2010 Albe Barolo G.D.Vajra

Sommaren fortsätter med att blanda regn och rusk med några solglimtar. Gräsmattorna är gröna och fina. Det växer bra i trädgårdslandet. Något badväder är det inte. Vi hoppas att SMHI:s senaste väderutsikt för den kommande helgen stämmer för då blir det bad!
Till kvällens lasagne plockade vi fram en Barolo

 

1972 startade Giuseppe Domenico Vajra vinfirman. Det är också han som fått ge namn till den. G.D. Vajra är ett familjeföretag med  Giuseppes son Aldo och hustrun Milena Vajra i fronten och till sin hjälp har dom de tre barnen Giuseppe, Francesca och Isidoro. Vingården har sitt centrum i den lilla byn Vergne belägen ca tre kilometer väster om själva samhället Barolo. Vajra har vuxit med åren så att den idag omfattar runt 40 ha och 16 olika cuvéer: en riesling, en rosé, två Dolcetto, två Barbera, två Langhe Nebbiolo, fyra Barolo, en Freisa, en Pinot Nero samt en Moscato D´Asti och Barolo Chinato. Odlingarna är certifierade som Organisk odling.

Albe är en blandning av Nebbiolodruvor från några olika vingårdslägen belägna på 380-480 meters höjd över havet. Vinstockarna har en ålder på dryga 30 år. Vinfälten ligger i olika väderstreck och höjder, så möjligheten finns att se solen gå upp tre gånger dagligen. Albe betyder just soluppgång. Jäsningen sker på ståltank. Vinet får sedan spendera drygt 30 månader på en blandning av stora (40,50,70 hl) fat av slavonsk ek.

Det här är en mycket god och trevlig Barolo. Fortfarande har den ungdomens fräschhet, men kanterna har slipats av så att den har blivit riktigt tillgänglig och bjuder verkligen upp.

Doften börjar med läder, torkad svamp och aningens jord, men övergår rätt snart i en ljuvlig arom av röda bär. Efterhand får vi också lite nypon, rosor, mentol och någon liten örtighet. Mycket angenäm doft.

I munnen kan vi omgående konstatera att det är riktigt tillgängligt. Det finns en förväntad stramhet och det känns hyfsat slankt. Vi får omgående en laddning bär: körsbär, tranbär, någon jordgubbe, lingon och aningens hallon. Här finns lite finstämda örter och kryddor liksom nypon, rosor, sötlakrits och kakao. Syran är alert och ger en bra friskhet. Tanninerna är på tårna och nafsar runt i gommen utan att bli allt för närgångna. Eftersmaken är medellång och de röda bären sällskapar här med rosor, lakrits och choklad på ett fint balanserat sätt.

Precis som jag skrev ovan är den här Barolon riktigt tillgänglig och bjuder på sig själv utan att riktigt kommit in i ett mognadsstadie. Visst finns här lite mer utveckling att invänta, men den duger bra redan som den uppträder idag.

Betyg 4

Jag köpte den här flaskan på SB för fem år sedan och betalade då 209 kr. Idag är det årgång 2016 som gäller på SB. Priset är nu 269 kr.

2008 Gaudriller Cuvée Prestige

Det har varit lite av varannandagsväder den senaste tiden. I lördags eftermiddag blev det kortvarigt besök av sommaren. Båda barnen med sina respektive på besök. Inte så mycket att tveka om. Vi tog tillfället i akt och öppnade en flaska champagne.

Serge Gaudriller håller till i Grand Cru-byn Louvois någon mil nordväst om de mer kända byarna Bouzy och Ambonnay. Idag är det Sandrine och sonen Tristan (under utbildning till oenolog) som driver verksamheten.

Cuvée Prestige görs på Pinot Noir (70%) och Chardonnay (30%). Den har fått jäsa på ståltank och därefter fått 10 år på jästfällningen. Degorgering gjordes i juni 2019. Den fick då en dosage på 2 gr socker per liter.

Färgen går i blekgul ton med lite skira ljusgrönaktiga stråk. Massor av små, små bubblor strävar upp från botten på glaset.

I doften är det övermogna vinteräpplen, lite citrus och röda bär som dominerar. I lite mindre omfattning, men ändå med viss tydlighet, kan vi notera våta granithällar, nyskållade mandlar, krossad flintasten och unset honung.
När vi får den första klunken slår vi fast att det här var ju riktigt gott och att den här champagnen är inne i en alldeles underbar drickfas just nu. Just den där fasen där det finns tydliga mognadstoner med lite bokna äpplen, en viss rondör och samtidigt en alldeles underbar friskhet. Syran är ju där och skapar friskhet samtidigt är den lite avrundad så att en skön mjukhetskänsla infinner sig.
De smått bokna äpplena är med oss hela tiden, men kompletteras med röda bär läs smultron, hallon, jordgubbar och tranbär. Röd citrus (mandariner, blodapelsin), någon nötighet, lite skolkrita, mariekex, brioche och någon gul stenfrukt. I avslutet fås först en liten dos honung för att sluta med en mogen blodgrape.
Betyg 4+
Vi köpte den här flaskan i ett paket om tre flaskor från året 2008 som importören VinTillMat lanserade i maj med beställningsnummer 78518 och priset 1416 kr.
Detta är den första av dom tre flaskorna. De andra två är  Leclère-Massard och Driant-Valentin.
Den går också att köpa som enskild flaska och kostar då 496 kr.

2017 Ponente 270 från Podere Cipolla

Vi hade läst att Kontextvin släppt en PetNatlåda bestående av 2 flaskor vardera av tre viner i Systembolagets beställningssortiment med beställningsnummer 74267. Priset för de 6 flaskorna är 1182 kr. Det var inte mycket att tveka på, då jag i lite olika sammanhang stött på just de här vinerna.

Två av vinerna har jag redan hunnit skriva om. Det är bara att klicka på nedanstående länkar så får du mina tankar.
- 2017 Eos från La Chimera
- 2017 Mongarda Col Fondo Glera Colli Trevigiani

Nu är det dags att dra korken ur den tredje flaskan. En Lambrusco.

