Det härliga sommarvädret håller i sig. Hustrun arbetar sin sista dagar innan det är semesterdags för henne.
Min semester började i och med att Midsommar inträffade. Igår var det en dag där eftermiddagen ägnades åt att röja i den gamla ladan och besöka återvinningsstationen i vårt samhälle.
Tillsammans med brodern och delar av hans familj åt vi en sen middag. Underbart att sitta ute och njuta av fågelliv, mat, vin och en ljummen tisdagskväll. Allsång på Skansen får klara sig själv, då vi njuter av maten, vinet och härliga diskussioner.
I Castei Ripasso 2005.
Detta var den sista flaskan från den här årgången. I Castei har under de senaste åren varit en favorit bland våra vardagsviner. I källaren finns årgångarna 2006, 2007 och 2008. Nu är det årgång 2009 som finns på SB.
Min erfarenhet är att just detta Ripassovin vinner på att få ligga till sig
En som smakade just den här årgången var David (Svenssonsmakaren), men det var två år sedan och vinet var då väldigt ungt. Hans omdömen hittar du här
Druvsammansättningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Molinara eller andra druvor.
Producenten är Castellani. De håller till i Valpolicella Classico området nordväst om Verona.
Den första sniffen släpper fram en jordig, kompost doft, sedan tränger körsbären sig på, lite plommon "knör" sig fram och i bakgrunden håller sig kryddor och lite örter. Väldigt trevligt men jordigheten känner vi inte igen från Ripassoviner. Doften lovar en del.
Smaken är inte en utpräglad Valpolicellasmak. Visst finns de typiska mörka körsbären och lite torkade plommontoner, men även här kommer den trevliga jordigheten in. En hel del läder, aningens vanilj och så gott om örter och kryddor. Eftersmaken är medellång och där körsbären dominerar. Ingen störande sötma.
Riktigt gott till vår grillade kyckling med hemmagjord potatissallad.
Årgång 2005 ska nog drickas upp det här året. Vinet känns på topp just nu.
Betyg 4-.
Brunello di Montalcino 2006, COL D´ORCIA
Brodern plockade fram denna flaska. Brunello var det ett tag sedan vi drack.
Nu är vi i ett av områdena i Toscana
Druvan är Brunello eller som den också kallas Sangiovese Grosso.
Färgen har en djup rubinröd ton.
Doften är lätt kryddig. Körsbären och plommonen samsas med en svag ekig ton.
Smaken är fylld av körsbär, kryddor, lite vanilj och kakao. Eftersmaken är ganska lång och lite kärv med en lakritsnyans på slutet. Syran och tanninerna gör att vi tror att vinet mår bra av något år i ryggläge.
Vinet växte med maten.
Betyg 4-.
onsdag 29 juni 2011
tisdag 28 juni 2011
Sjömagasinet anno 2011
Hustrun och jag tillsammans med våra barn (26 resp 23 år gamla) åt en underbar middag igår kväll på en av Göteborgs förnämsta krogar - Sjömagasinet.
Leif Mannerström drev krogen under många år och skapade epitetet "Sjömagasinet". Våren 2011 tog Ulf Wagner över och driver Sjömagasinet vidare under parollen "Ingenting har förändrats, allt är nytt".
Det var dags för vårt första besök sedan Ulf Wagner tog över. Tillfället var valt med tanke på att sommaren står inför dörren och att familjen kommer att vara splittrad, då dottern ska på en tvåmånaders resa till Indien.
Ett intervjuarbete för att kunna få färdig sin Mastersuppsats ( visst är det en stolt fader som skriver dessa rader).
Vi valde en färdig komponerad meny "Trägårdhs val" som du kan läsa om här.
Ett val som vi i efterhand kan konstatera att detta passade oss väldigt bra - mitt i prick.
Underbara smaker, färger, uppläggning, service mm. Vi förstår hyllningarna och för detta betalar man 595 kr per person. Detta måste anses som ett prisfynd.
Inspirerad av debatten hos Winepunk höll jag lite koll på priserna.
Vi började med en flaska Bruno Paillard, Première Cuvée, Rosé. Pris 1 074 kr. I BS kostar den 425 kr.
Cirka 2.5 gånger priset eller ett påslag på 650 kr. Allt är ju relativt och detta kändes rätt så OK.
Inte alls som när jag vid ett tillfälle i vintras drack ett 80-kronorsvin för 425 kr. Tittar man enbart på påslaget kan jag tycka att 650 kr för att öppna en flaska vin är häftigt.
Hur övriga prisrelationer ser ut har jag inte analyserat, men för den hågade kommer det en länk till Sjömagasinets vinlista här.
Hur var vinet då??
Doften var frisk och pigg. Vi kände hallon och mineraltoner.
Smaken var läskande med inslag av hallon, smultron, lite gröna äpplen (syrligheten) en viss citruston och fina mineraler på slutet.
De båda förräterna avnjöts till detta vin. Kanske inte den perfekta kombinationen men ändå helt OK.
Betyg 4.
Till den stekta Kungsflundran blev det en Monthelie Pinot Noir från firman Pierre Morey. Årgången var 2005. Det här vinet finns inte i några Systembolagslistor. Vi betalade 145 kr glaset.
Doften var mycket stor. Fylld av örtighet och en viss pepprighet men vi kände också hallon- och körsbärstoner.
Smaken var inte lika markerad. Hallon och körsbären fanns där. Örterna och pepparn går igen, men doften lovade mer. Hyggligt lång eftersmak. Tanninerna är är där men tämligen avrundade och allt balanseras av en trevlig liten syra.
Betyg 3+
Sammanfattning: Maten är sagolik speciellt för oss fisk- och skaldjursälskare. Där blir betyget 5.
Leif Mannerström drev krogen under många år och skapade epitetet "Sjömagasinet". Våren 2011 tog Ulf Wagner över och driver Sjömagasinet vidare under parollen "Ingenting har förändrats, allt är nytt".
Det var dags för vårt första besök sedan Ulf Wagner tog över. Tillfället var valt med tanke på att sommaren står inför dörren och att familjen kommer att vara splittrad, då dottern ska på en tvåmånaders resa till Indien.
Ett intervjuarbete för att kunna få färdig sin Mastersuppsats ( visst är det en stolt fader som skriver dessa rader).
Vi valde en färdig komponerad meny "Trägårdhs val" som du kan läsa om här.
Ett val som vi i efterhand kan konstatera att detta passade oss väldigt bra - mitt i prick.
Underbara smaker, färger, uppläggning, service mm. Vi förstår hyllningarna och för detta betalar man 595 kr per person. Detta måste anses som ett prisfynd.
Inspirerad av debatten hos Winepunk höll jag lite koll på priserna.
Vi började med en flaska Bruno Paillard, Première Cuvée, Rosé. Pris 1 074 kr. I BS kostar den 425 kr.
Cirka 2.5 gånger priset eller ett påslag på 650 kr. Allt är ju relativt och detta kändes rätt så OK.
Inte alls som när jag vid ett tillfälle i vintras drack ett 80-kronorsvin för 425 kr. Tittar man enbart på påslaget kan jag tycka att 650 kr för att öppna en flaska vin är häftigt.
Hur övriga prisrelationer ser ut har jag inte analyserat, men för den hågade kommer det en länk till Sjömagasinets vinlista här.
Hur var vinet då??
Doften var frisk och pigg. Vi kände hallon och mineraltoner.
Smaken var läskande med inslag av hallon, smultron, lite gröna äpplen (syrligheten) en viss citruston och fina mineraler på slutet.
De båda förräterna avnjöts till detta vin. Kanske inte den perfekta kombinationen men ändå helt OK.
Betyg 4.
Till den stekta Kungsflundran blev det en Monthelie Pinot Noir från firman Pierre Morey. Årgången var 2005. Det här vinet finns inte i några Systembolagslistor. Vi betalade 145 kr glaset.
Doften var mycket stor. Fylld av örtighet och en viss pepprighet men vi kände också hallon- och körsbärstoner.
Smaken var inte lika markerad. Hallon och körsbären fanns där. Örterna och pepparn går igen, men doften lovade mer. Hyggligt lång eftersmak. Tanninerna är är där men tämligen avrundade och allt balanseras av en trevlig liten syra.
Betyg 3+
Sammanfattning: Maten är sagolik speciellt för oss fisk- och skaldjursälskare. Där blir betyget 5.
måndag 27 juni 2011
Chateau de Pibarnon Rosé
Vi drack, i maj, årets första rosévin, som du kan läsa om här.
Hustrun hade för ett par veckor sedan med sig ett rosévin inköpt på flygplatsen i Marseille.
Solen började på söndagen att värma upp oss och då blev det läge att testa ett nytt rosévin.
Chateau de Pibarnon Rosé, 2009.
Vinet kommer från Bandol. Ett område någon mil öster om Marseille utefter Medelhavskusten.
Vinet är gjort på 50% Mourvèdre och 50% Cinsault.
Ett ganska enkelt och billigt vin men ändå med lite spännande smaker.
Finare Viner har besökt slottet och om detta kan du läsa här
Färgen är en blekt laxrosa variant.
Doften är aromatisk. Blodgrape tycker vi oss känna igen, sedan kan vi inte ena oss om det är honung eller saffran, men där finns en trevlig ton som vi inte riktigt kommer på vad det är.
Smaken är fylld av blodgrape, persika och aprikos med lite kryddighet. Och så är det den där doften som även finns smakmässigt. Jag vill hävda att det är en honungston utan att den är söt. Hustrun tycker mer saffran eller lite åt Retsina hållet och när hon säger Retsina så är det en positiv kommentar.
Vi åt lammfärsbiffar med rostade paprikor. Vinet passsade utmärkt till detta. Det här rosévinet är ett utmärkt matvin och inte fullt lika bra pratvin, men av vin blir man väl alltid lite pratig i dess bästa bemärkelse.
Betyg 3-
Hustrun hade för ett par veckor sedan med sig ett rosévin inköpt på flygplatsen i Marseille.
