå tydlig. Vi känner en koncetration av mörka bär, mörk choklad samt lite läder och en viss russin ton. Mild, behaglig och näsborrarna nås av signaler om ett välgjort amaronevin.
Smaken är en utdragen orgie av mörka körsbär, lite björnbär och hallon kombinerad med mörk choklad, som ger den där lite trevliga bittertonen i eftersmaken. Ja, eftersmaken är mycket lång, packad av torkad frukt som ger en liten, liten sötma. Allt balanserat med en liten syra och små sammetslena tanniner.
Jag hade glömt hur gått det här var. Mina flaskor köpte jag på SB 2008 för 225 kr per flaska. Nu är det årgång 2006 som finns i Beställningssortimentet för 252 kr. 2006 anses allmänt som en av de bättre årgångarna, så jag få klicka in en beställning.
För de amaroneintresserade vill jag också informera om att 1 aug släpps en av mina favoriter bland amaronevinerna: Campo Léon, Latium i version 2006. Jag provade detta blint i april och blev alldeles hänförd. 298 kr flaskan kommer detta att kosta och jag kommer att ställa mig i kön utanför SB i Nordstan.
Betyg 4+.
De flesta förknippar amarone med höst och vinter, men vi skulle äta lite ost på lördagkvällen och då fick det bli en amarone.
David har i en kommentar till mitt inlägg om Ripasson ( läs här) frågat om I Casteis amarone. Jag köpte en sexpack 2008 när just den här årgången(2004) blev tillgänglig på Systembolaget och den har levererat varje gång. Det betyder ett amaronevin som är komplext och som har en härlig frukt kombinerad med en långeftersmak.
Det fanns två 04:or kvar i källaren så varför inte kolla statusen.
Amarone Della Valpolicella Classico, I Castei 2004.
Druvsammansättningen är 70% Corvina Veronese, 20% Rondinella samt 10 % Molinara eller andra druvor.
Mörk röd färg med inslag av tegel.
Doften är inte stark, men ändå tydlig. Vi känner en koncetration av mörka bär, mörk choklad samt lite läder och en viss russin ton. Mild, behaglig och näsborrarna nås av signaler om ett välgjort amaronevin.
Smaken är en utdragen orgie av mörka körsbär, lite björnbär och hallon kombinerad med mörk choklad, som ger den där lite trevliga bittertonen i eftersmaken. Ja, eftersmaken är mycket lång, packad av torkad frukt som ger en liten, liten sötma. Allt balanserat med en liten syra och små sammetslena tanniner.
Jag hade glömt hur gått det här var. Mina flaskor köpte jag på SB 2008 för 225 kr per flaska. Nu är det årgång 2006 som finns i Beställningssortimentet för 252 kr. 2006 anses allmänt som en av de bättre årgångarna, så jag få klicka in en beställning.
För de amaroneintresserade vill jag också informera om att 1 aug släpps en av mina favoriter bland amaronevinerna: Campo Léon, Latium i version 2006. Jag provade detta blint i april och blev alldeles hänförd. 298 kr flaskan kommer detta att kosta och jag kommer att ställa mig i kön utanför SB i Nordstan.
Betyg 4+.
måndag 11 juli 2011
Monte Garbi, Alto, Coto De Imaz
Den lysande stjärnan bland fredagens viner var Roagna Pajé. Den fick därför en egen bloggpost. Vi provade ytterligare tre viner. Dom får samsas i en kortfattad gemensam bloggpost.
Monti Garbi Ripasso 2007.
Årgång 2008 av detta vin drack vi på midsommarafton och finns noterat här.
Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta.
Visst är årgång 2007 bättre än årgång 2008. I första hand känns den mer elegantare och frukten är tydligare och mer stringent. Syran och smakerna harmoniserar mer med varandra i 07:an.
Årgång 2008 hoppar jag över och njuter av de 07:or jag har kvar.
Betyg 3+.
Alto Cabernet Sauvignon 2008.
Det här var ett av broderns bidrag. Ett sydafrikanskt vin från Stellenbosch.
Jag är lite skeptisk till de sydafrikanska vinerna, som allt för ofta har en bränd ton av gummi som distraherar.
Detta kände jag inget av i detta vin. Att den var en Cabernet Sauvignon kom jag fram till, men sydafrika. Nej inte alls.
Färgen är mörkt röd med en blåaktig ton.
Doften: här känner vi körsbär, svartavinbär, lite björnbär och lite blyertspenna samt en kakao ton.
Smaken domineras mer av körsbären än av de svarta vinbären. Detta gjorde att det tog en tid innan jag bestämde mig för att det var en CS. Tanninerna finns där tydligt, inte störande men inte heller helt avrundade. Slutsaten är att vinet klarar nog ett par år till i källaren. Eftersmaken är ganska lång och på slutet dyker en trevlig choklad ton upp.
