Cuvée Prestige från H. Goutorbe.

Min gode vän Fiskarn dök upp på mellandagarna och undrade om jag vill köpa två hummrar han fått över. Inget särskilt svårt beslut. Dottern var ju dessutom hemma, så det blev en kvällsmåltid av det bättre slaget. Ner i källaren och plocka fram en lämplig flaska. Det blev en champagne från H. Goutorbe. Jag har aldrig druckit något från denna producenten. Jag noterat att vi fått den från de goda vännerna Stig och Anki. Jag kan väl avslöja redan här att det här var en riktigt bra champagne, så tack S och A för att jag fått upp ögonen för H. Goutorbe.

Henri Goutorbe har sin bas i Ay. Sonen René är den som sedan 1970 har ansvaret för firman. Dom äger runt 25 ha i Aÿ, Mareuil-sur-Aÿ, Mutigny, Bisseuil, Avenay-Val-d’Or, Cumières, Hautvillers, Gyé-sur-Seine och Sézanne. Deras vinfält består av Pinot Noir (70%), Chardonnay (25%) och Pinot Meunier (5%). Årsproduktionen ligger på ca 180 000 flaskor uppdelat på nio olika champagnecuvéer och ett stilla rött vin. Dom är också med i samarbetsorganisationen Club Tresors, som gör att dom har en Special Club-champagne.
René Goutorbe är välkänd bland vinbönderna i Champagne då dom också har en plantskola för vinstockar. Det är ett rent familjeföretag, där hustrun Nicole sköter mycket av administrationen och de båda barnen dottern Elisabeth och sönerna Bertrand och Etienne alltmer involveras i företaget. Sedan några år driver dom också ett förstklassigt hotell i byn Ay.

Cuvée Prestige är gjort på Pinot Noir (70%), Pinot Meunier (5%) och Chardonnay(25%) från några olika vingårdslägen som dom äger. Varje vingårdsläge skördas och vinifieras var för sig. Jäsningen äger rum på ståltankar och därefter blandas vinet och tappas på flaska, där en andra jäsning sker. Vinet ligger på sin jäst runt fyra år innan det degorgeras. Dessvärre har jag inte funnit ut vilket som är basår på denna flaska. Andelen reservvin lär ligga runt 25%.

I doften möts vi av gula, mogna äpplen med en touch av att vara bokna, solmogen citrus, nybakat bröd, lite snäckskal, regnvåta stenar, några gula stenfrukter  och aningens honung.
En väldigt trevlig doft som spär på vår nyfikenhet av att få känna smaken.

I munnen är det de lite övermogna äpplena med en dragning av att vara bokna, som är det vi först av allt möter. Ganska omgående får vi en skön citrusblandning av bl a lime, mandariner och blodapelsin.Vi noterar en generös hop av mineraler där de kritiga och grusaktiga särskilt utmärker sig. Här finns en fin brödaktig ton liksom några nektriner, persikor och aprikoser. Den fina syran ger mig associationer av friska, röda äpplen. I eftersmaken något litet inslag av mandlar och aningens honung. Det hela avslutas med en stilfull liten beska från en blodgrape.
En riktigt god champagne, som jag mer än gärna dricker igen.
Betyg 4+
 På SB verkar den inte finnas för tillfället. Importör är Champagnehuset.

Detta fick bli årets sista blogginlägg. Nu blickar vi framåt och är nyfikna på vad det nya decenniet kan   erbjuda.

2016 Les Clous från Dom de L´Aigle à Deux Tete och 2017 SP68 Bianco från Occhipinti

Under mellandagarna var det dags att dra korken ur två vita viner till en skaldjurspasta. SP68 Bianco är en favorit sedan ett par år tillbaks medan Les Clous är en helt ny bekantskap för oss

2016 Les Clous från Domaine de L´Aigle à Deux Tete
Henri Le Roy är en biolog från Paris som 2004 köpte ett par små plottar vingårdsmark i Vincelles strax norr om Rotalier i dom södra delarna av Jura. Han förverkligade därmed en dröm han närt i flera år. Han slopade användandet av herbicider redan från start och började en omställning till organisk/biologisk odling. Sedan 2012 är egendomen helt brukad enligt dessa metoder. Idag omfattar den 2,5 ha som brukas på detta sätt samt 1,5 ha nyplanteringar på vit märgel. Den senare beräknas kunna lämna en användbar skörd år 2020. Alla viner produceras med naturlig jäst. Faten toppas upp för att undvika kontakt med syre. Annars är just viner från Jura kända för en viss oxidation. I portföljen hittar vi tre viner på druvan chardonnay, ett på savagnin, ett på druvorna pinot noir och trousseau samt ett på poulsard.

Vinet vi dricker ikväll är uteslutande gjort på druvan Savagnin. Parcellen Les Clous planterades av Henri år 2008 efter att stått tom i nästan 100 år efter phylloxeran förstört vinstockarna. Vinmarken har perfekt sydlig exponering och jordarna består av kalksten i kombination med vit märgel. Druvorna plockas för hand, jäser och lagras på gamla fat.
Källa: Importören Pompettes hemsida.