Producent är Podere Cipolla och Deny Bini. Hans vingård är på 3 ha och ligger vid byn Coviolo inte långt från staden Reggio Emilia någon mil nordväst om Modena. Mitt i ett klassiskt matdistrikt och i Lambruscons förlovade hemland. Verksamheten startade 2003. Idag tillverkar dom drygt 10 000 flaskor. Organisk odling (ej certifierad) tillämpas, vilket är en utmaning med väderförhållanden som stekhet sol och hög luftfuktighet. Skördar för hand. Naturlig jäst, ingen klarning, ingen filtrering och ytterst lite svavel. Han har även en fruktodling vid sidan om vinodlingen för att undvika monokulturer.

Vi dricker deras Ponente 270 från året 2017. Den är gjord på druvorna Grasparossa (50%), Salamino(10%), Sorbara(10%) och Malbo Gentile(30%), som vuxit på vinstockar som har en ålder på runt 15 år. Vinfältet är beläget på en kulle som ligger drygt 150 m ö h. Macerationen varar 4-5 dagar. Spontanjäsning på ståltank och en andra jäsning på flaskan. Ingen degorgering, vilket lämnar ett litet jästsediment på botten av flaskan. Det görs knappt 2000 flaskor av Ponente 270

Ponente 270 gör sig bäst till lite enklare mat, men är inte alls så tokigt på egen hand. Vi åt lite grillade korvar, vilket var en höjdare. Vi låter flaskan få en stund i kylen så vi får ner tempen till 8-10 grader.
Färgen går i en ljusare röd-violet nyans, med massor av livliga små bubblor.
Doften är frisk och startar med läder och jord, men övergår raskt i en arom av röda bär, men här finns också ett litet inspel av mörkare frukt. Små inslag av sommarblommor, nygrusad trädgårdsgång och röd citrus kan också noteras.
I munnen är det friskt med en härlig spritsighet. Det startar med röda bär såsom jordgubbar, hallon, tranbär, körsbär och något övermoget lingon samt rödaktiga plommon. Steniga mineraler. Här finns en härlig alert syra och smånafsande tanniner. Medellång eftersmak med mera röda bär, någon ört, liksom järnhaltiga mineraler tillkommer.

Jag dricker Lambrusco väldigt sällan. Visserligen blev det en del för två år sedan då vi besökte Modena, men det är mer att betrakta som undantaget som bekräftar regeln. Med detta sagt så måste jag säga att att Ponente 270 faller vi för. Uppfriskande och väldigt gott.
Betyg 4-

Jag har då smakat samtliga tre viner som ingår i Kontext PetNatlåda, som jag skrev om i inledningen. Tre olika viner, som samtliga är både goda, lättdruckna och väldigt charmiga. 1182 kr för de sex flaskorna är inget annat än ett fynd.

2017 Anastasia, Cantina di Mogoro

Dottern och hennes italienska pojkvän/sambo gästar oss några veckor den här sommaren. En av de första kvällarna har dom ansvaret för kvällens mat. Det blir tonfiskpasta på sardiskt vis.

Dom har tagit med sig en flaska vitt vin från Sardinien. Just det här vinet, fast i årgång  2015, drack vi då vi hälsade på dom i Bryssel för några år sedan. Jag minns det som ett riktigt gott vin. Det blir spännande att se vad 2017 kan leverera.

Cantina di Mogoro
Det hela tog sin början 1956, då några vinbönder slog sig samman och startade Cantina di Mogoro. Vingårdarna ligger runt byn Mogoro, några mil sydost om staden Oristano. Vi befinner oss på den sydvästra delen av Sardinien. Dom har med åren vuxit rejält och förfogar idag över ca 350 ha.
Dom odlar många lokala druvor bl a de röda Bovale, Cannonau, Monica och de gröna druvorna Semidano, Vermentino, Nuragus. Runt 30 olika cuvéer gör dom
Särskilt kända har dom blivit för hur dom tagit vara på och utvecklat druvan Semidano.

Anastasia som vi dricker är gjort på druvan Semidano till hundra procent. Druvan finns omnämnd sedan slutet på 1700-talet. Den har visat sig särskilt lämpad att odla i Mogoro-området och har där fått DOC-status.
Det är en liten oproduktiv druva med små, täta klasar. Vanligtvis skördas den i slutet på september, men får den sitta kvar och bli övermogen, så används till att göra söta viner.
Druvorna till Anastasia pressas omedelbart efter att de skördats. Maceration med skalkontakt under ett fåtal dagar. Jäsning på ståltank, där det också får vila upp sig en kortare tid innan det buteljeras.

Färgen går i en ljus halmgul ton.
Ingen kraftfull doft precis, men ändå med väldigt tydliga inslag av örter, gul/gröna äpplen och lite citrus. En antydan till regnvåta klipphällar tycker vi oss känna liksom aningens blommigt.
I munnen visar det upp en fin friskhet genom den trevliga syran. De gul/gröna äpplena och citrusen från doften möter oss omgående efter den första lilla klunken. Några stora nypor örter sluter strax upp: kamomill, timjan, oregano, rosmarin. I den medellånga eftersmaken tillkommer lite gula stenfrukter.
Ett trevligt och gott vin, som jag gärna dricker igen.
Betyg 3++
Utbudet av vita viner från Sardinien är tämligen magert på SB och på druvan Semidano finns det inte något.

2017 A-Grafo Limniona, Kontozisis

I söndagskväll var det dags för lite grekisk mat. Bifteki dvs nötfärsbiffar fixade dottern och hennes italienske sambo. Ugnstekt amandinepotatis och greksallad fick utgöra sällskap. Så klart fick det bli grekiskt vin till detta.

Kontozisis
Andreas Kontozisis och Aphrodite Toulsa är två odlare som gör vin under namnet Kontozisis. Deras vingårdar ligger på sluttningarna vid berget Agrafas fördelade mellan två olika områden Kanalia och Dafnospilia. Geografiskt befinner vi oss i Karditsa Thessalonien. Dom äger 11 ha som odlas med inhemska druvor såsom Limniona, Xinomavro, Malagouisa, Assyrtiko, Roditis m fl. Vinstockarna har en ålder på mellan 9 och 38 år. Jordmånen är sand/lersand. Ekologiskt certifierade har dom varit ända sedan 1991.

Det här vinet är gjort till hundra procent på druvan Limniona, som vuxit på 19 år gamla vinstockar. Det har fått jäsa på ståltank med naturlig jäst. 30 dagars maceration. Efter jäsningen har det fått vila upp sig i 6 månader på ståltank. Det är ofiltrerat och inget svavel har tillsatts.

Färgen går i en mörk rubinröd ton nästan i vad som kallas oxblod-färgat. Det finns några violetta stråk här och var.

I doften hittar vi en fin mörk frukt, svartolivspad, en svag fläkt från en pinjeskog, lite grusgång och några örter. En floral ton smyger sig in på slutet, som vi tycker påminner om torkade rosor. På det hela en trevlig doft om än inte så kraftfull.

I munnen känns det nästan lite spritsigt vid den första klunken, men spritsigheten lägger sig tämligen snabbt. Istället är det de röda och mörka bären som tar över: skogshallon, björnbär, tranbär och några körsbär. Här finns också lite örter och kryddor. Syran är ganska så stor, vilket ger vinet en härlig friskhet. Tanninerna småkrafsar i gommen och bjuder ett behagfullt motstånd. I den medellånga eftersmaken får vi mera bär och nu mestadels av det ljusare slaget, men här tillkommer också mineraler av vulkantypen.
Ett gott och friskt rött vin i en lite slankare stil, som gör sig särdeles bra till diverse kötträtter, men inte alls oävet på egen hand en varm sommarkväll.

Betyg 4

Många av mina grekiska viner har jag köpt av Oinofilia i Köpenhamn. Den här flaskan kostade 249 DKK.

Ännu en Col fondo från Costadila: Moz

Solen tittade fram en av eftermiddagarna i förra veckan. Det var en väldigt svag vind och då blev det riktigt behagligt på "kyrkbänken" utmed ladugårdsväggen. Lite svalkande Col fondo sitter som en smäck sådana dagar.

Costadilà.
Företaget startades av Ernesto Cattel med ambitionen att göra vin som påminde om vin som hans farfar gjorde det en gång i tiden. Ernesto var lite av en pionjär att återföra tillverkning av Prosecco till hur det ursprungligen gjordes dvs som en Col fondo. Ernesto gick bort 2018 och hans medhjälpare sedan många år Martina Celi och Alex della Vecchia driver företaget vidare i samma anda.
Namnet Costadilà kommer från Costa di lá vilket betyder "Berget där borta".
På Systembolaget finns idag 5 varianter tillgängliga. Jag skrev så för en månad sedan, men det verkar som om värmen i slutet på juni satte fart på försäljningen för nu är det endast två som är beställningsbara.  I höst återkommer 330 slm, som vi provade en tidigare årgång av för en månad sedan. Vi vart så imponerade så att vi omgående beställde varianten Moz.

Moz.
Det här vinet är ett uttryck för den experimentlusta som Ernesto hade. Han här blandat druvan Moscato Fior d´arancio med druvan Glera för att få ett mer aromatiskt vin. I övrigt görs det på liknande sätt som deras övriga Col fondo dvs jäsning på ståltank, skalmaceration runt en vecka och en andra jäsning på flaska. Ingen klarning, ingen filtrering och inget tillsatt svavel. Detta gör att det blir en jästfällning på några centiliter kvar i botten på flaskan. Col fondo betyder också med botten.
Resultatet blir ett sprudlande friskt vin med en alkoholstyrka på 10,5% och med en lysande orangefärg.

Det ska sägas med en gång att det här var ju bara så läckert. Lättdrucket, klunkbart, törstsläckande och massor med charm. Vi satt där i solen och bara njöt av vädret och vinet. Förde så klart inga anteckningar, men vissa intryck etsade sig fast i minnet.
Den starkt lysande oranga färgen är en sån bild.
Doften en annan. Vi minns toner av röd citrus (apelsiner, mandariner), vinteräpplen, regnvåta stenar, nybakat bröd och torkade rosor.
Naturligtvis är den friska smaken av övermogna äpplen, röd citrus, exotiska frukter, aningens jäst och steniga mineraler så klart det vi minns allra mest.
Mer sommar än så här blir det inte!!
Betyg 4
Vi köpte en trepack på SB för 214 kr flaskan. Dessvärre är den tillfälligt slut, men håll utkik om den dyker uppgiven.

2011 Mazuelo de Quinta Cruz

Nuförtiden blir det inte så ofta att vi dricker Rioja. Annat var det på 1980- och 1990-talet. Rioja var då för Vintankar och många andra svenskar favoritvinet nummer ett. Tiden gick och våra vin- och smakpreferenser förändrades, så att det under det senaste decenniet blivit ganska få Riojaviner. I maj 2016 var Mazuelo de Quinta Cruz månadens vin i projektet "Låt oss dela en pava över nätet" på forumet finewines.se. Det kändes som ett läge för oss att återknyta bekantskapen med Rioja.

Nu är det här ingen "vanlig" Rioja utan något så ovanligt (för att vara i Rioja), som ett vin gjort på druvan Mazuelo eller som den heter i Frankrike Carignan. Ett en-druve-vin. Vinet är framtaget i ett samarbete mellan Lars Torstenson och Miguel Merino. Vingården ligger i Briones i hjärtat av Rioja Alta.
Så här säger Lars om vinprojektet:
2011 är vår femte årgång, vi försökte 05 utan att buteljera resultatet, första årgången är istället 06, 2011 påminner en hel del om 06 i stilen, året som sticker ut mest är 08, ett år då vi medvetet drog mazuelon så långt vi kunde med resultatet massvis av syra och inledningsvis röda bär på ett vis som skrämde slag på många (ett vin som är riktigt läckert idag, om jag får tycka så själv; typiskt för bra carignan att vara sådär ogin i början). Ekfaten är inte bara franska och amerikanska utan också alltid ett litet inslag östeuropeisk ek, oftast slovensk ek men något år har den varit ungersk, detta gör vi för att jag gillar att smyga in fat som s a s går åt motsatt håll för att på så vis öka komplexiteten i vinet.

