2021 Riesling Trocken, Geil

Vid vårt senaste besök på DoMa i Stockholm pratade vi en del med vår sommelier. En mycket kunnig och trevlig person. Det visade sig att hon även var involverad i importören Brand Wine Estates verksamhet. Vi gjorde vid hemkomsten en beställning på SB av några av deras viner. Vi kommer att under våren 2024 prova oss igenom dessa. Någon av dagarna före jul så tjuvstartade vi med en riesling från Geil.

Weingut Oekonomierat Johann Geil I Erben är en producent med en lång vinhistoria i Bechtheim. 1871 köpte Georg Geil herrgården som idag är hjärtat av deras vineri. Geografiskt befinner vi oss några mil söder om Frankfurt. Jag kommer i fortsättningen att korta ner namnet till Geil helt enkelt. 

Idag är det tre generationen som bor och verkar på vingården Bechtheim i Rheinhessen. Dom äger vinfält i områdena Geyersberg, Rosengarten och Hasensprung. Totalt omfattar vingården 40 ha. Deras fokus ligger på druvorna Riesling, Grüner Silvaner och Spätburgunder (Pinot Noir).

Druvorna till det här vinet kommer från deras vinfält i Geyersberg, Rosengarten och Hasensprung. Det är vinifierat på ståltankar, där det också fått ligga till sig en kortare tid.

En mycket frisk, men försiktig doft av citrus, gröna äpplen, lite päron, någon persika, en rejäl dos regnvåta grusgångar samt aningens florala toner när temperaturen på vinet stiger

I munnen känns det väldigt friskt och nästan lite spritsigt med en tendens att vara aningens krispig. Gröna äpplen, citrus, persika, aningens päron, någon liten örtighet och steniga mineraler. I eftersmaken noteras lite flora inslag. 

Detta är kanske inte den mest komplexa riesling jag druckit, men igengäld är det lättsam och lättdrucket. För sådana viner finns det många tillfällen!

Skrev jag att det var redigt gott!!

Betyg 3++

På SB är priset 199 kr

Etna viner: 2017 Feudo och 2020 Benanti

 Andra advent hade vi några goda vänner på besök. Vi har sedan några år tillbaks träffats någon av adventsöndagarna för att gemensamt klara av lite julstök. I år var temat julbak. S och M donade med kola, knäck och wienernougat, A&A fixade pepparkakor och mandelmusslor och vi själva gjorde saffrans kransar (Drottning Kristinas julbröd). 

När väl baket var avklarat bjöd vi på en kycklingrätt. Ur källaren hade jag plockat fram två Etnaviner.

2017 Feudo Etna Rosso, Girolamo Rosso.

Detta är lite av en favoritproducent när det kommer till Etna Rosso viner. 2012 drack jag den första flaskan av deras instegsvin à Rina (årgång 2008) och det var kärlek från första klunken. Jag har sedan dess i stort sett druckit varje årgång och alltid blivit lika hänförd. Det senast blogginläget är från 2019, där är det årgång 2017 som jag skriver om klicka på länken för att läsa.

Vi dricker den här kvällen Feudo, som är druvor från ett speciellt vinfält (contrada) på Etnas norra sluttning.

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar  idag ägs och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. 

Egendomen är på totalt 26 ha, varav 18 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att vinerna betraktas som Veganvin. Vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Dom gör två vita viner, sex röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascalese. Ett mycket gott rosévin!!

Vinet (Feudo) är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana. Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 14 månader på franska ekfat som använts en och två gånger tidigare.

Färgen går i en ljus rubinröd ton.

Doften börjar lite försiktigt med läder, tobak och jord för att rätt omgående låta de röda bären dominera. En liten mörkare ton finns där också. Det är gott om örter och kryddor och så de där typiska etna-markrörerna krossat grus och aningens knallpulver. En ton av violer dyker upp när tempen i glaset stiger.

I gommen har vinet en härlig friskhet och känns rätt så slankt, men ändå med en viss kraft. Mörka körsbär, hallon, tranbär och något lingon. Det finns gott om örter och kryddor liksom inslaget av mineraler, krossad flinta sten med en lätt rökighet och ett avslut av rosor och violer. En förträfflig syra och lite småbitande tanniner bjuder det där motståndet som vi uppskattar så mycket. 