Jag skrev i inledningen att Henri fyller upp faten så att kontakten med syre blir så låg som möjligt och därmed väldig låg oxidation. Den som förväntar sig sherrytoner, som är så vanligt i Jura på viner gjorda på Savagnin, kommer att bli besviken. Här finns ingen tillstymmelse till detta. Istället fås ett ganska så kraftfullt vin med en fin friskhet och hyfsat aromatiskt.
I doften massor av skolkrita, päron, citrus som drar åt grapefrukt och en tydlig blommighet (tänk sommaräng).
I munnen har vinet ha en fin, frisk syra och samtidigt ger det känslan av en viss smörighet. Vi noterar också gula stenfrukter, blommor, lite nötter, en hel del citrus, sommaräpplen, augustipäron samt ett stort och tydligt inslag av mineraler av såväl krita som sten.
Det här är ett vin som vi verkligen gillar. Vi tror också att det kan utvecklas något ytterligare. Nästa flaska prövar vi om ett år samtidigt håller vi utkik efter nästa gång det dyker upp på SB.
Betyg 4
Vi köpte vinet på SB någon gång under 2018 och betalade då 259 kr.


2017 SP68 från Arianna Occhipinti
Arianna Occhipinti tillhör en av våra största favoriter bland vinmakarna på Sicilien. Ni som läser bloggen mera regelbundet vet att då och då dyker det upp inlägg om hennes viner. Il Frappato är vår stora favorit. Hon gör också ett vitt vin. Vi har tidigare skrivit om årgångarna 2012, 2015 och   2016. Nu är det alltså dag för årgång 2017.

Vinet är gjort på druvorna Albanello (40%) och Moscat d´Alessandria eller Zibibbo som det lokala namnet är (60%). Dom har växt på 280 m höjd och stockarna är runt 15 år gamla. Naturligtvis är druvorna organiskt odlade. Naturlig jäst. 15 dagars skalkontakt. Vinet har legat sex månader på cementtankar och en månad på flaska innan det släpps ut på marknaden. Vinet är ofiltrerat.
Ett friskt och smakrikt vin, som precis som hennes andra viner levererar en underbar vinupplevelse.

Doften är rätt så stor och ganska så komplex. Det börjar med ett lätt floralt anslag, där vi tycker oss känna fläder, jasmin och kammomill. Inte utan att tankarna går iväg till en vacker sommardag. Det följs sedan upp med lite citrus, gröna äpplen, några tropiska frukter, små nyanser av honung, örter, kryddor och en hyfsat stor portion mineraler med krita, grus, stendamm och krut. Här börjar det vattnas i munnen.

Smaken går lite i samma stil. Här finns en bra friskhet parad med läckra smaker. Citrus, gröna äpplen, persika, nektariner, färska aprikoser, gula plommon, lite fläder och några nypor örter och kryddor. I eftersmaken kommer det ett blommigt inslag och tydliga toner av mineraler typ skolkrita och stendamm. Precis i avslutet lite honung och någon tropisk frukt. Det kan låta som ett sammelsurium av smaker, men syra, frukt och övriga smaker är så väl balanserade mot varandra att det uppstår en harmonisk symfoni av olika smaker.
Betyg 4
Min flaska är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn för runt 150 DKK, om jag minns rätt. Occhipintis viner dyker då och då upp hos Systembolaget antingen i det Tillfälliga sortimentet eller Beställningssortimentet. Just nu verkar det inte finnas tillgängligt. Wine Trade importerar till Sverige.

Dow´s Vintage Port 1991

Numer är det inte så ofta vi öppnar en flaska portvin, men varje jul gör vi så. Annat var det på det på 1980-talet och 90-talet. Portvin stod då högt upp på vår lista över vilka drycker vi uppskattade mest. Det resulterade också i att vi köpte på oss lite portvin. Det är nu dessa vi dricker upp.

Det är alltid lika spännande att försöka dra korken ur ett portvin med lite ålder. Är korken lite dålig, du själv (i det här fallet undertecknad) har dåligt handlag och endast en vanlig enkel korkskruv att tillgå, ja då är inte förutsättningarna dom bästa. Den här gången sprack korken rejält med konsekvensen att vin var fullt med småbös efter korken. Vanlig dekantering funkar inte utan det blev att flitrera vinet. Faktiskt med gott resultat.

Det här portvinshusets historia går tillbaka till 1798, då Bruno da Silva, en portugisisk handelsman från Oporto slog sig ner i London och importerade vin från sitt gamla hemland. Gifte sig sedermera med en engelska. Hela historien hittar du här.
På Systembolagets hemsida finns en kort recension av olika årgångar. Om 1991 har dom skrivit så här:
Betyg: 4 
En mycket bra årgång, där de flesta producenter valde att göra vintage port. En regnig vinter följdes av en fin vår och en tidig sommar som var het och torr. I september föll lagom med regn.

Till det här portvinet har i huvudsak använts druvorna: Touriga Franca, Touriga Nacional, Tinta Barroca och Tinta Roritz som vuxit på vinfälten Quinta do Bomfim och Quinta da Senhora de Ribeira. Vinet har legat runt 18 månader på ekfat och buteljeras utan vare sig filtrering eller klarning.