Visst har det hänt en del på de fyra år som gått sedan jag senast drack det här vinet. Det har mognat en hel del utan att för den skull vara ett fullmoget vin.

Doften drar ganska omgående igång med jord, blyertspenna och läder för att efter en liten stund släppa fram en riktigt mörk frukt. Här finns också små, små nypor av diverse kryddor, aningens rökta charkuterier och kakao.

I munnen känns det mjukare och rundare än för fyra år sedan. Fortfarande ger syran en bra friskhet. Tanninerna är mer avslipade och småkrafsar nu endast i gommen, men bjuder likväl ett behagfullt motstånd.
Här finns en god mängd mörka bär såsom blåbär, körsbär och björnbär. Aningens blåa plommon också. Några små nypor örter och kryddor bjuds vi på. 
Eftersmaken är av medellängd och här tillkommer lite mörk choklad, några droppar espresso samt aningens sötlakrits.

Ja jag tycker vinet har utvecklats på ett positivt sätt och i en riktning jag uppskattar. Om det finns ytterligare utveckling känns tveksamt. Det blir ett litet hack uppåt på betygsskalan.
Betyg 4-
Flaskan köptes på via SB för fyra år sedan och kostade då 185 kr. Nu är det årgång 2014 som gäller och priset har gått upp till 199 kr.

2017 Dolcetto, Elio Altare och 2018 Bricco dei Merli, Elvio Cogno

Vi har under de senaste veckorna druckit två väldigt trevliga viner från Piemonte. Ja båda är faktiskt från vingårdar i närheten av Alba. Den ena en fantastisk Dolcetto och den andra en underbar Barbera.

2017 Dolcetto, d´Alba från Elio Altare
Familjeegendomen Elio Altare ligger belägen i hjärtat av Piemonte med 10 ha i La Morra, Castiglione Falletto, Monforte och Serralunga d'Alba. Årliga produktionen består av 70 000 flaskor fördelade mellan 12 olika viner, med fokus på vingårdsbetecknad Barolo, Arborina, Cannubi och Cerretta, men det finns även utrymme för att skapa och experimentera fram nya viner från Langhe , exempelvis Larigi, La Villa och Giàrborina och Barolo Unoperuno, där den sistnämnda är framtagen med hjälp av varje druva sorteras ut manuellt.
2003 beslöt sig äldsta dottern i familjen, Silvia, för att arbeta tillsammans med sin far Elio och hon har succesivt tagit över allt större delar av ansvaret. Familjen Altares filosofi har alltid varit att med respekt för naturen skapa det allra bästa från varje enskilt vingårdsläge.

Elio Altare anses inte bara vara en av de moderna legendarerna i Piemonte utan tillhör även en av Barolos pionjärer från den omtalade grupp av vinmakare under namnet "Barolo Boys" som i början av 80-talet var banbrytande med ny teknik vid vinframställning i såväl källaren som ute på vinfälten. Elio Altare har alltsedan dess fortsatt arbeta på familjeegendomen med att utforska och experimentera för att få fram naturliga viner som reflekterar dess ursprung, med hjälp av ekologisk praktik, vilket bland annat innebär ingen filtrering eller klarning inför buteljering, allt för att bevara vinets naturliga uttryck.

Källa: Importören Carovin AB:s hemsida

En oerhört läcker Dolcetto. Jag drack den senast någon av dagarna före jul och skrev då att det kanske är den bästa Dolcetto jag druckit. Jag står fortfarande fast vid detta även efter den här flaskan.
Druvorna kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 20 och 40 år. Macerationen med skalkontakt varar två till tre dagar enligt Elio Altares hemsida. 16 timmar enligt importören. Jäsningen äger rum på ståltankar och där får vinet också ligga i 10 månader innan det buteljeras.


Jag undrar om det inte är den undersköna balansen mellan tanniner, syror och frukt som jag faller pladask för.
I doften finns det en hel del körsbär, lite örter och aningens viol. Ingen kraftfull doft, men ändå väldigt tydlig.
I munnen känns vinet slankt och med en slags renhet. Det startar med en juice av såväl mörka som lite ljusare körsbär, som sedan följs upp av finstämda örter och steniga mineraler. I den medellånga eftersmaken noterar vi aningens violer och några körsbärskärnor. Här finns en helläcker syra och snärtiga tanniner.
Ett strålande vin och så användbart till många av våra svenska maträtter under beteckningen husmanskost.
Betyg 4+

Min flaska köptes för något år sedan på Systembolaget för strax under en tvåhundring. På SB:s hemsida står det årgång 2015, men på importörens (Carovin) står det 2018. Tror nog att det är årgång 2018 som gäller. Priset nu är 205 kr.

2018 Bricco dei Merli från Elvio Cogno
Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut. Brunate!!
Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta. Jag har tidigare skrivit om det vita vinet Anas-Cetta. För snart ett år sedan skrev jag skrev jag om Cognos Dolcetto(2018) och Barbera Bricco dei Merli(2016).

Nu är det Nadia Cogno och Valter Fissore som står vid rodret med hjälp av dottern Elena. De har sedan länge påbörjat ett arbete mot organisk/biologiska odlingsmetoder. Ingen konstgödsel, inga syntetiska bekämpningsmedel mm.

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Barbera, som vuxit på det drygt 3 ha stora vinfältet "Ravera" beläget 360 m över havet. Jordmånen är kalksten och plantorna drygt 30 år  gamla. Vinet har fått jäsa på stålfat och därefter fått ligga till sig i drygt 6 månader på 2500 liter stora fat av slavonsk ek.

En ung och mycket god Barbera. Fullt njutbar redan idag, men mår säkert bra av något års vila.

Doften startar med lite diskreta toner av läder och jord, som tämligen omgående övergår i en underbar mörk frukt förstärkt med lite örter och kryddor. Och där någonstans får vi en fläkt av torkade rosor. Inbjudande och väldigt trevligt.

Visst är munkänslan att den är mycket ung och att det finns en hel del som kommer att utvecklas, ändå bjuder den redan nu på en mycket trevlig vinupplevelse. Här finns hallon, björnbär, blåa plommon, lite körsbär och några svarta vinbär. Finstämda toner av örter och kryddor. Ingen stor syra, men ändå såpass att vi upplever vinet ha en bra friskhet. Beskedliga tanniner som med sin närvaro bjuder ett försiktigt motstånd. I den medellånga eftersmaken får frukten sällskap med små doser kakao samt unset vanilj.
Precis som jag skrivit ovan tror jag den kan utvecklas något ytterligare. Ändock är det inget vin jag långlagrar utan mina flaskor kommer säkert drickas upp de närmaste tre/fyra åren.
På SB är det fortfarande årgång 2017 som gäller till priset av 309 kr.

2014 Morgon M Lapierre

Till kvällens grillade tonfisk blev det en flaska Beaujolais.

Beaujolais ligger några mil norr om Lyon. Morgon ligger i den norra delen av Beaujolais, som sträcker sig mellan Mâcon och Lyon, där tre floder sägs sammanflyta – Rhône, Saône och Beaujolais. Beaujolais svarar för nära hälften av hela Bourgognes vinproduktion (1,3 miljoner hektoliter). Arealen på 22 000 hektar utgör ungefär hälften av hela Bourgogne. Beaujolais skiljer sig starkt från övriga delar, inte bara när det gäller klimat och den granithaltiga jordmånen utan framför allt beträffande druvsort. Beaujolais är i princip synonymt med Gamay. 

Marcel Lapierre började redan på 1970-talet ställa om sina vingårdar till ekologiska. Ingen besprutning, inga kemiska bekämpningsmedel samt att göra sina viner helt utan tillsatser. Det har visat sig att detta blev startskottet för det som vi nu kallar vin nature. Visst har han provat biodynamiska odlingsprinciper, men följer inte dessa slaviskt. Marcel gick bort för något år sedan och nu är det hans barn, Mathieu och Camille, som förvaltar arvet efter fadern.

Vinstockarna har en ålder mellan 25 och 130 år och finns på en mängd små vinlotter. Allt vinifieras separat och lagras cirka 6 månader på gamla bourgognefat. Ingen filtrering. I årgång 2014 finns inget svavel tillsatt. Vinet ska serveras strax under 14 grader.
Vi drack årgång 2013 för två år sedan och vad vi tyckte om den kan du läsa läsa här.

I doften hittar vi massor av röda bär. Här finns också mycket av steniga mineraler som för våra tankar till stendamm, nygrusad trädgårdsgång och makadam samt lite finstämda toner av örter, violer och rosor.

Vid den första klunken känns vinet mycket friskt, ganska så svalt och därtill slankt med en behagfull syrlighet. Det första vi stöter på är de röda bären, som för våra tankar till hallon, tranbär, jordgubbar, röda vinbär och syrliga ljusa körsbär. En härlig och komplex kompott av röda bär. Finmalda örter och hyfsat med steniga mineraler. En bra och trevlig syra som tillsammans med tanninernas nafsande i munhålan ger vinet en ordentlig ryggrad. Väldigt gott och charmigt.
Betyg 4
Detta var min sista flaska, tyvärr. Jag hade gärna haft fler att njuta av. Väldigt bra drickfas nu, men håller sig säkert så i flera år till.

Ursäkta den lite suddiga bilden.
Här uppmanas kunden att förvara vinet under 14 grader,
vilket vi så klart gjort. Vi serverar det också strax under 14 grader.

2013 Campo Titari, Brunelli Wines

Sommaren försvann i ett nafs. Visserligen har vi fått välbehövligt regn, men det behöver ju inte småskvätta varje dag. Tempen rasade  från runt 30 till 17 grader. Havsvattnet blev snabbt också 17 grader. Suget efter en god amarone kom snabbt, så vi drog korken ur en ungdom. Det fick bli min absoluta favorit. Campo del Titari från Brunelli. Det har gått mer än ett år sedan jag senast drack den, så hög tid för en avstämning.

Under 2017 följde jag arbetet på Brunellis vingård med hjälp av Alberto Brunelli. Han berättade vad som tilldragit sig under årets månader och skickade en hel del foton. Det resulterade i en månadsrapport på bloggen. La Grand Finale var december med just Titari och en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011 och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen och om Titari.

Det här är ett enastående vin. Låt mig slå fast det omedelbart. Vi dricker det under två kvällar och eftersom jag vet att det trots sina sju år är väldigt ungt, så får det närmare tre timmar i karaff den första kvällen.
Vi möts av en stor doft, som är mer åt det eleganta hållet än överdådig. Det börjar med läder och regnvåt jord, som rätt så snabbt övergår i en ljuvlig mörk frukt förstärkt med lite örter och kryddor, några torkade torkade frukter samt unset vanilj och kolatoner. Magiskt att sniffa på!!

I gommen känns det ungt och visst är det fullt njutbart redan den första kvällen, men den andra kvällen (då flaskan har fått stå halvtom ett dygn) växlar det upp några hack. Magiska smaker framträder. Vi blir smått saliga. En alldeles underbar smak av söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, några svartavinbär, blåa plommon och skogshallon. Vi hinner knappt hämta andan innan vi även får en delikat örtsamling. En fin syra ger vinet en härlig friskhet. Finstämda tanniner krafsar runt i gommen och bjuder på det där härliga motståndet, som vi älskar. Eftersmaken är formidabel. Lång och komplex. De ljuvliga mörka bären och örterna är med oss hela tiden fast i eftersmaken kompletteras de av mörk choklad, några droppar espresso och aningens torkade frukter av typen dalar, russin, fikon och katrinplommon.
Betyg 5
Det här är fortfarande en ung amarone. Kanske har den lämnat det första juvenila stadiet bakom sig, men ännu är det inte fullt moget. Här finns mer utveckling att vänta på!
Jag tror aldrig jag satt 5+ på något vin ännu. Titari 2013 kan bli det första om något år eller två.
Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Visserligen kan du redan idag få en stor upplevelse om du luftar vinet ordentligt, men en ännu större ligger runt hörnet...........

Arilds Vingård. En pärla på Kullaberg.

