2022 Solosole, Vermentino från Poggio al Tesoro

Det har nu gått lite mer än tio år sedan vi besökte Halltorps Gästgiveri på Öland, där Marilisa Allegrini presenterade Allegrinis Bolgheri-projekt. Det hela resulterade i ett blogginlägg som du kan läsa om här.

För oss amaronenördar är Allegrini välkända för sina Valpolicellaviner. Inte lika känt är deras engagemang i Toscana. 2001 köpte dom egendomen Poggio al Tesoro i Bolgheri. Det har med tiden blivit fler vingårdar, som dom köpt så att idag omfattar verksamheten runt 64 ha fördelat på fyra olika vingårdar. Dom köpte 2007 även vingården San Polo i Montalcino.

Vi dricker den här kvällen deras Solosole från 2022 till en pasta med skaldjurssås. Solosole har jag skrivit om tidigare. På Halltorps Gästgiveri var det årgång 2011. Några år senare var det årgång 2015 vi drack, vilket resulterade i detta blogginlägget.

Druvan är Vermentino till 100%. Vinstockarna är knappt 20 år gamla och växer på en sandrik lerjord med mycket grus. Vinfälten ligger i ett västläge.

Druvorna pressas omedelbart på ett varsamt sätt och får macerera några timmar innan jäsningsproceduren drar igång. Jäsningen sker på ståltankar, där det även får mogna i några månader på sin jästfällning innan det buteljeras.

Färgen går i en lite blekare halmgul nyans med några skira vårgröna stråk.

Vi möts av en härligt frisk doft, där gulgröna äpplen tillsammans med lite citrus och en god portion gula stenfrukter dominerar. I mindre omfattning, men ändå tydligt dyker det upp örter, liten nätt blommighet samt daggvåta grusgångar och regnvåta granithällar.

Vi smakar och faller pladask för det här friska och smakrika vinet. Det är helt enkelt urläckert. Mycket från doften går igen i smakerna: gröna äpplen, citrus, örterna, den florala tonen och det tydliga inslaget av steniga mineraler. Aprikoser, persika, någon tropisk frukt, aningens vitpeppar och en ljuvlig ton av acaciahonung i avslutet fullbordar intrycken. 

Friskt, medelfylligt, smakrikt och en fin syra i en alldeles underbar balans får oss att lyfta på hatten.

Betyg 4+

Priset på SB är 219 kr. Så nära ett fynd en kan komma.

2012 Chateauneuf-du-Pape från Domaine Janasse

Sonen med familj var för någon vecka sedan på besök. September bjöd på en fantastisk sensommardag. En dag som gjord för grillning. Den överlåter jag alltid på honom. Den här gången hade han med sig ett stycke högrev, som skulle läggas på grillen för att  sedan bli "pulled beef".

Mitt bidrag blev att hitta något drickbart i källaren.

Domaine de la Janasse är en berömd producent i Södra Rhonedalen. Domainen skapades 1967 av Aimé Sabon. Idag är det Aimés barn Christophe och Isabelle som för traditionen vidare. Mycket av odlingarna sköts idag enligt organisk-biologiska odlingsmetoder.

De flesta förknippar Janasse med Chateauneuf-du-Pape, men faktum är att det är bara en liten del av firmans viner som är Ch9dP. Egendomen ligger inte ens i Chateauneuf-du-Pape, utan i Courthezon strax nordost om Ch9dP. Merparten av produktionen är Cotes-du-Rhone och Vin de Pays. Deras Cotes-du-Rhoneviner håller enligt oss en mycket hög klass. Många gånger är de bättre än de mer ordinära Chateauneuf-du-Papevinerna.

Det här vinet är gjort på druvorna 80% Grenache, 10% Syrah, och 10% Mourvèdre, som kommer från några olika lägen i Chateauneuf-du-Pape.
18 dagars maceration. 80% av vinet är lagrat på cementtank, 20% på barriquer varav 1/3 nya.

Färgen är rubinröd med några tegelfärgade stråk, som indikerar att vinet har fått tillbringa några år i källaren.