Detta är helt enkelt en strålande port. Och det blir uppenbart varför jag en gång i tiden var så förtjusta i portvin. I doften hittar jag mörka plommon, mörka körsbär, kakao, torkad frukt, lite vanilj, någon pust av läder,  några valnötter och en liten kryddighet.
I munnen är det en läcker mörk frukt med blåa plommon, aningens svarta vinbär, lite mer mörka körsbär och några enstaka blåbär. Bra friskhet som balanserar upp den läckra sötman. Här finns också lite russin och fikon samt nötter. I den långa eftersmaken kommer det ännu mera söta, mogna, mörka bär, fikon och russin men även en del lakrits, mörk choklad och en liten kryddighet. Det finns en tydlig ton av alkohol, inte så att det stör, men detta får mig att tro att det nog kan finnas någon ytterligare utveckling i vinet.

Ett riktigt trevligt och gott portvin. Alldeles perfekt till vår stilton. Visst finns det en del mognadstoner och visst kan det nog utvecklas något ytterligare, men samtidigt är vinet i en underbar balans och harmoni och därmed i en underbar drickfas.
Betyg 4+

Jag köpte det här portvinet på "Bolaget" 2002 för 299 kr. Ett köp som jag idag är väldigt nöjd med.

Il Frappato, Di Fatto Monferrato Rosso, Brunello di Montalcino och två Dolcetto (San Fereolo och Elio Altare)

Vi har de senaste veckorna njutit av några röda viner som är väl värda några kommentar. Föga förvånande för dom som följer mig är dom italienska allihopa.

2015 Il Frappato från Arianna Occhipinti
Det här är en producent på Sicilien som vi håller högt. Just Il Frappato är vår favorit. . Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013, 2014 och 2015. Det har gått ett halvår sedan vi senast drack just årgången 2015.

Producenten Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68. Sedan något år tillbaks gör hon även ett vin på torkade Nero D´Avola-druvor en s k passito samt tre vingårdsbetecknade (Contrada) viner på druvan Frappato.

Min favorit är utan tvekan Il Frappato. Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat.

Inte så mycket har hänt sedan vi drack det i somras. Precis lika underbart gott, så vi kopierar vad vi skrev då.
I doften hittar vi en samling röda bär, stendamm, örter, kryddor, aningens läder, aska från braskaminen, krossad flintasten och lite rosor.
Ingen stor omvälvande doft, men ändå väldigt tydlig.

I munnen är det törstsläckande, charmigt så klart, förvånansvärt lättdrucket och ändå fylld med mycket karaktär. Friskhet och slankhet är två andra epitet jag vill sätta på det här vinet. Ett enastående vin som det är lätt att älska.
Här finns röda bär i massor såsom tranbär, hallon, körsbär, lingon, men också en liten kryddighet, steniga och krutiga mineraler, en finstämd ton av örter och faktiskt något som drar mot toner av röda citrusfrukter. Ordentlig syra. Tanniner som nafsar runt i munhålan, men aldrig blir dom påträngande.
Betyget blir som då 5-.


2015 Di FattoMonferrato Rosso från Tacchino
I början på augusti släpptes det här vinet. Jag klickade hem ett par flaskor och den första flaskan från året 2015 drack jag för tre månader sedan.  Jag har tidigare druckit årgångarna 2010 och 2012. Klickar du på resp årtal så får du mina tankar om just den årgången

Familjen Tacchino har i mer än tre generationen hållit på med vinframställning. Vi befinner oss i Monferrato i Piemonte.  Vinet är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon, Barbera och Dolcetto. Proportionerna har jag inte lyckats få fram. Genomsnittsåldern på vinstockarna ligger runt 40 år. Druvorna vinifieras var för sig i ståltankar. Efter jäsningen blandas vinet och får sedan ligga på 225 hl stora ekfat.
Ett inte så komplext vin, men ändå riktigt hyfsat gott. Jag dricker det här med stor förtjusning till lite enklare maträtter exempelvis av typen svensk husmanskost.

Det är samma förträffliga doft av läder, jord, mörka bär, violer och rosor samt lakrits och kakao som för tre månader sedan.

Upplevelsen i munnen är även den på samma trevliga nivå. Frisk i smaken, lite fylligt och med en fin bärsamling: körsbär, slånbär, blåbär, svarta vinbär och tranbär. Örter, lite kryddor, steniga mineraler, lakrits, violer och rosor samt aningens kokos samsas i den riktigt angenäma eftersmaken.

Betyg 4-

Vinet kostade 150 kr då det kom på SB i augusti. Nu är det slutsålt. Jag gissar att nästa årgång kommer efter sommaren 2020. Ett anständigt vin till ett anständigt pris och som brukar sälja slut på ett par veckor. Håll utkik!

2010 Brunello di Montalcino från Fattoria dei Barbi

Ett par mil mil söder om Siena ligger byn Montalcino. Det är runt den här byn som det magnefika vinet Brunello di Montalcino produceras. Druvan är en speciell klon av Sangiovesedruvan.