Riktigt gott!

Betyg 4

Knappt 400 kr betalade vi på SB, när vi köpte det här vinet för något år sedan.

2020 Etna Rosso, Benanti.

Familjen Benanti har en lång tradition på Sicilien. Det går att spåra dom från 1736 och framåt. Ursprungligen en apotekarfamilj, som redan på det sena 1800-talet hade ägt vingårdar för produktion av vin för familjens egna bruk. 1988 tog Giuseppe Benanti över med målsättningen att producera kvalitetsviner. Till sin hjälp hyrde han in vinmakare från både Piemonte och Bourgogne. 1991 kom de första vinerna med egen etikett. 2007 utsågs han till "Winemaker of the year" av Gambero Rosso. Idag är det sönerna Antonio och Silvino som bär ansvaret under faderns överinseende. Från första början ägde dom endast vinfält runt Rovitello.

Idag omfattas egendomen av tre egna vingårdar på sammanlagt 20 hektar i Monte Serra som är sydöstligt belägna och man köper vin från ytterligare 10 hektar belägna mer i sydväst på långtidskontrakt som förnyas automatiskt vart 15 år såvida man inte säger upp kontraktet. Vinrankorna håller en genomsnittlig ålder på 20 år och vingårdslägena ligger 500 meter över havet. Produktionen ligger på 160 000 buteljer ett normalt år varav 70% går på export och 35% av detta går till USA

Druvblandningen är Nerello Mascalese (85%) och Nerello Capuccio (15%), som vuxit på sandiga- vulkanjordar belägna på sluttningar på en höjd av 450-900 meter över havet. Vinrankorna har en ålder på mellan 10 och 60 år.
Druvorna skördas för hand under oktober och  följs av en lätt pressning. Jäsningen sker på rostfria ståltankar med 20 dagars maceration. 80% av vinet lagras på ståltankar medan 20% har fått ligga på barriquer (225-liters) av fransk ek i cirka 8-10 månader. Endast naturlig jäst används.

 Här finns en doft av röda bär, örter, kryddor och krossat grus med en lätt rökig touch. Jag kallar detta för etnamineraler. En försiktig ton av rosor smyger runt i bakgrunden.

Ett slankt och riktigt gott vin med röda bär i form av jordgubbar, körsbär, tranbär och nypon. Örter och kryddor lämnar tydliga smakavtryck. En liten nätt rökighet från vulkanjorden kan även spåras i gommen. Tanninerna närvarar med att nafsa runt i munnhålan på ett behagfullt sätt. Syran skänker vinet en bra friskhet.

Vi gillar verkligen det här i grunden enkla vinet. På sommarkvällarna är det riktigt svalkande och på den här delen av året dricker vi det med förtjusning till både pizza och lättare pastarätter.

Betyg 4-

Just nu verkar det slutsålt så när som i Årjäng. Jag rekommenderar att hålla utkik efter det när nästa årgång kommer. Senaste årgången kostade strax under 200 kr.

2011 Barbaresco, Produttori del Barbaresco

Inspirerade av gårdagens underbara Barolo, så fortsätter vi på den inslagna vägen att njuta av nebbiolodruvor. Den här gången är det ett vin från Produttori del Barbaresco, som fått vila några år i vår källare.

Produttori del Barbaresco är ett kooperativ bestående av 56 medlemmar och tillsammans förfogar dom över ca 100 ha vinodlingar i Barbaresco. Dom har valt att endast arbeta med druvan Nebbiolo inga andra druvor hanteras. Vingårdar där dom har mark är i : Asili, Rabajà, Pora, Montestefano, Ovello, Pajé, Montefico, Moccagatta och Rio Sordo. 

Dom gör varje år en Langhe Nebbiolo (sedan 1975) på druvor från de lite yngre vinstockarna samt en Barbaresco (sedan 1958) på druvor som samlats in från de olika vingårdslägena. Vissa speciella år görs också vingårdsbetecknade Barbaresco dvs nio olika Barbaresco, en från resp vingård som nämnts ovan.