Solen började på söndagen att värma upp oss och då blev det läge att testa ett nytt rosévin.
Chateau de Pibarnon Rosé, 2009.
Vinet kommer från Bandol. Ett område någon mil öster om Marseille utefter Medelhavskusten.
Vinet är gjort på 50% Mourvèdre och 50% Cinsault.
Ett ganska enkelt och billigt vin men ändå med lite spännande smaker.
Finare Viner har besökt slottet och om detta kan du läsa här
Färgen är en blekt laxrosa variant.
Doften är aromatisk. Blodgrape tycker vi oss känna igen, sedan kan vi inte ena oss om det är honung eller saffran, men där finns en trevlig ton som vi inte riktigt kommer på vad det är.
Smaken är fylld av blodgrape, persika och aprikos med lite kryddighet. Och så är det den där doften som även finns smakmässigt. Jag vill hävda att det är en honungston utan att den är söt. Hustrun tycker mer saffran eller lite åt Retsina hållet och när hon säger Retsina så är det en positiv kommentar.
Vi åt lammfärsbiffar med rostade paprikor. Vinet passsade utmärkt till detta. Det här rosévinet är ett utmärkt matvin och inte fullt lika bra pratvin, men av vin blir man väl alltid lite pratig i dess bästa bemärkelse.
Betyg 3-
söndag 26 juni 2011
Morgon
Beaujolaisviner har allt oftare börjat dyka upp bland blogginläggen bl a här och här och här.
Det vatr mycket länge sedan hustrun och jag drack en Beaujolais. Intresset var väckt. En titt på Systembolagets hemsida, ett par klickande och några dagar senare ett sms.
Det blev Morgon 2008, Joseph Drouhin.
Druvan är Gamay till 100%.
Beaujolais ligger i södra Bourgogne, strax norr om Lyon.
Vingården ligger i hjärtat av Beaujolais, mellan Régnié and Chiroubles.
Vill du veta mer om producenten hittar du det på deras hemsida
Färgen är ljus blåröd.
Doften är fylld av röda bär. I första hand är det skogshallon som ger sig tillkänna men smultronen känner vi ockå i finishen.
Smaken är frisk och ungdomlig.Fylld av röda bär: hallon i förstarummet men även smultron och lingon. En liten syrlig ton med lite örter kan skönjas i eftersmaken.
Det här är gott och lättdrucket. Dottern(26 år) gillar den här vintypen. Själv tycker jag att något saknas. Kanske är det elegansen samtidigt som det känns tillrättalagt på något vis.
Jag ska undersöka ett par Morgonvarianter till under sommaren så jag återkommer i ärendet.
Just nu blir det
Betyg 3+.
Det vatr mycket länge sedan hustrun och jag drack en Beaujolais. Intresset var väckt. En titt på Systembolagets hemsida, ett par klickande och några dagar senare ett sms.
Det blev Morgon 2008, Joseph Drouhin.
Druvan är Gamay till 100%.
Beaujolais ligger i södra Bourgogne, strax norr om Lyon.
Vingården ligger i hjärtat av Beaujolais, mellan Régnié and Chiroubles.
Vill du veta mer om producenten hittar du det på deras hemsida
Färgen är ljus blåröd.
Doften är fylld av röda bär. I första hand är det skogshallon som ger sig tillkänna men smultronen känner vi ockå i finishen.
Smaken är frisk och ungdomlig.Fylld av röda bär: hallon i förstarummet men även smultron och lingon. En liten syrlig ton med lite örter kan skönjas i eftersmaken.
Det här är gott och lättdrucket. Dottern(26 år) gillar den här vintypen. Själv tycker jag att något saknas. Kanske är det elegansen samtidigt som det känns tillrättalagt på något vis.
Jag ska undersöka ett par Morgonvarianter till under sommaren så jag återkommer i ärendet.
Just nu blir det
Betyg 3+.
lördag 25 juni 2011
Midsommar och Valpolicella
Vi klarade oss undan regn under midsommaraftonen. Ingen riktig värme, men ändå lite sol. Det blåste kraftigt så brorsonen, som är windsurfing fantast, fick vad han tålde.
Till silllunchen drack vi Oppegårds Summerale och hemmakryddad pors. Summeralen hade en riktigt behaglig besk ton.
På kvällen var det grilldags och det visade sig att våra gäster hade tagit med sig olika ripassoviner.
Det var inte läge att göra några provningsanteckningar. Ibland kan det faktiskt vara skönt att bara dricka utan att analysera sönder vinet. En kort sammanfattning blir enligt nedan.
Valpolicella Ripasso, 2009. Castel Forte.
En druvblandning på 70% corvina, 20% rondinella, 5% molinara samt 5% övriga druvsorter.
Smaken och doften domineras av de mörka körsbären (moreller), en viss kryddighet och även en vaniljton kan kännas. Enkelt och okomplicerat. Passar bra till enklare grillrätter.
Betyg 3-
Valpolicella Classico Ripasso, 2009. Montigoli.
Druvblandningen är Corvina, Corvinone och Rondinella. Druvorna kommer från planteringar nordväst om Verona.
Doft och smaken karaktäriseras av mörka körsbär med en viss örtighet. Ett ganska enkelt och okomplicerat
vin. Det funkade bra till våra grillrätter.
Inköpt i Danmnark
Betyg 3-
Monti Garbi Ripasso, 2008. Tenuta Sant Antonio.
Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta.
Producenten gör två riktigt bra amaroneviner Campo dei Gigli, som är deras prestigeamarone samt en standardamarone, Selezione Antonio Castagnedi. Den senare är i mitt tycke den bästa amarone under 300 kr, som finns på Systembolaget.
Monti Garbi har under flera årgångar varit bland de bättre ripassovinerna på Systembolaget. Årgång 2008 levererar inte på sedvanligt sätt.
Även denna ripasson karaktäriseras av de mörka körsbären och en viss kryddighet. Kanske något mer elegantare än de två andra.
Betyg 3
Till silllunchen drack vi Oppegårds Summerale och hemmakryddad pors. Summeralen hade en riktigt behaglig besk ton.
På kvällen var det grilldags och det visade sig att våra gäster hade tagit med sig olika ripassoviner.
Det var inte läge att göra några provningsanteckningar. Ibland kan det faktiskt vara skönt att bara dricka utan att analysera sönder vinet. En kort sammanfattning blir enligt nedan.
Valpolicella Ripasso, 2009. Castel Forte.
En druvblandning på 70% corvina, 20% rondinella, 5% molinara samt 5% övriga druvsorter.
Smaken och doften domineras av de mörka körsbären (moreller), en viss kryddighet och även en vaniljton kan kännas. Enkelt och okomplicerat. Passar bra till enklare grillrätter.
Betyg 3-
Valpolicella Classico Ripasso, 2009. Montigoli.
Druvblandningen är Corvina, Corvinone och Rondinella. Druvorna kommer från planteringar nordväst om Verona.
Doft och smaken karaktäriseras av mörka körsbär med en viss örtighet. Ett ganska enkelt och okomplicerat
vin. Det funkade bra till våra grillrätter.
Inköpt i Danmnark
Betyg 3-
Monti Garbi Ripasso, 2008. Tenuta Sant Antonio.
Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta.
Producenten gör två riktigt bra amaroneviner Campo dei Gigli, som är deras prestigeamarone samt en standardamarone, Selezione Antonio Castagnedi. Den senare är i mitt tycke den bästa amarone under 300 kr, som finns på Systembolaget.
Monti Garbi har under flera årgångar varit bland de bättre ripassovinerna på Systembolaget. Årgång 2008 levererar inte på sedvanligt sätt.
Även denna ripasson karaktäriseras av de mörka körsbären och en viss kryddighet. Kanske något mer elegantare än de två andra.
Betyg 3
torsdag 23 juni 2011
Chateauneuf-du-Pape Terroir 2009, Domaine la Barroche
I början av juni kom ett medlemsbrev från Bristly om tre nya viner. Medlemsbreven är för mig alltid dyra. Jag vill ju alltid testa det som kommer. Har det då kommit tre nyhetsbrev i maj och två i juni, ja då har källaren blivit fylld och betalkortet tomt. Snälla inga fler förrän i augusti!!
I måndags hämtade jag ut en laddning från "mitt" Systembolag (Kållered). Redan samma kväll öppnade jag en av flaskorna nämligen La Barroche Terroir 2009. För två år sedan köpte jag 07:an. Den gick bara att köpa i sexpack. Vilken succé vinet gjorde i vårt hem den sommaren. Förväntningarna på 09:an är som ni förstår höga. Jag säger tyvärr, för höga förväntningar är svårt att leva upp till.
Det här lär dessutom vara den sista årgången, eftersom producenten kommer att fokusera på två andra cuvéer nämligen Signature och Pure.
Domaine la Barroche är således producenten och egendomarna ligger i Chateauneuf-du-Pape.
Finare Vinare skrev om ett personligt besök här. Även på importörens hemsida dvs här kan du läsa om producenten.
Chateauneuf-du-Pape Terroir 2009.
Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre. I huvudsak har vinet gjorts på yngre rankor.
Måndagkväll
Färgen är rubinröd och i våra stora glas kan du se till botten av glaset.
Doften är inte särskilt tydlig den här första kvällen,men vi känner körsbären och lite kryddor och örter.
Smaken är relativt sluten. Här finns potential, men kommer inte loss. Vi känner röda bär, lite kryddor och tanninerna känns lite kantiga.
Det var inte riktigt så här vi mindes 07:an, men vi har inte luftat vinet särskilt mycket och det finns en hel del lovande undertoner.
Tisdagkväll
Färgen är den samma som kvällen innan.
Doftmässigt har det hänt saker. Vi känner körsbär, hallon, lite blommor och tydliga örter och kryddor.
Allt samlat i en angenäm anrättning.