Fattoria dei Barbi ligger någon km söder om själva byn Montalcino. Ägarfamiljen Colombini har funnits i och runt Montalcino sedan sent 1300-tal. Den nuvarande egendomen har en vinhistoria som sträcker sig tillbaks till 1800-talet. Idag förfogar dom över vingårdar i Montalcino, Scansano och Chianti.  Årsproduktionen ligger på dryga 800 000 flaskor. Flagskeppet är deras "Blue Label".

Vinet har till en början fått ligga några månader på en blandning av små och stora ektunnor ( 2,25 - 20 hl). Vinet får därefter ligga i två år på ekfat (30hl) av Slavonsk ek. Slutligen får vinet tillbringa fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Oh, vilken trevlig doft av läder, körsbär, örter, blåa plommon och aningens tobak som vi får ta del av. Den får oss riktigt att sukta efter även få smaka av det.

Inte blir vi besvikna då vi tar den första lilla klunken. Härliga körsbär, hallon och tranbär sällskapar med örter och kryddor samt finstämda toner från fatlagringen. Eftersmaken är något längre än medel och här tillkommer lakrits och kakao till de allestädes närvarande körsbären. Tanninerna finns där och bjuder ett försiktigt motstånd.

Betyg 4

Vinet köptes på SB för 279 kr  för fyra år sedan.

2006 1593  från San Fereolo

Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet givet.

2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen.

Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso. I hennes portfölj finns tre Dolcetto, en Barbera, en Nebbiolo och ett vitt vin gjort på druvorna Riesling och Gewurtztraminer.
Jag har druckit två årgångar av hennes Dolcetto San Fereolo nämligen 2007 och 2008. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. Jag har har druckit 2008 av hennes Barbera. Varje gång jag har druckit hennes viner har jag blivit imponerad och fastslagit att jag borde köpt fler flaskor. Dom kommer på SB, men åtgången av väldigt snabb, så det gäller att vara rask på tangenterna eller hänga på dörrlåset den dag dom släpps.

Häromveckan var det dags för vår första flaska av vinet 1593 i årgång 2006. Namnet har vinet fått efter att år 1593 var det första gången som druvan "Dolzetti" nämndes i skrivna dokument som hittas i Dogliani arkiven.

Vinet är alltså gjord på druvan Dolcetto, som vuxit på vinfältet Cerri Sottani i subregionen Valdiba i Dogliani. Vinfältet ligger 400 m över havet. Druvorna handplockas, avstjälkas, pressas och jäses i stora träfat utan att någon jäst tillsättes. Macerationen varar 10-20 dagar beroende på årgång. Vinet får sedan tillbringa ett år på 7 hl stora tonneau och ytterligare tre år på 15 hl tonneau av slavonsk ek. Vinet separeras därefter från jästfällning. Ingen klarning utföres och därefter får vinet tillbringa ett år på stålfat innan det buteljeras. Slutligen får vinet ligga på sin flaska en längre tid innan det anses moget för marknaden.

Så här görs vanligtvis inte Dolcetto. Nicoletta ser det hela som ett experiment för att se vad som kan göras och hur dolcettoviner utvecklas vid längre lagring på ekfat.

Doften är lite mörkare än vad jag vanligtvis förknippar med Dolcetto. Inslaget av körsbär är påtagligt liksom dragen från fathanteringen. Det senare stör inte mig alls, då det vilar en elegans över doften. Små fina doftpustar av vanilj, kakao, violer och nötter och en massiv körsbärsdoft.

I munnen är det bra tryck i den mogna, mörka frukten och med fina nyanser av pinjeträ,lagerblad och lite torkad frukt. Syran är behaglig och ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är avrundade och därmed endast småkrafsande i munhålan, men bjuder ändå ett behagfullt motstånd. 

En annorlunda Dolcetto, men jag gillar vad vi hade i glasen.

Betyg 4-

Vinet köptes på SB i början på 2019 och kostade 249 kr.

2017 Dolcetto från Elio Altare.

Familjeegendomen Elio Altare ligger belägen i hjärtat av Piemonte med 10 ha i La Morra, Castiglione Falletto, Monforte och Serralunga d'Alba. Årliga produktionen består av 70 000 flaskor fördelade mellan 12 olika viner, med fokus på vingårdsbetecknad Barolo, Arborina, Cannubi och Cerretta, men det finns även utrymme för att skapa och experimentera fram nya viner från Langhe , exempelvis Larigi, La Villa och Giàrborina och Barolo Unoperuno, där den sistnämnda är framtagen med hjälp av varje druva sorteras ut manuellt.
2003 beslöt sig äldsta dottern i familjen, Silvia, för att arbeta tillsammans med sin far Elio och hon har succesivt tagit över allt större delar av produktionen. Familjen Altares filosofi har alltid varit att med respekt för naturen skapa det allra bästa från varje enskilt vingårdsläge.

Elio Altare anses inte bara vara en av de moderna legendarerna i Piemonte utan tillhör även en av Barolos pionjärer från den omtalade grupp av vinmakare under namnet "Barolo Boys" som i början av 80-talet var banbrytande med ny teknik vid vinframställning i såväl källaren som ute på vinfälten. Elio Altare har alltsedan dess fortsatt arbeta på familjeegendomen med att utforska och experimentera för att få fram naturliga viner som reflekterar dess ursprung, med hjälp av ekologisk praktik, vilket bland annat innebär ingen filtrering eller klarning inför buteljering, allt för att bevara vinets naturliga uttryck.