Det finns hopp om Sydafrika.
Betyg 3+
Coto de Imaz 2000, Gran Reserva.
Druvan är så klart 100% Tempranillo.
Vinet har lagrats 24 månader på franska och amerikanska ekfat och sedan minst 36 månader på flaska.
Riojor är numera inte vardagsviner hos oss. Det har med åren blivit allt färre. Förra året var det en GranReserva som överaskade: Montecillo 2003. Vi gjorde en omtest i vintras tillsammans med två andra spanjorer, vilket du kan läsa om här.
Coto de Imaz GR testades blint. Vi kände dilldoften och även dillsmaken tydligt och då hamnade vi i Rioja.
Färgen är rubinröd med stråk av tegel.
Doften: Här möts vi av mörka körsbär och lite plommon. En tydlig dilldoft ger sig snabbt tillkänna. Vi kan också ana oss till vanilj och lite läder
Smaken: Gommen möts av de mörka körsbären, dillsmaken med inslag av vanilj är tydlig. I eftersmaken känner vi såväl kakao som en viss kryddighet. Syran är hyfsad och tanninerna har blivit mjuka, men ändå tydliga.
Ett ganska välgjort vin som inte sticker ut eller triggar oss på något sätt. Det når inte alls samma klass som Montecillon, som jag nämnt ovan och som jag har som referensram numera.
Betyg 3.
Monti Garbi Ripasso 2007.
Årgång 2008 av detta vin drack vi på midsommarafton och finns noterat här.
Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta.
Visst är årgång 2007 bättre än årgång 2008. I första hand känns den mer elegantare och frukten är tydligare och mer stringent. Syran och smakerna harmoniserar mer med varandra i 07:an.
Årgång 2008 hoppar jag över och njuter av de 07:or jag har kvar.
Betyg 3+.
Alto Cabernet Sauvignon 2008.
Det här var ett av broderns bidrag. Ett sydafrikanskt vin från Stellenbosch.
Jag är lite skeptisk till de sydafrikanska vinerna, som allt för ofta har en bränd ton av gummi som distraherar.
Detta kände jag inget av i detta vin. Att den var en Cabernet Sauvignon kom jag fram till, men sydafrika. Nej inte alls.
Färgen är mörkt röd med en blåaktig ton.
Doften: här känner vi körsbär, svartavinbär, lite björnbär och lite blyertspenna samt en kakao ton.
Smaken domineras mer av körsbären än av de svarta vinbären. Detta gjorde att det tog en tid innan jag bestämde mig för att det var en CS. Tanninerna finns där tydligt, inte störande men inte heller helt avrundade. Slutsaten är att vinet klarar nog ett par år till i källaren. Eftersmaken är ganska lång och på slutet dyker en trevlig choklad ton upp.
Det finns hopp om Sydafrika.
Betyg 3+
Coto de Imaz 2000, Gran Reserva.
Druvan är så klart 100% Tempranillo.
Vinet har lagrats 24 månader på franska och amerikanska ekfat och sedan minst 36 månader på flaska.
Riojor är numera inte vardagsviner hos oss. Det har med åren blivit allt färre. Förra året var det en GranReserva som överaskade: Montecillo 2003. Vi gjorde en omtest i vintras tillsammans med två andra spanjorer, vilket du kan läsa om här.
Coto de Imaz GR testades blint. Vi kände dilldoften och även dillsmaken tydligt och då hamnade vi i Rioja.
Färgen är rubinröd med stråk av tegel.
Doften: Här möts vi av mörka körsbär och lite plommon. En tydlig dilldoft ger sig snabbt tillkänna. Vi kan också ana oss till vanilj och lite läder
Smaken: Gommen möts av de mörka körsbären, dillsmaken med inslag av vanilj är tydlig. I eftersmaken känner vi såväl kakao som en viss kryddighet. Syran är hyfsad och tanninerna har blivit mjuka, men ändå tydliga.
Ett ganska välgjort vin som inte sticker ut eller triggar oss på något sätt. Det når inte alls samma klass som Montecillon, som jag nämnt ovan och som jag har som referensram numera.
Betyg 3.
söndag 10 juli 2011
Roagna Pajé 2003
Det här vinet är ett av de mest bloggade vinerna. Under hösten 2009 kunde man på flera bloggar läsa om detta vin och nästan alla öste superlativer över vinet.
Här kan du läsa om ett möte med producenten och tillhörande vinprovning. Niklas J har skrivit om vinet bl a här. Under våren 2010 kom ytterligare hyllningar bl a här.
Det släpptes på bolaget i januari 2010, om jag minns rätt. Jag köpte sex flaskor på ovanstående bloggares rekomendationer. Den första flaskan korkade jag upp strax efter släppet och kunde bara instämma i att alla dessa bloggare var helt rätt ute. Jag hade då inte dragit igång min egna blogg, så mina egna anteckningar är inte så utförliga. Det står bara lysande! Flaska nr två avnjöts i november också med kommentaren lysande!