Smaken har öppnat upp sig. Gommen fylls av röda bär: vinbär, hallon, körsbär och så adderar vi lite kryddor och örter till en trevlig kompott. I eftersmaken anar vi en lakritston och lite sötma. Fortfarande en hel del tanniner, men kanterna har nu blivit avrundade hörn. En bra syra gör det ännu bättre.
Till ostkorven kändes vinet perfekt.
Detta var något helt annat än gårdagens slutna vin. Vår slutsats blir att detta måste luftas ett par timmar innan servering. Vi ser fram emot morgondagens sista deltest med stor tillförlit.
Onsdagkväll
Förutsättningarna är följande:
Vinet har nu stått ytterligare ett dygn i något svalare än rumstemparatur. Ungefär en tredjedel är kvar i flaskan. Korken på sedan gårdagens glaspåfyllning.
Doften är något svagare än dagen innan. Röda bär känns, liksom en viss kryddighet kompletterad med örter.
Smaken är riktigt god. Faktiskt känns det mjukt och lent. Tanninerna är nu väldigt mjuka, inte alls mesiga bara behagliga. Munnen fylls av trevliga röda bär, kryddor, örter och på slutet igen en angenäm sötma.
Jag vill fylla på glaset,men flaskan är tom.
Sammanfattning: Ett riktigt bra vin, som kräver rejäl luftning ( 3-4 timmar).
Jag har nu 5 flaskor kvar. Min ursprungliga tanke var att dricka en flaska i halvåret, för att se vart vinet tar vägen. Jag kommer ha svårt att följa den planen. Istället kommer nog pedagogen i mig att ta över, för att visa vänner och bekanta med en inköpsspärr runt hundralappen att om du dubblar den summan (219 kr) så får du så mycket mer i upplevelser.
Betyg 4+.
Årgång 2009 är enligt min uppfattning minst lika bra som årgång 2007.
I måndags hämtade jag ut en laddning från "mitt" Systembolag (Kållered). Redan samma kväll öppnade jag en av flaskorna nämligen La Barroche Terroir 2009. För två år sedan köpte jag 07:an. Den gick bara att köpa i sexpack. Vilken succé vinet gjorde i vårt hem den sommaren. Förväntningarna på 09:an är som ni förstår höga. Jag säger tyvärr, för höga förväntningar är svårt att leva upp till.
Det här lär dessutom vara den sista årgången, eftersom producenten kommer att fokusera på två andra cuvéer nämligen Signature och Pure.
Domaine la Barroche är således producenten och egendomarna ligger i Chateauneuf-du-Pape.
Finare Vinare skrev om ett personligt besök här. Även på importörens hemsida dvs här kan du läsa om producenten.
Chateauneuf-du-Pape Terroir 2009.
Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre. I huvudsak har vinet gjorts på yngre rankor.
Måndagkväll
Färgen är rubinröd och i våra stora glas kan du se till botten av glaset.
Doften är inte särskilt tydlig den här första kvällen,men vi känner körsbären och lite kryddor och örter.
Smaken är relativt sluten. Här finns potential, men kommer inte loss. Vi känner röda bär, lite kryddor och tanninerna känns lite kantiga.
Det var inte riktigt så här vi mindes 07:an, men vi har inte luftat vinet särskilt mycket och det finns en hel del lovande undertoner.
Tisdagkväll
Färgen är den samma som kvällen innan.
Doftmässigt har det hänt saker. Vi känner körsbär, hallon, lite blommor och tydliga örter och kryddor.
Allt samlat i en angenäm anrättning.
Smaken har öppnat upp sig. Gommen fylls av röda bär: vinbär, hallon, körsbär och så adderar vi lite kryddor och örter till en trevlig kompott. I eftersmaken anar vi en lakritston och lite sötma. Fortfarande en hel del tanniner, men kanterna har nu blivit avrundade hörn. En bra syra gör det ännu bättre.
Till ostkorven kändes vinet perfekt.
Detta var något helt annat än gårdagens slutna vin. Vår slutsats blir att detta måste luftas ett par timmar innan servering. Vi ser fram emot morgondagens sista deltest med stor tillförlit.
Onsdagkväll
Förutsättningarna är följande:
Vinet har nu stått ytterligare ett dygn i något svalare än rumstemparatur. Ungefär en tredjedel är kvar i flaskan. Korken på sedan gårdagens glaspåfyllning.
Doften är något svagare än dagen innan. Röda bär känns, liksom en viss kryddighet kompletterad med örter.
Smaken är riktigt god. Faktiskt känns det mjukt och lent. Tanninerna är nu väldigt mjuka, inte alls mesiga bara behagliga. Munnen fylls av trevliga röda bär, kryddor, örter och på slutet igen en angenäm sötma.
Jag vill fylla på glaset,men flaskan är tom.
Sammanfattning: Ett riktigt bra vin, som kräver rejäl luftning ( 3-4 timmar).
Jag har nu 5 flaskor kvar. Min ursprungliga tanke var att dricka en flaska i halvåret, för att se vart vinet tar vägen. Jag kommer ha svårt att följa den planen. Istället kommer nog pedagogen i mig att ta över, för att visa vänner och bekanta med en inköpsspärr runt hundralappen att om du dubblar den summan (219 kr) så får du så mycket mer i upplevelser.
Betyg 4+.
Årgång 2009 är enligt min uppfattning minst lika bra som årgång 2007.
onsdag 22 juni 2011
Bordeaux vs Chianti
Söndagen började molnigt, men ju längre dagen led desto mer klarnade det upp. Eftermiddagen blev behagligt solig och gav en försmak om att det finns en sommar. Vi grillade kyckling och korsikansk korv med en cous-cous sallad som tillbehör. Vi ställde ett Bordeauxvin från 2005 mot en Chianti från 2008. En tämligen jämn match. Vi höll oss idag till lite enklare viner runt hundralappen.
Chateau de Seguin Cuvée Prestige 2005.
Druvsammansättningen är 50% Merlot, 40% Cabernet Sauvignon och 10% Cabernet Franc.
Chateau de Seguin är beläget i området Entre-Deux-Mers
Färgen är djupt rubinröd.
Doften är fylld av svarta vinbär, lite körsbär, vanilj och lite örter.
Smaken domineras av de svarta vinbären och trevliga örter. I eftersmaken kan vi ana oss till lite choklad med vanilj inslag.
Tanninerna är ganska så avrundade och mjuka. Den flaska vi har kvar kommer vi att dricka tämligen snart. Vi tror inte på så mycket mer utveckling.
Betyg 3
Monrosso 2008.
För ett par månader sedan hämtades det här vinet ut. Det har bloggats en del bl a här och här och här.
Producent Castello di Monsanto, som håller till i Poggibonso norr om Siena.
Druvblandning: Sangiovese 80%, 15% Canaiolo och 5% Colorino
Färgen är blåröd åt det ljusare hållet.
Doftmässigt känner vi lite sura körsbär ( faktiskt en trevlig doft), röda vinbär, örter och lite jord.
Gommen möts av körsbär, en viss pepprighet i kombination med trevliga örter och på slutet lite lakrits.
Vinet är ganska så syra rikt och gör sig därför bra ihop med mat.
Ett trevligt chiantivin med egen karaktär. Inget stort vin men ett riktigt gott vardagsvin.
För 99 kr får man en hel del vin för pengarna.
Betyg 3+.
Chateau de Seguin Cuvée Prestige 2005.
Druvsammansättningen är 50% Merlot, 40% Cabernet Sauvignon och 10% Cabernet Franc.
Chateau de Seguin är beläget i området Entre-Deux-Mers
Färgen är djupt rubinröd.
Doften är fylld av svarta vinbär, lite körsbär, vanilj och lite örter.
Smaken domineras av de svarta vinbären och trevliga örter. I eftersmaken kan vi ana oss till lite choklad med vanilj inslag.
Tanninerna är ganska så avrundade och mjuka. Den flaska vi har kvar kommer vi att dricka tämligen snart. Vi tror inte på så mycket mer utveckling.
Betyg 3
Monrosso 2008.
För ett par månader sedan hämtades det här vinet ut. Det har bloggats en del bl a här och här och här.
Producent Castello di Monsanto, som håller till i Poggibonso norr om Siena.
Druvblandning: Sangiovese 80%, 15% Canaiolo och 5% Colorino
Färgen är blåröd åt det ljusare hållet.
Doftmässigt känner vi lite sura körsbär ( faktiskt en trevlig doft), röda vinbär, örter och lite jord.
Gommen möts av körsbär, en viss pepprighet i kombination med trevliga örter och på slutet lite lakrits.
Vinet är ganska så syra rikt och gör sig därför bra ihop med mat.
Ett trevligt chiantivin med egen karaktär. Inget stort vin men ett riktigt gott vardagsvin.
För 99 kr får man en hel del vin för pengarna.
Betyg 3+.
tisdag 21 juni 2011
Piggvar och vita viner
Lördagen bjöd på riktigt trist väder. Hustrun och jag hann i alla fall med en cykeltur innan regnet började ta över dagen. Vi hade bestämt oss för att idag ska vi ha fisk och lite vita viner. Från frysen plockade jag upp några piggvarar, som jag för fjorton dagar sedan köpt av våra lokale fiskare och vän. Brodern från norr med familj är inte bortskämd med denna delikatess. Fisken blev verkligen god särskilt den lite större av dom. Vi kokade fisken, skirade smör med lite ansjovis, riven pepparrot (lokalt odlad i Fjärås) samt färskpotatis. Vi plockade upp tre stånd av den egna potatisen av sorten Early Rose. Lite små rosa när man plockar upp den och kokt får den en lite trist gråaktig ton, men smaken är formidabel. Just den här första kan nästan ätas som dessert. Den ger för liten avkastning för att de stora odlarna ska ha den, men på den lokala torghandeln går den ibland att finna. Stark rekommendation.
Les Hauts d´Eole, Crozes-Hermitage 2008.
Det är första gången jag dricker en vit Crozes-Hermitage.