För dryga veckan sedan gav vi oss ut på ett liten äventyr. Ja det är nästan så en upplever det i dessa Corona-tider. En hemester i Kullabygden fick det bli. Vi tillbringade en natt i Mölle. Bodde på Grand Hotel och käkade pizza på Krukan (Mölles Krukmakeri). Fantastiska pizzor. Vandring uppe vid Kullens fyr.
Vi hade två övernattningar på Arilds Vingård. Enkla men trevliga rum. Riktigt god mat. Guidad vingårdsvandring. Så klart valde vi att prova deras viner till våra maträtter och visst var det så att flera överraskade oss på ett positivt sätt. En del av våra fördomar om svenska viner fick omprövas.

Arilds Vingård drivs av familjen Ivarsson. Det här är en anrik gård som är en av de äldsta i Kullabygden (byggd i slutet på 1700-talet) och många skiftande levnadsöden har det levts här. Familjen Ivarsson det är mamma Annette, pappa Jonas och barnen Li, Noak, Sun och Tim. Flera av barnen är redan involverade i verksamheten.

Annette och Jonas var på jakt efter ett renoveringsobjekt. Jonas presenterar sig själv som entreprenör och hustrun Annette utbildad först som lärare i bl a biologi och sedermera också vid vinuniversitet. I mitten på 2000-talet förvärvades gården.

Ett stort renoveringsarbete sattes igång och 2007 planterades de första vinrankorna. 2011 öppnades hotellet och restaurangen. Rummen är små, väldigt fräscha och med hög mysfaktor. Fantastisk mat i restaurangen och en underbar frukostbuffé. Tilläggas ska att i dessa Corona-tider är allt arrangerat så att det går att hålla avstånd.

Kullaberg har blivit lite av ett centrum för vinodling i Sverige. En faktor av stor betydelse är landskapet med sina sluttningar, där frosten rinner längs bergsidan ner till dalen. Det djupa havet runt halvön gör våren kall och hejdar knopparna att spricka ut för tidigt (frostrisk). Under sommaren magasineras värme i havet runt om och under hösten delar havet med sig av den här värmen, vilket förlänger skördesäsongen.

Ekologi.

Odling och vinproduktion följer ett ekologiskt och hållbart tänkande. Det viktigaste är kanske att välja druvor som är lämpade att odlas på våra nordliga breddgrader. I de flesta ekologiska odlingar tillåts besprutning med koppar, men detta är något som dom på Arild avstår ifrån. Den enda besprutningen som görs är baserad på bakpulver. Uppbindning som möjliggör en luftig och hög lövvägg. Ingen konstgödning. Istället gröngödsling, grenar från vinterbeskärning bränns och den näringsrika askan återförs till marken, rester från vintillverkningen blir gödning, höns som vandrar fritt bland vinrankorna osv.

Vinodlingarna omfattar idag närmare 20 ha. Solaris är den mest odlade druvan, men ett par andra druvor odlas det också.

Solaris.

Den stora druvan i området liksom i övriga Sverige är Solaris. Skälet är att den mognar även sämre år, fast då ger den en mindre skörd. Solaris är en s k piwi, vilket innebär att den är motståndskraftig mot svampangrepp. Den är en korsning mellan Merzling och Gm 6493 och såg dagens ljus i Freiburg 1975. Den är således släkt med Riesling, Pinot Gris och Muskat Ottonell. I Sverige gör vi både torra och söta viner på den. 

Muscaris.

En grön druva som är en korsning mellan Solaris och Muskateller. En motståndskraftig sort som bra år får höga sockervärden.

Souvignon Gris.

Den är en korsning mellan Cabernet S och Bronner. Den har ett vackert rosa skal. Den används bl a till Arilds  bubblelvin pga sin syra.

Pinot Noir Précoce.

I Tyskland kallas den för Frühburgunder och är en mutation av Pinot Noir. Visserligen en känslig druva som ger liten skörd och kräver mycket manuellt arbete, men ger ett bra rosébubbel och rödvin.

Cabernet Cortis.

En blå druva som är en korsning mellan Cabernet Sauvignon och Solaris. Den är hyfsat  motståndskraftig mot svampangrepp. Tjocka skal men mycket färg och tanniner. Mognar sent

Vinerna.

Vi provade några av de viner som dom tillverkar. 

Rosé Bubbel

Det är gjort uteslutande på druvan Pinot Noir Précoce från året 2017, som fått jäsa en första gång på ståltank och en andra gång på flaska. 15 månader på sin jästfällning innan den degorgerades. Ingen dosage.

I doften hittar vi en del röda bär, lite kryddor och aningens mariekex. Inte så stor doft, men ändå rätt tydlig.

I munnen är det torrt och ganska så friskt med en hel del röda bär såsom jordgubbar och hallon. Lite röd citrus kan vi också känna. Här finns en hyfsat stor kryddighet med en dragning åt det orientaliska hållet. Någon säger mynta och någon annan tycker det finns en ton av ingefära. I avslutet lite blodgrape.

Lite annorlunda och rätt så charmigt. Roligt att ha provat.

Bubbel.

Det här vinet drack vi inte vid vårt besök, men eftersom det finns i Systembolagets beställningssortiment så inhandlade vi ett par flaskor vid vår hemkomst.

Det är gjort på en blandning av druvorna Solaris, Muscaris och Souvignier Gris. 

Skördade under 2017. Precis som för rosé Bubbel degorgerades det efter 15 månader.

Ett härligt friskt mousserande vin, som initialt har en mängd pyttesmåbubblor, men som allt eftersom tiden går blir färre och färre. Ändå känns det hela tiden som ett bubblande vin. I doften känns gröna äpplen, citrus, nyutslagna fläderblommor, en tydlig ton av nygräddat bröd, något litet gruskorn och så unset tropisk frukt. I munnen är det friskt och de gröna äpplena känns nu mer åt det gula hållet. Även citrusen återkommer från doften. Här finns också en tydlig brödighet med en dragning åt det ojästa hållet. Visst är vinet torrt, men det har en tydlig sötma, vilket gör det väldigt lättdrucket för att inte säga nästan klunkbart. Jag dricker gärna det som en aperitif i solen.

Vi provade tre av deras vita viner. Dom gick att köpa som halvglas så då gjorde vi så. Vi åt till detta deras mycket läckra fisksoppa.

