2020 Les Abymes, Savoie, Domaine de Chevillard

Savoie är ett vinområde som passerat under min radar. En sökning på min blogg visar att det finns endast ett blogginlägg med ett vin från Savoie. Tidigt i höstas dök det upp en möjlighet att köpa en vinlåda med sex olika viner från vindistriktet Savoie.  Det var importören Pompette som erbjöd viner från producenten Domaine de Chevillard. Vi gjorde en beställning och i förra veckan testade vi den första flaskan.

Savoie ligger i den sydöstra delen av Frankrike, söder om Genèvessjön vid gränsen mot Schweiz. Ett mycket kuperat område med dalar som som fragmenterar området. Ett ganska så svalt klimat präglar också området. 75% är vinerna i Savoie är vita viner.

De gröna druvorna dominerar med lokala druvor såsom Jacquère, Altesse (Rousette) och Rousanne. På den röda sidan är det Mondeuse, Gamay och Pinot Noir som spelar störst roll.

Domaine de Chevillard omfattar idag cirka 10 ha i hjärtat av Combe de Savoie runt byarna Saint Pierre d´Albigny och Saint Jean de la Porte. Vinmakare är Matthieu Goury. 2016 tog han över familjens egendomar. All odling sker enligt ekologiska (organic) principer. Odlingarna ligger i branta sydliga och sydvästsluttande vinmarker med jordar av märgel och kalk. 

Vinifikationen sker alltid genom naturlig jäst och sedan lagring i ett år på gamla ekfat.

"Les Abymes" är till hundra procent gjort på druvan Jacquère. Druvorna kommer från en enda vingård, där stockarna har en ålder på 40 år. Vinfältet är beläget på 450 m höjd.   

Druvorna skördas för hand och pressas omedelbart i en antik vertikalpress från Champagne. Musten jäser på gamla fat med naturlig jäst och får sedan vila i elva månader på 225-liters ekfat.

I den friska doften hittar vi gott om gröna äpplen, gråpäron, mogen citrus, gula stenfrukter och krossad sten. En liten nätt floral ton smyger sig fram efter en stund.

I munnen känns det friskt med en bra syra. Precis som i doften noterar vi gröna äpplen, citrus och grå päron. De gula stenfrukterna känns nu som persika, nektariner och lite plommon. En fin örtighet liksom gula blommor noteras också. En tydlig mineralitet med krita och sten dyker främst upp i den medellånga eftersmaken.

Ett trevligt och gott vin.

Betyg 4

Blanc de Blanc, Marc Hebrart

Vi hade några rensade krabbor som låg i frysen. Hustrun hittade ett recept på canneloni med krabba som lät gott, så då var fredagsmaten spikad. Själv gick jag ner i källaren och plockade fram en flaska champagne från Marc Hebrart. Så mycket av Marc Hebrarts champagner har vi inte druckit. Jag hittar tre olika blogginlägg: 

- Mes Favorites bas 2017

- Brut Rosé

- Blanc de Blancs bas 2015. Det är den här champagnen vi dricker ikväll. Vår första flaska drack vi för tre år sedan. God redan då, men väldigt ung. Inte utan att det är med viss spänning vi drar korken och häller upp i våra glas.

Historien börjar 1963 med att Marc Hebrart flyttar till Champagne. Tar över en liten vingård och börjar tillsammans med sin fru att producera sin egna champagne. Idag omfattar verksamheten drygt 15 ha i 70 olika lägen i Premier och Grand Cru byar i Grande Vallée de la Marne. På den högra stranden (Cotes de Blancs) har dom vinfält i byarna Avize, Oiry och Chouilly med mestadels Chardonnay. På den vänstra stranden (Valle de la Marne och Montagne de Reims) i byarna Ay, Mareuil-sur-Ay, Bisseuil och Avennay-Val-d' Or kommer deras Pinot Noir.
Medelåldern på vinstockarna är 30 år. Pinot Noir utgör 70% och Chardonnay 30%.
Sonen Jean-Paul tog 1997 över verksamheten.
All jäsning äger rum på rostfria ståltankar med ett undantag, cuvéen RiveGauche-Rive Droite. Den senare får jäsa på ekfat.