Doften börjar med toner av läder, tobak och höstlöv, men efterhand är det en mogen, rätt så mörk frukt som tar allt större utrymme. Här finns också gott om provencalska örter och kryddor. I betydligt mindre omfattning noteras en viss rökighet, en liten floral ton samt några torkade frukter typ fikon och dadlar.

I munnen är det ett ganska fylligt vin med tydliga mognadtoner. Mogna bär såsom mörka körsbär, björnbär, hallon och blåa plommon dominerar. Gott om örter. Svart peppar och lite andra kryddor kan vi även känna. Här finns en trevlig syra och tanniner som med tiden blivit väldigt lena, men inte mer än att dom alltjämt nafsar runt i munhålan och bjuder på ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är härligt lång med mer mogen frukt, men nu tillkommer också små doser av viol, pinjeträ, kako, sötlakrits, aningens fikon och dadlar. 

Betyg 5- 

Ett aldeles strålande vin med sina ljuvliga smaker. Så här elva år efter skörd är det nog så gott det kan bli. Vi köpte det här vinet 2015 på SB för 389 kr. Det har verkligen varit värt att vänta ut det här vinet.

2006 Casa dei Bepi en Amarone från Viviani

 Det här blogginlägget påbörjades för några veckor sedan, men har blivit liggandes. Någon av de där dagarna i juli när det regnade och blåste som värst var vi bara tvungna att öppna en flaska amarone för att förgylla gråheten med. 

Det blev en flaska från en av våra favoritproducenter Viviani, men det blev en årgång som vi förundrats över och där besvikelsen genom åren varit total. Årgång 2006. 

I somras språkade jag lite med Henrik Ungerth om just detta fenomen. Han hade nyligen druckit en flaska från 2006 och tyckte att först nu, 17 år efter skörd, började han känna igen Casa dei Bepi. Vi hade en flaska kvar, så vi bestämde oss för att ge den ett sista försök.

Casa dei Bepi görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer. Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 och 2015

Äntligen!! Nu har årgång 2006 börjat leverera. Vi känner igen Casa dei Bepi, som ett av de bästa Amarone-vinerna, men det tog 17 år för årgång 2006 att nå dit. Den är därmed ett mysterium och visst är jag nyfiken på att fråga Claudio om detta. Finns det någon förklaring?

Doften börjar med toner av läder, som rätt kvickt övergår i en ljuvlig doft av mörka bär, örter, någon krydda, lite torkad frukt och kakao. Kanske inte det riktigt stora sniffarvinet, men en mycket trevlig och angenäm doft är det.

I gommen är det söta, mörka körsbär, mogna björnbär, hallon, blåbär, några blåa plommon och aningens svartavinbär som ger den komplexa fruktsmaken. Lit örter och kryddor ökar på komplexiteten liksom tonerna av kakao och torkad frukt (inte så mycket russin). Sammetslena tanniner och en finfin liten syra noteras. Eftersmaken är på amaronevis riktigt lång, där mörk choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso ger en läcker bitterhet som får möta en liten sötma från de mörka bären. 

Betyg 4+

Brut Sous Bois, Billecart-Salmon

September har bjudit på ett underbart sensommarväder Även om förmiddagarna varit lite disiga, så har eftermiddagarna varit riktigt soliga och varma. Vattnet i havet håller alltjämt runt 19 grader. Det har m a o varit många tillfällen att njuta av något svalkande i solen

Billecart-Salmon gör åtskilliga cuvéer av mycket hög klass. Priserna är rätt så höga, vilket gör att inköpen inte blir så många. Vi hade anledning att fira lite tidigare i den gångna veckan, så det fick bli vår sista flaska av den här cuvéen. Jag skrev för tre år sedan ett inlägg om både producenten och just den här cuvéen. Den intresserade kan läsa det på den här länken.

Brut Sous Bois är gjord på ungefär lika delar Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Chardonnay-druvorna kommer från vinfält i Côte des Blancs. Pinot Noir från Montagne de Reims, Aÿ och Mareuil-sur-Aÿ och Pinot Meunier från den högra stranden av Vallée de Marne. Samtliga druvor är från Premier Cru eller Grand Cru-lägen.

