Häromveckan åt vi lammentrecôte med potatisgratäng. Just till lamm tycker vi att en flaska Chateauneuf-du-Pape gör sig extra bra. Sagt och gjort ner i källaren och upp med en flaska. Det blev en Pegau från 2011. Det var åtskilliga år sedan vi senast drack den. Jag hyllade årgång 2007 för fem år sedan. Mina tankar kan du läsa här.
Domaine Pegau har en historia som börjar 1670 och har sedan dess varit i familjen Ferrauds ägo. 1964 började dom sälja viner under eget namn. 1987 fick vinerna namnet Pegau.
Domaine Pegau drivs idag av Laurence Féraud, som tog över efter fadern Paul. Egendomen i Ch9dP omfattar 22 ha, varav knappt 20 ha odlas med blåa druvor och nästan 2 ha med gröna druvor. Utan att vara certifierade har Domaine Pegau alltmer börjat använda sig av organisk/biologiska metoder. Dom gör tre röda cuvéer och två vita.
2012 förvärvades ytterligare 41 ha strax söder om Ch9dP. Dessa klassas som Cote du Rhone Village och säljs under namnet Chateau Pegau.
Vi dricker deras Cuvée Réserve. Vinet är gjort på druvorna Grenache 60%, Carignan 30% samt Counoise 10%.Genomsnittsåldern på vinstockarna är dryga 60 år. De hela druvklasarna får jäsa i 5-7 dagar på cementtankar, därefter följer en "maceration" på mellan 7-14 dagar. Vinet får sedan ligga till sig i 18 månader på 50 hl stora ekfat (foudres), därefter buteljeras vinet utan klarning och filtrering.
Det här är ett enastående vin. Årgång 2011 är i ett perfekt drickfönster just nu. Jag utnämner det till det här årets bäst Ch9dP, som jag druckit. Åtta år har det legat i vår källare och vi belönas rikligt för vår väntan.
Färgen går i en rubinröd ton med lite brunare nyanser.
Doften börjar med jord, läder, lite tobak och höstlöv. Efterhand blir frukten mer framträdande. Örter och kryddor tar för sig ordentligt. Lite mindre men ändå tydligt kan vi känna torkad frukt och choklad. Allt med en bra friskhet. En mycket angenäm doft.
Visst är det en trevlig doft, men det är när vi dricker av det, som det växer till något stort och som gör att vi utnämner det till årets bästa Ch9dP.
Här finns en del begynnande mognadstoner, men det har fortfarande en bra friskhet. Här finns en trevlig syra. Tanninerna har rundats av rejält. Ja faktiskt så mycket att vi upplever det som ganska så mjukt, men utan att ha blivit det minsta mesigt.
Den mörka frukten står alltjämt i centrum med mogna björnbär, några körsbär och ordentligt med mörka skogsbär. Örter och lite kryddor finns det gott om. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, men också lite lakrits och mörk choklad samt aningens enbär. Så in i bänken gott.
Betyg 5-
Vinet känns helt drickfärdigt. Så mycket mer utveckling tror jag inte på, men du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom, då det kommer att klara många år i källaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar