Vid Stockholmsbesöket häromveckan var torsdagskvällen destinerad för ett möte med några amaronenördar och Torbjörn med hustru från Triplus Vinhandel. Och vilken kväll det blev.
Vi träffades ute i Huvudsta i Tonis vinkällare. En alldeles underbar källare att ha vinprovningar i. Toni fördelar med stor precision de läckra dropparna så att ingen ska ha skäl att gnöla.
Vi provade fem viner från Quintarelli. Inte riktigt i den ordning som bilden visar. Den ena bättre än den andra. En helt magisk provning.
Bakom vinerna finns den legendariske Giuseppe Quintarelli. Han gick bort i jan 2012 vid 84 års ålder, men vingården lever vidare genom hans barn. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Verona i Cerè i Negrardalens östsida.
Quintarelli har alltid levt efter principen att släppa vinerna då de är drickklara, vilket ofta inneburit att varje årgång har släppts långt senare än vad andra odlare gjort i Valpolicella.
2013 Rosso Ca` del Merlo IGT
Det här är syskonvinet till Superiore. Det är gjort på druvblandningen Corvina och Corvinone (55%), Rondinella (25%) samt 20% Cabernet Sauvignon och Merlot. Druvorna kommer från ett enda vinfält. 50% av druvorna pressas omgående och resterande 50% får torka i två månader innan de pressas. Jäsningen sker genom naturlig jäst.
Provningens yngsta vin. Och visst märks det. Även om vinet är åtta år gammalt känns det fortfarande väldigt ungt med ännu icke fullt utvecklad doft och smak. Med detta sagt är det ändå ett fantastisk gott vin redan nu och kommer med all säkerhet att utvecklas fint de närmaste åren.Doften startar med jord, läder och tobak för att rätt omgående låta den mörka frukten ta över. Örter och kryddor ger tydliga avtryck liksom svarta oliver. En skir doft av rosor noteras också.
I munnen är det blåa plommon, mörka skogsbär och några körsbär som regerar. Förstärkta med örter, lite svartpeppar, körsbärskärnor och mörk choklad. Bra syra och smånafsande tanniner. Allt i en fin balans. Precis som jag skrev i inledningen så är allt inte fullt utvecklat. Ännu. Ge det något år eller två så kommer det att hända grejer.
Betyg 4+
Årgång 2003
2003 och 2008 Valpolicella Superiore.
Druvblandningen är 70% Corvina och Corvinone samt 30 % Rondinella. Druvorna har vuxit på vinstockar som i genomsnitt har en ålder av drygt 30 år. En del av druvorna (de sent skördade) vinifieras omedelbart och en del druvor torkas (två månader) innan de pressas och vinifieras. Jäsningen äger rum genomnaturlig jäst. De två olika pressningarna blandas och hälls över skalresterna från amaronetillverkningen. Lite socker finns kvar så att en försiktig andra jäsning äger rum. Precis som när ripasso tillverkas. Det färdiga vinet har fått mogna i 5-7 år på stora fat av slavonsk ek.
Superiore är det av Quintarellis viner som jag druckit flest gånger. Klickar du på årtalet så får du mina tankar om just den årgången: 2000, 2005 och 2009.
Två, för mig, nya årgångar att testa den här kvällen kändes extra kul.
Detta är en 18 år gammal Superiore, som fortfarande har en enastående spänst och friskhet. Kanske har frukten inte riktigt samma intensitet och djup längre, men ändå finns här alltjämt en hel del kraft i den mogna mörka frukten. Örter, mörk choklad och en del torkad frukt spelar här en lite större roller.
Riktigt god. Någon ytterligare utveckling tror jag inte på, men allt tyder på att den håller sig så här i flera år till.
Betyg 4++
Årgång 2008
En helt fantastisk Superiore. Friskheten och de begynnande mognadstonerna bildar tillsammans en kombination av dofter och smaker som gör oss helt hänförda. Doften är stor och komplex med massor av mörka bär, lite örter och torkad frukt samt aningens toner av violer och rosor. En underbar doft. Ännu mer imponerade blir vi när de första dropparna rinner genom våra strupar. Vi känner en magisk, mogen, mörk frukt, där de söta mörka körsbären tillsammans med mogna björnbär dominerar. De kompletteras av aningens blåa plommon, örter, mörk choklad och rosor. De juvenila dragen har börjat tonas ner och de begynnande mognadstoner har smugit sig fram. Just i den skärningspunkten och med en bibehållen friskhet tillsammans med lena tanniner blir detta himmelskt.
Just nu är årgång 2008 helt på topp. Och förblir säkert så i flera år till.