Vinifieringen äger rum på stora ekfat under låg temperatur. Vinet får också ligga till sig under en kortare tid på begagnade ekfat innan det buteljeras. Den här cuvéen har runt 30-35 %  reservvin. Den får sedan tillbringa mellan 6-7 år på sin jästfällning innan den degorgeras. Den får då en dosage på 7g/liter.

Färgen går i en vacker guldgul nyans, som indikerar att den fått en tid på ekfat.

Precis som för tre år sedan konstaterar jag att det är en alldeles underbar dryck. Här finns komplexitet parad med finess och elegans i såväl doft som smak.

I den rätt så stora doften hittar vi gula, mogna äpplen som blivit aningens bokna. Här finns toner av citrus, någon gul stenfrukt, några röda bär, lite brioche och nötter. En mycket trevlig och angenäm doft.

Vi tar den första lilla klunken och vi ler igenkännande. Det här är riktigt gott. Friskt, lite mognadstoner, fylligt och komplext med stor finess. Den sammanfattning räcker egentligen, men vi fortsätter vår beskrivning. 

Här finns lätt bokna äpplen, tydligt inslag av citrus, persika, rostat bröd, nötter, några mogna röda bär såsom hallon, jordgubbar och några smultron. Fin syra. Härlig mousse. En viss krämighet i all sin friskhet.

I dom här lägena dyker alltid frågan upp "Varför köpte jag inte fler?"

Betyg 5-

Jag köpte den här flaskan för ganska exakt tre år sedan på SB. Den kostade då 599 kr. Idag är priset 799 kr. Även om kronan är svag så är det en kraftig prisökning.

2018 Basaltico Rosso Veronese, Ernesto Ruffo

Sensommaren har den senaste veckan här  på Västkusten bjudit på molniga förmiddagar och soliga eftermiddagar. Annat var det i augusti, då vi hade en period där det var grått, blåste och regnade. Ett väder som gjort för att plocka fram något som får oss att tänka på värme, sol och Italien. Det fick bli ett vin från den östra delen av Valpolicella.

Ernesto Ruffo är ett litet familjeföretag med en produktion på endast 6 000 flaskor fördelade på fem olika cuvéer. Vingården ligger väldigt vackert belägen på en kulle i utkanten av den lilla byn San Briccio i Mezzane di Sotto någon mil öster om Verona. En hektar vulkanjord äger dom. Produktionen sker efter ekologiska principer. Inga pesticider, ingen konstgödsel eller andra kemiska substanser används.

Jag skrev en artikel på Club Amarones hemsida om en provning i Stockholm under hösten 2019 med Leonardo Ruffo. Den intresserade hittar där lite mer om producentens och deras olika viner.

Basaltico är deras instegsvin gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella, som vuxit på vinstockar med en ålder på 15-45 år. Druvorna plockas först när de är fullt mogna, men inte övermogna. De får torka i cirka 10 dagar innan de avstjälkas och pressas. Jäsning med skalkontakt pågår i cirka 15 dagar varpå vinet får mogna mellan 12 och 24 månader på franska och amerikanska ekfat beroende på årgång. Efter buteljeringen får vinet vila i ytterligare 6-12 månader innan det anses moget för marknaden.

Detta är första flaskan från 2018. Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2017 och 2016. Två helt fantastiska viner så det är med stor spänning vi drar korken ur flaskan från 2018.

Doften är initialt lite återhållen, men efter en stund i glasen börjar det ta sig. Vi hittar mörka bär, örter och kryddor, lite kakao, aningens lakrits och cederträ. Det vill inte riktigt släppa loss.

Vinet behöver en tid i glasen för att komma till sin rätt. Vi kan känna och framförallt ana kraften och komplexiteten i vinet. Mörka körsbär, björnbär, hallon och blåa plommon dominerar. Vi noterar även en fin ton av svartpeppar, lite kryddor och örter.