Källa: Importören Carovin AB:s hemsida

En oerhört läcker Dolcetto. Kanske den bästa jag druckit. Just balansen i vinet mellan syror, tanniner och frukten är nog det som gör vinet så läckert. Druvorna kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 20 och 40 år. Macerationen med skalkontakt varar två till tre dagar enligt Elio Altares hemsida. 16 timmar enligt importören. Jäsningen äger rum på ståltankar och där får vinet också ligga i 10 månader innan det buteljeras.

I doften finns massor av körsbär, lite örter och kryddor samt någon liten ton av nyplockade violer.

I munnen är det slankt  och rent på något sätt. Finfina syror och snärtiga tanniner. Den storartade körsbärssamlingen, såväl mörka som lite ljusare, bildar tillsammans med steniga mineraler, örter och kryddor och en toppning av blyga violer  en dryck som är bara så läcker och god.

Betyg 4+

Inköpt på SB för 199 kr.

Jag avslutar det här inlägget med att önska alla mina läsare

EN RIKTIGT GOD JUL

2015 Amarone Classico Costasera från Masi

I början på november skrev jag ett inlägg där jag jämförde den vanliga Costasera med Costasera Riserva. Båda från året 2013. Du som vill kan läsa mina tankar på den här länken. Strax efter mitt inlägg släppte Masi årgång 2015 i Sverige av sin "vanliga" Costasera. Dom gjorde ingen från 201.
För mig är Costasera något av ett benchmark. Det är därför extra intressant att testa varje ny årgång.

Jag har som riktmärke att en amarone behöver ha åtminstone en ålder av årtalet på flaskan + 5 för att komma till sin rätt. Jag försöker kompensera den unga åldern med rejäl luftning dvs bortåt tre/fyra timmar på karaff innan jag avnjuter vinet.

Masi gör ju totalt fem olika amarone: Costasera, Costasera Riserva, Vaio, Campolongo di Torbe och Mazzano. Alla fantastiska amarone. Det finns en speciell flygplats Costasera också med tillägget Nectar.
Jag hade förmånen att i mars 2014 vara med på en provning i Stockholm ledd av självaste Sandro Boscaini, där vi testade ett par olika årgångar av alla deras fem olika amarone. Du kan läsa om denna provningen på den här länken.

Costasera betyder "sluttning i kvällsol". Druvorna till det här vinet kommer från vingårdar i Cariano, som har ett sydvästligt läge, så att druvorna hinner se solen gå ner.
Vinet är gjort på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Molinara (5%). Druvorna har fått ligga och torka i ca 100 dagar. Jäsningen äger rum i 45 dagar på stora fat av Slovonsk ek. Vinet får sedan ligga till sig i nästan tre år innan det buteljeras.

Det kan omgående konstateras att det här är en mycket ung amarone. Ja egentligen lite väl ung. Vi dricker vinet under två daga och det är betydligt bättre den andra kvällen än den första.  Det känns redan den första kvällen att det finns många dofter och smaker som inte riktigt kan lyfta och ta sig fram, även om dom delvis gör så den andra kvällen är känslan att det här med tiden kan bli riktigt, riktigt bra. Det blir därför intrycken från den andra kvällen som jag beskriver nedan.

 I den något tillbaka hållna doften noterar vi mörka bär, en del vanilj, lite örter, aningens anis och torkad frukt (fikon, dadlar).
I munnen är det mörka körsbär, lite skogsbär, en touch av svarta vinbär, lite örter, en hyfsad dos vanilj och kakao. Här finns en bra syra och en del tanniner. De senare bjuder ett fint motstånd utan att bli alltför närgångna. Eftersmaken är medellång med mera mörka bär, lite fikon och dadlar, mera örter, aningens lakrits, mörk choklad och några droppar espresso.
En helt OK amarone i nuläget, men som jag skrev högre upp i texten, så tror jag på en mycket bra utveckling och redan om två/tre år tror jag den bjuder på en fin vinupplevelse.
Betyg 4
På "Bolaget" kostar den 299 kr och finns i en massa butiker runt om i vårt avlånga land.
Jag köper några av årgång 2015 och stoppar i källaren och någon gång 2022 börjar jag njuta av dom. Är det så att några 2013 dröjt sig kvar i butiken är mitt råd att köpa på sig några stycken. Häll upp ett glas och låt det stå i två timmar och du får en mäktig vinupplevelse.

2010 Casanova di Neri och 2005 Gianni Voerzio. En Brunello di Montalcino och en Barolo.

Förra helgen blev det två viner som förgyllde den grå vardagen. Ett vin från Montalcino och ett från La Morra.

2010 Casanova di Neri

Casanova di Neri grundades 1971 av Giovanni Neri då han köpte en egendom på 12 hektar i Montalcino. Sedan dess har egendomen successivt vuxit då man köpt vingårdar som uppfyllt de högt ställda kraven att producera druvor av hög kvalitet för att ge viner med stor karaktär. Egendomen omfattar nu 60 hektar uppdelade på fem olika huvudsakliga lägen: Pietradonice på den sydöstra delen av Montalcino, Le Cetine på den södra delen, Cerretalto på den östra delen, Fiesole i närheten av den nya källaren, mittemot staden Montalcino samt Podernuovo på 450 meter över havet.