Du som vill få hela historien bakom Produttori del Barbaresco kan klicka in på importören Arvid Nordquists hemsida.

Vinifieringen äger rum på ståltankar i ca 28 dagar tillsammans med skalen. Vinet får sedan ligga till sig i två år på stora ekfat. Årgång 2011 buteljerades i april 2014. Produktionen år 2011 var ca 240 000 flaskor.

Inledningsvis känner vi lite läder och tobak, men detta övergår rätt snart till att det sprider sig en fin  doft av lite ljusa körsbär, örter, kryddor, rosor och violer.

Vi smakar och slår fast att detta känns mycket friskt trots sina tolv år. Rätt så slankt med en förträfflig syra. Gott som attan. Omgående är det de röda bären läs: ljusa körsbär, hallon, tranbär och jordgubbar som inleder resan. Lite örter och kryddor liksom krita och nypon tränger sig fram efterhand. Tanninerna är tydligt närvarande och nafsar i munhålan, men går aldrig över gränsen för att bita på ett stötande sätt. I eftersmaken dyker det upp violer och rosor.

Riktigt förbaskat gott!!

Betyg 4+

Vi betalade runt 260 kr på SB, då vi köpte det. Idag har priset krupit upp mot 400 kr. Senast var det årgång 2017 som såldes, men dessvärre verkar den slutsåld.

2009 Barolo, Fratelli Revello

 Det går så sakta mot jul. Lucia idag. Vintern har gjort ett litet uppehåll. Det lilla snötäcket (kanske 2 cm) regnade bort i helgen. Gråa moln, någon grad över nollan och snålblåst. Allt är med andra ord som det brukar vara så här års på Västkusten. 

Vi letar i källaren och hittar något som ska lysa upp för stunden. Barolo från 2009 känns som ett gott försök.

År 1945, precis efter andra världskrigets slut, flyttade Giovanni Revello med sin familj till byn L’Annunziata i La Morra, Barolo. 1954 planterade han tillsammans med sönerna om vingårdarna på den hyrda egendomen och några år senare kunde druvorna säljas till vinmakare i området. 1967 bjöd på en exceptionellt bra årgång och familjen gjorde sin första egna Barolo-buteljering under namnet ”Giovanni Revello & Figlio”. På 70-talet flyttade familjen till cru:n Gattera och byggde där sin egna gård. Mer land och andelar i fler vingårdar i området runt La Morra anförskaffades, nu under ledning av Giovannis söner Giacomo och Ercole. 1990 tog Giacomos söner Lorenzo och Carlo över från sin far och 1992 beslöt sig familjevännen Elio Altare att ta de unga vinmakarna under sina vingar, vilket tillförde både ny kunskap och entusiasm. Under senare delen av 90-talet började de olika vingårdslägena att vinifieras och buteljeras separat och de första stora 15hl faten köptes in år 2001. Under 2000-talet tillkom vingårdsläget Ceretta i Serralunga, och man byggde ett större, mer modernt vineri. År 2016 beslöt sig bröderna för att dela upp egendomen så att deras barn kunde kliva in i respektive företag, och sedan dess arbetar både Lorenzos son och dotter för Fratelli Revello. 

Den största delen av arbetet görs i vingårdarna som sköts med stor noggrannhet. Man arbetar hållbart och helt utan bekämpnings- och gödningsmedel. För att skapa koncentration i druvorna behåller man ca 50-60% av originalfrukten och gör två separata green-harvests under sommaren. Vineriet är modernt med temperaturkontrollerade macertionstankar, endast naturlig jäst och ståltankar för jäsningen. Främst franska ekfat används, en liten del är nya och andelen minskar för varje år. Vinerna buteljeras oklarnade och ofiltrerade. Fratelli Revellos mål är att göra viner för lång lagring, som även kan uppskattas som unga. 

Källa : Importören Budbreaks hemsida

Kvällens vin inköptes 2014 dvs några år före brödernas uppdelning av vingården.