I eftersmaken återkommer den mörka frukten fast nu i sällskap med körsbärskärnor, mörk choklad och espressokaffe. Fin syra och härligt nafsande tanniner.

Mycket av det vi känner kan vi minnas från tidigare årgångar. Årgång 2018 känns lite ung. Här finns så mycket som inte rikitgt tagit sig upp till ytan. Utan minsta tvekan kommer årgång 2018 bli lika bra som övriga årgångar vi druckit. Jag tror det behöver något år på sig för att vara där. Under tiden dricker jag mina sista flaskor av årgångarna 2016 och 2017.

Betyg 4+

På SB är det alltjämt 2017 som säljs. Priset är 572 kr. Vill du ha ett enastående vin att dricka omgående så är det bara att köpa. Det håller säkert samma höga klass i flera år till. 2018 köper jag när det kommer och stoppar ner i källaren och börjar dricka det om ett år.

Ystad i juli

Dom goda vännerna J och C har skaffat sig sommarboende i Ystad. Vi besökte dom i slutet på juli. Vi började ankomstdagen med en härlig strandpromenad.  Den första kvällen åt vi på Tumült. Dag två blev det en rundresa på Österlen med en god lunch på Brösarps Gästgifveri. Vi avslutade kvällen på Le Petit Bistrot.

Vi besökte J och C förra året också. Vi gjorde då en guidad tur på Dag Hammaskölds Backåkra. I år nöjde vi oss med en promenad till Meditationsplatsen. Vi förstår precis varför just den här platsen valdes. Det infinner sig ett lugn och vi känner en harmoni med landskapet. 

Vi svängde också förbi Kabusa Art Gallery i Köpingebro med verk från Mercedes Murat,  Pauline Lindberg (glasskulpturer), Lloyd Tabing och  Maria Hamberg. Mycket sevärd och spännande utställningar.

Restaurang Tumült.

Vår första kväll i Ystad avslutade vi på Tumült. Detta är en ganska så nyöppnad restaurang belägen i det gamla regementsområdet och som drivs av Daniel Müllern, en välkänd krögare i Ystad.

En skånsk Bodega med 23 rätter att välja bland.

Det är ett mycket stort urval av rätter att välja bland. I princip finns det något för varje person och smakriktning. Vi valde ett antal rätter och delade. Allt var riktigt gott, men några stack ut lite extra: En sagolik råbiff, en smaskig hummertaco, oxcarpaccio&anklever och friterad King Edward.

Riktig god mat i en avslappnad miljö. Hit återvänder vi mer än gärna.

Vi startade kvällen med en fördrink: Rosa Sheriffen gjord på gin, hallon, rabarber och hibiskus. Mycket frisk och faktiskt riktigt god. Drinkar är inte min grej, men den här var svalkande och god.

Diebolt-Vallois Tradition

Till hummertacosen behövde vi ett glas champagne.

Den 11 ha stora vingården har majoriteten av sina vinfält i Cramant och Cuis. Den drivs av Jaques Diebolt och Nadia Vallois samt deras barn Arnaud och Isabelle. Familjerna Diebolt och Vallois har en mycket lång historia i Cramant och Cuis. 6 olika cuvéer finns i deras portfölj, varav fyra är gjorda på enbart druvan Chardonnay. Det är deras roséchampagne och den som vi dricker(Tradition) som har inslag av Pinot Noir och Pinot Meunier

Den här champagnen har mixen Chardonnay (25%), Pinot Noir (70%) och Pinot Meunier (5%). Den är gjord på druvor från 2018 (25%) och 2019 (75%). Den har fått ligga i tre år på sin jästfällning innan den degorgerades och fick då en dosage på 3 g per liter.

En frisk och mycket trevlig vardagschampagne, där inslagen av gul/gröna äpplen, citrus och krita dominerar. Lite mindre men ändå tydligt känner vi en viss brödighet, blommor, lite nötter och aprikoser.

Betyg 4

2019 Nipozzano Riserva. Chianti Rufina.

Kvällens röda vin är från producenten Frescobaldi, som äger vingårdar runt om i Toscana. Dom har också en mycket lång historia som producent av viner.

