Amarone. Provning på Barrique i Gbg.

Stormen Berit och Berit jr slog till mot västkusten under söndagen. Tusentals strömlösa hushåll. Vi var själva drabbade några timmar. Betydligt värre för andra, vad vi förstår av måndagsmorgonens rapporter.

Vi har egentligen inte så mycket att beklaga oss över. Särskilt inte efter söndagens amaroneprovning på Barrique. Det var femte gången som Henrik Ungerth höll i denna. Alltid lika entusiastisk och med en enorm kunskap om "Guld från Verona". Den som vill läsa mer om Amarone kan göra det på dessa sidor:
Clubamarone och Amaroneguiden. Henriks andra bok om amaroneviner är planerad att komma ut någon gång under 2012.

Vi började med en provning av tre olika amaroneviner

Vin 1
San Raffaele Monte Tabor 2004.
Producent är Gino Fasoli. Första dec släpps årgång 2006 på SB för 554 kr.
Druvblandningen är 70% Corvina och 30% Rondinella.
Vinet har en ljus rubinröd färgton.
Doften är stark och kompakt. Vi känner mörka körsbär, torkad frukt som drar åt russinhållet, lite choklad, svaga örter och en liten tobakston. På slutet känns tyvärr en liten spritig nyans. Sammantaget är det en trevlig och lite eggande doft.
Smaken är både komplex och elegant. Mörka bär spelar huvudrollen, torkad frukt, lite plommon, mörk choklad, lite örter och så ett uns vanilj på slutet. Eftersmaken är stor och utdragen. Den torkade frukten tenderar åt russin hållet, men går inte över gränsen. I smaken är alkoholen (17%) mycket välintegrerad med frukten Hela vinet är snyggt och välbalanserat. Ett sällskapsvin av hög klass, gärna kompletterad med lite hårdostar.
Det är första gången jag dricker den här amaronen och jag gillar skarpt vad jag smakat. Så gjorde också många av de andra som var med på provningen.
Visst är det mycket smaker, men det går inte över styr och blir för mycket. En fruktbomb!
Jag är svag för den här sortens fruktbomber, vilket man ska ha med sig när man läser min bedömning.
Betyg 5-

Vin 2
Zenato Amarone 2007.
På Bolaget kostar den 379 kr.
Druvblandningen är 80% corvina, 10% rondinella, 5% sangiovese och 5% molinara. Notera att det blandats in lite sangiovese.
Vi har ett vin där färgen är tät och mörkröd.
Doften är inte alls lika stor och häftig som i vin 1 och 3. Den är ändå tydlig med markörer som körsbär, katrinplommon, kryddor, örter och lite subtila nyanser av fat och mörk choklad. Här får man anstränga sig lite mer för att hitta nyanserna.
Smaken domineras av körsbärskärnor, plommon(lila), örter och kryddor, vilket gör att vinet känns mustigt. Eftersmaken är lång och där känns även torkad frukt och en liten mörk chokladton stöter till.
Och där satt också den där typiska druvsötman som en smäck!
Det finns även en syra som ger vinet friskhet. Tanninerna är inte helt utslätade utan ger vinet en viss strävhet vid själva provningen, men tillsammans med maten är tanninerna som bortblåsta.
Alkoholhalten är 16,5%, vilket inte alls märks av. Ett vin i näst intill perfekt balans.
Det här är en riktigt bra "matamarone".
Betyg 4+

Vin 3
Bussola TB 2006.
På bolaget kostar den 710 kr.
Producent är Tommaso Bussola vars egendom omfattar 21 hektar och ligger i San Peretto, nära staden Negrar.
Druvblandningen är 75% corvina och corvinone, 20% rondinella samt 5% cabernet franc, dindarella, croatina och molinara.
Färgen har en mörk, röd ton, som drar mot lite lila vid glaskanten.
Vid den första sniffen bombaderas vi av en oerhörd kompakt doftstöt. Här finns nästan allt, men mest av allt torkad frukt med klara russintoner och fikonstötar. Därefter mörk choklad och nötter, därefter tränger sig lite vanilj fram. Doften är en ren njutning.
I gommen får vi ett vin som drar iväg mot portvinshållet. Mörka körsbär, russin, nötter och choklad med en liten subtil kryddighet. Det är ett riktigt fruktpaket. Så intensiv, rent expressionistisk. Det känns nästan för mycket av allt, även för en fruktbombälskare som jag. Alkoholen ligger på 17% och i eftersmaken ger den sig till känna. Så tycker alla som sitter vid vårt bord. Vid andra bord utnämns TB till det godaste de någonsin druckit.
I mitt tycke passar den egentligen bäst till att bara sitta och sippa på, förslagsvis till en riktigt bra CL-match.
Lite senare på kvällen funkar den faktisk till en kalventrecote med en sås där mörkchoklad ingår och med tillbehör som innehåller sötma såsom rödbetskräm och jordärtskocka.
Betyg 5-

Vi sparade undan en liten skvätt i varje glas för att ha till den trerätters måltiden som ingick.

Vi fick nu också ett fjärde vin.

Amarone Allegrini 2007

Finns numera i beställningssortimentet och kostar 435 kr.

Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane. Företaget grundades för 151 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini. Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar.
För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla botrytisangripna druvor i samband med amaroneproduktionen. Många av de andra producenterna menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala processen. Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen.
Druvor: 80% Corvina Veronese, 15% Rondinella och 5% Oseleta.
Färgen på vinet har en djup rubinröd ton med en mörkblå ton i mitten

Vi sniffar och får en svag doft av mörk frukt, körsbär, lite blommor(rosor) och en aning nötig nyans.

Lite sluten är doften, men man anar sig till att det här kan utvecklas på ett bra sätt.

Vi smakar på vinet och kan med en gång konstatera att det här är lite väl ungt. Ett par år i ryggläge och det kan dra iväg till något stort. Vi hittar den typiska amaronesmaken dvs mörk frukt, mörka körsbär, mörk choklad en knivsudd örter. Eftersmaken är lång på sedvanligt amaronevis. På slutet känns lite kaffetoner, vanilj och även cederträ dyker upp i all frukten. Låter det rörigt? Allt är i en utmärkt balans redan nu. Alkoholen är inbakad i frukten och märks inte alls. En viss stramhet finns där. Jag brukar kalla den här typen för "matamarone". Går utmärkt ihop grytor av olika slag.

Betyg 4+

Zenaton och Alleginis amarone var helt perfekta till maten, vilket också var ganska väntat. Det var mer oväntat att San Raffaele och TB skulle fungera. Kockarna förklarade att de medvetet adderat choklad till såsen och valt tillbehör med en viss sötma. Allt med syfte att visa att det är mer vad du har i maten som avgör vilket vin som passar till den.

Avslutningsvis blev jag bjuden på ytterligare en amarone.

Calcarole 2005

Producent Guerrieri Rizzardi. I beställningssortimentet kostar detta 562 kr.

I källaren har jag två flaskor av deras Villa Rizzardi 2005(oprövade).

Druvblandning: Corvina, Rondinella och lite Babera.

Något mellanting av San Raffaele och Zenaton.

Den typiska amaronedoften av söta körsbär, lite skogsbär med en hygglig dos krydda. Lite vanilj och choklad på slutet.

Vi smakar och hittar här inslag av körsbär, lite katrinplommon, aningens russinton och så choklad. Allt spetsat med en dos kryddighet.

Det känns lite för tillrättalagt och saknar en egen själ, men visst tusan är det gott.

Betyg 4

Det blev fyra timmars provande, mycket prat och gedigen genomgång av Henrik. Underbar mat från köket på Barrique. Nya, trevliga vinentusiaster lärde vi känna. Ja alla de ingredienser som förgyller en vanlig söndag till något att lägga på minnet.
Ett stort tack till Henrik och Lina för vinfixandet. Likaså till Rolf och Lasse på Barrique. Sist men inte minst ska det förnämliga köket ha ett hedersomnämnande.

Hem tog vi oss via tåg, buss och 40 minuters promenad. Stormen tjöt i vindkronorna. Strömlöst när vi kom hem. Men vi var i den himlen vi älskar allra mest - Amaronehimlen.

Campagne Paul Déthune Brut Grand Cru

Igår läs lördag kom båda barnen hem på en tillfällig visit. De hade hört rykten att det skulle ätas en pastarätt med en krabbröra hemma hos Vintankar. Ryktet talade sanning. Vi hade också plockat upp en enkel champagne. Sonen hade lyckats övertala sin syster att köra bil ikväll, så då blev vi tre att dela på skumpan. Måltiden var knappt över förrän barnen var borta.
Under dagen hade jag hämtat vårt årliga lamm från Vallda. Vi får det styckat, men vi gör själva färs på de delar vi inte har några bra matrecept på. Vi var nästan klara i tid för att se på " Så mycket bättre"

Paul Déthune Brut. Grand Cru.
Du som vill läsa lite mer om producenten kan klicka här.
Producenten finns i byn Ambonnay i kanten till "Montagne de Reims".
Det här vinet är gjort på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.

Vi har en årgångslös champage. 30-50% av druvorna kommer från, vad de själva kallar, "reserved wines". Jag köpte det här bubblet av Franskabolaget för 248 kr flaska.
Jag gjorde nedanstående reflexioner vid provningen i oktober:
Det är en enkel vardagschampagne. Mycket pigg, frisk och lättdrucket bubbel. Det har en svagt gyllengul färg. Det doftar lite svagt av honung och en aning tropiska frukter. I gommen kommer ett mycket fräscht vin. Trevlig syra med en medllång eftersmak, där chardonnaydruvans lite smöriga toner går igen.
Jag tycker att de sammanfattar även dagens noteringar. Nu känner vi även en viss brödighet i doften, som vi finner tilltalande. Smaknoteringarna kan kompletteras med en kompott av gulröda äpplen, lite gråpäron och citrustoner.  Trots att det är enkelt och lättdrucket så matchar det vår krabbpasta alldeles förträffligt. Vinet når en fyra precis därav minustecknet där bakom. Sonen tycker jag är snål i betygssättningen.
Betyg 4-

2009 Guidalberto

Återigen en gråmulen, blåsig, småregnig fredag. 10 grader varmt och på söndag är det första advent.
Julkänsla? Knappast, så långt därifrån det kan vara.
I novembersläppet kom såväl Ornellaia som Sassicaia med nya årgångar. Deras första vin ligger strax under tusenlappen och det är mer än vad som ryms i vår budget. Det har blivit ett köp av deras andravin i stället. Ornellaias andravin "Le Serre Nuove" skrev jag om här.
Hustrun är på på konsert tillsammans med dottern. Deportees är gruppen de ska se.
Det blir en entrecote med råstekta rotfukter till mat för min del. Jag ska också öppna en flaska Guidalberto som får göra mig sällskap och som hustrun får ett glas av när hon kommer hem.

2009 Guidalberto, Tenuta San Guido.
Det här är producentens andravin. Det har en druvsammansättning av 60% Cabernet Sauvignon och 40% Merlot. Druvorna till detta vin kommer från en 50 hektar stor vingård, i trakterna kring Bolgheri i västra Toscana. Sassicaia är deras berömda prestigevin.

Färgen är rödblå. Kompakt och mörk.
Jag häller upp två glas till mig själv. Vinet får ett par timmar i glaset innan jag börjar prova det. Under tiden tillreder jag kvällens måltid.
Jag sniffar lite försiktigt och nås av en doft med ett stort inslag av mörka körsbär. Det är ingen stark påträngande doft utan mer försiktig av sig. Den är väldigt ungdomlig och signalerar att låta mig vara några år. Vi fortsätter att lukta och det stöter till lite svarta vinbär, björnbär, lite cederträ och en del kryddiga  örter. Trots att det känns lite slutet så finner vi doften tilltalande. Den gör oss nyfikna på hur det smakar.
I gommen får vi en härlig blandning av mörk frukt: svarta vinbär, mörka plommon, mörka körsbär och björnbär. En liten blommighet och en hel del örter. Smakerna är återhållsamma. Det finns så mycket som ligger latent, men som inte vill släppa loss på fullt allvar. Trots allt är eftersmaken ganska lång och där dyker såväl kaffe som choklad upp. Lite fat känner vi av på slutet. Redan nu är det en fin balans mellan syran och frukten. Tanninerna är allerstädes närvarande, men betydligt beskedligare än vad jag var inställd på. På egen hand känner vi stramheten, men till maten är stramheten som bortblåst.
Den sista klunken rinner genom strupen vid 23-tiden dvs fem timmar efter det jag hällde upp vinet.
I gommen lämnas då smaker med stor koncentration och elegans.
Det här vinet lovar mycket inför framtiden. Jag kommer att rota fram det här vinet om två år med enorma förväntningar.
Idag blir betyget 4+.

295 kr är priset på bolaget.

Franskabolaget Bourdeaux och Italienskt. Del 2.

Här kommer en fortsättning på de viner vi provade hos Franska Bolaget i tisdags.
Den tredje omgången vin som provades var två röda viner från Bordeaux.
Flight 3
2009 Ch Haura Graves, Bordeaux.
Druvblandningen är 54% Cabernet Sauvignon och 46% Merlot. Pris 145 kr/flaska
Vi möts av en ganska så stark doft. De svarta vinbären dominerar, men är åtföljda av mörka körsbär.
En liten fatig ton finns där. Dofterna går igen i smaken. Ett ordentligt tanninbett. Jag tänder inte på det här. Lite för okomplicerat och enkelt. Inte heller är tanniner och syrorna i balans fullt ut med frukten

2009 Ch Daugay St Emillion.
Druvorna är 50% Merlot, 40% Cabernet Franc och 10% Cabernet Sauvignon. Pris 240 kr/flaskan.
Här är det en förpackning om tolv som gäller. Samtliga andra viner säljs i sexpack.
Det här var andra doningar. Jag, som normalt haft lite svårt med en del Bordeauxviner, gör omedelbart tummen upp. Doften är inte jättestark, men ändå tydlig. Mörka körsbär, svarta vinbär, cederträ, en hel bunt örter och allt i en lite jordig stil. I gommen känner jag den här härliga mörka frukten kombinerad med örter och lakrits. Lång, härlig eftersmak. Frisk syra, gott om tanniner som redan har börjats slipas av. Allt i en bra balans. Jag älskar detta. För min del är det en av årets bättre bordeauxer. Nu gäller det bara att hitta några som vill dela en tolvpack med mig.

Flight 4. Italien.
Poggio Verrano3, Toscana
Detta är en blandning från årgång 2008 och 2009. Druvor som ingår är Alicante, Cabernet Sauvignon och Merlot. Priset är 135 kr/ flaskan.
Det doftar av körsbär, örter, och lite kaffetoner. I gommen växer körsbären och örterna. Ett enkelt och trevligt vardagsvin. Jag blir nyfiken på deras prestigevin Dromos, som är ca 100 kr dyrare, när nu deras instegsvin är så här trevlig.

2004 Amarone La Pala.
Druvblandningen är 85% av Corvina Veronese, Rondinella och Molinara samt 15% av Croatina, Teroldego och Merlot. Det här är något så ovanligt som ett amaronevin där man använt en liten del Teroldego coh Merlot. Här doftar det körsbär, choklad och örter. Samma ingredienser går igen i smaken. Nu kompletterad med lite torkad frukt (på typiskt amaronevis), aningens kaffe spetsat med lite vanilj. Det finns en liten sötma i vinet, inte så att det drar iväg åt portvinshållet utan bara tilltalande. Den höga alkoholen(16.5%) är så integrerad att vinet inte på något vis känns alkoholstarkt. En liten frisk syra håller vinet piggt. Det finns lite tanniner som är helt avrundade och gör att en höstgryta där karljohansvamp ingår skulle sitta fint. Visst finns det mer komplexa och elegantare amaroneviner, men då får man lägga på ett hundralappar. Amaronefantasten inom mig vill ha ett par flaskor att följa de närmaste åren.

Provning Franskabolaget del 1

För tredje gången den här hösten bjöd Franskabolaget in till provning i Göteborg Det var alltså provning av några av de viner som ingår i den senaste kampanjen. Vi provade först tre champagner, därefter två vita, följt av två röda Bordeauxer och slutligen två röda italienare. 200 kr fick man betala för detta kalaset.
I dagens inlägg skriver jag mycket kortfattat om champagnerna och de två vita. Några ordentliga anteckningar gjorde jag inte utan intrycken baseras på vad jag minns.

Flight 1
Legras & Haas BdB
100 % Chardonnay. Lagring i ståltankar. Priset är 283 kr flaskan.
En trevlig, relativt enkel vardagschampagne. Frisk syra, en viss brödighet, en hel del frukt i form av rödgula äpplen och citrus, lite mineraler och på slutet lite grapefrukt. Jag har köpt det här tidigare och låtit det få något halvår i källaren, vilket dämpat syran något.

NV Champagne Vilmart & Co, Grand Réserve
Druvblandningen är 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Lagring har gjorts på stora ekfat. Det här är en blandning av tre årgångar, med en tredjedel av varje. Vilka årgångarna är framgår dock inte. Den här säljs även på halvflaska. Priset för 75 cl är 248 kr flaska. Förra året köpte vi tre magnum. Vi har ännu inte provat någon.
Även här en brödig ton, gula plommon och en trevlig syra. Lite mer blommig än de båda andra. Visst känns det att den legat på ekfat. Inte störande men ändå tydlig.
Även detta en enkel och trevlig skumpa.

RH Coutier
Druvorna är 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay dvs samma som i Vilmart. Priset ligger på ca 250 kr. Det luktar citrus och gula äpplen. I smaken går detta igen fast nu kompletterad med lite mineraler och tropisk frukt. Trevliga pytte, pyttesmå bubblor som trevar sig upp från botten av glaset.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att alla tre är enkla, trevliga vardagschampagner. Väl värda sitt pris, men ingen får mig att riktigt spinna loss, som då jag provade Camille Savès förra året.

Flight 2
2010 Ch Reynon Blanc, Graves, Bordeaux
Druvorna är 85% Sauvignon Blanc och 15% Semilion. Flaskpriset är 107 kr.
En mäktig, gigantisk doft möter jag så snart jag sticker dit nosen. Krusbär, svartavinbärsblad och lite grapefrukt. Den är så kolossal att det är lite svårt att värja sig. I smaken hittar jag krusbären och de svartavinbärsbladen igen. Nu kompletterad med lite fläder, mineral och citrus. Riktigt torr är vinet.
Det här är inte min stil, men det verkar som sällskapet är delat i två jämnstora grupper. En för och en emot. Kan nog fungera till mat, med någon smakrik och välkryddad fisk kanske.
Nja!

2008 J-M Domain Haag, Pinot Gris Vallé Noble, Alsace
100 % Pinot Gris är det här vinet gjort på. Priset är 125 kr flaskan.
Detta är något helt annat. Lite försiktigare, sirligare, fruktigare med en viss honungston inledningsvis.
Det här gillar jag. Här finns lite persika, aningens citrus, tropisk frukt med en touch av rök. På slutet känner vi en viss sötma. Detta kan fungera strålande till smakrika fisk eller fågel rätter, men jag dricker det här gärna på egen hand. Här blir det köp!!

2009 Le Serre Nouve, Ornellia

Dimman och diset har legat tätt över vår halvö. I lördags blev vi sugna på en riktig höstgryta.
Det fick bli en köttgryta på högrev från nötdjur, som vandrat på Tjolöholms strandängar. Vi gav den en touch av lite vilt och resultatet blev gudomligt. Tyckte vi själva!!

I våras, vid vår Romresa, drack vi en Le Serre Nouve från Ornellaia. Det var årgång 2007. Ett fantastiskt vin. Jag skrev om det här.
I november släpptes årgång 2009 på Systembolaget. Jag hade inte tid att köa, så när jag stövlade in på em(Nordstan, Gbg) så var vinet slut. På SB:s hemsida har man kunnat följa hur det funnits flaskor på andra ställen än i Gbg. Systembolagets policy är ju den att första veckan efter nyhetssläppet kan en butik inte ringa till en annan för leverans, men på åttonde dagen......Jag kontaktade min butik på dag sju och de lovade att beställa två flaskor till mig, så fort butiken öppnade påföljande morgon. För säkerhets skull åkte jag dit på morgonen och såg till att min beställning gick igenom. Några dagar senare plingar det till i min telefon "Beställda varor finns att hämta". Det visade sig att båda beställningarna gått igenom, så jag åkte hem med fyra flaskor. Man är ju inte den som är den.....

2009 Le Serre Nuove, Ornellaia.
Detta är den prestigefyllda producenten Tenuta dell´Ornellaias andra vin.
Druvblandningen är 54% merlot, 31% cabernet sauvignon, 10% petit verdot och 5% cabernet franc.
En liten annan sammansättning än på årgång 2007. Mer merlot på bekostnad av cabernet sauvignon och mindre cabernet franc och mer petit verdot.
Jag betalade 395 kr. Visst det är mycket pengar, men om vi nu åkt in till Gbg och gått på lokal där, vad hade jag då fått för vin för 395 kr?

Vi låter vinet få två timmar i glaset innan vi provar det.
 I våra glas har vi ett vin där färgen  kan beskrivas som mörk, blåröd  och kompakt.
Det är en mycket ung och svag doft som snirklar sig upp mot vår nos. Vi känner en bouquet av mörka bär, såväl körsbär som svarta vinbär. En viss kryddighet kan skönjas, som är kompletterad med kaffearomer och en behaglig fatighet.
I gommen möts vi av en tämligen stram smak. Vinet är egentligen alldeles för ungt, men trots detta kan vi ana oss till en stor komplexitet. Vi känner de mörka körsbären, aningens svartavinbär och nu kompletterad med lite victoria plommon. Lägg därtill en sirlig örtighet, lite cederträ, choklad och unset vanilj. Eftersmaken är lång. Vid provningen innan maten så biter tanninerna ifrån sig rejält, men till maten är de mer sansade. Syran i vinet kan bara beskrivas som frisk och redan nu i bra balans med övriga smaker.
Vinet är enligt vår smak alldeles för ungt. Det finns så många smaker som vi vagt kan känna, men med en potential att blomma ut till något stort. Gott idag men stordåd i sikte. Nästa flaska ska få minst två år i källaren. Det finns mycket lovande toner som gör att vi har stora förhoppningar. Vi vet ju också hur bra 2007 var.
I dagsläget blir betyget fyra med ett plus men med stor möjlighet att växa till fem.
Betyg 4+.

PS Vi hade en slatt kvar, som vi drack till sena Sportspegeln på söndagskvällen. På väg mot något stort!!




.

2009 Melville Pinot Noir. Sta Rita Hills

På fredagen öppnade vi två amerkanska flaskor gjorda på druvan Pinot Noir. Den ena, Ojai Thompson 2009, var lätt korkskadad. Jag skrev om detta i gårdagens blogginlägg. Flaska nummer två fick spela huvudrollen.

2009 Melville Pinot Noir. Sta Rita Hills.
Det finns endast några få flaskor kvar enligt SB:s hemsida.Priset är 299 kr.
Här kan du läsa mer om Melville och deras viner.
Santa Rita Hills området ligger i den västra delen av Santa Ynez dalen i Lompoc Kalifornien.
16 kloner av druvan Pinot Noir har använts.

Vi har en ljus blåröd färg som skiner mot oss. Helt transparent.
Vi möts av en liten återhållen doft till att börja med. Vi känner ändå en kryddsamling, lite fatinslag och röda bär. Lite knuten är doften till att börja med. Allt eftersom kvällen går så öppnar vinet upp sig. Det allra sista glaset sent på kvällen är faktiskt riktigt tillgänglig och då domineras doften av såväl jordgubbar som skogshallon. Örterna är energiska. En mörk chokladton stöter till.
Vi låter vinet få virvla runt bland våra smaklökar. Lite stramt är första intrycket. Vi anar oss till en mängd smaker, men dessa vill inte släppa till. Retas bara genom att låta oss ana vad som finns där bakom fasaden. Vinet känns mycket ungt. En fin syra som signalerar lite lingontoner. Det är precis som med doften att ju längre kvällen fortskrider ju mer tillgängligt blir vinet. En härlig kryddiget växer fram. Strax därpå en ljuvlig kompott av mosade jordgubbar och skogshallon. Inte syltig bara stringent. I den långa eftersmaken smyger sig såväl choklad som kaffe fram. Det dyker även upp en frisk körsbärsarom(mörka) på slutet och där satt lakritsremmen också. Det allra sista glaset är alldeles lysande.
Slutsatsen jag drar är att låta vinet få åtminstone ett år till i källaren kanske två. Ska du drickar det inom den närmaste tiden, så är mitt råd att låta vinet få tre timmar i karaff före du dricker det.
 Betyg 4+

Pinot Noir, 2009, Ojai Thompson

Nu är det grått. Dis och tunga, gråa moln har bäddat in oss i ett grått töcken. Ett ganska normalläge på Västkusten så här års. Vi hämtar upp två tämligen färska flaskor Pinot Noir från källaren. Vi förväntar oss därmed en ljusning i höstmörkret. Dessa får göra sällskap med några lammfärsbiffar ikväll.

2009 Pinot Noir, Ojai Thompson.
Vinet kommer från Santa Barbara på den amerikanska västkusten. Vi har här ett vin på 100% Pinot Noir.
Några ströflaskor finns kvar på bolaget. Priset är 289 kr. Mer om producenten hittar du här.

Vi häller upp vinet, för att sedan ta en timmas promenad innan vi börjat äta.
Ur glaset glimrar ett vin med en rödblå färg. Transparant? Ja, med nöd och näppe.
Vi nosar lite försiktigt på vinet direkt efter upphällningen. Vi möts av en tydlig doft av örter och röda bär. Jordgubbar och hallon dominerar. Vi hittar också lite kaffetoner och aningens mörk choklad, men så precis när vi tror att vi känt alla dofter får vi ett stick av målarfärg. Eller är det aceton. Hmm, inte så trevligt. Vi doftar igen och samma intryck igen. Vi blir förbryllade. Hustrun grinar lite illa. Jag säger "Vi tar vår promenad och sedan har det nog vädrats ur". Det är klart att vi är nyfikna när vi kommer tillbaks. Men vad nu då? Här luktar gammal möglig källare. Korkskada brukar kännas så här, men min erfarenhet är att detta brukar kännas så fort flaskan öppnats. Bortom den unkna källardoften hittar vi örter, röda bär, kaffetoner och mörkchoklad. Korkförbannelse. Varför inte skruvkapsyler!!
Vi dricker trots allt något glas. Smaken har inte tagit någon direkt skada. I gommen känns ingen källarsmak, utan  örter och kryddor är det första vi noterar. Hallon och jordgubbar uppvaktar oss sedan. Lite plommon inslag finns där också. I den långa eftersmaken, där de röda bären dominerar, stöter även kaffe och mörk choklad till. En pigg syra ger vinet en fin fräschhet.
Betyg kan inte sättas, då vi anser vinet korkskadat. Det hade varit intressant att smaka en felfri flaska!
Mycket i vinet känns ändå lovande.

Imorgon kommer våra intryck av den andra flaska, som vi fick trösta oss med.
Skälet är tidsbrist.









.

2003 Amarone, Valentina Cubi

Efter helgens intagande av franska viner kände vi oss sugna på lite Italienskt till tisdagens fotbollslandskamp. Vi är amaronenördar så vad kunde källaren erbjuda av detta? De från 2003 vi druckit har givit intrycket att mogna lite väl snabbt. En titt i excelarket ger vid handen att vi har några stycken 03:or kvar. Det får bli Valentina Cubi som får står till tjänst. Vi följer vinet under två dagar.

2003 Amarone della Valpolicella, Morar, Valentina Cubi.
Producenten håller till i utkanten av byn Fumane, någon mil norväst om Verona. Min första kontakt med viner från Valentina Cubi har jag skrivit om här. Även här hittar du lite info på svenska om producenten.
Amarone "Morar" produceras av 70% Corvina, 25% Corvinone, och 5% Rondinella druvor som odlas på vinfälten Monte Treda, Monte Crosetta, och Rasso som ligger i kommunerna Fumane och San Pietro in Cariano, där vinfälten har en medelålder på 25 år.

Tisdag.
Jag öppnar flaskan och häller upp två glas innan jag åker iväg på ett kort styrelsemöte. Redan vid upphällningen känns en kompakt och maffig doft av mogna körsbär och torkad frukt.
Jag är hemma två timmar senare. Vi slår oss ner framför TV:n med var sitt glas amarone och en bit Gruyère. Fotbollen är inte mycket att prata om, men desto mer om vinet. Det är nog två till tre år sedan jag senast drack en 03:a från Valentina Cubi. Vinet har mognat rejält under tiden och känns som om det måste vara nära sin peak. Det här är verkligen godis för vuxna. Det finns dom som tycker att det blir lite mycket av allting på en gång. Jag förstår precis vad dom menar, men emellanåt ( väldigt ofta) är vi på vintankar sugna på detta. Vinet är så kompakt och fyllt av dofter och smaker att mycket mer än ett glas per kväll är svårt att ta till sig. Nu lite noteringar från tisdagskvällen.
Vinet har en lysande rubinröd färg. Du kan inte se botten i glaset genom vinet, men du anar den.
En stor, kompakt och kraftig doft letar sig upp till nosen. Vi möts genast av friska, mörka körsbär som tillsammans med torkad frukt vandrar hand i hand mot våra luktcentra. Efter hand ansluter lite choklad och en pytteliten dos av örter. Ett visst floralt anslag finns. Bara doftintrycket är värt en korkdragning.
Till slut låter vi gommen få sitt. Vi får en rejäl omgång mogna, mörka körsbär, en hel del skogsbär och en stor laddning torkad frukt.En viss russinton kan spåras men den går aldrig överstyr. Det finns en mjukhet och elegans som är väldigt tilltalande. Lite choklad och aningens örter ökar komplexiteten. Syran är frisk och gör att vinet känns piggt. Det märks överhuvudtaget inte att vinet håller en alkoholhalt på 15,5%.
Över oss väller våra minnen från resor i Valpolicella.
Onsdag.
Vi häller upp två glas, som idag får en halvtimma på sig i glasen innan vi avnjuter dom. Doften är lika imponernade idag. Stor, mäktig och kraftfull. De mörka körsbären har en lika framträdande roll idag också. Den torkade frukten är finstämd, en aning russinton finns där, men bara som en liten doftretare.
Smaken är lika fylld av härliga bär, örter mm som den var igår. Vi kan lika gärna lägga karbonpapper emellan det som som skrevs på tisdagen och det som ska skrivas idag.
Det här vinet klarar säkert 4-5 dagar utan att försämmras.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att detta är ett förstklassigt amaronevin. Väldigt mycket dofter och smaker i lager på lager. Syran gör att det aldrig går överstyr och blir en "portvinsamarone".
På onsdagen testade vi ett glas till "Köttkorv med rotmos". Fungerade förvånansvärt bra.
För att nå allra högsta betygstoppen fattades lite elegans och komplexitet.

Betyg 5-

Franskt på hemmaplan del 3

Livsandarna har återvänt till hustrun och till mig själv. Vilken seg vecka det varit, men nu ser vi framåt.
Sista delen i vår franska vindrickar helg fick bli en röd Bourgogne.
Även detta ett område där vår erfarenhet är liten. Vi har dessutom haft svårt att komma till rätta med de Bourgogner vi druckit. Vi gillar Pinot Noir viner, speciellt de från USA och Nya Zeeland, men haft svårt att komma på god fot med Bourgognerna. Jag har läst bloggen Rara Droppar som nästan bara handlar om viner från Bourgogne, men jag får aldrig den känslan som återspeglas där.

2005 Saint Romain Rouge - Domaine Taupenot-Merme.

Tryffelsvinet är importör och så här skriver dom om producenten: Domaine Taupenot-Merme är en dynamisk producent i Morey-Saint-Denis, med vinodlingar i Côte de Nuits och Côte de Beaune. De har odlat i Côte d'Or sedan 1760-talet, men det är först sedan Romain Taupenot gick in i företaget på heltid år 1998 som de verkliga framstegen har gjorts. Sedan dess har de anpassat sina beskärningsmetoder, minskat avkastningen och odlar nu endast ekologiskt . De skördar nu helt för hand och väljer noggrant ut de bästa druvorna.

Vi har ett vin gjort på 100% Pinot Noir.

Vi tar ett första glas på lördagskvällen till den Downtown Abbey. Utan någon luftning. Inte så just gjort precis. Lingonsyrligheten är dominerande och det känns så där. Vi tar inga anteckningar.
På söndagskvällen gör vi ett besök i Ölmevalla kyrka för att lyssna på Fäbodjazz. Levande musik är en lisa för själen. Väl hemkomna tar vi oss an vinet, som nu fått stå upphällt i våra glas i dryga timmen.
I glaset har vi en ljus rödblå färg. Det är precis så att man genom vinet kan se botten, i det till en tredjedel fyllda glaset.
Vi sniffar lite försiktigt och en lika försiktig doft snirklar sig upp till vår nos. Lite mörka körsbär, en del lingonris, liter skogshallon och en hygglig omgång peppar. I bakgrunden hittar vi lite försiktiga örter som samsas med några skogshallon. Ingen stark doft, Den är ändå tydlig och inbjudande.
Vi tar en klunk, som vi låter virvla runt i gommen ett litet tag. Genast innfinner sig smaken av  en näve vildhallon spetsad med lite trevliga örter. Efter en stund gör sig körsbären och plommonen påminda i en pepprig stil. Syrorna som helt dominerade i gårdagens glas har tagit ett par steg tillbaka. Allerstädes närvarande så klart, men funnit sin rättmätiga plats i en god balans med frukten. Tanninerna är riktigt lena.
Vi dricker det här till några ostbitar och Agenda. Vi hade inte så höga förväntningar på den här Bourgognen, men vi gillar det vi har i glaset. Ja till och med positivt överraskade.
Så slutade då vårt lilla franska äventyr på hemmaplan i dur. Vi har redan börjat titta i våra almanackor om möjligheten att komma till Paris tidigt nästa år, när det nu inte gick den gångna helgen.

Betyg 4-

Franskt på hemmaplan del 2

Min förkylning är starkt på väg att släppa greppet om mig. Hustun har fortfarande sviter av sin förkylning, men huvudvärken har gett med sig i alla fall. Vi känner båda att vi gjorde rätt i tisdags när vi bokade av vår resa till Paris. Vi beslutade oss för att låta helgen vara franskinspirerad. Lördagens mat får bli Coq au Vin med rotsakspytt och sås på trattkantareller.
På fredagskvällen var det Bordeaux som gällde, idag  är det norra Rhone.

2007 Crozes Hermitage, Alain Graillot.
Lite mer om producenten hittar du här.
Vi har här ett vi gjort på 100% Syrah.

Vinet har en färg som drar åt det mörkt blålila hållet.
Vi sniffar och möts av en kraftig doft av kryddor och örter: vitpeppar, lagerblad och oregano är de vi omedelbart får i åtanke. Strax därpå en ordentlig pust av svartavinbärsblad som är uppblandade med björnbär, lite viol och rökta charkuterier. På slutet känner vi en stimulerande doft av enbärsträ. Det är en stor, kraftig, rent av mäktig doft som näst intill bedövar våra luktcensorer.
Dags att smaka. Gommen fylls av en mängd olika smaker. Björnbär och svarta vinbär. Framförallt i den långa eftersmaken finner sig de mörka bären till rätta. Kryddigheten utgör ett stort inslag, framförallt pepprigheten. En viss rökighet ger sig tillkänna tillsammans med en lite violnyans. Örter finns med i bakgrunden. Ett litet tag är det som alla smaker försvinner, men de återkommer med kraft i eftersmaken. En sak stör mig. Det finns en syrlighet och den är inte i balans med resten av vinet. Periodvis tar den överhand och gör mig konfunderad, men så kommer frukten, bären och kryddorna tillbaks. Tanninerna gör sig ordentligt påminda när vi provar vinet före maten, men till maten är de bara trevliga och faktiskt lite triggande. Det allra sista i eftersmaken dyker en liten grön paprika ton upp som stör oss något.
Ett svårt bedömt vin. Doften är mäktig och tilltalande. Smaken hoppar lite upp och ned. Den obalanserade syran drar ned betyget. Försvinner den med tiden? Någon som har erfarenhet av lite äldre viner från Graillot?
Jag betalade 188 kr 2009, då jag köpte vinet på Bolaget.

Betyg 3+

Franskt på hemmaplan del 1

Hustrun och jag hade bokat en weekendresa till Paris den här helgen. Massor av planer bl a Gertrud Stein utställning. Inspirerade som vi var efter ha sett Woody Allen filmen "Midnight i Paris". Restaurangbesök som FinareVinare tipsat på sin blogg om. Se här.
Då slår, den förkylningen jag precis börjar bli fri från, till med ett knock-out slag. Hustrun är fullständigt golvad måndag och tisdag. In och boka av hotell, flyg, restaurangbesök mm.
Idag fredag är läget något bättre. Åtminstone såpass att ett glas vin smakar på fredagskvällen. Det får bli franskt. Ett Bordeauxvin från lådan Petits Chateaux. Jag har skivit om övriga flaskor här och även här.

Chateau Paloumey 2004, Haut Médoc.
Slottet ligget i Ludon-Médoc som är i den södra delen av Haut-Médoc. Vi befinner oss då på den västra stranden, några mil norr om staden Bordeaux
Druvblandningen är 58% Cabernet Sauvignong, 40% Merlot och 2% Cabernet Franc.

Från glaset strålar en rubinfärgad dryck med nyanser av purpur och lite bruna ståk mot glaskanten.
Nosen möts av en kraftig doft. Vi känner höstlöv med en viss förmultningston, lite fräsch källardoft och så plötsligt en kraftig svartvinbärsdoft. Ungefär den där doften som man nås av efter att ha plockat svarta vinbär och hällt över dessa till ett större kärl. Doften är faktiskt mäktig, men det finns fler mörka bär såsom björnbär och blåbär. Här finns också nyanser av cederträ och blyerts kompletterade med lite sirliga örter och kryddor. Det här är lovande. Doften är oerhört tilltalande. Hustrun är förvånad att hon trots förkylningseländet kan känna denna härliga arom.
Vi smakar. Gommen möts av de svarta bären och den mörka frukten. De svarta vinbären dominerar och björnbären får spela andra fiolen. Vi känner också lite plommon (blålila), aningens choklad och en smula läder.  Helt plötsligt är smaken borta. Oj, vad kort den var. Vi tar en klunk till. Tanniner finns här men de är nästan sammetslena. Lite syra håller vinet på en alert nivå, men tyvärr så dör det snabbt.
En besvikelse infinner sig. Doften lovade så mycket. Vi trodde på något stort. Visst är vinet i en fin balans med syror, frukt och tanniner, men för katten det tar ju slut innan vi hinner njuta fullt ut.

Vi har nu provat oss igenom alla de sex slotten som ingick i lådan från Winefinders.
Vi ska redan från början slå fast att vi inte är några Bordeaux drickare. Vi har en ringa erfarenhet av just Bordeauxviner, men nog hade vi förväntat oss mer.

Betyg 3+

Montecillio, Crianza, 2008

Häromdagen då våra vänner S och M bjöd oss på söndagsmiddag passade vi också på att prova en vanlig enkel rioja. Det var en Crianza dvs den enklaste bland riojavinerna.
Storebrodern i familjen dvs i vinfamiljen och av årgång 2003 skrev jag om här.

2008 Montecillo Crianza.
Det här var ju påpassligt då Allt om Mat:s pris Gyllene Glaset i år tilldelas Maria Martinez Sierra på Bodegas Montecillo.
Vi har här ett spanskt vin från Rioja. Producent är Bodegas Montecillo och de håller till i området som kallas Rioja Alta. Vinet är gjort på 100% Tempranillo
Färgen är körsbärsröd
Det stiger en medelstark doft ur glaset, där vi känner lite torkade körsbär, en rejäl dos dill och vanilj. Allt ackompanjerat av trevliga kryddor och vi anar oss till en svag tobaknyans.
Det första vi smakmässigt tänker på är det stora inslaget av fat som glider över till vanilj och smörkola. Frukten i form av katrinplommon och körsbär gör sig gällande strax därpå. Finstämda kryddor, lite lakrits och läder dyker upp i den fruktiga, medellånga eftersmaken.
Jämfört med Gran Reservan från 2003, som jag drack i våras, så är så klart Crianzan ett par storlekar mindre. Crianzan är 120 kr billigare dvs 79 kr kostar den på Bolaget.
När mitt vinintresse startade, för dryga 30 år sedan, var det ganska ofta den här typen av vin jag föll för. Det har inga udda grejer som triggar mig idag. Lite för mycket tillrättalagt för att vara charmigt. Ändå är det ett ganska trevligt vin, som är väl värt sina pengar. Tillsammans med goda vänner och god mat så växer naturligtvis upplevelsen. Ett vin som jag utan omsvep kan rekommendera min dotter och hennes kompisar. Jo, de tycker att jag skriver om för dyra viner och för få spanska viner för att de ska läsa min vinblogg regelbundet.

Le Coeur de Romanin

I somras hade vi en fantastisk cykelsemester i det nordvästra hörnet av Provence. Jag skrev om det här.
Chateau Romanin var en av de producenter, som var drivande för att Les Baux de Provence skulle bli ett eget AOC område. Appellationen godkändes (röda- och roséviner) 1995. Nästan alla vingårdar tillämpar Organiska eller Biodynamiska metoder. Vill du läsa mer så gör du det här.

Ch Romanin ligger strax utanför den lilla gemytliga staden St Rémy-de-Provence (väl värt ett besök). Vi cyklade dit en eftermiddag i stekande sol. En ganska rejäl uppförsbacke tog oss fram till slottet.Utmattade och svettiga trädde vi in i en enorm sal. Egendomens vinkällare är byggd som en katedral. En trevlig ung man presenterade vingården och svarade på frågor om vinerna.Någon provning bjöds vi inte på, däremot kunde vi dricka deras vatten gratis. Jag övervägde att låta bli att göra något köp, men till slut blev det två flaskor av deras första vin. 33 euro fick jag betala.
Dom producerar mestadels rött och rosé, men gör också lite vitt vin.
Enligt deras hemsida fördelar sig vinodlingarna enligt nedan.

Red Grape-Varieties (51.5 hectares) :

Syrah (27.9%), Grenache rouge (21%), Cabernet Sauvignon (19.9%), Mourvèdre (13.8%) Counoise (8.7%), Carignan (5.8%), Cinsault (2.9%)

White Grape-Varieties (4 hectares) :

Rolle (Vermentino) (68.9%), Ugni blanc (31.1%)

Vi var bjudna på söndagmiddag hos våra vänner (och cykelkamrater) S ochM. Det vankades älgstek.
Vad kunde vara bättre än att låta älgen få göra sällskap med detta vin:

2004 Le Coeur de Romanin
Druvblandningen är Cabernet Sauvignon, Syrah, Mourvèdre, Grenache och lite av Carignan, Counoise och Cinsault.
Jag har inte kunnat hitta proportionerna utan bara vilka druvor som ingår.

Vinet har en djup rubinröd färg och vid glaskanten en dragning åt pupur.
Doften är lätt diskret, men det går ändå att urskilja lite röda bär. I första hand körsbär men aningens hallon finns där också. Till sist kan vi också känna en viss läderdoft som är spetsad med lite kryddor, ett uns rökighet samt lite, lite mint.
Smaken däremot är väsentligt kraftigare och mer tilltalande. Här finns en mörk frukt som dominerar. Främst i smakparaden vandrar de mörka körsbären hand i hand med björnbären. På lite avstånd smyger slånbären och blåbären. Däremellan marscherar de provencalska kryddorna och  örterna med högt hållna huvuden. Syran håller fanan högt och gör att vinet känns fräscht. En hel radda tanniner är friska på bettet och indikerar att vinet med fördel kan sparas flera år till. Eftersmaken är medellång och där finns en svag rökighet med en liten, liten vaniljton.
Vinet får tummen upp av oss alla fyra.
Jag har en flaska kvar, men jag önskar jag haft ett flertal, så att vi kunnat testa en om året för att kunna följa utvecklingen. Nu blir det svårare. Hur länge ska vi vänta innan sista flaskan får vingar?

Ch de Saint de Cosme 2007 Gigondas

Lördagskvällen tillbingades i Göteborg hos brorsonen och hans sambo. De hade bjudit in till middag. Jag  tog med mig en flaska som jag var lite nyfiken på. och som jag hoppades skulle passa till maten

Chateau de Saint Cosme 2007. Gigondas.





Vi har ett vin från Södra Rhonedalen närmare bestämt från distiktet Gigondas. Vi befinner oss då någon mil nordväst om staden Avignon. Saint Cosme håller till strax norr om byn Gigondas. Du som vill veta lite mer om producenten klickar här.

Druvblandningen är 60% Grenache-20% Syrah-18% Mourvèdre-2% Cinsault.

Jag häller över vinet på karaff och där får det luftas i en timma. Den lille kemisten i mig träder in och häller över det på originalflaskan strax innan vi åker upp till Gbg.

I glasen har vi ett vin med en mörkt rubinröd färg och med lätta violetta stråk mot glaskanten.

Doften som slår emot oss är en blandning av såväl röd som mörk frukt. Här finns tydliga dofter av hallon, körsbär och en svag jordgubbston. Nästa lager är björnbär, blåbär och lite slånbär. En smaskig örtighet med ett viss floralt inslag. Vi associerar till lavendel.

I gommen dansas det till en början pardans: hallon-körsbär och björnbär-blåbär, som en panelhöna smyger slånbären i kanten. Örter och kryddor träder efter litet tag in och bildar långdans med lakrits, lite mineraler och ett animaliskt anslag. Syrorna är pigga och tanninerna ger ifrån sig små glädjetjut, då vi serveras en underbar rengryta. Allt är i en väldigt bra balans. Vi får ändå intrycket att vinet är på väg in i en sömn. Drick idag eller vänta 4-5 år.

Det här var vår enda flaska. Jag hade gärna haft någon flaska att bjuda upp till en dansafton anno 2015.

Betyg 4+

Den uppmärksamme läsaren noterar säkert att jag lyckas infoga en bild i texten. Tämligen enkelt, men att lägga lite text vid sidan om bilden, där gick jag bet.