Producent är Cave de Tain som ligger mellan Valence och Lyon, vid foten av Hermitage. Vinet är gjort på 95% Marsanne och 5% Roussanne, men i den franska versionen på hemsidan är vinet gjort på 50% vardera av Marsanne och Roussanne
Färgen är halmgul.
Doften är lite blommig med citrusfrukter. Vi tycker oss känna lite mandlar och anis i bakgrunden.
Smaken: här känner vi citrusfrukter, lite stenig med inslag av mineraler. Eftersmaken är ganska lång med en viss syrlighet och inslag av tropiska frukter på slutet.
Det här är inget stort vin men det funkade bra till fisken
Betyg 3+
Divino Nordheim, Sommeracher Katzenkopf Silvaner kabinett trocken 2009.
Sylvaner är en druva jag har druckit väldigt lite av, men som tilltalar mig.
Doften: Vi känner päron(gråpäron), lite kryddig med en touch av mild citrus.
Smak: Torrt, ja visst, men också lite frukt i form av päron, citrus och en del angenäma kryddor
Får anses som ett bra köp för 89 kr, men den som söker lite finess får leta efter annat i de högre prisklasserna.
Var helt OK till fisken.
Betyg 3
Trimbach Pinot Gris Réserve 2005.
100% Pinot Gris.
Här är ett vin från Alsace. Producenten köper en stor del av druvorna från kontrakterade odlare.
Färgen är klar gul.
Doften : Gula äpplen känner vi igen. Lite aromatiskt är det.
Smaken: Här hittar vi lite exotiska frukter och kanske lite honung.Det finns en viss syra, men det finns också en sötma. Vi börjar diskutera om det är ett halvtorrt vin. Det är helt fel till fisken. Lättdrucket, i ett annat sammanhang möjligen, men inte min cup of tea. För 40 år sedan när jag var tjugo och pluggade ekonomi hade det suttit som smäcken efter en tenta.
Betyg 2.
Moscato D´Asti 2008.
Vi hade jordgubbar till dessert. Inte helt lätt att välja vin till jordgubbar tycker jag. Förra sommaren blev det ofta Moscato D´Asti. Finns det bland mina läsare någon som har andra uppslag så lämna gärna en kommentar.
Till sommarens första jordgubbar gjorde vi det enkelt och valde en kvarglömd Moscato d´ Asti.
Producenten är Prunotto.
Druvan är till 100% vit Canello Moscato.
Dessa viner ska drickas tidigt i sin ungdom, men vår 2008 hade övervintrat väl.
David (Svenssonsmakaren) skrev så här förra året om 09:an. Billigt vin skrev så här för två år sedan om 08:an.
Färgen är blek gul.
Vinet är ungdomligt pärlande. Det är lättdrucket. Sött så klart, men ändå friskt. Känns absolut inte sliskigt.
Jag saknar dock elegans.
Näsan nås av lite honungstoner, lite fläder och citrus finns där också
Smaken är frisk med fläder och citrus toner. I bakgrunden känns en viss len honungston. vi anar oss till lite päron
Betyg 3
Les Hauts d´Eole, Crozes-Hermitage 2008.
Det är första gången jag dricker en vit Crozes-Hermitage.
Producent är Cave de Tain som ligger mellan Valence och Lyon, vid foten av Hermitage. Vinet är gjort på 95% Marsanne och 5% Roussanne, men i den franska versionen på hemsidan är vinet gjort på 50% vardera av Marsanne och Roussanne
Färgen är halmgul.
Doften är lite blommig med citrusfrukter. Vi tycker oss känna lite mandlar och anis i bakgrunden.
Smaken: här känner vi citrusfrukter, lite stenig med inslag av mineraler. Eftersmaken är ganska lång med en viss syrlighet och inslag av tropiska frukter på slutet.
Det här är inget stort vin men det funkade bra till fisken
Betyg 3+
Divino Nordheim, Sommeracher Katzenkopf Silvaner kabinett trocken 2009.
Sylvaner är en druva jag har druckit väldigt lite av, men som tilltalar mig.
Doften: Vi känner päron(gråpäron), lite kryddig med en touch av mild citrus.
Smak: Torrt, ja visst, men också lite frukt i form av päron, citrus och en del angenäma kryddor
Får anses som ett bra köp för 89 kr, men den som söker lite finess får leta efter annat i de högre prisklasserna.
Var helt OK till fisken.
Betyg 3
Trimbach Pinot Gris Réserve 2005.
100% Pinot Gris.
Här är ett vin från Alsace. Producenten köper en stor del av druvorna från kontrakterade odlare.
Färgen är klar gul.
Doften : Gula äpplen känner vi igen. Lite aromatiskt är det.
Smaken: Här hittar vi lite exotiska frukter och kanske lite honung.Det finns en viss syra, men det finns också en sötma. Vi börjar diskutera om det är ett halvtorrt vin. Det är helt fel till fisken. Lättdrucket, i ett annat sammanhang möjligen, men inte min cup of tea. För 40 år sedan när jag var tjugo och pluggade ekonomi hade det suttit som smäcken efter en tenta.
Betyg 2.
Moscato D´Asti 2008.
Vi hade jordgubbar till dessert. Inte helt lätt att välja vin till jordgubbar tycker jag. Förra sommaren blev det ofta Moscato D´Asti. Finns det bland mina läsare någon som har andra uppslag så lämna gärna en kommentar.
Till sommarens första jordgubbar gjorde vi det enkelt och valde en kvarglömd Moscato d´ Asti.
Producenten är Prunotto.
Druvan är till 100% vit Canello Moscato.
Dessa viner ska drickas tidigt i sin ungdom, men vår 2008 hade övervintrat väl.
David (Svenssonsmakaren) skrev så här förra året om 09:an. Billigt vin skrev så här för två år sedan om 08:an.
Färgen är blek gul.
Vinet är ungdomligt pärlande. Det är lättdrucket. Sött så klart, men ändå friskt. Känns absolut inte sliskigt.
Jag saknar dock elegans.
Näsan nås av lite honungstoner, lite fläder och citrus finns där också
Smaken är frisk med fläder och citrus toner. I bakgrunden känns en viss len honungston. vi anar oss till lite päron
Betyg 3
måndag 20 juni 2011
Fontanafredda
Broderns två bidrag till fredagens övningar var två viner från Fontanafredda. Vi befinner oss då i hjärtat av Langhe i Serralunga d´Alba i Piemonte.
Langhe Nebbiolo 2009
Den lite ljusare färgen i kombination med tanninerna gjorde att jag faktiskt gissade på en Nebbiolo.
Jag är urusel på blindprovningar, men desto gladare när jag prickar rätt. Att pricka producent och år känns som en omöjlighet för mig.
Färg: Ljust rubinröd färg.
Doft: Medelstor, hallonfruktig doft med inslag av mörka körsbär samt en liten violton.
Smak: Torrt med strama tanniner. Vidare känner vi mörka bär, körsbärskärnor, en liten violpastill ger sig tillkänna med en stram avslutning. I eftersmaken kan vi ana oss till aningens lavendel.
Vinet känns mycket ungt och kan nog utvecklas en del. Tillsammans med maten (entrecote) blev tanninerna mindre strama och då funkade vinet riktigt bra.
Betyg 3+.
Barolo Serralunga D´Alba 2007
Färg: Rubinröd. Färgen har en mörkare ton än vad jag, med min begränsade erfarenhet av baroloviner, är van vid.
Doft: Lite svag till att börja med, men tar sig efter hand. Körbärsdoften är det första som ger sig tillkänna och efter en stund kommer kryddor, örter, lite mint och tomatsås på slutet. Minsann finns där inte lite violtoner, svaga men tydliga.
Smak: Även i smaken känns körsbären först, sedan trevliga kryddor och örter i kombination med viol och lite lakrits och en liten bitter chokladton på slutet. Bra syra. Tanninerna är inte lika kraftiga som i många andra baroloviner. Förstå mig rätt: Dom känns tydligt, inte fullt avslipade men ändå inte besvärande.
Passade riktigt bra till den grillade köttbiten.
Betyg 4-.
Langhe Nebbiolo 2009
Den lite ljusare färgen i kombination med tanninerna gjorde att jag faktiskt gissade på en Nebbiolo.
Jag är urusel på blindprovningar, men desto gladare när jag prickar rätt. Att pricka producent och år känns som en omöjlighet för mig.
Färg: Ljust rubinröd färg.
Doft: Medelstor, hallonfruktig doft med inslag av mörka körsbär samt en liten violton.
Smak: Torrt med strama tanniner. Vidare känner vi mörka bär, körsbärskärnor, en liten violpastill ger sig tillkänna med en stram avslutning. I eftersmaken kan vi ana oss till aningens lavendel.
Vinet känns mycket ungt och kan nog utvecklas en del. Tillsammans med maten (entrecote) blev tanninerna mindre strama och då funkade vinet riktigt bra.
Betyg 3+.
Barolo Serralunga D´Alba 2007
Färg: Rubinröd. Färgen har en mörkare ton än vad jag, med min begränsade erfarenhet av baroloviner, är van vid.
Doft: Lite svag till att börja med, men tar sig efter hand. Körbärsdoften är det första som ger sig tillkänna och efter en stund kommer kryddor, örter, lite mint och tomatsås på slutet. Minsann finns där inte lite violtoner, svaga men tydliga.
Smak: Även i smaken känns körsbären först, sedan trevliga kryddor och örter i kombination med viol och lite lakrits och en liten bitter chokladton på slutet. Bra syra. Tanninerna är inte lika kraftiga som i många andra baroloviner. Förstå mig rätt: Dom känns tydligt, inte fullt avslipade men ändå inte besvärande.
Passade riktigt bra till den grillade köttbiten.
Betyg 4-.
söndag 19 juni 2011
Onkaparinga
Förra året gjorde jag för första gången bekantskap med ett vin från Clarendon Hills. Vinet var Onkaparinga Grenache 2006. Detta efter att jag läst blogginlägg från winepunk och av Frankofilen och Niklas.