2019 Solaris

Ett vin som till hundra procent är gjort på druvan Solaris. Druvorna avstjälkas innan pressning. Naturlig jäst. Jäsningen sker på ståltankar. Lite svavel tillsätts för att det ska tåla lite lagring.

Ett mycket friskt och fräscht vin, som är helt klart för att drickas nu, men håller säkert i ett par år.

I doften hittar jag gröna äpplen, lite citrus, fläderblommor, grusgång samt någon tropisk frukt. Smaken går i samma spår. Friskheten och den "rena" känslan är påtaglig. Här finns gröna äpplen, nypressad citron, fläder, steniga mineraler, någon liten örtighet och i avslutet en försiktig ton av tropisk frukt.

2019 Solaris Barrique

Även detta vin är gjort på druvan Solaris till hundra procent. Druvorna avstjälkas före pressning. Ingen tillsatt jäst utan endast den naturliga jästen används. Jäsningen sker på 225-liters ekfat. Det har också fått mogna i åtta månader på dessa ekfat

I doften hittar vi äpplen, lite citrus och några fläderblommor. Inslaget av sten och grus är väsentligt mindre än hos deras Solaris och i gengäld har ekfathanteringen tillfört toner av kokos och vanilj.

I gommen känns det fylligare, mjukare och lite rundare än den vanliga Solaris och också lite mer komplext. Gröna äpplen, citrus och fläder är tydliga smaker som går igen i de båda vinerna, men i Solaris Barrique får vi även en liten "smörighet", kokos, hemkola, unset vanilj och mera tropiska frukter. Syran är inte heller lika stor, men ändå tillräcklig för att skänka friskhet och fräschhet åt vinet.

Det här var min favorit och därför blev det ett par flaskor som vi inhandlade när vi väl kommit hem.

2019 Solaris Muscaris

Det är gjort på en cuvée av Solaris och Solaris Muscaris. Klasarna har avstjälkats, ingen tillsatt jäst utan endast naturlig jäst och jäsning på ståltank.

Ett mycket friskt vin med gott om fläder och citrus. Här finns grön/gula äpplen och hyfsat med steniga mineraler. En liten pikant kryddighet, som jag har lite svårt att definiera.

Ett helt OK vin, men den av de tre vinerna som faller mig minst i smaken.

2018 Solaris Late Harvest

Det här året lät dom en del druvor hänga kvar på sina vinstockar lite längre och dom blev därmed riktigt fullmogna samt fick ett botrytisangrepp. Följer samma mönster som övriga vita viner. Avstjälkning, naturlig jäst och jäsning på ståltank.

Ett riktigt gott dessertvin och något extra för oss gottegrisar där Vintankar hör hemma.

Härligt friskt och med en delikat sötma. Både doft och smak visar upp en stor komplexitet. Vi tar särskilt till oss tonerna av persika, honungsmelon, lite päron, fläderblommor, mango och några droppar från en passionsfrukt. I eftersmaken kommer det en del honung.

En verklig höjdare som fulländar en trerättersmiddag!!

2018 Cabernet Cortis

Ett rött vin gjort helt och hållet på druvan Cabernet Cortis. Det har i nio månader fått mogna på ekfat.

En försiktig doft som startar med läder, blyertspenna och våt jord, men som tämligen omgående övergår i mörka bär och lite kryddor. I gommen är det den mörka frukten med blåa plommon, lite svartavinbär, några blåbär och körsbär som vi främst noterar. Det finns också en finstämd örtighet och kryddighet. Bra syra och stadiga tanniner. De senare tar ett ordentligt grepp i munhålan, men går inte över gränser och blir alltför närgångna. Medellång eftersmak där frukten och kryddorna får sällskapa med inslag från fathanteringen (vanilj, lakrits, kaffe).

Inte alls så tokigt. Jag dricker det gärna igen till ordentliga kötträtter.

Sammanfattning.

Vi hade två övernattningar på Arilds Vingård.  Ett strategiskt boende för att ha nära till det mesta  i Kullabygden. Promenadavstånd till det gamla fiskeläget Arild och Flickorna Lundgren på Skäret. Vi besökte även Mölle (missa inte pizzan i Krukmakeriet), Kullens Fyr, Höganäs och Krapperups Café med rundvandring i trädgården. Lars Wilks Nimis har vi sett tidigare. Holy Smoke, Strand Hotel m fl får vi ta nästa gång. Det fullkomligt vimlar av trevliga ställen att besöka i dom här trakterna.

Vinerna är inte alls så tokiga. Mina fördomar om svensk vintillverkning kom verkligen på skam. I min bok är deras Late Harvest ett riktigt delikat dessertvin. Dessvärre finns det inte just nu på "Bolaget". Dyker det upp där så kommer jag var snabb på tangenterna för att få hem några flaskor. Solaris och Solaris Barrique är två vita viner som jag föll för. Båda dessa går att beställa liksom deras vita Bubbel.

Jag kan varmt rekommendera ett besök och boende på Arilds Vingård. Det är inte utan att det känns som att en tradition startades med sommarens hemester där. Hit kommer jag gärna tillbaka!

2018 Roero Arneis från Vietti

Det var några månader sedan jag senast var med och testade månadens vin på vinforumet finewines.se, men nu i juli var det dags. Jag klickade in en beställning på SB:s hemsida och i slutet på förra veckan hämtade jag mina flaskor.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Vietti är en vinproducent med lång historia. Ja det grundades faktiskt i slutet på 1700-talet av Carlo Vietti. I den lilla byn Castiglione Faletto har den sitt säte. Redan i slutet av 1800-talet började dom göra viner under egen etikett. Dom var också tidiga med att vinifiera och buteljera viner från olika vingårdslägen. Något som idag har blivit en självklarhet. Det var familjeägt fram till 2016, då Krause Holdings förvärvade verksamheten. Det är fortfarande Viettifamiljen genom Luca och Elena som leder verksamheten.
En koll på deras hemsida visar att dom gör 18 olika viner, varav 6 är olika Barolo, en Barbaresco, en Nebbiolo, fem olika Barbera, en Dolcetto, en Freisa och tre vita viner.

Vi dricker den här kvällen ett av deras vita viner. Det är uteslutande gjort på druvan Arneis, som kommer från vinfält i Santo Stefano Roero. Vinstockarna är runt 25 år gamla. Vinifieringen äger rum på rostfria stålfat. Vinet får ligga kvar en kortare tid på dessa stålfat innan det buteljeras.

Det börjar med en ganska så försiktig doft av gröna äpplen och lime. I takt med att tempen i glaset stiger blir också dofterna tydligare, då tillkommer det en ansenlig mängd mineraler av nygrusad trädgårdsgång, någon liten örtighet, mandlar, gula stenfrukter och aningens, aningens kaprifol.

Vi tar ut det ur kylskåpet och häller upp i våra glas och sådär omedelbart är munkänslan att det är både krispigt och lite spritsigt. Det räcker med en kort stund i glasen så är spritsigheten borta. Krispigheten avtar i takt med att tempen höjs i glasen. Det blir då istället lite smörigt fast fortfarande med en bra friskhet.
I munnen är det torrt och friskt och där återkommer de gröna äpplena och citrusen fast nu förstärkta med en god portion örter. Efterhand dyker melon, päron, mandlar och persika upp. Hela tiden med en stor stenig mineralitet i bakgrunden. Medellång eftersmak, där det finns florala inslag.

Vi gillar det här vinet. Det gjorde sig utmärkt till en pasta innehållande både fisk och räkor.

Betyg 4-

Vinet finns på SB:s beställningssortiment och kostar 229 kr.

Prosecco och Colfondo. Rivalta och Mongarda

Solen tittade fram på eftermiddagen i fredags. Genast infann sig suget efter lite bubbligt på "kyrkbänken". En Colfondo var mitt bidrag och brodern plockade fram en riktigt hyfsad Prosecco. Ja egentligen är väl båda dessa bubbel att betrakta som Prosecco. Col Fondo sägs var ursprunget, då det också fått jäsa på flaska, medans dagens Prosecco görs med en andra jäsning i ståltank.

2017 Mongarda Colfondo Glera Colli Trevigiani
Den här flaskan ingår i Kontextvins Pet Nat låda med beställn nummer 74267. Två flaskor av tre olika viner. La Chimera Eos har jag redan skrivit om. Du kan läsa mina tankar här. Redan nu kan jag avslöja att den här Col Fondo från Mongarda bara är så god. Det tredje vinet är en Lambrusco och den återkommer jag till om någon vecka. 1 182 kr för dessa sex flaskor känns som ett väldigt bra pris.

Mongardas är ett litet familjeföretag som tog sin början 1978 när Bruno Tormena beslutade att helhjärtat satsa på vintillverkning. Sonen Martino tog över ansvaret 2011 och följer i faderns fotspår.
Idag omfattar verksamheten 3 ha skog och 10 ha vinmarker fördelade på sju olika vinfält spridda runt byarna Col San Martino, Farra di Soglio, Miane och Valdbbiadene. Många av vinfälten ligger på väldigt branta sluttningar med gamla vinstockar (de äldsta planterade 1950). I huvudsak är det druvan Glera som odlas, men i små mängder även några lokala druvor såsom Bianchetta, Verdiso, Boschera och Perera.
Ingen konstgödning och inga kemiska bekämpningsmedel och med en inriktning på att bli certifierade som organisk odlare. Från 2015 används endast små mängder koppar ute i vinfälten vid allvarliga angrepp och mycket små mängder sulfiter i vintillverkningen.
Dom tillverkar tre Prosecco Superiore ( Zero Dosage, Brut och Extra Dry) samt en Col Fondo.

Glera Colli Trevigiani är gjort mestadels på druvan Glera, men också små mängder av de lokala druvorna som nämnts i ovanstående stycke. Druvorna kommer från några olika vinfält och de har vuxit på gamla vinstockar. Jäsningen sker på ståltank med vildjäst. Buteljering sker i mars när halvmånen infinner sig. En andra jäsning sker på flaskan. Ingen degorgering, ingen dosage och ingen filtrering.

Vi möts av en härlig frisk doft av mogna äpplen, aningens citrus, tydlig grusgång och fläderblommor.
En underbar sommardryck med stor friskhet. Torrt så klart. Lättdrucket och rent av törstsläckande.
I munnen kan vi känna mogna äpplen, nypressad grapefrukt, aningens päron, någon gul stenfrukt och tydliga mineraler av stenig karaktär, men även lite skolkrita. I eftersmaken någon liten persikoton samt mera grapefrukt.
Jag skrev så lite högre upp, men det förtjänas upprepas igen. Det här är ju bara så gott, så friskt och svalkande.
Betyg 4


Rivalta Convivio Brut
Producent är Dea Societa Agricola med en produktion  runt 150 000 flaskor. Deras vingårdar sträcker sig från Valdobbiadene mot Conegliano, men huvudverksamheten ligger någon mil sydost om Valdobbiadene. Vi befinner oss tiotalet mil nordväst om Venedig.
Du som vill veta mer om Prosecco ger jag rådet att läsa vad Ingvar på bloggen Billigt Vin skrev för några år sedan.

Rivalta Convivio Brut är en av  deras sex olika proseccovarinater i samlingen Rivalta.
Druvan är som alltid Glera till 100%. Beteckningen Brut säger att det här är den torraste (minst restsocker) varianten. Prosecco görs vanligtvis genom att det får jäsa en andra gång på ståltank.

Ett friskt och rätt så torrt bubblande vin. Doften domineras av gröna äpplen samt grus- och stendamm. Det finns en diskret liten blommig ton, någon gul stenfrukt och aningens päron.
I munnen är den torr och känns betydligt mindre söt än vad många andra prosecco gör. Åtminstone jämfört med dom som dominerar den svenska marknaden. Den typiska päronsplit-smaken är rejält nedtonad. Ja så mycket att vi endast kan ana oss till lite päron i eftersmaken. Två egenskaper som jag uppskattar. Här finns gott om gröna äpplen, lite citrus, några gula stenfrukter och inte minst en härlig stenig mineralitet. I avslutet en liten blommighet, aningens päron och någon exotisk frukt.
Det här är gott. Lättdrucket. Törstsläckande. Precis vad jag önskar mig av en Prosecco
Betyg 4-
Flaskan finns dessvärre inte på SB.