1991 tog sonen Giacomo Neri över ledning och vinmakning i samma anda som sin far. Fullt fokus på den bästa kvaliteten i druvorna, modern vinmakning och noga utvalda ekfat, allt med respekt för traditionen. 

Druvorna till detta vin kommer från tre av Casanova di Neris fem vingårdslägen som ligger cirka 500 meter över havet. Vinstockarna är mellan 8 och 45 år. Jäsningen äger rum på rostfria ståltankar. Macerationen varar runt 25 dagar. Vinet får sedan mogna på 40-100 hl stora ekfat av slavonsk ek runt 40 månader. Slutligen cirka halvåret på flaska innan det anses mogen för marknaden.

Det här vinet är inne i en väldigt bra drickfas just nu. Kanske kan det utvecklas något, men det är så pass bra att jag kommer testa fler av mina 2010:or de närmaste åren.

Färgen går i en mörk tegelröd nyans.

Doften är kanske inte så kraftig, men ändå väldigt tydlig. Vi hittar en hel del körsbär, nypon, lite tobak, stendamm och krossade stenar samt lite kryddor. En mycket angenäm doft.

I munnen är det körsbären som först gör sig påminda. De känns mörkare i munnen än i doften, strax därpå tillkommer lite nypon och några mörka plommon. Hyfsad intensitet i frukten. I mittenpartiet får vi en liten trevlig kryddsamling. Eftersmaken är något längre än medel och bjuder på mera frukt, men också en del örter, nypon, nötter och några eterneller. Här finns genomgående en bra syra. Tanninerna krafsar runt i gommen och bjuder ett fint motstånd.
Ett bussigt och gott vin och som jag skrev i inledningen väldigt drickbart nu.
Betyg 4
På SB är det årgång är det årgång 2014 som gäller till 449 kr.



2005 Barolo la serra Giannini Voerzio
I den lilla byn La Morra, sydväst om huvudorten Alba i området Langhe Piemonte, hittar du Agriviticola Gianni Voerzio. Den lilla familjefirman driver här sedan århundraden en vingård.
Fram till 1986 drev Gianni och hans bror Roberto den här gården tillsammans. Dom har numera gått skilda vägar. Gianni driver vingården , som idag omfattar drygt 12 ha tillsammans med hustrun Franca. Odlingslotterna ligger på dryga 400 m över havet. Vinrankorna har en medelålder på 40 år, där de äldsta är runt 70 år och de yngsta 20 år.
Sedan 2015 är syskonen Mirko och Frederica Martini delägare. Dom kommer från en gammal fin vinmakarfamilj.

Druvan är så klart Nebbiolo till hundra procent. Vinet har fått tillbringa runt tre år på nya ekfat och sedan något år eller två på flaska innan det släpptes ut på marknaden. Jag drack det här vinet i den här årgången för fem år sedan. Du hittar mina tankar här. Jag skrev för snart fyra år sedan om årgång 2004.

På det hela taget en trevlig och välsmakande Barolo, även om jag kanske inte ställer mig upp och gör vågen så är den ändå så pass bra och matmatchande att vi är mycket belåtna med kvällens val av vin.

När det här vinet kom i början på år 2010 så var det stora inslaget av ek, i såväl doft som smak, en stor snackis i den då väldigt aktiva bloggosfären. Nu nästan tio år senare så kan jag konstatera att visst kan eken noteras, men den är riktigt bra infångad och integrerad med frukten.

Färgen går i en liten brunare tegelnyans, som indikerar ett vin med en viss ålder.
Doften är kanske inte så stor, men ändå väldigt tydlig med sina röda bär, nypon, rosor, stendamm, aningens tjära och kakao.
I munnen kommer de röda bären dansande med körsbär, jordgubbar och tranbär så fort den första lilla smutten landar i munhålan. Strax därefter lite steniga mineraler, nypon, rosor, mörk choklad och kaffe. Bra syra och beskedliga tanniner. Eftersmaken är medellång.
Ett riktigt hyfsat vin med klara begynnande mognadstoner, som just nu drickes riktigt bra. Håller säkert i flera år till, men ytterligare utveckling känns tveksamt.
Betyg 4
Vi betalade 289 kr, då vi 2010 köpte det på "Bolaget".
Nu är det årgång 2015 som gäller till priset 329 kr. Vinet har också delvis bytt namn efter de nyinkomna delägarna. Nu heter det voerziomartini.

Grands Vintages från R.H. Coutier och 2012 Blanc de Blancs från Palmer & Co.

Sällan har det gråa, disiga och regniga vädret varit så ihållande som den här hösten. Åkrarna står under vatten. Väldigt avlägset känns torkan från 2018. Någon riktig julkänsla är svårt att uppbåda.
Turligt nog är tillgången på vänner god, så god mat, gott vin och härliga samtal  jagar undan de dystra tankarna och ersätts med skratt och gott humör.
I helgen var det vännerna N och P, H och M som hjälpte oss att hålla humöret uppe.
Vad är bättre att starta en kväll med än lite bubbel.