Det blev ett av topp tre viner förra året.
WP_ provade om vinet i våras. Jag bestämde mig då för att öppna en flaska och låta brodern med sambo få smaka detta blint och gissa.
Så här föll kommentarena om Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2006.
Druvan är så klart Grenache till 100 %.
Vi är alla överens om att detta är kvällens vin, såväl doft som smakmässigt. Brodern med sambo gissar båda på amarone, då de vet om min svaghet för amaroneviner. Jag signalerar att ikväll är det inget amaonevin i glasen. De prövar med Priorat eller möjligen Chateauneuf-du-Pape. Inte så dåligt gissat. Dom är ju inne på ett Grenachespår. Vi väljer sedan att ställa undan just detta glas under själva måltiden för att ånyo ge oss på det efter ätandet. Vinet är fortfarande lika gigantiskt underbart.
Doften är mäktigt stor. Ett vin att bara sitta och sniffa på. Vi känner en komplex doft av frukt och bär (hallon?) kombinerad med örter och en liten behaglig blommighet i bakgrunden. Längst därbak finns en mycket trevlig söt ton.
Munnen fylls av en mängd smaker. Kompakt med frukt och bär med en viss eldighet. Frukten balanserar alkoholen perfekt. Vi känner körsbär, hallon mer skogsbär. Örter fins med hela tiden, lite choklad dyker upp och i den långa utdragna eftersmaken dyker den där härliga lakritstonen upp i kombination med en blommighet.
Detta är precis lika gott som i höstas. Nu finns bara en flaska kvar i källaren. Varför köpte jag inte fler?
Betyg är ibland svårt att sätta. Det vet jag som gammal lärare och jag älskade när eleverna gjorde det lätt för mig att trycka dit en 5.a eller ett MVG. Jag älskar Onkaparinga!!
Betyg 5(+)
Det blev ett av topp tre viner förra året.
WP_ provade om vinet i våras. Jag bestämde mig då för att öppna en flaska och låta brodern med sambo få smaka detta blint och gissa.
Så här föll kommentarena om Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2006.
Druvan är så klart Grenache till 100 %.
Vi är alla överens om att detta är kvällens vin, såväl doft som smakmässigt. Brodern med sambo gissar båda på amarone, då de vet om min svaghet för amaroneviner. Jag signalerar att ikväll är det inget amaonevin i glasen. De prövar med Priorat eller möjligen Chateauneuf-du-Pape. Inte så dåligt gissat. Dom är ju inne på ett Grenachespår. Vi väljer sedan att ställa undan just detta glas under själva måltiden för att ånyo ge oss på det efter ätandet. Vinet är fortfarande lika gigantiskt underbart.
Doften är mäktigt stor. Ett vin att bara sitta och sniffa på. Vi känner en komplex doft av frukt och bär (hallon?) kombinerad med örter och en liten behaglig blommighet i bakgrunden. Längst därbak finns en mycket trevlig söt ton.
Munnen fylls av en mängd smaker. Kompakt med frukt och bär med en viss eldighet. Frukten balanserar alkoholen perfekt. Vi känner körsbär, hallon mer skogsbär. Örter fins med hela tiden, lite choklad dyker upp och i den långa utdragna eftersmaken dyker den där härliga lakritstonen upp i kombination med en blommighet.
Detta är precis lika gott som i höstas. Nu finns bara en flaska kvar i källaren. Varför köpte jag inte fler?
Betyg är ibland svårt att sätta. Det vet jag som gammal lärare och jag älskade när eleverna gjorde det lätt för mig att trycka dit en 5.a eller ett MVG. Jag älskar Onkaparinga!!
Betyg 5(+)
lördag 18 juni 2011
Ruffino Riserva Ducale Oro 2004
Fredagen har tillbringats hemma för att rensa bland högarna som skapats under den gångna vecka. Protokoll som ska skrivas, räkningar som ska betalas mm. Veckans inköp av livsmedel är sådant som ligger på min lott. Jag hann också med ett besök på återvinningsstationen för att leverera tomkartonger, sorterade efter wellpapp, plast och övrigt brännbart. Sist men inte minst hann jag idag också med att sätta en flädersaftsats.
Det finns få saker som känns så somrigt som ett glas flädersaft. Jo, det ska möjligen vara ett strå med smultron.
Det var också dags för en måltid med broderns familj. Vi grillade entrecoter som vi åt tillsammans med färskpotatis från Frillesås ( våra egna ska vi börja ta av i början på nästa vecka, de har precis börjat blomma) och så hade vi en grönsallad från det egna landet.
Jag bidrog med två viner och brodern med två.
Först ut var Ruffino Riserva Ducale Oro 2004.
Det blev alltså en Chiant från 2004, igen.
Druvsammansättningen är Sangiovese 85%, Colorino 5%, Cabernet Sauvignon 5%, Merlot 5%.
Druvorna kommer från Ruffinos vingårdar i Santedame, Montemasso, och Gretole i hjärtat av Chianti Classico.
Andra som testat det här vinet tidigare är Frankofilen skrev om vinet i mars 2009 här.
David (Svenssonsmakaren) skrev om årgång 2005 här
Våra noteringar blev:
Färgen är rubinröd med brun/violetta drag mot glaskanten.
Näsan möts av dofter från körsbär, björnbär, slånbär, lite örter och kryddor.
Smaken: Här möts gommen av körsbär, kryddor och örter(salvia?). Lite ektoner finns där utan att störa.
Till att börja med känns vinet lite stramt och kärvt, men tillsammans med maten försvinner detta. Eftersmaken är ganska så lång, där vi på slutet känner lite svag violpastill kombinerat med choklad, just den där lite bittra tonen du hittar i 80% choklad och som är så angenäm.
Vinet är gott idag, men jag är inte främmande för att vinet med ytterligare lagring kan ta sig till nya höjder.
Betyg 4-
Det finns få saker som känns så somrigt som ett glas flädersaft. Jo, det ska möjligen vara ett strå med smultron.
Det var också dags för en måltid med broderns familj. Vi grillade entrecoter som vi åt tillsammans med färskpotatis från Frillesås ( våra egna ska vi börja ta av i början på nästa vecka, de har precis börjat blomma) och så hade vi en grönsallad från det egna landet.
Jag bidrog med två viner och brodern med två.
Först ut var Ruffino Riserva Ducale Oro 2004.
Det blev alltså en Chiant från 2004, igen.
Druvsammansättningen är Sangiovese 85%, Colorino 5%, Cabernet Sauvignon 5%, Merlot 5%.
Druvorna kommer från Ruffinos vingårdar i Santedame, Montemasso, och Gretole i hjärtat av Chianti Classico.
Andra som testat det här vinet tidigare är Frankofilen skrev om vinet i mars 2009 här.
David (Svenssonsmakaren) skrev om årgång 2005 här
Våra noteringar blev:
Färgen är rubinröd med brun/violetta drag mot glaskanten.
Näsan möts av dofter från körsbär, björnbär, slånbär, lite örter och kryddor.
Smaken: Här möts gommen av körsbär, kryddor och örter(salvia?). Lite ektoner finns där utan att störa.
Till att börja med känns vinet lite stramt och kärvt, men tillsammans med maten försvinner detta. Eftersmaken är ganska så lång, där vi på slutet känner lite svag violpastill kombinerat med choklad, just den där lite bittra tonen du hittar i 80% choklad och som är så angenäm.
Vinet är gott idag, men jag är inte främmande för att vinet med ytterligare lagring kan ta sig till nya höjder.
Betyg 4-
fredag 17 juni 2011
Castello di Brolio 2004
Brodern från norr tillsammans med sambo har nu anlänt till Västkusten. Det kommer att bli fem härliga veckor, där vi kommer att överraska varandra med viner. Veckan så här långt har varit full med arbete för min del. Allt i syfte att kunna ta 6 veckors ledighet efter midsommar. Vi har därför inte hunnit köra igång vinutmaningarna ännu. Men.... på fredag ska vi grilla och bidra med två viner var.
Under veckan har jag haft en chianti som tillbehör till varma mackor och lite salami vid de sena kvällarna.
David (Svenssonsmakaren) inspirerade mig efter att jag läst detta.
Sällskapet i form av vin till de sena näringsintagen blev en Castello di Brolio 2004.
Jag köpte en sexpack efter att ha läst Finare Viners inlägg här.
Efter den här flaskan har jag två flaskor kvar och det kommer att bli svårt att hålla fingrarna borta.
Producent är Barone Ricasoli. Brolio ligger i hjärtat av Toscana och Chianti i området Siena.
Druvblandningen är 80% Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon.
Jag häller upp ett glas. Åker iväg på styrelsemöte. Två timmar senare är jag hemma.
Färgen är mörkröd med en liten brunaktig ton.
Doften är med en gång ganska svag, men när jag återkommer efter två timmar har det hänt grejer.
Jag ska inte säga att det är en stark doft, mera tydlig. Här känns mogen röd frukt, blandad med en plommon- och mineralarom. Längst där bak kan vi känna nyanser av kaffe, choklad, lite vanilj och svarta vinbär.
Smaken är en blandning av många ämnen. Plommon och mörka körsbär, kombinerat med choklad och örter. Lite vaniljtoner kan vi spåra. Det är en frisk och tilltalande smak. Eftersmaken är rätt så lång och precis i slutet känner vi en tilltalande liten bitterhet från körsbärskärnor. Här finns en del tanniner men de har blivit härligt avrundade och mjuka utan att för den skull blivit mesiga.
Vinet är minst lika bra dag två och tre, möjligen lite mjukare, men fortfarande väldigt gott.
Vinet känns drickfärdigt nu. Kan det utvecklas ytterligare? Jag har ingen stor erfarenhet av Toscanaviner, men jag är tveksam. Mina smakprefernser har gått i en riktning där jag inte vill ha övermogna viner.