Kvällens champagne är gjord uteslutande på druvan Chardonnay. 15% av druvorna kommer från Grand Cru-fält i Chouilly och Oiry. De resterande druvorna kommer från Premier Cru-fält i Mareuil-sur-Ay. Medelåldern på vinstockarna är närmare 35 år. Detta är en Non Vintage och görs vanligen på en mix av två eller tre årgångar, där basårgången ofta utgör 60-80 %. Med tanke på degorgeringsdatumet misstänker jag att basårgången är 2015.
Jäsningen har ägt rum på ståltankar. Det har fått ligga i cirka 36 månader på sin jästfällning innan den degorgerades 15 oktober 2019 och fick då en dosage på 7 gr/liter.

Jämfört med för tre år sedan har den utvecklats något. Alltjämt uppfattar jag den som ung men inte lika ung som då.

Doften är mycket frisk med massor av gröna äpplen och citrus. Här finns också en del krita, snäckskal och våta granithällar. Små instick av gula stenfrukter och tropisk frukt.

I gommen har smakerna djupnat jämfört med senast. Nu liksom då är det gröna äpplen och citrus som vi först känner. Idag upplever vi också att äppletonerna börjar dra åt det gula hållet. Vi noterar också några gråpäron, persika, gula plommon, en finstämd brödighet och aningens krita. En trevlig syra ger bubblet en fin friskhet. Eftersmaken är medellång och där dyker det upp någon tropisk frukt tillsammans med aningens fläder, brioche saltstänkt mineral. I avslutet ett elegant grapefruktbett. 

Betyg 4+

Det finns nog lite mer utveckling att hämta hem, så du som har någon flaska behöver inte ha bråttom.

Först Barrique och sedan Winnerbäck

I fredags var det dags för att se Lars Winnerbäck med band på Scandinavium. Mer om detta längst ner i blogginlägget

Vi startade kvällen på Barrique. Vår favoritkrog. Riktigt bra mat, god service, spännande viner och så gillar vi deras tänk med prissättningen på viner: inköpspriset+375 kr=priset på Barrique.

Jag åt en fantastisk Tri-Tip (toppen på rostbiffen från kalv) med tillbehören potatiskaka med västerbottenost, ostronskivling, saltbakad lök och rödvinssås. Sagolikt gott!! 

Vi drack till detta ett vin från Mallorca. Jag drack det här vinet innan Bruce Springsteenkonserten i somras och har sedan dess gått och längtat efter att dricka det igen. Val av vin var som ni förstår väldigt enkelt. Sa jag att det som en smäck till min Tri-Tip.

2018 Limited Edition Abacchus Wine, Bodega Maruccia. 

Frank Maruccia med rötter i vinnäringen både på sin pappa och mammas sida sålde sitt framgångsrika företag och köpte 2009 en vingård på 1,5 ha i närheten av den lugna och stillsamma byn Llucmajor på den södra delen av Mallorca. Produktionen ligger runt 10 000 flaskor, men med möjlighet att producera runtt 18 000 flaskor. Vinerna säljs enbart till medlemmar i "Club de Vino 953". Det här är en grupp vinälskare som delar Franks intresse och passion. Idag består gruppen av mellan 100 och 200 personer.

Vinet är gjort på Cabernet Sauvingon (50%), Cabernet Franc (25%) och Merlot (25%) dvs en så kallad Bordeaux-blend. Det har tillbringat nästan fem år på gamla ekfat. Spontanjäst, ingen klarning eller filtrering och dessutom nästan inga sulfiter. Ett naturvin med andra ord. Den görs i en begränsad upplaga om 300 flaskor

Doften börjar lite försiktigt med lite dova toner av jord, tobak, blyertspenna och höstlöv, men efter en stund i glasen är det en härlig, nästan mogen mörk frukt som tar över. Lite kryddor, eneträ och en diskret floral ton noterar vi också.

I munnen är det ett ganska så runt vin med en stor elegans. Inte lika kraftfullt och mulligt som doften indikerade. Den mörka frukten dominerar med svarta vinbär, blåa plommon, blåbär, hallon och björnbär, men här finns också, fast i mindre omfattning, örter, kryddor, lite kakao och kaffe. En fin och trevlig syra noteras. Tanninerna närvarar med att nafsa runt i munhålan på ett ytterst behagligt sätt. Lång eftersmak med ännu mera elegant frukt.

Vinet är som gjort för en köttbit. Visst är det gott på egen hand, men till vår mat växte det ytterligare.

Ett riktigt gott vin helt enkelt. Minns jag rätt ville Barrique ha 795 kr för en flaska. Inte många krogar som kan plocka framåt lika gott vin i den prisklassen.