Ytterligare ett halvår senare dvs i fredags var det dags för flaska nr tre. Brodern och hans sambo är verkliga Barolo/Barbaresco entusiaster, så dom fick prova denna flaska blint. Dom hamnade ganska snart i Piemonte. En lyxnebbiolo var deras spontana omdöme, vilket ju är en ganska hygglig beskrivning.
Vi befinner oss alltså i Barbaresco. Hustrun och jag har inte så stor erfarenhet av Barbarescoviner (tips mottages tacksamt), men Pajé 2003 gör att det smakar mer.
Roagna Pajé 2003.
Vinet hälldes upp på karaff två timmar före det skulle avnjutas.
Färgen är rubinröd med en dragning åt tegel, så pass ljust att du genom vinet kan se botten på glaset.
Doften är till att börja med lite svag men ändå tydlig. Vi känner omedlbart av körsbärstoner, så även jordgubbstoner med nyanser av balsamico. Örter finns där i bakgrunden. Doften skickar signaler om att här är det klass på gång.
Smaken den är komplex. De söta körsbären dyker upp med engång och även nu tillsammans med jordgubbar. Nästa lager består av torkad frukt, sedan en behaglig liten örtighet. På slutet kommer lakristoner. Hela tiden finns det en härlig välbalanserad syra med tanniner som är avrundade och lena. Ett vin i total balans.
Min korthuggna kommentar från 2010 kvarstår: Lysande!!.
De tre återstående flaskorna har jag tänkt ta en om året om jag bara kan hålla fingrarna i styr.
Betyg 5.
Här kan du läsa om ett möte med producenten och tillhörande vinprovning. Niklas J har skrivit om vinet bl a här. Under våren 2010 kom ytterligare hyllningar bl a här.
Det släpptes på bolaget i januari 2010, om jag minns rätt. Jag köpte sex flaskor på ovanstående bloggares rekomendationer. Den första flaskan korkade jag upp strax efter släppet och kunde bara instämma i att alla dessa bloggare var helt rätt ute. Jag hade då inte dragit igång min egna blogg, så mina egna anteckningar är inte så utförliga. Det står bara lysande! Flaska nr två avnjöts i november också med kommentaren lysande!
Ytterligare ett halvår senare dvs i fredags var det dags för flaska nr tre. Brodern och hans sambo är verkliga Barolo/Barbaresco entusiaster, så dom fick prova denna flaska blint. Dom hamnade ganska snart i Piemonte. En lyxnebbiolo var deras spontana omdöme, vilket ju är en ganska hygglig beskrivning.
Vi befinner oss alltså i Barbaresco. Hustrun och jag har inte så stor erfarenhet av Barbarescoviner (tips mottages tacksamt), men Pajé 2003 gör att det smakar mer.
Roagna Pajé 2003.
Vinet hälldes upp på karaff två timmar före det skulle avnjutas.
Färgen är rubinröd med en dragning åt tegel, så pass ljust att du genom vinet kan se botten på glaset.
Doften är till att börja med lite svag men ändå tydlig. Vi känner omedlbart av körsbärstoner, så även jordgubbstoner med nyanser av balsamico. Örter finns där i bakgrunden. Doften skickar signaler om att här är det klass på gång.
Smaken den är komplex. De söta körsbären dyker upp med engång och även nu tillsammans med jordgubbar. Nästa lager består av torkad frukt, sedan en behaglig liten örtighet. På slutet kommer lakristoner. Hela tiden finns det en härlig välbalanserad syra med tanniner som är avrundade och lena. Ett vin i total balans.
Min korthuggna kommentar från 2010 kvarstår: Lysande!!.
De tre återstående flaskorna har jag tänkt ta en om året om jag bara kan hålla fingrarna i styr.
Betyg 5.
fredag 8 juli 2011
Tour des Alpilles
Inte ett blogginlägg på drygt en vecka. Semester så klart!
Vi lämnade datorn hemma. Telefonen fanns med för nödhändelser och för att dottern skulle kunna nå oss då hon nu är i Indien för att skaffa fram material sin Masteruppsats om "Schoolfeeding" i ett par av Indiens delstater. En utvärdering i samarbete med WorldFoodProgram i Rom.
Vi har i stort sett inte tagit del av några nyheter. Inga tidningar, inga TV-nyheter och inget surfande på nätet. Inte en susning om vad som hänt i världen. Väl hemma börjar skummandet av nyheter för att bli uppdaterad på läget i Världen och i Sverige. Därefter blir det att se vad som hänt bland vinbloggarna.
