2007 Quet, Mas de Boislauzon

En mycket annorlunda Påsk för de allra flesta av oss. Att inte kunna samlas med sina nära och kära är så klart tråkigt. Det virtuella mötet blir inte riktigt detsamma, men under rådande omständigheter får det duga. Vi har åtminstone i de norra halländska kustbygderna haft ett fint påskväder, som möjliggjort både trädgårdsarbete och långa promenader. Fika utomhus med några vänner har det blivit. Givetvis har vi följt rekommendationerna om att hålla avstånd. Resten av tiden har hustrun och jag varit hänvisade till varandra. Funkar alldeles utmärkt efter 35 års äktenskap.

Påskdagen var det dags för påskalammet. Vi har sedan åtskilliga år tillbaks i tiden låtit en flaska Chateauneuf-du-Pape göra lammet sällskap. Så även i år. Det fick bli vår sista flaska av ett vin Parker en gång i tiden satte 100p på.

Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen.  Dom förfogar över 11,5 ha vinmark i själva Chateauneuf-du-Pape spridda på 15 olika fält och 20 ha i Cote du Rhone Villages. Sedan 2012 är  vingården certifierad som "agriculture biologique". 
Dom gör en vit Ch9dP och fyra röda Ch9dP-viner.  
1. Deras flagskepp har namnet Tradition och den har jag druckit och skrivit om årgångarna: 2007, 2009, 2010 och 2012. 
2 Famille Chaussy från några fält allra längst norrut i appellationen.
3 Cuvée Tintot en Mourvèdre dominerad variant
4 Quet 

Quet görs på mixen Grenache(80%) och Mourvèdre (20%). På baksidesetiketten står det att Syrah ingår, så då antar jag att det finns med någon liten slatt. Vinstockarna är bortåt 70 år gamla och växer på ett litet fält med namnet Quet. Vinifieringen sker på ståltank. Grenache-vinet får vila upp sig i 14 månader på stora tunnor s k foudres, medan Mouvèdres-musten får göra det på lite äldre barriquer. Naturlig jäsning och ingen filtrering.

Idag är det ett vin med tydliga mognadstoner. Frukten är dovare och mörkare och har inte samma intensitet som tidigare. Den alkoholhetta som kunde skönjas en gång i tiden är nu som bortblåst.
Färgen går i en brunare tegelröd nyans. Fast ändå med lite lyster.
I doften en dov och mörk frukt med läder, tobak, jord och grillad köttbit som aromhöjare.
I munnen kommer bärfrukten fram i form av körsbär, blåa plommon och några övermogna björnbär. Ganska så gott om örter och kryddor. Visserligen är syran lite på retur, men ändå i tillräcklig omfattning för skänka vinet en hyfsad friskhet. Tanninerna är numera rejält avrundade, vilket gör att vi upplever det ganska så runt och moget. Eftersmaken är lång med mera frukt, dock tar örter och kryddor väsentligt mycket mer plats. Det tillkommer lakrits, choklad, aningens espresso liksom en liten, liten bärsötma på slutet.

Det här är ett riktigt bra vin. Ingen tvekan om detta. Fast 100 poäng från Parker känns lite att ta i. Det här var min sista 2007:a. Det har varit intressant att följa vinet under de 10 år som jag haft någon flaska, men nu är dom slut. Det blev med detta också ett värdigt avslut.
Betyg 5-
Prismässigt har vinet sprungit iväg. Jag betalade på SB 399 kr för 2007:an. Något år senare kostade 2009:an 479 kr och idag kostar 2015 696 kr.