Betyg 5-

Maruccia sålde sitt framgångsrika reklambolag och sadlade om

till

vinmakare. Med ena foten i Italien och andra i Tyskland hade Frank

redan som liten grabb varit med nere i vinkällaren. Frank gör viner

som ingen annan. Med sina helt egna idéer trampar han uppnnya

stigar och går oftast helt mot

strömmen. Vinerna blir lika unika. Bouqueten skvallrar om mustiga,

fruktiga viner med kraftfulla tanniner på 15 volymprocent. Men

icke, istället får du eleganta silkeslena viner med lång komplex

eftersmak och med 12,5%.

Vill du ha kraftfulla viner? – Drick något annat!

Gillar du Bourgogne - då kanske du har hittat en ny favorit från

Mallorc

Maruccia sålde sitt framgångsrika reklambolag och sadlade om

till

vinmakare. Med ena foten i Italien och andra i Tyskland hade Frank

redan som liten grabb varit med nere i vinkällaren. Frank gör viner

som ingen annan. Med sina helt egna idéer trampar han uppnnya

stigar och går oftast helt mot

strömmen. Vinerna blir lika unika. Bouqueten skvallrar om mustiga,

fruktiga viner med kraftfulla tanniner på 15 volymprocent. Men

icke, istället får du eleganta silkeslena viner med lång komplex

eftersmak och med 12,5%.

Vill du ha kraftfulla viner? – Drick något annat!

Gillar du Bourgogne - då kanske du har hittat en ny favorit från

Mallorc

Lars Winnerbäck i Scandinavium

Vilken konsert!!.Helt fantastiskt. Att vi fick två duetter med Lasse och Håkan gjorde ju inte saken sämre.

Många låtar från senaste albumet, som i mitt tycke är helt fantastiskt. Det toppades sedan med några gamla favoriter som "Hugga i sten" och "Om du lämnar mig nu"

Fyllda med riktigt god stämning och "feel-good" känsla åkte vi hemåt.

Beaujolais Nouveau 2023, Jean Foillard

Il est arrivé! Det glada tillropet dånar över vinvärlden den tredje torsdagen i november och betyder att årets Beaujolais Nouveau har anlänt till butikshyllorna. Detta är ett vin gjort på druvan Gamay.

Eftersom att druvorna skördas oftast i månadsskiftet september - oktober så var producenterna tvungna att ta fram en ny metod för att kunna sälja viner redan i mitten av november. Majoriteten av nouveau-viner görs med s.k. Kolsyrejäsning, Macération carbonique, eller en semi-kolsyrejäsning. Hela druvklasar placeras i stängda ståltankar, tyngden av de översta druvorna gör att druvorna i botten pressas sönder och jästen från skalen påbörjar en alkoholfermentering på juicen i botten. Koldioxiden som bildas av fermenteringen stiger i tanken och tränger igenom skalen på de hela druvorna som då genomgår en intracellulär jäsning, det vill säga att de jäser även fast de inte har blivit pressade och tillslut spricker de och den jästa musten rinner ner i tanken. Den här processen går snabbt, tar mindre än en vecka, och vinet blir lättsamt med lite tanniner och fruktiga aromer som påminner om godis, tänk dig körsbärsgodis och skumbanan. Ett simpelt vin som ska drickas direkt och gärna nedkylt. Det finns ingen komplexitet i vinet så leta inte efter kvalité, utan snarare efter kvantitet. 

Källa Stockholm Food hemsida

En sökning på Systembolagets hemsida ger 4 träffar. Årets Beaujolais Nouveau-viner ligger i prisspannet 99 -175 kr. På senare år har jag försökt komma över Jean Foillards tolkning. I år ligger den på 175 kr. Jag köpte precis som på tidigare år fyra flaskor. Den första flaskan dricks inköpskvällen dvs tredje torsdagen i november. Flaska nummer två dricks vanligtvis någon gång innan jul och de resterande två hamnar i källaren. 

Tanken med Beaujolais Nouveau är att vinet ska drickas tämligen omgående, men jag tycker att vinet växer och får lite mer karaktär med ett par års lagring. Jag har skrivit om detta i ett par blogginlägg bland annat här och här.

Jean Foillard odlar alla sina vinmarker ekologiskt och har gjort så sedan starten 1982. Inga tillsatser används under vinifikationen och vinerna buteljeras utan klarning eller filtrering. Totalt disponerar Foillard 15 ha. Merparten av odlingarna ligger på Côte du Py strax utanför byn Villiè-Morgon, men också ett  1 ha stort fält i Fleurie. De 4 ha som Foillard gör sin Noveau på kommer från vinstockar som är 40-60 år gamla och ligger utanför byn Villié-Morgon.