Betyg 4
Under veckan har jag haft en chianti som tillbehör till varma mackor och lite salami vid de sena kvällarna.
David (Svenssonsmakaren) inspirerade mig efter att jag läst detta.
Sällskapet i form av vin till de sena näringsintagen blev en Castello di Brolio 2004.
Jag köpte en sexpack efter att ha läst Finare Viners inlägg här.
Efter den här flaskan har jag två flaskor kvar och det kommer att bli svårt att hålla fingrarna borta.
Producent är Barone Ricasoli. Brolio ligger i hjärtat av Toscana och Chianti i området Siena.
Druvblandningen är 80% Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon.
Jag häller upp ett glas. Åker iväg på styrelsemöte. Två timmar senare är jag hemma.
Färgen är mörkröd med en liten brunaktig ton.
Doften är med en gång ganska svag, men när jag återkommer efter två timmar har det hänt grejer.
Jag ska inte säga att det är en stark doft, mera tydlig. Här känns mogen röd frukt, blandad med en plommon- och mineralarom. Längst där bak kan vi känna nyanser av kaffe, choklad, lite vanilj och svarta vinbär.
Smaken är en blandning av många ämnen. Plommon och mörka körsbär, kombinerat med choklad och örter. Lite vaniljtoner kan vi spåra. Det är en frisk och tilltalande smak. Eftersmaken är rätt så lång och precis i slutet känner vi en tilltalande liten bitterhet från körsbärskärnor. Här finns en del tanniner men de har blivit härligt avrundade och mjuka utan att för den skull blivit mesiga.
Vinet är minst lika bra dag två och tre, möjligen lite mjukare, men fortfarande väldigt gott.
Vinet känns drickfärdigt nu. Kan det utvecklas ytterligare? Jag har ingen stor erfarenhet av Toscanaviner, men jag är tveksam. Mina smakprefernser har gått i en riktning där jag inte vill ha övermogna viner.
Betyg 4
måndag 13 juni 2011
Ferrer Bobet 2007
Priorat, sydväst om Barcelona, har blivit ett område som hustrun och jag allt mer har börjat att undersöka. Jag har tidigare den här våren skrivit om två Prioratviner Scala dei Prior 2007 och Serras del Priorat 2008.
För ett par veckor sedan läste jag på Winepunk om ett Prioratvin som lät intressant - Ferrer Bobet.
På bolaget hade dom nu bytt årgång till 2007. Vid mitt senaste besök på SB i Nordstan slank så en flaska Ferrer Bobet 2007 med. Den flaskan jag provar är då två år yngre än den som WP skrev om. En annan som också provat just den årgången kan du läsa om här.
Druvsammansättningen i 07:an är 61% gamla Carignan, 37% Grenache och 2% Cabernet Sauvignon.
Det omedelbara intrycket är att detta vinet har mycket gemensamt med de Chateauneuf-de-Pape-viner vi druckit under våren.
Färgen är rubinröd.
I doften känner vi skogsbär, lite plommon, en del örter och en viss blommighet dyker upp på slutet. Allt i en mycket trevlig sammansättning.
Smaken: Gommen möts av trevliga bär, körsbären känns tydligt, så även hallonen och vi anar oss till lite björnbär. En viss syrlighet får oss att tänka på de där lingonen, som man som barn på sensommaren stoppade i sig. Visst finns här tanniner som ger vinet lite karaktär. I den långa fruktiga eftersmaken känner vi en moccaton.
Vinet är ungt men det känns faktiskt drickfärdigt redan nu.
Det här är det bästa av de tre Prioratvinerna vi provat. En klockren 4.
Betyg 4.
För ett par veckor sedan läste jag på Winepunk om ett Prioratvin som lät intressant - Ferrer Bobet.
På bolaget hade dom nu bytt årgång till 2007. Vid mitt senaste besök på SB i Nordstan slank så en flaska Ferrer Bobet 2007 med. Den flaskan jag provar är då två år yngre än den som WP skrev om. En annan som också provat just den årgången kan du läsa om här.
Druvsammansättningen i 07:an är 61% gamla Carignan, 37% Grenache och 2% Cabernet Sauvignon.
Det omedelbara intrycket är att detta vinet har mycket gemensamt med de Chateauneuf-de-Pape-viner vi druckit under våren.
Färgen är rubinröd.
I doften känner vi skogsbär, lite plommon, en del örter och en viss blommighet dyker upp på slutet. Allt i en mycket trevlig sammansättning.
Smaken: Gommen möts av trevliga bär, körsbären känns tydligt, så även hallonen och vi anar oss till lite björnbär. En viss syrlighet får oss att tänka på de där lingonen, som man som barn på sensommaren stoppade i sig. Visst finns här tanniner som ger vinet lite karaktär. I den långa fruktiga eftersmaken känner vi en moccaton.
Vinet är ungt men det känns faktiskt drickfärdigt redan nu.
Det här är det bästa av de tre Prioratvinerna vi provat. En klockren 4.
Betyg 4.
söndag 12 juni 2011
Colombis 2009
Hustrun är i Frankrike på jobbresa. Jag är således gräsänkling den stundande helgen. Fredagsmaten fick bli en entrecote från Tjolöholm. Lite råstekt potatis, lök och vitlök som tillsammans med grönsalladen från landet blev en bra kombination. Idag spetsade jag grönsalladen med några späda rödbetsblad.
Det blev ett vin som beställts från Bristly (via SB).
För ett tag sedan drack jag Domaine Saint-Préfert Résérve August Favier 2009. Vad jag tyckte om det kan du läsa här
Det var dags för vin nr 2 av årgång 2009 från Isabel Ferrando. Det blev Colombis.
Chateauneuf-du-Pape Colombis 2009.
Detta vin är gjort på 100% Grenache från vinrankor som är över 60 år gamla.
Färgen är rubinröd.
Doften är inte så stark men jag kan ana mig till körsbär, hallon, läder, lavendel och örter. Med andra ord en komplex och angenäm doft men ganska så svag.
Smaken är desto mer kraftig med söt frukt och en lång eftersmak, där tanninerna kliver in. Till maten känns dom inte något speciellt men senare på kvällen, då vinet dricks på egen hand, blir de desto tydligare. Inte störande utan ger ett behagligt bett. I den söta frukten känner jag igen såväl körsbär som hallon kombinerade med trevliga örtinslag och en viss pepprighet. Lakritsen kliver in på slutet och förhöjer helhetsintrycket.
Det här var riktigt gott redan nu. Egentligen är vinet alldeles för ungt. En flaska köpte jag. Det hade varit intressant att haft någon till i källaren, för som sagt här finns det utveckling att vänta.
Vinet lämnar samma intryck under lördagen, möjligen har det blivit lite lenare i gommen.
Betyg 4+.
Det blev ett vin som beställts från Bristly (via SB).
För ett tag sedan drack jag Domaine Saint-Préfert Résérve August Favier 2009. Vad jag tyckte om det kan du läsa här
Det var dags för vin nr 2 av årgång 2009 från Isabel Ferrando. Det blev Colombis.
Chateauneuf-du-Pape Colombis 2009.
Detta vin är gjort på 100% Grenache från vinrankor som är över 60 år gamla.
Färgen är rubinröd.
Doften är inte så stark men jag kan ana mig till körsbär, hallon, läder, lavendel och örter. Med andra ord en komplex och angenäm doft men ganska så svag.
Smaken är desto mer kraftig med söt frukt och en lång eftersmak, där tanninerna kliver in. Till maten känns dom inte något speciellt men senare på kvällen, då vinet dricks på egen hand, blir de desto tydligare. Inte störande utan ger ett behagligt bett. I den söta frukten känner jag igen såväl körsbär som hallon kombinerade med trevliga örtinslag och en viss pepprighet. Lakritsen kliver in på slutet och förhöjer helhetsintrycket.
Det här var riktigt gott redan nu. Egentligen är vinet alldeles för ungt. En flaska köpte jag. Det hade varit intressant att haft någon till i källaren, för som sagt här finns det utveckling att vänta.
Vinet lämnar samma intryck under lördagen, möjligen har det blivit lite lenare i gommen.
Betyg 4+.
fredag 10 juni 2011
Langhe Nebbiolo 2006, La Spinetta
På onsdagen kom de sista fröna ner i landet dvs majsfrön. Lite vattning, täckning med fiberduk för att driva på groningsprocessen och sedan är vi utlämnade till naturens villkor.
Vi hann mot kvällningen med den första spenatskörden, förvällning och sedan infrysning.
Vi åt en enkel grönsallad på spenat , ruccola och vanlig plocksallad. Detta var vad som fanns att tillgå i landet. Vi fyllde på med en avvocado. Grillade två kalkonostkorvar från Ingelsta. Från källaren hämtades en Nebbiolo. Det var ett tag sedan vi njöt av denna druva. Ni förstår lite mitt-i-veckan-mys.
Langhe Nebbiolo 2006, La Spinetta.
100% Nebbiolo så klart. Vinstockkarna är relativt unga 5-7 år. Vingården är Starderi, Neivi.
Vi provar vinet under tre dagar. De två första dagarna märker vi ingen skillnad, men dag tre har spänsten försvunnit och surkörsbären tagit över.
Färg: Rubinröd med brun-violetta nyanser.
Doft: Vi känner körsbär, lite svartavinbär, plommon och en liten blommig ton (rosor?)
Smaken: Gommen möts av en läskande syrlighet. Känns med en gång lite lättdrucket, men sen kommer frukten och bären. Vi känner körsbären och svartavinbären, kanske lite lingon och i den långa eftersmaken noterar vi såväl örter som aningens lakrits. Tillsammans med salladen märker vi inte så mycket av tanninerna, men när vi tar ett glas av vinet på egen hand poppar tanninerna fram. Inte så vassa bara trevliga och karaktärsbildande.
Så här är det första och andra dagen. Dag tre finns en slatt kvar i flaskan (som stått i rumstemperatur). Vi häller upp i ett stort glas:
Den läskande syrligheten är borta. Vinet känns betydligt mer strävt i eftersmaken, men övriga smaknoteringar från dag ett och två lever vidare.
