2005 La Pira från Roagna

Mitt intresse för viner i Piemonte tog riktigt fart i början på 2000-talet. En av mina absoluta favoritproducenter var Roagna. Deras viner var dyra, men ändå rimligt prissatta på den tiden. Idag går de knappt att lösa för en gammal lärares pensionspengar.

Importör i Sverige var Bristly Wine (Gabriel Enning). Jag minns också den hysterin som rådde runt Roagnas Pajè 2003. Varenda bloggare höjde den till skyarna, så gjorde också vi på Vintakar. 

På våren 2012 gavs möjligheten att köpa en samlingslåda med viner från Roagna, så klart tog vi den chansen. Jag betalade knappt 8000 kr för de 12 flaskorna. Det senaste decenniet har vi sakta och säkert betat av vinerna.

Jag har tidigare druckit och skrivit om

- Barbaresco Montefico 2006

- Barbaresco Asili 2006
- Barolo La Rocca e la Pira Riserva 1996

- Barolo Le Coste 2007

- Barbaresco Pajé 2005

Nu är det dags att rapportera något om Barolo La Pira 2005. Det återstår sedan bara Roagnas prestigevin Crichet Pajè från 2002. En mycket dålig och svår årgång, som om jag minns rätt endast såldes via det här paketet. 

Roagna är ett familjeföretag och har haft sin verksamhet i utkanten av byn Barbaresco i flera århundraden. Dom äger idag 20 ha i Barolo och Barbareso, varav 15 ha är planterade med vinrankor och resten utgör skogsmark. I Barbareso äger dom fyra vinfält: Asili, Carso, Montefico och Pajé. I Barolo äger dom vinfältet Pira. I Neive Albesani och Gallina.

Kvällen vin kommer från vingården Pira i Castiglione Falletto, som gränsar till Barolo, La Morra och Serralungs d´Alba. Roagna har ägt den här vingården sedan 1989. Vinstockarna har en ålder på mellan 25 och 50 år. Ekologisk odling och spontan jäsning på stora, gamla ekfat. Vinet har fått ligga i ca fyra år på stora neutrala ekfat innan det buteljerades.

Färgen går i en ljusare röd nyans med en dragning åt tegelbrunt, vilket för mig indikerar ett vin med en viss ålder.

Doften öppnar med lite läder och aningens jord, som rätt så omgående viker undan för en ljuvlig, lite mogen, röd frukt. Vi hittar också krossat grus, ett fång rosor, någon viol, lite örter och kryddor. Det är är väl ingen doftbomb precis, mer försiktig, men samtidigt väldigt trevlig.

I gommen är det röda bär som dominerar, körsbär, jordgubbar, tranbär, nypon, lite hallon, men även lite mörkare toner från blåa plommon. Elegant syra. Behagliga, avrundade och silkiga tanniner. Lång eftersmak där rosor, violer, grusiga mineraler, finstämda örter och kryddor, menthol och lakrits samspelar på ett förnämt vis.  Allt balanserat på elitnivå.

Ja det här är hur gott som helst. 

Begynnande mognadstoner men kommer säkert leverera på denna höga nivå i många år till.

Betyg 5-