2021 Langhe Nebbiolo, Cantina Luigi Pira

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava............... Under mars är det en mycket ung Langhe Nebbiolo. 

Det kostar inget att vara medlem i finewines. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 

Langhe Nebbiolo från en producent jag hört en del gott om gjorde att jag hoppade på den här månaden.

Luigi Pira drivs idag av bröderna Giampaolo och Romolo Pira. Det är ett riktigt familjeföretag, där även Giampaolos hustru Tiziana och döttrarna Annalisa och Elena är involverade i verksamheten. Vintillverkningen tog egentligen fart på 1950-talet genom Luigi och hans fru Rosa. Familjen har ägt och brukat marken sedan sent på 1800-talet. Deras vinfält ligger på den västra sidan av Serralunga.

I deras portfölj hittar vi fyra olika Barolo, en Langhe Nebbiolo, en Barbera och en Dolcetto.

Druvan är så klart Nebbiolo. Dessa kommer från ett 1,5 ha stort vinfält, som planterades 1999 och ligger på en höjd av cirka 300 m ö h.  Druvorna får jäsa under 18-20 dagar på tankar av rostfritt stål. Vinet har sedan fått mogna runt 9 månader på 25 hl stoka fat av slavonsk ek.

Doften börjar lite försiktigt med läder och jord. Det tar dock inte så lång tid innan körsbären som tillsamans med toner av vanilj, vitpeppar, nötter och nyponrosor tar över. Doften förblir mest hela tiden diskret, men det som känns är angenämt.

I munnen är det ungt och friskt. Slankt och lite småstramt. De röda bären är både tydligare och mångfacetterade i gommen än i doften: röda körsbär, lite hallon, några tranbär och lingon. En viss örtighet noteras. I eftersmaken hittar vi små doser av vanilj, nyponrosor, mandlar och viol. Stadig syra och lite bitande tanniner ger både ryggrad och motstånd.

Inte alls så tokigt. Inte stort men ändå gott och trevligt

Betyg 4-

På SB är priset 239 kr.

2019 Les Sentius från Joan Simó

I mitten på januari skrev jag en hyllning till Priorat-vinet Les Eres Vinyes Velles. Niclas som hade tipsat mig om det vinet tyckte även att "lillebrodern" Les Sentius var ett trevligt och intressant vin. Jag inhandlade ett par flaskor och i förra veckan passade jag på att dra korken ur den första flaskan.

Familjen Simó har odlat vin i många generationer, men fram till 1990-talet sålt druvorna vidare till det lokala kooperativet. Gerard Batllevell Simó insåg potentialen i familjens gamla vingårdar och beslutade 1999 att börja tillverka vin i egen regi. Så stallet och källaren i det gamla familjehuset mitt i Porrera byggdes om till ett modernt vineri, och verksamheten fick namn efter morfar Joan. 

Gerard gör ca 25 000 flaskor vin per år från de gamla vinstockarna på vingårdarna Les Eres, Tros Nou och Els Carners, och nyare planteringar på La Garranxa.

På Systembolaget kan det beställas följande viner: Les Sentius 2019, Les Eres Vinyes Velles 2015, Tros Nou 2018 och även den exklusiva vinlådan Joan Simó Selecció.

Det här vinet har druvmixen 60% garnatxa negra, 10% carinyena, 15% syrah och 15% cabernet sauvignon. Druvorna kommer från vingården La Garranxa i Porrera. Här växer runt 11 000 vinstockar med en ålder på i genomsnitt 20 år. 

Vinet har fått ligga runt 15 månader på ekfat (225-liters) som använts en gång tidigare till att lagra Les Eres.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans.

Doften inleder med lite toner av läder, jord och höstlöv, men den mörka frukten tar tämligen omgående över. Här finns också tydliga inslag av örter och kryddor. Speciellt svartpeppar är både tydlig och läcker. I mindre omfattning men ändå tydligt noterbara är tonerna av vanilj och choklad. En mycket trevlig doft.

I munnen känns det mjukt och runt med en härlig rätt så kraftig mörk frukt läs blåa plommon, mörka körsbär, björnbär och svartavinbär.

Örter och kryddor i små fina omgångar noterar vi. Tanninerna finns där, men är rejält avrundade och bjuder ett försiktigt motstånd tillsammans med en behaglig fräschör från en trevlig syra.

Eftersmaken är något längre än medel och där får frukten och kryddorna sällskap av choklad, några droppar espresso samt unset vanilj.

Betyg 4

Ett riktigt gott vin som på SB kostar 259 kr.Det når så klart inte upp till Les Eres som är drygt 150 kr dyrare, men för sina 259 kr är det bra nära ett fynd.

Internationella Kvinnodagen och SP68 från Arianna Ochipinti

 I fredags var det 8:e mars, vilket betyder att det också är Internationella Kvinnodagen. Visst kändes det givet att välja en kvinnlig vinmakare till fredagsvinet. Arianna Occhipinti på Sicilen har vi följt i bra många år. Hyllat henne har vi gjort i ett flertal blogginlägg. Den här gången är det hennes röda variant av SP68 från 2019 som vi väljer att njuta av.

Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. 17 ha är planterat med vinrankor och 15 ha med olivträd, mandelträd, buskar, örter och cypresser.

Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 Rosso (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt det vita vinet SP68 Bianco.

Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Certifierad som ECOCERT. Endast naturlig jäst används, ingen klarning eller filtrering och endast små mängder svavel tillsätts.