Vi gillade vad fick dag ett och två. Vi tror inte på så mycket mer i en framtida utveckling.
Betyg 4-.
Vi hann mot kvällningen med den första spenatskörden, förvällning och sedan infrysning.
Vi åt en enkel grönsallad på spenat , ruccola och vanlig plocksallad. Detta var vad som fanns att tillgå i landet. Vi fyllde på med en avvocado. Grillade två kalkonostkorvar från Ingelsta. Från källaren hämtades en Nebbiolo. Det var ett tag sedan vi njöt av denna druva. Ni förstår lite mitt-i-veckan-mys.
Langhe Nebbiolo 2006, La Spinetta.
100% Nebbiolo så klart. Vinstockkarna är relativt unga 5-7 år. Vingården är Starderi, Neivi.
Vi provar vinet under tre dagar. De två första dagarna märker vi ingen skillnad, men dag tre har spänsten försvunnit och surkörsbären tagit över.
Färg: Rubinröd med brun-violetta nyanser.
Doft: Vi känner körsbär, lite svartavinbär, plommon och en liten blommig ton (rosor?)
Smaken: Gommen möts av en läskande syrlighet. Känns med en gång lite lättdrucket, men sen kommer frukten och bären. Vi känner körsbären och svartavinbären, kanske lite lingon och i den långa eftersmaken noterar vi såväl örter som aningens lakrits. Tillsammans med salladen märker vi inte så mycket av tanninerna, men när vi tar ett glas av vinet på egen hand poppar tanninerna fram. Inte så vassa bara trevliga och karaktärsbildande.
Så här är det första och andra dagen. Dag tre finns en slatt kvar i flaskan (som stått i rumstemperatur). Vi häller upp i ett stort glas:
Den läskande syrligheten är borta. Vinet känns betydligt mer strävt i eftersmaken, men övriga smaknoteringar från dag ett och två lever vidare.
Vi gillade vad fick dag ett och två. Vi tror inte på så mycket mer i en framtida utveckling.
Betyg 4-.
onsdag 8 juni 2011
Accordini Amarone 2005
Efter djupdykningen i söndags var det dags att satsa på ett säkert kort. Vi valde en amarone inköpt hos producenten hösten 2009. Det var ett oförglömligt besök med en nästan magisk stämning på slutet.
Det började med att Tiziano Accordini mötte upp utanför hotellet i Fumane(Costa degli Ulivi). Vi började med att besöka Accordinis nybygge någon mil rakt upp i bergen. Vilken utsikt!
Sedan källaren som nästan var klar. Pelare, valv mm gav känslan av att vara i det antika Rom. Vi drog sedan ner till byn Pedemonte för en provning.
På garageinfarten, i villaområdet, står ett par ståltankar. Vi kan verkligen tala om garageproducent.
Under villan i källaren startar en magnefik provning. Fadern Stefano uppenbarar sig när vi är halvvägs in i provningen. Han är klädd i singel och kortbrallor och ger ett oerhört gemytligt intryck. Vi fick ett smakprov på deras prestigeamarone "Il Fornetto" 2001. Fantastisk. Vi smakade ytterligare två amarone - årgångarna 2004 och 2005 av deras standardamarone samt recioto, ripasso mm.
Vi kunde sedan köpa 2005. Det blev en sexpack. En av flaskorna drack vi för drygt ett år sedan. Nu var det dags för andra testet.
Stefano Accordini Amarone della Valpolicella 2005.
Druvor: Corvina Veronese 75%, Rondinella 20%, Molinara 5%
Det började med att Tiziano Accordini mötte upp utanför hotellet i Fumane(Costa degli Ulivi). Vi började med att besöka Accordinis nybygge någon mil rakt upp i bergen. Vilken utsikt!
Sedan källaren som nästan var klar. Pelare, valv mm gav känslan av att vara i det antika Rom. Vi drog sedan ner till byn Pedemonte för en provning.
På garageinfarten, i villaområdet, står ett par ståltankar. Vi kan verkligen tala om garageproducent.
Under villan i källaren startar en magnefik provning. Fadern Stefano uppenbarar sig när vi är halvvägs in i provningen. Han är klädd i singel och kortbrallor och ger ett oerhört gemytligt intryck. Vi fick ett smakprov på deras prestigeamarone "Il Fornetto" 2001. Fantastisk. Vi smakade ytterligare två amarone - årgångarna 2004 och 2005 av deras standardamarone samt recioto, ripasso mm.
Vi kunde sedan köpa 2005. Det blev en sexpack. En av flaskorna drack vi för drygt ett år sedan. Nu var det dags för andra testet.
Stefano Accordini Amarone della Valpolicella 2005.
Druvor: Corvina Veronese 75%, Rondinella 20%, Molinara 5%
Färg: Djup granatröd färg.
Doft: En stor och stark doft där vi känner körsbär, söta, röda bär, lite vanilj(endast behagligt).
Smak: En sammetslen smak där den torkade frukten dominerar. Tydlig morellsmak, lite björnbär blandat med lite violstänk och på slutet en liten blommig ton där vi också anar lite nötter och mineraler. En lång och mäktig eftersmak där frukten spelar första fiolen och chokladmousse den andra fiolen.
Det finns lite syra som ger vinet en härlig fräschör. Ytterst elegant!
Ett vin man njuter fullständigt av. Gick suveränt i takt med vår sallad. Dag två, på egen hand, förgyllde den fotbollsmatchen ytterligare.
En modern amarone av bästa kaliber. Hustrun och jag känner att detta är precis det vi söker i amaroneviner, som vi båda är så förtjusta i.
Betyg 5-.
Doft: En stor och stark doft där vi känner körsbär, söta, röda bär, lite vanilj(endast behagligt).
Smak: En sammetslen smak där den torkade frukten dominerar. Tydlig morellsmak, lite björnbär blandat med lite violstänk och på slutet en liten blommig ton där vi också anar lite nötter och mineraler. En lång och mäktig eftersmak där frukten spelar första fiolen och chokladmousse den andra fiolen.
Det finns lite syra som ger vinet en härlig fräschör. Ytterst elegant!
Ett vin man njuter fullständigt av. Gick suveränt i takt med vår sallad. Dag två, på egen hand, förgyllde den fotbollsmatchen ytterligare.
En modern amarone av bästa kaliber. Hustrun och jag känner att detta är precis det vi söker i amaroneviner, som vi båda är så förtjusta i.
Betyg 5-.
tisdag 7 juni 2011
Penfolds BIN 28 1999.
Jag försöker hålla ordning på mina viner. Varje köp noteras i ett excelark ( ja, jag vet att det finns modernare hjälpmedel) med uppgifter om inköpsår placering i källaren och självklart lite uppgifter om vinet.
Men det händer att jag haft bråttom, när jag kommet hem från Bolaget och rusat ner i källarenn och lagt vinerna på någon hylla och sedan glömt göra notering vid datorn. Jag brukar därför göra en inventering emellanåt för att se att allt är noterat (revisorn i mig ger sig tillkänna). Det händer nästan varje gång att något onoterat upptäcks. I veckan hände detta. Jag vet inte när elller varför det köptes. Jag kan inte påminna mig att ha druckit detta vin. Gåva från någon? 2 flaskor, då är det mest troliga att det är ett spontan inköp. Men, varför? Influerad av någon vinjournalist. Ja, förmodligen är det så.
Penfolds BIN 28 Kalimna Shiraz, 1999.
Kostar idag 169 kr och det är årgång 2008 som säljs.
Färgen är rödbrun med någon violet ton. Det bruna signalerar ålder till mig.
Doften: Här känns med en gång en portvinston. Visst är den angenäm, men så ska det inte lukta. Mina signaler i skallen skriker varning. Här finns lite frukt och bär kanske någon choklad, men vinet dör snabbt.
Smaken: Lite frukt med en gång, men som snabbt övergår i en liten sur stil och i eftersmaken jäst. Mögel ropar hustrun.
Det här var inte gott. Inget tyder på korkskada. Det är nog bara så att vinet varit på fritt fall ett antal år och nu är på väg rakt i backen.
Ett glas får räcka, resten åker i vasken. Vi öppnar flaska två. Identiskt med första flaskan.
Betyg 1.
Årets första etta och jag hoppas inte få några liknande upplevelser. Att vinet passerat toppen hade jag nog räknat med, men visst borde vinet varit drickbart.
Men det händer att jag haft bråttom, när jag kommet hem från Bolaget och rusat ner i källarenn och lagt vinerna på någon hylla och sedan glömt göra notering vid datorn. Jag brukar därför göra en inventering emellanåt för att se att allt är noterat (revisorn i mig ger sig tillkänna). Det händer nästan varje gång att något onoterat upptäcks. I veckan hände detta. Jag vet inte när elller varför det köptes. Jag kan inte påminna mig att ha druckit detta vin. Gåva från någon? 2 flaskor, då är det mest troliga att det är ett spontan inköp. Men, varför? Influerad av någon vinjournalist. Ja, förmodligen är det så.
Penfolds BIN 28 Kalimna Shiraz, 1999.
Kostar idag 169 kr och det är årgång 2008 som säljs.
Färgen är rödbrun med någon violet ton. Det bruna signalerar ålder till mig.
Doften: Här känns med en gång en portvinston. Visst är den angenäm, men så ska det inte lukta. Mina signaler i skallen skriker varning. Här finns lite frukt och bär kanske någon choklad, men vinet dör snabbt.
Smaken: Lite frukt med en gång, men som snabbt övergår i en liten sur stil och i eftersmaken jäst. Mögel ropar hustrun.
Det här var inte gott. Inget tyder på korkskada. Det är nog bara så att vinet varit på fritt fall ett antal år och nu är på väg rakt i backen.
Ett glas får räcka, resten åker i vasken. Vi öppnar flaska två. Identiskt med första flaskan.