Ett mycket slankt, lättsamt och lättdrucket vin med en nästan liten yppig frukt. 

I doften hittar vi en hel drös röda bär förstärkta med lite kryddor och några örter. En viss blommighet (rosor) noteras liksom aningens lakrits. Så mycket av skumbanan märker inte vi.

I munnen möts vi av körsbär, mosade hallon, syrliga jordgubbar, lite lingon och tranbär. Lättsamt och nästan lite josigt. Aningens vitpeppar och några örter. En rätt så rejäl syra. Små nätta tanniner. På det hela väldigt lättdrucket och lättillgängligt.

Betyg 3++

2013 Le Serre Nuove dell´ Ornellaia

Bolgheri är en liten by i den västra delen av Toscana endast några mil från Medelhavet. I vinkretsar har den blivit känd för att det är där dom gör viner på franska druvor eller bordeauxblandningar om en så vill, som går under namnet supertoscaner. Här görs de båda ikonvinerna Ornellaia och Sassicaia.

1981 anlade Lodovico Antinori vingården Ornellaia. Det var ett projekt för att skapa en ny prestigefylld gård i den vackra och då nästan orörda delen i närheten av Toscanas kust som kallas Maremma. Redan från begynnelsen var det franska druvor som odlades. Egendomen omfattar idag runt 100 ha och består av ca 70 st individuella vingårdslotte belägna 5-12 km från kusten. Idag är familjen Frescobaldi en av huvudägarna.

Första vinet heter helt enkelt Ornellaia. Andra vinet är det vi dricker ikväll dvs Le Serre Nuove och tredje vinet är Le Volte. I deras portfölj finns också tre vita viner samt ytterligare ett rött.

Vi har tidigare hyllat årgångarn 2007, 2009, 2010, 2011 och 2012. Klicka på årtalet och du får våra tankar om just den årgången. Ikväll är det vår första flaska från 2013 som vi tar oss an. Varje årgång har sin unika mix av druvor. Årgång 2013 var blandningen Cabernet Sauvignon (36%), Merlot (32%), Cabernet Franc (20%) och Petit Verdot (12%). Druvorna kommer från deras lite yngre vinstockar.

Druvklasarna avstjälkas. Varje druvsort och varje vingårdslott vinifieras var för sig. Jäsningen äger rum på ståltankar. Det pumpas sedan över på franska barriquer (25% nya och 75% gamla), där det får vila i tolv månader. Det är först därefter de olika druvsorterna blandas till ett vin och det får sedan tillbringa ytterligare tre månader på dessa barriquer innan det är dags för buteljering.

Det har snart gått närmare tre år sedan vi senast drack årgång 2011. På bloggen skrev jag Ett vin som lämnat ungdomen bakom sig, men ännu inte gått in i något mognadsstadie.

Nu tre år senare har det börjat smyga sig fram en del mognadstoner. 

Doften börjar med höstlöv, läder och aningens jord, men rätt omgående är det den mörka lite mogna frukten som tar över. Lite örter, kryddor och aningens blyertspenna noterar vi också. En mycket angenäm doft.

Vi smakar och konstaterar att detta är ett sjutusan till vin. Komplexa smaker och väldigt elegant med en perfekt balans mellan smaker, syra och tanniner. Sagolikt gott helt enkelt.

Här finns en stor frukt som börjar få en del mognadstoner. Vi kan känna körsbär, svartavinbär, hallon, björnbär och blåa plommon. När frukten börjar klinga av träder ett knippe torkade örter in på arenan tätt följd av en fin samling kryddor. Tanninerna är närvarande visserligen är kanterna avrundade, men inte mer än att de smånafsar i munhålan. Eftersmaken är längre än medel och där återkommer den mörka frukten, örterna och kryddorna, men nu i sällskap med aningens vanilj, choklad, lite mocca, lakrits och läder.

Betyg 5-

Ett helt fantastiskt vin  som var den perfekta matchningen till grillad entrecôte, ugnsbakad amandinepotatis, svampsås och de sista resterna från växthuset i form av tomater.

Vi köpte våra flaskor på SB någon gång 2015/2016 för 419 kr. Just nu finns det inga flaskor på SB. Jag tror att den senaste årgången var 2021 och den gick lös på 519 kr.