Grands Vintages från R.H. Coutier.
Vårt välkomstbubbel fick bli en flaska från en producent som vi inte druckit så mycket av, men de gånger vi druckit deras champagner har vi varit supernöjda. Så även den här gången.

RH Coutier har sin verksamhet runt Grand Cru-byn Ambonnay. Här har dom funnits sedan 1619, så deras historia i Champagne är lång. Idag är det René Coutier som driver verksamheten. Dom äger 9 ha, varar 1/3 är planterad med Chardonnay och 2/3 med Pinot Noir. Detta är ju klassisk pinot-mark, men 1946 planterade Renés pappa Chardonnay. Det var han först med att göra i Ambonnay.
Deras ägor (9 ha) är fördelade på 37 odlingslotter. Genomsnittsålder på deras vinrankor är mellan 35 och 40 år. Dom säljer runt 40% av sina druvor till det kooperativet som dom tillhör. Deras egna produktion ligger runt 35 000 flaskor per år.

Grands Vintages
Den är gjord på 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay. Cirka 60% är från 2010 och resterande 40% är s k reservvin. Minns jag rätt är det en hyfsad andel 2008. Det degorgerades i september 2018, vilket torde betyda att det legat på sin jästfällning i cirka sju år. Dosagen är 6 g/l.

Detta är en alldeles underbar aperitif-champagne med lite mognadstoner.
I doften kan vi känna mogna gula äpplen med en dragning åt att vara lite bokna. Här finns också en fin ton av citrus, lite röda bär, några gula stenfrukter, en viss brödighet, ett uns av gula päron samt aningens skolkrita och stendamm.
I munnen känns den väldigt frisk och samtidigt mycket tillgänglig. Mycket av det vi kände i doften återkommer även i gommen.. Det börjar med de mogna, gula äpplena och fortsätter med gula plommon, nektariner och persika. De röda bären i form av smultron, hallon och tranbär ansluter så småningom liksom de steniga och kritiga mineralerna. I den medellånga eftersmaken får vi även lite blodgrape och aningens rostat bröd. Det här är farligt lättdrucket och fasligt gott!!
Betyg 4
R.H. Coutiers champagner finns dessvärre inte hos SB. Vår flaska är privatimporterad och kostade runt 300 kr inkl frakt och svensk alkoholskatt.


2012 Blanc de Blancs från Palmer & Co
Champagner från 2008 har ju höjts till skyarna. Det börjar nu komma  väldigt många positiva rapporter också om årgång 2012.

Palmer & CO är ett stort kooperativ med lite fler än 200 hundra odlare som tillsammans äger 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947. På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%.
Den av deras champagner vi druckit mest av är deras Millésime. Klickar du på resp årtal får du mina tankar om just den årgången:  1996, 2000, 2002, 2005 och 2008
Den här kvällen är det deras Blanc de Blancs vi dricker och den har vi endast testat i version 2007.

Vinet har fått jäsa på ståltankar. Det har fått vila på flaska och sin jästfällning runt fem år innan det degorgerades. Dosagen är 5g/l.
En härligt frisk champagne med en stor och bra syra.
I doften finns det gott om gröna och gula äpplen. En trevlig ton av citrus. Inslaget av steniga mineraler är påtagligt och där går tankarna till nygrusad trädgårdsgång lite mindre av skolkrita och snäckskal. En viss ton av mariekex noteras.
I munnen är det en härlig friskhet med en stor och bra syra. Riktigt god idag men kommer att utvecklas fint de närmaste åren. Vi noterar gröna och gula äpplen till en början, men dessa får snabbt sällskap med trevliga citrusfrukter, lite gula stenfrukter, en del mariekex och tydliga sten- och krit-mineraler. I eftersmaken aningens honung och nougat.

Betyg 4+
På SB är det årgång 2014 som gäller, vilken jag inte har testat. Priset ligger på 359 kr.

2013 Campogadis från Ernesto Ruffo

Hustrun och jag tog ett förlängt veckoslut i Stockholm i slutet på november. Lite kulturaktiviteter, träffa goda vänner och så en vinprovning på lördagen. Leonardo Ruffo från den lilla producenten Ernesto Ruffo var på besök i Stockholm. Jag skrev en artikel på Clubamarones hemsida. En fullständigt makalös provning. Vilka viner!! Klicka in på länken ovan och läs om deras viner. Två av dom finns på SB med nr 79586 och 78121.

Ernesto Ruffo har seglat under min radar, men så i somras började deras viner dyka upp i mitt flöde på FB och Insta. Det var inga dåliga grejer som skrevs, så klart var min nyfikenhet väckt. Jag fick under hösten möjlighet att privatimportera några av deras viner. En chans som inte gick att försitta. Efter provningen i Stockholm var jag ytterst nöjd med att ha några flaskor i källaren. Dags att öppna den första.

Den här Superioren är något alldeles enastående. Tveksamt om jag druckit en bättre Superiore och då har jag ändå druckit Roccolo Grassis, Quintarellis och Dal Fornos varianter.