Det här vinet är gjortpå Sangiovese (90%) och de resternade tio procenten innehåller druvorna Malvasia, Colorino, Merlot och Cabernet Sauvignon. Jäsningen äger rum på tankar av rostfritt stål. Det har sedan lagrats på använda barriquer i cirka 24 månader innan det buteljerades.

Doften börjar med läder och höstlöv, men rätt omgående är det körsbären som dominerar. Lite örter, någon krydda, unset vanilj och aningens kakao.

I gommen är det körsbären som omgående visar upp sig. Det tillkommer efterhand lite hallon, tranbär och något blåbär. Precis som i doften dyker det upp lite örter, kryddor och nypon. Medellång eftersmak, där det tillkommer aningens vanilj, choklad och charkuterier.

En finstämd syra och lättsamma tanniner gör att detta går att matcha till många utav Tumülts rätter.

Betyg 4-

Priset på SB är 209 kr.

Le Petit Bistrot

Andra dagen avslutar vi på Le Petit Bistro. Här dyker Paris upp i Ystad. I bakgrunden finns den legendariske köksmästaren Christer Svantesson. Behöver jag skriva att maten var underbar. Vår kalvfilé var sagolik. Vi gillar det här stället skarpt. God mat. Bra viner som är rimligt prissatta. Väldigt duktig och trevlig personal. Ett givet ställe att besöka då en är i Ystad.

2015 Brunello di Montalcino, San Polo.

På den södra sluttningen av beget (kullen) Montalcino ligger vingården San Polo med vinfälten belägna 400-450 m ö h. Egendomen köptes 2007 av Marilisa Allegrini och drivs numera tillsammans med döttrarna Carlotta och Caterina.

Druvan är så klart Sangiovese. Vinstockarna är planterade mellan åren 1990 och 2000.  Druvklasarna avstjälkas innan pressning. Jäsninen äger rum på cementtankar. Vinet har lagrats i 30 månader på lätt rostade ekfat på 10, 20 och 40 hektoliter.  Det blandas och tappas sedan på flaska, där det får vila i 6 månader innan det släpps ut på marknaden.

En stor och fin doft som börjar med lite höstlöv, tobak och läder, men som rätt kvickt övergår i en härlig doft av bär, örter, några kryddor, aningens vanilj och kakao samt unset viol.

Årgång 2015 är i ett sagolikt drickfönster just nu. Fin syra. Lättsamma och trivsamma tanniner och med en bedårande frukt, där vi särskilt noterar körsbär, hallon, tranbär och några björnbär. Örter och kryddor ger vinet en extra dimension. I den långa eftersmaken får vi lite kaffe, choklad, aningens vanilj och violer.

En mycket bra balans och fint djup i smakerna.

Riktigt gott!

Betyg 4+

På SB är priset 559 kr. Värt varenda krona.

Ratafia de Champagne, Egly-Ouriet.

Ratafia föddes ur tanken att inget ska gå förlorat. Den sista druvsaften som det går att få ut jäser dom inte. Den klarnas och så tillsätter dom alkohol så att drycken hamnar på 17-18%. Resultatet blir en bärnstensfärgad dryck med druvornas naturliga sötma.

Det är faktiskt första gången jag dricker en Ratafia.

Till det här vinet har det bara använts Pinot Noir-druvor. Dessa är alltid från ett och samma år, även om det inte skrivs ut. Enligt uppgift är det vi drack gjort på druvor som skördats 2017. Det har också fått ligga till sig i två år på franska ekfat.

Ett sött vin med en bra friskhet. 

I doften hittar vi torkade aprikoser, lite kryddor, hasselnötter, aningens knallpulver, någon liten citrus ton och gott om krossat grus.

I gommen är det fylligt och sött så klart. En mycket fin balans mellan sötma och friskhet. Torkade aprikoser och en fin kryddighet kan vi omgående notera. I mindre omfattning prickar vi av nötter, lite honung, citrus, mogna päron och aningens russin.

Gott!!

Betyg 4

565 kr ligger priset på hos SB