2011 Vaio Armaron, Serego Alighieri

 Ja, så var CL-fotbollen åter igång. Halva gruppspelet är avklarat och kommande matcher är avgörande för vilka lag som ska ta sig vidare. Vi valde se matchen Milan vs PSG. Italien mot Frankrike. Så klart fick ett glas amarone tillsammans med några ostbitar följa oss igenom matchen.

Vaio var den första amaonen som en gång i tiden hamnade på Systembolagets hyllor. Jag tror att det var 1994. Vaio var också en av de första amarone som jag föll för, vilket fick som följd att jag inhandlade årgång efter årgång. Den var i Sverige mycket rimligt prissatt, men detta kom att ändras dramiskt 2019 då priset justerades från 399 kr till 699 kr. Idag kostar årgång 2015 799 kr på SB.

Den som vill läsa vad jag tyckt om andra årgångar klickar på respektive årtal:  1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007,  2008, 2009, 2011 och 2012 Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio.

Det här är en amarone som behöver många år i källaren för att riktigt komma till sin rätt.  Ett riktmärke kan vara årgången  plus tio år. Årgång 2011 borde med andra ord börja närma sig sin topp. Visst har jag druckit unga Vaio, men jag har då låtit dom luftas i karaff  runt fyra timmar.

Druvmixen verkar vara den klassiska dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Det är en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.

Vinfälten, där  druvorna odlas, ligger på  den pampiga gården Serego Alighieri runt den lilla byn Gargagnago. Gården har sedan 1353 varit i familjen Alighieris ägor. Vinerna görs i samarbete med Masi sedan 1973.

Jag drack den här för tre år sedan (nästan på dagen).  Jag bedömde den då som ung och att ett par år i källaren skulle göra den gott. Nu är den vansinnigt god. Den är nog så bra den kan bli, vilket betyder att det finns få bättre amarone att uppbringa på det här klotet. Alkoholen är helt infångad och integrerad i frukten. Massiv och intensiv frukt i såväl doft som smak. Inga portvinstoner eller alltför mogen frukt. Alla bitar har som ni förstår fallit på plats. Det är så här vi vill ha vår amarone. Äger du någon faska så är du lyckligt lottad. Själv har jag bara en kvar. Den kommer säkert hålla sig på topp i många år till, men känner jag mig själv så kommer den säkert gå åt nästa år när vi har många jämna födelsedagar att fira.

Vi häller upp två glas två timmar innan avspark. Vi möts omgående av en förförisk doft. Både kraftig och intensiv packad med mörk frukt, örter, kryddor, kakao, lite, lite torkad frukt samt aningens hemkola. Inledningsvis noterade vi lite jord och tobak.

I munnen växer den här amaronen ytterligare. Hög komplexitet, intensiv frukt och mycket elegans. Vi låter vinet virva runt i gommen och här finns underbara, lite söta och mörka körsbär, mogna björnbär, hallon och blåa plommon. Vi noterar också en del örter och kryddor samt lite kakao, torkad fruktoch hemkola. Vinet är mjukt och runt, men tanninerrna finns där avrundade och fina. Tillsammans med en finstämd syra bjuder tannierna på ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är gigantisk med en magisk mörk frukt förstärkt med den lilla bitterheten från kvalitetschoklad, någon droppe espresso och körbärskärnor.

Vi struntar i alla trender och mode och konstaterar att när amarone är som bäst, såsom Vaio 2011 är idag, så är det ett världsvin och precis det som vi älskar så mycket.

Betyg 5

Champagne Léguillette-Romelot Brut Cépages d´Autrefois

Det var dags för den dagliga promenaden. Vännerna S och M kom förbi och eftersom M fyllde år, så tog vi ett glas champagne på bänken. Vädret inbjöd verkligen till en stund i solen och njuta av vädret, samtalen och champagnen. Ja det var en av de fåtaliga dagarna i oktober där solen var mer framträdande. Annars har oktober varit en månad där hösten kopplat ett järngrepp om oss, så det gäller att fånga tillfället att kunna sitta utomhus.

