CL-fotboll och Amarone

I veckan så drog gruppspelet igång i herrarnas CL-fotboll. Ni som följer bloggen vet att till matcherna på tisdag och onsdag njuter hustrun och jag av amarone, lite skinka och någon ostbit. Till säsongens första match var det en flaska från Speri och årgång 2009 som vi drog korken ur.

2009 Amarone Speri.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.

Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.

Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal. 2006, 2007, 2009, 2011 och 2013.

Speris Amarone kan upplevas som lite stram när den är ung och först tio år efter skörd tycker jag att den börjar bjuda upp ordentligt. Speris Amarone har jag alltid haft ett gott öga till och den fanns också med på min ursprungliga Tio-i-Topp, men har precis hamnat utanför sedan jag tog in Ernesto Ruffos Amarone.

Jag häller upp två glas, som får stå och lufta sig någon timma innan avspark.

Vi möts av en frisk och rätt så intensiv mörk frukt i doften. Här finns en del örter och kryddor. En antydan till lite torkad frukt samt aningens kakao. En riktigt trevlig doft och amaronetypisk.

I munnen har den en lite stramare framtoning är många andra amarone. Den alerta syran och de numera rätt avrundade tanninerna skapar detta. Bra tryck i den smått intensiva mörka frukten, där mörka körsbär, blåa plommon och mogna björnbär spelar huvudrollen. Örter och krydor i små väl avvägda portioner piffar upp anrättningen. Här finns lite torkad frukt, dock ej så mycket russin mer av katrinplommon och fikon. Lång underbar eftersmak, där den mörka frukten får sällskap av mörk choklad, körsbärskärnor och mera torkad frukt.

Årgång 2009 har så klart lämnat det allra ungdomligaste stadiet bakom sig och börjat få en antydan till mognad över sig, men ännu är det några år till att jag skulle betrakta den som en mogen Amarone. Med detta sagt så har den många år framför sig och den som ligger på några flaskor behöver inte känna någon brådska. 

Betyg 5- 

På SB är det årgång 2016 som gäller till priset 399 kr. Kanske Bolagets bästa Amarone under 400 kr.

Den som har en lite tjockare plånbok kan hosta upp 1499 kr och få årgång 1997.

2012 Amarone Roccolo Grassi.

Roccolo Grassi med syskonen Marco och Franceska gör en av de amarone jag håller allra högst. Jag har besökt dom ett flertal gånger och varje gång imponerats av deras viner och personerna bakom vinerna.   I maj fick det bli ett digitalt möte, vilket du kan läsa om här. 

Åtskilliga blogginlägg har det blivit under åren. Du som vill läsa om vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar ett reportage jag skrev på Clubamarones hemsida. Det var en vertikalprovning av Roccolo Grassis Amarone 2001-2013 hemma hos Henrik Ungerth 2018.

Vi låter vinet få runt två timmar i glasen innan vi börjar njuta av det.

Doften är härligt frisk. Initialt lite läder som följs upp av en ljuvlig mörk frukt, som är förstärkt med några små nypor örter och kryddor. Diskreta toner av torkad frukt, kakao och krossad sten kan vi ana oss till. Den höga alkoholen (17%) märker vi inte mycket av utan känns väl omhändertagen av frukten.

I munnen växer den ytterligare några dimensioner. Så jäkla gott. Den har lämnat det riktiga ungdomsstadiet bakom sig och börjat så sakteliga ta sig in i mognadsstadiet utan att fullt ut vara där.

Här finns en rätt kraftig och intensiv, men samtidigt mycket elegant smak av mörka, lite söta körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, något hallon och blåbär. Lite örter och kryddor ökar på komplexiteten. Bra syra och nätta tanniner bjuder på ett litet motstånd. Avslutningen är magisk med mörk bitter choklad, någon droppe espresso, söta körsbär och aningens torkad frukt. En fantastisk amarone redan nu. Du som ligger på några flaskor ska absolut öppna en flaska i närtid. Har du bara någon enstaka flaska, så är det ingen brådska. Jag tror nog den kan utvecklas ytterligare något litet.

Betyg 5-