Tack P och M för en underbar måltid.

Spätburgunder

Jag måste tillstå en sak. Jag har aldrig druckit något tyskt rödvin, därmed är Spätburgunder en okänd dryck för oss på Vintankar. I bloggossfären har det allt intensivare skrivits om just Spätburgunder. Det har naturligtvis satt sina spår. Det har känts som om vi missat något, så till sist inhandlade vi två olika flaskor. Det blev i fredags dags för en jämförelse.

För alla ni som inte följer oss vinnördar så är Spätburgunder en klon av druvan Pinot Noir. En druva med många namn beroende på var i världen vi hittar den t ex Blauburgunder, Pinot Nero osv.
Du som vill läsa lite provningsanteckningar från andra som testat Spätburgunder kan läsa här, här, här, 
här och här. Detta är bara ett slumpmässigt urval.

Halva huset är belamrat av målare som tapetserar och målar om. Ni förstår då att det också finns en viss doft av målarfärg som sprider sig i huset. Med andra ord är förutsättningarna inte dom bästa för att analysera dofter. Lägg därtill att en övergående förkylning delvis täppt till luktorganen. Ja, ni förstår själva.

2009 Meyer-Näkel Blauschiefer Spätburgunder
Det här vinet kommer från Ahr i Tyskland.
Priset på systembolaget är 229 kr. Några flaskor finns det kvar i vinkällarbutikerna.
Vi har ett vin med en ljust rubinröd färg i glaset. Transparent men inte så mycket mer.
Det första vi känner är en härlig kryddighet och örtighet i doften, men tämligen omgående gör hallonen och körsbären entré. En stund senare bjuder lite vanilj från ekfaten upp lingonen, de röda vinbären till dans med ett litet dovare anslag. Det finns en mörkare ton i det här vinet än vad det gör i vin två. Sedan gör målarfärgen sig påmind. Hmmm.
Även i munnen känns en lite mörkare frukt i detta vinet än i vin två. Detta trots att vi har med hallon, körsbär och vinbär att göra. Eftersmaken är lite längre, tyngre och något elegantare. Syran är väldigt fint integrerad i frukten(bären). Kryddigheten är påtaglig, men samtidigt finstämd. På slutet dyker en anissmak upp som för tankarna till södra Rhone. Den lilla beskheten som dyker upp på slutet är mer finlemmad, slankare och mindre störande än i vin två.
Betyg 4



2009 Friedrich Becker Spätburgunder Qba
Det här vinet kommer från Pfalz i Tyskland. 139 kr är priset på SB. I Stockholm finns ett par flaskor kvar.
På sin hemsida anger Systembolaget att det är årgång 2008. Jag telefonbeställde och fick årgång 2009.
Jag är nöjd med detta, då jag får jämföra samma årgång på de två vinerna. Visst är det ofattbart att SB inte skapat ett sätt att hålla isär årgångarna.
Färgen är mycket ljus med en dragning åt lingon eller hallonsaft. Ett av de ljusrödaste viner vi druckit.
Vi doftar och det slår emot oss en häftigt kryddig och örtig doft. Pinot krydda? Av någon anledning hade vi inte förväntat oss denna kraftighet i ett vin med en så ljus ton. När väl den första kryddigheten satt sig så virvlar här fram en trevlig tornado av hallon, jordgubbar, lite björbärstoner och även lite blålila plommon. Ett stråk av choklad stryker också förbi innan rummens målarfärgstoner lägger sordin på luktsinnet.
Vi låter oss smaka och skogsbären(hallon och björnbär) spelar då första fiolen, men krydd och örtigheten står strax där bakom och vill tränga sig fram. Lite lakritssmaker dyker upp i den medellånga eftersmaken.
I eftersmaken har såväl jordgubbar som körsbär anslutit sig till skogsbären. Vi känner också en behaglig touch av fat. Syrorna är pigga och alerta vilket ger vinet en tilltalande friskhet. Alldeles på sluttampen dyker en viss kartighet upp som drar ner helhetsintrycket något. Ett mycket gott och lättdrucket vin till ett överkomligt pris.
Betyg 4-


De här två Spätburgundervinerna gav mersmak. Vi måste leta vidare efter fler varianter.  Någon som vill rekomendera något?

2006 Barbera D´Alba, Roagna

I mitten på september provade vi den här Barberan. Vi gillade den skarpt och vi lovade oss själva att kolla vidare på olika Bareror. Ulrik rekomenderade Roagnas Barbera. Den var tyvärr slut, men Gabriel på Bristlys berättade att 05:an skulle komma in i oktober.
Nu blev det årgång 2006, som dök upp i förra veckans brev. Några olika klick på tangenterna och så hade vi beställt några flaskor av de tre olika Roagna vinerna.

I kväll, till lite enkel kvällsmat och CL-fotboll, blev det premiär för Roagnas Barbera. Jag har haft känning av en lättare förkylning som satt ner smak- och doftcensorerna en del, för att inte tala om humöret. Hoppas att vinet leder till en lyftning. Jag får förlita mig på hustruns kommentarer.

2006 Barbera D´Alba Roagna.
Färgen i glaset har en rubinröd ton.
Doften är inte så stark, men det går ändå att urskilja lite mörka bär (slånbär, björnbär, mörka körsbär).
En tunn skir örtighet spetsar till doften på slutet med en viss animalisk touch.
Smaken är betydligt mer markerad. Det första vi känner är körsbär och körsbärskärnor. Vi hittar också lite plommon (Victoriatypen) och en syrlighet som vi förknippar med lingon. En stor portion örter känns framförallt i den långa eftersmaken. Tanninerna är tydliga och ger sig behagfullt tillkänna. De ger vad som behövs för att vinet ska gå bra ihop med lite mat och är inte stramare än att vinet är behagfullt på egen hand. Sämre blir det inte när man ser Messi i Barca smeka in bollen i högra hörnet.
Vinet känns ungt, ja nästan för ungt. Väldigt piggt och mycket gott.

Vi häller upp varsitt glas på onsdagkväll. Tittar på en bandat avsnitt av Downtown Abbey, för att därefter se slutet på Man U matchen.
Vinet är lika piggt och fräscht idag som det var igår.Syrorna och tanninerna är precis lika alerta och i lika fin harmoni med frukten som vid gårdagens provsmakning. Det här är verkligen en läskande barbera. Min känsla är att det finns ytterligare växlar som vinet kan lägga in med något år på rygg i källaren. Dock tror jag inte på långlagring om man som jag gillar friskheten i vinet.
Vinet kostar 199 kr och finns i Beställningssortimentet.

Det fattas en viss elegans för att det ska bli en femma, men solklarare fyra får man leta efter.
Betyg 4+

 

 

.