Betyg 1.
Årets första etta och jag hoppas inte få några liknande upplevelser. Att vinet passerat toppen hade jag nog räknat med, men visst borde vinet varit drickbart.
söndag 5 juni 2011
Akarua vs Mountford Estate
Fredagen ägnades åt trädgårsarbete, veckohandling och laddning inför kvällens landskamp.
I trädgården återstår att förbereda och få ner frön till bönor, squash, vintermorötter samt majs.
Arbetet går lättare när det redan går att skörda sådant som kom i jorden i april/maj.
Vi ska ha stekt bergtunga med en sallad av kikärter, ruccola och spenat. De två senare ingredienserna hämtas från landet och är smakrika och mjälla.
Vi ska också testa två viner som inhandlades första juni. Två Pinotviner från Nya Zealand. Båda rekomenderades av WP i en kommentar till ett tidigare blogginlägg.
Tack för att du tog dig tid!
Vi kyler vinerna något och en timma för provningsdags häller vi upp dom i två stora glas.
Akarua Pinot Noir 2009.
Producenten håller till på Central Otago på Sydön. Distriktet är Bannockburn. Du hittar mer fakta om producenten här.
Detta är en helt ny producent för oss. Det är därför med extra spänning som vi tar oss an glaset.
100% Pinot Noir.
Färgen är rubinröd, en aning ljusare än kvällens andra vin.
Doften är en aning kryddig, lite solmogna hallon, en kaffeton, svagt örtig och lite peppar kan vi ana oss till.
Smaken domineras av söta hallon, lite jordgubbar och en viss pepprighet. När vinet är lite svalare är eftersmaken ganska så kort, men i takt med att vinet blir varmare tilltar eftersmaken.Då känner vi lite söta körsbär, plommon och aningens choklad och en varm pepprighet.
Priset var 219 kr. Inget stort vin och inget jag vill lagra, men ändå ganska trevligt. Gott till den stekta fisken och gott på egen hand under hela fotbollsmatchen.
Betyg 3+.
Mountford Estate Pinot Noir 2007.
Även här är det 100% Pinot Noir.
Den här vingården ligger i Waiparadalen ca 40 min bliresa från Christchurch, huvudstaden på Sydön.
Niklas J har skrivit om detta här och Winepunker här.
Färgen är mörkt rubinröd dvs något mörkare än vad ett Pinotvin vanligtvis är.
Doften är stor och mäktig. Vi anar klass omedelbart. Vi känner en kompott av vilda skogsbär, där hallonen är tydligast. Fram tränger en viss jordighet eller snarare kompost blandad med en härlig örtighet och på slutet en viss blommighet.
Smaken är fylld av skogsbär, jordgubbar, körsbär parad med kryddor och örter. En tyngd som kännetecknar ett stort vin. Här finns tanniner, behagliga sådana. Underbar syra, som är i fullständig balans med resten av vinet.
Eftersmaken är utdraget lång, där lakritsen smyger sig fram på slutet och även en behaglig rökig ton.
Vi älskar bara detta vin.
Vinet känns lika fräsht och gott i tre dagar. Tanninerna har mjuknat och vinet känns något lenare.
Kanske betyg 5, men vi är snåla idag. Det gäller att inte spä på betygsinflationen.
Betyg 4+.
Vinet kostar 294 kr. Kan ett vin vara ett fynd för 294 kr? I så fall är detta ett fynd.
Vi har stoppat ett par flaskor i källaren för att följa de kommande två åren.
Några ströflaskor finns i Gbg och Malmö, medan det finns ganska många i Stockholm.
I trädgården återstår att förbereda och få ner frön till bönor, squash, vintermorötter samt majs.
Arbetet går lättare när det redan går att skörda sådant som kom i jorden i april/maj.
Vi ska ha stekt bergtunga med en sallad av kikärter, ruccola och spenat. De två senare ingredienserna hämtas från landet och är smakrika och mjälla.
Vi ska också testa två viner som inhandlades första juni. Två Pinotviner från Nya Zealand. Båda rekomenderades av WP i en kommentar till ett tidigare blogginlägg.
Tack för att du tog dig tid!
Vi kyler vinerna något och en timma för provningsdags häller vi upp dom i två stora glas.
Akarua Pinot Noir 2009.
Producenten håller till på Central Otago på Sydön. Distriktet är Bannockburn. Du hittar mer fakta om producenten här.
Detta är en helt ny producent för oss. Det är därför med extra spänning som vi tar oss an glaset.
100% Pinot Noir.
Färgen är rubinröd, en aning ljusare än kvällens andra vin.
Doften är en aning kryddig, lite solmogna hallon, en kaffeton, svagt örtig och lite peppar kan vi ana oss till.
Smaken domineras av söta hallon, lite jordgubbar och en viss pepprighet. När vinet är lite svalare är eftersmaken ganska så kort, men i takt med att vinet blir varmare tilltar eftersmaken.Då känner vi lite söta körsbär, plommon och aningens choklad och en varm pepprighet.
Priset var 219 kr. Inget stort vin och inget jag vill lagra, men ändå ganska trevligt. Gott till den stekta fisken och gott på egen hand under hela fotbollsmatchen.
Betyg 3+.
Mountford Estate Pinot Noir 2007.
Även här är det 100% Pinot Noir.
Den här vingården ligger i Waiparadalen ca 40 min bliresa från Christchurch, huvudstaden på Sydön.
Niklas J har skrivit om detta här och Winepunker här.
Färgen är mörkt rubinröd dvs något mörkare än vad ett Pinotvin vanligtvis är.
Doften är stor och mäktig. Vi anar klass omedelbart. Vi känner en kompott av vilda skogsbär, där hallonen är tydligast. Fram tränger en viss jordighet eller snarare kompost blandad med en härlig örtighet och på slutet en viss blommighet.
Smaken är fylld av skogsbär, jordgubbar, körsbär parad med kryddor och örter. En tyngd som kännetecknar ett stort vin. Här finns tanniner, behagliga sådana. Underbar syra, som är i fullständig balans med resten av vinet.
Eftersmaken är utdraget lång, där lakritsen smyger sig fram på slutet och även en behaglig rökig ton.
Vi älskar bara detta vin.
Vinet känns lika fräsht och gott i tre dagar. Tanninerna har mjuknat och vinet känns något lenare.
Kanske betyg 5, men vi är snåla idag. Det gäller att inte spä på betygsinflationen.
Betyg 4+.
Vinet kostar 294 kr. Kan ett vin vara ett fynd för 294 kr? I så fall är detta ett fynd.
Vi har stoppat ett par flaskor i källaren för att följa de kommande två åren.
Några ströflaskor finns i Gbg och Malmö, medan det finns ganska många i Stockholm.
torsdag 2 juni 2011
Serras del Priorat 2008.
Viner från Priorat är ett ganska så nypåkommet vinområde för hustrun och mig.
Det började med att vi för något år sedan drack en GR174, som vi gillade skarpt. Vi har allt mer kommit att uppskatta dessa viner.
Priorat är ett litet bergigt område i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona. Den dominerande druvan är Garnacha dvs Grenache. Du som vill veta lite mer om Priorat kan läs den här artikeln.
Vi köpte för ett tag sedan några olika flaskor för att leta efter en favorit.
I april testade vi Scala Dei Prior och gjorde en liten notering här.
I veckan har vi under tre dagar följt:
Serras Del Priorat 2008
Producent är Clos Figueras. Lite om producenten hittar du här. Detta vin är pruducentens tredje vin.
Vinet är gjort på 65% Garnacha, 20% Mazuela och 15% Cabernet Sauvignon.
Vinet känns drickfärdigt redan nu, men kommer säkert att hålla sig på den här nivån de närmaste åren.
Under de tre dagarna blev vinet lite mjukare, men hade samma fräshör hela tiden
Färgen. Mörka bigaråer med en liten lila kant.
Doften. Mogna bigaråer, björnbär , lite blyerts med en liten ekton. Till sist anar vi lite espresso.
Smaken. Fylld av bär och frukt. Körsbär(moreller), hallon, björnbär, lite torkad frukt ger en lite söt ton. Vi känner också en hel del örter, en vaniljton och långt där bak finns en kaffenyans. Eftersmaken är lång. Tanninerna finns där, inte helt avrundade men ger ett trevligt bett i gommen.
Nu finns årgång 2009 i BS för 169 kr.
Betyg 3+.
Det började med att vi för något år sedan drack en GR174, som vi gillade skarpt. Vi har allt mer kommit att uppskatta dessa viner.
Priorat är ett litet bergigt område i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona. Den dominerande druvan är Garnacha dvs Grenache. Du som vill veta lite mer om Priorat kan läs den här artikeln.
Vi köpte för ett tag sedan några olika flaskor för att leta efter en favorit.
I april testade vi Scala Dei Prior och gjorde en liten notering här.
I veckan har vi under tre dagar följt:
Serras Del Priorat 2008
Producent är Clos Figueras. Lite om producenten hittar du här. Detta vin är pruducentens tredje vin.
Vinet är gjort på 65% Garnacha, 20% Mazuela och 15% Cabernet Sauvignon.
Vinet känns drickfärdigt redan nu, men kommer säkert att hålla sig på den här nivån de närmaste åren.
Under de tre dagarna blev vinet lite mjukare, men hade samma fräshör hela tiden
Färgen. Mörka bigaråer med en liten lila kant.
Doften. Mogna bigaråer, björnbär , lite blyerts med en liten ekton. Till sist anar vi lite espresso.
Smaken. Fylld av bär och frukt. Körsbär(moreller), hallon, björnbär, lite torkad frukt ger en lite söt ton. Vi känner också en hel del örter, en vaniljton och långt där bak finns en kaffenyans. Eftersmaken är lång. Tanninerna finns där, inte helt avrundade men ger ett trevligt bett i gommen.
Nu finns årgång 2009 i BS för 169 kr.
Betyg 3+.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)