Familjefirman Léguillette-Romelot har en lång historia som vinodlare. Redan 1705 planterade familjen Romelot sina första vinrankor. 1968 bildas champagnefirman Léguillette-Romelot genom ett giftemål mellan de båda släktgrenarna. Dom äger idag runt 8 ha odlingar i byn Charly-sur-Marne, cirka en timmes bilfärd väster om Epernay. Allt arbete i vingården är hållbart enligt certifieringen HVE (Haute Valeur Environnementale) och VDC (Viticulture Durable). Dom producerar idag tio olika cuvéer

Christine Léguillette-Romelot blev oväntat änka för ett par år sedan. Hon valde då att fullfölja det projekt som hon och maken Laurent drog igång 2006. Dom planterade då vinfältet Clos du Mont Dorin på 0,8 ha med de godkända, men nästan utdöende druvsorterna Pinot Blanc, Petit Meslier och Arbane.

Vi njuter av en champagne, som är gjord på sex olika druvor: Meunier 50%, Pinot Noir 31%, Chardonnay 2%, Pinot Blanc 10%, Petit Meslier 4% och Arbane 3%. Den har fått jäsa på stålfat och ligga runt tre år på sin jästfällning innan den degorgerades i mars 2022, vilket betyder att basårgången är 2018. Reservvin ingår med 28% och är från 2017.

Dosagen är 7,9g/liter.

Vi kan konstatera att den här champagnen till dryga 80% är gjord på blåa druvor. En mycket liten andel chardonnay samt knappt 20% på mer ovanliga druvor i champagne. Det är de här mer ovanliga druvorna som fått ge namn till den här champagnen "Cépage d´Autrefois"

Färgen går i en vacker gyllengul ton.

I doften känner vi lite äpplen, päron och lime. I mindre omfattning men ändå tydliga noterar en fin blommighet av främst jasmin och kaprifol, men också några gula stenfrukter, apelsinskal och regnvåta berghällar.

I munnen känns den mycket frisk och fräsch samtidigt som den är väldigt lättdrucken. Gula och gröna äpplen, lite gula päron, gula plommon, persika, citrus (apelsinskal) och en liten blommighet är de främsta markörerna. I eftersmaken kommer det fram toner av brioche, mandlar, krita, snäckskal samt en liten havssälta.

Vi gillar verkligen den här champagnen. Underbar som aperitif i sin  lite svalkande och blommiga stil.

Betyg 4

Köpt på SB för 331 kr. En mycket god och trevlig champagne för en ytterst rimlig slant.

2009 Las Flors från La Pèira

Den första gången (2011) jag drack  Las Flors uppstod en ögonbicklig kärlek. Jag belv helt uppslukad av det här fantastiska vinet. Den första årgången jag drack var 2006. Det har sedan fortsatt med 2007, 2008, 2009 och 2010. Alltid har det levererat en underbar smakupplevelse. Men smakpreferenserna har dragit iväg åt ett annat håll. Det är nu dags för den sista flaskan från 2009 och sedan återstår det endast två flaskor från 2010.

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt fullständig dedikering.

Las Flors de la Pèira är gjort på druvorna Grenache (45%), Syrah (35%) och Mourvedre (20%).
Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Vinet har en mycket mörk rubinröd färg, men med aningens tegelröda skiftningar som indikerar att det här vinet har en del år på nacken.

Doften är stor, kraftfull och intensiv. Den mörka frukten står i centrum vilt påhejad av provencalska örter. Här finns också pinjeträd, aningens, aningens rosor och violer. De senare är lite mer nertonade än tidigare. Kakao, lakrits och stendamm kompletterar den komplexa doften.

Riktigt trevlig att bara sitta och sniffa på.

I munnen växer det här till något stort. Visst är det kraftfullt precis som doften signalerar, men samtidigt med en stor elegans. Vi möter en ljuvlig bärkompott bestående av skogshallon, mogna björnbär, mörka körsbär och blåa plommon. Precis som i doften finns här gott om provencalska örter och kryddor. Ett mjukt, varmt och runt vin, där tanninerna ändå visar upp sig fast på ett belevat sätt och bjuder ett behagligt motstånd. Riktigt lång eftersmak där frukt och örter återkommer. Fast nu i sällskap med lakrits, choklad, någon droppe espresso samt en lätt touch av rosor och violer.

Det här är så in i bänken gott. Vi belönas rikligt för att tålmodigt låtit en flaska bli 14 år.

Jag vill påstå att det här vinet är helt på topp, så mycket bättre är det svårt att bli. Säkert håller det i flera år till. Min rekommendation till den som har någon flaska blir att dra korken och bara njut!

Betyg 5-

Vi köpte våra flaskor 2012 på SB för 299 kr. Med facit i hand ett riktigt fynd!

Just nu verkar det inte finnas några viner från den här producenten på SB