SP68 är gjort på druvmixen 70% Frappato och 30% Nero d´Avola, som främst kommer från vinfälten i Bombolieri, där vinstockarna har en blandad ålder. Vinfälten ligger på 280 m ö h. Druvklasarna avstjälkas och får spontanjäsa samt ligga med skalen i cirka 15 dagar. Naturlig jäst är en självklarhet. Vinet får jäsa på cementtankar, där det får ligga kvar och mogna i 6 månader. Buteljering görs utan vare sig klarning eller filtrering. En ytterst liten tillsats av S02 görs.

Färgen går i en mörkröd nyans med lite violetta stråk.

Doften böjar med läder, jord och krossad sten, men en samling röda och mörka bär tar tämligen omgående över kommandot.  Det finns gott om kryddor och örter samt de typiska etnamineralerna med sin lena rökighet. Aningens violer dyker upp på sluttampen

I gommen är det friskt med en rätt så stor syra. Frukten är både röd och mörk precis som i doften. Här finns skogshallon, plommon, röda körsbär, röda vinbär, lite tranbär och några blåbär. Örter och kryddor lämnar tydliga spår. Tanninerna finns där och biter lite lätt i munhålan, men på ett betydligt lugnare sätt än för två år sedan då vi senast njöt av vinet. I den medellånga eftersmaken känns en liten finstämd rökighet, aningens violer, örter, svart te och ännu mera av de röda och mörka bären. 

Betyg 4

Vår flaska inhandlades 2020 i Köpenhamn hos vår favoritbutik Cibi e Vini. Vi betalade då 150 DKK. Numera finns vinet på Systembolaget och där är det den senaste årgången (2022) som gäller. Priset är 231 kr.

2021 O Pequeno, Mein

 Dags för en helt ny bekantskap. Det vart lite strul med en av våra beställningar, så vi erbjöds en lösning där vi erhöll några flaskor av det här vinet. Vi är ju alltid öppna för nya bekantskaper, så inte så mycket att prata om utan vi tog erbjudandet. I förra veckan blev så dags att dra korken ur den första flaskan.

I början på 1990-talet förvärvade Javier Alén egendomen Viña Mein. Det är en vingård som ligger i den lilla byn San Clodio i vinregionen El Ribeiro i Galicien. Dom äger 14 små vinfält på totalt 18,3 ha, som ligger på 100 till 193 meters höjd över havet, på sluttningarna i Avia dalen. I dom här trakterna har det odlats vin sedan 1200-talet. Javiers målsättning har varit att de gamla traditionella druvorna ska få komma till sin rätt. Den gröna druvan Treiixadura står i centrum.

Det här vinet är gjort på Treixadura till 80% och de övriga 20 procenten delas mellan Godello, Albariño, Torrontés och Loureira. Druvorna har fått jäsa var för sig på små fat av en blandning av ståltankar, cementtankar och ekfat. Musten blandas och får därefter mogna i cirka 10 månader innan det buteljeras.

Allt vin produceras med deras egna druvor.

Färgen går i en lite ljusare halmgul nyans.

I doften hittar vi gröna äpplen, en hel del citrus, lite päron, gula stenfrukter, en fin nätt blommighet samt aningens krita och krossat grus.

I gommen är det torrt, friskt och med en trevlig syra. Det är rätt så aromatiskt med äpplen och citrus i centrum, men med persika, aprikoser, aningens honung samt lite nätta florala inslag som smakförstärkare. Rätt så runt i sin framtoning. Eftersmaken bär tydliga spår av grapefrukt, krita, fläder och steniga minraler.

Ett gott och spännande vin på druvor vi sällan dricker. Visst blir vi nyfikna på att utforska Galicien lite mer.

Betyg 4-

Vi betalade 16 euro per flaska.

Paul Déthune Cuvée Prestige (Princess des Thunes) med basår 2016.

Paul Déthune är nog den odlare i champagne som jag skrivit flest blogginlägg om. Det är så klart ingen slump. Det är min absoluta favoritodlare och alla de olika cuvéerna de producerar håller världsklass.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. I oktober 2022 blev dom certifierade som "organic farming". Knappt 60 000 flaskor fördelade på elva olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige (Princesse), Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. 

Ikväll är det deras Cuvée Prestige (Princesse des Thunes) som vi dricker. Den är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Basåret är 2016 och reservvin ingår med 30% från 40 olika år. Vinifieringen äger rum på ekfat. Reservvinet ligger på 34 hektoliter stora ekfat. Den här cuvéen degorgerades i april 2022 och fick då en dosage på 5g per liter.

Minns jag rätt så gör dom drygt 2500 flaskor av Cuvée Prestige och den betraktas lite som deras flaggskepp.

Jag har skrivit om följande basår: 2005, 2008,  2011, 2013 och 2014.

Jag köpte en förpackning med 6 flaskor av Franska Vinlistan  på sommaren 2022. Det känns som läge att öppna den första flaskan nu i februari nästan två år efter degorgeringen.

Det här är en ung champagne, som lovar mycket gott inför framtiden.

I doften noterar vi en äppelsamling med gula, gröna och några enstaka röda. Här finns en del citrus, gula stenfrukter, lite rostat bröd och en rätt så stor arom av somriga grusvägar.

Smaken är frisk, torr och inte riktigt förlöst. Detta till trots är den fullt njutbar redan nu, men vi är övertygade om att den kommer utvecklas en hel del de närmaste åren.

Gröna och röda äpplen inleder i gommen och följs av citrus i form av mandariner, grillade citron, lite lime och blodapelsin. Nötter, persika och aprikoser, rostat bröd, röda bär i form av jordgubbar, smultron och tranbär samt några försiktiga mineraltoner (sten och krita) kan vi också ta till oss.

Riktigt god redan nu och bättre kommer den att bli.

Betyg 4+