2009 Quet, Mas Boislauzon

Förra veckan hyllade jag Domaine Pegau från 2011, som årets bästa Chateauneuf-du-Pape. I helgen som gick drack jag Quet från Mas Boislauzon och året 2009. Även den var enastående bra, även om den inte riktigt når Domaine Pegaus höjder. Långt efter är den inte.

Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen.  Dom förfogar över 11,5 ha vinmark i själva Chateauneuf-du-Pape spridda på 15 olika fält och 20 ha i Cote du Rhone Villages. Sedan 2012 är  vingården certifierad som "agriculture biologique". 
Dom gör en vit Ch9dP och fyra röda Ch9dP-viner.  

Deras flagskepp har namnet Tradition och den har jag druckit och skrivit om årgångarna: 2007, 2009, 2010 och 2012. 

Quet är deras topp-vin, som med årgången 2007 fick hela 100p av Parker. Jag drack min sista Quet från 2007 förra året. Mina tankar kan du läsa här.

Quet görs på mixen Grenache(80%) och Mourvèdre (20%). På baksidesetiketten står det att Syrah ingår, så då antar jag att det finns med någon liten slatt. Vinstockarna är bortåt 70 år gamla och växer på ett litet fält med namnet Quet. Vinifieringen sker på ståltank. Grenache-vinet får vila upp sig i 14 månader på stora tunnor s k foudres, medan Mouvèdres-musten får göra det på lite äldre barriquer. Naturlig jäsning och ingen filtrering.

Det ska sägas med en gång att det här är ett alldeles lysande vin. Det är också ett vin med lite mognadstoner. 

Färgen går i en mycket mörkröd nyans med lite bruna stråk här och var. En rätt så intensiv färg.

Doften börjar lite försiktigt med läder, jord och tobak, men växer efterhand och då är det den mörka, lätt mogna frukten och de solvarma örterna som tar över. Jag får en association till cykelturer en varm eftermiddag i Provence. Här finns också, fast i mindre omfattning, torkad frukt och en nätt liten rökighet.

I munnen är det den mörka frukten i en dovare tonart som tar kommandot. Körsbär, svarta vinbär och blåa plommon. Förstärkt med några nävar örter och kryddor.  Syran finns där och håller friskheten uppe med ett dovt anslag. Tanninerna är nedslipade och känns mjuka utan att bli mjäkiga. I den riktigt långa eftersmaken kommer sötlakrits, torkad frukt och choklad. 

Riktigt gott!

Betyg 5-

Prismässigt har vinet sprungit iväg. Jag betalade på SB 399 kr för 2007:an. Något år senare kostade 2009:an 479 kr och 2020 kostade årgång 2015 696 kr. Just nu är det inte tillgängligt på SB.