Detta är deras enklaste Barolo. Druvan är så klart Nebbiolo till 100%, som kommer från vingårdar runt byn Annunziata.
Druvstockarna är planterade mellan 1960 och 1993.

Druvorna pressas och genomgår en fyra dagar lång maceration. Jäsningsprocessen äger rum under 10 dagar på ståltankar. Vinet får ligga till sig runt 24 månader på franska ekfat, varav 20% är nya och 80% redan använda.

Doften börjar med några försiktiga toner av läder, tobak och jord, men övergår rätt omgående i en samling röda bär förstärkta med några blåa plommon, örter, nypon, grus samt rosor och violer. En mycket trevlig doft. Inte så kraftfull precis men ändå tydlig.

Vi tar den första lilla klunken och konstaterar att vi har ett vin som nog är så nära sin topp det kan komma. Därtill är det riktigt gott!!

Här finns en hel del röda bär såsom ljusa körsbär, lite hallon, tranbär och någon jordgubbe. En tydlig ton av nypon noteras. En fin örtighet håller sig framme. Tanninerna är rejält avrundade och smånafsar endast i munhålan. Alltjämt en trevlig och bra syra. Eftersmaken är något längre än medel. De röda bären får också sällskap av en något mörkare frukt typ blåa plommon samt ett finfint inslag av rosor och violer.

Vi dricker vinet över två dagar och det håller ihop på ett fantastiskt sätt. Detta är precis vad vi behövde för att skapa lite ljus i decembermörkret.

Betyg 4++

Jag ser i mina anteckningar att jag 2014 betalade omkring 300 kr för det här vinet och med facit i hand konstaterar jag att det var ett riktigt bra köp. Revello verkar sedan dess bytt importör i Sverige. Nu är det Petter & Gabriel genom Budbreak som importerar Revellos viner. På SB är priset nu 379 kr och det är årgång 2019 som gäller. Dags för en påfyllning med andra ord.

2010 Châteauneuf-du-Pape, Mas de Boislauzon

Ni har läst det på bloggen tidigare, men jag kan efter den gångna helgen än en gång fastslå att lamm, potatisgratäng och Ch9dP är en fullständig hit. Det har varit min uppfattning en längre tid, så när hustrun plockade fram lammrostbiff ur frysen, ja då gick jag ner i källaren och tog fram en flaska Ch9dP.

Mas de Boislauzon gör ett par olika cuvéer av Ch9dP. Quet deras prestigecuvée blev väldigt omtalad då Parker gav 100 p till årgång 2007. Jag drack min sista Quet från 2007 i december 2021. Mina tankar kan du läsa här. Även 2009 har jag druckit slut. Mina tankar finns här.

Deras flagskepp har namnet Tradition och den har jag druckit och skrivit om årgångarna: 2007, 2009, 2010 och 2012.  Ikväll är det dags för den sista flaskan av årgången 2010.

Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen.  Dom förfogar över 11,5 ha vinmark i själva Chateauneuf-du-Pape spridda på 15 olika fält och 20 ha i Cote du Rhone Villages. Sedan 2012 är  vingården certifierad som "agriculture biologique".  

Vi dricker den här kvällen deras standardcuvée "Tradition", som är gjord på druvorna Grenache 85%, Mourvèdre 10% och Syrah 5%.

Vinet har fått jäsa i cementtankar för att sedan få ligga till sig i 12 månader på foudres och cementtankar.

I doften möts vi av en sommarvarm mörk frukt. Rätt så stor och kraftig. Den mörka frukten dominerar förstärkt med Provencals finaste örter. En försiktig men ändå tydlig ton av pinjeträd förstärker den läkra doften.

Mycket från doften går igen i smaken. Den mörka bärkompotten är väldigt tydlig och dominerar till en början. Vi känner mogna björnbär, mörka körsbär, blåa plommon, hallon och aningens svartavinbär. Efterhand kommer örter, svartpeppar, lite rått kött och aningens lakrits. Tanninerna har rundats av ordentligt, men ändå tydligt närvarande och bjuder ett trevligt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel. Frukten, örterna, svartpeppar och lakrits återkommer. Sötlakritsen tar för sig lite mer i eftersmaken och där tillkommer aningens mörk choklad.