Betyg 5-
2002 Rosso del Bepi.
Detta blir min första Rosso del Bepi. 2002 var ett svårt vinår i Valpolicella. Många producenter avstod från att göra amarone. Quintarelli valde att göra en amarone på sedvanligtvis, men då det inte riktigt levde upp till Giuseppes mycket höga krav, så klassades det ner och fick heta Rosso del Bepi.
Druvmixen liknar de flesta av Quintarellis viner: Corvina och Corvinone (55%) Rondinella (30%) samt Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc samt några andra druvsorter (15%) från 30-åriga vinstockar. Ett noggrant urval av druvor görs. Dessa får ligga och torka fram till slutet på januari, då de pressas. Macerationen varar i ca 20 dagar, då jäsning med naturlig jäst startar. En process som varar i cirka 45 dagar. Det har sedan fått mogna i närmare sju år på stora ekfat.Ett nitton år gammalt vin, som alltjämt har en härlig fräschhet. Doft och smak har fortfarande en hel del kraft, intensitet och djup med åtskilliga mognadstoner, men absolut inte övermoget. De mogna mörka bären bildar tillsammans med de läckra lite söta kryddorna en ytterst elegant bas att stå på. Sedan fylls det på med torkad frukt (fikon, dadlar, russin), mörk choklad, körsbärskärnor, aningens viol och någon ört. Alldeles sammetslena tanniner och finstämd syra. Och på detta en låååång eftersmak.
Druvmixen är 70% Corvina och Corvinone samt 30% Rondinella. Riservan skiljer sig från deras Amarone eller Rossso del Bepi genom en hårdare selekteringen av druvor och att det görs mycket färre flaskor.
Sagolikt gott!!
Den klarar säkert ett par år till i källaren. Fullmogen utan att vara övermogen och därmed blir mitt råd för den som ligger på någon flaska att dricka den inom ett eller två år.
Betyg 5-
.
2003 Amarone Riserva
Det femte och sista glaset är en Amarone Riserva. Första gången jag stiftar bekantskap med Quintarellis Riserva. Detta är ju något vi amaronenördar går och längtar efter. Ikväll har Torbjörn tagit med en flaska med årgång 2003. Vi ser på etiketten att det gjordes 5973 flaskor det året.
2003 var ett mycket varmt år i Valpolicella, som innebar en del utmaningar för Amaroneproducenterna. Giuseppe Quintarelli hanterar detta på ett mästerligt sätt. Årgång 2003 var en av de sista årgångarna där "Bepi", som var hans smeknamn, själv deltog fullt ut i produktionen.
Detta är inget annat än ett sagolikt vin. En Amarone som är ren och skär magi på flaska. Jag har nästan tömt superlativen på de tidigare vinerna och hur ska jag kunna beskriva det här mästerverket rättvist?
Egentligen kan det sammanfattas som att här finns en urläcker kraft, intensitet, komplexitet och djup i doft och smak. En elegans och balans av sällan skådat slag. En amarone att sitta och småsniffa på och mellan varven låta några droppar av denna gudomliga nektar slippa ner genom strupen. Det blir inte bättre än så här.
Betyg 5
2001 Recioto.
Tomas B hade med sig en bonusflaska och vad kunde vara bättre än en recioto. Detta är ju ursprunget och därmed den historiska föregångaren till amarone, ripasso m fl.
Jag har aldrig smakat Q:s recioto, så det blir premiär för mig.
Druvmixen påminner till stor del om den som gäller för Q:s amarone. Likaså görs den på liknande sätt. Till recioton väljer Q druvor som kommer från vinfält som är särskilt lämpade för att göra recioto på. Precis som med alla andra Quintarelliviner så sker jäsningen genom naturlig jäst. Vid amaroneproduktionen får i princip allt socker jäsa bort och därmed blir alkoholen högre. Recioton ska ha en betydligt högre restsötma och då måste också jäsningsprocessen stanna av tidigare.
En fantastisk Recioto. Jag vågar påstå att den är med marginal den godaste och läckraste Recioto jag någonsin druckit. Helt magisk!!
20 år gammal känns den nästan lite ung och med en härlig friskhet och spänst. Fin syra och faktiskt nästan lite lena tanniner, som bjuder ett försiktigt motstånd. Fast den lena, söta, mörka frukten med aningens körsbärskärnor, mörk choklad och en hög andel torkad frukt är bara gudomlig.
Betyg 5
Toni hade också fixat läckra ostar och skinkor
Vilken kväll det här blev. Stort tack till Torbjörn med hustru, som bjöd på dessa magiska Quintarelli viner. Tomas för den gudomliga recioton. Alla närvarande för en fantastisk stämning. Sist men inte minst Toni,som upplät sin underbara vinkällare och som fixat tilltuggen. Den här kvällen lever jag länge på!!
Magisk kväll i Valpolicellas tecken🙈🙏🏽
SvaraRadera