Betyg 5-

Mina mer utförligare tankar hittar du på Club Amarones hemsida.

2017 Stefano Valpolicella Superiore från Stefano Accordini

Jag har nog druckit alla olika viner som Stefano Accordini producerar. Tidigt i höstas fick jag höra att dom nu gör en Valpolicella Superiore som är namnad efter vinfirmas grundare. Just Superiore var Stefanos favoritvin, så jag var så klart tvungen att köpa några flaskor. Nu är det dags att testa den första flaskan.
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Ett par gånger tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Jag har alltid blivit väldigt vänligt bemött. Fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det drygt fyra år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget. Det börjar bli hög tid för ett återbesök.

Det här vinet är gjort på druvorna Corvina (80%), Rondinella (15%) och Molinara (5%). Då druvorna anses mogna handplockas dom, avstjälkas och pressas. Jäsning sker på ståltankar och varar omkring en vecka och hela tiden med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i 6 månader på ekfat innan det buteljeras, därefter ytterligare ett par månader på flaska innan det börjar säljas.
Ett vin helt utan torkade druvor om jag förstått saken rätt.

Vinet går i en rubinröd nyans av något ljusare karaktär.
Doften är inte så kraftig, men ändå tydlig. Inslaget av körsbär är helt dominerande.
I munnen är det väldigt rakt på sak. Slankt och friskt. Lättsamt. Ren körsbärsjuice med några stänk av örter och mineraler. Lite törstsläckande. Härlig syra och behagliga tanniner. Elegant i sin struktur. Inte så komplext. "Semplice ma non banale" som dom säger därnere i Valpolicella.

Detta är ett everyday vin, som passar till en massa enklare maträtter. Ett ungt vin som ska drickas ungt. Här behövs ingen ytterligare lagring utan mina flaskor kommer jag dricka upp de närmaste två åren.
Betyg 3++
Vinet finns inte på SB. Jag betalade 11,5 euro flaskan inkl frakt. 20 kr i alkoholskatt till den svenska staten tillkommer.

2008 Vintage Maxime Grand Cru Launois och 2012 Blanc de Blancs från Franck Bonville

Den gångna helgen hade vi båda barnen på besök med sina respektive. Den sardinske (eller heter det sardiske) pojkvännen fyllde 36 år på lördagen, så det blev så klart lite firande. Två olika champagner hade jag plockat upp ur källaren. Jag kan väl redan här avslöja att dessa var riktigt bra.

Vi startade helgens begivenheter med att öppna en flaska på fredagen som välkomst dryck. Det blev en flaska från Champagne Launois. Skam tillsägandes har jag inte druckit något från den här producenten. Den här flaskan förärades mig av de goda vännerna O och R för ett par år sedan.

Champagne Launois père & fils är ett familjeföretag i 8:e generationen. Verksamheten startade 1872 och har sedan dess gått vidare till nästa generation. Idag är det systrarna Caroline och Séverine som för verksamheten vidare. Dom är stationerade i Grand Cru-byn Le Mesnil-sur-Oger. Dom gör nio olika cuvéer bl a en Special Club.
2008 Millésime Maxim Grand Cru Blanc de Blancs

 Den här cuvéen är gjord uteslutande på Chardonnay, som vuxit på deras Grand Cru-klassifierade vinfält. Jäsningen äger rum på ståltankar. Den har legat runt 6 år på sin jästfällning innan den degorgerades. Dosagen var 8g/liter.

En finstämd doft av äpplen, citrus, nybakat bröd, en stor portion nygrusad trädgårdsgång samt aningens nötter och honung tar vi till oss med stort välbehag

I munnen får vi en torr och bussig champagne som verkligen bjuder upp. Här finns vinteräpplen, lite citrus, en god portion steniga mineraler, lite skolkrita, brioche, gula stenfrukter, aningens nötter och honung samt något floralt inslag. Visst är det en stor och fin syra, men inte blir det ansträngande i gommen.

En riktigt trevlig och god champagne. Väldigt tillgänglig redan nu. Den här hade jag gärna haft fler flaskor av.
Betyg 4










2012 Grand Cru Blanc de Blancs, Franck Bonville.
Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Den är gjord enbart på druvan Chardonnay, som vuxit på 40 år gamla vinstockar på deras vinfält i Avize. Den har legat runt fem år på sin jästfällning innan den degorgerades i dec 2017. Dosagen var drygt 6 g/l.

En frisk härlig doft fylld av sommaräpplen, gula stenfrukter, lite gråpäron, några toner av citrus, markiekex och en ordentlig portion mineraler typ skolkrita, snäckskal och krossad sten når våra luktsinnen.

I munnen är friskt, torrt och samtidigt lite krämigt. Jag tycker den utvecklats en del sedan jag senast drack den för snart ett år sedan. Smakerna känns något mer mogna utan att jag för den skull tycker det är en mogen champagne. Trevlig och bra syra. Fina mogna äppeltoner, gula plommon, aprikoser och persika, lite lime och riven apelsin, gula päron samt en viss brödighet. Förbaskat god idag och visst tror jag den kan utvecklas något till.
Betyg 4+

Finns i beställningssortimentet hos SB till priset av 485 kr.