Ett riktigt förbaskat gott vin, där alla bitarna sitter som dom ska.

Betyg 5-

Minns jag rätt betalade vi 265 kr på SB när vi inhandlade våra flaskor 2013. Årgång 2020 kostar på SB idag 315 kr. En mycket måttlig prisökning med tanke på att 10 år har gått och att kronan försvagats rejält sedan dess.

Mas de Boislauzon blev särskilt omskrivna då Parker gav 100p till deras prestigevin Quet av årgången 2007.

Priset på prestigevinet har verkligen sprungit iväg. Jag betalade på SB 399 kr för 2007:an. Något år senare kostade 2009:an 479 kr och 2020 kostade årgång 2015 696 kr. Idag är det årgång 2019 som finns på SB och nu är priset 746 kr.

2018 La Forêt, Chablis 1er Cru, Domaine Pinson

Domaine Pinson har länge tillhört mina favoritproducenter när det kommer till Chablis. Ofta har det varit deras Mont-de-Milieu

- årgång 2006 har jag skrivit om här och här

- årgång 2008 här och här

- årgång 2010 här

- årgång 2014 här.

- årgång 2015 här

-årgång 2018 här

La Forêt

- årgång 2017 här

- årgång 2018 här

Nu är det snart två år sedan vi drack årgång 2018. Riktigt bra då. Hur står den sig idag?

Producenten Domaine Pinson har hållit till i området mellan Vaillons och Montmains i Chablis sedan 1640-talet. Dom äger idag runt 14 ha vingårdar och producerar allt från enklare AOC-viner till mer komplexa viner från Premier Cru-lägen såsom Mont-de-Milieu, La Fôret, Montmains och inte minst Grand Cru-läget Les Clos.  

Idag är det Laurent och dottern Charlène Pinson som styr verksamheten. De använder inga kemiska bekämpningsmedel. Jorden plogas för att tvinga rötterna att söka sig långt ner i jorden.

Chablis Premier Cru La Forêt här har druvorna kommit från vinfält som ligger på västra sidan om floden Serein. Vingården La Forêt är en av tre vingårdar i den större (118 hektar) paraply-vingården Montmains. Pinsons del av av La Fôret sluttar i sydligöstlig riktning vilket innebär att de åtnjuter extra morgonsol och därmed mognar något bättre än de delar av vingården som har annan riktning och blir sedermera något kraftfullare än de från mindre fördelaktig exponering. Jordmånen är Kimmeridgian limestone med ett väldigt tunt ytskikt av grusig jord vilket ger en knivskarp mineralitet och syra i vinet. Vinstockarna är i genomsnitt 60 år gamla (planterade 1955). I sin La Fôret så använder Pinson endast det naturliga jästen som finns inneboende i vingården och vinet har lagrats i åtta månader på tre till fyra år gamla ekfat.

Källa: Importören Tryffelsvinets hemsida.

Jag tycker inte det hänt så särdeles mycket på de två år som gått sedan vi senast drack den här. Ung då och fortfarande hyfsat ung. Med detta sagt tycker jag att den är väldigt tillgänglig och dricks riktigt bra just nu.

Nu liksom då hittar vi en hel del gröna äpplen och citrus i såväl doft som smak. I doften fins en del gula stenfrukter, krita, krossad sten samt en finstämd blommighet.

I munnen är den mycket friskt med en fin krispighet. Förutom de ovan nämnda gröna äpplena och citrusen vill jag särskilt nämna persika, gula plommon och aprikoser. Vinet har en ordentlig och härlig syra, som skänker friskhet, krispighet och är mycket behaglig. I den medellånga eftersmaken noterar vi en viss floral ton samt en del krita och steniga mineraler. Äpplena känns nu mer gula än gröna. 

Ett mycket gott vin! 

Betyg 4

Den här flaskan köptes på hösten 2021 för 359 kr. Priset på SB har dragit iväg så att årgång 2020 kostar 499 kr.