Tour de France pågår som bäst i Frankrike. Jag har tillsammans med hustrun och vännerna M och S genomfört Tour des Alpilles. Vi har under en veckas tid cyklat i det nordvästra hörnet av Provence.
Vi startade i Barbentane och fortsatte till Tarascon-Arles-Les Baux de Provence-St Remy de Provence och åter till Barbentane. 19 mil totalt under veckan. Vi cyklade utan packning. Vårt bagage skickades från hotell till hotell. En tre rätters middag var bokad på den nya orten. Vi bodde på små 2-stjärniga familjehotell.
Enkla men charmiga.
Luncherna fick vi själva ordna under dagen i någon av de byar vi passerade. Ett avkopplande och upplevelserikt "äventyr". Vi drack till största delen viner från den för mig tidigare okända AOC området Les-Baux-de-Provence. Appellationen godkändes (röda- och roséviner) 1995. Nästan alla vingårdar tillämpar Organiska eller Biodynamiska metoder. Vill du läsa mer så gör du det här.
Roséviner till luncherna och röda viner till middagarna. Vi botaniserade bland de enklare vinerna. Köpte några av lite bättre klass med oss hem för provning, vilket så småningom kommer att resultera i blogginlägg.
Cyklandet skapar en stor medvetenhet om naturen, odlingsförutsättningar, levnadsvillkor och inte minst hur det doftar.
Ett av rosévinerna tycker vi är värt lite noteringar.
Mas de la Dame, Rosé 2010.
Vingården är kanske mest berömd för Van Goghs målning.
Den ligger 5-10 km öster om Les Baux de Provence.
I vinet ingår 50% Grenache, 30% Syrah och 20% Cinsault.
Färgen har en ljus laxrosa ton.
Doften kännetecknas av mogna jordgubbar, persika och en liten örtighet.
Smaken, ja även här känns jordgubbar som tydligast, men också toner av persika, svartvinbär och en behaglig kryddighet. Syran är frisk och pigg, vilket gör att det inte bara är ett aperetifvin utan även klarar enklare luncher. Företrädesvis lite matigare sallader.
Betyg 3-
Vi lämnade datorn hemma. Telefonen fanns med för nödhändelser och för att dottern skulle kunna nå oss då hon nu är i Indien för att skaffa fram material sin Masteruppsats om "Schoolfeeding" i ett par av Indiens delstater. En utvärdering i samarbete med WorldFoodProgram i Rom.
Vi har i stort sett inte tagit del av några nyheter. Inga tidningar, inga TV-nyheter och inget surfande på nätet. Inte en susning om vad som hänt i världen. Väl hemma börjar skummandet av nyheter för att bli uppdaterad på läget i Världen och i Sverige. Därefter blir det att se vad som hänt bland vinbloggarna.
Tour de France pågår som bäst i Frankrike. Jag har tillsammans med hustrun och vännerna M och S genomfört Tour des Alpilles. Vi har under en veckas tid cyklat i det nordvästra hörnet av Provence.
Vi startade i Barbentane och fortsatte till Tarascon-Arles-Les Baux de Provence-St Remy de Provence och åter till Barbentane. 19 mil totalt under veckan. Vi cyklade utan packning. Vårt bagage skickades från hotell till hotell. En tre rätters middag var bokad på den nya orten. Vi bodde på små 2-stjärniga familjehotell.
Enkla men charmiga.
Luncherna fick vi själva ordna under dagen i någon av de byar vi passerade. Ett avkopplande och upplevelserikt "äventyr". Vi drack till största delen viner från den för mig tidigare okända AOC området Les-Baux-de-Provence. Appellationen godkändes (röda- och roséviner) 1995. Nästan alla vingårdar tillämpar Organiska eller Biodynamiska metoder. Vill du läsa mer så gör du det här.
Roséviner till luncherna och röda viner till middagarna. Vi botaniserade bland de enklare vinerna. Köpte några av lite bättre klass med oss hem för provning, vilket så småningom kommer att resultera i blogginlägg.
Cyklandet skapar en stor medvetenhet om naturen, odlingsförutsättningar, levnadsvillkor och inte minst hur det doftar.
Ett av rosévinerna tycker vi är värt lite noteringar.
Mas de la Dame, Rosé 2010.
Vingården är kanske mest berömd för Van Goghs målning.
Den ligger 5-10 km öster om Les Baux de Provence.
I vinet ingår 50% Grenache, 30% Syrah och 20% Cinsault.
Färgen har en ljus laxrosa ton.
Doften kännetecknas av mogna jordgubbar, persika och en liten örtighet.
Smaken, ja även här känns jordgubbar som tydligast, men också toner av persika, svartvinbär och en behaglig kryddighet. Syran är frisk och pigg, vilket gör att det inte bara är ett aperetifvin utan även klarar enklare luncher. Företrädesvis lite matigare sallader.
Betyg 3-